Archives for: July 2009

Mera irritation

July 31st, 2009

Oj, U2 har visst konsert redan i kväll. Jag hör väldigt tydligt (sång och bas) även om jag inte direkt kan urskilja låtarna. Grannarna står ute på balkongerna, dricker öl och lyssnar.

Äh. Nu går jag och tittar på Mumien istället på TV3.

Irriterande oljud

July 31st, 2009

Soundcheck på Ullevi inför morgondagens konsert med U2. Jag hör det tydligt, förmodligen p.g.a. att vinden ligger på samt att jag har fönstret öppet. Undrar om jag hör morgondagens konsert samt nästa veckas Madonnakonsert. Jag blir nervös av allt oljudet.

Whoops?

July 31st, 2009

En journalgroda jag skrivit i jobbet:

Patienten vaknade fyra nätter av sex.

Önskar att jag också hade samma typ av uppvaknanden. Eller kan doktorn ha menat fyra av sex nätter? Nä, omöjligt.

Annars kommer jag väl mest bara ihåg en annan groda, som jag skrivit om förr. Den som blev publicerad i tidning dessutom.

Patienten vägde 79 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder.

Invasion

July 30th, 2009

Då jag passerade Ullevi i dag såg jag U2:s scenbygge. Det ser verkligen ut som om vi blivit invaderade. Från något ur Världarnas krig. En tripod med fyra ben.

Nr 7

July 30th, 2009

Så kom jag då äntligen iväg. Nu sitter de nya glasögonen på näsan.

I flera år har jag drömt om svarta plastbågar à 50-/60-tal. Tyvärr är dagens bågar lite överarbetade och jag fick prova många innan jag fann ovan. För det är åter populärt med extrema i tefatsstorlek. Dessa var de minsta jag hittade.

Jo, jag är nöjd. Lite ovant bara med döda vinklar. Tunna metallbågar stör inte sidosynen i samma usträckning.

Detta är mitt sjunde par glasögon sedan 1989 då jag som nittonåring skaffade glasögon.

Struntar i vad andra tycker - jag tycker att bågarna är snygga. Så det så! Och nu kan jag begrava mina gamla glasögon.

Januari 2000 - klädnypedrogen

July 29th, 2009

Ett minne blott...

Följande är ett hjärnsläpp från 2000. Hela händelseförloppet finns på dagens.jontas.com/nypor/nypor.html.

Ett livsöde
Efter den senaste tidens rapporter om det utökade användandet av klädnypor fann jag mannen som blev rikskänd tidigare i år. På ett behandlingshem någonstans i landet sitter nu Jontas V. Rickadh. Jag fick som enda reporter en intervju med honom i veckan.

Hur började det hela?
Så här i efterhand vet jag inte så noga. Mycket har jag fått berättat för mig. Det var en januarikväll, men så mycket mer minns jag inte. Någon slog larm då man sett mig genom köksfönstret. Tydligen hade jag klädnypor i hela huvudet. I vanliga fall, vid festliga tillfällen, brukar jag sätta en klädnypa i öronsnibben, men det är också allt. Vad som gjorde att jag överdoserade så kraftigt kan jag bara spekulera i. Kanske det var ett uttryck för min besvikelse då jag på dagen blev bortglömd av Färdtjänst.

Du hamnade initialt på akuten?
Ja. Det var där man fick amputera min överläpp. Jag fick kallbrand i den.

Jag måste få gå tillbaks i tiden och fråga dig; när upptäckte du din böjelse för klädnypor?
Jag tror jag alltid vetat om det. Redan som sexåring fann man mig lekandes med en klädnypa. Mor grät förtvivlat och trodde inte att hennes ende son "var sådan". Då lärde jag mig att dölja mitt verkliga jag. För att inte någon skulle komma på mig och tycka att jag var "konstig" så snusade och rökte jag när jag kom upp i tonåren. Men det var bara en fasad.

När kom du ut?
Jag tog steget ut ur garderoben, där jag hade gömt två klädnypor, när jag var 17 år. Det var inte jag själv som gick ut och berättade sanningen. Jag blev "outad" av en kompis som hade samma läggning som jag. Inget blev sig likt hemma efter det. Året senare fick jag ge mig av hemifrån. Jag var en skam för familjen, sa far.

Hur har man reagerat på jobbet efter avslöjandet?
Naturligtvis har jag varit mycket noga med att inte visa mitt intresse för klädnypor. För något år sedan höll man på att komma på mig med en pappersklämma på näsan. Men jag lyckades slingra mig ur frågorna. Jag blev en mästare på att dölja sanningen. När jag köpte klädnypor, så gjorde jag det i olika affärer. Ibland kunde jag åka flera mil till någon affär där jag visste ingen kände mig. Men nu sedan jag avslöjats med mitt tunga klädnypeberoende har jobbet stöttat mig mycket. Man säger att man ser fram mot den dag då jag kommer åter.

Hur har det senaste året varit?
Tufft. Jag har bl a genomgått en plastikoperation. Den blev ganska lyckad. Jag kom på ett sätt att gå förbi de tradionella vårdköerna. Jag fick i och för sig betala ur egen ficka, men jag kom till omedelbart. Djursjukhuset i Helsingborg har varit fantastiska. De har återskapat mitt ansikte och ingen märker längre att jag tidigare förlorat min överläpp.

Och behandlingshemmet?
Jo, jag har kommit till rätta. Nästa år kanske jag får permission. Den första månaden rymde jag ofta. Varje gång hittade man mig vid ett klädstreck i någons trädgård.

Jag hörde ett rykte som sa att någon köpt optionsrätten för historien om ditt liv?
Ja. Andrew Lloyd Webber har köpt den rätten. Han har tre år på sig att göra något innan rättigheten går förlorad. Senast igår var han i kontakt med mig och han har redan gjort två låtar till musikalen "Clothes-peg", som arbetsnamnet är.

Det går bra för dig märker jag. Då får jag avslutningsvis önska dig lycka till i framtiden
Tack.

Efter att ha gjort denna intervjun tidigare i veckan har tyvärr Jontas fått ett svårt återfall. Man fann 392 klädnypor insmugglat på behandlingshemmet. Föreståndare Knut-Göran Wrang kan inte förklara hur detta gått till. Som en konsekvens är nu Jontas förflyttad till S:t Börjes mentalsjukhus. Troligtvis kommer det att krävas Tingsrättens godkännande för ett frisläppande i framtiden. Hur det blir med musikalen är idag inte känt.

Bertha Lindskog-Borre, journalist

Filter

July 29th, 2009

Hur går jag praktiskt till väga när jag skriver en bloggtext? Det var något jag förklarade redan för nio år sedan här och jag ser att jag arbetar på samma sätt i dag.

Det börjar med att jag har en mening i huvudet som också alltid blir den inledande meningen. När jag skrivit den meningen spinner jag vidare tills jag har ett helt inlägg. Då kommer steg två. Jag raderar allt utan att publicera med motiveringen att det var för privat och/eller känslosamt.

Därefter går jag vidare genom att en ny mening poppar upp i huvudet och förfarandet enligt ovan börjar om. Den nya meningen bygger alltid på den tidigare text jag precis raderat. Men självklart raderar jag också det andra inlägget utan publicering. Då detta också varit för privat och/eller känslosamt.

Vid det här laget är jag så trött på att prestera en text att jag bara börjar skriva upp och ner. Det som först kommer till mig i form av en ny mening. Sedan skriver jag utan att bry mig om innehållet och publicerar snabbt innan jag ändrat mig.

Så det är tredje texten som blir allmänt känd. Frågan är om version 1 och 2 hade varit bättre att behålla? I vilket fall som helst förklarar det varför jag inte skriver något direkt fängslande eller känslosamt. Det har sållats bort till förmån av blaha.

Lyckos mej

July 28th, 2009

Lyckoslanten med Spara och Slösa fanns naturligtvis under min uppväxttid. Tyvärr verkar jag inte ha lärt mig något av den sensmoral som alltid i sista bildrutan förklarades med att visa en glad uppnosig Spara och en gråtandes stackars Slösa. Eller jo, jag sparar. Men jag slösar nog mer än sparar. Däremot är jag ingen gråtande Slösa, jag är en väldigt glad Slösa.

  • I dag anlände mina nya glasögon till optikern, så jag ska dit i morgon.
  • Mina t-shirts kom också på posten (som jag har på jobbet).
  • Åtta par strumpor ligger också på posten och väntar (storlek 49-50).
  • Nu väntar jag bara på mina böcker som jag beställt (fem pocket).

Kanska jag trots allt är en Spara, för hon sparade till nödvändiga saker i motsats till Slösa som lade pengarna på nöjen och godis. Mina inköp ovan är för en vecka men jag ser inget onödigt. Mina glasögon som jag ska hämta har samma styrka som mina nuvarande, men bågarna håller på att falla ihop. Kläder behöver jag alltid då jag sliter duktigt på just strumpor och t-shirts. Men hur motiverar jag böckerna? Jo, som den intellektuella person jag är behöver jag den litterära stimulansen och det är bättre än tv.

Hm. Vad ska jag impulsköpa härnäst?

De misslyckade enkronorna

July 27th, 2009

Någon som noterat 2009 års enkronor? Baksidan är skrovlig. Det är många i affären som inte vill ta emot dessa enkronor när de erbjuds av kassörskan med motiveringen att 1) de kan väl inte kan vara giltiga, eller 2) något har gått snett i präglingen.

Enligt Riksbanken så ska det vara så här.

1-kronans baksida har en specialprägling utarbetad av formgivaren Annie Winblad Jakubowski. Den avbildar symboliskt havet som förbindelselänk mellan Sverige och Finland. Runt myntets övre kant löper citatet ?DEN UNDERBARA SAGAN OM ETT LAND PÅ ANDRA SIDAN HAFVET?, hämtat ur Anton Rosells bok ?Studentbesöket i Finland 1857?.

Förutom att det är otroligt fult, så är symboliken löjeväckande. Sedan kan man undra varför vi i Sverige ska uppmärksamma Finlands frigörelse för 200 år sedan (som är anledningen till specialpräglingen). Jag hade förstått om Finland uppmärksammade detta som något speciellt, men för Sverige är det ett historiskt nederlag. Även om jag inte på något sätt är besviken över att våra vägar delades, ur ett finskt perspektiv.

Förresten. Den 30 september 2010 är sista dagen man kan använda 50-öringen. Sedan försvinner de för tid och evighet. Tack! Amen! Halleluja!

Summa

July 27th, 2009

Så var månadsräkningarna betalda, nio timmar efter att lönen kommit in på kontot.

Jag förundras varje månad. Hur jag än räknar så tjänar jag tusenlappar varje månad på att ha 25 % sjukersättning (förtidspension) jämfört med att arbeta heltid. Ganska exakt är skillnaden 4 000 kronor per månad. Så jag förstår inte det där när de säger att det lönar sig att arbeta heltid. Inte för att jag skulle klara av det, jag är redan i dag ständigt på gränsen till vad jag klarar av, men jag får väl vara tacksam så länge jag inte går minus jämfört med en heltidsanställning.

Texter

July 26th, 2009

Sitter som vanligt och läser i mitt enorma bloggarkiv. Fann slumpmässigt följande, antecknad för drygt fem år sedan:

Dessutom tog det på krafterna att skriva riktigt tragiska och hjärteskärande journaler med mycket sorgligheter. En ljuspunkt var en anhörig som kom in till mig och var lite nyfiken på mitt jobb.

Jag vet exakt. Jag vet exakt vad jag skrev om. Jag vet exakt vad det var som var så tragiskt. Ganska märkligt. För hur många journalanteckningar har jag egentligen skrivit under 17 år? Räknar jag väldigt grovt skulle jag gissa 90 000 anteckningar. Faktiskt, jag minns det mesta. Däremot minns jag aldrig namn eller personnummer. Jag minns händelseförlopp, allt från familjeförhållanden, tidigare sjukdomar och vad man kom fram till som det aktuella besväret. Därför att jag lever mig in i det jag skriver. Okej, jag minns inte allt, men mycket. Särskilt om något sticker ut i det jag skriver.

På ett sätt tär det på krafterna att ryckas med i det man skriver. Dock jag kan lägga det bakom mig direkt, för då kommer nästa livsöde som ska tecknas ner. Men någonstans i bakhuvudet lever mycket kvar. Värst var det dock på den tiden då jag också hade ansikte på den jag skrev om. Numera är det sällan jag ser något annan än arbetskamrater. Ganska skönt - för mina nerver.

Frågan är hur annan personal uppfattar det hela, de som befinner sig i det direkta vårdarbetet. Jo, de minns också, det vet jag. Vi är också människor, som möter andra människor som är i en utsatt situation. Man minns sina medmänniskor. Ibland endast fragment, ibland mer än vad man vill.

Ändå. Jag tycker det är kul att skriva. Det ger mig något. Tror visst att jag i tidningsintervjun för fem år sedan förklarade det hela med att jag utifrån beskrivna symtom kan beskriva vilken sjukdom det är innan doktorn kommit till det i journalen. Man lär sig saker. Och det omfattar också ett livsöde. Skulle det bli betungande skulle jag nog övergett yrket för flera år sedan.

Det är väl därför jag ofta inte har ork att läsa skönlitteratur på min fritid. Jag läser väldigt mycket.

Årets första lästa

July 25th, 2009

Det är sällan jag ger mig själv tillåtelse att läsa skönlitteratur. Jag läser i princip något all min vakna tid och då känns förströelseläsning lite väl lyxigt.

I torsdags köpte jag en bok, Romarblod av Steven Saylor. En lätt- och snabbläst deckare med handlingen förlagd till Rom cirka 80 år f.Kr. Sex, skandaler, sexskandaler, politik och mord till höger och vänster. Invecklade intriger och oväntade vändningar. Nja, det där sista stämmer inte. Den är förutsägbar för läsaren, kanske inte för huvudpersonen som ändå ska vara någon slags detektivhjälte. Det är en fristående (första) bok i en serie av böcker. Som förströelse fungerar boken utmärkt. Den är inget mästerverk. Ändå har den ingen av de fallgropar som jag så innerligt avskyr.

Betyg? Nja, 2½ av 5. Och jag tror att jag kommer att läsa fortsättningarna om jag inte hinner få för mycket distans. Vi får se.

Extrastäd

July 25th, 2009

I veckor har jag sneglat in i kylskåpet för att snabbt sedan stänga. Jag har inte gillat vad jag sett. Skitiga hyllor. På gränsen till svartmögel. Nej, det var bara damm som fastnat i något som läckt (senap?). Men i dag fick jag nog. Ut med hyllorna, skrubbade ordentligt, ordningen återställd.

I veckor har jag sneglat i strumplådan för att snabbt stänga och gå. Jag har inte gillat vad jag sett. Strumpor i olika stadier av upplösning - utnötta, blandade med hela och fina strumpor. I går fick jag nog. Ut med alla strumpor, kontrollerade strumpa för strumpa, kastade det som var trasigt, eller på väg att gå sönder, ordningen återställd.

Så här håller ja på varje dag. Sorterar, städar. En viss lathet kanske inträtt p.g.a. hämndtjänsten, men det gör ju inte alllt. Pre-ms gjorde jag väldigt mycket mer och alltid i samband med att jag städade. Det är svårt att finna en ny rutin när man dels delar på uppgiften, men också då jag faktiskt inte orkar så mycket särskilt långa stunder. Benen blir väldigt spastiska och den mentala tröttheten av ansträngningen gör mig förvirrad och desorienterad.

Vad nästa projekt är vet jag inte. Jo, kanske allt det där udda som ska tvättas, enstaka saker som kräver en hel maskin för varje sak.

Åldrandet

July 24th, 2009

Tio år på nätet. Jag sitter ofta och läser igenom mitt arkiv och måste säga att min topp (peak) hade jag 2001. Åtminstone förundras jag över det jag då skrev. Den elaka humorn. Kanske den inte lyser igenom lika ofta nu i det jag skriver.

Där i arkiven fann jag det första fotot jag lade ut av mig själv 1999. Jag hade en skanner men inget aktuellt foto på mig själv, så jag tog bussen till Domus och fotoautomaten där.

Jag blev nyfiken. Hur illa har jag åldrats på tio år? Tja, jag vet inte. Inte så värst, tror jag. Fett är bra att spänna ut rynkor med. Mina jämnåriga ser absolut äldre ut. :>

29 versus 39 år.

Repris två år senare

July 23rd, 2009

Dags för en gammal lista igen.

Nämn något som gjorde dig glad igår:
Gårdagen minns jag inte mycket av. Men jag är alltid glad.

Vad gjorde du kl 08 imorse?
Rycktes ur sömnen. Jag hade satt väckartelefonen på 08.

Vad gjorde du för 15 min sedan?
Samma som nu - satt framför datorn.

Det senaste någon sa till dig:
Hej då. Avslutade ett telefonsamtal.

Vad har du druckit idag?
Vatten. Pepsi Max.

Vad var det senaste du åt?
Ugnspannkaka p.g.a. mycket mjölk hemma.

Vad var det senaste du köpte?
En pocketbok under förmiddagen.

Godaste glassmaken?
Pistage.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nej, främst för att kärleken är blind. Vid första ögonkastet kanske man känner åtrå, men inte kärlek.

Sover du tungt?
Jag reagerar inte när Gazzy krälar över mig, men annars väcks jag av precis allt.

Drömmer du mardrömmar?
Oftast inte. Men obehagliga drömmar.

Trivs du med ditt jobb?
Ja, så länge jag får utvecklas, får kontinuitet och ingen lägger sig i.

Favoritlåt just nu?
Gammal goding: Missy Elliot feat. Eve - 4 my people

Vad ser du om du tittar till höger?
Ut i en mörk passage (lilla hallen, har två) och vidare in i ett lika mörklagt kök.

Vad gör dig glad just nu?
Jag har inga orosmoment just nu. Därför är jag glad.

Vad ska du göra härnäst?
Lägga mig. Det är midnatt.

Höger- eller vänsterhänt?
Höger.

Humör just nu?
Börjar bli otålig. Listan tar aldrig slut och jag är kissnödig.

Favoritgodis?
Har inget. Äter godis ungefär var sjätte vecka (vid speciella arbetspass).

Kläder just nu?
Det jag alltid har privat - joggingbyxor och en t-shirt. Aldrig strumpor hemma.

Sommarplaner?
Vila. Mycket vila. Hösten blir hektiskt. Ska ha elev, gå på alla mina utbildningar, konferenser, möten, politikerträffar och eventuellt börja på högskolan kvällstid. Utöver det har jag väl ett ordinarie arbete att sköta.

Hur många kuddar sover du med?
Använder alla fyra i dubbelsängen.

Spelar du något instrument?
Inte sedan 20 år tillbaka.

Morgon- eller nattmänniska?
Det beror på hur mycket sömn jag fått senaste dygnet.

Vad är viktigast för dig?
Kontroll över situationen oavsett vad den är.

Är du kittlig?
Nej.

Snarkar du?
Ja.

Stjärntecken?
Vattuman. Och österländsk hund.

Äckligaste insekten?
Nej, vadå?

Stökigt eller välstädat?
Välstädat om jag får bestämma. Och det får jag bara på jobbet där det alltid är kliniskt. Hemma tycker jag att det är oförskämt stökigt.

Längtar du mest efter just nu?
Tidigare i kväll längtade jag efter vindruvor. Synd, jag har inga.

Skönlitteratur

July 23rd, 2009

Egentligen borde jag inte köpa en bok utan att först ha läst första sidan. Mina bokhyllor svämmar över av olästa böcker där jag kastat dem ifrån mig i avsmak efter just den inledande sidan.

Värst är de självgoda huvudpersoner som inledningsvis beskriver sig själva som intelligenta och belevade. Inga fel eller brister. Ingen självinsikt. Författarna till dessa böcker förstår jag mig inte på. Kärnan borde vara att man vill att läsaren i någon utsträckning ska kunna identifiera sig med huvudpersonen. Annars förstår jag inte syftet. Möjligen skulle det hela uppvägas om språket var extraordinärt, gav mig som läsare njutning. Dock är så aldrig fallet.

Hemskt är det också när böcker trycks upp med språkliga fel eller stavfel. Ett stort bokförlag borde ha bättre kompetens och kontroll över sin utgivning. Jag uthärdar enstaka slarvfel, men inte återkommande fel från första till sista sidan.

Tredje saken som får mig att kasta ifrån mig en bok är historier som inte är lagda till nutid och där språket är modernt. Då menar jag dialogerna om personerna drar liknelser till sådant som inte existerade förr. Värsta exemplet jag läst var förlagt till Jesu tid där man pratade om "andra sidan jordklotet". För två tusen år sedan var inte jorden rund, åtminstone inte i folks medvetande. I samma bok gjorde en person liknelsen med en sockerbit. Något säger mig att sockerbitar i kubisk form inte existerade. Frågan är om de ens hade socker eller om man sötade med honung.

För det fjärde är dialogen viktig när sådan förekommer. Med det menar jag att den ska kännas naturlig för sitt sammanhang. Det är inte logiskt att en dialog ägnas ett helt kapitel där personerna använder en hel sida var för sina svar till varandra.

Slutligen är flytet det viktigaste för att jag ska uthärda en bok från början till slut. Meningarna ska ha enhetligt språk och vara en naturlig följd till varandra. Man ska inte märka att någon satt ihop meningar, det ska inte kännas konstruerat. Av denna anledning beundrar jag många författare som inte är kända för några underverk, men säljer bra. Utan att tänka på det tror jag att de flesta fastnar för dessa författare som behärskar att berätta en historia. Hur trivial den än är.

En tanke slog mig. Stieg Larsson var en bra historieförfattare. De djuplodade porträtten av bipersoner var intressanta i Millenniumtriologin. Kanske de inte tillförde handlingen något, men det gav ändå läsaren en upplevelse. Men självklart finns där en sak som störde mig enormt när jag läste lyssnade på böckerna. Hans ständiga upprepning av huvudpersonernas för- och efternamn. Sådant distanserar läsaren något från personerna och det tycker jag är en miss. Man blir "du" med karaktärerna och då bör man inte upprepa hela namnet med både för- och efternamn.

I dag påbörjade jag en ny bok. Det är svårt att säga vad den egentligen går ut på efter fem lästa kapitel. Den är rapp i språket, går framåt och beskriver miljöer bra. Om själva historian är lär jag veta när halva boken är läst. Än så länge är jag nöjd. Den har ännu inte hamnat i någon av de fallgropar jag räknat upp ovan.

Olyckan

July 22nd, 2009

Dagens två olyckor. De inträffade inte samtidigt. Trött, svag, dålig motorik. Händer inte så ofta att porslin krossas även om jag är nära varje dag. Tappar saker, men de brukar hålla. Inte i dag.

Benen mår inte heller så bra just nu. Då brukar jag falla. Händer säkert vilken dag som helst nu. Bollen är i rullning, så att säga.

PS! Berätta inte för r2 att jag nu förstört den fina mugg jag en gång fått av honom. Och berätta inte för ömma modern att jag förstört den frukostskål jag fått av henne.

Dags att köpa nytt porslin att slå sönder...

Inblick

July 22nd, 2009

Så var besöket hos optikern avklarat.

1. Favorit i repris, sa han. Jag får exakt samma styrka på de nya glasen som jag haft de senaste två gångerna, 2005 och 2004.

2. En viss förbättring kunde skönjas vad gäller mitt skadade öga (synnervsinflammation 1999), men inte så att det förändrade styrkan på glasen. För detta synfel går inte att korrigera då det är en skada.

3. Närsynt och brytningsfel - på båda ögonen men i olika grad. På ena ögat var tydligen brytningsfelet det rakt motsatta jämfört med det andra.

4. Med glasögon där skärpan är perfekt har jag syn på höger öga 100 %. På vänster 85 % (p.g.a. skadan).

5. Trots skadan har jag bättre skärpa vad gäller att kunna se avgränsningar/konturer jämfört med mitt närsynta öga. Trots att jag bara ser till 85 %.

6. Färgblindheten noterades också på vänster (skadade) öga. Jag ser ingen skillnad på rött och grönt. Det har exakt samma grådaskiga färg.

7. Om 1½ vecka får jag de nya glasögonen. De var svåra att prova ut då jag inte längre vill ha metallbågar. Plastbågar har inte sadlar till näsryggen. Jag har extremt smal näsrygg vilket gör att plastbågar åker ner på nästippen. Dock fann vi slutligen ett par plastbågar som blir på plats.

8. Jag vägrar Struweglasögon. Behåller modell som i dag, men helsvarta bågar i plast.

9. Mineralglas passar mig tydligen bättre än plast, vilket jag är tacksam över. För det blev billigare. Och bågarna var billiga. Totalt kostade det 3 410 kr. Ungefär som för en mini-pc. Överkomligt.

Nu kommer jag att ha tre väldigt olika modeller på glasögon men med samma styrka att variera med. Dock gillar jag de nya magisterglasögonen à la 50-/60-tal. Jag kommer att se barsk ut.

TILLÄGG

Tror jag fann mina bågar online:

Och vill man frossa i mina gamla bågar från 1989 och framåt, så var så god... Par 1, par 2, par 3, par 4, par 5 och par 6.

Kärnan

July 21st, 2009

Det finns mörka inslag i det liv jag levt. Fundamentala händelser som påverkat mig och som påverkar mig än i dag. Saker som jag (nästan) aldrig pratar om, än mindre skriver om. Och en utav anledninarna är att jag inte minns klart och tydligt, jag har förmodligen förträngt en hel del - eller intalar mig själv att jag förträngt det.

Tanken var att jag nu skulle skrivit en sak, men jag ångrade mig. Jag är nog inte riktigt redo. En dag måste jag dock ta itu med bl.a. de hot jag levt under. De finns inte längre, men de påverkar. Inte i form av rädsla, utan i form av svek. Händelseförloppet är svåra att återskapa rent mentalt, men känslan är svår att komma förbi.

Synkade

July 21st, 2009

Följande skrev jag för ett år sedan.

Kvinnor som lever nära varandra i ett hushåll får gemensam menstruationscykel. Män får sympativärkar. Är det därför jag följer Gazzys sömncykel och kräver 16 timmar sömn per dygn?

Nu måste jag komplettera.

Kvinnor som lever nära varandra i ett hushåll får gemensam menstruationscykel. Är det då också vanligt att en ensamstående karl och hans katt blir synkade vad gäller toalettbesök?

Rymden kan vänta?

July 20th, 2009

Nej, jag kan inte riktigt dra mig till minnes månlandningen för 40 år sedan. Jag existerade, men var inte född. Vid tillfället var jag minus sju månader.

Hur intresserad jag än är av rymden/universum och science fiction, så kan jag inte säga att månlandningen känns särskilt märkvärdig eller betydelsefull. Åtminstone inte i sammanhanget utforska universum. Däremot är jag imponerad över hur enträgna de var i USA och hur kostsamt det var. Samt att mycket av de tekniska framstegen kom ur detta. Men om jag ser själva månlandningen som en milstolpe? Nej. Inte egentligen. För vi har aldrig kommit vidare. Frågan är om det ska ses som början eller slutet på våra äventyr. Förmodligen är det de ekonomiska aspekterna som spelar in. Och motivationen nu när ingen tvekamp om att erövra rymden längre föreligger. Men så länge vi inte tar oss vidare längre ut i rymden med bemannade farkoster, så har vi egentligen inte uppnått någonting.

Det märkliga är hur stort 40 år blivit i media. Varför var det inte samma vid 30 år? Dock minns jag att vi pratade ganska mycket på högstadiet när det var 15 år - varför minns jag inte. Tydligen uppmärksammades det i någon form i media, för varför kom det annars upp till diskussion?

Som synes har jag två aspekter på det hela. Ansträngningen som gjordes är imponerande, särskilt som man lyckades ta sig till månen och hem. Och lite meningslöst att vi inte gjort mer på 40 år. Visst, vi utforskar rymden, men hemifrån kammaren. Jag saknar äventyret.

Historiskt

July 20th, 2009

Tyvärr kunde jag inte finna mitt optikerkort inför onsdagens synundersökning. Däremot så fann jag följande:

Är det hög tid att jag markulerar dessa kort? Det har gått nio år sedan jag flyttade ifrån Kristianstad. Färdtjänstkortet gick ut 2000. Lånekortet lär jag inte använda då jag inte åker 30 mil för att låna en bok när jag har bibliotek där jag bor (och jag lånar aldrig böcker). Lånekortet till sjukhusbiblioteket är inte heller giltigt då det lades ner innan jag ens flyttade för nio år sedan. Så varför kom det ens med i flytten?

Känner jag mig själv (I do) så lär dessa kort åter hamna i någon hög. Och inte bland soporna. När jag åter finner dem om tio år så kanske en nostalgikänsla inträtt?

Min plats i universum

July 19th, 2009

Där är något rogivande över det. Därför brukar jag nattetid gilla att titta på trafikkamerorna över Göteborg. Kanske lite märkligt. Och jag gillar att höra nattrafiken genom sovrumsfönstret.

Jag har nog alltid gillat nätter p.g.a. mörkret. Där ljud färdas över långa avstånd. Där man känner sig inbäddad av mörkret. Universum känns då oändligt. Och vardagen obetydlig och avlägsen.

Fortfarande minns jag nätterna på landet då jag som liten kunde stå timmar ute på gården i mörkret. Jag har alltid haft mörkret med mig. Det inger en trygghetskänsla.

Inte längre lost

July 19th, 2009

Det har gått en vecka sedan jag senast trampade runt på jobbet. En vecka som jag sedan länge sett fram emot som den stora sovveckan. Och det har jag verkligen gjort - sovit. Nu stundar andra tider. Ett par hektiska veckor som är fullbokade.

När jag inte sovit har jag äntligen tittat klart på dvd-utgåvorna av Lost. Den stora frågan är när säsong fem släpps på dvd. Det lär dröja eftersom sista avsnittet sändes för två månader sedan i USA.

Trots att jag sett Lost på tv var det värdefullt att se om serien på dvd. På tv har man dragit ut på det och det har varit omöjligt att komma ihåg alla vändningar, referenser och karaktärer. Man måste se allt i ett svep. Det är då man får den stora behållningen. Jag kan inte skylla på att TV4 misshandlat serien med att ha långa uppehåll, för mycket har berott på upplägget i USA. Det var bara säsong 1 och 2 som sändes "normalt". Sedan började man ha sändningsuppehåll på hösten vilket innebär färre avsnitt och som bara sänts under våren. Och så hade vi ju den stora strejken i Hollywood som också förkortade serien något. Sista säsongen (säsong 6) kommer att börja sändas först i januari 2010. Så nu får man vänta nästan ett år på upplösningen.

Extramaterialet till säsong 4 har ett bra upplägg. Man har klippt ihop tidslinjerna för karaktärerna efter att de blev räddade och kom hem från ön. Alla framtidsblickarna är ihopklippta i kronologisk ordning.

Lost är en väldigt genomtänkt serie.

Exakt 54 %!

July 19th, 2009

Precis som Stationsvakt kunde jag inte låta bli att ifrågasätta min sexualitet baserat på mitt Twitterflöde.

Chockerande!

Det hjälper säkert att twittra på engelska. Sökträffarna blir säkert fler för sådant som kan anses queer.

Bloggrelaterat

July 19th, 2009

Okej, jag lovar. Detta är sista listan jag besvarar på ett tag. Hämtad från 2005, vilket förklarar frågan om "sommarens fluga" med att blogga.

Hur kom det sig att du började blogga? Varför alltså?
Bakgrunden är väl numera ganska känd eftersom jag bloggat om det vid ett flertal tillfällen under årens lopp. Hösten 1998 gick jag en kvällskurs i html-design. I januari 1999 fick jag synnervsinflammation och kunde bara sitta vid en dator (jag kunde inte se annat än det som en datorskärm återgav med sitt starka ljus). Uttråkad var jag också eftersom jag var sjukskriven. Surfade runt på nätet, upptäckte nätdagböcker, blev inspirerad, gjorde en nätdagbok i html (preblogg), började i februari 1999 och har fortsatt sedan dess. Ska jag sammanfatta frågan genom att ge ett ord som svar säger jag "uttråkad".

Det här med blogg var ju sommarens fluga. När upptäckte du fenomenet blogg?
Tja. Nätdagböckerna upptäckte jag 1998 och själv övergick jag till blogg cirka 2003. Den var också i html-format. Sedan 2004 använder jag ett "äkta" bloggskript i php-format.

Vad handlar din blogg egentligen om?
Jag kör inte med en temablogg. Efter mer än tio år får jag väl säga att jag bloggat om precis allt.

Vad vill du uppnå med ditt bloggande?
Jag har ingen vision eller något mål. Det hela är ett tidsfördriv som blivit till en daglig vana. På ett mer personligt plan gillar jag att skriva.

Tröttnar du aldrig på att blogga? Prestationsångest?
Inte prestationsångest. Men självklart blir jag trött på att blogga, men inte tillräckligt för att ge upp. Det jag tröttnar på är tiden jag lägger ner. Ibland händer det att jag har ett liv också som ska underhållas. Det märks när jag inte lägger ner tid och kraft på mina texter (ganska ofta). När mina prioriteringar skiftar får det genomslagskraft i kvaliteten. Just nu är det mycket kvantitet.

Känner du att du har ett ansvar gentemot dina läsare att skriva bra?
Inte genomgående. Det primära är fortfarande att jag bloggar som ett uttryck för att visa min vardag, eller rättare sagt - jag skriver mycket för att själv ha något att gå tillbaka till för att minnas. Det är mitt virtuella minne, så att säga.

Kan man skriva vad som helst i en blogg?
Helst inget som sårar eller som är olagligt. Ibland är det svårt att avgöra när man gått över en gräns.

Vad skriver du inte om i bloggen och varför?
Med åren har jag väl lärt mig var gränserna går utifrån andras reaktioner. Det finns tabun och jag vill inte ta upp dem här. För då har jag genast sårat någon.

Läser du andras bloggar? Om ja varför och vilka? Om nej, varför inte?
Några av de jag följer finns i min länkblogg. Dock har jag inte med alla där. Jag följer dagligen 48 bloggar, ungefär hälften på engelska.

Om du måste nämna en “bloggidol” vem blir det då och varför?
Av olika anledningar beundrar jag de som jag följer.

Hur många besökare har du i snitt per dag?
Nu i sommartider har det sjunkit till 200 per dag. Åtminstone är det antalet unika besökare på en tiodagarsperiod. Dock hade jag som i går över 1300 besökare vilket får förklaras med att en person gjorde mer än ett besök samt att rss-läsare fick många träffar då jag skrev mer än ett inlägg. För två år sedan hade jag cirka 1000 unika besökare per dag, men det har gått utför med mig. Jag är nöjd med att antalet besökare sjunkit. För det där med högt besöksantal gav mig verkligen prestationsångest.

Vilka är dina läsare?
Svårt att säga. Det finns en liten unik skara som följer mig mer eller mindre slaviskt. Dock tror jag att flertalet mest råkat hamna här via sökmotorer. Engångsbesökare. Och så finns där journalisterna, politikerna och kändisarna. Men de klagar mest.

Vilka vill du ska läsa din blogg respektive inte läsa?
Jag har avsagt mig rättigheten att ha synpunkter i och med att jag finns på nätet, tillgänglig för alla. Ska jag ändå säga något i frågan så tycker jag att de inte behöver läsa som har synpunkter på mig som person, misstolkar eller försöker använda det jag skrivit till att skada mig eller min omgivning.

Vilka reaktioner har du fått på din blogg?
Oftast inga reaktioner alls. Här är väldigt tyst. Annars har jag väl varit ganska utsatt genom åren i form av förföljelse och hot.

Hur länge kommer du att fortsätta blogga?
Jag har inte satt något slutdatum. Ju längre man hållt på, desto troligare är det att man fortsätter. Det ser man på alla en-inläggs-bloggar som ligger och skräpar på nätet.

Hur kommer du att se tillbaka på din blogg i framtiden?
En del av mitt liv. Låter patetiskt, men det är något jag hållt på med dagligen i en fjärdedel av mitt liv. Så den har haft och kommer att ha betydelse.

Hur kommer du att spara dina blogginlägg för framtiden?
Jag skulle gärna skriva ut den på papper, men det är omöjligt. Det skulle bli mängder av pärmar. Däremot så sparar jag varje månad till pdf-fil och har säkerhetskopior. När man lagt ner så många timmar på att skriva vore det dumt att bara radera.

Bloggfenomenets framtid?
Absolut ingen aning. Många ger bloggare mer cred än vad de förtjänar. Bloggbävningar är fortfarande isolerade fenomen som bara når andra bloggare. Det som får genomslagskraft i media har ingen fundamental betydelse i långa loppet. Åtminstone inte hittills. Egentligen tror jag inte på bloggens framtid. Den försvinner och ersätts med något annat för nästa generation. Det märker man redan i dag på tonåringar. De använder MSN och sms som sina kontaktvägar.

Vad har bloggen gett dig?
Ett kontaktnät med människor jag annars aldrig skulle kommit i kontakt med.

90-talets hits

July 18th, 2009

Tracks sammanställde 1999 de bästa låtarna från 90-talet. Här är mina omdömen, vad jag tycker om låtarna i dag. Möjligen tyckte jag annorlunda när det begav sig.

Min betygskala: 1 = urusel, 2 = medioker, 3 = bra, ? = minns den inte.

1 My Heart Will Go On - Celine Dion
-1- Ett enda långt brölande till sång.

2 (Everything I Do) I Do It For You - Bryan Adams
-2- När Brandy gjorde en cover tyckte jag plötsligt att låten var riktigt bra.

3 Truly Madly Deeply - Savage Garden
-2- Väldigt entonig, men rätt okej.

4 Without You - Mariah Carey
-1- Det mesta hon gör är vedervärdigt. Sången har jag inga synpunkter på (förutom falsett och skrik), men hon skriver inte bra låtar.

5 I'm Sorry - Dilba
-?-

6 Cotton Eye Joe - Rednex
-2- Humor.

7 Don't Speak - No Doubt
-3- Som grupp var de bra.

8 Runaway train - Soul Asylum
-?- Minns den väldigt vagt.

9 Please Forgive Me - Bryan Adams
-1- Nej, inte Bryan Adams!

10 Basket Case - Green Day
-2- Småkul.

11 Self Esteem - Offspring
-?-

12 Zombie - Cranberries
-?- Minns den vagt.

13 Wind Of Change - Scorpions
-1- Jag vill ge den lägre betyg än så här. Genom tiderna sämsta hårdrocksballad. Gnäll i moll med visslande.

14 As Long As You Love Me - Backstreet Boys
-2- Låtarna var bra, kanske p.g.a. Dennis Pop?

15 I Will Always Love You - Whitney Houston
-2- Den spelades så ofta att jag kom att hata låten. I dag tycker jag att den är en klassiker.

16 Always - Bon Jovi
-?-

17 Cats In The Cradle - Ugly Kid Joe
-1- Gick inte hem hos mig.

18 Nothing Compares 2 U - Sinéad O'Connor
-3- Visst, videon var stark med en gråtande Sinéad, men sången var också stark.

19 Iris - Goo Goo Dolls
-?-

20 Gangsta's Paradise - Coolio featuring L.V.
-1- Egentligen bra låt, men rapen? Ick!

21 Joyride - Roxette
-2- Jag blev besviken efter deras tidigare framgångar.

22 Frozen - Madonna
-3- En utav Madonnas bästa låtar.

23 To Be With You - Mr. Big
-3- Avskalad och trallvänlig.

24 Love Is All Around - Wet Wet Wet
-3- Bra ballad. Cover, va? Och filmen Fyra bröllop och en begravning?

25 Can You Feel The Love Tonight - Elton John
-1- Känd låt, men han har gjort bättre.

26 The Drugs Don't Work - Verve
-?- Verve gör bra låtar men jag minns inte denna.

27 All For Love - Bryan Adams/Rod Stewart/Sting
-1- Nej, jag gillar ingen av sångarna. Det är problemet.

28 Pretty Fly (For A White Guy) - Offspring
-1- Videon var väl småkul, men låten är urkass.

29 Torn - Natalie Imbruglia
-3- Fortfarande bra.

30 This Is The Way - E-Type
-2- Jag har aldrig gillat konceptet med inhyrd sångerska till refrängen. Och refrängerna är behållningen. Därmed är E-Type ganska överflödig.

31 One & One - Robert Miles featuring Maria Nayler
-3- Kanon! Men i dag tycker jag att Naylers röst är lite väl tunn och påfrestande.

32 I Will Come To You - Hanson
-1- Inte deras mest kända låt.

33 The Sign - Ace of Base
-3- Deprimerande moll som lät märkligt. Me like!

34 Beautiful Ones - Suede
-3- En låt som jag tycker representerar hela 90-talet och hur musik framfördes.

35 Two Princes - Spin Doctors
-3- Vet inte varför, men det var väl nytt och jag gillade detta.

36 If You Tolerate This Your Children Will Be Next - Manic Street Preachers
-?-

37 Return To Innocence - Enigma
-3- Sandra och Micheal gick en ny musikalisk stil till mötes. De gjorde det bra.

38 Believe - Cher
-3- Vem trodde väl att Cher skulle komma tillbaks på hitlistorna?

39 Wonderwall - Oasis
-1- Överskattad och skitnödig.

40 Fire Water Burn - Bloodhound Gang
-?-

41 You'll See - Madonna
-1- Detta är väl knappast en låt någon minns i dag.

42 My Favourite Game - Cardigans
-3- Växer med åren.

43 Go West - Pet Shop Boys
-2- Som cover är den bra. Bättre än då Village People gjorde den.

44 Fading Like A Flower (Every Time You Leave) - Roxette
-2- Fin, men menlös.

45 I Don't Want To Miss A Thing - Aerosmith
-3- Coolt, en countrylåt presis som Whitney Houtons I will always love you.

46 Cryin' - Aerosmith
-2- Rätt okej, jag har den i min iPod.

47 What Is Love - Haddaway
-3- Fortfarande en partyrökare.

48 I'd Do Anything For Love (But I Won't Do That) - Meat Loaf
-3- Gillar Meat Loaf.

49 Save Tonight - Eagle-Eye Cherry
-2- Radioskval.

50 House Of Love - East 17
-1- Jag var för gammal att uppskatta det här.

Allmän kännedom

July 18th, 2009

Snart fem år gamla frågor som en gång fanns på Succé - Dagbok på Nätet.

Ditt mest misslyckade besök efter ett frisörbesök – hur såg det ut?
Jag har inte besökt en frisör på 13 år. Kan själv! Och därmed ser det för jäkligt ut.

I vilket riktnummerområde bor du i?
031

Använder du sköljmedel i tvättmaskinen?
Ja, utom när jag tvättar kökshanddukar eller mikrofiberdukar.

Vilket tv-program tycker du är bäst just nu?
Nu sommartid finns där inget på tv. Men jag följer som vanligt Våra bästa år väldigt slaviskt och tycker att de befinner sig en bra period just nu. Ibland blir de lite tjatiga och kan dra ut på storyn i flera år, men nu går de raskt framåt i handlingen.

Vilken är den senaste nyheten du hört, sett eller läst om?
Elisabet Höglund trakassades på barnhemmet. Nu handlar väl artikeln om hennes egen barndom och inte om att hon i veckan trakasserades av barnen på ett barnhem.

Hur många ägg åt du påskafton?
Jag äter inte ägg på det sättet.

Hur gör du med ord du inte kan stava till? Slår upp dem, chansar eller försöker hitta en synonym?
I första hand en synonym om jag är för lat att kolla upp stavningen. Är något felstavat rör det sig oftare om slarvfel än att jag inte vet hur det stavas.

Vilket är det dummaste du hört om dig själv ryktesvägen och som inte stämt?
Att jag i egenskap av man fått fördelar inom arbetslivet. Skrattretande. Jag har fått kämpa mer än de flesta för att inte tryckas ner i skoskaftet.

Vad ville den senaste telefonförsäljaren?
Vet inte. Jag lägger på luren innan de hunnit dra andan för den inledande hälsningsfrasen.

Har du lärt dig rida på hästar? Om inte, skulle du vilja kunna?
Nej, det skulle vara synd om hästen.

Har du av misstag råkat kasta något du sedan ångrat? Vad?
Tror inte det. Min inställning är att man aldrig kan kasta för lite.

Är du blodgivare eller anmäld organdonator? Varför, varför inte?
Jag var blodgivare så länge jag fick. På grund av ms och dess medicinering får jag inte längre. Däremot får jag donera organ men har inte anmält det. Jag har inget att avvara.

Hur långt efter ”bäst före”-datum på paketen vågar du använda mjölken om den inte luktar surt?
I matlagning och i kaffe uppåt en vecka efter bäst-före-datum. Undersökningar har dock visat att bakteriehalten är över det rekommenderade redan innan bäst-före. Därför är jag restriktiv med att dricka mjölk som passerat datum.

Då du skriver för hand – vilken typ av handstil använder du? Versaler, gemener, skrivstil, ”tryckbokstäver” eller annat?
Senare år alltmer skrivstil. Tidigare alltid med versaler då jag har en tendens att skriva oläsligt.

Går det att tyda din namnteckning?
Bara mitt förnamn. Efternamnet är artistiskt.

När var du senast förkyld?
Ett par år sedan?

Hur mycket Ikea-möbler har du hemma?
I princip allt. Soffa och säng är väl undantaget p.g.a. att jag inte gillar Ikeas utbud i det.

Vilket känns tryggast – på båt i storm eller i flygplan i storm?
Att föredra är väl det som snabbast tar livet av en. Flyg?

Om du fick välja ett nytt förnamn åt dig själv – vad skulle du välja då? Varför?
Jag har alltid vägt mellan Björn och Jens. I dag känner jag mer för Jens. Lite halvdansk känsla.

LP-skiva eller musikkassett, vad föredrar du?
Det är lättare att hoppa mella låtarna på en LP.

I mitten av 80-talet kom CD-skivan. Vilken var din första CD-skiva?
Eurasure; Circus.

Roligast? Charlie Chaplin, Bröderna Marx, Buster Keaton eller Helan och Halvan?
Bröderna Marx p.g.a. replikerna.

Vad blir det oftast – potatis, ris eller pasta?
Ris till fisk. Jag äter mycket fisk.

Tänker du på din vikt?
Dagligen. Har fortfarande inte gått upp de nästan tio kilo jag förlorade i våras då jag hade vinterkräksjuka.

Vad önskar du dig mest just nu?
Jobba.

Urvattnat

July 17th, 2009

Ibland blir jag nästan förbannad. Kanske jag inte borde bry mig. Låt mig börja med att citera mig själv från 2003:

1995 släppte Style en skiva med sina bästa låtar. I år släppte de en ny sådan skiva. Det har gått åtta år. Hur många låtar har Style gjort sedan samlingsskivan -95? Svar: En. Låten de gjorde i årets melodifestival. Hur nödvändigt var detta??

Ja, Style. Den där trion/duon (beror på när, var och hur). Jag gillade dem en gång i tiden, men deras bäst-före-datum hade redan passerat när första "best of"-skivan kom 1995. Men de ger sig inte. Ny skiva med samma låtar samlade kom 2003. Och 2008. Och 2009!

Förresten. Wikipedia uppger felaktigt att första samlingsskivan kom 1987. Det var 1995.

Samlingsskiva 1: 12 bästa - 1995
Samlingsskiva 2: Samlade hits - 2003
Samlingsskiva 3: Den ni vill ha - Best of Style - 2008
Samlingsskiva 4: Vill ha dej igen - 2009

Fyra samlingsskivor. Med samma låtar! För något nytt material har de inte presterat.

Jo, jag blir förbannad på riktigt.

For my eyes only

July 17th, 2009

När jag är uttråkad har jag en förmåga att göra av med pengar. Särskilt online. De är därför jag på mindre än ett år köpt två datorer, en digitalkamera, en iPod samt en dockningscentral för min iPod. Och massor, massor av kläder samt hårklippningsapparat. Varför gå i affärer när det är så enkelt att bränna pengar framför datorn?

Så vad är det senaste jag ställt till med för min ekonomi? Bokat tid för synundersökning. Det är dags för nya glasögon efter fyra år. Jag är så trött på att få huvudvärk av att titta på tv eller läsa en bok. Efter 20 minuter har jag dunkande huvudvärk.

I och för sig vet jag inte om synen försämrats eller om det hela är en konsekvens av att jag har två olika synskador. Nåja. Jag vill ha nya glasögon ändå. Samt kolla om jag börjar närma mig ålder för progressiva glas. Det är ett problem som först börjar komma lagom till ens 45-årsdag (åtminstone hos kvinnor, hos män brukar det istället handla om att pungen faller en halv meter). Men vem vet? Kanske jag är ett unikum? Bäst att ändå kolla synen, det var länge sedan sist.

Så, ingen billighetsoptiker för min del. Inte med tanke på de synskador jag har. Detta kommer att kosta pengar. Hoppas bara att man kan göra något åt min huvudvärk.

Hur man lyckas i relationer

July 16th, 2009

I ett par dygn har jag åter varit orolig för Gazzy välbefinnande. Jag blir det när jag märker att något inte är som vanligt, hur diffust det än är. Hon är trots allt numera en äldre dam närmare 70 i människoår.

Men tydligen var hennes apati ett uttryck för hur jag sköter mig som husse. Jag har varit en dålig husse. Det fick jag veta i dag. Det som saknades för Gazzys välbefinnande visade sig vara glass. När jag hemkommen från affären fiskade upp glassen blev där åter liv i henne. Självklart kan jag inte neka henne sådant hon kräver med bestämd röst. Och nu när hon lapat i sig lite glassörja är allting bra igen. En pigg och glad liten kisse.

Undrar om jag gjort henne sockerberoende. Kanske jag är en dålig husse trots allt. (Retoriska frågor)

Tottes mamma

July 15th, 2009

Link: http://sv.wikipedia.org/wiki/Totte

Grattis till Gunilla Wolde på 70-årsdagen!

Kostsamt

July 14th, 2009

Från förra månaden:

Annars är jag mest upprörd över att jag inte får ha arbetskläder längre på jobbet. Det är så urbota dumt att det inte liknar någonting. Vadå inte patientnära arbete? Smittor och skit kan man få på andra sätt i den miljön. Men nu ska det sparas pengar. Märkligt eftersom regelverk för arbetskläder inkluderar alla personalkategorier om man befinner sig i lokaliteter där det finns behandlade patienter. Okunskap där man nu visar hur man värderar vissa personalkategorier som betydelselösa.

Vi är många som retat upp oss enormt på detta. Vi har tvingats köpa arbetskläder privat. Administrativ personal får inte ha arbetskläder på sig inom vården då kostnaden blir för hög då tvätteriet tar betalt för att tvätta. I vintras fick vi särskild utbildning i hygien och om hur viktigt det är att vi använder arbetskläder p.g.a. smittoriskerna. Plötsligt gäller det inte längre eftersom man nu vill spara pengar. Ofta är det så att administrativ personal står i första ledet vid mötet med patienten.

Egentligen är jag inte förvånad. På en plats fick vi stänga då en smittsam patient skulle göra ett besök. All personal fick efteråt skickas på lungröntgen. Utom sekreteraren (jag) som stod och tog emot patienten. Eller de gånger man sitter i kassan och inte får veta att patientens skabb smittar via patientbrickan. Och man vet aldrig när eller hur man smittas, eller av vad. Man är utsatt precis hela tiden. Vi ska dessutom kunna rycka in vid hjärtstopp då vi fått lära oss hjärt-lungräddning.

Obegripligt att hygienrutiner inte ska gälla administrativ personal. Vem vill med privata kläder åka hem efter en dag på jobbet med möten som ovan? Ärligt tycker jag att denna regel borde gälla all vårdpersonal. Använd privata kläder. Ta på en skyddsrock först om det finns risk för kroppsvätskor. Däremellan kan väl alla gå privatklädda? Vårdpersonal arbetar också väldigt mycket administrativt och då finns ingen mening med att de sitter i arbetskläder.

Det är dyrt att köpa privata arbetskläder. Jag köper på rea vilket hittills gått på en tusenlapp. Ordinariepriset skulle vara det dubbla. Mina kollegor känner sig också tvingade att betala för sina egna arbetskläder. Jobbet i sig kräver det, hygienreglerna kräver det, arbetsmiljöverket kräver det. Arbetsgivaren vägrar. För vi är obetydliga i sammanhanget. Och tydligen immuna också.

Oacceptabelt.

Tillägg: Sedan är där ju så fruktansvärt skitigt på jobbet också. Enligt städföreskrifterna får städpersonal inte damma eller städa under skrivbord om där står en stol i vägen. Jag nyser konstant på jobbet. Ännu en anledning till varför man inte precis vill använda privata kläder. Det är ett skitigt jobb. Även för administrativ personal.

Tilägg 2: Nej, vi behöver inte spara pengar. Vi går plus.

Flashback

July 14th, 2009

Plötsligt dök ett minne upp. För snart 30 år sedan gillade jag och en kompis att lyssna på Donna Summers Romeo (från Flashdance). Vi satte LP-skivan på 45 varv. Vi var lättroade. Vi var barn.

Men det gjorde verkligen låten bättre än vad den var, upptäcker jag nu.

[youtube]fpul8B0_bhM[/youtube]

Tacksamhet

July 13th, 2009

Nu har jag fått ett Spotify-konto. Tack, Naseer!

13

July 12th, 2009

Drygt fyra år har gått sedan jag besvarade nedan. Därför är det dags igen. Tycker jag som inte kommer på något annat att göra en söndagskväll.

1: Öppna en bok du har i närheten, slå upp sidan tolv och citera den fjärde meningen:
Mellan löptext och sidhuvud eller sidfot, d.v.s. dokumentnamn, sidnummer och liknande, bör det vara minst två blankrader.
Om marginaler, ur Svenska skrivregler.

2: Sträck ut din vänstra arm så långt du kan. Vad rör du först vid?
Panelgardinen i sovrumsfönstret.

3: Vad har du på dig just nu?
Frågar man istället vad jag har i mig just nu, så är svaret snus. Men på mig? Det vanliga. Mörkblå mysjoggingbyxorna, grå kalsonger och gul t-shirt. Samt glasögon.

4: Vad finns på väggarna i rummet du sitter i?
Tre tavlor; en akvarellmålning föreställande en björkbacke vid en sjö med massor av vitsippor (i backen, inte i sjön), samt två reklamplanscher från 40-/50-talet.

5: Hur ser det ut utanför fönstret?
Solnedgång. Ett torg med träd. Bortanför kommer en spårvagn. Bortom det några flervåningshus med butiker på bottenplan (ser Hemtextil).

6: Vem sov du senast tillsammans med?
Gazzy. Hon ligger alltid i sängen när jag ligger där.

7: Om du ska ge bort blommor, vad väljer du?
Det biträdet i blomseraffären rekommenderar.

8: Har du någon gång haft på dig pyjamas ute bland folk?
Nej. Och det är 35 år sedan jag ägde en pyjamas.

9: Vilka är dina tre favoritsaker i sovrummet?
Dator 3 och 4 (dator 1 och 2 står i klädkammaren, dator 5 på köksbordet). Dubbelsängen. Bokhyllan (Ikeas Niklas). Mina gummistövlar (orangea, står i bokhyllan som prydnad, hade dem när jag var väldigt liten).

10: Vilken färg har du på duschdraperiet?
Lila.

11: Vad finns bakom dig?
Dubbelsängen.

12: Har du någon gång använt Tradera?
Aldrig.

13: Favoritfika på café?
Kanelbulle och kaffe med mjölk.

Bara jag

July 12th, 2009

Min sommarlektyr fick jag ta med mig hem från jobbet i dag. En bok som jag inte läst på fem år och där jag känner att jag måste uppdatera mig. Vuxenpedagogik. Det är en del år sedan jag var handledare för studenter, men det är dags i höst igen. Självklart måste jag känna mig säker i den rollen samt uppfylla läroplanen. Sånt här är kul. Det svåra är bara att komma på vilken typ av metodik jag ska köra med. Sist det begav sig var det dagbokstekniken där eleverna fick skriva dagbok. Vilket de aldrig gjorde. Därför måste jag komma på något nytt och hållbart. Hm. Jag tog nog aldrig hem boken med metodikförslagen. Shit. Så går det när man har halva sitt bibliotek på jobbet. De flesta böckerna där är mina privata, men oftast gör det bättre nytta där än hemma. Utom just nu. Min sommarlektyr.

Kvällning

July 11th, 2009

Vad gör Jontas en lördagskväll? Jo, jag sitter och läser Språkrådets Svenska skrivregler. Asocial? Nej, det är avslappning mellan två arbetsdagar. Ibland kommer jag på mig själv att bli osäker när jag sitter och skriver på jobbet, så jag har kollat upp ett par saker i kväll. Jag gillar inte att vara osäker.

Besked 1

July 10th, 2009

Första intagningsbeskedet kom i dag för de universitetsstudier jag ansökt om. Det ser väl inte så bra ut. I första uttagningen fick jag reservplats 14. Just nu väger det väl 50/50 för om jag ska komma in eller inte. Jag har tidigare kommit in på utbildningen två gånger men då tvingats tacka nej. Skillnaden är att jag nu inte söker via högskoleprovet. Problemet som då uppstår är att jag har två andra alternativ. Gymnasiebetyg och högskolepoäng. Svårt om man betänker att de som söker utbildningen oftast är läkare som med gymnasiebetyg har högsta betyg samt har högskolepoäng motsvarande 5½ års studier. Jag ligger i lä där. Men hoppas ändå att de tackar nej till denna utbildning av olika anledningar. Så jag kommer in.

Det är väl först med uttagningsbesked nr 2 som jag ser åt vilket håll det lutar. Kommer jag nu inte in ger jag upp mina försök. Studierna är på (minst) sex år halvfart. Jag börjar bli för gammal att dra ut på studierna under flera år.

Virrvarrtankar

July 9th, 2009

Jag är inte redo för förändring. Senare år har jag funderat mycket på om jag ska flytta hem, till annan stad, byta jobb, börja studera och så vidare. Men det känns inte som läge, rent mentalt. Även om jag ibland själv också kan uppleva det som att stiltje inträtt i mitt liv, så är jag inte redo för något nytt. Annat var det för tio år sedan när jag från dag 1 till dag 2 bara bestämde mig för att börja om. Det är i sig inget jag ångrar, jag behövde förändring och då var jag också redo till förändring. Därför gick allting som på räls. Det var som att hoppa fallskärm utan att veta om den skulle veckla ut sig. Och det hade ingen betydelse, för frihetskänslan gjorde att det var värt risken. Där är jag inte i dag.

Nu tror jag inte att det handlar om rädsla eller osäkerhet. Jag tror heller inte att jag regraderat till ett tidigare tillstånd. Snarare är det väl så att jag tagit paus från allt, för jag har haft några jobbiga år. Kanske jag slickar mina sår. Kanske jag bygger upp något som kommer att leda till ett nytt uppbrott. Jag vet inte riktigt, men känner ändå att jag måste landa i det jag befinner mig i just nu. Jag lägger pussel.

I går pratade jag med en vän som också har ms, är i min ålder, haft sjukdomen lika länge. Han berättade att det jobbigaste i hans liv var att leva med sin fru och barn. Av en enda orsak. Det var den faktor som påverkade hans sjukdom mest negativt. I det avseendet var han avundsjuk på mig och mitt singelliv. För som det var nu tyckte han att han var en belastning för sin familj samtidigt som de krävde mycket som tvingade honom att överanstränga sig fysiskt. Jag förstår hur han känner*. Det där med att alltid vara otillräcklig och en belastning. Och vad jag vill ha sagt vet jag inte. Bara att det ibland är motigt och man inte vet hur det kommer att bli. På ett sätt kanske detta också bekräftar att jag bör ta en paus och tänka igenom vad jag vill. Trots allt har jag mina yttre begränsningar samtidigt som jag inte vill se dem som ett hinder.

Jag lägger pussel med de bitar jag har. Det är svårt.

* Vi män med ms har inte många att dela våra tankar med. Vi är ganska ensamma. Det är svårt att få verklig förståelse. It's so sad...

Näsvist

July 8th, 2009

Kanske jag skriver för mycket, men jag trode att jag redan nappat på nätlistan som bland annat funnits hos Jerry. Men jag finner inget i mitt bloggarkiv (som i sig är ganska svårsökt). Så här kommer allt om mig!

Om dig...
1 - Namn Jonas
2 - Bor Göteborg
3 - Syskon 3 styvsyskon (efter 20 år har jag fortfarande inte träffat en vad jag kan minnas)
4 - Ålder 39
5 - Född Vaginalt, varken kron- eller sätesbjudning, och på övertid... öh, februari
6 - Ögonfärg Blå
7 - Längd 183 cm
8 - Skostorlek 46/47
9 - Höger- eller vänsterhänt Höger
10 - Stjärntecken Vattuman
11 - Hårfärg Mörkblond (det som är kvar), grått skägg
12 - Födelseort Kristianstad

Dagens...
1 - Låt Moby - Pale Horses
2 - Saknad Någon att visa mitt Skåne
3 - Kläder Arbetskläder i form av blå intensivvårdsbyxor, vit t-shirt och en grå väst
4 - Smink Inget i dag, inget sedan 80-talet då jag var syntare och punkare
5 - Underkläder *kikar* Minimala svarta kalsonger, kände nog inte för boxerkalsonger i dag
6 - Mat Västerbottenpaj
7 - Köp 15 snusdoser, en veckas ranson
8 - Göra sen Nattsömn om ett par timmar
9 - Godis Magnum till eftermiddagskaffet på jobbet
10 - Pinsammaste Nej, jag har klarat mig

Svara ärligt...
1 - Tycker du om att plocka svamp Ja, om det är för att pilla bort den ur min mat
2 - Tycker du om godis Faktiskt inte
3 - Hur många gånger i veckan äter du godis Kanske en gång varannan månad
4 - Äter du oftast nyttig mat Ja, de gånger jag köper den färdiglagad - hemlagat kan väl bli lite sådär
6 - Är du stark Mental järnridå
7 - Var någonstans på kroppen har du mest muskler Låren, men jag döljer dem bra
8 - Tycker du att du själv är söt/snygg Nej, men jag har accepterat mig själv som inte alltför anskrämlig
10 - Du ger mycket komplimanger till andra Nej, det låter bara konstruerat och inte uppriktigt - själv tolkar jag de komplimanger jag får så
11 - Är du nöjd med ditt förnamn Aldrig varit nöjd med det. Jag är en Björn i själen
12 - Du tycker att du själv är smart Nej, jag har ett logiskt linjärt tänkande som kanske kan tolkas som att där finns viss tankeverksamhet
13 - Vad är det sämsta hos dig Svårt att acceptera och gå vidare
14 - Vad är det bästa hos dig Lyssnare (får ju aldrig en syl i vädret, så jag har väl inget val)
15 - Har du bra självförtroende Ja. My way och the high way!
16 - Hur många timmar om dagen sitter du vid datorn Privat; 1 timme. Arbetet: 9-10 timmar
17 - Du tycker om att vara med killar Obekväm, känner mig omanlig. Undantag finns
18 - Känner du dina grannar Ingen, men pratar ibland med två (en gnäller på alla, en hälsar och pratar flärdtjänst)
19 - Vad har du för färg på dina underkläder Skiftar mellan grått, svart och vitt
20 - Svär du ofta Aldrig. Har aldrig förstått det där. Använder inte knytnävarna fysiskt, så varför verbalt?
21 - Spelar du något instrument Inte längre
22 - Vilka sporter/aktiviteter har du gått i Nothing!
23 - Har du några tatueringar Nej
24 - Har du några piercningar Nej
25 - Hur många gånger tittar du dig i spegeln per dag Ofta, för att studera om jag har snusfläckar på tänderna. Fåfäng
26 - Tycker du om djur Bara min Gazzy

Brukar du...
1 - Sova Varierar. Förra veckan 3 timmar per natt, nu 5-6 timmar per natt
2 - Ta mediciner du inte borde ta Ja, men de är receptfria
3 - Röka Nästan på dagen nio år sedan
4 - Snusa Oh, ja!
5 - Dricka Aldrig
6 - Skada dig Kanske mest mentalt
7 - Klä dig i svart Aldrig helsvart men oftast något enstaka svart klädesplagg
8 - Hata folk Det har jag aldrig testat, men det verkar vara energikrävande och inte leda något vart
9 - Lita på folk Ja, fram tills dolken sitter där mellan skulderbladen, då gör jag en omvärdering
10 - Drömma mardrömmar Ja, de handlar alltid om kontroll över mig
11 - Gå i kyrkan Inte för egen tro
12 - Vilja dö Nej, det är ändå oundvikligt så varför vilja det?

När...
1 - Åt du senast Efter jobbet
2 - Läste du ut en bok senast Minns inte, förra sommaren?
3 - Köpte du något senast Efter jobbet
4 - Svor du senast År sedan
5 - Sjöng du senast Flera år sedan
6 - Klagade du senast I dag på hämndtjänsten som ringde och frågade om jag hade synpunkter. Tja, ställer de ledande frågor så...
7 - Klantade du dig senast I går tror jag, lämnade jobbet, hade glömt kryckan, fick vända om. Behöver man den då? Jo, utomhus för jag faller då jag står stilla och inte har en vägg nära mig

Har du...
1 - För många vänner Nej, har man så många kan de inte vara nära vänner och hur mycket vänner är de då?
2 - Förföljelsemani Tanken har aldrig slagit mig, men nu när jag påminns... Jag har ju varit förföljd och det var jobbigt
3 - Någon annan psykisk sjukdom Ja, två. Två beroendesyndrom: nikotin och koffein
4 - Skadat någon Nej, "bara" sårat
5 - Färgat håret Fler gånger än jag kan räkna
6 - Egen dator Bara fem
7 - Gjort bort dig rejält Det händer ganska ofta men jag har inte vett att lägga det på minnet eller hänga upp mig på det

Är du...
1 - Snäll Så länge ingen försöker tillrättavisa mig
2 - Snygg Ja, i PhotoShop
3 - Söt Ja, när jag viftar med ögonfransarna
4 - Lång Ja, det får man väl ändå säga
5 - Kort I mina svar när jag är stressad
6 - Klantig Fumlig
7 - Tönt Bara för att jag följer Våra bästa år? Nej!
8 - Tjock Fnys, vilken underdrift
9 - Smal Över näsryggen
10 - Romantisk Ja, men jag praktiserar inte romanser

3 vänner...
Kanske det, men ingen som jag länkar till

620 låtar i min iPod

July 8th, 2009

Sedan det underbara eurovisioneländet i maj har jag inte aktivt lyssnat på musik. Jag har inte hunnit. Tiden då jag kunde sitta med min iPod på jobbet är förbi då mina öron numera (efter fyra år) är upptagna med att skriva journalhandlingar utifrån läkardiktat. Mig gör det inget, för det är väldigt uppfriskande att ha återtagit en del av min grundanställning. Nu under sommaren har jag släppt mina ordinarie uppgifter för att vara skrivhjälp. Efter väldigt många års frustration har arbetsglädjen kommit tillbaka. Dels för att jag nu har så skiftande arbetsuppgifter, men också p.g.a. att jag börjat få cred mitt jobb. Gudarna ska veta att jag kämpat, marknadsfört mig, lagt mig i, haft synpunkter, engagerat mig och så vidare. Samtidigt som jag försöker prestera på topp.

Nu gled jag från ämnet. Musik. Nu håller jag på att trappa ner inför semestern och har därmed lyft upp min iPod från det hörn där den legat och samlat damm de senaste månaderna. Samtidigt tyckte jag att jag behövde ladda den med lite nytt material. Tidigare laddade jag ner från cdon.com men är överlycklig för att iTunes finns.

Så vad har jag laddat min iPod med för nytt? Jo, min stora favorit som alltid har en hög mysfaktor i sin techno med gamla samplingar. Moby. Och skivan Wait for Me. Därför gillar jag iTunes. Där finns ofta bonuslåtar när man köper hela album. Vad jag kan säga om Wait for Me? Den känns som den naturliga fortsättningen på Play, den bästa skiva Moby någonsin gjort.
På Wait for Me finns en märklig låt (Pale Horses), men texten tilltalar mig. Den är mörk. Jag kan relatera till den. Refrängen är en upprepning av frasen "All my family died". Deprimerande, vilket också har sina fördelar.

Moby var ett impulsköp som jag inte hade tänkt mig. Att jag skulle köpa albumet var jag på det klara med, men inte just nu. Mitt mål med nedladdning var något helt annat. Följande två låtar.

Covern:
[youtube]DE9IchvpOPk[/youtube]

Originalet:
[youtube]Dr1szbYNMnY[/youtube]

Anskrämlig låttext som låter fullt acceptabel med Milow. Första refrängraden kan jag skriver under på, men den andra? Det handlar trots allt om en strippa och vad man kan göra med henne. Och att hon gillar det.

Ayo, I'm tired of using technology,
Why don't you sit down on top of me?

Transcendens

July 7th, 2009

Precis så gjorde jag en sökning i min egen blogg efter ordet transandet, men fick inte upp några resultat. Jag trodde att jag skrivit om transandet. Eftersom jag inte gjorde det får jag väl göra det nu.

Mina erfarenheter av att transa. Nej, nu uttryckte jag mig fel. Vi tar det från början.

I går läste jag på SVT-Text om att vi i Sverige kan bli först i EU med införandet av homo-äldreboende. Min första reaktion och tanke var att det är ett utmärkt bra förslag.

För det första: Vi har särskilda äldreboenden för bl.a. finskspråkiga personer. Äldre tappar nya språket (svenska that is) när demensen kommer. Många i landet är ursprungligen just finsktalande. Jag har för mig att det finns avdelningar också för andra språk och där behovet troligtvist är stort om inte anhörigvården varit så stor för andra kulturer.

För det andra: Homo-, bi- och transpersoner är marginaliserade i vårt samhälle trots alla lagar som tillkommit för att ge alla människor lika värde. Fortfarande är det så inom vården (I should know) att homosexuella inte räknas som närmast anhörig även om de är sambo/ingått äktenskap. Synen är skev och jag kan väl bara förklara det som (främst) generationsbundet.

På SVT-Text fanns en fördjupningssida gällande HBT-samhällets utveckling historiemässigt. Som att Socialstyrelsen tog bort begreppet homosexuell som en klinisk sjukdom. Men en sak störde mig – man nämnde inte att man nu också tagit bort transvestism som sjukdomsbegrepp. Och detta var något jag trodde mig ha skrivit om tidigare (därav söktermen trans). För det hela är ett missförstånd. Transvetism har aldrig varit ett sjukdomsbegrepp. Det har däremot varit ”en faktor av betydelse” (inom begreppet "psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar*) om man till exempel sökt vård p.g.a. en sjukdom som kan härledas till transvetism. Som vid en depression, vilket är ett sjukdomstillstånd. För att visa att depressionen beror på någonting har man också lagt till transvestism för att visa orsak och verkan. Inte att man blir deprimerad av att vara transvestit, men man kanske blir utstött av sin omgivning p.g.a. det, som i sin tur leder till en djup depression. Nu har Socialstyrelsen tagit bort en viktig del av beskrivningen kring ett förlopp vilket gör det svårt att uttala sig om varför en viss person lider av en depression. Missförståndet ligger i att den berömda lobbyverksamheten inte varit införstådda med syfte, samt att Socialstyrelsen var vek. Regelverket är internationellt, så det är märkligt hur en generaldirektör kan ta ett enhälligt beslut utan att lyssna till den juridiska expertis som faktiskt opponerade sig inom myndigheten. Det är detta som gör mig upprörd. Och att juristen fick sparken. (Allt detta har stått i Dagens medicin, förra året?).

För att återgå till homo-äldreboenden. Jag hoppas det blir verklighet. I min värld är det ett bevis på samhällets tillstånd. Icke fördömande. Accepterande. Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

* Ingen har någonsin påstått att transvestism är en sjukdom bara för att tillståndet finns under detta kapitel i klassificeringen. Hit hör också om man är beroende av kaffe. En otroligt viktig faktor för att beskriva riskfaktorer för andra sjukdomar. Eller om man intoxikerar sig på koffein (kan man säkert).

Tillägg: Ovan är en omskrivning av ursprunglig text då jag uppmärksammades på att jag blandat ihop begrepp. Det blir så när man inte tänker till ordentligt, hastar, missar faktakontrollen. Och tror sig minnas rätt efter ett år. Fel av mig. Sorry.

Det som uteslöts ur den svenska versionen (med omedelbar verkan någon gång förra året) av den internationella klassificeringen var:

  • Transvestism med dubbla roller
  • Könsidentitetsstörning i barndomen
  • Fetischism
  • Fetischistisk transvestism
  • Sadomasochism
  • Multipla störningar av sexuell preferens

En dag i juli

July 6th, 2009

Det börjar dra ihop sig. Första beskedet ska komma om en vecka, eller nåt. Ska jag börja på högskola till hösten?

Otacksamt av mig att både jobba och gå på högskola, kan det tyckas. Så många går arbetslösa och kommer inte in på skola. Tja, först och främst bryr jag mig inte. Av den enkla anledningen att vi alla riskerar att bli uppsagda vilken sekund som helst samt att jag ännu inte kommit in på högskolan. För det andra tror jag knappast att någon arbetslös skulle ta chansen att söka den utbildning jag sökt. För den leder inget vart om man inte redan arbetar i vården med administration.

Men det är ingen idé att skriva om högskolan än. Eller någonsin. Vi får se.

Nu har äntligen svensk sommar kommit med mulet och svalt väder. Det är allt jag begär. Svalka. Särskilt skönt om det får vara så under min kommande semester. Sol - då låser jag in mig. Jag vill kunna vistas ute.

Som alltid när det varit hett både ute och inne så blir kylskåpet personlighetsförändrat och tror sig vara en frys. Jag får ständigt hålla koll på mina sprutor så de inte fryser (då "dör" den aktiva substansen). Extra illa är det just nu med tanke på att jag har sprutor för fyra månader i kylen. Värdet är 36 000 kronor vilket inger respekt även om jag själv har högkostnadsskydd och gratis läkemedel. Det innebär så många problem om jag skulle behöva skaffa nya sprutor att jag hellre sitter vakt vid kylskåpet och försöker övertala det till att inte frysa.

Förresten. Jag avskyr verkligen is i mjölken.

Tecken

July 5th, 2009

Där är många konstiga ljud på jobbet när man sitter där själv. Jag har till och med gått runt för att försöka lokalisera alla dessa märkliga ljud. Utan resultat.

I dag fick jag höra att man inte kan förstå att jag vågar sitta där ensam när enheten är stängd över helgen. För där spökar ju. Tanken har väl inte direkt slagit mig, men jag är knappast förvånad. Där sitter mycket historia i väggarna och i grunden. Huset är gammalt och är byggt på grunden av ett ännu äldre hus. Och jag vet att där varit många dödsfall.

Detta med att där skulle spöka lugnar mig. Då kan jag slå ifrån mig alla ljud mycket lättare. Spökerier ogillar jag bara om jag inte får sova ifred. Jag störs inte i vaket tillstånd.

Det roliga var annars att efter jag hört denna historia om att där skulle spöka, var med om något kul. Radion i fönstret började plötsligt efter tre veckor spraka någon enormt, som när man hamnar mellan två radiostationer. Det är bara det att under dessa tre veckor har radion inte varit påslagen. Knappen stod på off plus att den var inställd för kassettbandspelare. Jag försökte skjuta på alla knappar fram och tillbaka utan effekt. Det fortsatte spraka, så jag fick helt sonika dra ut elkontakten för att få tyst på eländet.

Har jag sagt att ingen dessutom, någonsin, vill sitta vid det skrivbord där jag sitter? Vidskepelsen är hög.

Hemfärden med flärdtjänsten var också något värt att nämna (i min värld). Chauffören frågade om jag inte hade funderat på att bli taxichaufför då jag kunde adresser bättre än honom. Kanske det är så att jag suttit fler år i en taxibil, men han borde å yrkets vägnar ändå ha bättre lokalkännedom. Men frågar de efter adresser hjälper jag glatt till. Så att jag slipper irrfärder och får komma hem.

Nej, jag har inte alls tänkt på att bli taxichaufför. Det räcker med att jag extraknäcker ideellt som levande gps-navigator.

Lugnet

July 4th, 2009

I nästan ett år har jag befunnit mig i limbo där jag inte riktigt hört hemma någonstans på jobbet. Jag har flyttats runt en del vilket berott på organisatoriska förändringar, men särskilt vid årsskiftet blev det smått akut. Mina arbetsuppgifter och min anställning har hela tiden varit oförändrade, men plötsligt hade jag ingen fast förankring. Diskussionerna har handlat om var jag rent fysiskt ska befinna mig.

I dag kunde jag sätta punkt för detta då jag tog alla mina saker och flyttade till en ny arbetsstation. Väldigt trångt, ett litet rum där jag inte verkar få sitta ensam. Men underbart då jag direkt kände mig hemmastadd. Särskilt efter att i dag packat upp alla mina saker (pärmar och böcker i det oändliga, men mest travar av pappersdokument). Det som också känns bra är att detta nu kunde ske innan jag går på sommarledigt. Jag vet vart jag ska ta vägen i höst.

Däremot är jag inte riktigt hemmastadd rent socialt. Tidigare fikakonsversationer kring scifi-serier på tv har bytts ut mot... ja, jag vet inte riktigt vad. Matlagningsrecept och Metro-nyheter? Där har jag inget att tillföra, i sådana diskussioner. Eller så får jag ta initiativ till att hitta nya beröringspunkter. När jag lyssnat in mig och känt av min nya miljö.

Det bästa med flytten är att jag kommit närmre en annan lunchrestaurang. Som dagligen erbjuder fisk. Underbart!

Morgontimma

July 4th, 2009

Klockan är 5.30 och jag har varit uppe i mer än en timme. Det blev 2-3 timmars nattsömn och om ett par timmar ska jag till jobbet. Just nu sitter jag med migrän. Allt konsekvenser av att vistas i en syrefri lägenhet som är enormt varm. Det går inte att sova. Jag funderar lite på att gå ut och svalka mig innan jag ska till jobbet, men det är direkt löjligt. För det är för varmt även ute. Möjligen att där finns syre, men det är svårt att uppfatta när det är varmt.

Gazzy har det inte lätt hon heller. Hon försöker ligga framför fläkten så mycket hon kan, ligger raklång och platt. Sitt vanliga pratsamma jag har inte synts till på över en vecka. Hon orkar väl helt enkelt inte engagera sig i något. Men hon äter mycket och dricker lite jämfört med i normala fall. Gosig är det sista hon är. Kroppskontakt känns väl inte så kul i värmen.

Får väl se vad jag orkar uträtta på jobbet en dag med migrän. Om jag ens kan ta mig dit.

Framtidsutsikterna

July 3rd, 2009

Sista rycket inför semestern. Av någon anledning känner jag viss oro även om det är obefogat. Jag har en del saker att göra men ännu har jag gott om tid på mig. Ändå känner jag viss press att göra klart och inte glömma något. Just nu har jag en del lappar som säger vad jag ska göra. Som stöd till minnet även om jag inte tror att jag glömmer något. Jag vill väl vara på den säkra sidan. För samtidigt vet jag att det inte går att planera någonting, för så mycket kan - och kommer att - inträffa i form av akuta saker.

Ser jag fram mot semester? Nej, inte direkt. Jag hade nog kunnat tänka mig jobba ett par månader till, men har lagt semestern så jag hinner tillbaks lagom tills alla möten återupptas. Japp, hösten är fullbokad fram till vecka 51. Möten, utbildningar, konfrenser med mera. Pusslandet har redan påbörjats med att få ihop tiden. Ändå har jag inte börjat planera mina egna utbildningsinsatser, de föreläsningar jag ger i snitt varannan vecka.

Det känns märkligt att ha ett så utstakat schema så långt i förväg. Och skönt, för allt detta ger mig också frihet (ursäkt) att inte slaviskt jobba ihjäl mig med grundarbetsuppgifterna.

Hur ser då mina semesterplaner ut? Jag vet inte. Någon gång ska man väl få slippa det inrutade och förutsägbara? Att kunna få ta dagen som den kommer, det är verklig semester.

Det räcker

July 3rd, 2009

Dag nio utan regn eller åska men med temperatur över +25. De som inte plågas måste ha något fel på ämnesomsättningen. Trots vätskeintag går jag med konstant huvudvärk. Det gör mig vresig.

Främmande

July 2nd, 2009

Det är farligt att ha en fridag. Tankar kommer upp till ytan och funderingar behöver stillas. Så nu har jag mejlat till Socialstyrelsen. Självklart gäller det något arbetsrelaterat och svar kanske jag får (om jag har tur) inom ett år. Det hjälper mig inte just nu i mina grubblerier, men nu kan jag släppa tanken (lite åtminstone) och åter njuta av min ledighet. Problemet får någon annan nu ta över och jag kommer säkert att bli förvånad när svar kommer. För då har jag säkert glömt att jag en het kväll i juli kämpade med en tanke jag inte hade något svar på.

Återanvändning

July 2nd, 2009

Min fascination för Våra Bästa År på TV3 förbryllar många, även mig själv. Men en utav anledningarna till att jag dagligen följt såpan nu i tio år är logiken, eller bristen på logik. Det är humor.

I dag kom äntligen möjligheten till att ta ett gruppfoto av tre karaktärer. Deras historia är lite småkul.

Karaktärerna från vänster till höger:
Alex North (psykiatriker). John Black (multinationell företagare). Roman Brady (polischef).

Vad har alla dessa tre gemensamt förutom att de på bilden står runt runt Marlena/Docs* sjukhussäng och trånar? Jo. Skådespelarna. Alla tre har under årens lopp spelat karaktären Roman Brady. Mannen längst till vänster var först ut. I serien omkom han som Roman Brady och skrevs ut ur serien. Men han var gift med Marlena och de träffades då han gav personligt skydd då Marlena förföljdes av Salem Stalker**. Den karaktären spelades då av skådespelaren längst till höger på bilden.

Som sagt skevs Roman Brady ut ur serien, men han kom tillbaks senare i form av en annan skådespelare. Mannen i mitten på bilden. Visst, han såg lite annorlunda ut och det förklarades med att han kidnappats (inte dött), genomgått operationer samt led av minnesförlust. Ytterligare en tid senare framkom det dock att mannen var en bedragare (om än hjärntvättad) och det mynnade slutligen ut i att han tog sig namnet John Black. Den "riktiga" Roman Brady återvände men äktenskapet med Marlena gick inte att rädda då hon föll för Johan Black och fick en dotter med honom. Roman flydde utomlands (jobbade som ISA-agent) och troddes vara omkommen (igen). När John och Marlena (efter många turer) skulle gifta sig dök dock en livs levande Roman Brady upp - med minnesförlust och i form av skådespelaren i mitten på fotot. Marlena lämnade altaret ogift. Dock gifte sig Marlena och John efter en tid.

Sånt här finner jag nöje i - alla referenser. Nu när Alex North dök upp i förra veckan var Marlenas första kommentar "jag känner igen dig". Så säger de alltid i serien när gamla skådisar dyker upp. Eller så säger de "jag känner inte igen dig" när skådespelare byts ut för en specifik karaktär.

Visst är detta humor? Om än invecklat.

* Marlena och Roman hölls fångna av onde Tony DiMera. Marlena är gift med John Black, Roman är gift med Kate Roberts. Dock innebar fångenskapen att Marlena blev gravid (troligt när man är 60 år). Hemkomna efter rymning vågade de inte berätta om tröstsexet i fångenskap, men hemligheter kommer ut. John slog ner Roman, Marlena blev upprörd, snubblade i trappan och fick missfall. Och lider nu av minnesförlust. Att tre Roman Brady dykt upp verkar inte hjälpa minnet. Det intressanta är att man ger oss återblickar där Alex North och Marlena hånglar, för att visa att de har en historik. Men de gamla 80-talsbilderna är från tiden då "Alex North"-skådespelaren var Roman Brady och gift med Marlena.

** Salem Stalker mördade Marlenas tvillingsyster Samantha. De spelades av två tvillingar. Ibland dyker de båda upp i en annan roll, som dubbelgångaren Hattie.

Alla pratar om väder

July 1st, 2009

På söndag ska det bli fint väder. Temperaturfall till 16 grader och regn. Det låter underbart. Den som väntar på nåt gott...

Annars har det varit uthärdligt i dag. Fläkten på jobbet gör underverk. Hemma är det värre. Inget hjälper. Täckta fönster, tvärdrag och fläkt gör ingen skillnad. Här är ändå 28 grader. För första gången märker jag också att Gazzy blivit påverkad. Ligger utslagen. Och hon vägrar dricka. Sånt gör mig orolig, men hon äter åtminstone. Mycket. Märkligt beteende.

Nu kan jag köra nattmaraton med dvd. Lost säsong 3 och 4 är nu komplett. Vad annat ska man göra varma sommarnätter när man inte kan sova?