Archives for: March 2009

I ärlighetens namn

March 31st, 2009

Det var länge sedan Jerry fick en länk här. Och jag motiverar det med att jag stulit en lista hos honom.

Lovar du att vara ärlig?
När det passar mig.

Ditt namn?
Jonas

Smeknamn?
Jontas

Låt som när du är ledsen sörjer till?
Jag sörjer inte till låtar. Däremot så finns det en låt jag gärna lyssnar på när det känns svårt, mest för att fokusera på något annat. Låten gör inget med min sinnesstämning. Tyvärr kan jag väl inte lyssna så mycket på låten längre eftersom jag förknippar den för hårt med sånt som tidigare varit svårt. Låt? Om natten.

Beroende av?
Sömn i stora doser.

Vad folk tror om dig?
Tror vet jag inte, tycker tror jag mig veta. Men okej, många tror inte att jag har ms, andra tror att jag är dödligt sjuk i ms.

Stämmer det?
Att jag har ms? Beror på vem man frågar.

Vad får du oftast komplimanger för?
Hjälpsamheten och yrkesmässigt kunnande.

Vad säger du för att imponera på någon?
Varför skulle jag vilja imponera på någon? Acceptera mig för den jag är.

Hur imponerar man på dig?
Håll löften och be om ursäkt när fel begås.

Brukar du skratta för dig själv?
Tja, jag har ju ingen att skratta med.

Vad står det i ditt senaste inkomna SMS?
Någon som hade städat själv men struntat i att damma. Viktiga saker att dryfta.

Var bor du?
Centrala Göteborg.

Trivs du där?
Nja. Jag känner mig lite ensam. Nästan övergiven.

Äger du några converse?
Nej, jag har letat i 20 år men inte funnit några som passar mina 47:or till fötter.

Sprit, cider, vin eller öl?
Hm, nej. Helst inte. Möjligen lite likör då jag gillar det söta.

Brukar du bli för full?
Aldrig. Jag har problem nog att hålla mig klar i knoppen och på benen.

Vad har du för mobiloperatör?
Telefonterroristerna Tele2 som ringer dagligen på hemtelefonen som är Telia.

Är du allergisk mot något?
Ja, när jag säger champinjoner menar jag konserverade som ligger i c-vitamin. Jag tål inte sådant som har höga doser c-vitamin. Därmed tål jag inte jordgubbar, kiwi, vissa melonsorter, sharon med mera. Munklåda. Färska champinjoner är okej, men jag känner avsmak eftersom jag inte tål de konserverade.

Har du haft sex i dag?
Hur ärlig skulle man vara? Jag försöker vara en barnvänlig blogg.

Vad svarar du i mobilen?
Jonas. Det säger jag i alla telefoner utom på jobbet där jag börjat säga efternamn också. Jag orkar inte dra titel eller namnet på arbetsplats, så jag brukar få frågor vem jag egentligen är och vart man egentligen hamnat.

Vem ringde du senast?
En kollega på jobbet.

Vad sa den du pratade i telefonen med?
Jag går inte in på sådant här. Jag ställde en fråga som jag fick ett otillräckligt svar på.

Antal timmars sömn per natt?
Sju timmar. Ungefär nio timmar för lite.

Sov du ensam?
Nej, Gazzy ligger alltid hos mig.

Brukar du komma i tid?
Ja. Men det beror också på om flärdtjänsten har vett att hålla avtalade tider för hämtning och avlämning. Dock brukar jag ha marginaler. Till jobbet kommer jag cirka 40 minuter för tidigt.

När mår du bra?
Vid de tillfällen jag får fria tyglar.

När blev du fotad senast?
I torsdags och i fredags på konferensen. Undrar om de bilderna läggs ut på nätet. Kanske jag länkar då.

Hur känner du dig nu?
Trött och det surrar i benen.

Vanlig färg på dina kläder?
Svart, blått och/eller grönt. Och vitt och brunt. Rött. Gult. Öh, jag använder nog alla färger.

Vad tycker du om dina fötter?
Funktionsdugliga. Men något stora.

Vad saknar du i ditt liv?
Precis. Mitt liv.

Hade du en bra kväll i går?
Jobbade extra, kom hem lite senare och slappade.

Favoritdryck på morgonen?
Jag dricker bara vatten på morgonen.

Rakar du benen?
Nej, bara huvudet.

När brukar du senast gå och lägga dig?
Någonstans mellan 21 och 24.

Är du blyg?
Aldrig.

Sysslar du med någon idrott?
Okej, jag har så mycket liv att det inte innehåller något så hjärndött som idrottsaktiviteter.

Vill du hellre ha brev än mail?
Brev skrämmer mig(*). Och mejl får jag aldrig.

Tror du på kärleken vid första ögonkastet?
Jag har sagt det tidigare – vid första ögonkastet tror jag på åtrå, inte kärlek. Oftast känner jag dock ingenting vid första ögonkastet. Hur många hundra människor träffar jag per dag?

Har du spytt offentligt?
Nej.

Vad skulle du göra om du vore en tjej för en dag?
Skrika av skräck. Särskilt om jag inte var förberedd på det.

Är du nöjd med ditt liv?
Det är väl inte perfekt, men jag har det liv jag har.

Är du bortskämd?
Jag var bortskämd som barn. I dag skämmer jag bort mig själv. Varför tror ni att jag har fem datorer?

Vad gör du i morgon?
På jobbet ska jag ge en föreläsning.

Vad är det värsta du vet?
Maktutövande för egen vinning.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka?
Hm. Det får bli ett genomsnitt. En tusenlapp? Ett par större inköp per år ger det genomsnittet.

Vilken kändis tycker du är en bra förebild?
Finns det? Ingen är så rakt igenom perfekt – alla är ju inte mer än människor. Kanske de som gör misstag och erkänner dem och sedan gör rätt för sig är bra förebilder? Eller inte. Många erkänner ju inte misstagen förrän de blir påkomna med handen i syltburken.

Vad längtar du till?
Långledigt.

Vad har du för schampo?
Barnängen för torrt och skadat hår. Har man inte så mycket till hår är det bäst för skalpen. Tvål torkar bara ut.

Vad är det finaste du fått?
Gazzy? Henne fick jag.

En speciell dag du minns?
Dagen i dag minns jag rätt bra, det känns nära i tiden på nåt sätt.

Hur gammal är du?
39 år, 1 månad, 2 veckor och en dag. Men vem räknar? Jag har slutat fylla år.

Tycker du om någon just nu?
Jag tycker om många människor.

Du samlar på?
Muggar. Kanske för att jag så ofta slår sönder dem av misstag. Och jag föredrar att dricka ur muggar. Utom varma drycker, som kaffe, som jag helst dricker ur glas. Jag är lite tvärtom.

Gröna eller röda äpplen?
Röda brukar vara för mjöliga för min smak. Och gröna äpplen ger magkatarr om de inte först skalas.

Vem ringer du när du är ledsen?
Jag är aldrig så ledsen att jag ringer någon. Men jag tror jag vet vem jag skulle ringa när det blir aktuellt.

Gillar du golf?
Jag har ägt en Golf.

Vilken tid gick du upp i dag?
Prick 05.00.

Har du sovit i din säng i natt?
Ja, det var skönt. Förra veckans hotellsäng var också okej.

Har du strumpor på dig?
Ja, jag fryser. Annars går jag alltid barfota hemma p.g.a. neurogen smärta i fötterna vid beröring.

Är det okej att gråta?
Varför skulle vi annars göra det? Det fyller väl ett fysiologiskt syfte.

När grät du senast?
Väldigt länge sedan. Minns inte. År, väldigt många år sedan.

Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Betala studieskulden. Spara resten. Fundera, planera och sedan bränna.

Bär du glasögon eller linser?
Alltid glasögon. Jag kan knappt gå in i duschen utan glasögon. Men gör det ändå för att slippa se mig själv i spegeln.

Tycker du att det är viktigt med märkeskläder?
Alla mina kläder är märkeskläder. Inga kända eller dyra, men där sitter märken i dem.

När går du upp ur sängen en helgdagsmorgon?
Mellan 06-07. Får värk om jag ligger för många timmar.

Har du någon piercing?
Nix.

Vill du gifta dig?
Det tål att funderas på. Jag måste dock först få ett erbjudande att överväga.

Vill du ha barn?
Aldrig, aldrig, aldrig. Usch. Hemsk fråga.

Solar du ofta?
De är 26 år sedan jag låg på en strand och solade. Tål inte värme.

Är du bra på att laga mat?
Måste jag laga mat så blir det självklart bra. Kan, men vill inte.

Är du flygrädd?
Vet ej, aldrig flugit.

Hur vig är du?
Väldigt, faktiskt. Jag var gummimänniska som barn och numera beror det väl på att jag inte känner när jag råkar böja någon led för mycket.

Är du musikalisk?
Japp, det påstås vara medfött då jag kan spela många instrument på gehör och musik efter gehör.

Vad dricker du när du är törstig?
Vatten.

Vilken är din favoritglass?
Pistage, Björnen & Lejonet.

Tror du på ett liv efter döden?
Kan det vara ett liv om man är död? En annan existens kan jag tro på, men hur benhårt troende jag är vet jag inte. Allt lär uppdagas av personlig erfarenhet.

Tycker du om sushi?
Inte testat. Är lite rädd för parasiterna i rå fisk.

Vad äter du helst när du ser på film?
Räcker med snus.

Bor dina föräldrar tillsammans?
Knappast. En ligger ju i minneslund.

Har du tandläkarskräck?
Inte ett dugg. Jag somnar nästan i tandläkarstolen då jag tycker det är så behagligt att bli omhändertagen.

Är du morgon eller kvällsmänniska?
Helst morgon. Åtminstone om man vill att jag ska prestera något, typ utbyta ord.

Vilken ögonfärg har du?
Blå.

Har du någonsin gråtit dig till sömns?
Nej, hur är det möjligt? Hur kan man somna när man gråter? Måste man då inte sluta gråta innan man kan somna?

Röker du?
Står inte ut med röken.

Hur ofta tränar/motionerar du?
Inget medvetet. Rör på mig när jag måste ta mig mellan säng och soffa.

Senaste låt du hörde på?
De spelade E.M.D på radion i bilen hem.

(*) Brev skrämmer mig efter att jag förföljdes online för tio år sedan. Och plötsligt fick en massa via brevinkastet.

Omotiverat gnäll

March 31st, 2009

Förra veckans konferens har precis som jag förväntat mig gett problem. Det var en överansträngning. Rent fysiskt ger nästan alla typer av resor konsekvenser. Jag kan knappt gå. Det är väl inte direkt så att jag gått för mycket på en konferens, men jag har inte fått vila. Även om jag hoppade över middagen i torsdags (tog room service på hotellrummet istället) så blev det för lite vila. Och för lite sömn. Och nu är jag tillbaks på jobbet och det är en kamp. En kamp att kunna förflytta sig. Både ataxi och spasticitet uppstod i benen vilket jag får tolka som pseudoskov. Som ska gå över i vila. Undrar bara hur mycket vila, för jag var ledig i helgen. På jobbet kan jag inte gå någonstans utan en krycka och det är svårt. Jag skulle haft rollator, men fåfängan hindrar mig. Och jag vet att benproblemen snart går över.

Balanssvårigheterna kan jag leva med, det är värre med värken. Det - gör - så - jäkla - ont. När jag tvingas gå. Och jag har inga alternativ annat än gå. Långa sträckor. Fram och tillbaka. Varje dag. Ingen vila.

Jag undrar lite vad som hänt med alla mina arbetsrehabiliteringar? Ingen mer än jag verkar minnas dem. Personalomsättningen har varit så stor de senaste åren att ingen längre jobbar kvar som var med i utredningarna. Och inga papper skrevs. Det var muntliga avtal.

Men jag kämpar på. En arbetsdag till, sedan är jag ledig fyra dagar.

Intet nytt

March 30th, 2009

Nu är vi där igen. Jag är arg. Kampen börjar mot orättvisorna.

Reaktioner

March 29th, 2009

Några av mina favoritrecept har jag i min hemkunskapsbok från 1981. I helgen kunde jag inte låta bli utan bläddrade lite i övrigt också i boken. Till och med hemkunskapsboken innehöll lite rasbiologi där man beskrev kosthållningen i Sudan. Där stod något om att i Sudan lever mestadels islamer (numera muslimer?) och att de var negrer (hm, är den korrekta termen svart afrikan?).

Men det är inte bara i denna fråga boken kändes inaktuell. Man beskrev också dålig kost, som hade mycket och dåligt fett. Som jordnötter och kotletter. Eh? Har vi inte numera lärt oss att jordnötter har bra fett? Och att kotletter är magert kött?

På tal om kött. I veckans icablad sålde man sidfläsk. Under stod "av gris". Ursäkta, men brukar inte fläskkött vara gris?

Jag blir så trött. Och jag hoppas hemkunskapsboken inte längre finns i skolorna. Eller att den åtminstone uppdaterats något. Och den som sätter ihop icabladet borde kanske läst hemkunskap.

Förresten. Heminredning verkar också viktigt enligt hemkunskapsboken:

Gardinerna väljs ut tillsammans med möblerna och mattorna. Det är viktigt att dessa tre inredningsenheter samverkar.

Eller möbleringsråd:

Dörrar ska kunna öppnas utan att något är i vägen. De ska kunna öppnas i 90o vinkel.

Vem klarar sig utan en hemkunskapsbok?

Miljötänkande

March 29th, 2009

Självklart släckte jag inte några lampor i går kväll. Med tanke på att jag är motståndare till att sortera sopor eller handla ekologiskt så följer jag min egen linje och mitt eget resonemang.

För det första. Syftet med att släcka ner. Medvetengöra politiker att arbeta mot vidare global uppvärmning. På vilket vis sätter en släckt lampa press på politiker och andra i FN? De förlorar inget ekonomiskt på att vi indirekt sparar på el. Och de är väl medvetna om global uppvärmning, att det finns, att det behöver åtgärdas och att majoriteten (???) av jordens befolkning anser detta. Meningslöst jippo.

För det andra. Detta jippo har ett helt annat syfte än det jag angav ovan. Syftet är att utnyttja människors dåliga samvete. Och många tror att de gör en insats som har betydelse och mår genast bättre. En pseudoåtgärd. En konsekvens blir också att många tror att de inte behöver engagera sig mer än så här. Det finns bättre sätt att påverka och inverka, även om jag personligen tar ett steg bakåt och vägrar beblanda mig i detta.

Jag ömkar alla som nappade på det meningslösa jippot i går. De har säkert argument som jag inte kan bemöta av den enkla anledning att det är känsloargument. Sånt kan man inte bemöta, för det innebär inte en dialog.

Tja. Nu sparar vi ju på miljö och energi p.g.a. sommartiden. Om man gillar illusioner. Kanske vi gjorde det för 30 år sedan när vi införde sommartid, men vårt samhälle ser annorlunda ut i dag. Numera har vi hur mycket elektronik som helst som står i stand by-läge om vi nu inte använder det mer aktivt dygnets alla timmar.

Men nu ska jag göra något miljövänligt. Betala räkningarna via dator. Elförbrukningen är där ju, men jag skriver inte en massa lapppar som ska skicka i väg och jag har en del e-fakturer. Jag är inte medvetet miljövänlig. Det är en bekvämlighetsfråga. Och det är väl det perspektivet man får ha om och när man ska göra förbättringar i miljöarbetet - se till att alternativet är bekvämare och miljövänligt.

Konsekvenser

March 28th, 2009

Söndagens framflyttande av klockan en timme tycker jag är förskräckligt i år. Dygnet får bara 23 timmar. Det betyder att jag inte får ha namnsdag i ett helt dygn. Jag känner mig lurad. Tyvärr har inte Bert namnsdag sista söndagen i oktober när vi återfår timmen. Vilket innebär att jag förlorar en namnsdagstimme i år. Hata sommartid!

Sånt som irriterar

March 27th, 2009

Hemkommen efter en tvådagarskonferens i Örebro. Jag har sett snö. Jag har till och med befunnit mig i snöstorm. Bra dagar. Men det jag vill berätta om är det som jag tyckte var hemskt.

1. Hotellrummet. Landets bästa hotellkedja, och dyraste, hade oljefläckar på överkast, saknade vissa kakelplattor i badrum, svartmögel i duschkabinen, missfärgad emalj och så vidare. Och där var lyhört. Hade jag själv stått för hotellkostnaden hade jag begärt nytt rum eller pengarna tillbaka.

2. Tågstationen. Mitt tåg hem höll jag på att missa. På datorskärm: spår 3. På avgångstavla på perrong: spår 1a. I högtalarna: spår 1b. All information samtidigt fem minuter före avgång - man fick springa fram och tillbaka genom gångtunnlarna. Jag observerade detta och fick med mig fem andra jag kände, så till sist trodde vi att vi hamnat på rätt perrong. I de rörliga folkmassorna fick jag plötsligt ögonkontakt med någon jag kände och som jag inte förväntat mig se i Örebro. En doktor jag känner i Göteborg. Så jag frågade honom om han hade någon bättre information, och det hade han. Vi stod vid det här tillfället på rätt perrong och kom därmed hem. Nästan. Dörrarna var trasiga så vi blev försenade. Sedan fick loket stanna två meter före stoppbocken i Göteborg då loket behövde kopplas loss (av okänd anledning).

Aldrig mer Örebro. Stan gav mig dåliga vibbar och bevisade sedan att det är en stad man inte har någon nytta av.

Pre-konferens

March 25th, 2009

Tanken och syftet med att jag årligen åker på konferens gick upp för mig först i dag. Det är min fortbildning. Min enda chans till fortbildning. I år är det Örebro, förra året Lund, året före det Stockholm. Egentligen finns där fler konferenser jag borde åka på med det är främst en kostnadsfråga. Det är dyrt. Konferensavgift, hotell och resor. Frågan är om det lönar sig, ekonomiskt givande för arbetsgivaren. För egen del tycker jag absolut att arbetsgivaren får pengarna tillbaka genom att höja min kompetens. Samtidigt måste de då ge mig utrymme att praktisera mina kunskaper. Det gör de.

Jag får väldigt många erbjudanden om konferenser som jag genast slår bort. Hur många åker inte på dyra konferenser som egentligen bara är blaha? Lite samkväm. God middag. Kanske underhållning. Sånt ratar jag direkt. Särskilt när det ingår modevisning (vad har det med mitt jobb att göra?) och karaokeafton.

Dagens Gazzy

March 24th, 2009

Visst har hon gröna ögon?

Det där med bloggpaus är som vanligt - jag kan inte hålla det jag säger.

Just nu förbereder jag mig inför konferensen jag ska åka på. Först nu börjar det bli roligt. Jag har i så många månader fasat för resan eftersom det ställer så höga krav på mig vad gäller ork. Nu börjar dock förväntan ta över. Jag har i dag ringt och kollat med hotellet att bokningen stämde. Tåget hoppas jag också ska fungera, men man vet aldrig. I dag var stationen stängd p.g.a. bombhot.

Det svåra är att bestämma sig för om jag ska ta med mig dator eller inte. Om jag ska ta med mig kamera eller inte. Om jag ska ta med mig iPod eller... Jo, iPod tar jag med mig. Trots allt ska jag totalt åka tåg i åtta timmar och jag kan aldrig sova på tåg. Min iPod är laddad med radioprogram (årets Lantz).

Jag har inte haft kameran framme sedan i början av september. Därav testfotograferingen där Gazzy åter fick figurera. I kväll är hon lite gnällig, tycker att jag ägnar allt utom henne uppmärksamhet. Nåja. Senare i kväll är det mys och gos i soffan framför tv:n. Hon får lugna sig ett par timmar till.

Kommentera? Klicka på rubriken!

Mode à la SVT

March 23rd, 2009

Bloggpausen har nog inte kommit igång riktigt än. Jag måste bara få visa hur fint och propert klädd vår programledare för Västnytt var i kväll.

... jämfört med ugglan Helge Struwe i Rapport.

Okej, Bernhard (bilden ovan) hade väl inte riktigt korrekt sammansatt kostym, men karlar i fluga och väst ska premieras och uppmärksammas. Tjusigt! Här i väst har vi stil.

Sju dagars paus

March 22nd, 2009

Det är kanske dags att ta en liten bloggpaus? Kommande vecka är lite hektisk. Någon gång ska jag hinna packa också. Konferens på gång i dagarna två.

Planering för framtiden

March 21st, 2009

Om tre veckor går mitt bundna mobilabbonemang ut. Borde jag köpa ny mobiltelefon då? Och vad i så fall? Inte iPhone åtminstone. Och inte Nokia. Och inte Samsung. Vad återstår då?

Förk.

March 20th, 2009

Ibland händer det att jag imponerar på mig själv. Jag fick frågan i dag vad B2 var för något. Jag behövde inte tänka utan svarade direkt Billroth II. Och att om det förkortas ska skrivas B II. Och att jag avskyr förkortningar. Och jag har inte hört uttrycket Billroth II de senaste femton åren.

Det där med medicinska förkortningar är något märkligt. Många är inte vedertagna men förekommer i talspråket. Medicinska talspråket. För en del år sedan fick jag frågan vad 5-pop var för något. Också det visste jag direkt men fick påtala att om det ska förkortas ska man skriva fem. pop. Arteria femoralis och arteria poplitea.

Impuls

March 20th, 2009

Vi hade en liten diskussion på jobbet i dag där vi kom in på något jag faktiskt inte tänkt på. För tio år sedan var jag nämligen på väg bort från nuvarande yrkesroll då jag sökt högskola och kommit in. Det var meningen att jag hösten 1999 skulle börjat på PA-programmet, men så hände något. Jag fick ms. Min plats fick jag behålla till hösten 2000 p.g.a. medicinska skäl (jag hade hemska ms-skov under 1999). Men när hösten 2000 kom hade jag flyttat 30 mil och hade fått en ny anställning.

Mer eller mindre hade jag glömt detta. Av två anledningar. För det första kan jag inte ta studielån längre (dumt när man har en oberäknerlig sjukdom), och för det andra så räcker inte betygen längre (jag orkar inte komplettera). Så jag hade lagt detta bakom mig och gått vidare.

Jag kände suget i dag. Att ändå utbilda mig vidare. På mitt sätt, med mina förutsättningar. Inte ett program på heltid, men ändå. För jag inte bara glömmer - jag förtränger också. Hösten 2007 sökte jag kvällsstudier, kom in, men fick inte gå p.g.a. försäkringskassan. Hösten 2008 sökte jag samma utbildning igen, men vet inte om jag kom in, tackade nej, eller vad. Nu söker jag för tredje året samma utbildning och får plötsligt enligt försäkringskassans nya regelverk lov att studera på min fritid. Men jag hade inte tänkt söka i år eftersom jag tycker att jag har tillräckligt med jobbet. Ändå kastade jag i dag alltså in en ansökan och det var bara en spontan ingivelse. Det är långt till hösten, jag kan ändra mig och ännu värre - jag kan komma in. Egentligen känner jag inte glädje över att behöva läsa förvaltnings- och hälsoekonomi igen, men den känslan kan också ändras. Och jag blir inte yngre. Samtidigt som jag i grunden vet att jag egentligen älskar att lära mig nytt.

Vi får väl se vad som händer.

Lagomgnäll en tidig kväll

March 19th, 2009

För snart fyra månader sedan beställde jag nya mattor till vardagsrummet efter att hämndtjänsten varit här och förstört de jag tidigare hade. Leveranstiden för mattorna har varit lång, men i dag fick jag fakturan. Några mattor har jag inte sett röken av, och jag vägrar betala för mattor som inte levererats. Alltså kastade jag mig på telefon.

Mattorna levererades för två veckor sedan. De ligger sedan 3-4 dagar på postsorteringen i Göteborg. Och där ligger de. Hm. Nåja. Fakturan flyttades fram en månad, eller backades, eller hur man nu ska säga. Jag vill ha mina mattor nu! Det var i början av december mina mattor hemma förstördes. Jag längtar efter mina nya mattor.

Flärdtjänstens senaste påhitt är att... Nä, låt mig klargöra en sak först. Jag bor i stan. Jag arbetar i stan. Det är 12 minuter från dörr till dörr med bil. Det senaste flärdtjänsten gör är att jag på hemväg från jobbet ska, dagligen, åka från Göteborgs kommun, genom Mölndals kommun, in i Härryda kommun, för att hämta ytterligare en. Numera är från dörr till dörr 40 minuter. Eller, en omväg på en dryg mil. Och för att ta sig denna omväg måste man köra två tredjedels väg hem till mig för att sedan gör en skarp sväng och köra motorväg åt rakt motsatt håll. Jag kommer nästan hem. Jag ser nästan mitt hem. Irriterande.

Käckt

March 18th, 2009

Nu när sjukskrivningen är över känner jag också de åverkningar vinterkräksjukan ställt till med. På jobbet upptäckte jag att jag pratar i stakato, inte kan styra handen riktigt när jag skriver med penna, samt att benen plötsligt bara viker sig under mig. Med andra ord har jag fått pseudoskov.

Kollektivtrafik

March 17th, 2009

Ibland kan jag stå ganska länge i mitt fönster och titta på spårvagnshållplatsen utanför. På ingenting, egentligen. Visst springer folk kors och tvärs, men att studera människor har aldrig intresserat. Så vad tittar jag på? Jo, flödet. Flödet av spårvagnar och bussar. På en timme passerar cirka 80 bussar och spårvagnar åt båda håll. Åtminstone vid högtrafik.

För en stund sedan var det lite spännande. En spårvagn av modell äldre kunde inte starta då dörrarna i bakre vagnen inte gick att stänga. Ett vanligt fenomen. Chauffören fick hoppa ur och mixtra en stund. En kö av spårvagnar kom inte vidare p.g.a. detta. Bussarna körde ur filen för att i stället stanna på gatan för att ta upp och släppa av resenärer. Vilket i sin tur blockerade biltrafiken som är illa nog med långa och stillastående köer. Bilar som ska ner i proppen Tingstadstunneln under älven.

Alla dessa trafikproppar. Jag råkar ut för detta dagligen. Lyckligtvis kan jag min stad, jag kan bästa vägarna för att ta sig fram, men det hjälper föga när man har flärdtjänst. Ibland frågar chaufförerna efter bästa vägen och då dirigerar jag. Annars brukar jag inte säga något när vi kör rakt in i en stillastående kö då många chaufförers egon står på spel och man får ovett om man lägger sig i. Förr eller senare kommer man fram. Om inte chauffören får panik och gör en vansinneskörning med olycka som följd. Har också hänt några gånger.

Slutligen

March 17th, 2009

När man läser på om vinterkräksjukan står där att man inte får arbeta förrän man varit symtomfri i minst 48 timmar. Vem tusan orkar det? För en vecka sedan insjuknade jag, symtomfri var jag i fredags, men inte känner jag mig stark nog att arbeta. Trots frånvaro av symtom de senaste 100 timmarna. I morgon måste jag dock göra det trots svettningar, matthet och hög puls.

Det är väl ansträngningen tillbaka som gör att man kommer i form igen. Jag äter normalt sedan i går - både fast föda och fulla måltider. Så energi får jag, men det är konditionen. Den var inte så bra från början och jag måste snabbt få upp den.

I dag ställde jag mig åter på vågen. Det pendlar. Av de åtta kilo jag förlorade pendlar det mellan att jag återfått 1-2 kg, men det ligger still där. På mig har alltid minus 1 kg varit synonymt med 1 cm i midjeomfång. Inte konstigt att byxorna inte vill stanna på plats. Minus 6 cm.

Jag avslutar nu veckans tema om vinterkräksjukan. Min förhoppning är att jag kan finna ett annat fokus nu att skriva om. Hm. Kanske någon annan trevlig virussjukdom? Som jag inte har.

Måndag

March 16th, 2009

Minus åtta kilo på tre dagar i förra veckan känns på kläderna. De känns rymliga. Trots att jag redan gått upp två kilo.

Jag fortsätter att pressa mig. Jag aktiverar mig så mycket jag bara kan för att återfå något som kan liknas vid kondition. Genomsvett! Jag gillar inte att svettas. Det är vått och kallt.

I dag är det väldigt dimmigt. Det gillar jag. I går var det sådant där jobbigt solsken.

Sitter mest

March 15th, 2009

En fördel, kanske den enda, nej inte alls, med att vara hemma för magsjuka är att jag nu hunnit titta igenom alla inspelade Våra bästa år. Serien har verkligen tappat fart - igen. Jag förstår att författarna har svårt att prestera 200 avsnitt per år, särskilt som serien är inne på sitt 44:e år.

Men efter att ha läst lite på nätet vet jag att det snart vänder och blir intressant igen. Och fortfarande är gammelmormor Horton med i serien, vilket hon varit sedan serien började. Hon fyllde 94 år i december.

Min helg har varit bra, inga symtom finns kvar på magsjuka. Det jobbiga är bara att återhämta krafterna trots att jag sköter kosthållningen (så som man ska göra efter magsjuka). Jag klarar ungefär att diska en tallrik för att sedan vila mig innan jag kan fortsätta diska ett bestick. I morgon måste jag ge mig ut och prova hur mycket jag egentligen tål. Soprummet verkar lagom som mål. Det här går sakta. Jobba skulle jag absolut inte orka med redan i morgon. Jag har nog aldrig varit så här utslagen tidigare. Inte till den grad.

Logiskt

March 14th, 2009

Föga överraskande slutade schlagereländet på enda möjliga sätt. En vann.

Folkets röster avgjorde och man var lika eniga som i delfinalerna. Jurygrupperna däremot spretade och kunde inte bestämma sig för att hålla en enhetlig linje, vilket jag tolkar som att jag hade rätt. Årets bidrag var urusla och hur väljer man då något som är "bäst"? Jurygrupperna består bl.a. av branschfolk.

Därför var det så lätt för folkets röster att köra över jurygruppernas val. Jag hade verkligen blivit skräckslagen om Sarah Dawn Finer vunnit eftersom hon fått kämpa sig igenom Andra chansen och alltså inte hade folket med sig. Att Caroline af Ugglas kom på silverplats kanske också kan tyckas märklig då också hon fick ta sig via Andra chansen, men där har vi en låt, en röst och en personlighet som växer - något jag sagt hela tiden.

Men jag är ändå skräckslagen. Jag har absolut inget emot La voix med Malena Ernman. Den är helt okej. Däremot är frågan om det gör någon skillnad i ESC när årets upphovsman är den samma som förra året - Fredrik Kempe. Och då hamnade vi på 18:e plats.

Sedan kanske man också ska fundera på hur det kan komma sig att en inplockad joker går och vinner. Visar det inte också på att vi inte skickar in tillräckligt bra bidrag till tävlingen? Ett beställningsjobb vinner.

Jag har också hört det där argumentet att vi måste finna en vinnarlåt som dessutom kan ta hem hela Eurovision. Varför? Vår inhemska final är väl den vi värdesätter mer? Ser man till skivbranschen här i Sverige är man bara intresserad av den nationella marknaden. Majoriteten av bidrag ligger på listor över hela året och genererar pengar. Varför satsa på osäkra kort att skicka ESC där vi, även vid eventuell vinst, inte får någon utlandsmarknad försäljningsmässigt. Så jag förstår att det är samma upphovsmän år efter år i mer än ett bidrag. Pengarna finns i landet - inte i övriga Europa. Fokus kommer alltid att ligga på vår egen marknad och därför låter bidragen samma år efter år. Vi har sopat in oss själva i ett hörn. Och med "vi" menar jag svenska musikbranschen. För vi vill ha det så här.

Min favorit slogs ut ganska tidigt. Sverige är inte redo för bossapop. Maja Gullstrands bidrag Här för mig själv var i mitt tycke årets bästa låt. Och Caroline därefter.

[youtube]8E5vrELnP4c[/youtube]

Inte så händelserikt

March 14th, 2009

Inte trodde jag att det skulle vara så tufft att återfå styrka och kraft. Problemet är att jag borde fått i mig mer fast föda än jag hittills fått, och jag kämpar. Förmodligen måste kroppen förbruka energi jag inte har för att smälta fast föda. Pulsen går upp i 120, jag svettas och får andnöd. Lite av en ond cirkel. Hur jag ska hinna bygga upp energireserven i helgen gör mig lite orolig. Om knappt två veckor ska jag ut och resa och då måste jag orka allt fysiskt utan att däcka.

Bättre än viktväktarna

March 13th, 2009

Meny onsdag: Ingenting.
Meny torsdag: 0,25 dl apikroskräm, 1 dl grönsaksbuljong, 1 dl flingor med 0,5 dl mjölk.
Meny fredag: 2 dl apikroskräm, 2 dl välling... och förmodligen någonting till. 2 dl grönsaksbuljong.

Minus åtta kilo! Och så då kombinationen vinterkräksjuka sedan i tisdags. Men som jag skrev i förra posten så mår jag bättre. Det svåra är att få igång kosthållningen. Man får ta det försiktigt. Jag är numera ganska hungrig, men får jag i mig fast föda får jag magont och blir illamående. Jag har varit utan mat för många dagar.

Svettigt

March 13th, 2009

Okej, mår väl relativt bra nu även om jag inte är symtomfri. Men konditionen har verkligen tagit stryk. Genomsvett och matt bara genom att gå mellan två punkter i hemmet.

Sandra Dahlberg fyller 30 i dag. Men visst är Jimmy Jansson fortfarande bara 16 år?

Fortsatt flöde

March 12th, 2009

Två dygn och fem timmar senare har jag fortfarande vinterkräksjukan. Sju kilo har jag förlorat hittills. Det jag ändå lyckats äta efter 48 timmar är en fjärdedels deciliter aprikoskräm. Och jag fick behålla det. Halleluja! Det jag skulle behöva nu är lite buljong då jag förlorat massor av salter. Annat också, men just det där med salt som binder vätska skulle sitta fint nu. Problemet är att jag inte tror jag kan få i mig buljung. Fast föda? Går inte alls. Sedan är där så många andra direktiv man måste följa. Ingen mjölk. Inga fibrer som grönsaker eller frukt. Inget kött. Inte för att något hägrar. Hungrig är jag inte. Men något behöver jag för att återhämta styrka och kraft. Nåja. Följer sjukdomsförloppet sin tidsplan så ska jag vara relativt frisk i morgon.

Men sju kilo?! Jag måste vara rejält dehydrerad.

Flöde

March 11th, 2009

Det finns väl inte så mycket att skriva om. Jag har verkligen vinterkräksjukan. Ska det vara 1-3 dygn så har jag kommit halvvägs. Jag är så fruktansvärt törstig men får inte behålla någonting. Jag till och med dricker massor trots att jag vet att det kommer upp direkt, men det är värt kaskadkräkningarna bara jag får känna kallt vatten passera strupen.

Jag lär få stanna hemma resten av veckan. Och ordinarie arbetsdag har jag inte förrän nästa onsdag. Så det känns ganska behagligt att jag får möjlighet att återhämta mig helt. Ingen press. Calici har sitt sjukdomsförlopp, återhämtningen tar sin tid.

Det som skrämmer mig är att jag har en vilopuls på 120 slag per minut. Det har jag haft två gånger tidigare och då blev jag inlagd eftersom det belastar hjärta och hjärna för mycket. Så jag hoppas verkligen att jag får en snabb återhämtning utan komplikationer.

Hoppsan

March 11th, 2009

I förra veckan var jag rädd att dra på mig vinterkräksjukan. Ändå var jag tvungen att utsätta mig för den i jobbet. Och nu är jag hemma p.g.a. vinterkräksjukan. Det slog till i går och fortsätter i dag. Först när jag varit symtomfri i två dygn får jag återgå i arbete. På ett dygn har jag förlorat fem kilo, förmodligen vätska trots att jag försöker dricka.

Skanning

March 10th, 2009

I dag när jag tittade igenom gamla urklipp fick jag för mig att skanna in dem. Några har jag nog tidigare lagt ut här på bloggen. Men jag gör det igen.

1999 fick jag en journalgroda publicerad i Dagens medicin. Förmodligen är jag partisk, men jag tycker fortfarande att detta är den bästa jag läst. Bästa syftningsfelet. Jo, den är sann. Jag har själv skrivit den. Dock tror jag att jag ändrade ordföljden något i journalen. Trots allt så skriver jag allting med min signatur.

Sedan såg jag bilder tagna på jobbet för olika tidningar. Jag har åldrats. En gång i tiden var jag ung. Bilden i menyn till höger är sju år gammal. Efter det vill jag inte synas på bild.

För tolv år sedan på jobbet (SKTF):

Året efter, på en konferens i Stockholm. Också Dagens medicin.

De gemensamma reaktionerna efter alla gånger jag varit med i tidningen: ilska, avundsjuka, kritik. Kollegor är inte alla gånger stöttande.

Okej, detta är bara ett urval. Jag tänker inte lägga ut alla andra gångerna jag figurerat i media.

PS! För den som undrar. Skägget har jag haft sedan 1996.

Skriva en kommentar? Klicka på rubriken!

Kort

March 9th, 2009

Trött. Ont. Min lekamen är inte gjord för att jobba. Akut semester.

Hur man slår ihjäl tid

March 8th, 2009

Det tog sin lilla tid. Några dagar. Jag har skannat in 149 dokument direkt till pdf-filer. Nu ska jag bara sammanfoga dem också. Total storlek på 149 pdf-filer blev 115 Mb. Hoppas sammanfogningen gör den gemensamma filen något mindre. Hur lång tid skanningen tog? En minut per A4, alltså cirka 2½ timme.

Om jag behövde göra detta? Nja. Kanske inte. Men det var kul att se att det fungerade.

Som i går

March 8th, 2009

I dag har jag försökt använda kryckan i större utsträckning än vanligt, men det har inte hjälpt. Med eller utan krycka så har jag fått gå flera kilometer i helgen på jobbet, och har man neurologiska besvär så har man.

Till min fasa har jag upptäckt att mitt schema verkligen inte är anpassat efter rådande arbetsuppgifter. När jag tvingas gå så här mycket borde jag ha vilodagar i anslutning till den krävande helgen. Men jag jobbar typ 3 dagar, ledig 1, jobbar 3, ledig 1, o.s.v. Jag har mig själv att skylla, för jag har själv gjort schemat men det var innan jag i praktiken fick känna på det. Så det är väl dags att se över schemat igen. Kanske till hösten. Annars får jag andra problem att lösa - som att passa in min konferensresa till Örebro eller lägga om hela sommarsemestern (som jag ännu inte lämnat in).

Någonstans känns det ganska onödigt att säga att jag är trött. Dessutom ett alltför vagt begrepp i sammanhanget. Jag är förstörd.

Darrig dag

March 7th, 2009

Det var betydligt jobbigare än jag trodde. Att återgå till tjänsten jag inte varit på de senaste fyra åren. Det jobbiga bestod i att jag inte suttit på nästan hela dagen. Min lekamen är inte längre avsedd för rörelse. Omtöcknad och trött. För att inte somna och missa Andra chansen har jag redan satt igång med kvällsmat, trots att klockan inte ens är fem. Jag har sena matvanor - men inte i dag.

Väldigt sällan skriver jag om sådant medier eller andra bloggar tagit upp. Det betyder inte att jag är utan åsikter eller inte följer surret. Till exempel detta med läkarens som åklagaren utreder för barmhärtighetsmord. Jag förstår inte. Med de fakta media erhållit så här långt ser jag inget brott begånget. Jag tror inte folk riktigt förstår. Och med det sagt menar jag inte att man mörkar inom sjukvården. Kanske mitt synsätt är mindre komplicerat eftersom jag förstår orsak och verkan ur ett annat perspektiv och med annan erfarenhet. Morfin ska ges frikostligt (inte överdoseras) för att lindra och göra övergången mindre dramatisk vid dödlig sjukdom där inget återstår. Men naturligtvis inte ta livet av någon med hjälp av morfin. Tills andra fakta framkommer så tror jag faktiskt inte att spädbarnet bragts om livet.

Förstår zero

March 6th, 2009

Och en annan reklamfilm på tv. Den senaste för Coca Cola Zero. Den där pappan står och bankar på dörren, dottern står i duschen och pojkvännen räddas med hjälp av en militäraktion med helikoptrar. Slutbilden. Ett höghus exploderar i bakgrunden där pojkvännen (framför kameran) hänger i lina under en helikopter. Är det flickvännen de spränger? Eller vem - och varför - spränger man som finns i den byggnaden?

Jag förstår inte logiken. All zeroreklam är värdelös, jag skulle inte få för mig att ens testa CC Zero eftersom man ständigt spränger så omotiverat allting samtidigt som kvinnorna är veka våp och männen tuffa actionhjältar.

Vill jag ens veta?

March 6th, 2009

Nu blev jag så där osäker igen som endast en förvirrad man kan bli. Jag såg tv-reklmen för den där nya ob-tampongen som går så lätt att föra in jämfört med tidigare varianter. I reklamen visar man en kvinna. Rumpan på henne. Är det där man för in en tampong? Mot blödande hemorrojder? Jag förstår mig inte på kvinnors underliv.

Direkt från Babe

March 6th, 2009

Den där knarktablettens bieffekt sitter i även i dag. Lyckligtvis har jag haft en fridag. Och det var väl därför jag vågade ta ett piller i går. Överansträngningen känns i kroppen. Jag är trött, frusen och har värk. Sånt är jag i och för sig van vid och brukar inte enbart uppträda efter ett litet piller. Värre är att jag också haft (har) migrän. Också något som brukar komma i samband med Modiodal (knarktablettens namn). Nej, det är ingen biverkning. Jag tror det handlar om att jag vid ökad aktivitet spärrar upp ögonen mer än vanligt och att det är inflödet av ljus som leder till migrän.

Trots dagens ömklighet har jag inte varit helt sängliggande. Det som i dag tvingade ut mig på ostadiga ben var naturligtvis snusinköp. När jag ändå plågade mig med frisk luft passade jag på att köpa lunch på bageriet (baguette). Och en läsk i kiosken. Märkligt hur lätt 800 kronor kan försvinna.

I dag har nyheterna här i väst mest handlat om att vi måste importera sopor från Holland och Norge för att klara fjärrvärmeförsörjningen. Ja, det är ju det jag säger! Det är löjligt att sopsortera. Bättre att vi bränner våra egna sopor.

För andra helgen på rad är det dags för lite arbete. Nya arbetsuppgifter. Nja, det var väl inte riktigt sant. Jag ska i helgen återgå till min ordinarie tjänst efter fyra år. Men bara var sjätte helg. I övrigt har jag i veckan fått helt nya arbetsuppgifter. Som kommer att ta merparten av min tid i veckorna. Och så har jag ju mina ordinarie uppgifter som också ska skötas. Mitt schema får andra att baxna. Tja, så är det när man har anpassade arbetsuppgifter p.g.a. funktionsnedsättning. Mycket får mer. Utom lön då'rå. :>>

Babes försvarare

March 5th, 2009

När det var dags att packa ner Babe inför hemfärd från jobbet, gav jag upp ett illvrål som skrämde folket omkring mig. En skråma på Babe! Jag såg det när jag, som alltid, höll på att pollera chassit. Men det visade sig bara vara lite smuts som lätt gick bort. Därefter kunde jag lugnt stoppa ner Babe i sitt sammetsfodral. Eftersom jag är så gentil lät jag en kollega få smeka Babe när han/hon (könet är fortfarande lite oklart på Babe, inte könsmogen än) låg skyddad i sitt fodral. Så fort handen nuddade fodralet gav jag upp ett nytt illvrål: ”Inte så hårt”! Vilket fick kollegan att förskräckt rygga tillbaka. ”Försiktigt så du inte lämna svettfläckar – du transpirerar ju så väldigt när du är i närheten av Babe”. Ja, en vacker dag kommer Babe att bli kidnappad av trånande kollegor. Jag vakar som en hök över Babe.

Nu är Babe i tryggt förvar här hemma. Inga dreglande eller transpirerande människor i närheten.

Saknas i namnsdagslängden

March 5th, 2009

Det tog lite tid, men nu är det gjort. Min mini-pc har fått ett namn. Jag har ju bara fem datorer hemma och endast två har nu namn. Min "vanliga" dator, den bärbara, heter ju Vladimir Vista. Hemska Vista som suger kraften ur mig då detta OS ständigt kraschar. Den lilla mini-pc:n har fått namnet Babe. Nu är den ju inte så där hemskt rosa - som vissas minidatorer eller grisen Babe, så min Babe har fått ett efternamn också. Negro. Babe Negro. Negro är latin och betyder svart. Perfekt namn. Eller perfekta namn. Vladimir Vista och Babe Negro.

Elakhetens sköna njutning

March 5th, 2009

Med tanke på hur värdelös gårdagen var, började jag dagen med en knarktablett. Det behövde jag inte berätta på jobbet, för de noterade att jag var hög som ett hus. Väldigt vad jag var energisk, glad och pratade oavbrutet.

Men nu är det kväll. Krascharna är väldigt hårda. Just nu håller jag på att krypa ur mitt skinn. Utmattad. Men inte sömnig - effekten efter pillret sitter i ett dygn.

Och det lustigaste av allt är att det inte är knark. Det är en avart till psykofarmaka som gör att man inte ska somna. Fungerar bara om man har en åkomma som gör att man är kroniskt trött. Jag hatar att ta denna medicin, men den får mig att fungera under några timmar.

Gårdagen fick andra konsekvenser fick jag höra. Andra fick frågan om man kunde kompensera mig med en blomstkvast som ursäkt för deras beteende som skadade mig så hårt. Nej, andra känner mig. Jag skulle ta det som en ännu större förolämpning. Kommer de åter (vilket de inte gör - jag skrämde iväg dem för evigt fick jag också veta) har jag åtminstone mina hörselkåpor redo. Märkligt att man i en kontorsmiljö ska behöva använda hörselkåpor.

Hm. Vad var det sista modern sa till mig i går när vi pratade? Typ "var nu snäll i morgon och hetsa inte upp dig". Jag fick nu aldrig tillfälle till det, men jag älskar att vara elak och tillintetgöra andras självkänsla efter att jag känner mig attackerad och osynliggjord. Undrar om det är ett mänskligt drag, vattumannen i mig eller annat. Åtminstone har det med min integritet att göra. I min värld så ska man älska mig eller så ska man vara rädd för mig. Det enda jag vet med säkerhet är att många är rädda för mig. Det känns väldigt befriande att vara ett arsle. Tillbaks. Och jag diskriminerar ingen. :>>

En vacker dag kommer straffet. Jag är redo. Att jag bränner broar är jag medveten om, men jag accepterar inte att utstå vad som helst.

Respektlöst

March 4th, 2009

Endast en halv arbetsdag uthärdade jag i dag. Tydligen skulle arbetsrummet ockuperas av personer jag inte känner. De gapade, de skrek och jag kom inte in eller ut ur rummet då de blockerade vägen. Väldigt akut återkom mina kognitiva problem (de som är arbetsskada sedan tidigare p.g.a. buller). Jag slutade att fungera. Jag avbröt min arbetsdag. Jag anmälde dem för (typ) intrång. Jag åkte hem och sov tre timmar.

Eftersom jag tar stryk av ovan beteende (andras) är det blandade känslor - 45 % ilska, 55 % ledsenhet. Man förstörde något för mig i dag. Min förmåga att fungera normalt.

Framtida beslut

March 3rd, 2009

I helgen passerade jag förbränningsanläggningen i Sävenäs. Jag har väl fem minuter dit med bil. Lite sorgligt att tänka på denna förbränningsanläggning. Det är där man kremerar smådjur. Själv har jag funderat på om jag ska begära ut Gazzys aska den dag det blir aktuellt (förhoppningsvis först om 50 år).

För en månad sedan skrev Joe My God om sin katt som kremerades. Läsvärt. Det jag fastnade för var sista raden, men läs allt från början och börja inte med att läsa sista raden.

Har ni märkt?

March 2nd, 2009

I årets melodifestival har Fredrik Kempe fått med fyra låtar. Två har gått till final (La Voix, Malena Ernman samt Hope & Glory, Måns Zelmerlöw) och två till Andra chansen (You're not alone, BWO samt Moving on, Sarah Dawn Finer).

[youtube]ifTgHG-pU4Y[/youtube]

Jag saknar hans solokarriär. För mycket låtskrivande till melodifestivalen. Men man får väl se det som en bedrift att årets fyra mellolåtar gått så långt, att ingen ännu slagits ut. Förra året gick det hela vägen med Hero. Och tvärstopp i Eurovision Song Contest.

Undrar vad som händer kommande två veckor. Vinner ingen av låtarna kanske han kan återgå till sin solokarriär som popartist? Eller är han bara ute efter pengarna som låtskrivare? Det verkar vara en säker inkomstkälla att få med flera låtar i melodifestivalen och utan att behöva ta en ton.

YouTube-låten: Jerusalem

Teknikbög

March 2nd, 2009

Med tanke på att jag är en teknisk imbecill, är jag ganska imponerad över att jag lyckades finna drivrutiner till skannern. På nätet. Till mini-pc:n. Nu går det i och för sig inte att skanna som tänkt eftersom jag inte har några program att skanna till. Så är det när man inte har något installerat på minin som saknar cd-rom. Det löste jag genom att ladda ner en pdf-skrivare, så jag kan skanna dokument direkt till pdf-fil.

Det där med antivirus på minin. Det finns ju en hel del free-trials. Jag testade Panda Antivirus men det fungerade inte. Panda har jag inte haft på de fem senaste datorerna. Det har verkligen blivit sämre. Så jag avinstallerade Panda i dag och gick över till Kaspersky. Fungerar perfekt. Värt att köpa fullversionen om en månad.

Jag kom tänka på det där med brandväggar. Undrar om de fungerar. De larmar när de stoppat något, men hur vet man annars om det fungerar? I och för sig har jag tre brandväggar; Microsofts inbyggda, routerns och antivirusprogrammet.

Att minin inte har cd-rom läste jag om i någon datortidning. Förutom att köpa extern enhet fanns ytterligare två alternativ som jag inte testat. Dela ut behörighet från huvuddatorn så att minin använder huvuddatorns cd-rom genom nätverket. Eller att kopiera över cd-skivor till usb på huvuddatorn. Jag är tveksam. Det låter krångligt. Särskilt kopieringsskyddade skivor till usb som är en omöjlighet. Högst på önskelistan står extern cd-rom. Lite onödig kostnad. Kan man inte hyra en extern under ett dygn? Det hade räckt.

Min lilla mini-pc lever farligt. På jobbet kastar man trånande blickar efter den.

Trångbodda

March 1st, 2009

Det är omöjligt för mig att somna om natten om inte Gazzy också ligger i sängen. Det vet hon om. Därför gör hon alltid en insats, lägger sig samtidigt som jag. Men så fort jag somnat smyger hon iväg till fönstret och lägger sig där med ett värmande element under. Och där ligger hon. Mellan 12-14 timmar utan att lämna den hårda fönsterbrädan.

Då kan det samtidigt vara märkligt att hon väljer sämsta tänkbara plats i sängen när jag ska sova. I går lade jag mig ytterst på sängkanten. Där ville Gazzy lägga sig. Eftersom det inte fanns plats fick hon rulla ihop sig på min överarm, men fick ädnå inte riktigt plats. Så hennes framben svävade fritt över sängkanten. Det borde vara obekvämt. Det var obekvämt för mig. En trekilosklump på armen gör det inte lätt att somna och det går inte att röra på sig.

Jag som trodde vi skulle få bättre plats med dubbelsäng. Det visar sig att trots att vi är två så upptar vi inte ens 20 % av sängutrymmet. Okej, jag ensam skulle väl ta 25 %, men jag ligger alltid med fötterna hängande utanför sängen - kanske det är där Gazzy känt sig inspirerad? Och ja, mina fötter är säkert 5 %.

Slitsam arbetshelg (frukost vid skrivbordet under arbete, gående lunch; åt en varmkorv på vägen mellan Pressbyrån och arbetsplatsen). Nu har jag ett par dagar fritt. Så. Skönt.

Skrämselhicka

March 1st, 2009

Självklart måste jag kommentera överraskande Melodifestivalen. Varför det gick som det gick.

Efter första röstningen gick fem vidare:
- Agnes
- Star Pilots
- Sarah Dawn Finer
- Malena Ernman
- Thorleifs

Självklart fick alla här skrämselhicka. Ingen vill riskera att ett värdelöst dansband med röstsvag sångare ska gå vidare. Då måste man tokrösta - men på vad? Agnes, Star Pilots och Sarah Dawn Finer förstod man ju skulle få många röster och att Malena Ernman skulle riskera utslagning av ett patetiskt dansband. Alltså var Malena missnöjesröstarnas alternativ - av två anledningar. Slippa dansband OCH tendensen vi sett alla deltävlingar; totalt 32 hopplösa bidrag där udda låtar går vidare för att folk är trötta på upplägget och årets låtar är sämre än på många år.

Nu var det dags att rösta mellan duellanterna. Här var inte Thorleifs längre med i leken - tack och lov! Så folk slutade rösta och lät naturen ha sin gång. Därför vann Malena över Sarah Dawn Finer.

Och fördelen med att Malena vann... Är vi inte lite väl trötta på alla årets ballader? Men vilka som slutligen hamnar i final vet vi inte. Eller vem som vinner. Själv tycker jag att vi kan skicka vilket bidrag som helst till Moskva - vi kommer sist med vilket av bidragen som helst. Om vi ens tar oss vidare från kval till final i Moskva. Årets bidrag är verkligen riktigt urusla.