Archives for: February 2009

Hönsen har flytt

February 28th, 2009

När jag gör misstag, gör jag fel. Höll jag på att skriva. Jag menar, när jag är trött gör jag fel.

I dag köpte jag en datortidning med tillhörande cd-skiva av den enkla anledningen att där var gratis antivirusprogram med skivan. "Åh, så bra", tänkte jag. Till min nya mini-pc.

För ett par minuter sedan stod jag med skivan i handen och insikten drabbade mig. Hårt. Min mini-pc har ju ingen cd-/dvd-rom.

*suck*

Jag behöver verkligen vila.

Filmissbruk

February 28th, 2009

Finns det någon organisation som tar hand om oss filmissbrukare? Datafiler alltså. Ett exempel. Låt oss säga att jag skapar en powerpointpresentation. Eller jag påbörjar en. Den här filen fortsätter jag arbete med lite pö om pö. Och jag sparar alla ändringarna. Men!

1. Sitter på jobbet och skapar filen.
2. Mejlar hem den i händelse av att jag kanske kommer på något som jag måste lägga till.
3. Skriver lite hemma, sparar den på datorn.
4. Kommer ihåg att lägga över den på usb-minne.
5. Säkerhetskopierar till extern hårddisk.
6. Mejlar samtidigt över filen till jobbmejlen.
7. Plockar upp filen ur mejlen, arbetar lite, sparar på hårddisken på jobbet.
8. Kommer på att den ska sparas på nätverket.
9. Säkerhetskopierar till usb-minne nr 2.
10. Sitter åter hemma och filar (!), sparar på dator 2.
11. Kommer på att jag måste fortsätta på jobbet varför jag sparar till usb-minne 1.
12. Sparar på mini-pc för att jobba med filen på jobbet - sparar på usb-minne 2.

Och så vidare... Jag döper aldrig om versionerna/kompletteringarna, så helt plötsligt hittar jag inte den senaste versionen jag höll på med. Samma fil ligger i flera mappar på fyra datorer, två usb, en extern hårddisk plus nätverket (ett privat nätverk, ett gemensamt nätverk och hårddisken) på jobbet.

Hur ska jag ta mig ur detta?! Hur blir man konsekvent?

Siste februari

February 28th, 2009

Lång dags färd mot natt melodifestivalen. Jo, jag längtar efter natten också. Jag gillar inte riktigt det där med att tvingas sitta framför tv:n i flera timmar en kväll efter jobb, en dag före jobb. Känner mig ganska matt.

Hemfärden var intressant. Ur två hänseenden. Chauffören krävde betalning vilket jag genast protesterade mot. Betalar man ett dyrt månadskort för sina arbetsresor så vill man inte dessutom betala en extra avgift. Dessutom har jag aldrig kontanter på mig. Så chauffören fick ringa ledningscentralen och kastade sedan över mobilen till mig. Jo, fick jag veta, det var så att just i dag hade man problem med körbeställningarna. Det stod avgift på precis alla, även för de som inget skulle betala. Så det ordnade sig. Jag behövde inte betala ett öre.

Vad mer som var intressant? Jo, i min körbeställning står min diagnos. Chauffören hade många frågor kring detta då han fick samma diagnos för fyra år sedan. Så vi jämförde erfarenheter.

Usch, kan inte melodifestivalen snart börja så jag får lägga mig! Oh, visst ja! Jag måste äta kvällsmat. Trött och stressad - jag glömmer äta.

B-personlighet

February 27th, 2009

En Jerry-lista.

Regler:
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!

Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar på alla frågor förutom den första! Lycka till!

01. Vad heter du? Bert-Jonas
02. Ett ord på fyra bokstäver: Blad
03. Flicknamn: Betina
04. Pojknamn: Benjamin
05. Yrke: Bagare
06. Färg: Beige
07. Klädesplagg: Brynja
08. Mat: Biff
09. Sak i badrummet: Badlakan
10. Plats/stad: Bromölla
11. En orsak att vara sen: Bajsnödig
12. Något man skriker: Bitch!
13. Film: Barbarella
14. Något man dricker: Baileys
15. Band: Barbados
16. Djur: Bäver
17. Gatunamn: Bataljonsvägen
18. Bil: Buick
19. Sång: Barnatro
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Badminton

Okej, jag har inte "Bert-Jonas" som tilltalsnamn även om jag heter så (utan bindestreck), men jag var så färgad av Jerrys lista att jag inte kunde ha initial-J.

Allt vanligare

February 27th, 2009

Två timmar efter hemkomst har jag svårt att dra mig till minnes vad som egentligen blev utfört på jobbet i dag. Jo, jag satt visst i samtal. Hela dagen. Besöksstolen får döpas om till "heta stolen" (tja, den är ju rumpvarm åtminstone tre rumpor hann passera i dag). Detta med att jag har så mycket besök har genererat klagomål, från mig, rumskamrater och besökande. Mer än två kan inte sitta på rummet, men oftast är vi fem. Minst. Plus tre datorer och två skrivare. Där är varmt och inget syre. Och så då ljudvolymen.

Hur det blir med eget rum? Just nu är det ett icke-existerande projekt. Det som för någon vecka sedan hette "under våren" har förvandlats till "tidigast i höst, men förmodligen aldrig". Nästa steg är att Arbetsmiljöverket går in, för annars lär inget hända.

Nåja. Där kom en annan förändring i dag - lika delar positiv som negativ.

Skulle kunna vara intressant

February 27th, 2009

Varför är nätter inför arbetsdag så korta?

Jag har lyckats trippelboka mig själv och våndas över det, men ska ändå försöka pussla ihop det. Kanske jag borde starta dagen med en stärkande Treo? Förr eller senare lär jag behöva den i dag.

I går var jag ledig. Saker jag inte hann:
- Vattna krukväxterna.
- Gå till soprummet.
- Tömma kattlådan.
- Klippa mig.
- Raka mig.

Totalt förfall, med andra ord.

Min värld

February 26th, 2009

Själv har jag inte sett något kamerateam, så jag hoppas verkligen inte att jag flimrar förbi i tv-rutan. I vilket fall som helst måste jag ju titta. SVT 1 kl. 21.30, åtta torsdagar.

Matematik

February 25th, 2009

Det pratas så mycket om att man förlorar så mycket ekonomiskt på att ha förtidspension jämfört med lön. Jag håller inte med. Särskilt inte om förtidspensionen är 25 % och man fortfarande har lön 75 %. Utöver får man (de flesta) ut från försäkring också.

När jag räknar ihop de inkomster (ska motsvara en heltidsförsörjning) jag har i dag i form av just lön, sjukersättning och försäkring, så skiljer det sig inte så mycket från om jag enbart arbetat heltid. Det jag förlorar brutto per månad är 692 kronor. Jag tycker inte att det är en stor summa om man ser till att jag inte klarar av att arbeta heltid.

Ser man det över ett helt år gör det klart skillnad. Eller över en tioårsperiod. Sedan innebär det också att man alltid får restskatt när man har flera inkomster. Så kanske jag förlorar väldigt mycket, men inte så att jag lider av det. Jag får fortfarande ut mer än de flesta kollegorna med heltidsanställning.

2009-02-24:3

February 24th, 2009

Gazzy har äcklat sig rejält i kväll. Hon satt och tuggade och tuggade, det knastrade men hon lyckades inte svälja. Till sist fick jag stoppa in fingrarna i munnen på henne och dra ut den intorkade bajskorv hon förtvivlat tuggade på. För äcklig att svälja, omöjligt för en katt att spotta ut.

Nu är hon lugn och fin igen. Med bajskorven i munnen såg man paniken lysa i hennes ögon. I mina också. Därför gjorde jag en insats. Ska försöka komma ihåg att inte tugga på naglarna den närmaste veckan.

Jag ryser fortfarande. Det är dags att sova men jag kommer garanterat att ha mardrömmar i natt.

2009-02-24:2

February 24th, 2009

Självklart blev det semla i dag. Massproducerad från bageri. Förra veckans semla var helt klart bäst. Ett litet bageri som inte massproducerar någonting.

I övrigt vet jag inte vart dagen tagit vägen. Möte, möte och protokollskrivning. Och lite annat.

2009-02-24

February 24th, 2009

Ett märkligt uppvaknande. Två saker ekar i huvudet på mig.

Det första är BWO:s värdelösa ballad från melodifestivalen i lördags. Jag visste inte ens att jag kom ihåg den, men där är den nu 2½ dygn senare - i min skalle! Aaargh!

Det andra är ett ord (två då), nämligen Dresslers syndrom. Jag tycker mig känna igen det. Så jag sökte på nätet och fann att mina ögon passerat namnet i söndags när jag läste en lista över sjukdomar. Men jag vet att jag inte reagerade då eller stannade upp vid begreppet. Då. Nu när jag ser en svensk synonym på begreppet vet jag faktiskt exakt vad det är. Men varför har jag det i huvudet nu 1½ dygn efter att jag läst ordet?

Ovan är något som bara fanns där nu när jag vaknade. Något som måste ha legat i bakgrunden och plötsligt bestämt sig för att poppa upp till ytan. Så... fjantigt!

Nåja. I dag är det dags för semlan. Fettisdagen.

2009-02-23

February 23rd, 2009

Stämplade in kl. 07.02. Stämplade ut kl. 17.02. Räknar jag då bort lunchen betyder det väl att jag jobbat 9½ timme? Det känns. Och hörs - tinnitusvrål i öronen.

Jag fick förfrågan om att åka på konferens i Luleå. Nej, tack. Jag har redan fyra inbokade konferenser i år. Och Luleå ligger väl vid världs ände? Och allt bortom det i någon avgrund. Men jag tror visst där är en konferens i Italien och USA också i år som jag borde närvara vid, men nej. Göteborg är världens mitt och jag hör hemma där.

Och så åkte jag då på att skriva ett protokoll. Jag försöker undvika det då jag har svårt att skriva med penna och sedan tyda det (ms-relaterat; pennhållningen alltså). Men det kunde jag ju inte säga (tyckte jag). I och för sig hade jag med mig mini-pc:n till jobbet, men inte på mötet (jag dum). Efter att renskrivit i en timme har jag hunnit en tredjedel. Nåja. Det måste vara klart innan kl. 09 i morgon, för sedan har jag inte tid förrän i april att fortsätta och då har nästa möte redan varit.

Femte dagen med huvudvärk. Treo före sänggående hjälper, men jag gillar inte ta medicin. Vilket påminner mig om att jag ska ta min spruta nu. Något sent. Men jag var sent hemma. Hm, det är väl en sådan vecka.

2009-02-22:2

February 22nd, 2009

Sex dagar med snöväder. Inte en endaste dag plogade man. Någon gång i natt började det töa. När jag gick till affären i förmiddags vadade jag i en decimeter slask. Snön är i princip borta. Men så blev det eftermiddag - då plogade man. På sjunde dagen. Slask.

Eftersom vi inte haft nämnvärt med snö sedan 80-talet, tror jag man glömt hur man ska bete sig vid snö. Att det faktiskt går att ploga. Man behöver inte vänta en vecka tills det är slask.

Nu väntar jag bara på att det ska frysa i natt. Då blir det isgata i morgon. Eftersom man plogat. Hade man nu struntat i det, hade det varit lättare att gå på knölig is än på barskrapade gator. Och det där med att sanda eller salta? Nä, inte här.

Spooky!

February 22nd, 2009

Den sanna berättelsen om min dusch.

Min dusch är av modell äldre. Problemet är kranen. Den går knappt att rubba. Jag har den ständigt vriden åt höger eftersom den också läcker när man duschar. Iskallt vatten rakt på foten - om inte kranen är vriden åt höger. Vill jag nu vrida på kranen får man ta i. En centimeter i taget samtidigt som det låter som om väggen skulle rasa. Därför låter jag kranen vara vriden åt höger. Inte ens om duschslangen fastnar runt kranen går det att dra den ur läge. Har jag målat upp en bild nu? Bra!

Jag har märkt detta ett par dagar. Duschen använder jag endast när jag ska duscha. Så hur kan det då komma sig att varje gång jag ska duscha så är kranen vriden till vänster? Varje gång får jag rycka loss kranen så den står i högerläge då jag inte vill ha kallvatten på foten.

Det finns många störningar i min lägenhet. Det hänger med mig vart jag än bor.

Sista anteckningen

February 21st, 2009

Sedan jag såg Abba vinna Eurovision Song Contest 1974, kan jag inte påminna mig att jag missat någon årsupplaga av melodifestivalen eller ESC. Det är något som alltid hört till - man tittar oavsett vad man tycker.

När jag började blogga för tio år sedan upptäckte jag att det var ett tacksamt ämne att skriva om. Allt tycker något. Eftersom det på nätet bara engagerade de frälsta - som enbart skrev om hur bra allt var, eller besvikelse det var att deras favoritlåt inte vann - valde jag inriktningen massaker. Kritisk blick, kritiskt öra. På ett skämtsamt och lättillgängligt sätt.

Förra året tog jag en bloggpaus och hoppade över schlagermassakern. Väldigt skönt att åter bara bli en tv-tittare. Och inte behöva engagera mig mer än de minuter tv-sändningen varade.

Därför tyckte jag i år att man kunde göra två flugor på smällen och skriva samtidigt som man tittade. Men, usch! Där finns inget att skriva om! Årets upplaga är så urusel att jag inte finner ord. Jo, totalsågning finner jag ord till, men inga ord för att ge omdömen. Som att titta på smutsigt diskvatten som man sedan ska bedöma vilket som är minst hälsovådligt.

Av denna anledning lägger jag ner schlagermassakern med hopp om bättring till nästa år. Och då menar jag bättring på de bidgrag som presenteras. Drömscenariot är bra artister med bra låtar. Allt det som inte finns i år. Även om jag ännu bara sett hälften av årets bidrag, så har jag inga förhoppningar om förändring till det bättre i år.

Frågan är bara varför det blivit så mycket sämre i år? Jag vet faktiskt inte. Jag uppskattar schlager. Jag har inte övergett musiken. Min övertygelse är att det verkligen blivit så illa som jag beskriver och att förändringen inte ligger hos mig. Och jag köper inte årets upplaga.

Problemet

February 21st, 2009

I snitt fem timmar sömn per natt. Så har det sett ut nu i några veckor. Jag är trött och vill inget annat än sova. Nej, jag har inga problem med att sova - problemet är att jag inte har tid att lägga mig. Där är alltid något som först måste göras efter en arbetsdag. Som tydligt tar 7-8 timmar varje kväll. Vad vet jag inte riktigt. Det kan nog vara så trivialt som att jag måste "se det där tv-programmet" eftersom det är diskussionsämnet på frukostrasten. Eller att jag måste bli klar med den där maskinen tvätt som sedan ska hängas upp. Eller de där krukväxterna måste vattnas. Eller jag måste bli klar med den där föreläsningen jag ska hålla i morgon. Eller nåt.

Äntligen har jag en ledig helg. Åtminstone har jag haft denne helg i sikte under lång tid som lösningen på min sovbrist. I teorin var det åtminstone en lösning. För vad gör jag och vad ska jag göra? Jo, jag har en stor föreläsning nästa vecka som inte är påbörjad. Och jag har inte hunnit titta på Våra bästa år under de senaste tre veckorna varför jag har 15 timmar inspelat. En prioritering måste till, men sömn står inte på agendan. Nåja. Jag är ledig ett par dagar senare i veckan också. Men detta är sista "lediga" helgen på tre veckor.

Tredje dagen med huvudvärk. Måste bero på sömnbristen.

Och det snöar femte dagen på rad. De sa att det skulle bli snö två dagar och som inte skulle lägga sig då det är för varmt. Snön ligger. Jag gillar både snö och kyla, men jag kan inte gå ut. Min balans klarar inte isen som emellanåt är slask, som sedan åter blir is. Trots "handikappshus" så fixar inte värden gångbanorna och jag har fallit tillräckligt många gånger i vinter. Tomt kylskåp. Men jag hinner ändå inte handla.

Mini Me

February 20th, 2009

Äh, inte kunde jag låta bli. Min lilla mini-pc har nu kopplats ihop med trådlösa nätverket här hemma, plus fått antivirusprogram istallerat. Det är betydligt lättare att ta den lilla datorn med sig till soffan. Anledningen till att jag fundera på extern dvd-brännare beror på att det är enda möjligheten att få in program i datorn. Om man nu inte laddar ner dem från nätet. Jag saknar Microsoft Office men har förinstallerat gratisversionen av linuxvarianten med öppen källkod. Säkert bra, men det är slitigt att sitta med tre olika upplagor (på tre datorer) av något som i slutändan är samma funktion. Jag gillar inte när blicken ska behöva irra omkring på de olika datorerna för att finna samma funktion på olika ställen och under olika benämningar. Men det är väl en träningssak.

Lilldatorn är nog bästa datorköpet jag gjort. Även om den inte känns komplett. Det är väl därför den inte kostade någon stor slant. Kostnaderna ligger i tillbehören.

Jag tror på koncentrationsläger*

February 20th, 2009

I dag skulle jag beskriva en brant backe, dess sluttning, som jag måste kämpa mig uppför om jag måste gå till mitt postutlämningsställe. Detta illustrerade jag genom att med rak högerarm peka uppåt. Där jag stod med klackarna (okej, sandalerna då) ihop slog det mig plötsligt. Jag har ett rakat huvud.

Gjorde jag en olaglig Hitler-hälsning? Jo, jag tror det. Jag kom av mig helt. Det var inte bara jag som noterade vad jag egentligen gjorde. Vi blev alla väldigt pinsamt medvetna och skrattade förläget. Sedan har jag lyckats förtränga det fram tills jag nu återberättade det hela.

* Hm, alltså - jag förnekar inte koncentrationslägernas existens eller antalet mördade judar. Och det var absolut inte motiverat. Själv hade jag gasats av den enkla anledningen att jag bl.a. är lytt och oduglig som sådan.

Varför känns det som om jag målat in mig i ett hörn?

Nedkomst

February 20th, 2009

I dag anlände min mini-pc. Det jag nu funderar på är om jag också behöver köpa en extern dvd-brännare. Jag avvaktar i den frågan. Men jag är nöjd med formatet, d.v.s. storleken, på datorn. Den är verkligen fysiskt liten. Lagom att släpa runt på.

Dagens insikt - igen

February 20th, 2009

En lax är visst inte 1 000 kronor. En lax är bara 53 kronor. En lunchlax med sås och potatis.

Jag lovar - sanningen och inget annat än sanningen

February 19th, 2009

Från mannen i mitt bloggliv (kan man säga så?) har jag kopierat över (typ) ett frågeformulär att besvara.

Jag är en kroniskt trött man, lätt övermogen.

Jag gillar gardiner, vilket jag köper ny uppsättning av varje år till alla mina fönster.

Jag äter fisk. I morgon blir det lax för fjärde dagen på rad.

Jag säger ja till allt som inte själen säger nej till.

Jag ger mig sällan in i återvändsgränder. Jag är inte en människa som har tid och ork att gå tillbaka för att finna nya väger. Jag kräver fri lejd framåt.

Jag är duktig på att engagera mig, men också att kallsinnigt ta avstånd när intresset inte finns hos mig.

Jag stör mig på byråkrati utan flexibilitet.

Jag läser gärna utredningar och lagtexter för att förstå en värld i förändring.

Jag är vackrast i totalt mörker.

Jag skrattar åt människans ynkedom.

Jag är en typisk arbetsnarkoman. Tillsammans med kaffe och snus kan jag väl också säga att jag är en blandmissbrukare.

Jag har aldrig visat snoppen offentligt.

Jag är lycklig tillsammans med vänner.

Jag trivs inte när jag känner mig motarbetad eller inte lyssnad till.

Jag är dålig på att använda telefon - jag känner förakt och hat över telefoner.

Jag är rädd för att berätta sanningen om mig själv - eller rättare sagt, erkänna för mig själv vem jag är.

Jag älskar att göra insatser.

Jag uppskattar när jag får tala till punkt - det händer aldrig.

Jag tror på vinst varje gång jag köper en Triss.

Lyckorus

February 19th, 2009

Lite imponerad blev jag när man valde att intervjua mig. Inom ett ämne jag kan men inte har de formella kunskaperna. Dock fick jag mycket sagt och gav nya uppslag som man kommer att gå vidare med. Jag är en kunskapskälla. Eller nåt.

Dagen har bestått i många och långa samtal. Och aldrig har jag väl saknat ett eget arbetsrum så mycket som nu. Andra har nog önskat det också. Avskilda, enskilda och privata samtal är allt annat än just det.

Min nya dator är på väg! Lite skakad blev jag när jag tidigare i dag insåg att jag inom några dygn har min femte dator i hemmet samtidigt som jag har en på jobbet. Men den retoriska frågan blir: Kan man ha för många datorer?

Jag har blivit en datornarkoman.

Tröttande

February 18th, 2009

Jo, tack. Nu börjar jag bli trött. Efter en natt med Gazzy blir man utmattad. Så jag gick upp redan kl. 04 för att få lite lugn och ro. Hela natten har nämligen Gazzy hoppat på mig. Cirka 20 gånger har hon hoppat på min mage för att komma till andra sidan. Andra sidan om mig. Låg hon på vänster sida, dög det inte. Då hoppade hon över till höger sida. Där ändrade hon sig och hoppade tillbaka till vänster sida. Om och om igen.

Annars har jag ju varit iväg på kurs i dag. För egen del kan jag inte säga att det var lärorikt eftersom jag redan har utbildning i det som avhandlades. Men jag var ditbjuden som tyst observatör för att se andra reaktioner på det de fick lära sig. Så där fanns trots allt ett visst underhållsvärde. Och god lunch och fikapauser.

I morgon är en ny dag (wow, dagens andra stora insikt??) - och nya möten. Så jag hinner inte jobba i morgon heller med det som jag är anställd till att göra. Fredag? Nja, då har jag en föreläsning. Kanske jag på eftermiddagen kan jobba lite. En förlorad arbetsvecka för egen del. Nästa vecka har jag inte hunnit titta på än.

Dagens stora insikt

February 18th, 2009

Så gammal som jag är nu, har jag aldrig tidigare varit. :yes:

Det kommer mera

February 17th, 2009

Åter tack till alla som gratulerade mig i går. Jag fullkomligt bombarderades via dator och mobiltelefon.

Så vad hände i går då? Inte mycket. Jag var ledig men fick bryta min ledighet p.g.a. ett viktigt eftermiddagsmöte. Så nu har jag sett ett nytt sjukhus från insidan. Där luktade väldigt, väldigt illa. Det luktade barn.

I dag har jag shoppat. Förutom snus blev det kläder. Men det värsta är att jag är sugen på att köpa en mini-pc. I ett halvår har jag haft min bärbara dator, men den är stor och väger ton. Min förra bärbara är betydligt mindre och lättare, men gammal, trött och sliten. Och en mini-pc är inte så dyr och skulle hjälpa mig ganska mycket med tanke på alla möten jag springer på (över hela stan och i andra städer). Det är jobbigt att anteckna på papper för att sedan renskriva, när man kan skriva direkt in i en dator. Och mini-pc är väldigt hanterbart. Det som gör att jag tvekar är kostnaden. Okej, jag har råd men är snål. Jag har lagt ut så mycket pengar totalt sett på teknik sista halvåret att det känns tillräckligt. Dator, extern hårddisk, iPod och digitalkamera. Och behöver jag verkligen ytterligare en dator? Egentligen?

I morgon är det åter jobb som gäller. En heldag på kurs. På ett hotell. Gratis. Jag har sett fram mot detta sedan i höstas, men samtidigt börjar jag bli lite stressad. Där är så mycket annat jag behöver göra. Som powerpointpresentationer. Som bör vara klara denna vecka. Nåja, jag har ju helgen på mig. Fritiden räddar jobbet.

Update: I did it! Mini-pc på väg.

På tiden!

February 16th, 2009

Vad heter du: Jonas!
Var bor du: Gbg!
Trivs du där: Sure!
Brukar du läsa horoskop: Kanske!
Har du körkort: Märkligt nog!
Favoritdjur: Katt!
Festar du mycket: Aldrig!
Sprit, cider, vin eller öl: Vin!
Brukar du bli för full: Nix!
Antal kuddar i sängen: 4!
Äger du ett busskort: Nope!
Vad åt du till frukost: Flingor!
Har du haft sex idag: Nähä!
Nästa mål i ditt liv: Sömn!
Hur svarar du i mobilen: Jonas! (å jobbet även med efternamn)
Antal timmar sömn inatt: 8! (rekord)
Sov du ensam: Gazzy!
Din hobby: Jobba!
Vad är det för veckodag?: Måndag!
Vad åt du senast: Tårta!
Vem fick du sms av senast: Lars!
Vem ringde dig senast: Ingen i dag!
Godaste ölen du druckit: Kronenburg!
Vilka hårfärger har du haft: Alla!
Vad såg du senast på TV: Melodifestivalen!
Vad läser du för bok just nu: Ansiktet! (Dean R. Koontz)
Skostorlek: 47!
Hårfärg: Mörkblond!
Är du kär i någon: Spegelbilden!
Önskar du att du bodde någon annanstans: Nej!
Dricker du: Vatten!
Vilken parfym använder du: Ingen!
Vilka skor använder du: Ecco!
Dagens klädsel: Mys!
Spike eller Angel: Que?

Ingen kris

February 16th, 2009

Ärligt. Visst ser jag inte ut att vara en dag över 39?

Men i morgon!

Kris?

February 16th, 2009

2009-02-15

February 15th, 2009

Jaja, dagboken fyller tio år. Bloggbegreppet var okänt för tio år sedan. Skillnaden mellan nätdagbok och blogg finns inte i min föreställningsvärld. Det som skiljer är tekniken. Mellan 1999 och 2002 satt jag och skrev dagboken i html-format med ständiga ftp-uppladdningar. Detta gjorde skrivandet kul, för man fick anstränga sig. Det kändes verkligen som man producerade något.

Något vettigt bloggverktyg fanns inte 2002. Åtminstone inte som man själv kunde lägga på sin egen domän. Gratistjänster fanns, men få "egna" alternativ. Ändå hoppade jag på bloggtrenden redan 2002 då jag började lägga till kommentarfunktion efter varje inlägg (i motsats till en central gästbok). Men ganska snart gick jag här över från html till färdiga php-script som jag hade på egen domän. Precis som i dag valde jag b2evolution. Så jag har hållt mig till samma bloggscript i 6-7 år och tycker verkligen inte att det finns bättre alternativ.

I går berättade jag om att min hemsida funnits på Geocities, Passagen och Telia. När flyttade jag till eget webbhotell med egen domän? December 2001. Största anledningen berodde på att jag behövde bättre utrymme. Passagen hade 5-10 MB som utökades till 20 MB, men redan efter ett år hade jag passerat den gränsen. Därför har jag hela tiden hoppat vidare tills jag landade på webbhotell med möjlighet att betala för det utrymme jag behövde.

Tio år med i stort sett dagliga anteckningar. Ofta flera anteckningar per dag. Hur många? Tja, jag har ju raderat det mesta (tioåriga texter är inte särskilt representativa för vem jag är just nu, och då vill jag inte ha de liggande på nätet offentligt) även om jag har konverterat allt till pdf på hårddisken. Men uppskattningsvis har jag skrivit 7 000 inlägg på tio år. Det blir väl två inlägg per dag?

Frågan jag ställer mig dagligen, är "hur går jag vidare"? För jag är osäker på om jag verkligen vill vara en bloggare. Frågan har jag ställt sedan dag 1 och i väntan på en uppenbarelse så fortsätter jag. Dag efter dag.

16 besvikelser för mycket

February 14th, 2009

Nej, jag tror inte att jag fullföljer årets schlagermassaker. Årets upplaga av melodifestivalen är för usel för att alls omnämna. Jag kommer nog titta, gäspa och glömma. Skriva tänker jag inte mer göra.

Schlagermassaker år 11 - del 2

February 14th, 2009

Lajvbloggning! Med början kl. 20.00.

Ännu en lajvbloggning. Som jag ser det finns det två onda ting med schlagermassakern. Lajvbloggar jag kan jag inte koncentrera mig på tv:n i så hög grad, men ska jag blogga efter tv-sändningen kommer jag inte i säng i tid. Nej, ingen arbetshelg men jag orkar inte sitta uppe länge om kvällarna längre. Jag börjar bli gammal.

Under veckan har jag inte följt några skriverier i media kring melodifestivalen. Jag har inte läst andras förhandsåsikter i bloggar. Och jag har inte hört 60-sekunderssnuttarna av låtarna i förväg.

Förra veckan minns jag inget av. Jag var så stressad av jobbhelgen, magsjukan och lajvbloggandet, att det känns avlägset typ år tillbaka. Tittade jag verkligen på melodifestivalen för en vecka sedan?

Nu börjar det!

Nej, jag är fortfarande inte så imponerad av tjafset programledare Mede tvingas inleda programmet med.

Skellefteå

Lili & Susie - Show Me Heaven
Helt okej, okej. Som radioskval, men varför är den så tungsint? Det finns ingen positiv anda i låten. Och L&S ? så gamla och trötta de blivit. Jag vill hellre minnas så som de en gång var. I övrigt vet jag inte vad jag ska tycka. Där var väldigt många upphovsmän till låten och det blev lite burksoppa av det. Lite lagom menlöst. Jag saknade krydda i låten.

Bilden föreställer Show Me Heaven - med Maria McKee

* * * * *

Lasse Lindh och Bandet - Jag ska slåss i dina kvarter!
Nej, Gessle-rock! Marginellt bättre sångröst än Håkan Hellström. Vad i helskotta har vi gjort att förtjäna detta i mello? Dansa gata upp, gata ner? Öh, är det inte snott från förra veckans Scotts-bidrag? De körde gata upp, gata ner. Sponsras Melodifestivalen av svenska bilindustrin? Inte konstigt att det går så dåligt för Volvo och Saab.

Bilden föreställer ett kvarter - Skarpnäck

* * * * *

Jennifer Brown - Never Been Here Before
Kvällens hittills bästa röstinsats. Första balladen också. Jag förstår inte ? var kommer alla menlösa låtar från som aldrig lyfter eller har tryck? Elfte låten som presenteras och jag måste säga att vi svaga låtar i år. De är tungsinta men går inte i moll. Ska jag nu bedöma den är låten kan jag inte säga annat än att det är sur mellanmjölk, vilket är synd om en bra artist.

Bilden föreställer en plats jag aldrig besökt - Guantánamo

* * * * *

H.E.A.T - 1000 Miles
Hårdrocksvrål och gitarrer? Nej, vad är detta för skitfestival? Och med en sångare med pubishår på överläppen? Hur 80 är inte detta? Gud, vad pinsamt! Märkligt nog skulle låten fungera i lugnare tempo, framfört på en pall och med akustisk gitarr. Förresten ? man blir ingen Carola bara för att man fläktar håret.

Bilden föreställer boken 1000 Miles

* * * * *

Markoolio - Kärlekssång från mig
Strongt att han vågar sjunga, och i dessa sammanhang. Men! Ballad? Skämtsamt? Nej, jag förstår mig verkligen inte på årets alla bidrag. Inga hits har jag sett röken av (bara en brinnande bakgrundsfigur). Inget vi kan skicka till European Song Contest.

Bilden föreställer ett känt kärlekspar

* * * * *

Amy Diamond - It?s My Life
Herregud! Blir hon aldrig äldre? Det värsta är att hon tidigare gjort relativt vuxna låtar, men det här?! Det lät som en karaokeversion av Hits for kidz ? märkligt falskt också?! Vad tusan ska det här föreställa? Alltså, nu funderar jag allvarligt på att sluta titta på Melodifestivalen för all framtid!

Bilden föreställer Bon Jovis It?s my life

* * * * *

Cookies ?n Beans - What If
Oj, en trio och en gitarr. Första tanken var Göingeflickorna. Tja, likheten är väl folkmusik. Men det blir så märkligt när svenskor ska sjunga country & western. Vi har ingen förankring i den typen av musik. I ESC fanns en counrylåt förra året och det gick absolut inte . Det som är värre med detta bidrag är att tre tjejer står och vrålar fram texterna istället för att satsa på stämsång. Nej, inget bra. Glöm. Radera. Gå vidare.

Bilden föreställer serietidningen What If

* * * * *

Måns Zelmerlöw - Hope & Glory
Kempe? Att han vågar visa sig efter fjolårets fiasko med Charlottes Hero. Men vänta! Detta måste vara årets homolåt. Men är den bättre än Cara Mia? Tveksamt. Men absolut kvällens bästa låt även om jag fortfarande inte vet om detta är något jag själv vill lyssna på framöver. Dock är jag glad över att Måns vågar sjunga de högre tonerna i år. Med CM gick han ner en oktav i höga toner för att det inte skulle spricka och skära sig. Här gjorde han en god insats. Duktig pôjk!

Bilden föreställer filmen Hope & Glory

* * * * *

H.E.A.T. till Globen. Amy till Andra chansen.

Cookies ?n Beans på femte plats.

Är det egentligen rättvist med duellerna? Frågan ställde jag förra veckan också. Som jag ser det är det de jämnbördiga låtarna som hamnar i duell. Konsekvensen är att hälften av de bästa låtarna hamnar i Andra chansen samtidigt som hälften av finallåtarna är de halvtaskiga. Tidigare hamnade alla de halvtaskiga låtarna i Andra chansen men man visste att de bästa redan var klara i final.

Måns till Globen. Lili & Susie till Andra chansen.

Tja. Nu skiter jag i det här för denna vecka.

Äh, glömde ju internationella juryns val. Amy. Ha! De vill verkligen att vi ska misslyckas.

2009-02-14

February 14th, 2009

Vart har de senste tio åren tagit vägen? Hösten 1998 gick jag en liten html-utbildning som ledde till en hemsida (finns numera på min subdomän). Hemsidan i sig har jag inte haft så stor glädje av - den har bara funnits där i alla år utan större åtgärder. I princip är den samma som för tio år sedan. Det som ändrats är webbadressen och utseendet, men inte innehållet.

Så hemsidan fyller tio år i dag. Den 14 februari 1999 hittade jag ut på nätet med hemsidan. Surfat hade jag gjort sedan 1996/1997 men aldrig haft en tanke på att själv lägga ut något.

Vad har jag gjort på nätet i tio år? Svårt att säga. Däremot så är jag inne på min femte dator. Och allt jag någonsin publicerat på nätet i form av design och innehåll har jag sparat. Tyvärr lite utspritt på diverse cd-skivor, usb-minne, externa och interna hårddiskar. Jag hade en datorkrasch våren 2000 men förlorade inget då jag hade säkerhetskopior. Skulle det hända i dag skulle en del gå förlorat av dokument som dock inte har med hemsidan att göra. Den finns i säkert förvar. Om nu inte webbservern kraschar, för då är det illa ställt.

Tio år. Utan bakomliggande mål eller syfte.

Förresten! I dag heter hemsidan Jontas.com. Hur många minns vad den hette från början? I tur och ordning: WebJonas - Tornet - Jontas hemsida - Jontas.com. Domänen har jag haft sedan 2001. Tidigare låg sidan på, i tur och ordning: Geocities.com - Passagen.se - Telia.se - Jontas.com.

Min dag dagen som var i dag

February 13th, 2009

Skapandet av cirka 40 powerpointbilder. Kopiera in från Excel: Cirka 20 cirkel- och stapeldiagram. Tabeller. Uppdelningar. Procent. Antal. Medeltal. Medianvärde. Fyra timmar.

Övriga fyra timmar: Hjärndöd.

Kväll: Organdonator?

What if?

February 12th, 2009

Snart är det åter dags att betala av på studieskulden. För studier från 1989-1992. Jag har aldrig känt det som något betungande trots att det är en del pengar (tja, inspirerad av kvällens Lyxfällan med alla sms-lån som jag inte förstår något av - varför man tar den typen av lån). Redan då jag tog mina studielån blev jag ifrågasatt hur jag kunde förstöra min framtid genom lån. Öh, vad är väl mer lämpligt att lägga lån på om inte studier?

Varför började jag studera som vuxen för 20 år sedan? Jo, det var året då i stort alla kontorister blev arbetslösa då administration skulle börja skötas med hjälp av datorer och av de yrkeskategorier som i sin vardag använde sig av kontorister. Många sa till mig att jag borde stämpla fram tills jag hittade ett annat jobb. Det tyckte jag var en märklig inställning. Varför gå arbetslös när man istället kan finna andra vägar och möjligheter när den utbildning man har plötsligt blir värdelös? I nästan ett helt år hade jag användning för min kontorsutbildning. Och det var verkligen nästan som om förändringen kom över en natt. Jag visste att min enda chans var en ombildning genom nya studier.

Efter 20 år börjar nu studieskulden sjunka. Det är inte längre enbart räntorna jag betalar av. Plötsligt ser jag målgången. Elva år kvar. En tredjedel återstår. En tioårsperiod går väldigt snabbt. Även om jag inte precis lidit av att betala av på studieskulden, så är det nu riktigt roligt att se skulden sjunka.

Med facit i hand så tog jag rätt beslut. Det lönade sig att utbilda sig även om det ledde till många år av vikariat inom lågavlönat kvinnoyrke (numera fast anställning inom lågavlönat kvinnoyrke). Vad som hänt om jag inte studerat vet jag inte. Olika åtgärdsprogram via arbetsförmedlingen? En massa pseudokurser för att få nya stämpeldagar? Jag tror inte ens att jag varit arbetslös två månader totalt. I hela mitt liv. Och nu är vi inne i en ny lågkonjunktur med massuppsägningar, men jag känner mig trygg - det ska mycket till för att jag ska bli uppsagd p.g.a. arbetsbrist eller ekonomisk obalans.

Frågan kvarstår. Var hade jag varit i dag om jag själv inte tagit initiativ till studier 1989? Vilka andra vägar hade jag gått?

Här och nu

February 12th, 2009

Tryckande känsla i huvudregionen. Vattenbrist. Vissa dagar hinner jag bara inte. Hinner man knappt lunch kan man inte begära att jag ska hinna slösa tid på att dricka vatten.

Nytt på arbetsrumsfronten: Först på tur att få första bästa rum någonstans vet inte var vet inte när vet inte hur kanske förmodligen väldigt troligt. Det får jag se som ett framsteg. Teori ska omvandlas till praktik.

I morgon: En heldag med Excel, Powerpoint och statistik. Och det ska bli klart under morgondagen. Jag får inte gå hem förrän det är klart. Verksamheten har hyrt ut mina tjänster, så jag känner lite press på att prestera.

I dag fick jag förresten tågbiljetterna till konferensen i Örebro nästa månad. Hotellet är bokat. Konferensavgiften betald. Egentligen, innerst inne, så vill jag inte. Det sliter för mycket på mig att resa, men konferensinnehållet är guld värt. Örebro är smärtgränsen för mig avståndsmässigt.

Sömn

February 11th, 2009

Varför är nätterna så korta? Jag får ju inte den sömn jag behöver och förtjänar. Fem timmar per dygn är för lite. Lägga sig tidigare på kvällen? Jag skyndar mig så gott jag kan. Målet är sängen kl. 21. Det blir i praktiken kl. 23 eller därefter. Frågan är om jag sikta på kl. 19?

När klockan är 05 är jag redan i gång. Sitter vid datorn. Kollar Rapport på tv. Äter frukost. Läser morgontidningen. Morgontoalett. Kissegos. Påklädning. Omkring 6.30 åker jag till jobbet för att tjugo minuter senare vara ombytt i jobbkläder.

Arbetsdagar är jag genomtrött p.g.a. sömnbristen. Det är autopiloten som är påslagen. När det sedan är fridag måste jag sova ifatt allt jag missat - om jag hinner. Det känns inte riktigt värdigt.

Men samtidigt kan jag aldrig sova mer än fem timmar p.g.a. värk. För jag rör inte på mig då jag sover. Så jag måste gå upp efter fem timmar, vara uppe en stund (ett par timmar), för att sedan åter kunna lägga mig. Detta är väldigt ms-relaterat. Fram till för tio år sedan rullade jag runt i sängen så jag alltid drog ner lakan från sängen. I dag ser min säng alltid nybäddad ut, utan tecken till att någon sovit där.

Musikhistorik

February 10th, 2009

Det är 23 år sedan jag var på en konsert. Jag menar riktig konsert. Internationellt turnérande. Året vaf 1986 och jag såg Eurythmics i Malmö. När jag tänker efter så är det också den enda konsert jag varit på. För jag tycker egentligen bara att det är enbart jobbigt med alla människor, den höga ljudvolymen och den dåliga sikten. Av den anledningen är jag inte så intresserad av konserter trots att jag inte har en kilometer till Ullevi.

Självklart har jag varit på andra mindre konserter, men jag har varit ditsläpad. Det hände ganska ofta när jag var minderårig. Hasse Andersson. Glenmarks. Svenne & Lotta (enda jag gillar). Kikki Danielsson (Wisex?). Bröderna Djup.

Vad har jag förhållningssätt till musik? I dag är det svårt att säga något. Musik tröttar ut mig mentalt även om jag periodvis lyssnar en del. Det måste vara begränsat i små portioner. Ljud är jobbigt.

En gång i tiden testade min morbror mig genom att sätta olika instrument i handen på mig. Jag spelade på gehör (allt utom sträng), det vill säga jag kunde ta ut låtar direkt utan att följa noter. Instrumentet lärde jag mig direkt. Men så spelade jag ju elorgel* också under ganska många år som barn. Så jag kan noter. Numera kan jag inte spela något alls på grund av min dåliga motorik.** Min morbror tyckte att jag, liksom han, borde bli musiker på riktigt. Jag var inte intresserad. Att spela till husbehov är en sak, inför publik något annat.

För några år sedan tog jag sånglektioner, men imponerades inte. Jag tar mig inte ton i onödan (undviker helt) även om jag kan hålla ton (är inte tondöv åtminstone). Ett mål var att börja sjunga i någon kör, men inser att också där har jag fysiska begränsningar (kan inte stå rakt upp och ner i timmar). Nåja. Det finns en del filer på nätet där jag sjunger solo och a capella. Men jag vet inte hur jag hittar dem (annat än om jag laddar ner allt från mina tre olika servrar med filer).

Musik har varit mig väldigt nära större delen av mitt liv. Så är det inte längre. Dock fortsätter jag med min schlagermassaker. För det är verkligen bedrövligt, det som presenteras i form av låtar och framförande. Även om jag själv inte är någon stjärna som precis vill stå i strålkastarljuset på en scen, så gör det mig väldigt ont att höra bidragen varje år. Så falskt. Så dåliga låtar. Så accepterat som något bra.

Den enda konsert jag just nu skulle kunna tänka mig närvara vid är en opera. Madame Butterfly skulle jag gärna vilja se. För med ålder och mognad intresserar jag mig mer och mer för klassisk musik och opera. Och blues och jazz. Jag har alltid lyssnat till sådant, men det blir oftare och oftare. Eller så är jag bara trött på hysterisk populärmusik.

* Elorgel. Tja. De enda noter vi fick spela efter på kurserna var vals och tango. Men jag köpte andra noter själv som jag spelade efter hemma. Eller så slog jag på radion och spelade till vad som än dök upp på radion.
** Sorg! Och jag som gillade att teckna också, klarar inte längre det på grund av motoriken.

Allt har konsekvenser

February 10th, 2009

En riktigt lat dag. För första gången denna månad. Det är drygt två veckor sedan jag var riktigt, riktigt ledig. Trots att jag inte utför något hårt fysiskt arbete i dag så är jag väldigt hungrig. Kanske ett tecken på att magproblemen försvunnit. Trots att jag ätit normalt hela helgen och i går så har jag gått ner 2-4 kg. Måste också bero på magproblemen.

Självklarheter

February 9th, 2009

Trots bärbar dator och trådlöst nätverk måste datorn stå på sin plats - på skrivbordet. Om katten själv får bestämma (måste jag lyda) så får det bli så. Det är tydligen inte lika rogivande att ligga vid datorn när den flyger runt i bostaden. På skrivbordet kan hon lugnt vila huvudet på tangentbordet (jag når inte översta tangenterna till vänster då där ligger ett huvud) samtidigt som halogenskrivbordslamporna värmer den frusna, pälsklädda, lekamen.

Okej, jag föredrar också att ha datorn på skrivbordet. Man sitter bättre på riktig kontorsstol samt att jag kan ha bildskärm nr 2 inkopplad.

I dag besökte jag soprummet för första gången i egenskap av källsorterare. Ska dit en runda i morgon också. Men jag reagerade i dag på att jag tyvärr fick rätt. Folk kan inte sortera i rätt kärl trots stora skyltar där det står vad man får och inte får slänga i de olika kärlen. I hårdplast låg plastpåsar och sugrör, sånt som vi i denna kommun sagt går som restavfall/brännbart/deponi. Så hela systemet har fallit redan efter tre dagar.

Jag tycker fortfarande att vi ska betala mer i hyra för att låta allt gå till förbränning då det ger värme och el. Sortera är slöseri med min tid, ställer till med problem då sorteringen inte fungerar plus att man ibland tömmer alla kärl blandat i samma sopbil. Källsorteringen är som jag sagt tidigare en politiskt vision mer än en fungerande realitet för bättre miljö.

Magbok

February 9th, 2009

Ännu ett sådant där värdelöst inlägg från min sida. Ingen vill veta, ändå skriver jag. Tål ni inte "magsjuk" så hoppa genast ner till andra stycket. Tredje dagen med magsjuka. Varför?! Det kan knappast vara något smittsamt virus, för då skulle det inte bara fortsätta. Däremot så börjar jag misstänka ett läkemedel där jag bytt tillverkare. I bipacksedeln står mina nya besvär som vanligaste biverkan. En biverkan som inte står i förra tillverkarens bipacksedel. Jag får väl skifta tillbaka till förra tillverkaren. Eller så har jag plötsligt fått colon irritabile. För jag har fått motsvarande smärtor för det. Hm. Jag skulle bli väldigt matt om jag inte redan var det.

I går hade jag namnsdag. Inte ens 10 000 heter Bert, men jag gör det. Varför namnet blivit så ovanligt vet jag inte, men det har snart gått 100 år sedan det var populärt, så det borde ju vara på väg tillbaka. Den enda som gratulerade mig i går var personen som en gång gav mig namnet. Själv hade jag förträngt min namnsdag. Eller kanske inte. Jag vet vilket datum namnet infaller på, men jag hade ingen koll på vad det var för datum i går. Mentalt har jag inte passerat den 6 februari. Där har jag stått och stampat sedan i fredags.

Mina svar

February 8th, 2009

Kan Jerry, kan jag. Besvara en nätenkät, alltså.

01. Stänger du av mobilen när du sover?
Den är aldrig någonsin avstängd. Förutom när postutlämningsstället skickar sms-avisering. Då slocknar mobilen.

02. Vem såg dig senast naken?
Gazzy stirrar storögt varje dag när jag står i duschen. Jaha? Människa? Öh... Vem, när, hur - ingen aning.

03. Hur såg du ut på högstadiet?
Jag är mig nog ganska lik bortsett från att jag ständigt bytte hårfärg.

04. Hur kommer du se ut om tjugo år?
Eh, hur ska man kunna veta det?

05. Hur var du på dagis?
Det existerade inte dagis. Modern tog hand om mig tills jag var fyra, när jag var fem gick jag i Kyrkans barntimme (jag var ett år för gammal), började lekskolan som sexåring. Men jag var väldigt beskyddad, nyfiken och oförstående till social samvaro.

06. Hur är du att ha som arbetskamrat?
Det jag får höra är att jag är ett orakel som vet allt, kan svara på allt, samt är hjälpsam. Jag förmodar att det är något väldigt jobbigt. För jag har åsikter om allt, lägger mig i allt, riskerar att ta över (köra över). Och så ställer jag väldigt, väldigt höga krav. Kan jag leva upp till dem, så måste andra också göra det.

07. Har du celluliter?
Japp. På grund av vikten, åldern och då jag fläckvis har förlorat underhudsfett p.g.a. mina sprutor.

08. Biter du på naglarna?
Periodvis. Just nu är det bara tumnaglarna som är förskonade.

09. Har du något handikapp?
Nedsatt syn, tinnitus, dålig motorik och balans. Ork. Trötthet. Allt utom tinnitus p.g.a. ms (tinnitus är stressrelaterad skada där dålig arbetsmiljö är bakomliggande orsak).

10. Är du rädd för att få hängbröst?
Allt hänger redan, så jag är glad att just brösten inte är toppiga.

11. Tror du att gud är en man eller en kvinna?
Jag är inte så säker på att fenomen är antingen eller. Det är väl allt?

12. Svär du?
Aldrig. Förutom när jag skriver Schlagermassaker.

13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
Nej, det vore att synda.

14. Hur homo är du på en skala 1 - 10?
Homo - människa? Eller homo - lika? Avser man det grekiska eller latinska ordet?

15. Tror du på utomjordingar?
Bryr mig faktiskt inte.

16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?
Stekt fisk med kokt ris och tzatziki. Och med gröna bönor.

17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Sånt jag är allergisk mot. Problemet champinjoner har jag nu plötsligt försått. Precis som med jordgubbar, kiwi och melon innehåller det för mycket c-vitamin. Jag är allergisk mot c-vitamin. Nej, champinjoner innehåller inte c-vitamin, men de konserveras i c-vitaminkoncentrat och det är det jag inte tål.

18. Har du blivit arresterad?
Nej, jag kommer undan med allt.

19. Ljuger du?
Endast sanning kommer över mina läppar. Efter ett tag. Ljuger inte, men försöker prata runt för att inte ljuga - och när det inte funkar så säger jag sanningen.

20. Har du kysst en polis?
Vet ej. Kanske en civil då. Och vet jag inte vad de har för yrke måste det säga en del om hur slampig jag är.

21. Är du rädd för Securitasvakter?
Inte så jag kissar på mig. Men misstänksam, då jag innbillat mig att det är rasistiska dörrvakter som omskolats.

22. Har du någonting att dölja?
Oh, ja! Inte för eget bruk, men på begäran av andra.

23. Vad har du på din nyckelknippa?
Nycklar när jag kollade senast. Många nycklar till hänglås. Hänglås som jag inte vet var de är.

24. Är du / har du varit gift?
Nej, men det finns en kvinna i Örnsköldsvik som tror att vi är gifta med varandra. Och det har vi nu varit i tio år. Om nu inte äktenskapet annulerats på den psykanstalt hon förhoppningsvis sitter inlåst på.

25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojk/flickvännen från krogen?
Jag har inga problem att gå upp klockan tre på natten för att komma till undsättning. Men om en pojk/flickvän är på krogen utan dig nattetid så bör man nog göra slut.

26. Kan du laga cyklar?
Aldrig försökt.

27. Kan du fixa med bilar?
Jag vet inte ens hur man tankar en bil.

28. Brukar du köra om?
Med vad? Om vad?

29. Kan du baka bröd?
Självklart! Min far var ju bagare en gång i tiden. Dock använder jag inte hans recept då det bara var kompakta surdegsbröd (vilket jag nu plötsligt blev sugen på eftersom jag inte mer kan få hans bröd).

30. Vet du hur man frostar av en frys?
Ja, jag kan mer om hushållsgöromål än om bilar.

31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i?
Riget! Fast det gör jag redan.

Anagram - melodifestival deltävling 1

February 8th, 2009

Nina Söderquist
sviktar inse nöd (Svenska)
(på stavning Nina Söderkvist)

Jonathan Fagerlund
han fjantade lungor (Svenska)

Shirley Clamp
Chile spyr mal (Svenska)

(dansbandet) Scotts
constant best dads (Engelska)

Emilia
I am lie (Engelska)

Alcazar
A la czar (Engelska)

Caroline af Ugglas
Real gala focusing (Engelska)

Marie Serneholt
Ser hare i molnet (Svenska)

Utfyllnadstext

February 8th, 2009

Kanske inget att orda om, men jag har varit magsjuk hela helgen. Det fungerade dock ganska okej att jobba i går eftersom jag inte behövde träffa någon att smitta, om det nu är smittsamt. Det hade väl gått bra i dag också om jag inte hade varit så matt. Kan knappt stå på benen. Förmodligen p.g.a. att jag druckit dålig, så jag är väl dehydrerad. Sjukskrev mig vid lunch - dags att vila och dricka vatten.

Matt blev jag också i går när jag tvingades byta omklädningsrum. I drygt åtta år har jag haft mitt skåp, men fick snällt nu flytta på mig eftersom någon tydligen har väldigt ont av unisexomklädningsrum. Ärligt så förstår jag inte varför - vi byter kläder tillsammans men behåller ju underkläderna hela tiden. I annat fall kan man ju gå in på toaletten eller duschrummet.

Det var slitsamt att springa fram och tillbaka med allt som fanns i skåpet. I dag fick jag byta skåp igen, men inom rätt omklädningsrum. Och ska jag nu placeras i ett annat hus får jag väl inte behålla något skåp alls.

Solen har återvänt. I flera dagar har det varit solsken. På vintern brukar aldrig solen titta fram här, så frågan är om detta är en föraning om våren (hu, hemskt, förskräckligt) eller bara en svacka inför sportlovet.

På tal om sportlovet. I Skåne infaller det vecka 8. Jag fyllde alltid år på sportlovet. Sedan flyttade jag till Göteborg där sportlovet är vecka 7. Numera fyller jag alltid år vecka 7. Utom i år där jag åter är tillbaka i vecka 8. Märkligt.

Och när jag var ung snöade det alltid på min födelsedag. Det tror jag inte det gjort de senaste 20 åren. Undrar om det hänt något med klimatet?

Schlagermassaker år 11 - del 1

February 7th, 2009

Lajvbloggning! Med början kl. 20.00.

På hemvägen efter jobbet kom jag i närheten av Scandinavium. Folk körde i fel filer, backade i filer, körde mot trafiken, mot rött och så vidare. Det märktes att folk från landsbygden vallfärdat till Göteborg. De kunde ju tagit en bussresa istället och skonat mina nerver.

Nu börjar det!

Det räckte att Petra Mede öppnade munnen för att jag skulle sakna Kristian Luuk.

Intermezzo med Charlotte och Martin. Varför kan man inte bara hoppa över allt tjafs?

Jaha? Man ska ringa och rösta också? Nä, aldrig i livet!

Nina Söderquist - Tick Tock
Ick! När vi precis hade förträngt Lordi släpar vi fram en medelålders tant i läderoutfit som smetar åt valkarna. Gud, hav förbarmande! Låt henne, tick, tick, tick, explode!

Betyg 5 av 5.

Jonathan Fagerlund - Welcome To My Life
Snorvalp, snyt dig! Du låter nasal. Från vilken amerikansk ungdomsserie kommer du? OC? Nä, snarare Saved by the bell. Vilken värdelös refräng?! Inte fan vill jag ha dig i mitt liv! Kan vi inte skjuta ut honom i omloppsbana tillsammans med Johan Palm? De förorenar vår planet!

Betyg 5 av 5.

Shirley Clamp - Med hjärtat fyllt av ljus
Död åt ballader! Det här var en lightversion av Power of love, men inget slår Jennifer Rush. Inte ens Celine Dion slår Jennifer, så tro inte att du – Shirley – vinner melodifestivalen. Moskva ska få slippa dig även i fortsättningen. Sprickorna i rösten var pinsamma, så lova att aldrig mer sjunga låten! Eller nåt annat!

Betyg 5 av 5.

Scotts - Jag tror på oss
Åh, Bröderna Djup! Jag har sett dem live! Skadad för livet! Och nu kommer mummelsångaren som sjunger intelligent om rödljus. Särskilt miljömedvetna är de inte; kör gata upp, gata ner. Kör de färdtjänst? Men det där med dansbandsmusik – hur dansar man foxtrot till detta? Bugg? Nä, det funkar inte heller. I och för sig är deras fans hjärndöda och kan inte ta ett danssteg. Så – målgruppen är hjärndöda kollin. Bårhusmusik!

Betyg 5 av 5.

Emilia - You're My World
Jazz? Me like! Men, vad i h*lv*te! Efter lite mikrofonklämmande förvandlas låten till en Supreme-låt?! Nä, nu är vi åter i vers och mikrofonklämmande med jazz. Och så kommer lite armviftande à la Diva-Diana Ross. Yeah, yeah, tonartshöjning, brygga, eldar. Tusan! Inte ens min pyttipanna har så många ingredienser! Oaptitligt.

Betyg 5 av 5.

Alcazar - Stay The Night
Björnligan är på rymmen! Nä, vänta. Det är bara Andreas som använt tre kajalpennor till ögonen. När blev förresten chockrosa och turkos modernt igen? Äh, det är väl bara lika gammalt som Alcazar. Ointressant. Det handlar bara om poser till musik. Ingen vettig vill se eller höra dem. Ungefär som ett gympass med Lanefeldt.

Betyg 5 av 5.

Caroline af Ugglas - Snälla Snälla
Äntligen en artist med integritet! Men hon hör inte hemma i melodifestivalen, så ut med henne! Skicka henne österut, typ Moskva! Eller låt henne göra musikalen Sagan om ringen. Gollum.

Betyg 5 av 5.

Marie Serneholt - Disconnect Me
Moll. Det brukar vara bästa låtarna som går i moll. Som Norges bidrag i fjol. Men gick låten i moll eller sjöng hon bara lite falskt? Gud! Det är falskt! Jag trodde A-teens var en upplärningstid för sång. Nåja. Detta blir väl Telenors nya reklamlåt.

Betyg 5 av 5.

Paus! Bryr jag mig om att återkomma? Vi får se.

Yeah! Caroline gick vidare i första omgången, Shirley och Marie och snorvalpen borta. Tillsvidare. Öh. Finns där ett regelverk för röstning, omröstning och nya chanser? Ska det vara nödvändigt?

Wadling pausartist? Jaja. Honom hade jag nästan glömt. Tycker han ständigt är i GP. Det räcker, för då behöver man inte lyssna.

Duell? Är det inte olagligt? Scotts mot Alcazar? Vinnaren går till Globen? Är det rättvist? Förresten. Bryr jag mig? Nä. Men resultatet blev Alcazar till Globen, Scotts till Andra chansen.

Duell nr 2 då? Jo, Emilia och Caroline! Ja! *vågen* Lordi-tanten borta! Caroline inte helt ute. Men hur går duellen? Hm. Caroline till Andra chansen. Emilia till Globen. Tusan att jag inte skrev i går vad jag trodde efter att ha hört enminutsversionerna. Då tippade jag nämligen Alcazar och Emilia. Tro't om ni vill.

Internationell jury? Öh, varför? Är vi så kåta på att vinna ESC att vi tar till alla knep? Tänk, de valde Caroline som senare ska tävla mot tre andra om en elfte finalplats i Globen.

Men nog är det väl ett krångligt regelverk vi fått? Och syftet är att vinna ESC? Eh, kräver det inte bra låtar? Bättre än konkurrenterna i Eurovision?

Nå, jag är klar för i kväll med min schlagermassaker. Det har varit stressigt, för jag befinner mig i en energikrävande arbetshelg och har inte haft tid att närmare särskåda deltagarna. Kanske jag blir lite mer strukturerad nästa vecka.

Som ni märkt var och är Caroline min favorit. Trots slakten.

Bloggenkät 2009

February 6th, 2009

Redan för två år sedan svarade jag på bloggenkäten, men svar kan faktiskt ändras.

1. Hur länge har du bloggat?
Tioårsjubileum nästa söndag.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Jag visste inte att det existerade bloggar. Rättelse: Det existerade inte bloggar då det hette nätdagbok. Men jag hade ändå ingen bild av det en månad innan jag själv började. När jag publicerade min hemsida tyckte jag att något saknades så jag började leta inspiration på nätet. Dagen efter min hemsida låg ute fanns också en dagbok. Så det var dagen före dagboksstart som jag upptäckte fenomenet.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Det blir oavgjort mellan tre stycken. Annica, Eva och Laila. Fantastiskt att alla fortfarande har hemsidor även om Laila slutat skriva dagbok.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag minns hur jag kände då. Samtidigt som det var en panikåtgärd som ledde till att jag började skriva dagbok, så visste jag inte riktigt hur jag skulle etablera ett innehåll tilltalande för läsare. Jag hade svårt att finna balansen mellan privat och personligt, vilket jag fortfarande har svårt med. Detta gav mig, och ger mig, huvudbry. Det jag också reagerar på när jag läser de gamla inläggen, är min glättighet. Trots allt hade jag en mystisk sjukdom som ännu hade blivit diagnossatt, men jag tror inte jag dolde oro med att vara glättig. Jag tror det handlade om att jag ville ha en lätt ton i dagboken samtidigt som jag faktiskt var lycklig och glad trots bekymmer och besvär. Men med ålderns trötthet har jag nog blivit lite mörkare i det jag skriver.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Där är 55 bloggar som jag följer slaviskt. Hälfen svenska, hälften amerikanska. Summan har varit konstant genom alla år även om bloggar bytts ut under tiden.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Svårt att säga. Alla är dagboksbloggar i någon grad med inslag av ämnen.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Omöjligt att besvara. Anledningen till att jag tycker om de bloggar jag läser beror på att där finns beröringspunkter, likheter.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Precis som för två år sedan säger jag Moby. Vi har exakt samma personlighet vilket jag tror beror på att vi är samma stjärntecken och födda med elva månaders mellanrum (jag är äldre). Värderingarna är de samma. Vår inblick i sjukvård den samma (även om han bor i USA och arbetar som operatör på 911). Förresten tror jag han är den enda amerikan som läser min blogg genom att översätta i Google.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Vi pratar inte om det. En acceptans men där man inte vill veta vad jag bloggar om.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Absolut ingen aning. Någon bloggare som kan besvara frågan och som träffat mig?

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag är känslostyrd som de flesta vattumän. Teoretiskt har jag en fungerande gräns.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Jag har inga tabun men försöker begränsa mig för att i vissa situationer inte dra olycka över mig eller andra. Det betyder att jag kan skriva om alla ämnen men kanske inte till 100 %.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Bekräftelse får man genom kommentarer, vilket jag nästan aldrig får. Alltså bloggar jag inte för bekräftelse. Samtidigt blir jag nyfiken över varför man inte kommenterar när jag ser statistiken som är relativt hög. Det skapar mer oro (ifrågasätter mig själv) än bekräftelse.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Man lär känna den bild som personen i fråga delar med sig av. Hur komplett eller riktig den bilden är går naturligtvis inte att besvara.

15. Har du träffat folk IRL efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Förvånad blir jag alltid. Trots allt är ingen sin blogg. Skillnaden är att det går snabbare att knyta an till en person man följt på nätet, när man sedan står där ansikte mot ansikte. Kanske jag träffat ungefär 50 bloggare genom åren men jag har faktiskt ingen negativ erfarenhet med något möte.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Det beror på om de förstår konsekvenserna av det de skriver, vad de skriver om. Kanske det är mer skadligt för yngre om de inte har några spärrar. Trots allt så försvinner inget från nätet och allt man gjort där hänger kvar upp i vuxen ålder. Det kan bli problematiskt både i relationer och i framtida yrkesliv.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Det händer. Då måste man komma ihåg att det som händer på nätet har inget med verkliga livet att göra. Och man kan inte ändra någon annans beteende.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Jo, mycket har nog släppts förbi självcensuren. Eller, kanske inte så mycket även om det hänt.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det är svårt att förnya sig själv. Man blir trött på sig själv i bloggformat.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Frågan besvarade jag för två år sedan med att jag inte trodde att något skulle förändras och att jag fortsätter blogga. Det har stämt. Men när jag nu blickar framåt är svaret inte lika självklart. Tio år känns. Motivationen är borta till att blogga och jag gör det slentrianmässigt nu. Så det är väl dags att lägga av. Jag tror att jag försvinner under året. För att kanske i hemlighet återuppstå med en engelsk blogg när jag känner mig uppvilad från den här bloggen.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Det är otäckt när de har inverkan, för de representerar ändock bara en liten grupp människor (vad de än själva säger). Bloggbävningar är bara storm i vattenglas och jag tycker inte om när det påverkar media, politiker eller företag/organisationer. Bloggandet är inget demokratiskt verktyg, det är en lobbyverksamhet som fått lite för stor betydelse.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Tidsfördriv där jag summerar tankarna för dagen samt reflekterar över dem.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Ett visst underhållningsvärde.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Vill och vill. Det är väl upp till dem?

Data

February 6th, 2009

Äsch, EPiServer var väl inget svårt att lära sig? Officiellt behövde jag denna utbildning varför jag var på sådan under förmiddagen.

Annat var det under stenåldern. För 10-11 år sedan var jag i Malmö på utbildning i ett system för att publicera jobbets intranätsida. Jag minns inget av detta, vilket system det var. I vilket fall som helst har det gått i graven då EPiServer fått genomslagskraft på de flesta arbetsplatser i landet.

Och innan ovan utbildning fick jag en annan hemsideutbildning som jag heller inte minns riktigt. Också i tjänsten men där jag mest blev förbannad; när dataansvarig säger att "bilder får man stjäla på nätet och lägga ut som sina egna och copyright-skydda om man antingen ändrar bildens storlek eller beskär den". Det hjälpte inte att protestera då ord stod mot ord. På slutet av 90-talet fanns inte så mycket riktlinjer annat än en relativt okänd lagstiftning om upphovsrätt. Som väl alla i dag är väl medvetna om?

Jag fick aldrig praktisera ovan kunskaper på jobbet. För när jag gått dessa, då extremt dyra, utbildningar sade jag upp mig och flyttade. På nya jobbet har jag också varit internetansvarig för externa webben, men aldrig fått arbeta praktiskt med det. Och nu plötsligt ska jag hjälpa till med intranätsidan. Ubildningen är avklarad. Behörigheten är avklarad. Nu är frågan om tiden finns. Eller om jag ännu en gång gått en utbildning som jag inte får utöva praktiskt.

Nåja. Jag måste ju säga att jag egentligen inte behöver några utbildningar eftersom jag kan html-kodning. Det är en god baskunskap som jag anser är nödvändig när man sedan arbetar i automatiserade system som ibland inte går att styra rätt på annat sätt än just html. Html-utbildningen gick jag privat 1998 och det är faktiskt enda utbildningen som inte blir inaktuell.

Överdrifter

February 5th, 2009

78-åring i Gävle hann bara in i trapphuset - dog i taxiförarens armar

Hemskickad från sjukhuset och dog i trapphuset. Tja. Det är märkligt att man kan lägga en värdering, i det här fallet ett anklagande gentemot sjukhuset, i orsak och verkan. Är man 78 år och sjuklig tror jag inte det har så stor betydelse var man befinner sig. Vilka insatser förväntar sig eller tror man att sjukvården kan göra bara för att man befinner sig på ett sjukhus? Särskilt inte som att man gjorde bedömningen, hälsomässigt och medicinskt, att patienten mådde så pass bra att den kunde åka hem.

Det där med sjuktransport förstår jag heller inte. Det är sällan motiverat om inte ett gravt handikapp föreligger där man inte kan ta sig uppför trappor. Klarar man det med levande stöd behöver man inte en sjuktransport. I och för sig dog nu patienten, men bedömningen före måste kvarstå. Hade det varit en fallolycka med dödlig utgång trots levande stöd, hade det heller inte varit motiverat med sjuktransport.

Men jag förstår anhöriga som förfasar sig. De är i sin fulla rätt att anmäla om de känner så nödvändigt. Men ibland kan man inte förklara saker och tings utgång enbart genom att dra slutsatser utan fakta. Sjukvården behöver inte brista. Det behöver inte vara organisatoriska fel eller politiska beslut som ligger bakom när en 78-åring avlider. Prover och undersökningar kan faktiskt vara normala. Mycket annat kan tillstöta akut fem minuter efter man lämnat sjukhuset.

Självklart kan ett fel ha begåtts, men att media blåser upp det innan saken ens är utredd är ett övertramp. Speciellt när man läser kommentarerna till artikeln. Folk skapar sig en negativ bild utan ifrågasättande. Där är så mycket vi inte vet. Jag förstår inte varför gemene man blir så upprörd. Rikta ilskan mot media för bristfällig information.

Aftonbladet: Skickades hem från sjukhus – dog direkt.

SciFi

February 5th, 2009

Stämmer det verkligen att Battlestar Galactica är den bästa scifi-serien som gått på tv? Jag börjar själv nästan tro det. Sämst är åtminstone Star Trek. Babylon 5 var väldigt bra. Stargate SG-1 bättre. Battlestar Galactica bäst.

Åtminstone har jag fått uppfattningen efter att ha sett de fyra första avsnitten på dvd. Jag blev så imponerad att jag även köpt säsong 2 och 3. Någon scifi-serie måste jag ju titta på nu när Stargate Atlantis (sämre spinoff till SG-1) visar sista avsnittet någonsin på svensk tv i morgon. Tidigast i höst kommer tredje Stargate-serien. Nu i februari börjar inspelningen av Stargate Universe, som får premiär i höst i USA.

Varför Battlestar Galactica (BG) är så bra? Röd tråd. Det värsta som finns är fristående avsnitt, så som i Star Trek. Handlingen måste föras framåt. BG gör det på ett verklighetsnära sätt. Det är skitigt, det är slitigt, kamerahanteringen liknar dokumentär. Det handlar om människor som aldrig ens historiskt haft anknytning till jorden, utan lever i en annan del av universum. De har hört talas om jorden som en myt, att en del av deras mänsklighet en gång flyttade hit. De har kommit längre tekniskt men gått tillbaka till ett stadium som liknar vårt 80-tal (p.g.a. hotet från robotar som kan slå ut all datatrafik). Därför känner man igen sig i mycket då det inte är en framtidsutopi som gestaltas även om de har rymdskepp (som ser ut som skrot, men det finns anlending till det också).

Jo, BG är väldigt tilltalande. I kriget mot robotarna har de förlorat men ännu återstår 45 000 människor på flykt. Är där något jag ska protesterar mot är det just detta att de inte har någon anknytning till människor på jorden. Ändå pratar de engelska (universellt språk?), har typiskt amerikanska uttryck, har moderna frisyrer och kläder, samt t.ex. vanliga telefoner. Hur har de kunnat utvecklas så exakt parallellt med vår mänsklighet om de nu separerades för många tusen år sedan? Kan man bortse från logikbristen i en scifi-historia, ser man något riktigt bra. Undrar bara när säsong 4 och 5 kommer till Sverige på dvd? Hm. Säsong 5 lär dröja, för det är väl det som ska visas till hösten. Men Amanda Tapping från SG-1 ska vara med i säsong 5, har jag läst. Intressant.

Gråzonen arbete/fritid

February 5th, 2009

Dagen har varit väldigt ledig. Skulle jag säga och samtidigt ljuga. Visst, jag har haft en fridag men har suttit och svarat på akuta arbetsmejl. Det är verkligen av ondo att inte jobba måndag till fredag som de flesta andra. Hade jag nu sparat mejlen till helgen då jag är i tjänst, vore allt för sent med konsekvenser.

Japp, ledig i morgon också. Vilket också är en modifikation av sanning. För i morgon åker jag över kommungränsen för en halvdags datautbildning. Det ger lite extra kompensationstimmar som jag snarast måste ta ut. Snarast tror jag innebär april. Så. Mycket. Möten. Så. Lite. Tid. Till. Arbete.

Möten första kvartalet

Januari:
3 möten
1 undervisning (jag föreläsare)

Februari:
8 möten
3 utbildningar
1 undervisning (jag föreläsare)

Mars:
1 möte (fler tillkommer)
1 konferens (två dagar)
1 undervisning (jag föreläsare)

Jag har så svårt att förstå att detta också ingår i min arbetsbeskrivning. Det är värdefulla möten som behövs, men någonstans känns det också som om att jag borde sitta och göra något mer konkret i ett hörn. Prestera något rent fysiskt. I grundanställningen.

För någon dag sedan funderade jag på att jag aldrig träffar människor i jobbet. Ack, så fel jag har! Jag möter människor hela tiden (på möten), sitter ständigt i telefon och mejlar fram och tillbaka.

Så ingen missuppfattar - jag är väldigt nöjd med min arbetssituation. Förutom arbetsmiljön då'rå...

Ett fall för grannfejden?

February 5th, 2009

Med risk för att mina grannar läser detta. Jag tycker verkligen inte om att möta mina grannar. Det enda vi har gemensamt är att vi bor på samma plats. Visst, jag kan tänka mig att hälsa på dem då jag möter dem, men inte inleda konversationer. Kanske jag begränsar mig med tanke på den sociala potentialen i form av nätverk, men det kan inte hjälpas. Att jag är så avig beror säkert på negativa erfarenheter där jag alltid känt mig iakttagen och kritiserad av grannar. I och för sig på tidigare adresser, men jag känner mig bränd.

Jag har bott på många adresser. På många platser har jag haft god kontakt med mina grannar, men där har funnits bottennapp. Knivhotad av en granne när jag stod i busskuren. Nästan attackerad av en annan granne som är känd för ett par yxmord på 70-/80-talet. Och så alla dessa som ifrågasätter precis allt och anklagar en för det ena, än det andra, där man vill anmäla mig för snickrande eller hög musik (vilket aldrig förekommit hos mig då jag inte klarar av något av det).

Och nu ska man tvingas källsortera i ett soprum tillsammans med grannarna. Ska jag redan nu slå vad om att de ifrågasätter hur och vad jag slänger? Efter studiebesöket i soprummet ser jag att det var betydligt tuffare sorteringsregler i Kristianstad (som är sinnessjuka vad gäller sortering). Så jag vet att sortera rätt.

Resursslöseri - mer tid än miljö

February 5th, 2009

I kväll ska jag på stor happening. Mingel med tilltugg plus att man får gratispresenter. Det är invigning och jag har fått en inbjudan.

Här skulle man ju kunna ha en frågetävling kring vad ovan gäller.

A. Dolce & Gabbana öppnar ny butik.
B. Restaurang Sjömagasinet öppnar filial.
C. Återinvigning av biografen Capitol.

Inget svarsalternativ är rätt även om jag så önskat - för alla tre. Nej, vi har fått ett nytt soprum i området då vi ska börja källsortera på riktigt. Med det menar jag att ingen ska behöva gå till någon avlägset placerad återvinningsstation. Allt ska sorteras och lämnas i nya soprummet. Information om hur fås enbart i kväll. Det blir mingel med grannar och sopinstruktörer. Kaffe med pepparkaka bjuds vi på. Sopkärl delas ut, samt annat som jag inte vet just nu.

Så, i dag är sista chansen att slänga sopor på det sätt som Gud avsåg - allt blandat i en soppåse som går till förbränning för att skapa värme i våra frusna hem. Jag känner mig ganska förolämpad över att behöva lägga tid på att sortera sopor när allt ändå blandas i sopbilen* och körs till förbränning. Även om det inte skulle vara så, är det ganska meningslöst när flera hundra familjer ska sortera i samma soprum. Självklart blir det fel där någon förstör genom okunskap eller ointresse. Ska man sortera på allvar anser jag att man får bättre kontroll om typ villaboende sorterar enskilt. Men sopsortering handlar mer om politik än miljömedvetenhet.

Det är dömt att misslyckas i mitt område. Vi har fått fyra broschyrer av bostadsföretaget om källsortering, speciellt framtagna. Och alla är motsägelsefulla och inkonsekventa. Som helhet går det inte att följa uppmaningarna.

Eller är jag bara en kraxande olyckskorp? (Don't think so).

* Det finns speciella sopbilar med olika "fack", jag vet. Det brukar sopföretaget hänvisa till när folk klagar då de ser att allt kastas in i samma fack i bilen. Jag tror alla har rätt samtidigt som fel begås som gör att motivationen för sopsortering dalar. I förra stadsdelen jag bodde i hade vi också källsortering, men där vet jag att allt sedan blandades för förbränning. Det fanns inget avtal med sopföretaget. Så hur vet man egentligen vad som händer med ens sorterade sopor efter man lämnat dem ifrån sig?

Jag blev med beröm godkänd

February 4th, 2009

Nej, jag fick inte liv i henne i dag heller.

Det roliga var instruktionsfilmen där ett avsnitt heter typ "finn pulsen på dockan". Vilkan puls? Vilken andning?

Lite makabert är det att stå och lägga läpparna mot en dödsmask, på någon som i verkligheten varit död i 120 år. På något vis så känns det också lite integritetskränkande. Men efteråt var jag duktig och torkade av henne med sprit. Trots allt så dreglade jag ganska mycket. Så kanske jag trots allt tycker om det som är makabert?

Förresten. Hon har en hals som Ulrika Knape. Ändå ska hon vara ett drunkningsoffer.

Date med livräddningsdockan Anne

February 4th, 2009

Upp tidigt, trött, värk överallt, frusen. Inga bra förutsättningar för en bra dag. Särskilt inte om man ska gå på den årliga hjärt- och lungräddningen. Nå, men efter det så är man åtminstone inte frusen då det är rejält krävande att stå och pumpa bröstkorg i en timme. En gång per år gör att man inte glömmer, men samtidigt är det så pass sällan att man inte får in någon vana eller rutin. Skulle jag hamna framför ett hjärtstopp vet jag inte hur jag skulle reagera. Eller bete mig. Ska det vara optimalt bör man vara två, varav en bör ha tillgång till en telefon. Och i väntan på ambulans behöver man avlösa varandra då det verkligen är slitsamt att utföra hjärtkompressionerna. Mun-mot-mun är väl inte så kul och lyckligtvis inte lika frekvent som förr. Om inget ändrats till dagens genomgång så är det två inblåsningar med 30 efterföljande tryck på bröstet (takt 100 per minut, blodet ska pumpas runt i kroppen, viktigare än syre till lungorna).

Och dockans namn är faktiskt Anne och är internationell. Ansiktet på Anne kommer från en dödsmask av en okänd kvinna som hittades drunknad i Seine i Paris på 1880-talet. Dockan började tillverkas på 60-talet och är en norsk uppfinning. Namnet Anne påstås komma från instruktionen att man ska (på engelska åtminstone) ropa 'Annie, Annie, are you okay?' när man tränar på dockan. Om några timmar ska jag själv stå och ropa "Hallå, hur mår du"?

Häpnadsväckande

February 3rd, 2009

Ologiska beslut och rigida regelverk får mig att förundras. Ny skrivare får inte inköpas då det redan finns en i rummet. Som inte är nätansluten då den är lokal skrivare till annan dator. Lösningen är att sätta ett nätverksuttag i väggen för 5 000 kr. En skrivare kostar 2 000 kr. Regelverk är regelverk. Kosta vad det kosta vill. Tja, eftersom vi är tre (en saknar helt skrivare) skulle det fortfarande vara billigare att köpa skrivare så alla hade sin personliga. Dessutom en god investering eftersom vi förmodligen ganska snart (under våren?) ska få varsitt eget rum. Då måste skrivarna köpas. Och i rummet vi lämnar har de satt in ett nätverksuttag för 5 000 kr. Vad är väl 9 000 kr? Vilken tur att vi finansieras av statsbidrag och skattemedel. Jag menar, det är ju ingens privata pengar så då kan man ju göra vad man vill med dem.

Klargörande inför schlagermassaker

February 3rd, 2009

Egentligen vet jag inte varför jag lovat återuppta schlagermassakern. Det kräver väldigt mycket förarbete under dagen som det sedan sänds på kvällen. Och jag jobbar ju helgen. Hemma sent och tidigt i säng. Men kanske jag inte ska vara så överambitiös som jag varit tidigare år med att skriva ner alla refrängerna, för det var väl också det som gjorde att jag inte orkade förra året? Ännu längre tillbaka skrev jag om låtarna hade brygga/tonartshöjning och vilken färg på kläderna artisterna hade. Också värdelöst vetande.

Om jag nu bara kunde komma på något nytt koncept inför lördagen. Senare år har jag varit ganska snäll i mina sågningar av artisterna p.g.a. att jag inte ville göra för starka personpåhopp, men heter det schlagermassaker, så ska det vara en massaker! Så kanske jag återgår till mina elaka totalsågningar? Vad jag sedan tycker personligen har ingen betydelse, för jag är enbart ute efter att vara elak för sakens skull. Sjunger de pittögt och har hängbröst utan bh, så skriver jag det. Eller om byxorna är så tajta att man ser att de är omskurna och har ödem efter k*kring. Bwahahaha!

Jo, men jag hinner nog komma i stämning. Allt är så mycket lättare när man inte har några hämningar eller spärrar.

Hösten 1976

February 2nd, 2009

Hur min väg till lekis såg ut? Tuff! Den nästan 2 km långa vägen dit var förenad med livsfara, så självklart gick jag inte till lekskolan. Fyra hårt trafikerade gator och en å var skäl nog för att ömma modern skulle köra mig varje dag. Från hemmet till lekis fanns samhället som skillde platserna åt.


Hemmet: längst ner till höger. Lekskolan: högst upp i bild.

Men detta var bara första terminen. Andra terminen flyttade både vi och lekskolan. Vi in till samhället. Lekskolan ännu längre norrut. Det blev längre. Skolbuss var inte aktuellt för någon (fick man först i första klass). När jag började ettan låg skolan åter på fel sida om riksväg och å (precis utanför bild, längst ner till vänster). När det sedan var dags för tvåan till nian fick jag ännu längre (bildens bredd åt vänster, ungefär mitt på).

Bloggningstips från Stationsvakt.

Nödvändigt

February 2nd, 2009

Så blev jag då färdig till att installera det trådlösa nätverket hemma. Enkelt, men det tog ju mer än fem minuter. Det är därför jag skjutit på det i närmare ett halvår. Det är väl tveksamt om jag släpar runt min bärbara hemma, för den står bra på skrivbordet. Anledningen till att jag ville bli av med nätverkskabeln beror på att den varit i vägen och ständigt klämts i en dörr plus att kabeln gått genom alla rum. Ordning!

I dag var det åter dags att köpa snusstockar. Samtidigt smet jag in på Le pain français som ligger vägg i vägg. En god lunchsmörgås inhandlades. Omdömet är att jag kommer att besöka det stället fler gånger. Där verkar dessutom alltid vara öppet (må-fr 7-22, lö 8-21, sö 9-21). Eftersom de precis öppnat har tiderna inte lagts ut på deras hemsida, så det är lika bra jag skriver det här. Så jag vet var jag ska titta om jag undrar om det är idé att gå dit och rycka i dörren. Tyvärr har de inte öppnat innan jag åker till jobbet, för annars hade jag köpt frukostbullen där.

Kallt och soligt. Så har februari sett ut så här långt.

Kanske i framtiden

February 1st, 2009

Ny månad, nya omöjligheter.

Anledningen till att jag aldrig uppdaterat min fotosida sedan jag lade ut den för ett halvår sedan, beror på att jag glömt mitt lösenord. Det enda jag kan göra är att radera rubbet och börja om från början, vilket inte intresserar mig. Det värsta är väl dock att jag inte använt min nya digitalkamera heller sedan jag köpte den i somras. Min iPod använder jag väldigt sporadiskt eftersom jag har tinnitus som förvärras av iPod. Tanken var ju att jag skulle lyssna på musik när jag jobbade, men numera är mina öron upptagen av andra hörlurar med tråkiga läkarstämmor istället. Och jag avskyr fortfarande min bärbara dator som jag köpte i somras - den behöver lämnas in på service, men jag orkar inte. Mitt trådlösa nätverk har jag heller fortfarande inte orkat installer trots att jag haft det också sedan i somras. Sammanfattningen är väl att jag är ganska trött på teknik.