Archives for: January 2009

Tre år och två dagar

January 31st, 2009

Drygt tre år har gått sedan min far dog. Det är något jag tänkt på varje dag sedan dess, men jag blev lite förvånad över när jag läste i mitt bloggarkiv att det är just tre år sedan. Jag letar just nu över vad som egentligen hände, då för tre år sedan. Allt gick slag i slag och först nu vill jag försöka förstå händelseförloppet med den pessimistiska utgången. Jag bloggade aldrig om det. Däremot skrev jag om det på Succé i ett slutet forum, men det är raderat (forumdelen finns inte längre). Det är svårt att försöka få ihop alla händelser och turer så här i efterhand. I stora drag vet jag, men där var så mycket mer. Lungcancer med spridning till lymfkörtlar och lever, tarm som sprack och som ledde till stomioperation, cellgifter som sattes ut p.g.a. biverkan. Från första symtom till död tog det två månader. Två månader är faktiskt en väldigt lång och plågsam tid om man ser till innehåll. Gjorde vi ett avslut? Tog vi farväl? Nej, faktiskt inte. Saknar jag det? Nej, faktiskt inte. Ingen av oss har sett döden som ett avslut.

Men vad hände egentligen? Egentligen?

Straffet

January 30th, 2009

Varför får inte eldsjälar betalt? För att man inte sätter gränser eller söker sig vidare? Jag skulle väldigt lätt kunna gå över till ett bemanningsföretag och tjäna 5-10 000 kronor extra per månad, men skulle samtidigt bli en hjärndöd hoppjerka som endast skrev diktat utan några som helst stimulerande arbetsuppgifter. Det är en lustig ekvation och jag förstår den inte.

Kvällens notis: SAS säljer Spanair för 10 kronor. Som en cheeseburger på McDonalds. Jag skulle nog inte vilja satsa så mycket pengar på något av det.

Motvinden

January 30th, 2009

Det verkar som om jag aldrig ska komma upp på plussidan, utan ständigt få mer på minussidan, på flexklockan. I dag blev det också en kort dag eftersom jag i natt fick migrän. Inget som jag kände av i morse mer än lätt tryck som sedan ökat på av dagens ansträningar.

Äntligen lite ledigt. Tre dagar fritt. Och nu går allt i ett rasande tempo, så snart är det sommar. Om en månad ska semesterönskemålen vara inlämnade. Hur jag ska kunna planera in en semester förstår jag inte. Ska jag ersätta någon? Vem då? När då? Eller kan jag ta semester när jag själv behagar? Eller blir det ännu ett år där arbetsgivaren sätter upp givna semesterperioder? Äh, det är ingen idé att jag lämnar in några önskemål. Jag vet ju inte förutsättningarna och de får jag väl inte veta förrän i juni. *suck*

Nej, postmigränkänslan tvingar mig i säng nu. Eftersom Gazzy luktar bajs vet jag inte när jag vaknar till liv igen.

Naturligt men olagligt?

January 29th, 2009

Nej, det är väl inte chocken precis som fått mig glömma hemresan. Det handlar väl mer om att jag är så van att jag inte direkt noterar det. Hemfärden gick i drygt 100 (103) km/h på 30-väg. Jag hade först tänkt påpeka det för taxichauffören, men noterade att det gick lika snabbt i filerna bredvid och för bilarna bakom och framför. Vi höll helt enkelt bara trafikrytmen ända tills det tog stopp av trafikstockningarna. Det i sig kompenserade väl den genomsnittliga hastigheten till laglig nivå. Undrar om polisen hade köpt det argumentet om vi åkt fast?

Fokus

January 29th, 2009

Koncentrationen har varit massiv från min sida i dag. Inget socialt prat på jobbet. Knappt rast. Övertid p.g.a. minus på flexen. Morgondagen ska bli en repris av dagen som varit, och jag förstår inte varifrån jag i kväll ska finna kraften till återhämtning.

Och så hoppade jag in lite som rådgivare i engelsk stavning av medicinsk terminologi. Det är många år sedan jag fick skriva något på engelska. Min stavning får ta hjälp av ordböcker och Google, men annars tror jag att jag håller terminologin ganska uppdaterad av alla engelska artiklar jag läser kring sjukvård. Sjukhusserier på tv är inte till någon hjälp, då faktafel brukar råda. Men jag lyssnar mycket på vad de säger i dokumentären Hopskins som går på onsdagskvällar på Kanal 5.

Nej, jag är så fokuserad att jag knappt vet vad som händer omkring mig. Tydligen har jag haft torgmarknad utanför fönstret här hemma i dag. Gazzy var hysteriskt överlycklig när jag kom. Jag har fått en inbjudan till invigning nästa månad av vårt nya miljörum.

Jo. Jag ska på tre utbildningar/kurser/konferenser under våren som delvis bekostas av arbetsgivaren. Det är imponerande, för normalt sett får man max en "utanför jobbet"-kurs per år. Men kan flera läkare flera gånger om året åka utomlands på skattemedel, så kan jag väl få gå några ynka utbildningar? Det jag funderar över är varför inte kollegor också ansöker om att få fortbilda sig? Sånt skulle stärka gruppen kompetensmässigt. Själv är jag ju iväg flera gånger per år på allt möjligt, men mycket har jag fått bekosta själv. Kanske det handlar om intresse. Jag har ett stort intresse av att utvecklas och avancera i yrkesrollen. Sedan vet jag också att några jobbat för få år, andra för många år, för att vara aktuell för fortbildning. Jag är väl i lagom ålder med rätt antal år bakom och framför mig.

För tio år sedan: "Kommer snart"

January 28th, 2009

Dagens medicin i dag: Merck söker tillstånd för MS-tablett senare under 2009.

Dagens behandlingsalternativ sträcker sig främst till olika sprutor. Och med det är jag personligen tillfredsställd. Det är inte bökigare att ta sprutor än att stoppa i sig en tablett. Enda anledningen till att jag skulle gå över till tabletter är om de har bättre effekt, vilket jag är tveksam till. Frågan är också om det blir billigare med tabletter för då finns risken att landstinget inte vill subventionera sprutor i fortsättningen, men tar man hänsyn till effekt eller kostnad?

Naturligtvis är det upp till var och en med ms att besluta vad man vill ha i behandlingsform.

En sak ställer jag mig förresten väldigt oförstående till. Spruträdsla. Hur kan man vara rädd för sprutor som inte orsakar smärta men som hjälper tämja ms? Klart att de ser tabletter som en livlina, men jag undrar fortfarande när rapporten kommer som säger vilken effekt en tablett har.

Höjningar

January 28th, 2009

Räkningarna är betalda. Hyran har höjts och nu är jag bara två kronor ifrån att spränga 6000-kronorsintervallen. För en ynka liten tvåa som i och för sig är relativt nybyggd (1983), ligger centralt (i Gbg) och nära allt (tågstation, Ullevi, Liseberg).

När jag flyttade hemifrån 1988 kostade min lilla etta ute på vischan 666 kronor men höjdes månaden senare till 888 kronor. Det tyckte jag var dyrt då, eftersom heltidslönen som kontorist var 4 400 brutto. Sedan kom man på att jag inte följt avtal, så när jag knappt ett år senare slutade skulle jag haft 6 200 om jag stannat kvar.

Nu svävade jag ut lite. Men det där med lön är intressant. Hur löneutvecklingen sett ut över tid. Och hur mycket hyran höjts per kvadratmeter. Allt det där andra som höjts har jag inget minne av, men just hyra och lön fastnar. Där är dock en sak reagerar på emellanåt. Vissa matvaror har inte höjts på 20 år. Kanske beroende på att vi fått så många billighetsaffärer samt gått med i EU. Men man får väl vara tacksam över att lön inte stått still. Lönen 1988 skulle netto inte ens räcka till halva hyran.

På tal om höjningar. Snart är det dags för tonartshöjningar i melodifestivalen. Ska jag skriva schlagermassaker i år?

Rensning av Dagbok på Nätet!

January 28th, 2009

Tio månader senare gjorde jag en ny rensning av Succé - Dagbok på Nätet. Precis som förra året fanns där några som kastades ut då de (främst) uppdaterat sin blogg men inte tagit med återlänkning till Succé - Dagbok på Nätet. Tre trotjänare försvann (nå, men de är kvar i min länkblogg) utan förvarning och får ansöka på nytt om de är intresserade av länkportalen. Totalt försvann 28 bloggar.

De som redan har ett loggin till Succé behöver bara fylla i formuläret för att länkas av Dagbok på Nätet. Men återlänkningen är väsentlig. Det märkliga är att många glatt länkar till alla möjliga portaler men inte till den de ansökt och beviljats.

Tumme upp

January 27th, 2009

En lyckad arbetsdag är när jag hinner det jag bör hinna under en dag. Det gjorde jag både i går och i dag. Med tanke på att jag inte utför samma typ av arbetsuppgifter två dagar på rad (men samma återkommande med dagar-veckors mellanrum) så är det väldigt väsentligt att jag håller mitt schema. En eftersläpning innebär katastrof. Både i går och i dag höll jag deadline för dagen med en timme tillgodo inför utstämpling. Den där sista timmen ägnar jag åt att lägga upp morgondagens plan samt reflekterar över dagen som varit; om jag verkligen gjort allt.

På torsdag ska jag gå tillbaka till att vara skrivande sekreterare (skriva läkardiktat) efter fyra år. Det är nervöst. Väldigt nervöst. Rutiner har förändrats och jag känner mig enbart dum. Samtidigt är det nyttigt att jag återtar dessa arbetsuppgifter eftersom jag nu också återgår i rollen som handledare för elever. Nåja. Jag testskrev för tre veckor sedan och hastigheten sitter kvar i fingrarna (skriver i samma takt som man pratar).

Och i dag sökte jag ännu en utbildning. Undrar om jag verkligen blir beviljad det. Om ett par månader ska jag på en kostsam konferens. Hur mycket pengar vill man egentligen lägga mig som "är så sjuk och inte kan jobba"? Som sagt. Frånvaro vet jag inte vad det är. Lättja vet jag inte vad det är. Vi får väl se.

Inte mycket

January 26th, 2009

Trots ihärdiga försök kan jag inte komma på vad jag varit med om i dag värt att nämna. Skulle det vara falukorven till lunch? Eller att min arbetstelefon inte ringt i dag? Eller att jag satte på kaffet till frukost när förra kannan tog slut? Nä, precis. Det har varit en helt vanlig vardag i januari.

Eternal sunday of the mindless mind

January 25th, 2009

Det går inte riktigt in i mitt huvud att det är söndag i dag. Jag inbillar mig att det är lördag vilket är en känslomässig chock när jag inser att det faktiskt är arbetsdag i morgon.

Så vad har jag haft för mig i helgen? Inte mycket. Det tar på krafterna att övervaka Gazzys mående. I fredags var hon dålig igen, men sedan har hon varit sitt gamla jag utan ett spår av problem.

I helgen insåg jag plötsligt också att jag måste gräva djupt i gamla datorers hårddiskar för att fiska upp min handledarroll nu när jag snart ska återta den uppgiften. På fyra år glömmer man mycket samtidigt som det material jag hade då är inaktuell och måste skrivas om.

Eftersom hämndtjänsten inte gavs tillträde till mitt hem i måndags (Gazzys första sjukrunda), så har jag i dag själv fått dra runt dammsugaren. Det betyder att jag är ganska darrbent nu (fortfarande efter fyra timmar med vila). Men de värsta pälstussarna är borta. Jag mår så himla dåligt av att gå i ett skitigt och ostädat hem. Det ska vara ordning och reda. Allting har sin plats. Och päls hör hemma i dammsugarpåsen.

Arbetsveckan jag har framför mig tror jag blir ganska tuff med endast en fridag. Fyra arbetsdagar men sex arbetsstationer. Tre möten, tror jag. Vårens föreläsningsrunda börjar i morgon där jag förberedde med powerpoint för flera veckor sedan. Den ena dagen är inte den andra lik. Det är svårt att planera och söndagen går åt till att försöka få ihop allt, förbereda sig mentalt och samtidigt veta att det jag ska göra en dag ska vara klart senast samma dag. Annars faller allt ihop som ett korthus. Som jag sagt tidigare skulle jag inte överleva utan en kalender. Men vis av alla ändringar, där planeringen akut kastas om, har jag lärt mig att åtminstone skriva med blyerts i min kalender. Och jag som inte är en blyertsmänniska.

Ha! Ett tag försökte jag boka in alla min åtagande i mobilens kalender. Det fungerade inte!

Rubriken Eternal sunday of the mindless mind syftar naturligtvis på filmen Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Den gick på tv i går. Den var väl inte riktigt så bra som alla sagt.

Gement med versaler

January 25th, 2009

Är där någon mer än jag som sett årets förändring på skrivfronten? Media har börjat förkorta politiska partier med versaler. (M) - (S) - (C) och så vidare. Tidigare skrevs detta med gemener. Varför har man ändrat detta? Gör det någon skillnad?

Plan 2009

January 24th, 2009

Mitt arbetsschema har ändrats. Rejält. Först i dag såg jag över konsekvenserna och jag är nöjd.

För det första ska jag om ett par månader återgå till det arbete jag hade för fyra år sedan. Nå, men bara två dagar var sjätte vecka; helgerna. Nu jobbar jag ju var tredje vecka och det kommer jag att fortsätta göra, men det blir istället två lördagar och söndagar på rad för att sedan vara ledig fyra helger på rad. En bra lösning.

I övrigt ska jag i kommande vecka återgå till ett arbete jag inte utfört på tolv år. Planen är att jag ska göra detta i genomsnitt två dagar per vecka. I övrigt, d.v.s. övriga arbetsdagar i veckorna, har jag annat för mig vad gäller arbetsuppgifter. En sammanställning jag gjorde visar att jag numera har 15 olika arbetsuppgifter att utföra. Så det är ingen överdrift när jag i tjänstemejl skriver tre titlar på mig själv. Tvärtom.

Nå, men det där med att arbeta schema - hamnar jag på några helgdagar tro? Tja, det gör jag ju varje år oavsett vilket schema jag använder mig av.

Helgarbete 2009:

  • Trettondedag jul
  • Långfredag
  • Påskafton
  • Påskdagen
  • Första maj
  • Pingstafton
  • Pingstdagen
  • Midsommarafton
  • Julafton
  • Annandag jul
  • Nyårsafton (plus nyårsdagen 2010)

Så egentligen är det inte så annorlunda jämfört med tidigare år. Det är innehållet som är nytt för mig. Plötsligt tror jag att jag kan få ett bra år. Särskilt som det lutar åt att jag dessutom ska få ett eget och nytt kontor.

Rök, sitt still och ät fet mat! säger sjukvården

January 24th, 2009

Precis! Så är det! Min personaltidning hade följande rubrik på omslaget:

Självklart är det så att sjukvården vinner på sjuka människor - uppdraget med att vårda sjuka går ju ut på att det finns sjuka människor att vårda.

Märkligt nog gick där ut en dementi på intranätet i går om att man skrivit fel. Det ska visst vara "ohälsa". Och då förstår jag inte vad vinsten är för sjukvården. *suck*

Spänt

January 23rd, 2009

Det kan inte hjälpas, men jag är fortfarande orolig för Gazzys mående. Egentligen finns där inget konkret - hon beter sig i stort som vanligt förutom att hon inte är lika närgången som vanligt samt inte längre kardar med tassarna. Jag observerar att något inte är hundra med henne. Förmodligen skulle ingen annat notera någon skillnad. För vid en första anblick så springer hon runt som vanligt, pratar och spinner vid gos. Naturliga funktioner* är också normala. Ändå har jag den där olustkänslan där jag inte vet om hon bara är trött efter förra veckans oförklarliga feber, allmänt hänging p.g.a. att hon är trött på mig (hon har perioder där hon vill vara i fred) eller om där är något verkligt fel. Nåja. Jag studerar henne konstant. Ska jag säga något så har hon ju faktiskt blivit bättre och bättre sedan förra veckan, och det snabbt. Ingenting har vänt och blivit sämre. Så varför kan jag inte släppa min oro?

* Naturliga funktioner är vårdspråk för tarm, blåsa och födointag.

Turbo

January 22nd, 2009

Full rulle från början till slut i dag. Så nu måste jag sortera tankarna. Det verkar ha lossnat på jobbfronten.

Apoteket.se

January 21st, 2009

Ännu en gång måste jag skriva om hur bra det är att beställa receptfria produkter på apoteket.se. Det är billigare än att gå in på sitt apotek och fylla varukorgen där.

Det som är fantastiskt är att man själv kan välja hur man ska få hem varorna. Själv väljer jag att hämta dem på mitt apoteket. Inga extra kostnader, man bara får en försluten försändelse i handen och kan traska ut genom dörrarna efter att ha legitimerat sig.

Egentligen är det skrattretande. Att gå in på sitt apotek och snuva dem på den mellanskillnad man tjänar på att beställa online.

På apotekets hemsida kräver de två saker. Man ska ha Bank-ID samt betala direkt antingen genom direktdragning från bankkontot eller via kontokort.

Min tandtråd är 50 % billigare online, 100 % dyrare om jag handlar på apoteket. Lätt val. Jag köpte också magmedicin till 20 % av priset som de tar inne på apoteket. Så det är egentligen ganska självklart att man slutar handla på sitt apoteket om man har tillgång till Internet.

I dag tjänade jag 750 kronor på att ha handlat online. Kanske priserna skiljer sig mellan olika apotek, men det är värt att göra en prisjämförelse innan man handlar något. Eller hur?

Finito

January 20th, 2009

En åttaårig era är äntligen till ända. Precis som många andra bloggare stämmer jag in i följande sång.

[youtube]PZTp8eCi3Oc[/youtube]

Na na hey hey (kiss him) goodbye, George W Bush!

Nödtext

January 20th, 2009

Nu när Gazzy verkar vara helt återställd känns det inte betungande att behöva åka till jobbet i morgon. Lyckligtvis har jag varit ledig enligt schema, så det var bara i söndags jag flexade ner mig till minus.

I morse blev jag väckt av åska. Det åskade ganska rejält under någon timme. Det åskade mer än vad det gjorde under hela förra sommaren. För att sedan bli en solig dag, men där det är mulet igen och snart mörkt. Så mycket mer än detta har jag inte noterat eftersom jag äntligt fått sova ut utan störningar i dag. Nu när det börjar bli mörkt ska jag ut. Dags att hämta apoteksvarorna jag beställde i förra veckan.

Vinteroffer

January 19th, 2009

För att vara en dag i januari har luften varit ovanligt mycket fylld av fågelkvitter. Men det är väl den hemska nyheten som sprider sig.

[...] berättar att talgoxen stuckit in huvudet genom ett nät för att komma åt det sista av den talgboll som är åtkomlig i automaten. När mesen ätit tillräckligt mycket av bollen har nästa boll i automaten ramlat ned i huvudet på fågeln med döden som följd.
GP: Talgboll dödade mes

Måste vara dagens största nyhet i Göteborg. Tillräckligt för att generera en tidningsartikel.

Dagens skörd

January 19th, 2009

Gazzy är i stort sett sitt normala jag igen. Jag förstår inte riktigt varför hon hade feber i helgen, vad som var orsaken till det. Det lär förbli ett mysterium.

Det är verkligen inte säsong för grönsaker nu, och det som finns är dyrt och smakfattigt. Därför fick jag för mig att botanisera bland burkarna istället. Jag har en förmåga att glömma att det faktiskt finns olika sorters grönsaksblandningar på konserv. Oftast glasburkar med ättika, som faktiskt kan förhöja en sallad. Lite sting. Inte så dyrt. Gott.

Jag skuttar väl inte precis av glädje, men jag måste börja ta med mig lagad mat hemifrån till jobbet. Matsalarna flyttar längre och längre bort och jag har varken tid eller ork att jaga dagens lunch. Det är tråkigt att ta med sig mat. Vårt personalrum är uruselt. Långa köer till mikrovågsugnarna (3), tallrikar och bestick är upptagna eller står i diskmaskinen odiskat, folk stjäl ens mat i kylskåpet (tar av hemlagad mat som man har med i egna burkar) och så vidare. Personalrummet är lite en kombination av studentkök och laglöshet.

Det är svårt att komma på vad man ska ta med sig för lunch till jobbet. Det är få rätter som överlever smak och koncistens vid återuppvärmning i mikrovågsugn. Lättast är väl att ta med sig smörgåsar, men det är också tråkigt.

Förresten. Det finns ett ord jag avskyr. Mikro. En avskyvärd förkortning av mikrovågsugn. Kan man inte förkorta det till mu? Så som television blev till tv? Hellre det än mikro.

Tio år senare

January 19th, 2009

I dag är det tio år sedan jag fick mitt första ms-symtom; synnervsinflammation.

Kan jag ens summera mina tio år med ms? Vill jag ens göra ett försök? Tja, det finns faktiskt inte så mycket att säga annat än tio år gått väldigt fort. Tio positiva år, om man ser till att jag från första stund accepterat min diagnos och faktiskt kan skilja på att ha en sjukdom eller vara sjuk i en sjukdom. Sjuk är jag bara emellanåt och måste säga att jag är tacksam för mina senare års sprutor som verkligen haft effekt med att bromsa intensiteten av skov. Jag har också lärt mig anpassa mig till rådande situation där jag trots allt fått skador som begränsar mig emellanåt. Och jag är också tacksam över att topparna varit oftare förekommande än dalarna. Jag är helt enkelt nöjd med livet och ser att jag fortfarande har ett människovärde. Kanske det handlar om min egen inställning, för jag ser samtidigt andra i samma situation som får lida p.g.a. omgivningens inställning lika mycket som för den skada ms ställt till med.

Bilden föreställer ms-bandet; vitt med guldkant.

Varför accepterar jag ms? Nå, men vad är alternativet? Förnekelse? Bitterhet? Det är bara att köra på så länge det går. Att det sedan var så lätt för mig att ta till mig diagnosen beror säkert på flera faktorer. Som att jag hade gott om tid på mig. Första symtom januari 1999. Jag jobbade vid tillfället på en neurologmottagning (emellanåt, som resurs) och hade lite inblick. Det var en sökning på nätet över mina mystiska symtom som ledde in tankarna på ms. Läkare som inte ville sätta diagnos. Läkare som sedan sa "kanske ms". Läkare som slog fast att det "troligtvis" var ms och behandlade det som så. Och då var jag inne i maj 1999. Det skulle dröja till 2001 innan jag gjorde de verifierande undersökningarna i form av magnetröntgen och lumbalpunktion. Med andra ord kom inte diagnosen som en blixt från klar himmel.

Jag var 28 år när jag fick synnervsinflammationen. Många kanske tycker att det är en "dålig" ålder med tanke på att man då är relativt ung, precis kommit ut i arbetslivet och kanske startat familjeliv som inskränks av en nyckfull sjukdom. Nu var jag inte riktigt i den situationen och mina kriser hade jag redan haft tidigare med tumöroperation, inflammation i hjärtsäcken, gallstensoperation och sjukhuskrävande vattkoppor. Ms var bara liksom en bonus som faktiskt varit lindrigare än allt det där andra. Mina tidigare erfarenheter har format mig, mina nya erfarenheter fortsätter forma mig.

Vad är då jobbigast? Finns det inget som grämer mig? Jo, två saker är betungande. 1) Att inte kunna jobba heltid (jag har en stark arbetsidentitet), samt 2) ms-tröttheten som begränsar mig dygnets alla sekunder. Det svåra är att tvingas bryta arbetsdagen p.g.a. förtidspensionen (som behövs, jag har den ju av en anledning). Eller detta att inte alltid ta hänsyn till begränsningarna som gör att jag kräver mycket vila och sömn. Slöseri med tid - för så himla mycket mer orskar jag ändå inte bara för att jag vilar, det är marginellt.

Tio år. Det är inte något firande, bara ett konstaterande. Jag har haft ms i mer än en fjärdedel av mitt liv, så det är en del av vem jag är. Tyvärr minns jag inte hur det var att inte ha ms. Jag saknar till viss del friheten samtidigt som jag inte riktigt kommer ihåg. Hur hade jag det för tio år sedan? Hur såg mitt liv ut då? Var det bättre? Förmodligen inte. Jag har varit med på en tioårig resa med mig själv som innehållit så mycket mer än en ynklig liten diagnos. Så jag menar verkligen att jag är nöjd med mitt nuvarande liv. Det har berikats.

Vändningen

January 18th, 2009

I kväll mår Gazzy bättre (men inte bra). Hon har ätit, jamat och legat i mitt knä. I natt utstrålade hon värme vilket jag tolkar som feber. Nu känns hon inte lika het och livet börjar återgå till det normala. Det lugnar mig något, men inte fullständigt. Nu väntar jag bara på att hon ska bli stadigare i benen (inte ätit eller druckit under två dygn, klart hon är svag), bli på bushumör samt besöka lådan. Först då kan jag slappna av.

Jag känner mig ganska slutkörd. Mer spänd än trött.

Hon lider

January 18th, 2009

Precis när jag skulle gå till jobbet tittade jag på Gazzy som låg i sängen (hon har inte varit uppe i natt eller i morse). Det gillade hon inte, svansen slog hårt. När jag strök med handen över henne skrek hon till och väste, något hon aldrig gör.

Knappt fyra timmar uthärdade jag på jobbet, jag ville hem till min sjuka katt. Hemkommen stod hon vid vattenkaret, men jag vet inte om hon egentligen drack något. Hon är lite stel och har svårt för att hoppa upp i sängen igen. Jag får nu klappa henne försiktigt och hon spinner, men kardar inte med tassarna, åmar sig inte. Något är galet och jag får väl ta och ringa djursjukhuset i morgon om det fortsätter så här. Samtidigt får jag avboka hämndtjänsten, för hon ska inte behöva stressa upp sig av deras närvaro.

Om hon bara kunde säga vad som felas henne. Det är väldigt diffust. Samma beteende har hon haft tidigare och då har det berott på olika saker. Förstoppning, hårboll som inte vill upp, matallergi (hon har utslag) samt njursvikten. Alla sakerna har varit snabbt övergående samma dag som symtomen varit. Men förr eller senare vet jag att njurarna lägger av, så det är nog dags för ett nytt njurvärde.

Orolig husse

January 18th, 2009

Tidig morgon och jag ska strax till jobbet. Jag hade hellre stannat hemma för att övervaka Gazzys mystiska mående. Hon är fortfarande väldigt apatisk. Ingen reaktion alls om jag tar på henne. Mat, vatten och låda intresserar inte (inte lämnat sovrummet de senaste 14 timmarna). Hon känns febrig. Nåja, hon får fortsätta vila sig när jag är på jobbet. Bara det inte är något med hennes dåliga njurar. Jag kan inte göra annat än avvakta i nuläget. Dock verkar hon inte ha ont.

Ovanligt

January 17th, 2009

En ytterst märklig dag.

1. Morgonens chaufför tackade mig då jag sa att det var okej att han tankande bilen på väg till mitt jobb. Nej, det var ingen fara - vi hade inte fått soppatorsk, för det var miljögasen som höll på att ta slut och han hade bensin i andra tanken. Men jag tyckte det var mer logiskt att han svängde in på gasmacken när vi ändå passerade. Jag kom ändå 34 minuter för tidigt till jobbet. Det är värre när de inget säger, kör en omväg till en annan kommun och springer in på ett bageri för att köpa bröd.

2. Hade jag inte suttit ner på jobbet hade jag väl stupat av chocken. För första gången på tre år och åtta månader fick jag frågan om jag vill fika med övrig personal. Nästa chock var att de satte på kaffe eftersom det bara var jag som ville ha det. Tredje chocken var att jag fick sitta i soffan med dem. Fjärde chocken var att man förde en dialog med mig. Plötsligt var jag en arbetskamrat med ett värde - jag blev sedd.

3. Gazzy är lite hängig i dag. Något känns inte bra och det visar hon tydligt. Slö blick, spinner men kardar inte med tassarna, åmar sig inte vid gos, tycker inte om när jag tar på ländryggen. Förmodligen är hon förstoppad och frågan är vilket håller det kommer ut när det är dags. I går åt hon vad hon brukar äta på 1-2 veckor. Så jag förväntar mig en explosion i kattlådan inom de närmaste timmarna. Om det nu inte bara rör sig om en hårboll.

Straffet

January 16th, 2009

Om man betänker att jag varit ledig i sex dagar samt då sovit i snitt 16 timmar per dygn - hur kan det då komma sig att jag fortfarande är så trött att jag håller på att somna på jobbet? Måste vara ett sådant där mysterium som det inte finns något svar eller lösning på.

Vidare: Veckan innehåller fem arbetsdagar och två utav dem har jag haft semester. Efter denna dag har jag två dagar kvar att arbete denna vecka. Ändå har jag gjort hela veckans arbete i dag. Så nu är jag sysslolös men beräknas få mer att göra nästa fredag. Vilket i sin tur leder till frågan vad jag ska göra nästa vecka innan det blir fredag. Okej, svaret på det problemet håller på att framarbetas, men då det går så långsamt har jag sett till att roa mig i helgen på eget initiativ. Jag rekognoscerade i dag så jag åtminstone gör något vettigt i helgen. Något jag absolut inte klarar av är att vara overksam.

Hemkommen blev jag utskälld av Gazzy som i starka ordalag ifrågasatte min kompetens som hålldam(?), eftersom jag avvek från hennes sida p.g.a. arbetsdag. Efter hon fått säga sitt så har hon demonstrativt vänt mig ryggen. Denna utfrysning hoppas jag tinar till natten då jag vill ha henne bredvid mig i sängen. Annars kan jag inte sova.

Ugglan Helge

January 16th, 2009

Och folk hade mage att klaga på Palms mustasch? Struwes glasögon då?

Att mötas av detta i Rapport kl. 05 gjorde mig beklämd. Tidigt 80-tal parat med skyddsglasögon? Är det därför det är nattpasset på Rapport som gäller för f.d. coola Sajber-Struwe?

En bagatell

January 15th, 2009

Mojje är på tapeten i dag igen. Aftonbladet kan det där med undersökande journalistik där man inte riktigt vet vad man skriver om. Tydligen har ett pseudoaneurysm* i ljumsken uppstått, en komplikation till ingreppet (glöm operation!) som drabbar mindre än en procent av alla som genomgår proceduren. Otur, men sånt händer och inget man direkt kan förebygga. På intet sätt uppseendeväckande. En totalt meningslös artikel.

En sak gör mig dock väldigt förvirrad. Man skriver:

En ven har spruckit i ljumsken, samma ven som läkarna använde under operationen för att gå upp i hjärtat på honom.

Ven? Man går via en artär, arteria femoralis, i ljumsken upp till hjärtat. Vener är sega att sticka i, så det gör man inte. Antingen är de klåpare på Karolinska, eller så är Aftonbladet desinformerade.

* Pseudoaneurysm = det vill säga ett falskt kärlbråck. Det kan uppstå många typer av blödningar vid insticksstället, men detta är det som är mest komplicerat. Oftast räcker det med att lägga tyngd på, så sprickan i kärlet läker, men ibland måste man ge en lokal spruta med kärlsammandragande. Sista alternativet är att det får sys. Som i fallet ovan. Vilket är ovanligt.

Statistik

January 14th, 2009

Min blogg har många källor för att få fram besöksstatistik. Jag undrar vad som hände den 1 januari, för tydligen hade jag då 7 474 besök just den dagen. Annars är genomsnittet cirka 1 300 besök per dag varav drygt 400 unika besök per dag. Det betyder väl att många återkommer flera gånger dagligen som i sin tur väl beror på att jag ofta skriver flera inlägg per dag. Så ser jag till antal besökare har min blogg cirka 500 000 besök per år, inte unika besök då'rå. Det är matematiskt svårt att få fram närmare information om vad besöken innebär. Det jag vet är att cirka 100 000 träffar i statiken på årsbasis är RSS-läsare och robotar.

Längst ner till höger i bloggen har jag en sidräknare som är väldigt märklig. Den är kopplad till samma bloggverktyg som säger att jag har en halv miljon besökare (enligt backoffice), men visar bara 75 000 samtidigt som den inte tar med RSS-läsare och robotar. Genom de olika portaler jag är med i finns också olika räknare, men de är rakt åt skogen.

Om siffrorna betyder något? Nej, inte egentligen. Jag brukar säga att jag får skrivångest om jag har för många besökare, vilket faktiskt stämmer. Samtidigt tycker jag att jag måste presentera min statistik. Tidningar presenterar ju säljstatistik.

En sak till. Beroende på vilket bloggskin jag använder så står det antal visningar för ett inlägg. Det stämmer bara för översta inlägget i bloggen. Sedan räknar den bara om man går via en direktlänk till inlägget från t.ex. Google.

Öh

January 14th, 2009

Kära dagbok!

I dag lät jag inte väckarklockan ringa, men som jag förutspådde så vaknade jag kl. 06 varvid jag också steg upp. Frukost blev det gamla vanliga, det vill säga flingor med mjölk. Hur jag än försöker så kan jag inte äta smörgåsar eller gröt på morgonen.

Mitt recept behövde förnyas och jag är i behov av nya sprutor. Precis när jag skulle ringa doktorn slog mig en tanke. "Öh, beställde jag inte ett recept i november?", varvid jag genast loggade in på apoteket.se. Jo! Jag har till och med gjort ett uttag. Minnet är som sagt omfattande men något dimmigt. I en hast såg jag till att beställa dessa trevliga sprutor, när nästa tanke slog mig. "Öh, varför beställde jag sprutor egentligen?", vilket man ju kan undra. Särskilt med tanke på att jag klarar mig i ytterligare fem veckor med de sprutor som ligger i kylskåpet. Jag hade gjort en tankevurpa. Hade jag beställt recept i dag hade det tagit en månad innan jag fått det eller innan apoteket fått hem sprutorna. Så där var ju egentligen ingen ko på isen, men jag blev så exalterad över det funna receptet att jag av bara farten råkade beställa sprutor - en månad för tidigt. Och jag beställde mina knarktabletter också, de som jag aldrig använder eftersom jag ständigt blir av med dem. Det är kanske inte så lyckat att bli av med narkotikaklassade tabletter, men jag sprider ut kartorna hemma och på jobbet så att jag aldrig finner dem när jag behöver dem. Därför måste jag ha större spridning med fler kartor.

Efter denna morgonexercis stapplade jag in i duschen där jag lät löddret flöda över slöddret. Nu var jag färdig att möta världen utanför dörren. Kvickt pinnade jag över vägen utan att bli överkörd av spårvagnen (dock väldigt nära eftersom jag inte orkade vänta på att hela vagnsetet skulle passera, så jag höll på att gå in i ändan av spårvagnen när den drog förbi). Bankomaten var öppen (kors!) och där var ingen framför mig (kors, igen!). Men nya friska sedlar i plånboken passerade jag lokalen som nyligen öppnat, och precis som jag misstänkte var det ett fik som öppnat där. Massor av folk inne, lika mycket ute, så jag kom knappt förbi på trottoaren på min väg till himmelns förgård; snusbutiken. Där köpte jag två stockar Grov portionssnus och fick fem kronor i rabatt. Förmodligen på grund av att man saknade en växelkassa.

Över gata och spår fortsatte jag min färd mot templet - bok- och pappersaffären. Någon bra och billig kulspetspenna fann jag inte, men en bok. Dean R. Koontz Ansiktet (tror jag den hette). En favoritförfattare som jag inte läst på många år. Frågan är när jag ska hinna läsa den här boken. Mitt hem består av många böcker, flertalet olästa på grund av tidsbrist. Och naturligtvis fann jag en veckokalender som jag ska spara tills nästa gång mitt arbetsschema kraschar och jag får skriva om mitt liv. Kalendrar är så dyra och svåra att få tag i på övrig tid av året, så jag passade på nu.

På min väg hem kände jag hungern slita i mig. Vilken tur då at jag passerade grillkiosken! Det blev en dagens och för första gången var där inget som var friterat. Det blev bacon, ägg, stekt potatis och sallad plus en Fanta till det facila priset av 55 riksdaler. All potatis som medföljde orkade jag inte äta väl hemkommen, men då kom Gazzy till min räddning. Inget får förfaras utan hon tog initiativet till att äta stekt potatis. Klyfta efter klyfta försvann ner i hennes utmärglade kropp (jag svälter henne inte, men hon tänker väl på bikinisäsongens ankomst).

Efter detta flyter det mesta ihop. Jag tror minsann att jag sov middag samt läste lite jobbmejl. Även om jag är ledig måste jag läsa jobbmejlen om jag inte delegerar det till någon annan. Trots allt är mina mejl offentlig handling och som sådant måste mejlen läsas och åtgärdas inom lagens tidsramar.

I kväll är jag något stressad. Det jag hunnit med är att ringa ömma modern, diska, källsortera sopor och blogga. Det jag inte hunnit med är att titta på dagens, och gårdagens, avsnitt av Våra bästa år. En toppenserie! I kväll hade jag tänkt titta på TV4:s Rent hus, men det verkar ha utgått. Kanske det kommer om två veckor? Nästa vecka är där ryslig sport på fyran.

Det jag inte hunnit i dag, är att ta upp den där bajskorven som ligger under soffbordet. Jag tyckte väl att min kvällsmat, inmundigad i soffan, doftade lite märkligt.

Planen för i morgon är att kanske åter traska till Ica. Inte för att jag behöver, men jag har en lång arbetshelg framför mig då jag inte lär hinna gå till affären. Lika bra att se till att ha ett litet lager hemma. Det jag är helsåld på just nu är Icas drickyoghurt med vaniljsmak. Om fem minuter kommer jag att dricka upp den lilla slurk jag har kvar.

Sammanfattningsvis, kära dagbok, har dagen varit bra om man bortser från huvudvärken som kom i kväll. Den är nu kurerad med Treo och jag är redo för soffan och lite Våra bästa år samt annat jag spelat in. Detta var nästsista dagen i frihet. Vi ses i morgon, kära dagbok!

Flosser

January 14th, 2009

När jag ändå beställde medicin via apotekets hemsida, passade jag på att även beställa receptfritt. Tandtråd. Mitt apotek tar 70 kronor för en förpackning, på hemsidan kostar exakt samma produkt 35 kronor. Är apoteksmonopolet verkligen så avreglerat? Att man kan lägga på 100 %? Märkligt. Det lustiga är att jag ska hämta ut tandtråden på det apotek som är så hutlöst dyra. Trots allt så är man en kedja. Här kan vi verkligen prata om omotiverade kostnader.

Gratis?

January 14th, 2009

Låt mig få säga att jag är väldigt, väldigt tacksam över Apotekets högkostnadsskydd.

Mina sprutor har under tio år kostat 1 154 412 kronor. Under samma tid har jag betalt cirka 12 000 kronor plus att jag fått även annan medicin "gratis". Samtidigt har jag dåligt samvete över att jag belastar våra skattemedel, men det hade förmodligen varit ännu dyrare om jag inte haft mina mediciner. Trots allt kan jag arbeta och har livskvalitet. Så jag bidrar ju också själv till skattekassan som täcker upp för högkostnadsskyddet. Men ändå. Frågan är om kostnaderna för mina sprutor är motiverat eller om det handlar om att man kan ta vilket pris som helst. Behovet finns och någon betalar då man är tvungen.

Dålig faktakontroll

January 14th, 2009

Oj, så många faktafel jag fann i Aftonbladets artikel om Mojjes hjärtinfarkt.

Fel 1: Hur jag än vrider på det vill jag inte kalla det för en operation. Man har gjort ett ingrepp i vaket tillstånd där "operationssnittet" är några millimeter.

Fel 2: Man spränger ingenting! Man spränger inte i kärlet. Man spränger ingen propp. Det man gör är att man vidgar en förträngning med hjälp av en liten ballong. Förhårdnaden som gett upphov till infarkten pressas in i kärlväggen för att ge fritt flöde av blod så hjärtmuskelns syreupptag förbättras.

Fel 3: Bilden för ingreppet förutsätter att man verkligen satte in ett metallnät (stent) för att hålla förträngningen på plats (pressad mot kärlväggen). Det är inte helt säkert att man gjort det, även om det numera är det vanligaste. Ibland pressar man bara med ballong utan att sätta dit ett nät. Så bilden visar bara ett alternativ. Ett annat alternativ är också att förhårdnaden inte går att pressa undan, utan man får hyvla den.

När jag läste "operation" trodde jag det gällde öppen hjärtkirurgi där man tar ven från benet och gör omdirigeringar av hjärtats kranskärl, men så var inte fallet. Jag har faktiskt skrivit om detta tidigare - bland annat när tidningarna skrev lika okunnigt om David Bowies "operation".

Och om det är vanligt att få hjärtinfarkt vid 36 års ålder? Tja. Låt mig säga att det inte finns någon ålder då man inte kan få infarkt. Även mycket unga personer kan få infarkt. Riskfaktorerna är många. Ska man säga något generellt - medelålders män och äldre kvinnor. Det är majoriteten, men inte hela gruppen.

Innehållsrikt

January 13th, 2009

Tanken var att tisdagen skulle vara min stora actiondag. Nå, men det blev åtminstone Ica. Då jag kom ut kunde jag knappt stå på benen så yr jag var. Och gigantiskt huvudvärk. Det sistnämnda botade jag med kaffe och Treo samt lite extra sömn. På kuppen försvann yrseln också under kvällen.

Så nu riktar jag in mig på onsdagen istället. Då ska jag till mitt tempel, d.v.s. bok- och pappershandeln. Ända sedan man vågade släppa mig lös (11-årsåldern?) i en stad så har jag sprungit till just bok- och pappershandeln. Jag har en svaghet för block och pennor. Planeringskalendrar för helår köper jag kanske 3-4 gånger per år. Nja, mest för att mitt schema ändras stup i kvarten och jag kan inte sedan hålla reda på vilket som är aktuellt schema. Om jag inte köper nytt och börjar om. En bra kulspetspenna behöver jag också till jobbet. Visst, där får vi pennor gratis som jag inte kan använda. Problemet är mitt långfinger som har en ömmande knöl av att i för många år suttit med för smala pennor. Det är nog enda valken jag har i handen. En kontorsvalk.

I övrigt har jag en massa jobbiga telefonsamtal i morgon att ta itu med. "Jobbiga" på så sätt att där aldrig är någon som vill svara i andra ändan.

Och så får jag inte glömma snusbutiken i morgon! En oöppnad snusdosa kvar. Det går inte för sig. Jag måste ha ett lager.

Onsdag är min lediga dag nummer fem av sex. Jag funderar på om jag vågar vara så slapp att jag inte ställer klockan i morgon. Vilket i och för sig kvittar, för går jag inte upp kl. 05 när klockan ringer så vaknar jag åtminstone senast 06 av mig själv. Lagom för att titta på Rapport. En morgonrutin som jag har.

Tiden i min yrkesroll

January 13th, 2009

Under alla mina år i Göteborg, som inte är så många år, har jag alltid hänvisat till mitt liv i Kristianstad. Särskilt mitt arbetsliv och till min arbetsgivare där. Jag tror att jag ska sluta med det. Även om det var en berikande erfarenhet som i mångt och mycket fostrat min ”karriär”, så har jag nu jobbet längre hos arbetsgivaren i Göteborg. Förvånande. Fortfarande känns det som om jag precis kommit hit.

Ska jag analysera varför jag uppfattar tiden så märkligt, tror jag det handlar om att tiden i Kristianstad var arbetsmässigt uppbyggande. I Göteborg har det varit en annan process där jag haft mina erfarenheter från Kristianstad och känt mig ”färdig” även om jag under senare år införlivat fler och bredare erfarenheter. Jämför Kristianstad med grundskolans nio år och Göteborg med gymnasieskolans tre år. I verkligheten jobbade jag 8 år och 3 månader i Kristianstad. I Göteborg har jag nu varit i 8 år, 3 månader och en vecka.

Det riktigt otäcka är väl att jag ens håller reda på tiden. Men det är sånt jag ligger och funderar på när jag inte kan sova.

I huvudet rör sig annars andra tankar. Ska jag hoppa på den där kvällskursen som går ut på att lära sig bli händig i hemmet vad gäller smärre reparationer och elinstallationer?

Rysliga måndag

January 12th, 2009

Nu har jag besvarat kommentarer. Jag började med den 23 december och det gick fort. Skulle väl tro att jag får en kommentar per tio blogginlägg.

Lite tidigt, men jag slet ner adventssakerna i dag. I morgon, när det egentligen är dags, har jag lite annat för mig. Men som jag förutsett så har yuccapalmen inte klarat av att stå så mörkt, så den är numera bladlös. Jag flyttade på palmen för en månad sedan då jag trodde att jag kanske skulle få upp granen. Dumt.

Usch. Jag är ledig ända tills på fredag. Leda! Sömncykeln har avstannat.

Två timmar senare

January 12th, 2009

Min morgontupplur hade så konstiga drömmar om hamburgare att jag vaknade. Och eftersom jag inte alls är sugen på hamburgare gick jag upp och trimmade skägget. Jo, jag vet inte om jag rakat mig på den här sidan årsskiftet, möjligen en gång. Så jag har anlagt helskägg. Ännu så länge ser det bara ut som en skugga eftersom jag är blond, men snart lär det synas mer som skägg än orakad. Tyvärr vet jag inte om jag behåller skägget eller rakar bort det redan i morgon. För när jag trimmade kanterna blev det lite rejält snett. Kanske jag borde ha haft glasögonen på mig?

En ny butikslokal har sett dagens ljus på andra sidan torget. Eftersom jag är lat - kunde ju traskat över och tittat in - så funderar jag på att ta fram kikaren. Men det skulle väl se lite suspekt ut att stå med kikare på balkongen? Men jag är väldigt nyfiken på vad som finns i lokalen. Jag gissar på någon typ av förtäring.

Dags för nästa paus. Gazzy har spring i benen så det är väl lekstund som gäller nu.

Jag har sådan ångest över att jag inte besvarat kommentarer.

Förstår inte

January 12th, 2009

Årets första semesterdag! Vilket i sig inte betyder någonting, då jag knappt kan ta mig ur sängen i dag heller. Nu börjar jag nästan bli lite orolig. Jag sover ungefär 15 timmar per dygn och det känns inte som ms-trötthet. Det verkar bero på något annat. Hade jag frågat min doktor skulle den frågat om jag var deprimerad. Öh, nej? Kan det inte bero på en hektisk höst på jobbet utan ledighet? Kan det inte vara svansen efter förkylningen med feber i jul där jag aldrig fick vila ut? Jag vet faktiskt inte, men det känns aldrig bra att lägga så här mycket tid på sömn. Särskilt inte som då jag inte vet den bakomliggande orsaken. Och varför känner jag mig inte utvilad?

Nu har jag varit uppe i ett par timmar. Det är max vad jag klarar av just nu. Åter till sängs.

Tolv blev tjugo

January 11th, 2009

Tolv låtar som är jag? Hur gör man då? Jag kommer inte på alla låtar jag gillar så här på beställning eller hur jag därifrån kan fiska fram tolv som beskriver vem jag är. Men okej. I denna sekund säger jag följande. Och det blev 20 låtar som jag inte kan välja mellan. Det som är gemensamt för samtliga är texterna. Tillsammans utgör de förmodligen hela mitt känsloliv samt erfarenheter (kaxig och nedbruten??). Hm, jag är nog ganska förstörd.

1. Somebody to love – Queen

2. I want to break free – Queen

3. I want love – Elton John

4. Freedom ’90 – George Michael

5. End of the world – Matt Alber

6. Hard luck woman - Kiss

7. Tror på dig - Lisa Nilsson

8. Från Djursholm till Danvikstull - Orup

9. Dance on your grave – Louise Hoffsten

10. Demons – Fatboy Slim feat. Macy Gray

11. Distant dreamer – Duffy

12. Go away – Gloria Esefan

13. Gone – BWO

14. Holding out for a hero – Bonnie Tyler

15. Not in love – Enrique Iglesias feat. Kelis

16. Ordinary world – Duran duran

17. Survivor – Destiny’s Child

18. Good luck - Basement Jaxx

19. Praise you – Fatboy Slim

20. Tears never dry – Stephen Simmonds

Låtarna får ni själva leta upp, på t.ex. YouTube.

Utmaningen är hämtad från Snigel.

Filmrecensioner

January 11th, 2009

För 19 kronor styck har jag köpt 13 skräckfilmer som jag håller på att titta på. Jag är väl egentligen inte så intresserad av skräckfilm, men det var billigt. Och lite nostalgi är det att se en genre jag i stort sett inte följt sedan jag började hyra videofilmer 1982. Då var det begränsat med utbudet, men b-filmer med slice and dice var vanliga. Nå, men det tar tid att gå igenom 13 filmer. Hittills har jag sett klart tre.

Trasdockan (The Night of the Hunter, USA 1955)
Filmen påstås vara fotografiskt vacker. Tja, kanske 1955 då den kom. Sedan är det lite överagerande från skådisarnas sida. Fokus ligger på två barn som lovat sin hängde far att inte berätta för någon om vart han gömt bytet efter ett bankrån. Robert Mitchum har huvudrollen som predikanten Powell, som reser runt och mördar änkor i Guds namn för att stjäla deras pengar. Men med John och Pearl får han problem och i vägen står deras moder. Segt drama som säkert var otäck en gång i tiden. Det där med kringresande predikant var väl inte tidsenligt då filmen gavs ut, så handlingen är förlagd till 20-talet (tror jag det ska föreställa).
Betyg: 1 av 10 (IMDB har gett 8,2 av 10)

A Tale of Two Sisters (Janghwa, Hongryeon, Sydkorea 2003)
Märklig film och inte alls otäck. Bara underlig. Jag försöker fortfarande förstå vad det var jag såg. Ologisk. I början av filmen ser man en ung kvinna som sitter på ett mentalsjukhus och som sedan tänker tillbaka på sin familj. Med far, syster och styvmor. Eller. Modern är död, kanske också systern. Kanske flickan är mentalsjuk, kanske inte. Kanske styvmodern eller systern är det. Kanske inte. Egentligen väldigt förutsägbar men som sagt ologisk där man försöker sig på vändningar och överraskningar som inte alls fungerar.
Betyg: 1 av 10 (IMDB har gett 7,5 av 10)

Dumplings (Gaau ji, Hongkong, 2004)
Intressant. Tv-stjärnan börjar åldras och vill återfå sin ungdom då maken börjat sätta på unga flickor. Receptet på ungdom har tant Mei, en 60-åring i en 20-årings kropp. Hon gör små degknyten som man äter och man blir yngre. Innehållet är aborterade foster som hon importerar från Kina. Ska man snabbt bli yngre rekommenderas oskulder som i unga år blivit utsatta för incest av sin pappa, och som lett till oönskad graviditet. Tant Mei är duktig på illegala aborter också. En film om fåfänga och kannibalism. Makabert och väldigt roande.
Betyg: 7 av 10 (IMDB har gett 6,8 av 10)

Just nu tittar jag på en zombiefilm från Nya Zeeland. Filmerna har stor internationell spridning om man ser till ursprungsland. Intressant också att allt verkar vara stöpt i samma form. Bortset från första filmen (Trasdockan) så verkar Ringu (1998) ha varit den stora inspirationskällan.

Söndag

January 11th, 2009

Ledig dag ett två av sex. Sömn råder. Tystnad råder. Matleda råder. Kissegos råder.

Och så har jag uppdaterat bloggen (b2evolution) till version 2.4.5 (från 2.4.2). Undrar om det gick bra?

Lördag

January 10th, 2009

Ledig dag ett av sex. Sömn råder. Tystnad råder. Matleda råder. Kissegos råder.

Fassläsning

January 9th, 2009

Ibland kan jag inte förstå att jag skrivit det jag skrivit. Följande fann jag i mitt arkiv från 2001-05-14.

Inget är känsligare för en man än att läsa om det som är oss kärast. Vår snopp. Helst inte i sammanhanget "erektil dysfunktion". Innan Viagras genombrott fick vi snällt ta hjälp av sprutor som man satte i snoppen för att stolt kunna uppvisa den i sitt gladaste tillstånd.

Mentalt gjorde det väldigt ont att läsa om Rigidur. Ja, den heter så. Rigid som i stel. Tänk vilket fiffigt namn! Nå, men det var just detta att sätta sprutan i vårt känsligaste organ som fick mig att blekna under min solbränna blekhet. Enligt texten skulle man sedan vara ståndaktig i en timme, men det kunde vara upp till fyra timmar. Efter fyra timmar utan tillbakagång till ursprungsläge, skulle man uppsöka akuten. Det finns motmedel för att då sänka erektionen men det är inte alla gånger det fungerar. Då måste man enligt Fass "aspiration av blod från corpus cavernosum". Ick! Blodtappa snoppen! Ofta brukar det leda till en i evighet slak penis som inte längre kan ta hjälp av läkemedel som ovan, d.v.s. typ Viagra eller Rigidur.

Biverkningarna var inte heller så trevliga. Smärttillstånd i penis vid erektion p.g.a. injektionsteknik, blödningar och blåmärken vid injektionsstället och svullnad. En mindre vanlig biverkning är krökning av penis. Vadå? Den girar till höger och punkterar en njure?

Varningar var bland annat att använda kondom om partnern var gravid eftersom läkemedlet gick över i spermierna.

Men det värsta av allt... "Första injektionen bör ges i närvaro av sjukvårdspersonal och det bör därvid säkerställas att patienten har fått utbildning i injektionsteknik". Utbildning? Får man en prinskorv att träna på? Förvandlas den då till en Bratwurst? Och sedan då? Stå där och stå... inför sjukvårdspersonalen. Nej, tack för Viagra, säger jag bara...

Vad jag kan se i dag så har Rigidur utgått. Tack och lov! Men det finns ju andra läkemedel...

Another one bites the dust

January 9th, 2009

Nu går jag på jullov! Hela sex dagar fritt. Frågan är bara vad jag ska göra under min ledighet. Vila förstås, men det gjorde jag i går på min fridag.

Grå tristess beskriver både arbete och fritid just nu. Limbo råder där jag väntar på besked som låter... vänta... på sig.

Jag slog mig nog mer än vad jag trodde i går. I dag ömmar jag rejält hela högersidan. Om några dagar förväntar jag mig en lila-gul nyans över delar av min fagra lekamen som så nesligt berörde mark i går.

En pust

January 8th, 2009

I dag är det fyra år sedan stormen Gudrun drog in södra Sverige.

2005-01-08
Vadå storm? Det var ju orkanbyar! Åtminstone när det var dags att bege sig hemåt efter jobbet. Hela dagen har jag sett hur det stormat lite från och till utanför mitt fönster. Det var först när jag fick för mig att gå ut som stormen nådde orkanstyrka, blixtarna blixtrade, regnet regnade och haglet haglade. Halsduken flaxade iväg, blixtarna bländade mig, haglet misshandlade flinten och regnet gjorde mig dyngsur. Då kommer flärdtjänsten! Som den gudomliga uppenbarelse nu detta kan liknas vid, så slutade det att blåsa, blixtra, regna och hagla. Allt jag behövde göra var att sätta mig i bilen. Det var nästan så att solen ville titta fram, duvorna kuttra och rådjuren lekfullt skutta över motorhuven. Allt i ett stort jävla gudomligt hån.

Tio minuter senare kommer jag hem. Jag kliver ur bilen. Vad händer, tror ni?

5,9 på richterskalan

January 8th, 2009

Torsdag 8 januari 2009 kl. 6.15. Årets Vinterns första vurpa.

Jag gick ut med soporna, halkade och föll pladask. Fläckvis is under nysnö. Jag tror inte jag hade kunnat undvika händelseförloppet som slutade med att jag lade mig Bambigraciöst på marken. Nu ska jag inspektera skadorna. På kläderna alltså. Ett knä värker lite, men äsch. Knäskålar är till för att krossas, som maffian säger. Nej, jag krossade ingenting. Sånt gör jag bara på andra. *muttrar*

Modebloggsinlägg

January 7th, 2009

Nej, men usch! Jag fick en klädkatalog med posten. Våren och sommaren 2009. Jag brukar i vanliga fall kasta dessa katologer men uttråkad som jag är av att ha en kompledig eftermiddag, kunde jag inte låta bli att bläddra. Herrmodessektionen är nästintill obefintlig. Och det jag såg fick mig att rysa.

För det första gillar jag inte skärningarna på kläderna. Okej, jag vet att jag om en månad tycker det urläckert, vilket är märkligt. Det som initialt är väldigt fult blir väldigt snabbt accepterat och dessutom snyggt. Förmodligen undermedveten påverkan av synintryck när man ser andra ha på sig dessa kläder.

Men! Det som är riktigt, riktigt illa är färgerna. Två primära färger - båda extremt fula. Rött och/eller blått i grundfärg. Starka färger. Den blå färgen kallar jag marinblått, det officiella namn färgen har i butiker. Folk i allmänhet tror att marinblått är den där lite mörkare blå vilket är helt fel. Hemska färger! Jag vägrar ha dessa färger. Räddning är att grönt också finns och i olika nyanser. Men det är inte primärfärgen för våren och sommaren.

Nu är jag inte så intresserad av kläder, så jag bläddrade vidare i katalogen efter sådant som verklingen intresserar mig - heminredningsdetaljer. Jag köper ju gardiner flera gånger per år och jag fann något jag gillade. Men också gardiner har modefärger vilket är lite tröttsamt. Också här är det i år starka grundfärger och väcker kräkreflexen i mig, men jag fann något med vit botten och inte så uttalat mönster. Man får leta och gallra - då finner man sådant som är tilltalande. Och som inte blir omodernt tills katalogen hösten och vintern 2009 kommer.

Detta var årets första och sista modeinlägg. Jag lovar!

Mörkret och ljuset

January 7th, 2009

Mörker är otäckt. Jag gillar inte att vara ute då det är mörkt. För jag ser inte att gå, utan trampar fel och då är det hopplöst med svaghet i ben trots krycka. Av den anledningen (en utav anledningarna) tog jag komp från lunch idag - för att kunna hämta ut mina paket som var lite utspridda på olika postutlämningsställen i stan. Långt att gå och det gör jag som sagt aboslut inte då det är mörkt.

En ny telefon som jag beställt hämtade jag. Så nu kan jag stoltsera med tre bärbara telefoner att förlägga. Plus mobilen då'rå. Just nu är alla telefoner på laddning då jag brukar glömma ladda i tid. Ringer någon nu lär jag inte kunna svara.

Och så hämtade jag mina filmer jag beställt. Elva klassiska skräckfilmer à la B-film. Som jag aldrig lär hinna se, men bra att ha om ledan skulle bli för svår.

Nu väntar jag på två paket till. En bok som jag beställde för några dagar sedan. Den ska bli intressant. Som vanligt är det inte skönlitteratur.

Sedan väntar jag på en hemleverans som ska ske omkring 10 mars. Två stora mattor till vardagsrummet. Hämndtjänsten förstörde ju en för en månad sedan. Så de ska betala en utav mattorna jag beställt. Röda mattor. Sedan går hela vardagsrummet i rött och guld. Röda rummet.

Usch, jag har färgteman i alla rum. Sovrummet är blått. Badrummet lila. Köket limegrönt. Hallen mörkgrön.

Ledig eftermiddag. Gazzy njuter. Jag njuter. Vi ska få sova middag tillsammans. (Först blev jag lite förskräckt när jag kom hem - där låg en bajskorv i min säng. Men det var inte jag som varit inkontinent).

Me not like

January 6th, 2009

Ibland har man inget val. Jag kraschade min flex i dag (bildligt) genom att gå hem redan vid lunchtid. Det där med att vara trött och sliten gjorde att jag inte kände att jag hade något annat val. Jag prioriterar sömn framför allt. Om jag kan. Fyra minuter plus på flex gjorde att jag nu hamnade på minus tre timmar som ska arbetas in fortast möjligt. Kanske jag hade uthärdat om jag hade haft något vettigt att göra. Hemma slocknade jag direkt och sov de timmar som egentligen skulle varit min återstående arbetstid för dagen.

Nåja. I morgon är det åter arbete. Halva dagen åtminstone. Sedan tar jag komptimmar. Jobbar fredag, sedan två semesterdagar, ledig sex dagar. Egentligen borde jag vara sjukskriven för ms-trötthet men vet att det inte är möjligt längre (FK:s nya regelverk). Så jag tänjer på det jag har till förfogande - flex, komp och semester.

Inblick

January 5th, 2009

Kyla är bra för mig. Jag fungerar i kyla. Värme förlamar mig. Men just nu är det lite väl kallt. Köldvärk så jag inte kan röra på mig.

Sömn är något jag alltid eftersträvar men aldrig har tid med. Fyra timmar per natt är för lite, men jag har inte tid med mer. Naturligtvis är jag trött och sliten, men där är så mycket som måste göras. Tvättkorgen svämmar över, men den har jag inte heller tid med. Jag hinner aldrig gå igenom det tre år gamla dödsboet. Mitt avslappningsprogram på tv - Våra bästa år - har jag inte hunnit se på tre veckor. Så vad gör jag då som stjäl tid? Absolut ingenting. Åtminstone inget som jag konkret kan peka på, för allting är bara rutiner. Som att jobba, åka flärdtjänst timme ut och timme in dag efter dag, diska (varför - jag lagar aldrig mat?), klia en kattmage. Och så vidare.

Här fick jag avbryta min bloggtext för att akut klia en lurvig mage som krävde att få bli kliad.

Hm. Om jag lägger mig nu. Då kanske jag får hela sex timmars nattsömn. Innan det åter är en arbetsdag. Trots allt är det en vanlig tisdag på jobbet. När man går på schema. Och genast förstår jag att det inte blir någon nattsömn alls. Det blir åter en natt där jag i ångest ska försöka komma på hur jag ska fördriva dagen på jobbet.

Petigt

January 5th, 2009

Personnummer ska bestå av tio siffror - om man nu inte väljer att ange århundradet också. Många verkar efterfråga det vid myndighetsutövning (vilket är märkligt då divis byts till plustecken när man fyllt hundra år). De sex första (eller åtta) siffrorna är födelsedata, men de fyra sista...

Det som irriterar mig är när man frågar efter födelsedata. Svarar jag "700216" så får jag garaneterat frågan "och de fyra sista"? Mitt svar blir då "0216". Frågar man efter födelsedata gäller det bara år, månad och dag. Hade man däremot frågat efter personnummer och jag bara uppgett födelsedata, hade jag förstått frågan "och de fyra sista"? Annars får man fråga efter födelsedata, löpnummer och kontrollsiffra - om man nu inte frågar efter personnummer. I min värld är inte födelsedata och personnummer samma sak.

Jo, jag märker ord och uttryck.

Läppsalva

January 5th, 2009

Det råder vaselintider. Nariga läppar behöver smörjas. Men att det skulle vara en skönhetsprodukt (Aftonbladet), finner jag lite långsökt. Eller, kanske inte. Hinnan glänser ju lite till en billig penning.

Just för torra läppar använder jag mycket smörj. På jobbet är luften väldigt torr och jag krackelerar. I fickan har jag alltid något av följande:

  • Vaselin
  • Försvarets hudsalva
  • ACO cerat

Min personliga favorit är ACO som också är en storsäljare bland konkurrenter. Den brukar sälja slut på apoteket under högsäsong, varför jag ser till att ha ett lager hemma.

Minns jag inte fel så användes vaselin i början som bordsmargarin. En fettprodukt som också var en biprodukt vid framställning av olja/bensin där man försökte komma på ett användningsområde. Obehaglig tanke.

Mambo

January 4th, 2009

Låtar från 80-talet är jag rätt duktig på. Då var jag storkonsument. Men vilka låtar tyckte jag om för tio år sedan (1999)? Jag gick in på musicoutfitters.com för att se topp 100 från Billboard. Låtarna jag kommer ihåg, alternativt gillade, har jag markerat med fetstil.

1. Believe, Cher
2. No Scrubs, TLC
3. Angel Of Mine, Monica
4. Heartbreak Hotel, Whitney Houston
5. ...Baby One More Time, Britney Spears
6. Kiss Me, Sixpence None The Richer
7. Genie In A Bottle, Christina Aguilera
8. Every Morning, Sugar Ray
9. Nobody's Supposed To Be Here, Deborah Cox
10. Livin' La Vida Loca, Ricky Martin
11. Where My Girls At?, 702
12. If You Had My Love, Jennifer Lopez
13. Slide, Goo Goo Dolls
14. Have You Ever?, Brandy
15. I Want It That Way, Backstreet Boys
16. I'm Your Angel, R. Kelly and Celine Dion
17. All Star, Smash Mouth
18. Angel, Sarah McLachlan
19. Smooth, Santana Featuring Rob Thomas
20. Unpretty, TLC
21. Bills, Bills, Bills, Destiny's Child
22. Save Tonight, Eagle-Eye Cherry
23. Last Kiss, Pearl Jam
24. Fortunate, Maxwell
25. All I Have To Give, Backstreet Boys
26. Bailamos, Enrique Iglesias
27. What's It Gonna Be?!, Busta Rhymes Featuring Janet
28. What It's Like, Everlast
29. Fly Away, Lenny Kravitz
30. Someday, Sugar Ray
31. Lately, Divine
32. That Don't Impress Me Much, Shania Twain
33. Wild Wild West, Will Smith Featuring Dru Hill and Kool Moe Dee
34. Scar Tissue, Red Hot Chili Peppers
35. Heartbreaker, Mariah Carey Featuring Jay-Z
36. I Still Believe, Mariah Carey
37. The Hardest Thing, 98 Degrees
38. Summer Girls, LFO
39. Can I Get A..., Jay-Z Featuring Amil (Of Major Coinz) and Ja
40. Jumper, Third Eye Blind
41. Doo Wop (That Thing), Lauryn Hill
42. Mambo No. 5 (A Little Bit Of...), Lou Bega
43. Sweet Lady, Tyrese
44. It's Not Right But It's Okay, Whitney Houston
45. (God Must Have Spent) A Little More Time On You, 'N Sync
46. Lullaby, Shawn Mullins
47. Anywhere, 112 Featuring Lil'Z
48. Tell Me It's Real, K-Ci and JoJo
49. Back 2 Good, Matchbox 20
50. 808, Blaque
51. She's So High, Tal Bachman
52. She's All I Ever Had, Ricky Martin
53. Miami, Will Smith
54. Hands, Jewel
55. Who Dat, JT Money Featuring Sole
56. Please Remember Me, Tim McGraw
57. From This Moment On, Shania Twain
58. Love Like This, Faith Evans
59. You, Jesse Powell
60. Trippin', Total Featuring Missy Elliott
61. If You (Lovin' Me), Silk
62. Ex-Factor, Lauryn Hill
63. Give It To You, Jordan Knight
64. Black Balloon, Goo Goo Dolls
65. Spend My Life With You, Eric Benet Featuring Tamia
66. These Are The Times, Dru Hill
67. I Don't Want To Miss A Thing, Mark Chesnutt
68. I Do (Cherish You), 98 Degrees
69. Because Of You, 98 Degrees
70. I Will Remember You (Live), Sarah McLachlan
71. Chante's Got A Man, Chante Moore
72. Happily Ever After, Case
73. My Love Is Your Love, Whitney Houston
74. All Night Long, Faith Evans Featuring Puff Daddy
75. Back That Thang Up, Juvenile Featuring Mannie Fresh and Lil' Wayne
76. Almost Doesn't Count, Brandy
77. Man! I Feel Like A Woman!, Shania Twain
78. Steal My Sunshine, Len
79. I Need To Know, Marc Anthony
80. So Anxious, Ginuwine
81. Faded Pictures, Case and Joe
82. Back At One, Brian McKnight
83. When A Woman's Fed Up, R. Kelly
84. How Forever Feels, Kenny Chesney
85. Amazed, Lonestar
86. Sometimes, Britney Spears
87. Ghetto Cowboy, Mo Thugs Family Featuring Bone Thugs-N-Harmony
88. Out Of My Head, Fastball
89. Hard Knock Life (Ghetto Anthem), Jay-Z
90. Jamboree, Naughty By Nature Featuring Zhane
91. Take Me There, BLACKstreet and Mya Featuring Mase and Blinky Blink
92. Stay The Same, Joey McIntyre
93. Lesson In Leavin', Jo Dee Messina
94. Iris, Goo Goo Dolls
95. Satisfy You, Puff Daddy Featuring R. Kelly
96. Better Days (And The Bottom Drops Out), Citizen King
97. Music Of My Heart, 'N Sync and Gloria Estefan
98. Write This Down, George Strait
99. When You Believe, Whitney Houston and Mariah Carey
100. God Must Have Spent A Little More Time On You, Alabama Featuring 'N Sync

Några kom jag ihåg, men jag vill inte påstå att jag tycker om flertalet. En låt hade jag helt glömt. Tobbes favoritlåt. Jag minns... :>

[youtube]EWGJpfS3zIk[/youtube]
Inte hela låten ända till slutet.

Dipp

January 4th, 2009

I nästan en hel vecka fick jag vara frisk. Nu är jag förkyld igen. Dock väldigt lindrigt - bara halsont och snuvig. Och så trött så det känns oanständigt. Jag behöver semester så jag får vila upp mig samt känna att jag är ledig något. Av den anledningen har jag lagt in om semester om en dryg vecka. Jag behöver återhämtning på alla plan.

Det blev en hektisk arbetshelg med väldigt mycket att göra. Inte så kul arbete direkt, men tiden gick väldigt fort. I kväll är det tvätt som gäller. I morgon är jag ledig men får besök och ska shoppa mat. Det ekar tomt i kylen igen. Kvällsmat får bli päronkräm.

Blödig

January 4th, 2009

I går kväll, precis när jag skulle lägga mig, fick jag näsblod. Bara så där utan vidare. För första gången på 30 år. Nu sju timmar senare har det inte avstannat helt, vilket gör mig lite orolig. Varför har man näsblod? Varför har jag fått näsblod? Kanske jag inte skulle tagit min blodförtunnande tablett i morse? *suck* Men jag har ändå märkt att jag varit lättblödande senaste dagarna. Det är inte riktigt normalt.

Det var bättre förr

January 3rd, 2009

2004-01-03:

Jag vet inte vad jag håller på med. En ledig lördag innebär vila, kissegos, äta lite gott och inte engagera sig i något. Det är en ganska behaglig tillvaro. Det är bara lite utsmetad mascara och kajal som skiljer mig från att leva ett Barbara Cartland-liv på soffan...

På dagen fem år sedan jag skrev ovan. Det är lördag i dag också. Men där slutar alla likheterna. Jag saknar verkligen det där livet. Säger jag trött, går till sängs inför ännu en arbetsdag. Det är tufft att jobba varannan helg. Soffan får inte sin dagliga dos av slitage.

Nåja. Jag är åtminstone lika produktiv i bloggen som Cartland någonsin var med sina böcker.

Mer sagt

January 3rd, 2009

En lista från augusti 2006 som jag gör om. Jag stryker över mina gamla svar.

1. Min mamma...
hör jag aldrig beklaga sig för någonting.
var inte ens myndig då jag föddes. Skulle jag själv fått barn vid samma ålder som henne, skulle jag haft en 21-åring till unge nu. Bara att inse - jag skulle kunna vara morfar/farfar sedan flera år.

2. Min mormor...
dog på sin sons 52-årsdag, hemma i mitt föräldrarhem där vi firade min fars 49-årsdag.
tyckte om Albert och Herbert samt att lösa korsord.

3. Min morfar...
saknar jag väldigt trots att han gick bort för 30 år sedan. Det var lite Emil (i Lönneberga) och Alfred över oss. Vi var bästisar.
körde moped och jobbade i skogen. Det var också han som klädde de fem barnen inför skoldagen då mormor var nattmänniska och sov till lunch.

4. Min pappa...
föddes i Finland, kom till Sverige som krigsbarn och dog i år av lungcancer. Det enda jag undrar över är varför han aldrig besökte mig under mina sex år i Göteborg.
tänker jag på mer och mer. Främst på grund av årstiden. Det var vid den här tiden för tre år sedan han var så sjuk. Från sjukhussängen ringde han eller sjukhuspersonal till mig nattetid. Av den anledningen hade jag adventsstjärnan tänd dygnet runt för att lätt hitta telefonen när jag blev väckt. Så märkligt nog (?) påminns jag om detta varje gång jag ser en adventsstjärna. Och om hur jobbigt det var.

5. Min farmor...
var frälsningssoldat. Så mycket mer vet jag inte om henne. Jo, hon gjorde väldigt salt chokladmjölk.
är en barsk kvinna på alla fotografier jag har av henne, men hon var väldigt glad och trevlig i verkligheten. Träffade jag henne två gånger på 30 år? Nej, jag hann aldrig lära känna henne.

6. Min farfar...
dog av lungcancer på 80-talet. Jag träffade honom en gång.
var rökare med KOL. Av den anledningen körde han permobil. Det är mitt enda absoluta minne av honom. Hur han var som person har jag aldrig hört någon berätta.

7. Jag...
tycker det är pinsamt att berätta om min familj offentligt på nätet. Sådana betänkligheter har jag inte när det kommer till att skriva om mig själv. Jag kan lättare sätta gränsen när det gäller mig själv, men vet inte när gränsen är passerad när det gäller andra.
befinner mig i periferin i två jättesläkter som jag inte har nämnvärd kontakt med. Det känns konstigt med tanke på att jag är uppväxt med släkten väldigt nära inpå. Mormor var kittet fram till sin död. Och det är väl anledningen till att jag inte firat jul under 21 år.

Trött och grinig

January 3rd, 2009

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Efter tolv års frånvaro har jag återgått till gamla arbetsuppgifter som nu är väldigt förändrade och inte särskilt givande även om det var trevligt att slippa sitta och rulla tummarna.

Kanske den fadda smaken kommer sig av att jag känner mig lurad. Jag bytte för några år sedan tjänst tillfälligt, men så tillsattes min tidigare tjänst plötsligt av annan. Och lika plötsligt har jag förlorat det tillfälliga uppdrag jag hade. Vilket gör att jag inte vet vad jag ska göra - min anställning är kvar men inte knuten till något uppdrag. Och lösningen (första stycket) är också bara tillfälligt där jag inte vet om det rör sig om dagar, månader eller år. Veckor, har jag hört. Sedan då? Jag känner mig rejält lurad. Tur att jag är flexibel men jag vill ha struktur i min tillvaro. En funktion. Är man inne på artonde året skulle det värdesättas.

Round and round and round

January 2nd, 2009

Dagens tema måste ha varit "hungriga chaufförer".

Chauffören som skulle köra mig till jobbet i arla morgonstund (kl. 6.35), hade en nybakad vetebulle liggande på sätet. Under tiden han körde åt han, men inte bullen. Vad han stoppade i sig vet jag inte. För bullen låg kvar bredvid mig på sätet när jag klev av.

Chauffören som skulle köra mig hem i kväll tog en högst märklig väg. Motsatt håll. Jag visste att vi inte skulle hämta upp fler, men jag sa inget. Plötsligt var vi i Mölndals kommun, sicksackade runt på smågator och plötsligt svängde han in på en parkering. "Jag ska bara köpa lite bröd", sa han. Det var ett bageri. Ett sånt där som ligger lite avsides där man bakar utländskt (arabiskt?) osötat/syrat bröd (vad vet jag?). Sedan satt han och gnagde på brödlimpan, men bjöd naturligtvis på mig. Lika naturligtvis tackade jag nej med hänvisning till att jag hade snus i mun.

Har jag varit med om allt nu gällande flärdtjänstresor? Knappast.

I natt blev det två timmars sömn för mig. Jag var orolig och kunde inte sova. För jag vet verkligen inte vad jag ska göra på jobbet längre. Tjugo timmar per vecka har gått upp i rök för mig. Så i dag gjorde jag lördagens arbete. Och söndagens. Och nästa fredags arbete. Vilket stör mig ännu mer, eftersom jag nu inte har något att göra i helgen. Jag måste vara där eftersom jag förlorade 2 000 kr i förra veckan när jag stannade hemma två dagar (en dag karens, en dag storhelgstillägg). Men kanske jag har ordnat det för mig - både i helgen och framöver. Något verkar vara på gång - först något provisoriskt, senare något annat. Och om ett år kanske jag gått vidare ännu längre, typ till Uppsala. Jag vet faktiskt inte. Just nu vill jag ingenting. Inga alternativ är tilltalande. Kanske för att jag är trött på att leva i ovisshet plus att jag är trött efter nattens sömnbrist.

Farbror

January 1st, 2009

Kanske jag inte borde ha klippt mig i dag. För jag fryser väldigt mycket om huvudet. Och konsekvensen blir ju att jag ser ut så här.

In på elfte året som bloggare

January 1st, 2009

Någon klubbade mig i huvudet i går kväll. En kvart före midnatt låg jag till sängs med Gazzy under täcket. När det helvetet brakade lös fem minuter senare, kände Gazzy sig instängd. Sedan följde en tjurrusning fram och tillbaka i lägenheten där hon inte kunde finna någon trygg hamn. Hon var förföljd av ljud och ljus. Själv låg jag kvar. Och somnade efter några minuter.

Innan jag hann somna tänkte jag tillbaka på andra års nyårsfiranden. Som året då jag var sängliggande i vattkoppor (12 år sedan?) och var riktigt, riktigt dålig. Nyårsdagen blev jag inlagd på infektionsklinik där jag sedan låg i någon vecka. Jag hann också tänka på min fars sista nyårsafton. Dödligt sjuk, inlagd på sjukhus. På tolvslaget väcktes han av en sköterska "då man faktiskt ska fira nyår". Så kränkande och omotiverat. Är man nu så fruktansvärt sjuk och inte vill missa nyår, så säger man väl till innan att man inte vill missa nyåret? Respektlöst av sjuksköterskan.

Nåja. Efter dessa tankar somnade jag gott och vaknade först någon gång på småtimmarna. När Gazzy stod framför ansiktet på mig och undrade vad det var hon varit med om för hemskheter. Därefter somnade jag med en katt i famnen.

Och i dag är det soligt. Gazzy ligger i fönstret och solar sig. Jag har rakat huvud och ansikte (på min själv, inte på Gazzy), tvättmaskinen är i gång och jag undrar vad jag ska äta som inte tar tid att tillaga. I dag är det torsdag. I morgon börjar ett tredagarspass på jobbet.