Archives for: May 2008

Inbrott!

May 31st, 2008

Någon, för mig totalt okänd, har under tiden jag varit på jobbet i dag kräkts på min nya fina säng. Jag förstår inte vad det är som händer. När jag sa till Gazzy att någon kräkts i sängen blev hon väldigt arg och började klösa på sängen. Hon blev väl arg på sig själv och sin självutnämnda roll som vaktkatt som hon inte kunnat leva upp till. Vi borde kanske skaffa övervakningskamera?

Förenat med risker

May 31st, 2008

Två gånger fick jag stoppa morgonens chaufför från att köra vänsterfil mot mötande trafik. Han förklarade att han var väldigt nervös, inte hittade och att det var hans första taxipass. Självklart var det från det taxibolaget där chaufförerna kan köpa taxikort. De är livsfarliga.

Det är väl varken första eller sista gången jag är med om vänstertrafik. Men det är väl inte riktigt rätt land för det.

Tydligen sjösätter man nya chaufförer på helger, för alla helger jag arbetar får jag åka med skärrade chaufförer som är helt nya och gröna och som inte kan skilja på vänster och höger.

Olika typer

May 30th, 2008

Som vanligt förvånas jag över medicinska larmrapporter. Ny dödsbakterie på svenskt sjukhus visade sig bara vara gamla trotjänaren clostridium difficile. Det som inte framgår är att det finns olika varianter av cl.diff. Bakterien i sig är varken ny, okänd eller ovanlig. Så länge man inte förklarar eller ger mer bakgrund så är det klart att man skrämmer upp väldigt många. Vanligast är väl dock antibiotikautlöst diarré orsakad av cl.diff. Besvärlig, men inte nämnvärt farlig. Matförgiftning innehåller också ibland cl.diff.

På diagonalen

May 30th, 2008

Träningsvärk har tagit kommando över min fagra lekamen. Jag är ledbruten. Vilken tur då att min säng levererades i dag så jag har någonstans att ligga när jag i fosterställning gnyr och undrar över varför jag är så klen.

Jag har provsovit nya sängen. Det är underbart att kunna ligga på diagonalen. Och Gazzy fattar det där med att det är en dubbelsäng, så hon ligger inte längre klistrad på mig.

Nu gäller det att resten av kvällen ladda om inför arbetshelgen.

Ledbruten

May 29th, 2008

Gud, vad jag är trött! Med tanke på mina tilltagande besvär med ostadighet i armar och ben, så var det inte så lyckat att tömma sovrummet inför morgondagens sängleverans. Men jag var tuvngen. Ska jag få in en dubbelsäng måste jag möblera om. Och det är precis vad jag gjort i kväll. Kopplat loss datorn, burit ut skrivbordet. Tagit isär en tresektioners bokhylla full med böcker. Cirka 1 000 böcker fick jag bära in i kök och vardagsrum. Sedan fick jag skruva ihop bokhyllan igen men nu 2 + 1 sektion istället. Varav en fick sättas i hallen där jag också fick möblera om. Sedan tillbaka med alla böcker, skrivbord, dator, med mera. Allt fick också dammas eftersom hemtjänsten inte är alltför grundliga med att städa. Nu är allt på plats. Ont. Ont. Ont. Trött.

Tidigt i morgon ska jag upp och skruva sönder sängen som sedan ska släpas ut på balkongen i väntan på vidare färd till soprummet. Och så måste jag dammsuga en gång till i sovrummet innan nya sängen levereras.

Vilken tur att jag är ledig från jobbet i morgon. Men redan på lördag börjar en djävulsk arbetsvecka som ska vara i sex dagar i rad. När jag kom till jobbet i morse gick jag på ett möte. Som visade sig vara flyttat tills på måndag - min fridag - varför jag måste in extra då. Därför var jag bara på jobbet ett par timmar i dag. Det är mycket jag ska orka just nu. När lekamen håller på att ge upp och jag ändå tvingar den genomlida ommöblering à la mastodant.

Visst ja. Nu har jag gjort det igen. Glömt äta. Jag åt en fralla i morse. Nada därefter. När jag inte mår bra slutar jag äta. Men det ska bli skönt med en ny säng. Undrar när jag ska hinna få en sovmorgon? Nästnästa helg?

Oh, nu är tvättmaskinen färdig. Måste hänga tvätt. Och kanske äta. Om jag orkar/hinner/känner för det.

Det var en gång

May 29th, 2008

Vilket är ditt tidigaste minne?

Jag förmodar att man menar första minne man har här i livet. Mitt tidigaste minne av dagen i dag är annars att jag vaknade och tittade på klockan 04.40 och sedan somnade om i tjugo minuter innan klockan ringde.

Nå. Men mitt tidigaste minne? Det står mellan två minnen där jag inte är säker på vilket som var det första. Ett där jag åkte i sittvagn på landsvägen förbi åkrar och att modern körde mig. Det andra minnet är då jag tvingades i brännvin när jag var ett par år gammal.

Det lustiga är att jag inte vet om det är rekonstruerade minnen. Åtminstone det där med brännvinet har jag fått bekräftat eller berättat för mig. Är det mitt minne eller ett minne av att ha konstruerat förloppet när jag fått det berättat för mig?

I vilket fall så är båda mina tidiga minnen sanning på så sätt att de inträffat. Men tänk om jag inte minns dem? De kanske bara är sekundärminnen?

Äh, det har ingen betydelse. Jag har så många andra minnen. Som att ha vaknat kl. 04.40 i morse.

En VA?

May 28th, 2008

Dagens Medicin skrev om hur Kompetenta administratörer ska avlasta läkarna. Det var intressant läsning eftersom det handlar om läkarsekreterare som utbildar sig till vårdadministratörer. När jag läste artikeln insåg jag att jag är vårdadministratör i och med att jag gått högskolans Vårdadministration och patientklassificering. Samt gått högskola för att bli handledare.

I artikeln nämns en klassifikationsubtildning och det är lightversionen av högskoledito. Det är en tredjedel av det jag läste på högskolan och är i privat regi men med samma lärare. Det som upprörde mig lite var att det garanterade ett lönelyft på 1 000 kronor för denna privatutbildning. Själv har jag inte fått ett öre i kompensation trots att jag i 1½ haft det som min huvudsakliga arbetsuppgift. Kanske jag ska anses vara nöjd med den kompensation jag fick i samband med handledarutbildningen? Jag får 25 kronor netto varje månad för det.

Förmodligen har jag i dag gjort mig ovän med några läkare eftersom jag klagat på deras diagnoskodning. Lyckligtvis följer jag 1) regelverk samt 2) den delegering jag fått att ersätta läkarna i denna fråga. Ibland känns det väldigt gott ha rätten på sin sida.

Sköterskestrejken är slut. Väldigt skrattretande. Procentsatsen hjälper inte upp lönerna nämnvärt, så varför strejkade de? Ingen som vet, ingen som bryr sig.

I övrigt. Jag har besvär. Kanske skov på gång? Det känns så i armar och ben. Domningar, känselbortfall, svårt styra lemmarna. Eller så är det en kombination av att ha arbetat och den värme som råder.

Fisk, fågel eller mittemellan?

May 27th, 2008

I ett dygn har jag letat efter mycket viktiga dokument. Först vände jag upp och ner på min lägenhet - kunde inte begripa för jag har viktiga papper samlade på endast ett ställe. Ja, jag har alla papper samlade på ett ställe.

Så slog det mig att jag hade haft dessa dokument med mig till jobbet för några månader sedan eftersom jag behövde låna kopieringsmaskinen där. Alltså vände jag sedan upp och ner på min arbetsplats när jag kom dit i förmiddags. Också där kan jag bara ha papperna samlade på ett ställe om de är privata. Jag skulle aldrig få för mig att blanda ihop det med något arbetsrelaterat. Men jag fann inga dokument.

Vid det här laget var jag panikslagen. Papperna måste fram, för de ska vara insända till försäkringskassan senast den här veckan. Alltså började jag om hemma med att vända upp och ner på allting. Efter en stund fann jag dem. I en sorteringshög med viktiga papper. Jag kom inte ihåg att jag hade en sorteringshög. I vanliga fall kör jag med 2008-högen (till skillnad mot 2007-högen, de högarna sträcker sig 20 år bakåt i tiden men sitter i pärmar).

Nu känner jag mig lugn igen. Jag har till och med betalat mina räkningar. Och så slappar jag efter en hektisk arbetsdag. Med andra ord är jag komatöst lugn och fin i kväll. Men innan jag helt faller i dvala ska jag ta min lilla kvällsspruta.

Nästan förolämpande

May 26th, 2008

För ett par minuter sedan ringde jag möbelföretaget som ska leverera min säng senare i veckan. Där var musik i luren under tiden som jag väntade på att komma fram. De borde ändra låtval. Charlotte Perrellis Hero. Nåja. Kanske det är hennes promotion som fortsätter efter tävlingen? Hon sitter och sjunger i telefon? Hon får inga andra jobb?

Taglines:

Full rulle

May 25th, 2008

Under förmiddagen traskade jag in i möbelaffären och köpte en ny säng. Jo, det blev en dubbelsäng och att jag skriver det är inte en invit.

I går blev det klädshopping. Kanske inte så intressant. Men jag har dåligt med kläder. Eftersom jag inte har privata kläder i jobbet så har jag inte haft anledning till att ha så mycket annat än basics i garderoben. Efter åtta år av arbetskläder har jag tröttnat och tänker nu gå privatklädd på jobbet. Eftersom jag seda några år inte befinner mig i den direkta patientvården så har det ingen betydelse. Fördelen med privata kläder är att man inte fryser ihjäl. På arbetsrummet är det cirka 10-15 grader varmt och dragit. Att då sitta i lakanstunna kläder gör att man blir lika blå som arbetskläderna.

Sedan är det trevligare med privata kläder med tanke på hur jag flyger och far över hela stan i tjänsten. Det är heller inte så kul att sitta på möten där man är den enda med arbetskläder.

I övrigt har jag haft en lugn och ledig långhelg. Men det är först på tisdag den hektiska arbetsveckan börjar - och den är lååång, sträcker sig över nästa helg.

Nu måste jag möblera om. Bort med enkelsäng, in med dubbelsäng (förhoppningsvis i slutet av veckan), flytta på datorn, fundera på var jag ska ställa bokhyllorna.

Varför är det så tyst om schlagereländet i bloggosfären i dag? :>

Föga förvånande

May 25th, 2008

Förra året kom Sverige och The Ark på en 18:e plats. Samma placering i år. Skillnaden är att vi fick fler poäng förra året.

Jag är nöjd. Charlotte hamnade ungefär där jag trodde att hon skulle hamna. Så många bra låtar i ESC och Hero är inte en utav dem. Jag tyckte inte ens om låten när den vann svenska uttagningen då också där fanns så många bättre låtar. Av någon anledning skickar vi artister, inte låtar, som vi tror kan göra bra ifrån sig. Omöjligt. Skickar vi skitlåtar och dåliga framträdanden (d.v.s. inte mycket till show) så går det så här. Det antiklimax som uppstår varje år - efter all segervittring - beror på att media hausar upp det. Varför kan ingen ta ett steg tillbaka och försöka se lite nytert på tillvaron? Objektivitet, någon?

I år har jag inte varit särskilt intresserad. Det har väl främst märkts av att jag inte skrivit några egentliga sclagermassakrar.

Ryssland vann? Tja, känd artist som alla kommer ihåg från 2006. Status genom att Timbalandstallet varit inblandade. Låten är inte bra. Trist också att ännu en ballad vann tävlingen. Annars är det kul att Ryssland äntligen vunnit (tre förra året, två 2006) och att en manlig artist vann. Det var länge sedan sist. (Manlig soloartist, jag har inte glömt Lordi men det var en mixad grupp).

Spännande. Vilka ursäkter ska vi nu få höra om varför det gick så dåligt för Charlotte? Ingen lär erkänna att vi hade en dålig låt trots att det är sanningen.

Av segt virke

May 23rd, 2008

Mitt fack, SKTF, har lanserat en ny sida för SKTF-tidningen. Där kan man under "Ditt yrke" se vilket av fackets yrkesgrupper som är populärast. Inte är det då läkarsekreterare.

Det påminde mig om ett samtal jag hade på jobbet i går. Vi diskuterade löneutveckling och om hur jag blev bemött när jag flyttade från Kristianstad till Göteborg. Jag blev då underbetald jämfört med mina kollegor och fick under ett års tid bevisa att jag var på riktigt. Tre löneförhöjningar fick jag mitt första år. Åtminstone tror jag att det handlade om att jag var tvungen att bevisa att jag hade yrkeskompetensen trots att jag redan jobbat i åtta år som läkarsekreterare. Tidigare arbetsgivarintyg verkade inte bevisa något.

Varför tror jag att jag fick det här bemötandet? Genom erfarenhet. Redan som nyutbildad läkarsekreterare fick jag bevisa att jag var på riktigt även om jag blev portad. För landstinget vägrade anställa mig 1992 eftersom jag: 1) var man, 2) och normala män väljer inte lågavlönade kvinnoyrken, 3) samt kan därför inte vara seriösa och 4) personalsekreteraren skulle se till att jag aldrig fick ett jobb baserat på punkt 1-3.

Fortfarande efter 16 år i yrket känner jag att jag ständigt måste bevisa min kompetens och mitt engagemang. Sexton år av massivt motstånd som jag vägrat acceptera. Kommentarerna jag fått från arbetsgivare är att jag inte ska kunna arbeta eftersom jag har ms. Eller att jag inte har de arbetsuppgifter jag utför. Och därför inte kan få betalt för det ansvaret jobbet innebär.

Jag har aldrig hört något liknande. Åtminstone inte att mina kollegor skulle ha behövt utstå det jag ständigt lever med. Möjligtvis förekommer det i typiska mansdominerade yrken där kvinnor försöker ta sin självklara plats. Jag frågar mig inte längre om jag är utsatt för omvänd diskriminering. Svaret är nämligen ganska självklart. Och det finns inget jag kan göra åt det. Både fack och DO har varit inblandade, men vad hjälper väl det? Hjälp och stöttning kan bara kvinnor få? För män ska klara sig ändå? Män tar ingen skit utan söker nya vägar till andra arbetsgivare? Men så lätt ger jag mig inte. Får väl se hur det utvecklar sig nu. Jag slåss för min rätt och integritet. Hur många hade stått ut i sexton år?

Mitt långa sprut

May 21st, 2008

Mellan hösten 1999 och hösten 2003 gav jag mig själv en spruta varannan dag som gav mig så starka biverkningar att jag blev sängliggande dagen efter injektion. Från hösten 2003 till dags datum tar jag istället en annan sorts sprutor, som jag tar varje dag. Helt utan biverkningar och med god effekt. Till skillnad från de tidigare sprutorna som inte bromsade ms-förloppet alls.

De första åren var jobbiga. Man fick själv blanda sprutorna genom ampuller och som man sedan fick dra upp i sprutan. Sedan fick jag injicera manuellt i mage eller ben. Och som sagt med rejäla biverkningar i form av svår muskel- och huvudvärk.

När jag bytte till de nya sprutorna var de förfyllda samt att jag fick en autoinjektor som skjuter in innehållet utan att man ska behöva förlita sig på sin dåliga ms-relaterade fingermotorik. Så jag har i snart i fem år dagligen tagit en spruta med en autoinjektor.

De är inte bra. De tömmer inte sprutorna helt så jag får inte i mig den mängd läkemedel som är meningen.

I dag har det varit en lång dag på jobbet. Från dess jag lämnade hemmet i morse tills jag kom hem igen från jobbet och nådde min dörr hemma, hade det gått 12 timmar. Jag var redan sen med att ta sprutan och den var inte ens rumstempererad då den fortfarande låg i kylskåpet. Så det fick bli uppvärmning av spruta genom att sitta och hålla i den i tjugo minuter. När det sedan var dags att ta den orkade jag helt enkelt inte resa på mig och hämta autoinjektorn. Så jag gjorde på det gamla hederliga sättet som jag inte gjort på år. Jag högg kanylen i benet där jag satt försjunken i soffan. Lite besvärligt av några anledningar. För det första saknar sprutan "vingar" så där finns inte att hålla i. För det andra är det nästan omöjligt att sticka en kanyl i min hud. Efter alla tusentasls sprutor jag satt i benen har jag så omfattande ärrvävnad att en autoinjektor behövs för att slå hål på huden. Jag har läderartad hud. Men det gick även om jag fick kämpa en stund. Fördelen med den manuella sprutan var att jag fick i mig allt innehåll samt slapp undan blödningen. Annars blöder jag alltid efter kanylen - kanske för att jag dessutom tar blodförtunnande efter den misstänka stroken för 1½ år sedan. Och jag måste ta blodförtunnande livslångt eftersom min far fick hjärtinfarkt före 50 års ålder. Ärftligheten gör att jag måste ta den här medicinen också.

Men lite stolt är jag. Svårt att förklara, för jag har aldrig haft sprutskräck. Men det där att det trots allt gick med tanke på den dåliga utformningen av spruta samt min läderartade hud. Dock tror jag inte att jag fortsätter med manuella injektioner. Det tar för lång tid. Dessutom har jag en katt som undrar vad jag håller på med, vad det är som sticker ut från mitt ben. Så hon vill knuffa med nosen på sprutan när jag har kanylen inkörd kroppen. Inte lyckat.

Jag... öh... hinner nog inte mer blogg nu förrän på söndag kväll. Glöm schlagern - jag har annat för mig från och med nu.

ESC semifinal 1

May 20th, 2008

Semifinal 1 av årets upplaga av Eurovision Song Contest. Kommentarer och betyg innan jag sett eländet. Har jag något att tillägga återkommer jag. Lita inte på att jag skriver på torsdag eller lördag om fortsättningen, för då kommer jag att vara upptagen med annat. Såvida jag inte sitter uppe om nätterna för att underhålla publiken här. Elak? Nej, schlagermassakern har gått i graven. När det gäller ESC har jag nog inte skrivit något på 2-3 år, minst. ESC intresserar mig inte särskilt mycket.

Montenegro
Stefan Filipovic - Zauvijek volim te

Eros Ramazzottis okände kusin försöker härma efter. Det låter väldigt mycket Ramazzotti utan att ens komma i närheten av att vara bra. Låten hör hemma på tidigt 90-tal i en replokal där man spelar in en demo som skivbolagen kommer att bränna. Att den nu kommer upp i ESC är lätt obegripligt med tanke på alla moderna poplåtar som florerar i årets upplaga (men inte förrän i semifinal 2). Vad skulle det här bidraget vara bra för?

Kommentar efter sändning: Svag inledning på schlagereländet. Han rörde sig inte ur fläcken med kvinnorna klängde på honom. Så tilltalande var varken han eller låten. Ingen finalplats.

* * * * * * * * * *

Israel
Boaz Mauda - The fire in your eyes

Stämningfull låt om det inte vore för hebreiskans märkliga spott-och-fräsljud. Plötsligt blir det inte så stämningsfullt. Sånginsatsen är katastrofal med mycket luft i luftrören och sången skär sig hela tiden. Falsksång.

Kommentar efter sändning: I väntan på puberteten och målbrottet hade han pumpat upp armmusklerna. Med ärmlös väst (brukar vara ärmlösa) och pygméhuvudet blev det bara konstigt. Det som imponerade var rösten - den är betydligt osäkrare på skiva. Konstigt nog. Finalplats.

* * * * * * * * * *

Estland
Kreisiraadio – Leto svet

Låten är helt okej även om musikstilarna blandas lite väl mycket. Dock fungerar övergången från vers till refräng, men blir väldigt avhugget vid övergången refräng till vers. Tre gubbar som försöker sjunga och som dessutom inte gör det i takt till varandra eller till musiken ger avdrag. Tillsammans med att de inte är så roliga att titta på. Den ynka poäng de får beror på att jag är svag för baktakt (elgitarren som slår ackord i mellan slagen i låten).

Kommentar efter sändning: Nej, det går inte att titta på dem. Omöjligt. Nej, det går inte. Lyssna går om än med nöd. Väldig nöd. Var är nödutgången? Ingen finalplats.

* * * * * * * * * *

Moldavien
Geta Burlacu – A century of love

Blues. Förra året försökte Tyskland sig på jazztoner. Hade inte Rumänien också en blueslåt härom året? Nå, men jag är väldigt svag för bluesinfluenser. Det är en bättre (kvinnlig) version av Michael Bublé (som jag också är svag för).

Kommentar efter sändning: Nej, varför försökte hon jazzimprovisera? Nallen var totalt onödig och ett infantilt inslag utan korrelation till numret. Tyvärr inte till final.

* * * * * * * * * *

San Marino
Miodio – Complice

Detta skulle mycket väl kunna vara en låt av OneRepublic. Det betyder att den skulle bli en monsterhit om Timbaland remixat låten. Annars är låten väldigt deprimerande. Inte så att den är dålig, men sinnesstämningen i låten är deprimerande.

Kommentar efter sändning: Skakig röst som skar sig emellanåt vilket bara förstärkte de depressiva inslagen. Helt okej. Tyvärr inte till final.

* * * * * * * * * *

Belgien
Ishtar – O julissi

Jag går inte igång på låtsasspråk. Särskilt inte så här klämkäcka låtar. Låtskrivaren måste ha missbrukat en kombination av lustgas och helium. Det förstör hjärnan, men man behöver ju inte förstöra min genom det här eländet.

Kommentar efter sändning: Nå, det var väl bra att kläderna matchade låten. Lyckligtvis ingen finalplats.

* * * * * * * * * *

Azerbajdzjan
Elnur & Samir – Day after day

Kastratsången inledningsvis ger mig rysliga obehagskänslor. Men så kommer musiken igång och det blir intressant. Versens gapande är inte heller någon höjdare. Men när bryggan och refrängen kommer lyfter det ordentligt. Ett par centimeter. Några himmelska sfärer når man inte med det här. Okej låt, inte mer.

Kommentar efter sändning: Som förväntat om än något sämre. Okej, inte mer. Finalplats.

* * * * * * * * * *

Slovenien
Rebeka Dremelj – Vrag naj vzame

Refrängen sätter sig, det är ett gott betyg. Tyvärr inget nyskapande eller uppseendeväckande. Det låter lite som ett försök till att göra om Greklands bedrift med My number one. Njae.

Kommentar efter sändning: Usch, nej. Ingen finalplats heller. Väntat.

* * * * * * * * * *

Norge
Maria Haukaas Storeng – Hold on, be strong

Underbart med en sång helt i moll. Lyftet kommer i och med sluttonen som plötsligt går i dur. Det är av den anledningen låten har vinstchanser. Den skakiga rösten (eller ska det föreställa vibrato?) förstör låten samt att hon sjunger i ett för lågt tonläge. Egentligen ingen hit, mer easy listening på radion.

Kommentar efter sändning: R'n'B? Var det det det skulle föreställa?! Framförandet var bättre än i norska tävlingen och lät mer intressant än på skiva. Kanske för att där blev nerv i framförandet. Final.

* * * * * * * * * *

Polen
Isis Gee – For life

Första tanken – svag röst. Intetsägande utan hook. Sömnpiller.

Kommentar efter sändning: Siktar man på att låta som Mariah kan man garanterat inte nå upp till henne röstmässigt. Varför då inte bara lägga ner? Hemsk solbränna (från burk?). Hemsk klänning som visade hennes främsta attribut som tydligen var naveln. Märkligt nog en finalplats.

* * * * * * * * * *

Irland
Dustin the turkey feat. Kitty B – Irelande douze pointe

Är verkligen ”pointe” rätt stavat? Tror inte det. Men vad kan man förvänta sig av en kalkonlåt? Ignorerar jag skränande och försöker lyssna till låten så liknar den tyskdisco 1992. Bidraget är hur som helst skamligt.

Kommentar efter sändning: Vilken låt var värst? Estlands Leto svet eller den här? Dött lopp. Må vi slippa sådan här skit i fortsättningen. Ingen finalplats. Det är jag glad för. Det är så förnedrande mot alla andra artister att behöva tävla med något sådant här.

* * * * * * * * * *

Andorra
Gisela – Casanova

Vad heter den där engelska gruppen med tre sjungande tjejer och två mimande killar? Som skriker mer än sjunger? Detta är en ren plankning. Möjligtvis är refrängen okej, men i övrigt skandalöst dålig.

Kommentar efter sändning: Gick mig förbi. Det jag noterade var att hon liknade Angelique i One more time (med Nanne och Peter). Ingen finalplats.

* * * * * * * * * *

Bosnien-Hercegovina
Laka – Pokusaj

Uppfriskande, nåt nytt! Tyvärr låter falsksången lite väl lika Håkan Hellström och det får mig att vilja lemlästa – vad bryr jag mig inte om. Ännu en okej låt.

Kommentar efter sändning: Jo, detta är bra och delvis nyskapande. Europeiskt nyskapande, för vi har haft sådant här länge i Sverige. Finalplats.

* * * * * * * * * *

Armenien
Sirusho – Qele qele

Armeniens bästa bidrag? Den har svårt att komma igång och versen ganska menlös. Refrängen… nja. Nej. Det händer inget. Refrängen är bara blås och dunk. De har gjort bättre ifrån sig tidigare.

Kommentar efter sändning: Stackarn blev ju andfådd bara genom att byta hand när hon höll mikrofonen. Fortfarande intetsägande. Men en finalplats.

* * * * * * * * * *

Holland
Hind – Your heart belongs to me

Inledning She booms, she booms (Ricky Martin). Men bara de inledande takterna. Sedan spårar det ut i en värdelös vers som dock kommer tillbaka till Ricky-känslan i refrängen. Men lyfter inte. Hon är för återhållsam i sin sånginsats, åtminstone i just refrängen. Inget ös. B-variant av latinopop med österländska tongångar.

Kommentar efter sändning: Inget klös i en annars fräck popdiscolåt. Det som dock irriterade mig mest var hennes slitsade klänning som gick upp till ljumsken. Under hade hon stövlar som gick upp på halva låret. Inte snyggt. Som modebloggare säger jag "no, no". Ingen finalplats.

* * * * * * * * * *

Finland
Teräsbetoni – Missä miehet ratsastaa

Hårdrock är uttjatat. Särskilt det här det tredje året från Finland. Väldigt 80-tal och det hade fungerat. Om det inte vore just för det finska språket i låten. Jag förstår att de gärna skickar ”framgångsrik” hårdrock, för det passar språket. Hårt, kantigt och vasst. Men där finns ingen melodi i den här låten. Det är ganska väsenligt. Även i hårdrock.

Kommentar efter sändning: Två saker begriper jag inte när det kommer till Finland trots mitt finska blod. 1. Varför fick vi bara brons i ishockey? 2. Hur tog sig denna vidare till final? Jag tror inte på missnöjesröster. Då hade Irland eller Estland gått vidare. Den finske sångaren kunde man bytt ut mot en död torsk, för utstrålningen hade varit densamma. Men det är svårt att få tag i varken död eller levande torsk, så det fick bli som det blev.

* * * * * * * * * *

Rumänien
Nico & Vlad – Pe-o margine di lume

Intetsägande ballad. Bra röster, för en gångs skull i den här semifinalen. Duett… nej, usch. Han får lite väl lång inledning innan hon kommer in. Sedan ska rösterna vävas samman. Det låter okej så länge hon sjunger stämma, men inte ensam.

Kommentar efter sändning: Verkligen dåligt live. Särskilt kärringens sånginsats var hemsk. Den andra kärringen (han, jag vet inte vem som är Nico eller vem som är Vlad) fick in en och annan klockren träff sångmässigt men inte ofta. Detta var en typisk ESC-euroschlager från "gamla goda tiden". Egentligen vill jag bli av med de bidragen helt, men låten är bra. På skiva. Final.

* * * * * * * * * *

Ryssland
Dima Bilan – Believe

Gör man comeback i schlagersammanhang ska man ha en starkare låt än sist. Det har inte Dima. Och det går inte att rädda en dålig låt bara för att Timbaland-stallet hyrs in och försöker styra upp något som redan i grunden inte går att rädda. Alla långa toner kräver också en stark röst. Min fråga – vilken röst? Den var då inte närvarande i det här bidraget.

Kommentar efter sändning: Jag försöker fortfarande hitta melodin. Det går inget vidare. Men låten gick vidare. Till final. Jag tror han lever på meriterna (och fansen) från bidraget för två år sedan.

* * * * * * * * * *

Grekland
Kalomira – Secret combination

Bra refräng som sätter sig. Första refrängen som har den egenskapen? Annars är jag trött på Greklands försök att återupprepa framgångar.

Kommentar efter sändning: Energisk början men tappade mer och mer. Hon blev mer och mer andfådd och flåsade i sista refrängomgången så jag trodde hon skulle tuppa av. Refrängen är stark och det är vinstvarning för den här låten. Chansen finns, för den gick till final.

* * * * * * * * * *

Ack, ja...

Kommentar efter sändning: Lite schlagermassaker blev det trots allt.

Som under ett jordskred

May 19th, 2008

Apoteksbesöket kan jag glömma. Det hinns inte med. Under förmiddagen har jag haft besök av fönsterputsaren. Efter det har jag hängt upp nya gardiner (lila, jättetjusigt). Men detta har inte tagit så lång tid. Det har istället konsekvensen av att vara ledig varit. Alla dessa mejlutskick hit och dit med jobbet. Tydligen är där kaos och jag sitter på distans och försöker ge direktiv och rabblar upp regelverk från Socialstyrelsen direkt ur huvudet. Dessutom fajtas jag lite med kommunen och försäkringskassan telefonledes.

Nåja. I detta kaos av att vara ledig tvättar jag skjortor (oh, måste stryka också innan arbetsdagen i morgon), lagar mat och... det viktigaste av allt... Jag har precis betalt in min årsavgift till webbhotellet. Så jag lär kunna blogga i ytterligare ett år. Tror jag. När betalade jag in för min webbadress? Äsch. Det är inte aktuellt just nu åtminstone.

Tillbaks till kaoset. Öh, vänta... satt jag inte och tittade på dvd innan jag laddade om tvättmaskinen och betalade min räkning? Oj, jag har nog pausat dvd:n. I dag är jag verkligen disträ. Som sagt kan jag glömma apoteket.

Inför ESC

May 18th, 2008

Nu har jag lyssnat på alla låtar till Eurovision Song Contest. Bäst är naturligtvis Frankrikes Divine med Sébastien Tellier. Den lär inte vinna, men den är bäst (genomtänkt, modern, sticker ut). Sverige då? Slätstruken. Sticker inte ut.

Jo, jag har andra favoriter också. Serbien gör alltid bra låtar, så också i år. Jelena Tomasevic featuring Bora Dugic med låten Oro. Annars får jag väl säga att hälften av årets bidrag är skandalöst dåliga och andra halvan dess motsats. Men även de bra låtarna får stryk av dåliga sånginsatser (Norges Hold on be strong) eller hysteriska arrangemang (som Maltas Vodka).

Vem som vinner? Faktiskt. Jag bryr mig inte.

Den förlorade sonen

May 18th, 2008

Självklart funderar jag på att flytta tillbaka till Kristianstad. Jag tänker på det varje dag. Men där finns två anledningar till att jag inte gör handling av det. För det första har jag mitt arbete i Göteborg. Det befinner sig i en intressant utvecklingsfas och jag skulle gå ut i arbetslöshet om jag återvände till Skåne.

Den andra orsaken till att jag inte vill tillbaka till Kristianstad är att jag inte längre känner igen staden, miljön, mentaliteten, och så vidare. Under mina åtta år i Göteborg tror jag att både jag och staden utvecklats men inte åt samma håll. Klyftan har växt. Till den grad att jag aldrig kan återvända. Någonsin. Skulle jag trots allt göra det, så skulle jag åter lämna Skåne inom ett år. Anledningen till att jag sätter likhetstecken mellan Kristianstad och Skåne i stort beror på det högfärdiga storhetsvansinne som drabbat politikerna både på kommun- och regionnivå. Jag vill inte leva i den världen.

Är det så mycket bättre i Göteborg då? Nej, förmodligen inte. Skillnaden ligger i att jag anpassat mig till rådande situation här. Mitt liv fungerar här. (Tror aldrig att Göteborg kommer att lämna sin nuvarande mentalitet). Kanske inte perfekt och därav att jag dagligen funderar på skånelandet. Men det är bara att skaka av sig de tankarna. Om inte annat så räcker det att jag läser Sydsvenskan och Kristianstadsbladet eller pratar med de jag lämnat efter mig.

Upplevelserikt

May 17th, 2008

När min feedläsare radar upp nyheterna kan de te sig väldigt märkliga. Eller logiska.

Nåja, jag är lugn. Säger experten att det är okej för barn att hållas som gisslan, så får jag väl tro det.

Freaky Friday

May 16th, 2008

Hela veckan har jag skjutit på det framför mig. I dag var jag helt enkelt tvungen att ta itu med allt det där jobbiga. Så jag traskade till apoteket där jag tog ut mina mediciner samt beställde hem komplettering tills på måndag, gick till bankomaten, gick in i snusbutiken där det blev två stockar snus, gick vidare till grillkiosken för Dagens lunch (biff med mos) och slutligen till "posten" där jag hämtade specialbatterier som jag beställt till telefonen. Allt som allt 25 minuter.

Varför detta var så jobbigt? Jo, för att det känns som Göteborgsvarvet. Fast nu blev det bara torgvarvet. Som känns livsfarligt eftersom jag blir spaghetti i benen och yr samtidigt som jag ska korsa fyra vägbanor och totalt fyra spårvagnsspår. Det gäller att vara stadig på benen och se sig för då här inte finns trafikljus men hårt trafikerat. Nåja, jag klarade mig i dag också. Annars är det rätt ofta att här håller ambulanser som plockar upp alla som blir överkörda på övergångsstället eller av spårvagnen. Varje vecka är väl ingen större överdrift.

Åter långledig. Det blev bara två arbetsdagar den här veckan. Men jag måste nog ändå förbereda lite möten jag har i nästa vecka. Så helt slapp kan jag inte tillåta mig att bli. Annars skulle det vara väldigt skönt. Slappa. Vara ledig på riktigt.

På tal om det. I måndags blev semestern äntligen klar. Mer än två månader dit men bara totalt 30 arbetsdagar. Plötsligt blev jag stressad. Och sedan har jag bara tolv semesterdagar som jag bryter i halvtid för en arbetshelg.

Äntligen!

May 15th, 2008

Insikter ska man skynda sig att skriva ner. Jag fick en precis. Plötsligt inser jag att man börjat lyssna på mig på jobbet. Jag värdesätts. Mitt kunnande har fått ett erkännande. Med tanke på hur många år jag fått kämpa med det, så måste jag säga att jag känner... tacksamhet. Motvinden har svängt om och blivit medvind. Jag är nöjd. Inte i form av bekräftelse, utan för då jag har rätt och nu inte behöver argumentera. Men annars fortsätter jag som vanligt med det jag alltid gjort. Skillnaden är också att jag inte känner mig så utsatt. Det underlättar.

Jag - en guldkalv

May 15th, 2008

En taxichaufför i morse, en annan i kväll. Innan jag blev hämtad i morse tänkte jag "hoppas de är tysta i dag". För jag är trött och tycker särskilt då inte om kallprat. De kan vara tysta och bara köra, tycker jag. Oftast är det så också.

Men inte i dag. De pratade och pratade och pratade. Tack och lov var de åtminstone trevliga. Annars brukar det bara vara gnäll som jag måste uthärda.

Lite intressant var det dock i dag. Jag fick veta vad Färdtjänsten betalar i ersättning till taxichaufförerna för att de kör mig. Ett månadskort för mig går väl på 410 kronor per månad. Det är vad kommunen betalar för en resa tur och retur när jag åker, eller 192 kronor morgon, 241 kväll. Det blir cirka 6 500 kronor per månad som kommunen lägger ut. Så jag klagar inte på min egen månadskostnad. I det perspektivet kan jag till och med utstå pratglada chaufförer.

Chaufförerna hade fått mer betalt om de plockat upp en vanlig resenär som fått betala riktig taxa. I teorin. Men det är taxibilar i överflöd och få har råd att ta en taxi. Därför blir färdtjänst en säker inkomst. Chaufförerna slåss om att få köra färdtjänst. Just av den anledningen brukar jag också få frågan om vilka dagar jag åker och hur dags. Den bil som är närmast får körbeställningen fem minuter hämtning. Så håller de sig i närheten av mig på mina tider, så är de garanterade pengar. Därför brukar jag också få samma chaufförer. En fördel med det är att de hittar till mig. Nya chaufförer brukar ha svårt att hitta mina adresser och därför strunta i att dyka upp.

Ganska märkligt att där finns en logik också i flärdtjänsten. Eller, kanske inte. Men inget som särskilt många känner till om hur det fungerar.

Senaste nytt!

May 15th, 2008

Bara Kristianstadsbladet kan ha detta som en nyhet.

En chaufför till en djurtransport upptäckte på onsdagskvällen att han tappat en gris på vägen mellan Broby och Knislinge.

Hur det gick? Väldigt spännande och intressant.

När polisen kom till platsen kunde de varken hitta någon djurtransport eller någon gris.

Mystiken tätnar...

Jag borde sluta läsa den tidningen. Trots allt så är det åtta år sedan jag sa upp prenumerationen.

Tv-hösten i USA

May 14th, 2008

Imdb har så smått börja sammanfatta hur tv-hösten ter sig i USA till hösten. Jag noterar att några skitserier som går i svensk tv nu möter sin död.

Först och främst, Bionic Woman, som jag följde på TV6. Dålig produktion men började bli intressant när manusstrejken satte käppar i hjulet. Men NBC tror inte på serien längre. Inte jag heller egentligen, men som remake av en gammal serie var den ändå intressant.

Körslagets amerikanska variant läggs också ner. Tyvärr lär inte TV4 ha samma goda omdöme.

Las Vegas fick fem säsonger. Fem för många enligt min mening. Är där någon som egentligen orkar följa eller vill se eländet på Kanal 5?

The Singing Bee försvinner också, men den svenska versionen lär fortsätta. TV3 brukar aldrig inse när något är ointressant.

Scrubs fick åtta säsonger hos NBC. Här fick jag skrämselhicka men lugnade mig när jag såg att ABC tar över serien. Även om den börjar bli uttjatad, så är den fortfarande lite smårolig.

Men in trees klarade hela två säsonger tack vare Anne Heche. Men så bra är hon inte. Inte så att hon kan bära en hel serie med dålig innehåll.

Women's murder club, Cashmere mafia, Shark, Jericho och New Amsterdam (premiär TV6 maj) är serier som lagts ner. Jag förstår verkligen varför.

Däremot så finns där en hel del serier som får fortsatt förtroende. Vilka det är vill jag inte avslöja (för då inser alla hur mycket jag tittar på och då får jag skämmas), men kanske du hittar din favoritserie på sidan jag länkade till inledningsvis.

Det mest uppseendeväckande är en ny serie som ABC ska börja sända i höst. Life on Mars. (Och här orkar jag inte längre länka till alla tv-serier). Japp, det är den engelska serien som nu ska stöpas om till en amerikansk variant. AbFab gjorde man en amerikansk variant av - nedlagd. The office - också sämre än originalet. Det enda man lyckades hålla liv i längre än sin engelska motsvarighet var Queer as folks. Märkligt att vi inte fått se den i Sverige? Frågan är hur långvarig Life on Mars blir. Den engelska motsvarigheten får annars nu en egen spinoff. Ashes to Ashes.

Hösten är räddad! Eller... nästa år kanske blir ett bra tv-år när vi blivit av med alla serier som lagts ner.

Kategori "alla känner apan"

May 14th, 2008

Frågor funna hos Jerkaponken.

Lovar du att vara ärlig?
Ja, så länge det inte är till nackdel för någon annan.

Du heter:
Jonas K

Smeknamn:
Jontas. Jonte myra. Dr Jontas. Tjonasse.

Låt just nu:
Ingen annan än den arbetskollegan sjöng precis innan arbetsdagens slut. När jag går ner i min källare...

Om du röker:
Inte ett bloss de senate åtta åren.

Beroende av:
Nikotin och koffein.

Vad tror folk om dig:
Lägger sig i, insatt, rigid, lyhörd. Idel motsatser.

Stämmer det:
Delvis. Man har väl alla egenskaper som finns i olika utsträckning.

Var får du oftast dina komplimanger från:
Arbetskamrater; alla personalkategorier. Och kritiken kommer också därifrån men från andra personer.

Brukar du skratta för dig själv:
Gapflabb. I dag såg jag att en läkare från annat land skrivit "gött". Det är ju så man säger i Göteborg.

Vad står det i ditt senaste inkomna SMS:
Det var ett lösenord till inloggning på fackets hemsida som jag glömt.

Vilken är din favoritmålning:
Något motiv från Carl Larssons kök. Ljust, somrigt, behagligt.

Vart bor du:
Heter det inte "var"? I Göteborg, Cirka 500 meter från Ullevi.

Trivs du där:
Jag formulerar det så här: Jag känner inte till någon annan plats jag just nu vill bo på.

Vad har du för mobiloperatör:
Tele2. Telia har gjort bort sig och jag bojkottar dem som mobiloperatör.

Är du allergisk mot något:
Vissa syrliga frukter ger mig väldig munklåda. Som jordgubbar, kiwi, sharon, nätmelon...

Har du haft sex idag:
Nej, men tanken har slagit mig. Men jag har jobbat, stressat och är trött. I och för sig har jag inget tilltänkt offer heller, men dagen är ju inte slut än.

Nästa mål i ditt liv:
Inget omvälvande. Jag tror att jag nått väldigt långt på min to do-lista.

Hur svarar du i mobil:
Argt och frågande: Jonas?!

Vad sa den du pratade senast med i telefon:
"Då kommer jag kvart över ett". En datanissa kom och tittade på min dator på jobbet i dag.

Antal sömntimmar inatt:
7½ timme. Jag lade mig ett par timmar tidigare än vanligt.

Sov du ensam:
Nej, Gazzy låg vid mina fötter ända tills hon gick in på toa och spydde ner hela golvet. En överraskning jag såg när jag gick upp i morse och fick börja dagen med att torka golv.

Tycker du om din pappa:
Skulle jag vara ärlig? Det kan jag inte. Men jag tycker inte illa om honom. Och så ska man inte tala illa om de döda.

Brukar du komma i tid:
Gärna för tidigt eftersom jag ändå ändå kommer precis i tid p.g.a. allt som händer på vägen.

När mår du bra:
Ja. Jag känner mig mentalt stark och handlingskraftig.

När blev du fotad senast:
Förmodligen när jag var på konferens i Lund för ett par månader sedan, men då som bakgrundsfigur.

Vanligaste färger på dina kläder:
Får väl säga blått eftersom arbetskläderna har den färgen och jag privat brukar ha blå jeans. Men jag tycker inte om blått.

Vad tycker du om fötter:
En anatomisk fördel.

Är du smart:
Tillräckligt för att kunna knyta skorna. Annars är jag väl ganska genomsnittlig. Som de flesta människor. Varför skulle jag utmärka mig åt något håll? Är jag inte smart, så är jag åtminstone ödmjuk.

Vem/Vilka saknar du just nu:
Tanken har inte slagit mig. Jag känner mig åtminstone inte ensam.

Favoritdryck på morgonen:
Jag dricker inte på morgonen annat än vatten till mina mediciner. Och mjölken på flingorna.

Är du blyg:
Absolut inte. Kan dock uppfattas som det när jag är tyst och avvaktande då jag analyserar omgivningen och min roll.

Sysslar du med någon sport:
Nej. Och där har vi beviset på att jag är smart.

Vill du hellre ha mail än brev:
Brev som brev.

Tror du på kärleken vid första ögonkastet:
Vad är definitionen för kärlek?

Har du spytt offentligt:
Inte vad jag kan minnas. Åtminstone inte i vuxen ålder.

Vem/vilka har betytt mest i ditt liv:
Morfar.

Är du nöjd med ditt liv:
Ja, med de förutsättningar jag har. Skulle jag vara missnöjd hade jag inte fungerat.

Om inte, vad vill du ändra på:
Sånt jag vill ändra på ligger inte på mig att kunna ändra.

Är du bortskämd:
Inte som vuxen.

Tycker du denna utmaning är meningslös?
Inte mer än allt annat som finns på nätet.

Samtidigt i en annan del av Kina...

May 13th, 2008

Jordbävning i Kina. Tio mil ifrån epicentrum bor min kusin med make. Hu. Internet fungerar och de har bloggat om händelsen plus lagt ut några foton. Men jag är orolig över efterskvalven och över vilket skick huset är i. Särskilt med tanke på att de bor på åttonde våningen. Och det är Kina. Är byggnormerna okej där?

Ledig dag - no action

May 12th, 2008

Eftersom jag inte sett någon mer förklaring till gårdagens nyhet, så tolkar jag det som söndagstorka och pseudonyhet.

Min e-post har legat nere i ett dygn (kan inte skicka, kan inte ta emot). Problem hos webbhotellet. Men de har inte haft orken att gå ut med något meddelande. Det är väldigt slöa när det gäller driftstatus annat än planerade åtgärder.

Eh, vadå?

May 11th, 2008

En nyhet presenterade precis på SVT:s text-tv. Och jag förstår ingenting.

För första gången i Sverige har läkare lyckats undvika en hjärttransplantation och istället lagat patientens hjärta under lokalbedövning.

Metoden som läkarna använder heter kateterablation och innebär att man leder in en slang genom ljumsken upp till hjärtat för att sen bränna av de elektriska impulserna som orsakar hjärtflimmer.

Operationen utfördes på Karolinska Universitetssjukhuset och innebär nu en ny möjlighet till hjälp för tusentals personer med hjärtåkommor.

Kateterablation har funnits i många år, på flera sjukhus i landet. Det görs i lokalbedövning (narkos också, har jag för mig). Det är en känd och vedertagen behandlingsform vid speciella arytmisjukdomar. Man bränner av nervbanor (förenklat uttryckt) så att de elektiska impulserna leds om och rätt i hjärtat. Så vad är nyheten?

Möjligtvis detta att man undvikit transplantation. Men indikation till hjärtbyte kan vara annat än retledningsstörningar i hjärtat. Så nyheten är vädligt intetsägande. Behandlingsformen är vedertagen. Att nyheten generellt skulle innebära slutet för hjärtbyte är fel. Just nu väntar jag på en kompletterande och mer djupgående förklaring. Tydligen döljer sig något i "nyheten". Jag undrar vad. Kanske Dagens medicin ger ett förtydligande i morgon? De är enda källan till riktig information vad gäller medicinska frågor.

Loggbok

May 11th, 2008

Arbetshelgen till ända. I veckan ska jag bara jobba två dagar. En utav de dagarna är möten. Jag blir nästan avundsjuk på mig själv. Om det inte vore för att jag kommer att stressa ihjäl mig den andra arbetsdagen för att hinna med en hel veckas arbete.

I flera år har jag försökt skriva en lathund på jobbet över vad som ingår i mina arbetsuppgifter. Ett totalt omöjligt uppdrag. Jag har skrivit ihop ett ytligt dokument som fyller en hel pärm. Lika svårt är att beskriva min arbetsfördelning - vad jag gör, när jag gör det, i vilken utsträckning jag gör det, hur lång tid det tar. I dag kom jag på en fiffig (kanske) idé. Jag skriver loggbok. Små stolpar om vad jag gör varje dag och hur långt jag hinner på en dag. Framförallt får jag här fram alla udda inslag som ingår men som dyker upp väldigt sällan eller som ibland är engångsföreteelser. Jag har väldigt många "urakuta och nya" uppgifter som också tar tid (oftast speciella önskemål om specifik statistik).

Loggbok. Bra idé. Får kanske också skriva ner alla gånger datorn kraschar och som teknikerna inte kan lösa trots omformateringar. Det tar tid.

Var hon bra?

May 10th, 2008

Kanske jag trots allt är en elak människa, då jag rått skrattade - från djupet av min svarta själ - när jag såg vilka som skulle medverka i tv-programmet "Engla Höglunds begravning".

Kanske syftet med genitiv-s i efternamnet syftar på familjen, men säker är jag inte.

Källa: www.tv.nu

Quaker

May 10th, 2008

Åh, varför har jag aldrig funderat på att bli kväkare? Jag gillar deras inställning även om jag har lite problem med gudsuppfattningen. Men de säger att de även har medlemmar som inte är kristna. Det är värdegrunden hos kväkarna jag tycker om, inte religionen.

Wikipedia om kväkare
Vännernas samfund

Nattliga händelser

May 9th, 2008

Det händer en och annan gång att Gazzy kräks. Hårbollar som är ganska kletiga. Hela hennes lilla kropp rycker i spasmer när hon försöker få upp det och det låter som en traktor som inte vill starta.

Jag måste ha sovit väldigt hårt i natt. Först nu sedan jag gått upp ser jag att hon kräkts. I sängen. På täcket. I höjd med där jag haft min axel. Inget hört, inget känt.

I dag är jag ledig. I dag ska jag tvätta. Sängkläder. Det var väl inte riktigt vad jag tänkt mig på min lediga dag.

Jag är inte ens sniken

May 8th, 2008

I dag upptäckte jag en administrativ miss som får konsekvensen att "vi" förlorar 1,4 miljoner kronor i intäkter varje år. Ja, om jag räknat rätt, för det är huvudräkning nu och en grov uppskattning av vad jag sett. 1 400 000 kronor. Kunde inte jag lönemässigt, som en uppskattning för att jag slagit larm om detta, få fem procent av den summan extra varje månad? Det är väl inte för mycket begärt? Det är väl ingenting i jämförelse med vad som försvinner i dag?

Om, och om igen

May 7th, 2008

Tredje gången gilt? Först började jag skriva men fick för mig att avbryta då jag plötsligt kom tänka på disken. Andra gången fick jag för mig att städa kattlådan. Nu... vänta... ska bara lyfta upp Gazzy på skrivbordet. Öh, var är hon? Gick hon? Jaja, då kan jag ju skriva nåt utan att hon steppa runt på tangentbordet.

Ah, det är därför jag gör ständiga avbrott från bloggandet. Jag har fortfarande inget omvälvande att skriva om. Samma vanliga lunk. Arbete, vila. Stimulansen ligger i jobbet. Fick nya arbetsuppgifter i dag. Igen. Två nya uppgifter, fortfarande har inget dragits bort, så det stämmer det där med att jag har typ 300 % arbete som måste göras. Sånt som är högprioritet.

Åh, är det därför Gazzy försvann? Hon behövde gå på den nyrengjorda lådan. Också en kisse har behov.

Back to life, back to reality

May 6th, 2008

Har man bara fått tre timmars nattsömn, så känns dagen som mycket lång. Innan jag gick till jobbet fick jag handikappsanpassa här hemma. Sätta stol under fönsterbrädan. Sätta stol vid köksbordet. Allt för att Gazzy utan problem skulle kunna röra sig fritt när jag var på arbetet och inte på begäran kunde lyfta upp henne till de högre höjderna.

Ja, arbetet. Lönesamtal. Gick oväntat bra. Vad det innebär vet jag väl inte riktigt på några veckor.

Hemma. En piggare Gazzy. Plötsligt kan hon springa. Fortfarande är det svårt för henne att ta hopp från sittande ställning, men hon har kommit på att hon kan tjurrusa genom lägenheten, ta sats och på det sättet komma upp. Bakkroppen ser lite konstig ut i själva hoppet. Jag blir mer och mer övertygad om att hon fick en stukning när hon föll ner från fösterbrädan i helgen.

Usch, jag vet inte vad jag ska skriva om. Dagarna är sig ganska lika och konstanta.

Logiskt

May 6th, 2008

Förre kd-ledaren Alf Svensson kräver sänkt skatt för pensionärerna.

Ja, vad är det nu man säger...? "När fan blir gammal"?

Gazzys lag

May 5th, 2008

Jordbruksverkets lag om djurhållning av hund och katt började gälla den 1 maj. Om jag skulle ta och se vad som gäller mig och Gazzy...

Tillsyn ska ske minst två gånger om dagen. Unga, sjuka eller skadade hundar och katter ska ses till oftare.
Vi umgås all min tid som inte är arbetstid. Det är väl snarare hon som ser till mig, och det mer än två gånger per dag.

Social kontakt bör ske genom sällskap av artfrände eller människa.
Kontakt med människor bör ske några timmar varje dag genom aktivering, rastning eller annan sysselsättning.

Gos och bus, minst fem timmar per dag. Utöver det sover hon på mig eller så tätt inpå mig att jag inte kan röra mig.

Hundar och katter ska dagligen ges foder. Fodret ska garantera tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel och ges i sådan mängd så att de inte blir för magra eller för feta.
Hon äter när hon är hungrig. Men hon får bara äta specialkosten som lindrig mot hennes sjuka njurar. Hennes vikt på 3 kg är normal.

Hundar och katter ska hållas tillfredställande rena och pälsen ska skötas.
Man får inte tvätta en katt, och jag får inte borsta henne. Men jag använder fingrarna för att dra bort lös päls och ser till att inga tovor bildas. All annan vård kräver nedsövning.

Inomhusutrymmen för hundar och katter ska vara försedda med fönster för att släppa in dagsljus.
Jo, jag har fönster. Gazzy ligger i sovrumsfönstret större delen av dagen och tittar på passerande spårvagnar.

Inomhusutrymmen för hundar och katter ska vara försedda med belysning.
Belysningsarmaturen ska vara placerad och belysningsstyrkan reglerad och riktad så att de djur som vistas i utrymmet inte utsätts för obehag.

Jag har belysning hemma. Just nu ligger Gazzy under skrivbordslampan halogen. Väldigt ljust, väldigt varmt, ger mig obehag. Men Gazzy gillar det. Ibland så mycket att hon sätter ansiktet mot lampan.

Inomhusutrymmen och kojor ska vara anpassad till antalet djur som hålls i detta utrymme och samtliga djur ska samtidigt ha tillgång till en liggplats.
Jag och Gazzy i en tvåa. Trångt, men det går. Liggplatsen är i sängen och det är trångt. Min 105 cm säng ska snart bytas mot 160-180 så vi verkligen får plats att sträcka ut oss.

Liggplatserna i inomhusutrymmen och kojor ska vara torra och rena och ha mjukt underlag. Liggplatserna ska vara så stora att djuren kan ligga ner i naturlig ställning.
Det är jag som ligger i onaturlig ställning. Torrt, rent och mjukt. Tja, okej. Jag ska komma ihåg att byta i sängen om jag kissar på mig så Gazzy inte blir gul i pälsen.

Katter som hålls inomhus ska ha fri tillgång till dricksvatten.
Det har hon.

Katter får inte hållas bundna.
Ingen risk, kommer man nära henne med någon form av redskap klöser hon ögonen ur en.

Tja, jag förstår inte lagen riktigt. Åtminstone är den betydelselös för mig och Gazzy då vi redan uppfyllde den sedan tidigare.

En dag när vindarna bär

May 5th, 2008

Gazzy verkar må något bättre, även om jag tycker det går väldigt långsamt. I kväll är hon väldigt kontaktsökande och beklagar sig en del. Inte kul att nu behöva lämna henne hemma i tre dagar. Min långhelg är över och nu börjar mina normala arbetsveckor igen med tillhörande helgarbete.

Den största förbättringen med Gazzy är att hon åter kan hoppa upp på köksbord och på fönsterbräda. Kanske inget man ska visa uppskattning över, men just detta att hon åter kan hoppa ser jag som något positivt. Men springa kan hon inte, leka vill hon inte. Än. Kanske jag borde uppskatta det där med att hon inte vill leka, för hon brukar väcka mig om nätterna med att kasta sina leksaker i huvudet på mig.

Tre långhelger på raken är över. Helger jag haft stora planer för. Men det blev det gamla vanliga - mycket sömn och ständigt tvättande, maskin efter maskin. Det enda spännande är att vardagen åter börjar. Vardagen med arbete är roligare än min ledighet. Suck... och stön.

Stackarn

May 4th, 2008

I natt försökte Gazzy hoppa upp på fönsterbrädan, men föll i golvet. Efter det haltar hon med vänster bakben. Särskilt i förmiddags hade hon det lite jobbigt, men i kväll ser det lite bättre ut. Jag förmodar att det är en stukning eftersom jag sett en förbättring. Men jag oroar mig ändå. Hon är gammal och har genomgått så mycket i form av skador och operationer. Jag avvaktar utvecklingen. Vill ju att hon mår bra.

Vad är syftet?

May 3rd, 2008

Helt säker är jag inte, men jag tror att det är lördag. Det börjar väl ta ut sin rätt att jobba schema.

I går fick jag en tjockt kuvert från arbetsgivaren om någon studie som jag anonymt ska delta i. Syftet är arbetsmiljö, stress och hälsa, eller nåt. Tydligen var detta en uppföljningsstudie, så jag verkar har deltagit tidigare även om jag för mitt liv inte kan dra mig det till minnes. Vad det egentligen ska leda till, vet jag inte heller. Jag förstår att man forskar i detta som kan uppfattas som ett problem, men sedan då?

Jag har blivit mer och mer ifrågasättande. Till exempel detta med att ha lönekriterier. På jobbet har vi en sammanställning om vad som ska beaktas vid lönesättning, i form av just lönekriterier. Men där finns ingen koppling mellan kriterierna och att det skulle generera en viss löneökning. Vad är då syftet med lönekriterier? Samma sak som med forskningsstudien. Väldigt mycket A men var är B? Målet är osynligt.

Lika obegripligt är att SVT ska visa en privat begravning över en mördad flicka som ingen känner eller har band till. Snaskig public service. Mina licenspengar. Jag känner förakt.

Uppbokad

May 3rd, 2008

Min kalender är så fulltecknad att jag behöver en ny. Det är inte lätt att finna en dagkalender för 2008. Jag har verkligen letat. Så jag fick beställa en över nätet direkt från en almanacksfirma. Inte billigt. Bara portot går på över 60 kronor. Men jag har inget val. Jag klarar mig inte utan en kalender. Märkligt att inte bokhandeln på stan, eller ens på nätet, har kvar av årets upplaga. Egentligen skulle jag behöva 2009 också, men den är inte utgiven än. Fram till dess får jag skriva lappar som jag senare får föra in i kalendrarna.

Spamattack i retur

May 2nd, 2008

Någon använder mitt mejlkonto jontas.com som avsändare till att skicka ut spam för erektionsproblem. Min inkorg fylls av bouncade mejl som inte gått fram. Kanske det är dags att byta mejl, men jag vet inte riktigt hur jag ska genomföra det. Min mejladress är alltför spridd (nu i dubbel bemärkelse) för att jag ska kunna gå ut med en ny officiell adress.

Sky high

May 2nd, 2008

Strax ska jag gå till affären. Det är med fasa jag numera tittar på varornas prislappar. Mjölet har gått upp 100 %, brödet 30 %, frallor 20 %. Allt det där som finns precis när jag kommer in på Ica. Nästa anhalt i affären är ostdisken. Ökat från allt mellan 10 och 100 %. Därefter blundar jag och går snabbt till kassorna. Sist jag var på Ica gick det på 700 kronor och då köpte jag ändå inget speciellt. Veckan innan köpte jag ungefär det samma och det gick på 250 kronor. Undrar hur mycket det kostar i dag. Frågan är om jag vågar köpa något alls mer än det lilla bröd och liter mjölk jag behöver. Bara det går på femtilappen. Hade jag behövt ost också hade jag genast passerat hundralappen.

Plötsligt är det billigare att äta restauranglunch på jobbet än att själv inhandla till storkok. Tyvärr ruineras jag den här helgen eftersom jag åter har en lång fyradagarshelg.

Facit: 356 kr.

Vakna nätter nu, vakna nätter sen

May 1st, 2008

Senaste nätterna har till stora delar varit sömnlösa. Det tog ett tag innan jag förstod varför. Något gjorde ont. Något gör jätteont. Fjädrarna börjar ge sig och kör upp i rygg/axlar på mig. Är det då dags att köpa ny säng? Jo, förmodligen. Och den här gången blir det en dubbelsäng. Vissa ifrågasätter det, men även singlar tycker om att slampa lyxa till det. Dessutom tycker jag att det är en självklarhet att vuxna singlar har dubbelsäng. Vuxna överhuvudtaget. Men kanske framför allt jag. Jag vill inte ha något i min bostad som påminner om tonårens pojkrum. Som singelbädd. Hm. Oavsett får jag nog kasta ut datorn från sovrummet. Skrivbordet kommer inte att få plats.

1 maj

May 1st, 2008

I dag skulle min far fyllt 69 år om han fortfarande varit i livet. Det har gått mer än två år nu. Om han inte var särskilt närvarande i min barndom, får jag väl säga att jag sedan inte var tillgänglig när han sökte min kontakt som vuxen. Men kanske vi har närmat oss varandra nu. Jag vill tro det. Åtminstone sörjer jag för hans skull. Kan tänka mig in i och känna det han måste ha saknat under sin uppväxt och alla besvikelser som sedan kom samt de sjukdomar som sedan tog hans liv. Livet är väl inte rättvist och man skapar sina egna förutsättningar i mångt och mycket. Men ändå. Jag har börjat få förståelse för hans liv och öde. Det är väl min tilltagande empati som gjort att jag kan förstå och närma mig. Kanske tråkigt att det kommit först nu, när han inte längre finns att tillgå.

Eftersom det var en vanlig schemalagd torsdag, så har jag suttit på jobbet. Min lösning på eländet med röda fanbärare, var att förlägga min arbetstid något senare. Så det var inga problem att ta sig hem, för 17.30 skulle gatukontoret ta bort alla avspärrningar. En positiv sak med detta var också att jag slapp se eländet Johansson och Sahlin. Men jag såg ändå många på stan som tydligen gått i tågen. När man ser dem inser man att det är människor som inte vill jobba och som ändå har mer i bidrag än vad jag får ut i lön och pension. Klart att de vill ha tillbaka makten.

Hm, tror visst att jag har en morbror som blir 72 i dag. Åh. Och så är det i dag 20 år sedan mormor dog hemma hos mig och mina föräldrar.