Archives for: June 2009

Inbrottsbenägenhet

June 30th, 2009

Har gråsparvarna fått värmeslag? Det har försökt ta sig in genom fönstret i dag. Både här hemma och på jobbet. Stackarna har väl inte tillgång till vatten. Och Gazzy orkar heller inte bry sig om fåglarna. Då är det varmt.

Mitt mikrouniversum i dag

June 30th, 2009

Trots enorma mängder dryck är jag omtumlad och halvt medvetslös av värmen. På jobbet fann jag en fläkt i en skrubb som jag genast stoppade under armen och vinglade tillbaks till mitt rum där jag installerade den. Bättre, men inte bra. Värmen gör också att jag inte kan styra fingrarna så bra, så det går långsamt nu när jag skriver. Det jag får trösta mig med är att jag snart går på semester.

Lost säsong 4 ligger på köksbordet. Säsong 3 ligger på postutlämningsstället. Lite sur blir jag av flera anledningar. De kunde kastat in säsong 3 genom brevlådan precis som med säsong 4. Typiskt att jag har en säsong hemma som jag inte kan börja se på. Den andra saken är att jag fick avi om att hämta säsong 3. Varför inte sms? Bara för att det räknas som stort brev? Men jag ska enligt avin hämta ett paket till. Där skulle sms-aviseirng kommit. De verkar göra lite som de själva vill där på postutlämningen. Nåja, jag ska hämta hem alla mina paket efter jobbet i morgon. Jag kommer inte att beställa fler leveranser i sommar då jag inte kan gå dit. Jag måste ta flärdtjänst och det gör jag i samband med hemfärderna från jobbet. Under semestern kommer jag inte att åka flärdtjänst. Även om jag får betala månadsavgiften ändå. Jaja.

Det är så underbart att höra alla som klagar på värmen. Jag är inte ensam om att tycka att värme och sol är det värsta som finns väderleksmässigt.

Influensan

June 29th, 2009

Just nu pågår masstillverkningen som ska ge hela svenska befolkningen vaccinering mot nya influensan (svininfluensan). Med början i höst ska vi alla erbjudas två vaccinationer (frivilligt men två injektioner krävs). I min region har man beställt 3 miljoner doser.

Är detta en falsk trygghet?

A. Nya influensan är inte särskilt dödlig eller smittsam även om dödsfall förekommit.
B. Man tror att influensan kommer att bli mer aggressiv under hösten, kanske genom mutation.
C. Hjälper vaccinationen även mot en aggressivare variant?
D. Hinner vaccinet ge antikroppar innan influensan är över oss?

Beräkningarna säger att 20-40 % av den svenska befolkningen kommer att smittas. Går det att värja sig? Egentligen?

Frågan är hur allvarligt det är, eller hur allvarligt det blir.

Som jag förstår det kommer jag ganska snart att vaccineras då jag står i första linjen av de som prioriteras. 1) Sjukvårdsanställd, samt 2) har en sjukdom som gör mig infektionskänslig då jag tar andra mediciner som drar ner mitt immunförsvar. Men jag känner mig inte trygg ändå. Orolig? Nej, men det finns en olustkänsla över det hela. Spekulationerna, farhågorna, domedagsstämningen. Det sistnämnda kommer att bli värre. Kanske inte influensan, men den allmänna paniken.

Trolleri

June 28th, 2009

Min fjärrkontroll till dvd-spelaren:

I dag råkade jag klämma fjärrkontrollen. Då hände något oväntat:

Oj? Min fjärrkontroll har en hemlig lucka där det döljer sig ännu fler knappar?! Tänk, det visste jag inte. Tror jag haft dvd-spelaren i 3-4 år. Märkligt nog har jag aldrig saknat några knappar.

Vilken tur att jag inte känner mig dum. Det vore ju pinsamt att erkänna att man gjort bort sig. Hm. Är det meningen att man ska läsa medföljande manualer när man köper teknik?

Svagheter

June 28th, 2009

Abstinensen blev för svår. Jag kunde inte stå emot. En hel vecka klarade jag mig. Men i dag beställde jag även säsong 3 och 4 av Lost på dvd. Är jag inte försiktig är sommarens dvd-maraton över innan min semester börjat. Vilket kanske i och för sig är positivt.

En gång i tiden (tio år sedan) kunde jag sitta dygnet runt på nätet, det fanns så mycket att upptäcka. I dag är jag inte lika övertygad om att det finns något att upptäcka. I vilket fall som helst är jag inte längre intresserad av att ta reda på det. Jag kör med turbosurfning, d.v.s. jag kollar snabbt min mejl, mina rss-flöden och kastar ut en bloggtext. That's it. Det sker några gånger per dag, men jag sitter aldrig vid datorn mer än max en kvart åt gången, om ens det. Datorn är alltid påslagen, men jag sitter nästan aldrig där.

Ändå var detta med nätet något som jag använde för att varva ner. Tidigare, före nätet, läste jag mycket. Det har jag också lagt av med. I stället, jag vet inte... sover jag som återhämtning? Utom på sommaren då jag varma nätter slår mig ner för att köra mina dvd-maraton av tv-serier. Jag behöver det. Som ett sätt bara låten tiden gå. En tid för det undermedvetna att bearbeta dagarna. Eller nåt. Jag har svårt att förklara.

I morgon är en stor dag. Jag ska shoppa kläder. Det absolut värsta jag vet. För enkelhetens skull brukar jag bara gå in i klädaffären och säga vilken storlek jag har, så får de plocka ihop varor till mig. Sedan pekar jag på de färger jag anser klä mig och betalar för mig. Prova kläderna? Ni skämtar. Det är det jag tycker så illa om. Nu är jag stamkund och får alltid 20 % rabatt på ordinarie pris. Det lönar sig att endast premiera en butik. Men så är de också svindyra med sitt ordinarie pris, det stavas kvalitet och märkeskläder.

Har jag någonsin sagt att jag är fåfäng? Det är jag inte. Jag är praktisk.

Your driver is out of data

June 27th, 2009

Sånt här tycker jag är trist. Saker jag borde uppdatera på min dator som inte ens är ett år gammal.

Regn hade inte varit dumt

June 27th, 2009

Åh, jag ser moln på himlen! Prisa Herren! Efter två dygn med migrän (ljusutlöst?) och med både inne-/utetemperatur på +27, skulle det inte vara dumt med svalka. Men enligt alla prognoser ska värmen hålla i sig i stort hela nästa vecka också. Tusan! Bara jag klarar av att jobba kommande veckor innan semester utan sjukskrivning. Det är svårt att pricka in så att semestern infaller när det är som varmast och då jag ligger utslagen med svåra smärtor.

Det är ett bekymmer. Varje sommar är en fasa då det är den enskilda faktor som ger störst upphov till handikapp. Det känns inte bättre av att jag vet att den delas med så många fler. Hur andra löst problemet vet jag inte, men förmodar att det är genom kylvästar och klimatanläggningar. Sjukvården har sagt att jag får sjukskriva mig, men jag tycker det är en dålig lösning. Varför byta ut en begränsning mot en annan?

Morgonsvalkan ute är skön men inte tillräcklig. När det inte är sommar kan jag gå obehindrat på morgonen (innan kroppstemperaturen ökat under dagens fysiska aktiviteter). Just nu är jag spaghetti i benen och jag saknar den kalla årstiden. Och varje morgon jag går ut på vinterhalvåret tänker jag "detta är lycka". Det är nog enda gången jag känner mig någorlunda normal i kroppen, tillåts fungera normalt. Det känns väldigt långt till hösten. Just nu är det en plåga och ett lidande.

Bländad

June 26th, 2009

Solljus ger mig migrän. Det märkliga är att också ett fotografi där motivet är soligt/bländande ger mig migrän. Eller överexponering/fotoblixt av ett fotografi. Jag fick det precis av att titta på Aftonbladets bild på Robbie Williams. Så varför får jag inte migrän av bildskärmens vita pixlar? Men av ett fotografi? Inget blir ljusare än vitt, så hur kan man bli bländad av något som inte kommer upp i helvitt?

Miniflytt/miniflyt

June 25th, 2009

Detta är en dag jag borde lägga på minnet. Dagen då jag fick byta arbetsplats (eg. bara ett annat rum, lugnare miljö som ger arbetsro). I nästa vecka ska jag flytta alla mina saker, men jag vet inte hur jag ska få plats. Hur som helst så känns detta väldigt bra. Hoppas bara det blir bra också.

Vädrar morgonluft

June 25th, 2009

Med ett ryck vaknade jag och flög upp ur sängen. Jag var helt övertygad om att klockan ringt, jag stängt av den och somnat om. Jag har en tendens att göra så när jag inte riktigt vaken då klockan ringer. Därför har jag två telefoner med väckarklocka som i normala fall inte brukar ligga inom räckhåll. I normala fall. Så inte nu.

Klockan visade sig vara 4.30. Klockan hade inte ringt. Den var inte avstängd. Jag hade inte försovit mig. Men då det bara var en kvart kvar av sovtiden, så gick jag upp. Och nu sitter jag och väntar på flärdtjänsten. Då det är en stund kvar ska jag passa på att mejla jobbet också innan jag glömmer det (är på jobbet om en timme men lär glömma mejla). Hoppas nu bara att chefen inte tittar på klockslaget mitt mejl är sänt. Nåja.

I går var det väl 30 grader varmt. Värmen var inte snäll mot min lekamen. Det kändes som om jag varit med i ett slagsmål, blivit överkörd av en buss och sedan kastats in i en stentumlare. Värken var hemsk. Lyckligtvis har mitt hem ännu inte värmts upp, så jag har haft en sval natt. Och smärtfri. Jäkla sommar.

Rundgång

June 24th, 2009

Intensiva arbetsdagar. Trötta kvällar. Det är inte så mycket mer än så.

Fem dagar senare

June 23rd, 2009

Usch, jag börjar bli långhårig. Är jag inte försiktig har jag väl snart en rosa rosett i håret som Kajsa Anka.

Kalenderpojken

June 23rd, 2009

I dag köpte jag min femte (tror jag) årskalender. Mitt schema ändras så mycket att det jag skrivit in inte stämmer särskilt länge. Just nu är det kaos med pilar och hänvisningar för dagar som jag ändrat, dagar som jag måste ändra manuellt för varje schemaperiod samt egna byten p.g.a. möten. Jag vet inte längre vilka dagar jag ska arbeta respektive vara ledig på. Det är åter dags att börja om från början.

Varför jag inte skriver med blyerts? Det fungerar inte riktigt. Jag har fått färgkoda mina arbetsdagar respektive lediga dagar. Ovanpå det har jag fått färgkoda mina möten samt när hämndtjänsten ska göra besök. Som sagt. Jag har kaos i planeringen.

Snart är det som sagt semester. Ändå funderar jag på om jag inte borde ta en fridag i nästa vecka. Ingen speciell anledning annat än att jag samlat på mig timmar som jag inte får ha innestående.

Dagen i dag har inneburit arbete. Rejält med arbete. Och lite nyheter och skvaller. Som en vanlig arbetsdag med andra ord.

Restaurangen på jobbet flyttade i höstas och det blev för långt för mig att gå. Nu när jag tillfälligt sitter på ny arbetsplats fick jag plötsligt nära igen. Så det betyder att jag åter kan äta fisk varje dag. Jag vill äta fisk varje dag. Något jag aldrig kan göra hemma p.g.a. fiskallergikern Gazzy the cat. Jag får smyga med fisken på jobbet.

Nedräkning

June 22nd, 2009

Nedräkningen borde kanske börja nu när det endast återstår 12 arbetsdagar innan semestern slår till med all kraft. Men för att kunna göra en nedräkning måste man ha något att längta till, ett mål. För min del fungerar det inte riktigt, eftersom så mycket ska hända dessa tre veckor. Som tar fokus bort från en nedräkning. Jag är nog mer stressad än övrig tid på året även om det faktiskt inte har med semestern eller sommartid att göra. Det är bara mycket ändå just nu.

Samtidigt är jag piggare än på länge även om jag har mina sömnbesvär som gör mig trött. Skillnaden är att jag inte är slutkörd efter en dag på jobbet även om jag är stressad. Slutkörd blev jag av min tidigare arbetsplats där den psykosociala arbetsmiljön var under all kritik. Där det ständigt var prat, skrik och vrål. Den arbetsplatsen har jag kvar men är tillfälligt utstationerad till annan plats p.g.a. personalbrist (på andra stället, där jag tillfälligt hoppat in) och arbetsbrist (jag har för perioden lite att göra av "eget" arbete).

Men egentligen vet jag inte ännu hör hösten kommer att se ut för mig. Preliminärt har jag tre arbetsplatser jag alternerar mellan men hoppas det reduceras till två. Vi får se. Det jag vill eliminera är platsen med den dåliga arbetsmiljön. Så att jag orkar med min fritid samt återfår ro.

Sommaren och semestern är bara en parantes. Ännu kan jag inte släppa jobbet och det lär jag inte kunna göra förrän min första semesterdag. Så glöm nedräkningen. Jag kommer att bli chockad den dag jag inser att jag har semester - den lär komma väldigt oförberett. Mentelt oförberett. Även om jag vet att det börjar dra ihop sig.

Make your own kind of music

June 21st, 2009

40 år sedan.

[youtube]PEQxEJ5_5zA[/youtube]

Låten inledde säsong 2 av Lost. Jag har bara tre avsnitt kvar på dvd nu. Det intressanta är extramaterialet samt att jag endast följde Lost sporadiskt första åren eftersom jag störde mig på återblickarna. I en kommentar på dvd:n förklarade man varför man har Mama Cass låt med. De ville ha en töntig och käck låt som skulle vara en kontrast till det mörka och skrämmande som Lost är. Det lustiga är också att de ville ha en okänd låt som skulle vara drygt 30 år gammal. Men är låten verkligen töntig och käck?

Inför kaoset

June 21st, 2009

Himmel, så svett jag är! Det är tufft att behöva städa innan hämndtjänsten kommer och städar. Nja, städar gör jag väl inte, men här måste vara rena ytor överallt. Annars gör de inget. De gör ingenting ändå, när jag tänker efter. Annat än förstör. Den korta tid de är här. Två personer, en timme, varannan vecka. I praktiken är de här 20 minuter och gör inte det som är avtalat. För de har inte tid. Mitt kök har de städat två gånger på tre år - de tycker det är för jobbigt även om det ingår i avtalet som jag betalar för. Dammar gör de på två hyllor utan att flytta på sakerna. I sovrummet dammar de ibland, men inte hyllorna, skrivbordet eller nattduksborden. Fönsterbrädor rör de inte. Källsortering ska de ta med sig, vilket de inte gör. När jag tänker efter så vet jag inte varför de kommer eller varför jag betalar.

Jo, en sak gör de. Dammsuger kattpäls på golvet och städar toaletten. Det sistnämnda innebär att de duschar golvet för att sedan gå. Kattlådan står alltid i vatten p.g.a. detta. Speglar torkar de aldrig. Jag tror att jag gör det mesta. Plus att jag sätter tillbaks möbler som de flyttar på, hänger upp gardinerna som de drar ner och så vidare.

Ärligt. Varför låter jag dem komma? Jo, i avtalet ingår fönsterputs två gånger per år som jag verkligen behöver hjälp med. Som ett externt företag sköter. Detta görs "gratis". Men frågan är om det inte är billigare om jag själv anlitar fönsterputs med tanke på hur mycket jag betalar under ett år för hämndtjänsten.

Och ingen undrar vad jag menar med "hämndtjänst". Det är ganska uppenbart.

Det som gör mest ont är när jag ser dem "städa". De vet inte hur man gör. Hörde en säga att hon aldrig köpt dammsugare utan sopade hemma. Själv har jag fått betalt för att städa på företag under studieåren, och jag kan bara konstatera att jag vet hur man städar.

I morgon kommer orkanen dragande. Precis som Gudrun lämnar det kaos efter sig.

Söker finner

June 20th, 2009

Nu börjar min helg. Midsommarhelgen på jobbet är nu över och jag kan göra annat. Som hushållssysslor.

I dag fann jag en rapport på nätet om manliga läkarsekreterare. Jag funderade lite på om jag inte deltagit i studien som ledde fram till rapporten. Jo, jag kände igen den när jag läste. Under årens lopp har jag deltagit i många skoluppsatser genom att vara en del av intervjuunderlaget. Men aldrig att jag tidigare fått se en slutrapport över arbetet. Man vill gärna ha mina svar, men man återkopplar aldrig den färdiga produkten. Det tycker jag känns lite tråkigt och i dag råkade jag bara finna en utav dem genom att göra en sökning på nätet.

Det roliga är också att finna så många artiklar på nätet där så många säger sig vara "ensam manlig läkarsekreterare i landet". Det stämmer absolut inte. Av hela yrkesgruppen så är vi faktiskt hela 3 promille män. Det framgick ur rapporten jag fann i dag. Samt att vi är yngre, är bättre utbildade, större ansvar och sämre betalda än våra kvinnliga diton. Trots att Aftonbladet i en gammal artikel påstår att vi har fem tusen mer i månaden. Det är inte sant.

Jag såg också en tråd från förra året på Flashback där man beskrev sekreterarens arbetsuppgifter. Hm. Delvis stämde det väl, men mycket saknades. Kanske jag borde återge min arbetsbeskrivning som jag hade i gamla dagboken? För kanske upplysning leder till att jag får fler manliga kollegor? Kanske vi kan komma upp i 4 promille?

Millennium

June 19th, 2009

För tio år sedan fanns det en undertryckt panik. Då var vi så nära millennieskiftet och man kände spänningen. Det var något märkvärdigt vi skulle få uppleva. Jag förstod väl själv aldrig hypen riktigt, men just ordet millennium förekom överallt. Ofta var det dessutom felstavat i media (millenium). I dag är det väl inte många som tänker på millennieskiftet, nästan tio år har gått. Hur märkvärdigt var det egentligen då på nyårsafton? Och inträffade allt det där som profetian förtäljde? Jorden undergång. Rymdvarelser skulle göra sig synliga för oss. Eller vad man nu i vissa kretsar trodde.

Vad associerar jag till millennium i dag? Två saker. Låten med Robbie Williams samt tv-serien med Lance Henriksen. Tv-serien skrev namnet MillenniuM. Två stora M. Romerska siffror för 2000. Det tyckte jag var lite underfundigt.

I övrigt betydde millennieskiftet ingenting för mig. Varken före eller efter. När jag var liten brukade jag fasa lite inför år 2000 eftersom det skulle innebära att jag var 30 (kändes avlägset - lika avlägset nu bakåt känns det som). Och all den teknologi vi skulle ha i form av flygande bilar och kolonier på månen eller andra himlakroppar.

Men en sak undrar jag. Hur löste man millenniebuggen? Den som skulle få alla kärnkraftverk att explodera och flygplan att falla ner från himlen? Uppgraderade man datorernas årtal från två till fyra siffror? Struntade man i det och inget hände? Eller exploderade några kärnkraftverk och flygplan föll ner från himlen som jag inte hört något om? Rent konspiratoriskt kan det väl vara så att rymdvarelserna skyddat oss alternativt dolt dessa katastrofer för att inte skapa panik? Hm.

Och nytt millennium blev det först 1 januari 2001. Det var då vi gick in på tredje* årtusendet. Som vi själva markerat genom att hitta på en tidpunkt som vi satt till år 0 för Jesu födelse. Trots att det inte stämmer. Samt, varför skulle allt magiskt kretsa kring hans födelse och händelseutveckling några tusen år senare? Och om man nu var så orolig för år 2000 - vad händer år 1000 som var så märkvärdigt och omvälvande?

Tänk så mycket år 2000 gav upphov till. I form av spekulationer.

* Markoolio hade fel som sjöng om millennium 2. Den 1 januari 2000 var 999 år efter millennium 2.

[youtube]bx5dCD90vB8[/youtube]

Observera att Markoolios låt stavas Millenium 2. Ett n... för lite.

Mina helger

June 19th, 2009

Det blev en väldigt lugn dag på jobbet. Jag gjorde rent på jobb och kunde hämta lite från annan verksamhet att utföra. Så får det nog bli i morgon också.

I nio år har jag jobbat var tredje helg, året runt. Och det har aldrig varit något som jag protesterat över. För jag trivs med att jobba helg inkl. helgdagar som infaller i veckan. På helgen är det lugnare, tystare, man hinner mer, det finns tid att lära känna vårdpersonal och läkare. Bonus är ob-tillägget och fridagarna som infaller i veckorna.

Samtidigt ställs det högre krav på en när är ensam ansvarig och ska ersätta uppåt 20 personer. Det finns ingen som man kan fråga hjälp om det skulle behövas. Egna initiativ gäller. Där finns ett annat krav också - man måste veta allt och kunna allt när man är ensam.

Det jag inte kan förstå är de som inte vill jobba helg. Egentligen slutade jag med detta för fyra år sedan, men jag fortsätter glatt för ingen annan vill ta över. Människor är lustiga. Var tredje helg är ingen uppoffring ens om man har familj. Det handlar om dagtid. Och fridagarna i veckorna är underbara om man vill shoppa utan att trängas en helg på stan, kunna gå till banken när de har öppet och så vidare. Fördelarna överväger nackde... öh, där finns inga nackdelar!

Kvasifilosofi

June 18th, 2009

Man kan inte beskylla mig för att vara sentimental. Hela livet går ut på att lämna platser och människor bakom sig. Visst, jag kan sakna. Men inte på det där gråtmilda sättet där man med tungt hjärta och sinne vill tillbaka till någonting bara för att det var en trygghet eller vana.

Varför? Enkelt. Livet händer hela tiden. Det är i ständig rörelse. Människor och platser kommer och går. Dessutom förändras man själv också. Framtiden är fylld av förändringar. Nuet är fylld av nya saker. Varför då hålla fast vid det som varit? Och dessutom interagerar dåtid med nutid och framtid. Så lämnar man egentligen någonting? Vi har ju våra minnen. Vi har våra erfarenheter. Därav min tes: Livet händer hela tiden.

Välbefinnande

June 18th, 2009

Nyklippt! Om man nu kan kalla en rakning för klippning. Så här korthårig har jag aldrig varit. Det är fyra dagar sedan jag rakade av mig skägget, så nu är skäggstubbet längre än hårlängden* på huvudet. Och det är så jag vill ha det. Skäggig men med kalt huvud.

Nu kan jag gå ut och visa mig i världen utan att behöva skämmas för en hemsk hårkrans.

* Knappt 1 mm.

Rytmen

June 17th, 2009

Att inte sova. Inte kunna. Jag brukar få frågan varför jag inte tar hjälp av medicinering, men jag vägrar konsekvent. För jag behöver också motsatsen, tabletter som håller mig vaken. Paradoxalt, men jag pendlar mellan dessa två tillstånd. Sömnbrist eller somnolens. Antingen det ena, eller det andra. Mellanläget som skulle vara "normal sömn kontra vakenhet" existerar inte. Är jag ledig bryr jag mig inte hur min dygnsrytm rubbas. Arbetar jag, lider jag. Av antingen det ena eller det andra. Men jag vägrar ta läkemedel som artificiellt ska skapa en balans. För jag vet inte om jag kan skylla på ms även om detta är erkända problem. Trots allt har jag haft dessa sömnproblem i 15 år innan jag fick ms, om än inte så uttalade som de är i dag.

Så vad är då orsaken om inte ms? Jag har bara teorier. Som att jag tänker för mycket, kan inte slappna av. Kan därmed inte sova för att sedan bli utmattad med stort sömnbehov. Men jag vet inte. Jag tvekar. Däremot funderar jag på när det inträffade. Det måste ha varit i trettonårsåldern. Något som kom med puberteten och som är hormonellt?

Orsaken kvittar egentligen, för det verkar vara kroniskt. Jag gör som jag brukar - försöker anpassa mig och acceptera. Men som sagt, jag accepterar inte mediciner.

Önska mig en god natt. Oavsett om det blir sömn eller ej.

Retsamt

June 17th, 2009

Inget är så irriterande som att bli väckt av telefonen. Särskilt nu när jag har så svårt för att sova om nätterna. Därför blev jag högst irriterad när mobilen började ringa härom natten. Irriterande var också att signalen inte fungerade*, utan telefonen låg bara och vibrerade*. Och det slutade inte ringa. Jag funderade allvarligt på att trots allt stiga upp och se vem som var oförskämd nog att ringa mitt i natten.

Det var väl här jag insåg att det inte var telefonen. Det var Gazzy som låg bredvid mitt huvud och snarkade. Hon låg med ansiktet tryckt in i kudden och vibrationsljudet var hennes snarkningar mot kudden. Då kändes det genast bättre. Telefonen var tyst.

* Min mobiltelefon lever sitt eget liv. Språkinställningen kan plötsligt bli finska, eller så stänger telefonen av sig själv (särskilt vid sms-mottagande). Inget förvånar mig, inte heller om signalen slutar fungera.

Till mitt försvar

June 16th, 2009

Om detta har jag skrivit tidigare. Nu råkade det bli aktuellt i dag igen via medias rapportering. Samt att jag raderat mitt bloggarkiv för 1999-2007.

Jag har aldrig gjort lumpen. I dag kan många svenska män säga det, men kanske inte de av min årgång. I kanske fem år innan jag mönstrade våndades jag väldigt över detta med lumpen. Skulle jag inte få vapenfri tjänst skulle jag helt vapenvägra med fängelse som följd. Vad som helst, men inte göra vapentjänstgöring. Jag var med i Svenska freds och kände andra som gjort vapenfri tjänst, så jag hade stöd. Men jag mådde dåligt av att veta att jag skulle mönstra och eventuellt tvingas lumpen.

Egentligen våndades jag i onödan. Men kanske hellre det än om jag vetat vad som skulle komma.

Jo, jag mönstrade. I april 1988. Också detta var något jag inte ville, men var tvungen. Jag var på helspänn även om det inte var så illa när jag väl var där. Två dagar skulle jag vara där. Det började med någon form av intelligenstest där man skulle besvara frågor skriftligen. I pauserna visades MTV, första gången för min del som varken hade satellit eller kabel.

Det gick bra fram tills läkrens fysiska undersökning. Det var precis innan jag skulle kliva på testcyklingen. Det var då de upptäckte knölen i testikeln. Remiss skickades akut till sjukhuset och jag skickades hem. Mönstringen var avbruten, efter en halv dag.

Jag kom ganska snart till kirurgen som beslutade för att operera mig, vilket gjordes. Ett par dagar efter att mormor dött hemma hos oss på ett kalas. Om knölen var god- eller elakartad visste man inte vid operationstillfället.

En månad senare gick jag ut gymnasiet, fick komplikationer till operationen, gick ner 40 kg, började jobba, mina föräldrar separerade, jag flyttade hemifrån, började gå upp i vikt igen. Ett kaosartat år som inleddes med mönstringen. Därför blev jag lite förvånad över att ett år efter den avbrutna mönstringen bli kallad tillbaka. Jag skulle göra om mönstringen. Dock skulle jag först prata med en psykolog. Som skickade hem mig direkt och sa att jag inte skulle göra lumpen. Jag var frikallad. Förmodligen p.g.a. att jag hade för mycket kaos i mitt liv. Jag var oförberedd på detta, trodde att jag skulle mönstra mina två dagar och åter behöva kämpa för vapenfri tjänst eller vapenvägra. Men det kändes skönt att slippa, jag hade som sagt andra problem att tampas med.

Däremot vet jag fortfarande inte vilken den officiella grunden till att frikalla mig var. Tjugo år har gått men jag vet faktiskt inte om det kanske handlade om att neddragningarna inom militären, om mitt kaosartade liv eller att jag inte var i gott fysiskt skick.

Och jo, jag fick också med tiden ett brev från sjukhuset där knölen diagnostiserats. Dock – det dröjde tio år innan jag öppnade brevet. Det kunde slutat illa med tanke på att där kanske fanns något elakartat där jag själv också skulle ta kontakt med vården som glömt mig. Men det var en godartad fettknöl/bråck/tumör (svårt att avgöra – min tolkning efter att jag lärt mig medicinsk terminologi). Och jag vet vad som utlöste knöltillväxten. Tre år tidigare hade jag voltat med cykeln och ramen hade träffat lite smärtsamt.

Och kirurgen som opererade mig. En gång i tiden Sveriges bästa kirurg på könsoperationer från man till kvinna. Jag är fortfarande man. Jag lova. Och båda testiklarna har jag på plats.

Så vad ville jag ha sagt med denna utläggning? Jo, allmän värnplikt avskaffas nu efter ett riksdagsbeslut i dag. Det är jag väldigt glad för. Tvång är något jag är allergisk mot. Hellre ett professionellt insatsförsvar, hur nu det ska se ut. Förhoppningsvis kan man då sålla bättre bland sökande. Både för att bli av med de labila främlingsfientliga personerna, men också då frivillig basis ger bättre engagemang. Det blir kostnadseffektivt, hoppas jag. Men jag lägger ingen värdering i om försvaret behöver mer eller mindre pengar. Trots allt är jag vapenvägrare in heart and soul.

Prestera

June 15th, 2009

Min långhelg omfattande fyra dagar börjar lida mot sitt slut. Jag har varit extremt lat. Eller väldigt produktiv. Det beror på vilket synsätt man har. Jag har nämligen de senaste tre dagarna sett 21 avsnitt av Lost säsong 1. Dvd-filmerna har en hel del extramaterial som förklarar en del luckor i handlingen.

Jag måste erkänna att jag är svag för de tv-serier som J.J. Abrams står bakom. Som Alias, Lost och Fringe. Ja, allt utom Felicity. Detta är väl de serier han är mest känd för att ha skapat.

Annars har jag inte så mycket för mig. Jag stålsätter mig inför midsommarhelgens arbete. Nej, det är inte så krävande egentligen, det är bara jag som känner mig pressad av att ensam hålla ställningarna. Man kan råka ut för väldigt mycket oväntat som kräver improvisation. Samtidigt är det också tjusningen med det hela. Och storhelgstillägget.

Veckans uppsamling

June 14th, 2009

Anledningen till att jag vågar raka mig beror på att jag inte behöver visa mig inför människor jag känner förrän på tisdag. Pinsamt att visa sig slätrakad som ett prepubertalt slyngel. Efter tretton år med hårig ansiktsprydnad har jag vant mig vid att se så ut. Allt annat är pinsamt och ger mig olustkänslor. Fördelen är annars att jag kan blåsa undan luggen nu utan att en mustasch är i vägen. Men jag har ju ingen lugg. Så då faller den enda fördel jag kan finna.

Det var ett bra tag sedan jag var inne på Facebook. Till min förvåning upptäcker jag där att användningsområdet har ändrats något. Man mikrobloggar à la Twitter där. Men med bättre möjlighet att kommentera. Tydligen är det där den sociala samvaron återfinns. Där finner jag alla exbloggare som aldrig visar sig på nätet i övrigt. Lite oförskämt, säger jag surt som missat det.

Jag sover mycket gott nu. Och väldigt länge. Sömnbristen tidigare i veckan löstes genom att jag fick en dag fritt och kunde sova när det passade mig. Just nu passar det mig bäst att sova en timme i taget, gå upp en timme, lägga mig igen för att sova en timme till, gå upp en timme och så vidare. Jag väcks ständigt av minsta ljud och kan inte somna om direkt. Nu börjar sömnkontots minussida minska. Trist bara att jag ännu inte kan få ihop längre sömnperioder, typ en hel natt.

Eagle Eye-filmen var helt okej. Första halvan. Konspirationsteorier med teknikens möjligheter till övervakning var intressant. Tills det visade sig vara en superdator som misstolkat amerikanska grundlagen. Jaha. Fjantigt är bara förnamnet.

Denna helgen tittar jag på säsong 1 av Lost som jag haft på dvd nu i ett halvår utan att bli färdig till att börja titta. Jag följer Lost på TV4 men man refererar till avsnitt sända för så många år sedan att jag inte minns. Man bör nog se serien parallellt, både på tv och dvd, för att hänga med. Och nej, det är ingen bra serie. I början var det intressant men det har spårat ur. Ändå vill jag veta upplösningen. Tror att fyra säsonger återstår att spela in. Hur långt kan de utveckla eländet?

Okej. Sommarens dvd-maraton får bli Lost. Tidigare år har det varit Sopranos, Pantertanter, Alias och Millennium. Och så har jag väldigt många säsonger av Battlestar Galactica liggande. Nästa sommars dvd-maraton?

Slät bulle

June 13th, 2009

Nu när trimmern är trasig, är det lite jobbigt att försöka hålla ordning på ansiktsbehåringen. I dag stod jag inte ut. Nu är jag renrakad med hyvel. Det händer cirka en gång vart femte år att jag rakar av mig allt. Jag avskyr det innerligt. Jag vill ha piggsvinsstuket. Okej, detta är bara temporärt. Om några dagar är jag hårig och fin igen.

Eftersom jag så sällan är renrakad får ni en bild med före och efter. Och ärligt. Jag tycker att alla karlar ska vara orakade. Det är onaturligt att dra vassa saker över ansiktet.

FB

June 13th, 2009

Okej, nu har jag ett profilnamn på Facebook. Det är inte ofta jag är inne på sidan, för jag blir sönderstressad av plottrigheten i designen. Alla verkar ha så kul och håller kontakten med varandra - själv backar jag långsamt bakåt. Torgskräck? Nej, som sagt - design from hell. Och jag hittar inte i detta kaos. Jag har inte tid att sitta och leta mig fram, för plötsligt kastar de om designen.

Bend over

June 12th, 2009

Tiden går fort när man har kul. Det måste vara ett av tidsbegreppens största missförstånd. Summa av tid är heller inte konstant. Istället är det så att tiden går fort när man är stressad, och summan av lasterna, inte tiden, är konstant.

I dag tror jag att jag passerade genom ett warphål i tiden, det vill säga jag måste ha böjt rumstiden och färdats snabbare än ljuset. Annars har jag ingen logisk förklaring.

Jag tog nämligen flärdtjänsten till banken där jag bytte säkerhetsdosa, tog spårvagn hem, gick in på fiket, vidare till tobaksaffären och sedan hem. På under en halvtimme. Det tycker jag är imponerande. Frågan är då bara hur jag ska fördriva dagen eftersom jag räknade med att mina ärenden skulle ta cirka två timmar. Jag har fått tid över. Äh, jag får göra som vanligt – lägga timmarna (och handen) på Gazzy och hennes lurviga mage.

On my mind

June 11th, 2009

Sömnbristen påverkar mig väldigt. Lyckligtvis kan jag nu slappna av eftersom jag är ledig en stund (några dagar) från jobbet. Ingen press där jag försöker tvinga mig till att sova genom att ligga och vända mig timme in och timme ut. Jag kan ta dagen som den kommer. (Utom i morgon då jag också måste passa en morgontid, om än inte jobb).

Annars är jag mest upprörd över att jag inte får ha arbetskläder längre på jobbet. Det är så urbota dumt att det inte liknar någonting. Vadå inte patientnära arbete? Smittor och skit kan man få på andra sätt i den miljön. Men nu ska det sparas pengar. Märkligt eftersom regelverk för arbetskläder inkluderar alla personalkategorier om man befinner sig i lokaliteter där det finns behandlade patienter. Okunskap där man nu visar hur man värderar vissa personalkategorier som betydelselösa.

Om natten

June 11th, 2009

Tusan! Ännu en sömnlös natt. Dock kan jag inte skylla på smärta. Jag har senarelagt flärdtjänsten för jag har ändå gott hopp om att somna någon gång. Och då gärna så pass många timmar att jag orkar med ännu en arbetsdag. Det där med sömn är ett evigt problem för min del. Antingen blir det för mycket eller för litet. Ingenting kan kallas för normalt.

Hm. Hur ser det ut med nedräkningen inför semestern? Jag har inte kollat. Aha, fyra och en halv vecka till på jobbet. Eller 17 arbetsdagar. Det låter mycket. Att jag har så långt kvar innan jag går på ledighet. Det är nästan så man hinner sätta fram adventsljusstakarna innan. Men jag har inte kommit in i "längtan" till semestern än. Än så länge känns det okej att gå kvar på jobbet, kanske för att ingen ännu gått på semester. Jag vet inte riktigt varför semesterperioderna senareläggs år för år.

Härom natten, en natt då jag kunde sova, drömde jag om Gazzy. Hon smet från mig. Jag lockade, hon svarade men kom inte. Så höll vi på - jag lockade, hon svarade. Till sist vaknade jag av att jag också högt började locka på henne. Och hon svarade. I sömnen. Slutligen vaknade hon också och skuttade upp i famnen på mig, sedan somnade vi båda om. Jag är inte helt säker, men jag tror att vi hade samma dröm. Betyder det att jag är ett med min katt?

Okej. Åter till sängen. Klockan är 01.10. Nu ska jag bara flytta fram klockan från 05 till 06.15. Får jag bara fyra timmar så klarar jag galant att arbeta utan störningar.

Facit, sömn 3,45.

17!

June 10th, 2009

I dag är det exakt sjutton år sedan jag blev läkarsekreterare. Ingenting att uppmärksamma. Det lustiga är bara att så många kollegor fortfarande blir chockade över att de har en manlig kollega, eller att de välkomnar mig i yrket då de tror att jag är nyutbildad (eftersom de aldrig hört talas om mig - tydligen förväntar de sig att det är en information som ska spridas som en löpeld över landet att de har en manlig kollega). Förutom att jag brukar påpeka hur många år jag har i yrket, brukar jag också upplysa om att vi är ungefär 50 män i landet som valt detta yrke. Det sistnämnda är också något jag brukar upplysa journalister* om då de tror sig ha funnit ett scoop när de hittar mig på nätet. De senaste fem åren hänvisar jag alltid till mina anonyma manliga kollegor. Jag har gjort mitt i pressen.

* Journalister kontaktar mig ett par gånger per år med anledning av 1) manlig läkarsekreterare, eller 2) man med multipel skleros, eller 3) mångårig bloggare. Inget tycker jag befogar massmedial uppmärksamhet, så jag tackar konsekvent nej. Trots allt är det ämnen jag bloggar om, så då får man väl läsa här istället.

Besvärligt

June 10th, 2009

De två senaste nätterna har jag sovit max sju timmar. Totalt, tillsammans. Jag har nämligen väldigt magont. Först nu, efter någon dag, har jag förstått vad det är. Ms-smärta, ytlig, på huden, fast egentligen hjärnans misstolkning p.g.a. dåliga nervimpulser.

Benen är också konstiga. Tunga som bly, kan inte lyfta dem. Ändå känns det som om de var fyllda av helium på väg att sväva upp i det blå. Motsägelsefullt? Nej, inte när det kommer till ms. Känselförnimmelserna spökar.

Så här blir det alltid när det är för vamt ute. Ja, det är +15 men det räcker. De symtom jag får yttrar sig inte likadant år efter år, de varierar men har några saker gemensamt: neurogen smärta, domningar, känselbortfall. Jobbigt är det bara när det hindrar mig i mitt dagliga utförande. Det stör min koncentration. Allt som oftast, med andra ord. Plågsamt är det inte, bara störande och obehagligt. Men jag vet ju vad det är, så då anpassar jag mig trots allt till det. Till en viss grad.

Såg i tidningen i dag att man funderade på att ta bort dyra läkemedel för vissa patientgrupper (som dit jag hör). Ganska märkligt när man inom vården går ut med något sådant här och påstår att pengarna tas från verksamheternas budget. Mig veterligen så betalas sjukvård och läkemedel av skattepengar och statsbidrag. Det är inte verksamheternas pengar. De kan heller inte exkludera behandlingar p.g.a. kostsamhet då hälsotillstånd ska avgöra behandling. Detta är en politisk fråga om prioriteringar. Visst, ekonomin är begränsad och ska räcka till mycket. Vill man ha mer pengar inom vården så kanske man ska börja med att avgiftsbelägga läkarbesök för barn? Som exempel.

Det är lågt när vården går ut och försöker skapa opinion genom att stressa patientgrupper som i sin tur ska beklaga sig hos styrande. Man går omvägar över de som man ska vårda.

Vadå ekonomisk kris?

June 9th, 2009

Hårtrimmern är som sagt beställd. I dag hämtade jag en annan betällningsvara - en dockningsstation till min iPod. Och i morgon tror jag att jag får dvd-filmen jag beställde kl. 05.47 i morse, Eagle Eye. Om jag förstått det rätt är sistnämnda 1984 i en ny och annan tappning, men som går ut på att storebror ser dig.

Jag har fortfarande inte förstått om piraterna vill ha framskriden teknik eller värnar om integritet. En kombination? De vill ha tekniken men inte att den missbrukas. Öh, va? Är det inte en paradox? De vill missbruka upphovsrättsintegriteten men vill att staten inte använder samma teknik till att jaga dessa integritetskränkande individer? Jag måste ha missat något väsentligt i bruset.

Hur som helst kan jag inte förstå varför jag blivit sådan shopaholic. Teknikbögen* måste har satt på mig hårt.

* Bildligt. Jag har ett rikt inre visuellt liv.

Något ovårdad

June 8th, 2009

Dagens katastrof måste vara att min skäggtrimmer gått sönder. Åtminstone vill den inte starta vilket jag tolkar som trasig. Tja, jag har beställt en ny som levereras om 2-3 veckor. Gud, hur kommer jag att se ut om 2-3 veckor? Okej, man kommer långt med sax och kam, men det blir inte riktigt snyggt.

Ödets nyckfullheter

June 7th, 2009

Hur mycket av val respektive slump är det som ligger till grund för våra yrkesliv? För min del har det varit snårigt och alltid varit slumpen som styrt. En slump som tvingat mig till ett val.

Jag vet inte vilka risker det finns för mig att bli arbetslös. Det är inget jag direkt funderar på och jag vet heller inte vilka chanser till ny tjänst som finnas. Jag har tre olika yrkeskompetenser men jag tror inte de är tillfördel då de grundar sig på genomgångna utbildningar. Oftast är det väl så att man istället tittar på senaste tjänsten och värderar det jobb man utfört där. Det får ligga till grund för framtida anställning.

Japp, jag har två inaktiva yrkeskompetenser, en har jag aldrig jobbat som (handel) och en jobbade jag bara som under ett år för över tjugo år sedan (kontor/ekonomi). Okej, det sistnämnda ligger väldigt nära det yrke jag har i dag även om det är på en helt annan nivå.

Det som känns deprimerande är att jag vid arbetslös säkerligen tvingas utbilda mig till något helt annat, att det inte duger som jag har i bagaget i form av utbildning eller erfarenhet.

Men åter till min inledning. Slumpen ledde mig in på en yrkesutbildning när jag skulle börja gymnasiet. Jag hade inte betyg för att det jag ville. Slumpen styrde mig också in på kontorsarbete, vilket jag inte alls tänkt mig. Jag blev arbetslös och slumpen styrde mig åter och plötsligt hade jag gått ännu en yrkesutbildning som jag inte var särskilt intresserad av. Sedan har denna slump hållit mig kvar inom yrket i sjutton år (exakt om tre dagar). Ser man till vilka arbetsgivare jag haft under åren har också det varit slumpen som styrt. Jag har aldrig i mitt liv fått en tjänst som jag själv sökt. Jag har alla gångerna blivit tillfrågad och placerad. Det enda jag kunnat göra är att acceptera de få förslag jag fått. Och försökt göra det bästa av det hela. Jag kan inte säga att jag är missnöjd med hur slumpen styrt och ställt över mitt yrkesliv, men det känns otillräckligt på något sätt. Jag har inte fått en tjänst för utomordentliga meriter i ett urval bland andra (jag har varit ensam om att tillgå och utan att ha sökt något). Jag har heller inte blivit headhuntad. Att jag halkat in både här och där har inte varit min egen förtjänst. Det tycker jag är trist.

Frågan är hur mitt yrkesliv sett ut om jag själv fått välja från första början utan att slumpen lagt sig i. De gånger jag själv försökt ta kontroll över mitt liv har ändå aldrig lett någon vart. Hade jag inte fått ms för tio år sedan hade jag varit utbildad PA nu. Eller hade jag inte tvekat mellan två utbildningar 1991 (biomedicinsk analytiker eller arbetsterapeut) hade jag aldrig hamnat inom nuvarande yrke. Exemplen är flera. Jag når aldrig dit jag vill, för slumpen lägger sig i ständigt och jämt.

Men jag kämpar på och fortsätter med det jag håller på med. Kanske jag en dag får ett erbjudande där valet av mig är någon annans eller mitt eget, utan inblandning av slumpen. Jag gillar inte att leva et slumpartat liv. För jag vill ha kontroll. Det har jag alltid villat. Mitt kontrollbehov är stort, mina möjligheter till det små.

Som man ropar i skogen

June 7th, 2009

För cirka ett år sedan såg jag följande kontaktannons på nätet och kunde inte låta bli att ta en skärmdump. Jag har fått modifiera den något.

Några saker stör jag mig på.

1. Hon söker en man, men har sambo?
2. Är hon 35 eller 50 år?
3. Glad och massor av humor? Utstrålar hon det?

Jag måste erkänna att jag finner ett visst underhållningsvärde i att läsa kontaktannonser.

Fortsatta universitetsstudier i höst?

June 6th, 2009

Det har gått två år sedan jag och en kollega skrev vår uppsats* på högskolan. Frågan är om det blir en fortsättning till hösten. Jag sökte ht07 och kom in, men fick tacka nej då FK inte tillät studier för någon som har 25 % förtidspension. Jag sökte ht08 och kom in, men fick tacka nej då FK inte tillät studier. Japp, på grund av förtidspensionen. Nu har jag sökt ht09 och kommer förmodligen inte in trots att FK nu tillåter studier vid förtidspension. Men jag vill verkligen studera. Jag börjar bli gammal och studierna är på cirka fem år (halvfart). Det finns inte en plan B.

Jag älskar Cristina Husmark Pehrsson som möjliggör det för förtidspensionärer att leva ett socialt liv med möjlighet till kompetensförhöjning. Dessutom har hon lovat** att en eventuell ny regering*** i framtiden inte kommer att återgå till det gamla regelverket. Så börjar jag studera är jag tacksam om jag får möjlighet att slutföra och inte avbryta mitt under pågående utbildning.

* Omslagsbild på uppsatsen:

** Jag var på ett informationsmöte med henne i höstas.

*** God forbid!

6/6

June 6th, 2009

Det är dags att slappna av lite. I ett par veckor har det varit lite hektiskt med allt möjligt och jag känner mig dessutom lite stressad av framtiden. Men det ska jag försöka släppa nu när jag har första lediga helgen på en månad. Det lär vara nationaldag i dag, vilket också bevisas av de döda flaggorna på torget (det blåser inte).

Så hur ser mitt nationaldagsfirande ut? Tja, jag har inget upplägg för dagen. Hittills har följande hänt (och klockan är i skrivande stund 9.47):

Kl. 06 - Min ovanligt långa sovmorgon tog slut. Man kan ju inte ligga hur länge som helst. Senaste veckorna har jag gått upp 4.30, så jag hade verkligen en sovmorgon i dag.

Kl. 08 - Gick till soprummet och därefter till affären.

Kl. 09 - Såg Jay Lenos sista show från i natt (Kanal 9). Ingen höjdare. Mest ett minnesprogram.

Tja, så mycket mer hade jag inte tänkt göra i dag. Tvättmaskinen är igång. Jag nöjer mig med detta - hushållssysslor. Det får vara mitt nationaldagsfirande.

Som vanligt

June 5th, 2009

Vi höll på att frontalkrocka med en buss i dag eftersom chauffören satt och sms:ade under pågående bilkörning.

Det var efter att han kört in i en trottoarkant där däcket nästan höll på att trasas sönder.

Men det var efter att vi nästan kört in i en parkerad bil som chauffören inte observerade eftersom han då satt och läste nästa körorder.

Så är det att åka flärdtjänst.

Avrapportering

June 4th, 2009

Överlevde föreläsningen. Hur det gick kan inte jag bedöma. Efteråt finns där en del jag ångrar att jag sa, respektive inte sa. På det hela är jag nöjd även om jag tyckte mig vara väldigt osammanhängande och disträ. Mitt manus tappade jag bort mig i och ganska snart insåg jag att det gick smidigare att prata fritt. Trots allt kan jag mitt ämne. Och jag tror mig dessutom ana att detta föredrag gav mig utökade arbetsuppgifter. Vilket får tolkas som att man ändå insåg och värdesatte min kompetens och vill använda sig av den.

Flärdtjänst gör skäl för sitt namn

June 3rd, 2009

Åkte hemifrån 40 minuter tidigare än vanligt i morse för att vara på jobbet extra tidigt. Rena skämtet. Jag stämplade in samma tid som jag alltid brukar. Bilen var sen. Han hittade inte hem till mig. Han hittade inte vart han skulle dumpa tanten i baksätet. Han hittade inte till mitt jobb. För han följde gps. När han lämnat tanten körde han åt fel håll, varför gps-rösten då sa "kör om rutten". Det gjorde han. Han körde mig hem igen och började om från början med att försöka köra mig till jobbet.

Trött, sliten, smärtpåverkad. Konsekvensen av flärdtjänst. Kanske jag borde trösta mig med en banan.

Lätt vånda

June 2nd, 2009

Egentligen borde jag vara väldigt nervös nu. Jag är inbjuden till att hålla en föreläsning inför okända människor (känner kanske 1 av 15). Ämnet kan jag. Dessutom är jag van vid att prata inför grupper. Men det känns ändå som okänd mark där jag inte vet om jag kan leva upp till de förväntningar som finns på mig. Tänk om jag inte räcker till? Tänk om jag är ett misslyckande? Ämnet är otroligt viktigt och min uppgift likaså. Jag önskar att vi vore två föreläsare, att vara ensam i ett sådant här läge är väldigt utsatt. Allt är upp till mig. Efteråt kommer jag säkert att ångra väldigt mycket och förbanna saker jag inte tänkt på i förväg. Läget känns inte idealiskt. Kanske min irritation snart går över i nervositet. Hoppas inte. Jag måste vara säker - självsäker. Annars äter de upp mig med hull och hår.

Mjuk och lurvig

June 1st, 2009

Varje dag. Varje kväll. Framför datorn. Höger hand på musen. Vänster hand på katten. Magen vill alltid bli kliad.

Oj, jag borde kanske varnat för intima sängkammarbilder?

Sju

June 1st, 2009

Av en händelse upptäckte jag i dag att det är på dagen sju år sedan jag förtidspensionerades 25 %. Jag börjar väl acceptera det. Och jag är glad att jag inte gick med på FK:s önskemål om 50 %. Det var omotiverat i mina ögon då de basserade sitt beslut på att jag vid tillfället var sjukskriven för ett skov. De såg inte till helheten, till arbetsförmåga över ett helår, eller bakåt i tiden. Men som jag fick tjata. Egentligen ville jag inte förtidspensioneras alls i någon grad, men vi möttes väl på halva vägen. På 25 %. Det är verkligen en tid jag behöver för återhämtning i form av sömn. Märkligt nog är jag just nu glad över att det är permanent, att det inte är tidbegränsat med nya ansökningar och utredningar. Byråkratin är det som tar mest tid och kraft för någon som inte har just tid eller kraft.

Mug shot

June 1st, 2009

Så här ser en vacker silverfärgad raskatt ut efter att ha förlustat sig på köttfärssås.

Just nu tvättar hon sig frenetiskt, men hon kommer att vara orange i huvudet i en vecka nu.

Så blir det när man har platt ansikte, lilla Gazzy! Använd gaffel!

Förutsättningarna

June 1st, 2009

Att jag har märkliga arbetstider (eg. -dagar) brukar jag beskriva med att jag inte har något liv. Ärligt så betyder "liv" i det här fallet att jag inte har några vänner, inget socialt umgänge. Därför gråter arbetsgivaren av tacksamhet över att det är så enkelt att lösa andras sociala liv och jobbfrånvaro när det finns mig att tillgå.

I januari skrev jag vilka helgdagar jag arbetar i år. Vissa modifikationer har skett. Jag har ett väldigt levande schema.

Helgdagar - arbete

  • Trettondedag jul
  • Påskafton
  • Påskdagen
  • Pingstafton
  • Pingstdagen
  • Midsommarafton
  • Midsommardagen
  • Annandag jul
  • Nyårsafton (plus nyårsdagen 2010)

Helgdagar - ledig

  • Långfredagen
  • Första maj
  • Nationaldagen
  • Alla helgons dag
  • Julafton
  • Juldagen

Plus 18 helger 2009 (där något av ovan kan ingå i "vanlig" helg. Det är trevligt med ob-tillägg. Och oftast är det tyst omkring en dessa dagar när man har ett ensamarbete. Lugnt kan det också vara ibland, men inte i helgen som var. Väldigt mycket att göra, för trots allt ersätter man då åtta personer. Det är förmodligen därför jag inte fungerar riktigt i dag. Kan knappt ta mig ur sängen.

En annan tanke. Jag har numera tre arbetsplatser jag alternerar mellan. Det är väldigt mycket spring för min del. Och jag som trodde att jag någon gång skulle få sätta mig ner och säga "det här är mitt". Istället springer jag runt mer än resurspersonalen, men utan resurstillägget. Hm.

Jag trivs med arbetsfördelningen och arbetsuppgifterna. Om jag bara kunde få en egen arbetsplats som utlovats nu i sju år.