Archives for: April 2009

Perspektiv

April 30th, 2009

Endast i Kristianstad...

1. Inviger man en offentlig toalett med att klippa band (toapapper som revs).

2. Skriver man dessutom om det i tidningen som en stor nyhet och som om det var av intresse.

Tropisk

April 30th, 2009

I natt skulle det bli nära minusgrader. Nu är klockan efter 22 och det är +20 ute. Alltså en tropisk natt, så här långt. Det lär sjunka allt efter vad timmarna går och vi kommer in på sennatten. Dessutom är det bara april. Inga tropiska sommarnäter än, tack!

Värmen är jobbig. Lyckligtvis ska det i nästa vecka återgå till det mer normala +10 dagtid. Och mulet väder med regn. Längtar. Vem tycker egentligen om sol och värme? Det är ju så osvenskt.

Whoops - tio minuter senare är här bara +18.

Ett skriande behov

April 30th, 2009

Ja, hur var det nu? Jobbannons:

*** söker förare till sina specialfordon (rullstols bussar). Vi kör för Gbg stads färdtjänst och Kungsbacka kommun.

Deltid och extra personal

Timlön

Krav: svenskt körkort samt Taxi legitimation + Färdtjänstkurs och goda kunskaper i svenska språket.
(Taxiförarlegitimation Skall skaffas via Vägverket, Se ***)

Kollektivavtal finnes.

OBS!! Vi tar emot ansökningar och eventuella frågor :
Endast via E .post.

Särskrivning, omotiverade versaler och nyckfulla decimaltecken (finns ibland, ibland inte).

Sagan om mattorna

April 29th, 2009

Mitt brev till företaget. Jag ska faxa det under morgondagen.

Jag har haft många problem med en leverans som jag hoppas nu är ur världen.

Den 5 januari 2009 beställde jag två mattor utav er med hemkörning och med beräknad leverans 10 mars.

Omkring den 18/19 mars fick jag en faktura utan att ha emottagit någon leverans. Då ringde jag er som kunde konstatera att leveransen skickats den 6 mars och att mattorna befann sig på postsorteringen i Göteborg sedan den 16 mars. Jag fick rådet att avvakta och betalning av fakturan flyttades från 30 mars till 30 april.

Den 8 april ringde jag åter då jag ännu inte fått någon leverans, och fick upplysningen om att det var oförändrat status i ert datasystem ? mattorna stod fortfarande registrerade på postsortering Göteborg. Då gjorde jag en reklamation och ni skulle meddela posten. Sedan skulle det ta ett par veckor och jag skulle få leveransen. Först senare förstod jag att ni skickat en ny uppsättning.

Den 21 april fick jag avi från Posten Företag om att jag hade en leverans att hämta; ingen hemkörning. Jag ringde den 22 april åter till er då jag dessutom fått en ny faktura med en summa motsvarande fyra mattor och avgift för två hemkörningar. Det var nu jag fick veta att man skickat ytterligare en leverans till mig. Min följdfråga var då hur många mattor jag egentligen skulle hämta ? både den uteblivna leveransen plus en ny uppsättning? Och skulle jag verkligen betala dubbelt upp, särskilt som en leverans kommit på villovägar? Rådet jag fick var att gå till posten och räkna mattorna, returnera två om det visade sig vara fyra. Därefter skulle jag kontakta er för justering av fakturorna.

Det finns anledning till varför jag beställt hemkörning, nu fick jag anlita hemtjänstpersonal som fick följa mig till posten den 27 april. Det var två mattor. Försändelsen var ankomstdaterad med både den 16 mars och den 20 april. Senare samma dag fick jag ännu en avi från posten (Posten Hemkörning) om att ringa dem för hemleverans. Nu förstod jag verkligen att två utskick skett från er sida. Jag ringde posten som den 28 april returnerade denna dubblettförsändelse.

I dag den 29 april ringde jag er åter för fjärde gången för att justera fakturorna en gång för alla. Jag vet inte om det var så enkelt, eller om det var mycket enkelt. Nu har jag åtminstone uppfyllt mitt åtagande genom att betala för två mattor, expedieringsavgift och faktureringsavgift. De returnerade dubblettmattornas summa samt hemkörningsavgiften har jag dragit av. Med detta hoppas jag att detta kan läggas till handlingarna, som ett avklarat ärende för oss alla. Jag är medveten om att postens logistikproblem varit en bidragande orsak.

Som avslutning vill jag berätta att jag är nöjd med mattorna som nu kommit på plats. Däremot är jag tveksam till att beställa något mer hos er på grund av alla turer, där jag faktiskt inte vet om ni ser på ovan som ett avslutat ärende.

Påverkad

April 29th, 2009

Det känns ganska meningslöst att ständigt skriva om hur trött jag är. Det är som det är. Men jag berätta om hur det påverkar stackars Gazzy. I kväll landade jag i soffan och kunde inte ta mig där ifrån. Gazzy försökte aktivera mig genom att hämta leksak nr 1. När det inte hade någon effekt gick hon och hämtade leksak nr 2. Hon vill att jag ska leka med henne, men jag orkar inte. Istället ska vi lägga oss. Okej, hon bestämmer själv när hon vill lägga sig, men går jag till sängs gör hon det också. Var ska sleven va'?

Utmattad

April 29th, 2009

Flärdtjänsten är ond. Kommer sent, lämnar mig sent. Jag kan inte planera min tid på de premisserna.

Blödig

April 28th, 2009

I ett par veckor har jag funderat på att radera min cv hos arbetsförmedlingen. Det har jag inte blivit färdig till. Ingen har ändå läst min cv sedan i november. Öh, tills i dag. Man vill headhunta mig. Hm.

Något helt annat.

Det är visserligen länge sedan jag rakade mig, men nog trodde jag mig komma ihåg hur man gör. Men, nej. I dag satte jag hyveln i näsvingen. Inte konstigt kanske med tanke på att jag en gång fick ett spastiskt ryck och satte hyveln i ögat. Då gick det bra. I dag gick det inte bra. Blodvite uppstod. Rejält. Trots allt står jag på blodförtunnande läkemedel samt tog två Treo i går. Tusan vad jag blödde! Och inget hemma att stoppa flödet med. Annat än skithuspapper. Så jag har gått runt med skithuspapper på näsan hela dagen.

Något helt annat.

Eftersom jag tog knarktablett i går för att orka med mötet, så kunde jag inte sova i natt. Så vad betyder det? Jo, att jag är trött. När jag är trött blir jag osammanhängande och förvirrad. Och vad jag vill säga med det vet jag inte. Annat än att jag inte ens funderar på första stycket, hur jag ska ställa mig till erbjudandet. Jag avvaktar tills i morogn innan jag ens börjar fundera på ett ställningstagande.

Väderleksrapport

April 27th, 2009

Oj, vad det åskar! Sommarens första... Tror vi hade ungefär 25 grader varmt mitt på dagen innan ovädret drog in, då temperaturen sjönk, det började blåsa och nu regn med åska. Coolt.

Det roliga är att jag tidigare i dag sa "det luktar åska". Måste vara jonerna eller nåt, något elektriskt i luften. Men jag kände en doft. Åska.

Utför?

April 27th, 2009

Borde jag ringa doktorn igen? Smärtan har jag lärt mig uthärda, men benen blir sämre och sämre. Jag kan inte lyfta benen, som t.ex. i en trappa. Styrkan finns inte. Förlamningen blir mer och mer påtaglig. Men samtidigt - varför ska jag belasta vården med detta när jag mycket väl vet att man inget kan göra (kortisondropp hade säkert hjälpt, men jag har haft skovet för länge)? En sjukskrivning löser inte några problem. Tidigare i dag testade jag att ta fram krycka nr 2 också, vilket inte heller hjälper. Annat än att jag kan avlasta benen när jag hänger på kryckorna. Men då jag börjar bli svag i höger arm vet jag inte hur länge jag alls kan använda krykor.

Hade jag nu bara varit spastisk också i benen så hade det varit lättare att gå. Då kan man gå på förlamningen genom att musklerna är låsta. Jag var med om det för tio år sedan.

Hur detta ska sluta vet jag inte. Orolig är jag dock inte, bara irriterad över begränsningen i form av framkomlighet.

På plats

April 27th, 2009

I dag gick jag och hemtjänsten och hämtade mina mattor som varit försvunna på posten i ett par månader. Gazzy har godkänt mattorna. Själv har jag lite svårt för allt rött, men det är mitt tema i vardagsrummet.

Skamligt

April 27th, 2009

Jag hann inte raka mig i dag heller. Pinsamt eftersom jag snart ska till jobbet för ett möte. Skäggstubb är väl okej, men inte när det ser ut som fyllestubb.

800 kr per år

April 26th, 2009

Det är dags att betala fakturan till webbhotellet. Ännu en gång funderar jag på om jag verkligen ska fortsätta finnas kvar på nätet. Tja. Inget kan väl stoppa mig.

Hon blev 86

April 25th, 2009

Hos Joe My God läste jag att Bea Arthur avlidit i dag. Ni vet Dorothy i Golden Girls/Pantertanter. Det var väntat men trist.

Inlägget liknar väldigt mycket det jag skrev för knappt ett år sedan. Återanvändning med viss modifiering.

Bozo

April 25th, 2009

Tjatigt, men jag kan inte släppa det där med webbkameran. Det är verkligen löjliga inbyggda effekter.

Men nu kan jag åtminstone säga att jag utforskat alla möjligheter vad gäller kameraprogrammet. Nu kan jag det.

Förresten låter det som om det vore värsta åskovädret ute, men det är bara Liseberg som öppnat i dag och avslutar med fyrverkerier. Så kommer det att låta dagligen nu i cirka 4-5 månader.

Sprutorna

April 25th, 2009

I går hämtade jag mina sprutor för 27 000 kronor som ska räcka i knappt tre månader. Årskostnaden är omkring 120 000 kronor. Då jag tagit sprutor i tio år har kostnaden uppgått till cirka 1,2 miljoner kronor. Fördelningen av kostnaden har varit att jag betalat nästan 20 000 kronor ur egen ficka, medan landstinget genom skatteintäkter stått för resterande 1,18 miljoner. Hade jag varit amerikansk medborgare utan sjukvårdsförsäkring hade jag själv fått stå för den totala kostnaden. Det är väl därför det inte finns många som har råd med behandlingen i USA med konsekvensen att de verkligen är mer handikappade än oss som i princip får sprutorna gratis. Åtminstone har jag fått den uppfattningen de år jag varit med i en amerikansk mailinglista. Samhällsekonomiskt anser jag att man tjänar på att subventionera läkemedel även om det inte är botande. Ju längre man klarar av att förvärvsarbeta (tjäna egna pengar, betala skatt), desto större vinster för samhället. Vårdinsatser, sjukersättningar och andra kostsamma åtgärder kostar mer än en dyr men ändamålsenlig läkemedelsbehandling. Och det handlar också om kvalitet för individen.

Det var i oktober 1999 som jag började med Betaferonsprutor varannan dag. Jag hade under året haft sex skov och var på väg in i ett sjunde då man ansåg att jag fick bryta med kortisondropp för att sedan direkt övergå till sprutor. Jag hade inga problem med det. Första gången jag skulle ta en spruta själv, högg jag i för kung och fosterland då jag satte kanylen i låret. ”Inte så våldsamt!” utbrast sköterskan. Jag blev förvånad. Över att kanylen inte kändes och att det gick så lätt att föra in en kanyl under huden. Där är inget motstånd, ingen tröghet. Det är som att dra en varm kniv genom smör.

Jag vet inte hur många år jag höll på med Betaferon. Fyra år? Och jag hade samma biverkningar varannan dag under alla dessa år. Influensaliknande besvär med huvudvärk, illamående, frossa, muskelvärk. Ändå tog jag Alvedon förebyggande. Inget hjälpte. Två timmar efter sprutan kom biverkningen som sedan höll i sig i cirka 24 timmar. Dessutom fick jag hemska hudreaktioner (vävnadsdöd) av sprutornas innehåll samt mycket underhudsblödningar. Och med tiden utvecklar man antikroppar och då är sprutorna totalt värdelösa.

Trots sprutorna fick jag allvarliga skov. När dessutom min lever började krångla p.g.a. sprutorna samt paracetamol, fick jag tvärt bryta behandlingen. Istället fick jag övergå till dagliga Copaxonesprutor som jag använder än i dag. De ger inga som helst biverkningar. Dessutom får jag extremt få skov (även om jag har ett just nu, har kanske ett vartannat år). Långt färre än det dokumentationen beskriver. Ska jag finna något negativt alls, som inte har med Copaxone att göra men väl sprutor, skulle det vara det att underhudsfettet försvinner. Alltså är jag väldigt knölig på låren samt att det ibland kan göra väldigt ont att ta sprutorna. Jag sticker i magen också men undviker det då jag så ofta har bältros där.

I dag använder jag autoinjektor till sprutorna. De är nämligen anpassade till injektorn varför ”vingarna” (där man placerar ring- och långfinger) är borttagna. Det går inte att hålla i sprutorna på ett stabilt sätt om man samtidigt ska trycka med tummen. Jag gillar inte autoinjektorer. De slår in kanyl och pressar med våld in innehållet väldigt fort. Det gör ont. Manuell spruttagning gör inte ont.

Jo, en sak till. Jag spritar aldrig huden där jag tar sprutan. På huden har vi våra egna hudbakterier. De går inte in i blodet, för sprutorna är subkutana, inte intravenösa. Sprit torkar ut huden. Och att hålla på och smörja med kortisonsalva är i längden ingen höjdare. Blöder det efter en spruttagning, torka med hushållspapper.

Jag är nöjd med mina sprutor. Från varannan dag till dagliga. Det i sig är också något positivt. Varannan dag – det är svårt att veta ”tog jag spruta i går – ska jag ta i dag eller i morgon”. Biverkningar. Ingen effekt. Skadar levern. Till dagliga som är lättare att komma ihåg (daglig rutin lättare att minnas), inga biverkningar, inga skador och fullgod effekt.

Åtgärdat

April 25th, 2009

Metodiskt gick jag igenom alla inställningar till webbkameran och fann en liten box som skulle bockas för av. Varför är grundinställningen spegelvänd bild? Nåja.

Något är fel!

April 24th, 2009

Av en händelse upptäckte jag att något inte riktigt stämde med min webbkamera.

Den tar spegelbilder. Jag har letat bland inställningarna men jag finner inget som kan vända bilden rätt igen. Kanske det kvittar.

Jag fann andra funktioner också. En clownnäsa som placerar sig rätt på bilden. Värst var väl funktionen där jag får långa ögonfransar och rouge på kinderna. Jag känner mig kränkt. Jag är trots allt snyggast au naturell. Ni vet... skitig, orakad och illaluktande.

Min sfär

April 24th, 2009

I princip har jag ägnat två hela arbetsdagar åt att läsa rapporter, undersökningar, statistiska sammanställningar, regelverk, förordningar med mera. Det känns inte särskilt produktivt, men nödvändigt. I och för sig har jag gjort detta nu i några år, men skillnaden är att jag inte längre sitter på min fritid och studerar dessa allmänna handlingar. Tidigare någon sorts bisyssla utanför arbetstid då jag hade ett privat intresse. Numera en del av mitt arbete. Värst är att det tar sådan tid.

Jag var gråtfärdig när det var dags att bege sig hemåt efter arbetsdagens slut. Lycka. Äntligen två dagar fritt! Till och med tre, om det inte vore för att jag har ett möte på måndag som jag måste närvara vid. Egentligen borde jag förberett mig inför mötet på måndag, men det utrymmet fanns inte. Jag hann däremot samla ihop materialet jag behöver, till en "grab and run"-hög då jag kommer till jobbet först precis innan jag måste iväg till mötet.

Och i och med ovan avrapportering kring arbetet kan jag nu hålla helg. Jag behöver inte tänka jobb drygt 50 timmar. Enda smolken som irriterar är att jag letade efter en gammal rapport på jobbet som jag inte fann. Det hade kunnat vara intressant läsning i helgen. Folkhälsorapporten för cirka tio år sedan. Jag har den, men var har jag gjort av den? Nå, om inte annat så kan jag ju fundera på det över helgen. Eller inte.

Klick

April 23rd, 2009

Enda anledningen till att jag saknar EuroSport.

Jag råkade starta webbkameran av misstag. Jag passade på att ta en bild. Trots allt är jag nyklippt, om än fortfarande orakad. Tillräckligt respektabel.

Rundgång

April 23rd, 2009

Anledningen till att jag skriver så sällan om tarot beror på att det är många år sedan jag tog fram någon av mina lekar. Jag tänker aldrig på tarot. Förutom just nu. Plötsligt identifierar mig med ett kort - tio i svärd.

Svärd symboliserar den mentala kraften, tanken. Och just nu känns det verkligen som om jag genomborras av tio svärd. Rent fysiskt har jag fortfarande väldiga smärtor i benen, men det fysiska påverkar även det mentala. Den mentala energin är inte på topp.

Jag citerar Tarot - Själens spegel, Gerd Ziegler. Tio i svärd:

Detta kort visar den förstörande kraften hos ett ständigt negativt tänkande. Det är en bild av vansinne, ett förvirrat tumult av själlösa mekanismer.

Nja, jag kände väl inte igen mig i det. Jag citerar vidare:

Vad kortet frågar: Vilken är din största rädsla? Hur skulle den totala katastrofen i ditt liv se ut?

Oj, det vill jag inte ens tänka på. Räcker det inte med att jag känner det som om jag vore attackerad? Både utifrån som från mina inre dolda vrår.

Jag är en kämpe, jag vet. Ingenting verkar bita på mig. Så vad har förändrats? Jag tror det är att jag inte ser någon ände. Inte på elände, jag menar allt. Jag överblickar inte min situation. Jag har ett otroligt kontrollbehov. Jag famlar i blindo. Så känns det nog. Jag kan inte specificera det. Mitt liv fungerar när jag känner att jag har kontroll och kan förutse - någorlunda - händelseutvecklingar och de alternativa vägar som kan finnas i framtiden. Just nu vet jag ingenting. Om någonting. Tanken är värsta fiende när man inte kan värja sig. Just nu kan jag inte värja mig från min fysiska smärta; heller. Men jag vägrar kalla det för katastrof. Bara... olyckligt.

Slarvigt

April 22nd, 2009

Det totala förfallet har drabbat mig. Jag skyller helt och hållet på de senaste veckornas konstanta arbete. Förmodligen behöver mina kläder tvättas - mest för all kattpäls. Jag är ganska orakad, tillräckligt för att det ska se ovårdat ut. Flinten har en massa spretstrån. Polisongerna är ett virrvarr av hår som nästan slagit knut runt glasögonen. Vidare så fjällar jag då jag inte haft tid att smörja in mig. Ögonbrynen tog jag dock i går eftersom de nästan gick att kamma flint med.

Räcker detta i form av (för)fallbeskrivningar? Jag känner mig ganska äcklad av mig själv. I helgen, då ska jag försöka mig på en uppfräschning. Hade det inte varit så löjligt omanligt, skulle jag nästan vilja lägga in mig själv på en skönhetssalong.

Jo, jag duschar varje dag. Det finns gränser av förfall. Men detta är också det enda som skiljer mig från a-lagaren (förutom att jag inte dricker alkohol heller då). Kanske mitt förfall beror på min a-personlighet?

Varning varning varning

April 22nd, 2009

Självklart ringde jag i dag företaget angående mattorna jag beställt.

- Jo, vi skickade en ny uppsättning mattor till dig. Nu har posten hittat de mattor du beställde i januari. Så förmodligen är det fyra mattor du nu får. Du får helt enkelt gå till posten (trots att jag är debiterad för hemleverans x 2) och se om det stämmer. I så fall ska du genast returnera två mattor och sedan ringa oss för korrigering av fakturan.

Varför ska jag behöva ta itu med andras problem? Hämndtjänsten förstörde en matta. Posten slarvade bort en uppsättning mattor. Företaget reklamerade inte utan skickade en ny uppsättning. Hittills har jag ringt alla inblandade minst sju gånger. Och jag måste släpa mig till Posten Företag.

För tio år sedan

April 21st, 2009

När andan faller på skriver jag lite om min lilla trevliga och underhållande ms som skänker mig så stor glädje. *himlar med ögonen* Nå, men så här efter tio år har jag inte så mycket att säga. Men då, för tio år sedan, hade jag en speciell ms-dagbok vilket fyllde en funktion. Samla tankar. För det var verkligen ett virrvarr av information som jag fick till mig och dagboken gav mig struktur. I kväll läste jag några anteckningar från början av 1999.

Insikten jag får av att läsa mina gamla anteckningar är att ingenting gick rätt till. Jag tror att om jag inte hade varit stark, så hade jag farit illa i hanteringen. Problemet var att jag aldrig var patient. Jag satte diagnos på mig själv. Jag jobbade på kliniken med ms-patienter. Jag var insatt om än lekman. Jag var hänvisad till inofficiella korridorkonsulter utan struktur, inga undersökningar, inga samtal. Läkare gav mig till slut diagnosen officiellt utan att jag ens träffade läkaren. Någon behandling erhöll jag inte. En konsekvens av att jag aldrig fick gå den officiella vägen som patient. Jag var en arbetskamrat som sköttes på en höft vid sidan om. Så här i efterhand direkt förkastligt. Men jag var stark. Jag var en överlevare. Jag accepterade.

Tänk, det dröjde tio månader innan jag fick riktig behandling. Men det skulle dröja två år och en flytt till Göteborg innan prover togs som verifierade diagnosen. Prover som måste tas för att man ens ska få sätta en diagnos som ms.

Jag är kritiskt till handläggningen av mig. Rent objektivt. Men jag fann mig i det hela då det skedde och jag vet i dag inte riktigt varför. Det värsta var dock att den första läkaren jag hade kontakt med vägrade ge mig bromsmedicin då han "inte trodde på sånt". Det är väl därför mina bestående skador beror på de sex obehandlade skov jag hade de första månaderna. Så även om jag officiellt inte var patient så hade det ändå inte lett till något. Och kanske det var en fördel att jag inte var patient som var bunden till en läkare. Att jag slutligt fick behandling berodde på att jag tog "kollegial"* kontakt med en annan läkare som slutligen gjorde mig till patient och som dessutom trodde på läkemedelsbehandling.

Erfarenheten ovan ändrar ingenting. Jag har ms.

* Kollega kan jag egentligen inte säga, då jag inte är läkare. Men som arbetskamrat och sekreterare åt läkaren fick jag en möjlighet till kontakt.

Följetången om mattorna

April 21st, 2009

I går skrev jag:

Mattorna jag beställde i januari har kommit. Sort of. Jag berättar mer en annan gång. Problemas.

Bakgrunden: I november/december förra året förstörde hämndtjänsten min vardagsrumsmatta som de sedan fick skrapa bort från parketten. I januari hittade jag ett par snygga mattor online som jag beställde. Efter att jag skickat beställning fick jag veta att leveransdatum var satt till den 10 mars. Den 6 mars skickade företaget mattorna via post för hemleverans till min bostad. Ungefär två veckor senare fick jag en faktura (dryga tusenlappen), men inga mattor. Jag ringde företaget som såg att mattorna låg på postsorteringen i Göteborg sedan den 16 mars, de bad mig avvakta och flyttade fram fakturans betalningsdatum till siste april.

Posten hörde aldrig av sig och jag ringde företaget igen för två veckor sedan. Enligt deras uppgifter låg mattorna fortfarande på postsorteringen i Göteborg. Därför skickade företaget nu en reklamation till Posten. Helt säkert skulle nu mattorna trollas fram men det skulle ta ytterligare ett par veckor då reklamationen skickades elektroniskt (hm, är det snigelelektronik?).

Fortfarande inga mattor. Det har nu gått fyra månader sedan jag beställde min jäkla mattor. Men något hände i går. En avi från postens företagsleverans. Om att jag hämta mina mattor på företagsposten (inte ett utlämningsställe) inom en vecka. Och det var påminnelseavi. Inget telefonnummer. Eh, hur var det nu? Skulle jag inte få en hemleverans? Jo, jag har en faktura där det är ett påslag med 95 kr för den tjänsten. Jag kan inte hämta två stora vardagsrumsmattor att släpa hem. Det är inte riktigt förenligt med ataxi och krycka. Och jag kommer inte i kontakt med posten för att be dem sköta sitt betalda uppdrag.

Som om inte detta vore nog fick jag i dag en ny faktura från företaget. De har lagt på mer än 100 % på mattorna. Från 1 200 kronor (första fakturan) till nu 2 500 kronor. Mattorna har nämligen gått upp i pris sedan jag gjorde beställningen i januari. CENSURERADE SVORDOMAR. Alltså, jag har redan en faktura med förfallodatum siste april. Nu har de skickat en ny som ska ersätta tidigare faktura där man dubblat priset för mattorna.

Frågan är om jag ska låta returnera mattorna helt. För. Bannad. I morgon är det jag som ringer till företaget. Jag har laddat upp med dokumentation och argument.

Affärer

April 20th, 2009

De två sista delarna av Stieg Larssons Millenniumtriologi handlar mestadels om odemokratiska statsövergrepp. Märkligt nog har just detta genomsyrat min vardag de senaste dagarna. I helgen gick del ett av Ebbe the movie på tv, den om Ebbe Carlsson-affären. En affär som jag var medveten om då den pågick men som jag inte följde av den enkla anledningen att jag inte var särskilt politiskt intresserad, särskilt inte kring Palmemordet, samt att jag i de övre tonåren hade andra intressen än det som cirkulerade i media.

En sak reagerade jag på när jag i dag äntligen blev färdig till att se mitt inspelade avsnitt av Ebbe the movie. I inledningen nämndes det att före Ebbe fanns bl.a. en annan affär - sjukhusspionen på Sahlgrenska. Också en vidrig historia som jag aldrig varit medveten om. Det var först nu när jag hittade wikipediasidan som jag blev uppdaterad. Även om detta var något som inträffade på 70-talet - en tid då åsiktsregistrering verkade vara något vedertaget från Säpo, IB och sossarnas sida (tolkningsfråga, olika uppgifter). Jag är långt ifrån maokommunist (måltavlorna), men är emot åsiktsregistrering och för yttrandefrihet. Ändå kan jag inte förstå varför jag inte känner till denna nutidshistoria med sjukhusspionen. Så jag ringde ömma modern för att höra vad hon visste från 70-talet. Ingenting. Aldrig hört talas om det. Är detta verkligen något glömt, möjligen gömt?

Jag reagerade nog ganska kraftigt. Sahlgrenska. Där har ju jag en relation. Och det känns lite som en anknytning till Millenniumtriologin där Lisbeth Salander vårdas på Sahlgrenska (urusel skildring av både läkare, arbetssätt och miljö). Jag finner samband överallt. Vilket påminner mig om att jag ännu inte sett förra veckans På liv och död om transplantationer på Sahlgenska.

Och jag som trodde att jag skulle kunna koppla bort nu när jag är ledig.

Frihet

April 20th, 2009

På grund av de senaste veckornas hutlösa arbetstider i kombination av konstant ljudbok i öronen, har jag inte sett något på tv. Istället har jag väldigt mycket inspelat. Dock har jag sett små dagliga glimtar av General hospital och förstår att jag inte missat mycket då gisslandramat verkar pågå ännu i handlingen. Tänk, jag trodde inte att där fanns någon mer långsam dagsåpa än Våra bästa år, men tydligen. Däremot så vet jag faktiskt inte vad jag har inspelat från tv de senaste veckorna. Tror där finns Lost och House, två serier jag inte längre förstår varför jag envisas följa.

Äntligen har jag ett andhål från jobbet (i morgon). Jag fick förfrågan om jag kunde tänka mig att gå in extra i morgon och styra upp ett möte, vilket jag med bestämdhet tackade nej till. Så nu har jag dåligt samvete. För jag hade nog behövt göra en instats. Men jag behöver vila efter två arbetshelger och Gazzy har knappt sett mig de senaste veckorna (hon är orolig, klängig och gapig på grund av detta).

Mattorna jag beställde i januari har kommit. Sort of. Jag berättar mer en annan gång. Problemas.

Den 19:e

April 19th, 2009

I dag fyller min lilla kisse 11 år. Jag sa grattis till henne, men hon tittade bara oförstående på mig. Hon är lika ointresserad av sin födelsedag som jag är av min egen.

Dagen innebär också att det är 21 år sedan jag fick mitt körkort. Och det är 16 år sedan jag rattade en bil. I veckan frågade en chaufför ut mig angående mina körvanor trots att jag började med att förklara att jag inte kört bil på 16 år (tja, vilka körvanor kan jag ha om jag åker flärdtjänst?). Det han ville veta var om jag kört på någon annan bil. När jag svarade nej, frågade han istället om jag kört på någon gående. Nej, inte det heller. Det jag inte begriper är varför han stälde dessa frågor. Och han frågade inget annat, berättade själv inte om han kört på någon.

Däremot har jag vid två olika tillfällen kört över två tanter. Med cykel. Och det tycker jag inte alls är uppseendeväckande. Mer som något naturligt. Vad ska man annars göra med gamla tanter?

Usch, Gazzy är också gammal tant nu. Hon har blivit ganska högljutt gaggig. Detta och alla andra tecken på att hon åldras ger mig ångest. Hon är min lilla älskling och jag vill att hon förblir vital, men det är redan passerat. Dock är det nog bara jag som lider. Skulle jag se lidande hos henne, vet jag vad som väntar.

Tecken i tiden

April 18th, 2009

Mitt bloggverktyg har smileys. De är väl standard för de flesta bloggverktyg som finns och jag använder dem inte särskilt ofta. Vill jag understryka något i en text försöker jag göra det just textmässigt. Och eftersom jag är så dödligt trött och inte vet vad jag ska skriva om så gör jag det enkelt för mig. Jag klickar fram alla smileys, känner mig nöjd med att ha producerat ett blogginlägg och kan sedan lägga mig.

:!: :?: :idea: :) :D :p B) &#59;) :> :roll: :oops: :| :-/ :( :'( |-| :>> :yes: &#59;D :P :)) 88| :. :no: XX( :lalala: :crazy: >:XX

Fördelning

April 17th, 2009

Plöstligt förstår jag att summan av tiden är konstant. Min tid är så uppbokad att jag inte kan stoppa in något i planeringen utan att samtidigt ta bort något. I det här fallet: Ljudbok in, blogg/nätet/dator/tv ut. Jag gjorde "misstaget" i går att även ladda ner sista delen av Stieg Larssons Millenniumtriologi. Så nu är jag uppbokad för ytterligare 25 timmar med min iPod.

Många påstår att de kan göra andra saker samtidigt som de lyssnar på ljudböcker. Inte jag. Jo, en sak, och endast en sak, klarar jag av att göra samtidigt som jag försöker komma ihåg alla namn och personbeskrivningar som jag får uppläst för mig i det oändliga - jag klarar av att klia en lurvig kattmage.

För att summera. Just nu består mitt liv av fyra saker. 1. Sömn. 2. Arbete. 3. Ljudbok. 4. Kissegos. Punkt 3 och 4 utför jag samtidigt. Och det blir verkligen fördelningen 8 + 8 + 8 timmar per dygn. Summan av tiden är konstant, d.v.s. 24 timmar per dygn.

List it!

April 16th, 2009

Tea attraherar mig. Ja, listan hon publicerade. Men där jag byter ut svaren mot mina egna. Äsch, ni fattar...

Nämn något som gjorde dig glad igår: Jag fick min sommarsemester beviljad för de veckor jag önskat.

Vad gjorde du kl 08 imorse: Stod i fönstret och tittade efter förnsterputsarna som var sena p.g.a. morgontrafiken.

Vad gjorde du för 15 min sedan: Satte mig framför datorn.

Det sista du sa högt: Hej, kisse! (Som misstänksamt för några minuter sedan vågade sig fram från under soffan dit hon flydde när fönsterputs kom)

Det senaste någon sa till dig: Mjau? (Gazzy svarar alltid på tilltal och frågade om det verkligen var sant att vi var ensamma igen)

Vad har du druckit idag: Vatten och en liten slurk mjölk.

Vad var det senaste du åt: Frukostflingor (All bran)

Vad var det senaste du köpte: En delicatoboll i går till eftermiddagsfikat vid skrivbordet.

Vad är det för färg på din ytterdörr: Träfärgat.

Vad är det för väder hos dig nu: Solsken, klarblå himmel, lätt sjöbris som drar in, plus 6 grader.

Godaste glassmaken: Jag tycker inte att smaken av glas är god. Aha? Glass? Pistage gör att någon lätt kan bli gravid om de råkar passera mig just du.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej, inte kärlek. Attraktion.

Sover du tungt: Bara de gånger Gazzy låter nattetid. Hon kan vråla utan att jag vaknar.

Drömmer du mardrömmar: Väldigt sällan, men jag drömmer ofta olustiga drömmar som ger mig obehag då de väcker tankar.

Trivs du med ditt jobb: Beror på vilken del av mitt jobb. Dock är det bara en del av det hela som får mig i spinn. I går jämförde jag mig med Lisbeth Salander och fotografiskt minne för denna del av jobbet som engagerar mig omåttlig (andra kallar mig för sjuk p.g.a. mitt intresse).

Favoritklädsel: T-shirt och kalsonger. Helst inget annat.

Favoritlåt just nu: Nej, ganska trött på musik just nu.

Vad ser du om du tittar till höger: Sovrummet ut mot hallen ut mot köket och ut på taket till tvättstugan på innergården.

Vad gör dig glad just nu: Att Gazzy verkar ha återhämtat sig (en sak är annorlunda - hon biter och river mig inte längre)

Vad ska du göra härnäst: Packa jobbväskan.

Höger- eller vänsterhänt: Höger.

Humör just nu: Otålig. Kissnödig, men måste skriva klart.

Favoritgodis: Något salt. Väldigt periodvis.

Kläder just nu: Grön tröja och lite annat (stressad - jättekissenödig)

Sommarplaner: Öh, va? Ska man planera sommaren?

Hur många kuddar sover du med: Fyra, använder två.

Spelar du något instrument: Har gjort.

Morgon- eller nattmänniska: Morgonmänniska sedan tre år.

Vad är viktigast för dig: Peace of mind.

Är du kittlig: Nja.

Snarkar du: Alltid, påstås det.

Stjärntecken: Vattuman.

Äckligaste insekten: Vet ej.

Längtar du mest efter just nu: Sömn. Kanske i morgon.

Nu så!

April 16th, 2009

Nu när jag fått fönsterputs (36 rutor, 2 personer, 10 minuter) har jag fått sätta tillbaks alla krukväxter (24) vilket tog lite tid (30 minuter) eftersom jag fick omarrangera. Samtidigt hängde jag upp lite nyinköpta* gardiner (6 längder i ett fönster). Jag köper ju ganska många gardiner på ett år.

Nu är jag helt slut. Detta var jobbigt. Och om en halvtimme är det dags att åka till jobbet.

Nu så är det ju ganska tröttsamt att vara i kommunens våld vad gäller serviceåtgärder. Åtminstone när man ska hinna med ett arbete där man inte får jobba mer än tre dagar på rad, max 30 timmar per vecka, inte får ta flexledigt samtidigt som man ska upprätta en arbetslinje. Eftersom hämndtjänsten inte ville städa i måndags (de svamlade något om att det var helgdag) flyttade de städdagen till tisdagen. Som jag fick avboka eftersom jag måste arbeta. Därför fick jag själv städa i går efter arbetsdagen. Och mitt arbetsschema är så olyckligt att jag för andra veckan jobbar 40-timmarsvecka (mitt eget fel - jag har själv lagt schemat). Så när jag säger att jag är trött på bristen av kommunal service och trött då jag sliter ut mig, är det ingen underdrift. Benen är fortfarande väldigt dåliga på mig.

Nu får jag väl göra mig redo. Jobbet hägrar där i fjärran av mitt omtöcknade sinne av utmattning.

* Nej, det blev inte snyggt. Jag får nog köpa ännu en uppsättning av nya gardiner. :>

Punkt

April 15th, 2009

- Jobbat.
- Godkänd sommarsemester.
- Dammsugit.
- Tvättar jeans.
- Torkat kattspya på köksbordet.
- Torkat kattspya i sovrummet.
- Ignorerar kattspya vid balkongdörren.
- Ignorerar kattspya bak fåtöljen.
- Ignorerar kattskit på badrumsgolv.
- Ignorerar inte kissegos - hon är så söt och fin.

I morgon:
- Tömma fönster från krukväxter (24) och gardiner (14).
- Få fönsterna tvättade.
- Sätta tillbaks allt i fönsterna.
- Torka upp spyor och skit.
- Källsortera sopor.
- Jobba.
- Fika med en arbetskamrat.

Vad ska man tro?

April 15th, 2009

Från Aftonbladets rss-flöde:

Jag är inte förvånad. Endast 27 personer i Sverige håller på sossarna. Nedgången är ju dokumenterad under lång tid genom olika undersökningar.

Desto mer förvånad blev jag när jag följde länken från flödet till artikeln i sin helhet. Där står det 27 %. Det där procenttecknet måste vara tryckfelsnisse.

Lost in translation?

April 14th, 2009

Förre helgen lyssnade jag på min första hörbok ljudbok någonsin - Män som hatar kvinnor, Stieg Larsson. Nja, den hette inte så. Det var den engelska version på sju timmar.

Den här helgen har jag lyssnat på fortsättningen, svensk version. Som varade i 20 timmar. Jag har den engelska versionen också. Som är på sju timmar.

Varför, varför är de engelska versionerna nedkortat med 2 tredjedelar? Jag misstänker att det är alla personporträtt (med bakgrundsfakta, behåller endast sånt som är aktuellt i nutid) som är borttagna för att man ska få en kort actionbok, men det är väl det som är den stora behållningen? Som gör att de skiljer sig från andra dussindeckare/-thrillers?

Mest av allt är jag nog förvånad. Och lite lurad. För priset är det samma oavsett språk eller längd.

Del tre får jag väl också ladda ner till min iPod. Det blir absolut den svenska versionen. Vilken dag som helst. När jag får tid.

Update

April 14th, 2009

Nej, usch. Gazzys mående har spökat i bakhuvudet på mig hela dagen. Jag var väldigt otrevlig och närmast asocial på jobbet i dag. För vilken Gazzy skulle möte mig då jag kom hem? En pigg kisse, en fortsatt sjuk kisse eller en väldigt död kisse? Trots allt är hon inte bara sjuklig, hon är gammal också. Hemkommen fann jag henne inte. Men efter en stund tittade ett huvud ut från under soffan. En väldigt sällskapssjuk kisse som var väldigt glad över att jag var hemma. Och som nu gosar friskt. Hon befinner sig i en återhämtningsfas, från vad det nu var som var problemet.

Anledningen till att jag vågade lämna henne ensam i morse var att jag sett att hon använt lådan under natten. Alltså fungerade något med henne. Hemkommen hade hon dock inte rört mat eller vatten på mer än ett dygn, men nu har hon ätit också. Och trots allt, jag kan inte avgöra om hon ändå kanske druckit.

Just nu är jag lugn igen. Det svåra är inte att hon en dag försvinner ur mitt liv, utan det är det där att jag inte vet hur dålig hon är (okej, veterinären har några teorier) och att jag inte förstår vad hon vill. Hon pratar med mig. I går när hon var dålig varnade hon mig från att ens titta på henne.

Riktigt lugn blir jag först i natt om hon lägger sig i sängen. Natten som var innebar att hon låg under soffan. En väldigt sällsynt natt. Det är bara när hon är sjuk som hon inte går in i sovrummet nattetid.

Vardag

April 14th, 2009

För mig blev det den stora vilodagen i går. Jag gjorde endast en sak. Lyssnade på ljudbok. Jag trodde mig hinna lyssna färdigt innan ny arbetsvecka, men nä.

Gazzy verkar vara sjuk och drar sig undan. Exakt vad som felas vet jag inte. Jag studerar henne noga men avvaktar. Tyvärr måste jag lämna henne ensam i dag då jag är på jobbet. Hoppas hon klarar sig och att jag kan koncentrera mig på jobbet.

I dag är det kallt och regnigt. Kanske det var för tidigt att stuva undan vinterjackan i lördags, men jag vägrar ta fram den igen. Får väl frysa... För våren är trots allt här.

Skräckblandad förtjusning?

April 12th, 2009

Hemkommen öppnade jag ytterdörren. Där stod Gazzy redo att rusa ut ur lägenheten. Jag lyckades spärra henne, annars hade hon sprungit in i hissen och försvunnit. Så nära ytterdörren brukar hon aldrig våga sig. Mig skrämde det - tänk om hon sprungit ut. Jag vet inte om jag hade lyckats fånga in henne.

Arbetshelgen är över. Den tar verkligen hårt på mig. Särskilt i dag efter att ha haft migrän i natt.

Hemfärden var trevlig. En chaufför med ms. Vi har så mycket att dela med oss av till varandra. Jag varken umgås eller pratar med någon kring min ms. Tänk, lycka att få föra en dialog med någon som vet.

Ännu mera aj

April 12th, 2009

Migrän vid sänggående. Vaknat mitt i natten av huvudvärken. Tagit medicin. Dagen var verkligen hård. Inte sovit bra de timmar jag nu fick. Explosionser och annat ljud ute. Mardrömmar.

En massa aj

April 11th, 2009

Efter arbetsdagens slut känner jag mig ganska mörbultad. Intensivt. Samma sak i morgon. Tyvärr dröjer det ytterligare två veckor innan jag får en sammanhängande ledighet. Av två dagar. Men jag längtar. För jag vet att det är ett par hemska veckor jag har framför mig. Ingen vila. Ingen ro.

Förresten, är det påsk? Tänka sig.

Trubbel

April 10th, 2009

Det är så lätt att skylla på Vladimir Vista när något går fel med datorn. Förutom att datorn ständigt hänger sig - fryser - och kräver omstart, så är där andra program som inte fungerar som de ska.

Mitt ftp-program ger alltid error vid första uppladdningen av en fil. På andra försöket fungerar det.

Sedan ett par veckor har jag också problem med mejlprogrammet. Det går inte att hämta hem mejl eller skicka mejl. Då får jag först starta mejlprogrammet, testa ta hem eller skicka, misslyckas, omstart av programmet, sedan fungerar det. Ibland. Vissa mejl går aldrig att skicka. De ligger i min utkorg och försvinner inte annat än om jag raderar dem helt.

Tröttsamt. Lyckligtvis har jag ju min Babe (minidator) också. Men där har jag inte installerat mejl eller ftp. Och jag saknar cd-enhet och har därmed heller inte Microsoft Office. Vilket jag saknar.

Jag har letat efter externa cd-enheter. Söker man på nätet finns de att köpa, men inte online. Och alla varuhus påstår att de är slut på lagret och inte går att beställa hem. Hur får man då tag på dem? Jag har en specialistbutik i Göteborg som saluför externa cd-enheter. Och priset är det dubbla jämfört med de som andra butiker har - de butikerna som säger att de inte säljer det de saluför.

Lite trött på både hård- och mjukvara. Hemma har jag fem datorer och ingen av dem är kompletta eller fullt fungerande utifrån mitt användarperspektiv. Något tekniskt geni som vill flytta ihop med mig? Jag har dubbelsäng.

Triangeldramat återupptas

April 9th, 2009

Kan Våra bästa år bli mer spännande än så här? Förmodligen inte...

Stackars Abe har lite problem som följd av att han blivit blind. Tur att Lexie har Tek i bakgrunden. Nåja. Går det inte med dessa karlar så har hon ju alltid Abes son Brandon som hon redan legat med. Stackars Abe. *fniss*

Jag har bloggat lika länge som jag dagligen följt Våra bästa år. Vilket är värst? Båda delarna är vanebildande.

Daysbloggen på TV3 har en bättre bild. Som de lånat av Days.nu som dessutom har en sammanfattning av dagens program.

Varianter

April 8th, 2009

De senaste tio åren har jag haft väääldigt många hemsidor, eller rättare sagt väldigt många olika utseende på hemsidan. Här är sjutton av dem. Någon som känns igen? Kanske jag lägger ut fler dumpar i framtiden. Efter hand som jag hittar dem på olika brända cd-skivor.

Bild 2 var min första hemsida 1999. Bild 15 (tredje från slutet) är den senast använda (på dagens.jontas.com)

Vanlig dag

April 8th, 2009

När jag pratade med min doktor i dag förklarade jag att mina symtom nu är borta igen och att jag inte anser det motiverat med någon ny läkemedelsbehandling. Hon behövde bara hålla med. Jag gjorde det lätt för henne. Jag tog initiativet till att styra samtalet. Därmed gick det också väldigt fort.

Dock är det så att jag har ett skov och förhoppningsvis är det på tillbakagång. Skönt, för jag har varit lite orolig. Rädd för att bli sjukskriven. Det går ju inte an när man ska jobba två helger på rad nu. En hel verksamhet verkar stå och falla med mig.

Ett problem som uppstsått i kväll är nackspärr. Chauffören fann inte vägen till en medpassagerare. Därför cirkulerade vi väldigt länge med nervevad fönsterruta och här är inte särskilt varmt. Draget gav mig nackspärr. Öh, vänta. Nej, jag hade ju nackspärr före bilturen också! Jag fick det nog på ett möte där jag satt och hängde lite konstigt. Och är det nackspärr? Det är nog bara som jag är lite stel.

Nåja, bara jag har någon krämpa att klaga över.

Passerad gräns

April 7th, 2009

Lilla jag blev överraskad då jag fann två biocheckar på halvgolvet efter hemkomsten från jobbet. Jag hade vunnit dem genom att veta att:

  1. Internetprotokollet heter Bittorrent
  2. Spotify ger dig musik
  3. Melodifestivalen hålls i Moskva, Ryssland
  4. Davis Cup-matchen mellan Sverige - Israel hölls i Malmö

Självklart visste jag detta utan att googla. Nu väntar jag bara på besked om jag även vann en annan tävling med samma prispott. Också om allmänbildning. Fast där tror jag inte att jag vinner då jag förmodligen bryter mot reglerna då jag är bekant med Angela. Regelverket säger väl att bekanta till någon som är anställd på tidningen inte får tävla.

Annars har det varit en riktigt, riktigt bedrövlig dag. Smärtorna i båda benen uthärdar jag inte längre och jag började fundera på om detta ändå inte är ett riktigt skov där ataxin i benen också ger perifer neurogen smärta. Så jag ringde sköterskan/doktorn (de svarade på 44:e påringningen - jäkligt med upptaget och telefontid - att jag kom fram på 44:e ringningen berodde på att jag då sket i att ringa externt, jag ringde internt istället). Jo, de tror samma sak som jag. Nytt skov. Ataxi och smärtor som ett paket. Men doktorn får ringa mig i morgon för det finns bara en läkemedelsbehandling för detta och det är ingen kul medicin*.

Jag skriker tyst dygnet runt. Det är verkligen mer än vad jag klarar av. Så biocheckarna var väl silverkanten för dagen. Om jag bara haft möjlighet att besöka biografen. Checkarna kan jag väl slänga som vanligt.

* Egentligen en epilepsimedicinering som ska trappas upp, får inte avbrytas, ska trapps ut. Vanliga biverkningar (mer 1 av 100 - alltså mycket vanliga): Virusinfektion, dåsighetskänsla, yrsel, okoordinerade muskelrörelser, trötthetskänsla, feber, lunginflammation, luftvägsinfektion, urinvägsinfektion, infektion, öroninflammation, minskat antal vita blodkroppar, anorexi, ökad aptit, aggressioner mot andra, förvirring, skiftande sinnesstämning, depression, oro, nervositet, svårigheter att tänka klart, kramper, ryckiga rörelser, talsvårigheter, minnesförlust, darrningar, sömnsvårigheter, huvudvärk, hudkänslighet, minskad känsel, koordinationssvårigheter, onormala ögonrörelser, ökade/minskade eller frånvaro av reflexer, dimsyn, dubbelseende, svindel, högt blodtryck, rodnad/utvidgning av blodkärlen, andningssvårigheter, luftrörskatarr, halsont, hosta, nästorrhet, kräkningar, illamående, problem med tänderna, inflammerat tandkött, diarré, magont, matsmältningsbesvär, förstoppning, mun- och halstorrhet, gaser, ansiktssvullnad, blåmärken, utslag, klåda, akne, ledvärk, muskelvärk, ryggont, ryckningar, erektionssvårigheter, svullna ben och armar, gångsvårigheter, svaghet, värk, sjukdomskänsla, influensaliknande symtom, viktökning, olycksfall, frakturer, skrubbsår.

Trist

April 6th, 2009

Att Tollarparn dött kom väl lite som en chock. Nästan dagligen, till och från skolan, under min uppväxttid såg jag honom utanför sitt hus. Och så såg jag honom ständigt i Här är ditt liv på tv.

Själv kallades jag för mini-Tollarparn* eftersom jag var 30 år yngre och också spelade klaviaturinstrument, om än inte i närheten av originalet. Så på ett sätt finns där ett samband ? smeknamnet.

Han hälsade alltid, vinkade alltid glatt, när jag cyklade förbi hans hus. Men det var många år sedan jag såg honom, men det känns ändå lite märkligt att höra att han inte finns längre. Och nej, ingen kallar mig för mini-Tollarparn längre. Jag spelar inte och bor inte längre i Tollarp**.

* Släkten och familjen kallade mig för det. Jag kände mig nog lite stolt att ändå jämföras med honom.
** Där bodde jag från det jag föddes fram till 1990, d.v.s. tjugo år.

Fallera

April 6th, 2009

Ingen har sagt något till mig trots att jag låtit som en grymtande gris hela dagen. Dessa små ljud har helt och hållet berott på att jag har väldigt ont. Min ataxi har blivit sämre. Mina smärtor har blivit värre. Det borde gå åt andra hållet. Riktigt vad jag ska göra åt dessa världsliga ting vet jag inte riktigt. Jag får fortsätta grymta mig fram.

Jag har fallit två gånger i dag. Båda gångerna stoppade väggarna mig från att nå golvläge.

Nej, jag tror inte på att ringa doktorn (de kan ändå inget göra). Det är bara så här.

Sunday morning

April 5th, 2009

En gång i tiden, typ fem år sedan, kunde jag sitta vid datorn i timmar - gärna hela nätter och ändå orka jobba på dagen. Så är det inte längre. Jag uthärdar inte många minuter framför datorn. Exakt hur många minuter kan jag inte svara på. Ungefär den tid det tar för spårvagnen utanför fönstret att köra till Östra sjukhuset och tillbaka. Noterade jag precis.

Söndag. I veckan har de ingen god restauranglunch på jobbet, så jag har shoppat nu på morgonen och får ställa mig vid spisen i dag. Isch. Jag sitter hellre i soffan och lyssnar klart på hörboken jag köpte i går. Den engelska versionen av Män som hatar kvinnor. Jag fick låna boken för en månad sedan av en kollega men klarar inte av att läsa då jag bara får huvudvärk efter någon sida. Eftersom jag inte vill lämna tillbaka en oläst bok efter så lång tid känner jag att jag måste ha läst den. På nått sätt. Hälften av hörboken återstår. Typ 3½ timme. Det är viktigare än att sitta här vid datorn eller göra veckans matlådor.

Inte helt stabil

April 4th, 2009

Min långhelg har känts bra så här långt. Jag har behövt vila med förhoppningen att mitt pseudoskov* ska gå tillbaka. Det har känts som om det har varit på tillbakagång, men nu är jag tveksam. För en stund sedan fick jag fruktansvärd ataxi. Anledningen till att jag inte faller som en fura beror på att jag också har lite lindrig spasticitet. Så pseudoskovet kvarstår och jag kan inte förklara varför jag trodde det var på tillbakagång.

Kanske jag bara var färgad av att ha sett reprisen av Diagnos okänd. Fallet Pontus hade ju ataxi och jag kände igen mig i alla neurologiska symtom. Och alla symtom han uppvisade har också jag haft även om jag genast förstod att det inte hade något med ms att göra i hans fall.

Jag är lättpåverkad. Men det börjar bli jobbigt nu med att ha pseudoskov. Mest för att det begränsar mig i min vardag.

* Pseudoskov = falskt skov. Tidigare ms-symtom som gått i regress återkommer vid överansträngning.

Minns

April 3rd, 2009

Av någon anledning minns jag mycket tydligt påsken 1999. Jag var lycklig trots det pågående kaoset med att vara förlamad i ms. En diagnos jag ännu inte då fått men som jag själv kommit fram till. Vid påsken 1999 jobbade jag och hade fått en ny kollega. Det var väldigt varmt och vi köpte glass som vi åt på patientbalkongen på 11:e våningen. Solen gassade. Vi tog det lugnt. Tror det var askonsdagen.

Jag minns inte vad vi pratade om, bara att jag trivdes. Det kan jag säga om hela 1999. Jag var avslappnad (första gången någonsin?) och allt var så ljust. Jag menar verkligen ljust. Soligt.

Minnet gör mig glad. Kanske jag minns de lyckliga stunderna (även om de var jordnära och intetsägande) i en tid av svårigheter.

Lite off

April 3rd, 2009

Det ger mig mer att offlineblogga. För en hel del år sedan hade jag en mejldagbok med cirka 20 intresserade, vilket jag faktiskt saknar. Jag hade möjlighet att vara mer öppen, samt fick en helt annan form av respons. Så därför har jag börjat parallellblogga offline, för det ger mig mer. Utom respons. Hårddisken vill inte riktigt kommentera det jag skriver förutom röda och gröna streck i worddokumentet som jag använder mig av.

Nja. Egentligen trippelbloggar jag. Ni har väl sett Twitter i högermenyn? Totalt meningslöst, precis som min blogg i övrigt. Men jag testar i några dagar. För att visa god vilja.

Vad tycker jag egentligen om att blogga? Det är tråkigt och meningslöst. Efter tio år känns det som om jag uppfyllde en kvot redan för fem år sedan.

Sådana som vi är

April 3rd, 2009

[youtube]mLtHQE9TcY8[/youtube]

Schyssta killens sång, Loke.

Okej, jag läser Edith Södergran ändå.

Resor

April 2nd, 2009

Första gången jag åkte buss själv (förutom skolbuss i första klass) var när jag som 16-åring åkte buss två mil till gymnasieskolan.

Första gången jag åkte tåg själv (förutom tuff-tuff-lok vid en skolresa) var när jag som 27-åring åkte mellan Hässleholm och Stockholm för att närvara på min första konferens i jobbet.

Första gången jag åke taxi själv (förutom när jag åkte med taxikörande släkten) var när jag som 28-åring åkte från Centralstationen i Malmö till en anställningsintervju på MAS (numera UMAS?).

Första gången jag åkte spårvagn var när jag som 30-åring besökte Göteborg inför min flytt till nämnda stad.

Första gången jag flög... Öh, jag har aldrig flugit. Det skulle teoretiskt sett vara möjligt nästa år när jag ska till Umeå på konferens, men det ska jag inte. (Åka till någon konferens alltså, om den är belägen i Umeå).

Nåja. Varför skriver jag detta? Jo, jag har alltid varit överbeskyddad och inte haft anledning till att ta mig mellan två punkter annat än att jag kunnat färdas i privat personbil eller till fots.

Men som vuxen har jag tvingats omvärdera ressätten. Jag åker en del tåg och det innebär också taxi. Okej, flärdtjänst är taxi och jag har väl rest cirka 12 000 taxiresor i form av flärdtjänst hittills. Nu när jag var i Örebro förra veckan fick jag åter åka tåg och taxi, vilket fick mig att börja fundera. Vilka tågstationer har jag gått på/av? Och i vilka städer har jag åkt taxi. Kommer jag ens ihåg? Eller ännu mer motiverat att fråga sig; är det ens intressant? Nej, kanske inte. Men ändå. Har man väl tänkt tanken så måste man naturligtvis gå igenom detta. Åtminstone jag kan inte bara släppa en tanke som ointressant.

Tågstationer: Kristianstad, Hässleholm, Helsingborg, Lund, Malmö, Göteborg, Stockholm, Örebro. Det var inte mycket.

Taxi (ej flärdtjänst): Malmö, Lund, Örebro, Stockholm. Hm. Inte heller så mycket, men ganska märkligt att jag aldrig åkt taxi i de städer jag bott i. Annat än flärdtjänst. Det är väl just p.g.a. att jag haft flärdtjänst i städerna jag bott i som jag inte behövt betala för taxiresa.

Tja. Det var bara det jag ville ha sagt med mitt inlägg. Stationer och taxi.

Backa

April 2nd, 2009

Dagligen kl. 18 har jag tagit min spruta. I fredags kunde jag inte då jag satt på tåget hem från Örebro, så jag fick göra det kl. 21. Sedan blev det sommartid men jag tog ändå kl. 21. I tisdags glömde jag sprutan och kom på det först när jag lagt mig och släckt kl. 22.23, varför jag fick gå upp och ta sprutan då. Min nya spruttid är kl. 22.

Detta är problematiskt. Hur trött jag än är måste jag stanna uppe på kvällen för att ta en spruta kl. 22. Jag måste ändra detta. Men hur?

Det är svårt att backa en spruta. Backar jag en timme måste jag hålla på i någon vecka och hålla det klockslaget. Sedan kan jag backa ytterligare en timme, men måste då hålla tiden i ytterligare någon vecka. Cirka fem timmar ska jag backa och det tar tio veckor. Problematiskt nog när jag har svårt att hålla reda på tider som jag dessutom knappt kan passa p.g.a. andra åtaganden. Lättast hade kanske varit att hoppa över ett dygn och börja ta det klockslag som jag vill ha som standard.

Men jag vågar inte mixtra med sprutorna. De fungerar för bra för det. När jag börjar backa sprutorna är jag rädd för att få för höga koncentrationer. Hoppas jag över ett dygn är jag rädd komma ur dygnsdoseringen. Jag vet inte hur obalans i dygnsdoserna påverkar mig fysiologiskt. Samtidigt känns det lite dumt att ringa vården för att ta reda på i vilken omfattning jag kan rubba det hela för att komma till rätt klockslag. När vi diskuterat detta tidigare är det viktigt att jag håller 24-timmarsregeln, plus minus minuter. Undantaget är när jag glömmer - då gäller nya klockslaget som jag tar sprutan på när jag kommer ihåg. Backandet ska ske enligt förfarandet jag skrev ovan med minus en timme, hålla nya tiden i några veckor, sedan backa på nytt. Och det är jobbigt.

Där är en tablett på gång som ska ersätta sprutorna. Jag är faktiskt inte särskilt intresserad då sprutorna fungerar bra. Missar jag en tablett skulle ändå förfarandet bli det samma som vid sprutorna då det handlar om dygnskoncentrationen. Fördelen med tabletter är att de förmodligen inte alltid ska förvaras i kylskåp. Det är ett problem. Särskilt som jag har ett kylskåp som antingen är för varmt eller börjar frysa. Särskilt på somrarna får jag kontrollera termometern flera gånger per dag.

Rakt åt he....mmet.

April 2nd, 2009

Sådant jag inte förstår får mig att inbilla mig saker. I går hamnade jag i en twilight zone. För jag kan inte förklara det. Hemfärden efter jobbet var en chockupplevelse. När chaufförerna är dumma tar de motorvägen som alltid är igenproppad av stillastående trafik. Utom i går. En vanlig onsdag mitt i veckan efter kl. 16. Inte en bil på motorvägen. Inga köer på avfarterna. Fullt blås raka vägen hem via motorväg. Jag förstår det inte. Detta var första gången under de 2½ år som jag färdats denna väg utan trafikstockning. Det är till och med mer trafik på natten.

Sånt är kusligt, när jag inte kan förklara det. Man blir inte annat än lite yr när man försöker finna förklaringar. Twilight zone. Parallellt universum där allt är upp och ner.

Film med Gazzy

April 1st, 2009

Nu finns Gazzy på YouTube.

[youtube]jHZSHEtp6Sg[/youtube]

Hon blir tokig när cd-luckan stängs på den bärbara datorn. På slutet blev det lite våldsamt då hon fick tag på handlovsremmen till kameran.

Sorteringsdagar

April 1st, 2009

Nu tror jag bestämt att jag har tid över. För mer än tre år sedan dog min far och kanske jag nu under min fyradagarsledighet äntligen kan sortera lite bland alla de papper, foton med mera som jag fick från dödsboet. Det är inget man tar fram fem minuter med några veckors mellanrum. Jag måste ägna tid, från morgon till kväll, under flera dagar för att komma någonstans.

Det stora problemet som kvarstår är att jag fortfarande har cirka 15 kubikmeter saker kvar i Skåne att sortera. Jag har inte varit i Skåne sedan begravningen i februari 2006. För det första har jag ett jobb att sköta, men där är ju Gazzy också som jag inte har någon kattvakt åt. Ärligt så tror jag inte att jag kan ta mig hem till Skåne förrän den dag Gazzy inte längre finns.

Ja, en fyradagarsledighet. Det är så underbart skönt även om jag gräver ner mig i pappersexercis. Som jag nämnt tidigare är mina ben kaputt just nu, men jag fick ytterligare ett problem i dag. Förlamning höger hand. Kan inte hålla i en penna. Däremot går det bra att skriva på tangentbord, tack och lov.