Archives for: September 2009

Snålhet bedrar vishet

September 30th, 2009

Just nu läser jag kanske 5-6 böcker. Värst har den tunnaste (158 sidor) i samlingen varit. Med värst menar jag den tid jag lagt ner för att läsa den. Det har tagit fem dagar och förmodligen handlar det om språket. Termerna har varit... inte svåra, men snarlika vilket gjort att man fått tänka till mer än en gång för att inte virra bort sig.

En mening gjorde att jag kände mig väldigt träffad, utpekad, i form av en aha-upplevelse. En förklaring på det jag alltid vetat men inte kunnat formulera själv.

De anställdas lön är huvudsakligen kopplad till utbildningsbakgrund och vilka faktiska färdigheter som de anställda besitter betyder lite i sammanhanget.

I boken beskrivs detta som ett problem då ökat ansvar och ökade befogenheter i och med kompetenshöjning i form av utbildning inte har någon betydelse i form av lön. Den som engagerar sig, eller den som bara flyter med utan att ens att utföra sin grundprofession tillfredsställande, får i princip samma lön. Det skiljer hundralappar. Detta betyder att man har svårt att engagera personal till utveckling av verksamheten. Förlorare är i första hand organisationen, i andra hand den som höjer sin kompetens (om man förväntar sig en löneförhöjning). När innehållet i en tjänst förändras radikalt utan att titeln samtidigt ändras, har inget att komma med. Arbetsgivare vill spara pengar samtidigt som de nyttjar en utökad kompetens. Det är ett kortsiktigt tänkande, för vad gör den anställde? Söker annan arbetsgivare för uppskattning eller stannar kvar utan att använda sin kompetens om inte lönen sätts därefter.

Tusenkonstnär

September 29th, 2009

Självklart blir det inga långa eller frekventa uppdateringar här från min sida. Tiden räcker inte till helt enkelt. Möjligen har jag sagt det tidigare, men mina studier tar onödigt mycket av min tid just nu. Anledningen är att jag kom in på reservplats och därmed missade två veckor. Plus att det tog ytterligare två veckor innan jag fick tillgång till all litteratur. Det betyder att jag ligger en månad back på en delkurs som är på två månader. Hade där varit en tenta hade jag hoppat över den och tagit den vid ett senare tillfälle, men det går inte riktigt nu. Där är en examination (skriftlig, hemuppgift) som ska lämnas in om tre veckor. Innan dess är där ett seminarium som är obligatoriskt samt att även där ska det skrivas ihop några sidor. Varje delkurs jag går är på 2-2½ månad och självstudierna tar verkligen 20 timmar per vecka (halvfart) även om det bara är en föreläsningskväll per vecka. Varje delkurs har också 1 100 sidor att läsa in. Min första tenta blir 16 januari (delkurs 2) vilket jag redan fasar inför. Det är om hälsoekonomi och jag är urusel på matematiska uträkningar.

Egentligen är jag inte överraskad av utbildningens innehåll. När jag gick 2006/2007 var det en kortversion av nuvarande utbildning. Så det är samma innehåll jag läser om än i större omfattning. Och just det där med hälsoekonomi var min svaghet (även om jag klarade den tentan). Min tredje delkurs kommer att bli betydligt roligare - hälsojuridik. Jag läser väldigt mycket lagar och förordningar i jobbet, så jag hoppas att jag har koll.

Och utöver detta arbetar jag som vanligt. Kanske mer än vanligt? Alla mina möten och konferenser tar väldigt mycket arbetstid men jag får bara lägga 33 % av min arbetstid på detta. Nja, på dessa 33 % ska jag också få in mina "personliga" arbetsuppgifter vilket varit en omöjlighet efter sommaren. Jag har jobb från i våras och framåt som ligger och samlar sig på hög. Övriga 66 % av min arbetstid är "låst" till att utföra det som ligger i min grundprofession - skriva journaler.

Så jag känner mig väldigt pressad just nu. Bloggen går i sista hand även om jag försöker mig på några korta dagliga uppdateringar. Kände att jag mest ville förklara mig, så hoppar jag över någon dag behöver ni inte reagera.

På fredag ska jag på konferens igen där jag blivit särskilt inbjuden (beordrad från högre ort). Jag får känslan av att år av tjat från min sida lett fram till konferensens tillkomst. Åtminstone tror jag att jag varit en bidragande faktor. Frågan är om det kommer i pressen, i såfall länkar jag kanske.

Det som annars är jobbigt är att jag fortfarande har kvar mitt skov från augusti samt att min bältros inte riktigt vill lägga sig. Det begränsar mig nu när jag har fullt upp och det är svårt med återhämtning.

Visst, ja! Jag måste ganska omgående förbereda mig i rollen som handledare.

Usb

September 29th, 2009

En bild på min fetish.

Knappt 20 GB. Undrar om det egentligen räcker.

Svagheter

September 28th, 2009

Det är inte bara gardiner jag är svag för. Ni vet, jag köper ju ständigt nya gardiner. Det senaste är att jag börjat samla på usb-minnen också. Kan jag ha 8-9 stycken? Hur många behöver man när man har en extern hårddisk, fem datorer hemma och två datorer på jobbet? Jag förstår inte vad det är som händer. Jag funderar på att köpa ännu en extern hårddisk.

En ansträngning

September 27th, 2009

Jag väldigt trött.

Skrämmande upplevelse

September 26th, 2009

Islossning pågår i min frys som håller på att avfrostas. Tyvärr lossnade en isflisa* och träffade kissen i huvudet. Så nu får jag ständigt höra** av henne om hur hälsovådligt det är hemma och om hur traumatiskt det hela var. Jag tror det är chocken som talar, för hon verkar må fint. Fysiskt åtminstone.

* Storleken på flisan motsvarade väl en halv kontaktlins, eller nåt.
** Hon skäller ut mig. Jag är inte vatten värd.

Märkligt vägval

September 25th, 2009

Ingenting är så tråkigt som statistik. Och ekonomi. Eller matematik. Därför är jag så förvånad över att det förföljt mig mer eller mindre hela mitt yrkesverksamma liv. Delvis har jag väl utbildning från både gymnasietiden och tidigare högskolestudier. Om en månad ska jag dessutom läsa hälsoekonomi. Igen. En riktig plåga. Ändå gör jag det. Varför?

Kanske det handlar om att alla andra också tycker att det är plågsamt tråkigt och jag offrar mig för den goda saken. För det är något som har betydelse och som någon borde intressera sig av då det styr så mycket i organisationerna. När jag sett brister har jag påtalat det. Men jag har också tvingats bevisa dessa brister och det har jag enbart kunnat göra genom att visa upp statistik och uträkningar. Jag gör det helt enkelt inte av personliga skäl, det är för allas skull.

Det som känns pinsamt är att jag inte anser mig särskilt duktig i detta. Det är mer eller mindre tvång som styrt mig in i detta och nu är jag så insyltad att där inte finns någon utväg. Om ingen vill ta över stafettpinnen. Jag lämnar gärna över.

Förmodligen fortsätter jag utbilda mig i ämnet då jag känner hur dåligt jag behärskar det. Jag gillar inte att göra saker jag inte behärskar fullt ut, eller hjäpligt. Men där talar känslan mer än hur jag faktiskt presterar. För det vet jag inget om. Ack, ja.

Slösa

September 25th, 2009

Shoppat två skjortor och ett par byxor för 2½ tusen. Så är det när man ingår i pluskollektionen. Typiskt nog hade mitt butiksbiträde gått i pension, hon som alltid gav mig 20 % rabatt. Istället var det ägaren från Malmö som stod i butiken. Ingen rabatt där inte.

Här och nu

September 24th, 2009

Sju dagar ledigt, sedan går jag på ett arbetspass där jag inte befinner mig fysiskt på mitt jobb. Tio dagar slipper man se mig på jobbet.

Jag behöver verkligen lite ledig tid. Okej, ledig är väl det sista jag är, men jag det är ändå lite annat än att slaviskt sitt vid skrivbordet på jobbet.

Nu har jag två datorer på jobbet. Anledningen är att dator 1 har för gammal version av officepaktet. Dator 2 har ett tillverkningsfel där programmen låser sig men där office är nytt och fungerande. Min önskan är egentligen en dator som fungerar fullt ut, men min önskan är ju inget att ta hänsyn till. Tydligen är det mer logiskt att jag sitter med två datorer som inte fungerar än att man tekniskt fixar en dator samt lägger på en nyare version av office. Jag fick möblera om för att få plats med två datorer. Nåja, nu kan jag ju säga att jag har en statistikdator som kan köra databashantering. Fördelen är att jag kan arbeta vid en dator under tiden som den andra är låst X antal timmar för uträkningar. Men jag är irriterad ändå. Om man sitter vid en dator från morgon till kväll som sitt enda arbetsredskap - varför ska det inte få fungera optimalt?

Men nu är jag ledig. Dags att förtränga eländet en vecka. I morgon ska jag till kårexpeditionen samt shoppa loss i klädbutiken. Och lunch på McDonalds. Inrutad dag, men inget jobb.

Bråttommannen

September 23rd, 2009

Tack vare att jag i dag tagit två knarktabletter (narkotikaklassificerat läkemedel som egentligen "bara" är dopningspreparat) är jag helt speedad. Nu väntar jag bara på kraschen. I väntan på den ska jag typ vika tvätt, fixa lite mat, diska, titta på tv, surfa nätet. Om två timmar måste jag ha kraschat så jag får sova i natt. Åter en arbetsdag i morgon. Dagen i dag har inneburit 15 timmar på jobbet och universitetet.

Tufft läge

September 22nd, 2009

Om dagen varit "ledig" så är morgondagen dess motsats. Annars har jag ägnat dagen åt en skriftlig övningsuppgift som jag fått via högskolan. Frågorna (två) som ställs är så enkla, och ändå är det så svårt att formulera lika enkla eller kortfattade svar. När jag såg övningsuppgiften i förra veckan tänkte jag "äh, en kvart" men i dag sitter jag och sliter mitt... näshår (har inget annat hår). Åter till studierna. Max ett par timmar till. Hoppas jag.

Bankande

September 21st, 2009

Med lätt panik stegade jag till banken eftersom jag har en räkning jag behöver betala omgående. Nej, det är inte interneträkningen, utan kåravgiften för att få ut betyg från universitetet.

Till min stora förvåning går det inte att betala räkningar på banken!? För det första var jag inte kund, och för det andra så hantera man inte kontanter. I min enfald trodde jag att man kunde gå in banken med sin bankgiroblankett och kasta upp kontanter på disken. Oh, nä!

Då är min fråga - varför fysiska banker om man inte kan hantera kontanta pengar där? Då räcker det ju med en telefon- och internetbank. Och nämnda bank hade inte någon underrubrik typ "fastighetsförmedling" eller nåt sånt. Har denna bank ett existensberättigande? Egentligen? Om man inte har en traditionell kassa... För vem var denna bank egentligen? Och varför får de kalla sig bank?

Min första...

September 20th, 2009

Frågor på engelska, svar på svenska.

1. What was your FIRST job?
Det är svårt med definitionen av vad som var första jobbet. Jag förutsätter att det involverar en regelrätt lön, varför jag genast exkluderar de första sommarjobben som trots allt mer var med kommunalt bidrag. Dock vet jag inte riktigt när jag fick min första ?riktiga? lön, d.v.s. hur gammal jag var. Det jag vet var att jag städade.

2. What was your FIRST car?
1988 köpte jag en Golf av 1978 års modell. Mer minns jag inte.

3. Do you still talk to your FIRST love?
Japp.

4. What was your FIRST alcoholic drink?
Brännvin och Coke, jag var tretton. Om man räknar bort då jag som 2-åring tvingades ta en sup.

5. Who was the FIRST person to text you today?
Ingen har sms:at i dag. Märkligt nog. Över 18 timmar av dygnet har gått.

6. Who is the FIRST person you thought of this morning?
Jerry, tror jag. För det var det första namnet jag såg när jag gick in på FaceBook.

7. Who was your FIRST grade teacher?
Eva Nilsson.

8. Where did you go on your FIRST ride in an airplane?
Jag är inte synsk (kan vi ju säga).

9. Who was your FIRST best friend & do you still talk?
Tillika min första kärlek. Jo, vi pratar än även om det går åratal emellan.

10. Where was your FIRST sleep over?
Förmodligen hos kusinerna då vi var små.

11. Who was the FIRST person you talked to today?
Jag har inte pratat med någon annan människa i dag. Trots att jag varit ute så har jag inte ens sett någon annan människa i dag.

12. What was the FIRST thing you did this morning?
Daglig rutin: 1) Starta datorn. 2) Tar mina morgontabletter. 3) Loggar in på datorn. 4) Tar en prilla.

13. FIRST tattoo?
Har ingen.

14. FIRST piercing?
Har inga.

15. FIRST foreign country you?ve gone to?
Danmark. Det hör liksom till om man är skåning att först besöka sitt ursprung.

16. FIRST movie you remember seeing?
Tror det var Peter Sellers eller möjligen Stålmannen 2. Tredje kommer jag ihåg med säkerhet: E.T.

17. When was your FIRST detention?
Omkring åttondeklass när hela matteklassen fick kvarsittning p.g.a. två stökiga personer (inkluderar inte mig). Jag tror faktiskt att jag fick ännu en kvarsittning på gymnasiet som också var en stökig klass som gav hela klassen kvarsittning.

18. Who was your FIRST roommate?
Jag har alltid haft eget boende efter att jag flyttat hemifrån.

19. If you had one wish?
Fysisk och mental ork. Smärtan kan jag leva med.

20. What is something you would learn if you had the chance?
Då hade jag blivit läkare.

21. Did you marry the FIRST person who asked for your hand in marriage?
Nej.

22. What was the FIRST sport that you were involved in?
Öh, har jag varit involverad i någon sport? Om det ens inträffat måste jag ha förträngt det.

23. What were the FIRST lessons you ever took?
Que? Vilken typ av lektioner? Ska jag hoppa över skoltidens standardlektoner och gå till kvällskurserna? Elorgel.

24. What is the FIRST thing you do when you get home?
Släpper kryckan, kliar kissen på nosen, dumpar min väska på köksbordet, går och tvättar händerna.

25. Who do you think will be the next person to post this?
De utan inspiration till egen bloggtext, d.v.s. de som är i min sits.

Nemesis

September 20th, 2009

Fortfarande är det så att jag avskyr källsortering. Och än värre är det att se hur andra källsorterar, eller hur soprummet ser ut. Mitt blodtryck höjs varje gång bara man säger "sopa".

1. Kartong
Varför fyller man kärlet så att innehållet hamnar utanför? Och varför är där mer wellpapp än kartong i kärlet? Wellpapp har två egna kärl som i princip var tomma.

2. Kartong II
Det går inte att skylla på att kartongkärlet var fullt, för bredvid stod ännu ett kärl avsett för kartong och som inte var fylld till hälften. Av någon anledning har man kastat ner en ballong som sticker upp. Vad är likheten mellan kartong och ballong?

3. Brännbart restavfall
De klassiska soppåsarna som genom källsortering ska minskas till det minimala. Här slänger de flesta trots källsortering varför antalet kärl på ett år utökats från ett till sex. Frågan är varför man fyller på i ett kärl så locket inte går igen. Övriga fem kärl var tomma.

4. Miljöfarligt
Tre små hinkar med miljöfarligt avfall. På golvet ligger ett flingpaket med en tidning och gasflaska. Tydligen var det svårt att dela på de olika beståndsdelarna som man själv satt ihop, varför det naturligtvis lades på golvet.

Hopplöst och meningslöst. Samt väldigt irriterande. I ärlighetens namn är jag nog mer irriterad över soprummets tillkomst. I lokalen var det tidigare förråd av typen källarförråd till de boende. I dag ligger det i ett annat hus källare. Med tanke på att detta är ett hus för fysiska funktionshinder är det anmärkningsvärt. Särskilt som det inte finns hiss till källaren i huset där förråden hamnat. När jag påtalat bristen av logik har jag fått höra av bostadsvärden att "kan man inte ta sig ner till källarförrådet har man inget behov av förrådet". Que?

1. Inför sopnedkasten igen!
Inte ens över tid kan man få 150 familjer att källsortera.

2. Återinför förråd på markplan!
Tydligen är miljötänkande (som inte fungerar) vikigare än tillgänglighet till de utrymmen man betalar för genom hyra i ett bostadsbestånd riktat till fysiska funktionshinder.

Lördagskvällens begivenheter

September 19th, 2009

Om en kvart måste jag åter dyka ner i böckernas värld. Det svåra är hur upplägget ska se ut för mina studier. Hur bakar jag in 20 timmar självstudier per vecka? Just nu testar jag med att läsa en timme, annat en timme, läsa en timme, annat en time o.s.v. Då får jag in ungefär fem timmar av studier på en fridag. Inte alls tillräckligt. Jo, om jag alla fridagar följer schemat, men hur kul är det? Kanske det är bättre att läsa 8-10 timmar på en dag? Nä, då tror jag inte man hinner bearbeta det man läser samtidigt som man inte orkar hålla sig mentalt alert. Och jag orkar absolut inte läsa ett par timmar varje kväll efter jobbet - det är tillräckligt tröttande som det är.

Jag saknar rutin/vana för nuvarande studier. Även om jag tidigare gått på högskolan så är upplägget helt annorlunda. Det irriterar mig att jag inte har en klar mall att följa för hur jag bäst fördelar min tid.

Nio minuter kvar av min paus. Dags att tända lampor då det snabbt mörknar. Om åtta minuter sitter jag med näsan i böckerna igen. Snart sju...

Oväntat

September 18th, 2009

Det första jag gör varje morgon är att slå på tv:n för att se Rapport. Klockan 5.30 i dag möttes jag av det här.

Jag är besviken!

Komplett litteraturlista

September 17th, 2009

Vad en akademisk kvart innebär vet nog de flesta. Men så finns där också den akademiska timmen. Min akademiska timme.

Klockan 09.20
Jag tog flärdtjänsten till ett utav universitetsbiblioteken. Varken jag eller chauffören hittade riktigt, så jag blev avsläppt "ungefär" för att sedan själv irra omkring för att hitta rätt.

På biblioteket stod jag i kö under lång stund vid informationen där jag fick ett bibliotekskort utfärdat, fick en genomgång av biblioteksportalen, skickades i väg att själv finna min kurslitteratur, hjälp med självbetjäning av utlåning.

Ute igen fick jag leta upp en spårvagnshållplats eftersom jag inte tyckte mig ha tid att vänta på flärdtjänsten. Spårvagnen kom direkt utan väntan. Jag åkte sedan förbi mitt hem för att hoppa av vid Pressbyrån för att köpa snus. Fick sedan gå ner för backen och in på postutlämningen där jag hämtade två böcker till som kommit. Nu är har jag fått tag i all litteratur som jag skulle läst tills i går.

Kommer hem kl. 10.15

Tänk att jag på mindre än en timme hann allt ovan. Inte illa pinkat för någon som har postmigrändag!

Med boken från i tisdags, visst ser min kurslitteratur spännande ut? Ärligt så är det intressant men hopplöst att memorera vad gäller begrepp.

Ännu en dag av bilder

September 16th, 2009

Senast jag gick en universitetsutbildning var för mellan 2½ och 1½ år sedan. I min klass var alla kvinnor förutom jag. På varje rast gick vi till 7-Eleven för att köpa fika. Av någon underlig anledning fick jag aldrig betala fullt pris i motsats till mina kamrater. Mycket avundsjuka där man tyckte att det var orättvist att jag, och endast jag, fick rabatt.

Nu ett och ett halvt år senare upprepar det sig. Min stora latta kostade motsvarande en liten latte. Anledning: "då du kommer så regelbundet". Tja. Vill han ha det som en ursäkt för att kringgå kostnaderna, så okej. Inte mig emot. Frågan är vad han vill ha i utbyte? Eller tycker han bara synd om mig för att jag går med krycka? Trots allt så är där inte handikappsanpassat. Så kanske det handlar om att jag inte ska få anledning till att klaga på tillgänglighet? Det hela är ett mysterium.

När jag satt och drack min latte tog jag en bild ut genom persiennerna. Handelshögskolan tvärsöver gatan. Jag borde åka dit i morgon eftersom ryktet säger att de i sitt bibliotek har den där boken jag omöjligt får tag i.

I tiden

September 16th, 2009

Huvudvärk. Illamående. Kallsvettig. Det verkar som om jag inte är riktigt kry.

Bildbevis från dagen

September 15th, 2009

Jo, jag var på konferensen. Tyvärr ser det ut som på alla konferenser. Passade på att fota när det var paus.

Och så fick jag så äntligen studiebok nr 1 av 3. Titeln är så spännande att jag inte vet till mig. Upphetsande!

Utför uppförsbacken

September 15th, 2009

Det har varit en slitsam vecka. Några egentliga fridagar har jag inte haft sedan helgen. Ja, förrförra helgen. Arbete, möten, konferenser och universitet tar tid. De få timmar jag har hemma ska jag ägna åt självstudier samt förbereda de föreläsningar jag åter ska börja ge från och med nästa vecka. Dagens positiv är att jag åtminstone fått en studiebok, men fortfarande saknar jag två (plus en som jag inte finner någonstans). Böcker jag skulle läst tills i morgon. Nåja.

Så när jag är ledig då? Jag tror torsdag. Då har jag varit igång tio dagar i sträck och det känns. Särskilt som jag har en rehab-åtgärd som säger att jag aldrig ska kunna jobba mer än högst tre dagar på rad. Ibland ser verkligheten helt annorlunda ut och jag vet att jag får betala priset. Det är därför jag lagt in om semester om några veckor. Hoppas jag kan uthärda så långt utan att falla tillbaka i en sjukskrivning. För vila är något jag behöver prioritera just nu om tiden funnits.

Dagens konferens hade den goda smaken att servera fisk till lunch. Fattas bara. Fisk är obligatorisk vid konferenser i Göteborg. Vi måste ju visa vår matkultur och närhet till havet (även om det nu råkade vara norskodlad lax). Dock blev jag förskräckt för en månad sedan när jag var på utbildning och de serverade gös. En insjöfisk?!

Undrar om jag finns med på bilderna som ska publiceras från konferensen på nätet. Så jobbigt. För då togs de i smyg utan min kontroll över situationen.

Tajt schema

September 14th, 2009

Lång konferensdag. Jag fick bryta då programmet inte höll tiden. Tycker att tio timmar får räcka för en dag*. Fortsättning följer i morgon. Ja, konferensen fortsätter även i morgon. Bjudlunchen var ett misslyckande. Där var svamp i maten. Hemkommen sprang (?) jag ut till grillkiosken för en stor hamburgare för att inte gå under.

*De fick nog hålla på fram till middagen kl. 19 med dans i kväll. Jag gick kl. 18 och då hade man dragit över 15 minuter och hade säkert en timme kvar. Avstår glatt kvällens tillställning. Särskilt som man jobbat hela helgen.

Äntligen!

September 13th, 2009

Nu har han bytt igen. Glasögon, allstå.

Januari 2009

September 2009

Nu ser han normal ut igen. Inger förtroende och distraherar inte tittarna. Tack, Filip! Hoppas du bränt det förra paret glasögon. Förstår att jag inspirerade till de nya bågarna.

Autoimmuna sjukdomar kontra Pandemrix H1N1

September 12th, 2009

I torsdags blev det klart mellan Läkemedelsverket och Socialstyrelsen kring om jag ska få ta influensavaccinet Pandemrix H1N1*. Ja, de har väl inte diskuterat mig som person, men om det är lämpligt att ta vid autoimmuna sjukdomar (som multipel skleros).

Kontentan är att det naturligtvis finns en viss risk att grundsjukdomen förvärras av vaccinet, men riskerna med nya influensan överstiger den minimala risken för grundsjukdomen. Tja, man kan alltid hoppas. Det är så mycket värre att få komplikationer till följd av att inte ta influensavaccinet, att jag hellre tar risken att bli sämre i min ms. Det är ett enkelt beslut från min sida och det hade kvittat vad Läkemedelsverket hade kommit fram till. Så fort jag hörde om hur svår influensan är mot oss med kroniska sjukdomar fanns det inte utrymme till att ens tveka. Nu hoppas jag bara att alla friska personer också tar vaccinet då det ändå föreligger en risk att smittas då man inte kan säga att jag får fullgott skydd av vaccinet. Egentligen tycker jag att det är var och ens skyldighet att verkligen ta vaccinet. Inte bara för oss som inte vill bli smittade, men även för egen del. Hur många skulle inte ångra sig om de fick svåra komplikationer? Dödligheten är låg (än så länge) och nu vid första toppen, men influensan kommer tillbaka till våren i större omfattning.

Men just detta att själv undvika svår sjukdom tyder på intelligens, där man inte blundar för farorna. Jag har hört många säga att det är rena hysterin och skrämselpropagandan i massmedia vilket jag inte märkt något av. Det enda jag gjort är att läsa de offentliga myndigheternas information och fakta. Jag har aldrig känt något behov av att läsa massmedias rapporter. Kanske man också ser på det annorlunda när man arbetar inom vården, för där ser man verkligen konsekvenser och svårt lidande. Och vad är väl ett par sprutor om det kan förhindra plågsamheter oavsett om det handlar om en egen simpel sjukskrivning eller nära anhörigs död där man varit smittobäraren?

En annan sak. Det pratas om att vaccinet inte är testat. Så vad? Säsongsinfluensernas vaccin brukar också ges i blindo efter godkännande. Så jag tror inte på biverkningar. Att framställa vaccin görs inte på en höft.

* Pandemrix finns i många utföranden, senaste versionen var för H5N1 (fågelinfluensan).

Dear Diary

September 11th, 2009

Vad ska jag skriva om i dag? Lika bra att jag kör en klassiker.

Kära dagbok!

Just nu är jag väldigt trött på ett sömnigt sätt. Inte utmattad, bara sömnig. Mina fyra timmar per dygn har plötsligt förvandlats till nio timmar.

I dag var det en fridag men eftermiddagen ägnades ändå åt ett möte på jobbet som jag behövde närvara vid. Kanske det var bra då jag ofta känner att jag inte nås av all information. Antingen är jag ledig eller iväg på något annat.

Det var ett tag sedan jag hann besöka affären och mitt kylskåp är tomt. Och tomt får det vara tills på onsdag då jag inte hinner besöka affären. I dag hann jag precis kasta i mig en hamburgare från grillkiosken innan det var dags att åka in till arbetsmötet.

En viss panik infinner sig när jag tittar i min kalender. Jag tror att där finns en lucka i mitten av februari (efter min 40-årsdag), men den är väl också snart fylld.

Är det en inre stress som gör att jag är så konstant sömnig och i kväll har huvudvärk?

Jag håller fortfarande på att lära mig min nya mobiltelefon. Det jag kan konstatera så här långt är att androidmobilerna inte är särskilt användarvänliga.

För att nämna något om mina ögon. Det är oförändrat efter sex veckor. Jag börjar misstänka att det är kroniskt även om vissa dagar är värre än andra. Eftermiddagar är dubbelseende och dessutom ganska smärtsamma. Men jag har vant mig. Man anpassar sig. Det ligger inte längre som topic i mitt liv. Topic just nu är att jag inte får tag i den där förbaskade studielitteraturen i tid.

Gazzy mår bra även om hon har lite problem (går i perioder). Hon kräks varje natt (geggiga hårbollar) i sängen och jag hinner inte tvätta upp sängkläder i den omfattningen.

Om jag skulle sätta mig framför tv:n en stund. Jag har ju aldrig tid med det heller numera.

Panic room

September 10th, 2009

Detta gillar jag inte:

Priset. Och att jag inte hinner få böckerna före onsdag och att jag inte hinner läsa 1 500 sidor ändå. Samt att jag inte hinner fixa kårtillhörighet eller bibliotekskort. Alternativet var att beställa böckerna och hoppas på att jag hinner få och läsa.

Annorstädes

September 10th, 2009

Det verkar som om jag skriver annorlunda när jag gör inlägg på Facebook. Lite glättigare än i bloggen?

Exempel:

Dags för barkbitarna. Frukost med Kellogg's All bran regular. Det enda jag kan äta utan att behöva dela med mig till Gazzy.

Tusan! Snuset är slut! Jobbigt. Måste resa mig från datorn, gå ut i köket, öppna kylskåpet, ta en ny dosa. Blir matt vid tanken, men valmöjligheterna få.
Jag är inte lat. Jag bara hushåller med energiresurserna genom att inte gå i onödan. Passade på att dricka när jag tog snus, så jag gjorde två flugor på smällen.

I dag har jag läxat upp två läkare. Dr Disträ och dr Aningslös. Men de uppskattar det. Lite S&M över det hela.

Att bita ihop

September 10th, 2009

Seg, segare, sirap. Det kändes i dag att jag sent i går satt på en universitetsföreläsning. Sedan har allting strulat hela dagen på jobbet. Min att göra-lista växer och nu dröjer det mer än en vecka innan jag är på plats igen. Okej, jag har ganska många arbetsdagar kommande vecka, men man har tagit av mig den elektroniska fotbojan så jag kan fly fältet. Ut på fältet. Typ.

Så nu har jag sex arbetsdagar på rad.
Torsdag: Skrivbordstjänst.
Fredag: Möte.
Lördag: Utlånad för jobb.
Söndag: Utlånad för jobb.
Måndag: Konferens.
Tisdag: Konferens.
Onsdag: Universitetet.
Torsdag: LEDIG!
Fredag: Skrivbordstjänst.

Frågan är berättigad: När ska jag klämma in 20 timmars självstudier till universitetet? Och jag som "bara" jobbar 75 %. Men så här är det egentligen var år mellan augusti-oktober. Årets mest hektiska tid.

Stort frågetecken

September 9th, 2009

Det är en märkligt känsla av att vara både speedad och trött samtidigt. Speedad är jag efter att ha suttit på universitetet under kvällen samtidigt som jag är sömnig.

Nåja. Före kvällens föreläsning smet jag in på 7-Eleven. Nej, det var inte min sugardaddy som stod där, så jag fick ingen rabatt på min stora latte med kanelbulle. Jag fick betala fullpris. Bättre lycka nästa vecka?

Japp, det är därför jag plågar mig med att gå på universitetet - för att se om jag inte kan få rabatt på 7-Eleven.

Plågsamt med universitetsstudier? Jo, de kräver ju prestation, studieresultat. Frågan är om jag kan göra som tidigare. Flyta. Jag är ingen plugghäst. Har aldrig varit. Jag har ändå fått mina betyg (så något måste jag ju ha snappat). Visst, jag läser men antecknar aldrig. Det jag läser är egentligen bara skumläsning där jag bläddrar lite fram och tillbaka. Sist jag läste på högskola var det också "egen studietid à 20 timmar/vecka", men i praktiken blev det... nästan... en hel timme. Per månad. Jag är nog bra på att fejka mina kunskaper (inte fuska). Och genom att ha erkänt detta lär jag väl köra på första examinationen.

Ett problem jag står inför är att jag måste läsa cirka 1 000 sidor inför nästa vecka. Två problem, förresten. För det första har jag inte fått tag i litteraturen utan har beställt den i kväll (leverans upp till 5 dagar). För det andra har jag ingen ledig tid förrän nästa föreläsningstillfälle. Trots att jag inte läser så ingående, så hade det varit bra om jag hade haft en hum om vad jag studerar. Då jag kommit in en vecka för sent som reserv känns det som om jag inte har en aning om någonting. Och ska jag vara ärligt - om jag nu läser den sexåriga utbildningen (halvfart) så vet jag inte vad det leder till rent karriärmässigt.

Dåsigheten börjar ta överhand. Jag tror jag kan sova nu.

Tfn

September 9th, 2009

Tre veckors väntan är över. I går fick jag så äntligen min nya mobiltelefon. Så gammal jag känner mig? Jag tycker inte alls att den är lätt. Instruktionsboken ger inte svar på mina frågor, som - går det att stänga av den? Går det att ändra ringsignal eller meddelandeton för sms? Just detta finner jag inte hur jag än söker igenom telefonens alla funktioner. Nåja, nu har jag åtminstone en fungerande telefon igen. Enda (riktiga) problemet är att mina fingrar är stora och trycker ner flera "tangenter" (finns ju inga knappar) på en gång.

Jag har inget omdöme. Om telefonen alltså. Jag måste bekanta mig med den några dagar till.

Lunchpriser

September 8th, 2009

I dag läste jag (SVT-text) att snittpriset för en utelunch ligger på 74 kronor. Det är inget jag känner igen trots att jag oftast äter dessa uteluncher. På jobbet finns tre ställen att gå till. Pris: 48 kronor, 53 kronor eller 62 kronor. Hemma har jag två uteställen. Grillkiosken serverar husmanskost à la snabbmat (eller om det är snabbmat à la husmanskost) till priset 55 kronor (65 med dricka). Restaurangen tar 65 kronor, eller 58 kronor som hämtmat. De är ännu billigare om man väljer en pizza till lunch - cirka 45-55 kronor (men sitter man kvar för att äta går det på 75-80 kronor).

Om snittpriset i landet är 74 kronor så måste där vara platser som är ännu dyrare. Obegripligt. Och lagar man själv sin mat går det på cirka 20 kronor.

Ofast köper jag 48-kronorslunchen på jobbet. Och jag väljer alltid fisk. Så också i dag: panerad fiskfilé med kokt ris, kall sås och gröna bönor.

Tio år med ms

September 7th, 2009

För drygt tio år sedan fick jag diagnosticerat multipel skleros (hädanefter enbart benämnt som ms). Precis innan startade jag min blogg (då nätdagbok) och jag har ofta skrivit om ms då sjukdomen följt mig parallellt med mitt nätliv. För ett par år sedan raderade jag bloggen för att börja om, och i samband med det gick mycket av de texter förlorade där jag beskrev mina erfarenheter. Därför tror jag att det är dags för en sammanfattning med mina personliga bakgrundsfakta då jag fortfarande skriver väldigt mycket om ms. För nya läsare finns det då en källhänvisning jag kan peka på. Man jag ska försöka vara kortfattad.

Den 4 januari 1999 vaknade jag på morgonen av att vänster öga såg vitt sken. Jag brukar beskriva det som om jag hade en tänd 120 watts glödlampa vilande direkt på näthinnan. Till en början upplevde jag det som märkligt, inte direkt oroande. Då det höll i sig började jag söka vård. Först vårdcentralen som bara kunde konstatera att ”det är åtminstone ingen hjärntumör”. Men då det blev värre sökte jag också ögonakuten. Det de kunde få fram var att jag hade ett synfältsbortfall med 80 %, d.v.s. jag kunde endast se 20 %. Det jag minns tydligast var att jag kunde se trafikljus, men inte om det lyste grönt, gult eller rött. Jag såg inte alls att trafikljuset var tänt eller vilka färger. För att göra en lång historia kort: Efter några månader blev det något bättre och först då såg man där fanns bestående skador i ögat tydande på en synnervsinflammation.

Nu var det våren 1999, ungefär april/maj. Då kom nästa symtom. Under några dagar förlorade jag känseln, blev förlamad, med början i fötterna. Efter en vecka var jag förlamad upp till brösthöjd. Ändå kunde jag gå, eftersom musklerna låste sig. Det var här jag förstod att jag hade fått ms. Då kände jag en enorm lättnad, för då visste jag åtminstone vad det var och vad jag hade att förvänta mig. I jobbet såg jag många ms-patienter, om än de som var sjukast.

Det finns lika olika sorters ms. Den variant jag har är skovvis förlöpande ms, det vill säga jag får symtom som efter en tid går i regress. Statistiken säger att cirka 30 % av symtomen kvarstår som kroniska. Under 1999 fick jag sex skov varför man slutligen tvingades bryta den onda cirkeln med kortisondropp under tre dagar. Direkt på detta satte man också in bromsmedicin (då fortfarande relativt ovanligt) i form av Betaferon – en spruta man ger sig själv varannan dag. Biverkningarna var hemska (influensasymtom med frossa, muskelvärk och svår huvudvärk).

När förlamningen hade börjat skaffade jag ett par kryckor då balansen inte alltid fungerade. Efter kortisonkuren kunde jag helt släppa kryckorna.

Genom åren har jag haft i stort alla symtom som kan förknippas vid ms. Hos Krista ( Om ms ) finns de vanligaste symtomen listade och med förklaring. Låt mig beta av det jag hittills fått erfara.

Ansiktsneuralgi – check
Ataxi – check
Balansproblem – check
Epilepsi – nix
Frossa – check
Förlamning – check
Humörsvängningar – check
Inkontinens – check (den omvända varianten – där man inte kan då man inte har någon känsel så att allting låser sig)
Kognitiva och emotionella problem – check
Känselförändringar – check
Lhermitte’s tecken – check
Nystagmus – check (har jag just nu sedan en dryg månad)
Paroxysmala symtom – check (i form av sluddrigt tal)
Pseudoskov – check
Sexuella problem – check
Skakningar – check
Smärta – check
Spasticitet – check
Svettningar – check (varje kväll kl. 23)
Synnervsinflammation – check
Talsvårigheter – check
Trötthet – check (kroniskt)
Värmekänslighet – check (är det +20 ute förlorar jag all känsel i kroppen)
Yrsel och illamående – check (särskilt yrsel)
Restsymtom – check (kanske hälften av ovan)

I början kunde jag periodvis klara mig helt utan krycka, vilket jag inte kan sedan kanske sju år tillbaka (en krycka, inte två). Ostadighet, mest i form av paroxysmala (attacker) av att ett ben plötsligt viker sig. Jag har aldrig varit sängliggande, suttit i rullstol eller använd rollator.

Efter några år med bromsmedicin insåg man att biverkningarna var för svåra för mig samt att den inte bromsade förloppet nämnvärt. Därför tar jag istället Copaxone, en spruta om dagen. Inga biverkningar och faktiskt så bromsar det ganska bra. Visst, jag får fortfarande skov men inte lika frekvent eller svåra. Jag fungerar.

Hjälpinsatser har jag ändå tagit del av. För min del innebär det:
Färdtjänst.
Handikappsanpassad bostad (eftersom jag periodvis klarar mig ganska dåligt i vardagen).
Hemtjänst (för att spara på kraft och energi, det är städning jag får hjälp med).
Förtidspension 25 %.

Avslutningsvis – ms är ingen dödsdom. Man räknar med att sjukdomen förkortar livet med i genomsnitt fem år. Det är inte i ms man avlider, utan det handlar om komplikationer. Till exempel – lunginflammation då lungfunktionen redan är nedsatt om man är inaktiv som vid sängliggande. Jag kan inte påstå att ms är begränsande i min vardag, men så har jag också försökt anpassa mitt liv till att kunna göra allt om än på mina villkor. Det viktiga är att hushålla på energin samtidigt som man ska vara fysiskt aktiv. Svår balansgång. Periodvis går jag på gym för att stärka kondition och styrka.

Visst är det kämpigt med de begränsningar ett skov kan ge. Ändå är jag positiv och ständigt i farten (särskilt på jobbet). Jag tänker aldrig på mig själv som sjuk i en sjukdom. Jag har en diagnos som jag anpassar mig till. Ungefär så som en laktosintolerant person finner andra vägar än att dricka komjölk. Kanske ingen korrekt jämförelse, men jag anser inte att det är mer märkvärdigt än så. Jag har aldrig haft svårigheter att acceptera sjukdomen och det är inte som jag blundar för den. Dessutom tror jag att man mår bättre av att inte kämpa emot fakta. Gilla läget, helt enkelt. Genom acceptans och kompromisser får jag en livskvalitet som motsvarar alla andras – i vissa fall kanske till och med bättre.

Ska jag räkna upp svårigheterna, som trots allt finns/funnits, så handlar det inte om hur jag mår rent fysiskt med ms. Det har i stället handlat om omgivningens bemötande där man sett diagnosen som ett problem för dem samtidigt som man då försökt begränsa mig, ursäkta min existens. Fördomarna har varit det jobbigaste. Men jag är mentalt stark och kan slåss för mitt existensberättigande. Det tråkiga är att det också stjäl energi från mig, en energi som jag vill lägga på annat och dessutom ska hushålla med.

Har jag glömt något? Frågor?

Miljoners miljarder

September 7th, 2009

SVT Text

Regeringen ger kommunerna extra pengar

Regeringen skjuter till tio miljarder kronor...

Tydligen hade man lite problem med textningen när de sedan beskrev uppdelningen av pengarna. Undrar hur de uppdagade sitt misstag?

Vardagen

September 7th, 2009

Tidigt i morse vaknade jag av fruktansvärda smärtor i ögat. När jag sedan gick upp var dubbelseendet borta för första gången på 3-4 veckor. Nästan åtminstone. Anstränger jag mig ser jag inte dubbelt längre, men jag får verkligen anstränga mig. Därför har det gått bra att arbeta i dag även om jag blev lite trött i ögat, men resultatet dubbelseende, efter halva dagen. I vilket fall så avbröt jag min halvtidssjukskrivning i dag.

Fick jag den utlovade mobiltelefonen från Telia i dag? Nej. Självklart inte. Den som skulle kommit i fredags eller senast i dag. Kommer den i morgon kan jag inte gå till postutlämningen förrän tidigast torsdag kväll.

Nu lämnade jag Gazzy ensam en hel lång dag. Det var ett tag sedan jag var på jobbet en hel dag, så jag räknade med att jag skulle få en utskällning när jag kom hem. Nope. Istället är den mest tillgivna misse som skådats. Nosbuff, lite slick och några kärleksbett. Hon trodde att jag aldrig mer skulle komma hem. Just nu ligger hon över musen, så hur jag ska kunna publicera detta vet jag inte. Jo, det vet jag. Jag får kasta unda

Och här högerklickade Gazzy med musen. Hon vill absolut inte bli undankastad. *aj hon biter mig* Den man älskar slår (biter och river) man? Tja, det stämmer säkert. Jag får själv skylla mig. Jag måste uppfostras.

Planeringen

September 6th, 2009

På söndagar brukar jag gå igenom kalendern för kommande vecka så jag vet vad som är på gång. Utan min kalender skulle jag inte klara mig en dag. Faktiskt. Bland annat står där alla de olika klockslag flärdtjänsten ska hämta mig.

Veckan:
Fem arbetsdagar inkl. helg.
Tre inställda möten.
Två möten, varav ett på min fridag då jag går in enbart för mötet.
Universitetsstart, en kväll per vecka.
Två fridagar, men som jag sa ovan - ett möte tvingar in mig på jobbet en timme. Den enda "riktiga" fridagen är universitetsdag. Så jag har åtaganden varje dag kommande vecka.

Kikar jag vidare på efterkommande vecka blir jag bekymrad. Jag har inga fridagar/helg inför universitetsdag 2. Det blir till att läsa om nätterna. Vad har jag gett mig in på? Men det är nog bara kommande vecka som är extrem.

Le masseur

September 6th, 2009

Magiska fingrar får katt på fall.

Filmhöst

September 5th, 2009

Det där med att läsa böcker för nöjes skull kan jag glömma. Nu tänker jag inte på mina ögonbesvär som gör det jobbigt att läsa, utan på att jag i nästa vecka börjar en sex år lång universitetsutbildning (om än på halvfart). Jag kommer att lägga mycket tid på att läsa studielitteratur och det räcker.

Ändå vill jag ju fortsätta odla mitt kulturella intresse även om jag får lite fritid. Ett sätt är att titta på film. Periodvis köper jag mycket dvd-filmer, då främst tv-boxar. I kväll beställde jag dock vanliga långfilmer i dvd-format.

Pulp Fiction
Nej, jag har aldrig sett filmen. Jag är medveten om att den just nu går på TV4+, men jag sitter inte uppe till kl. 01 för att se färdigt en film. Spela in? Nej, jag spelar in annat. Anledningen till att det blev den dyrare dvd:n (2-disc) beror på att jag gärna vill ha extramaterialet.

O Brother, where art thou?
En film jag sett men vill se om och om igen. Bröderna Coen kan det där med att göra bra filmer, särskilt denna bluesinspirerade historia.

Reservoir dogs
Ännu en Tarantino-film som jag inte sett. Vissa filmer borde man se om man nu missat dem. Särskilt om man som jag gillar Tarantino.

Har jag valt bra filmer? Är jag tillräckligt kulturell?

Lördagsterroristerna

September 5th, 2009

"I dag ska jag och kissen ligga länge och ha det gott".

Det. Sket. Sig.

Det har sina (avig)sidor att ha sovrummet ut mot torget. Det började lite diffust i fjärran. Något dunkade. Det blev starkare och starkare. Trummor? Jag reste mig upp och tittade ut. Oh, en marschparad? Bleckblåsorkester? Ballonger? Fanor? Vad är detta? Det har sina bekymmer att inte se ordentligt. Men de gick ute på gatan förbi torget.

 Trodde jag. De vände och kom in på torget. Just nu står de under min balkong (som jag har i sovrummet. Jo, bleckblåsorkester. Varvade med högljudda tal. Så jag gjorde det enda rätta:

1. Kollade om jag hittade något på nätet om händelsen.

2. Spotify på högsta volym.

3. Startade min högljudda tvättmaskin.

Varför? Jo, de som stör mig är den jävla Frälsningsarmén som här och nu firar 40 år! Räcker det inte med att de varje lördag spelar sin s.k. musik i torgets högtalarsystem? Hemfridsbrott! Anledningen till att jag en gång per vecka vill flytta långt, långt bort.

I 3½ timme ska "kalaset" (som de säger) vara. I morgon har de "möte med Gud". Ja, skynda! Varför vänta tills i morgon?

Status quo

September 4th, 2009

Dagen har ägnats åt att prata. Avbrotten har varit pinsamt många och samtalen pinsamt långa. Ska man arbeta 4 timmar per dag blir inte mycket gjort under de premisserna. Det blev många och långa arbetsmejl också. Visst, allt är väl jobb (mer eller mindre), men att inte kunna se något mått för prestation känns otillfredsställande.

 

Det blev 8 timmar på jobbet. Tre kvart med frukost på jobbet. En halvtimme i kassan inför mitt läkarbesök. En dryg timme hos doktorn. Efterföljande provtagning. Inköp av lunch och samtal med tidigare kollega. Lunch. Sedan kunde jag börja jobba. Efter fyra timmar tvingades jag stämpla ut, satt och väntade på flärdtjänst. Lång dag med andra ord.

 

Läkarbesöket... Jag vet inte. Konstaterades hjärnstamsskov där mina ögonbesvär kommer att gå tillbaka gradvis under kanske en tremånadersperiod (varav en månad redan gått). Ingen vidare utredning. Ingen behandling. Ingen åtgärd. Fortfarande förstår jag inte om tanken är att jag ska kunna jobba eller inte. Det är svårt, jag är på jobbet, men vilka förväntningar finns? Förväntar sig arbetsgivaren att jag ska vara sjukskriven eller återgå i arbete? Förväntar sig doktorn att jag själv får finna ut en lösning utan att dra in dem? Vilka förväntningar har jag på mig själv i frågan? Vad kommer försäkringskassan att säga när de får in min halvtidssjukskrivning? Egentligen har jag inte blivit något klokare efter dagens läkarbesök. Annat än att jag fått bekräftat de symtom som jag påstått mig ha. Nästan. Att jag har dubbelseende kan man inte få fram genom några som helst undersökningar, utan man får lita på mitt ord.

 

Det gjordes också ett pricktest för att undersöka mitt färgseende. Ganska meningslöst eftersom jag varit färgblind på vänster öga i över tio år. Detta visste jag ju. Så varför göra en undersökning där jag inte kan uppge en endaste siffra?

I love...

September 3rd, 2009

Det kan inte hjälpas, men jag fnittrar fortfarande efter flera år åt följande:

 

Att ett vårdföretag aningslöst på ett julkort råkade byta ut bokstaven o mot . Jämför med INY. Och naturligtvis är det roligt att cum är engelska för sperma.

Mot sitt slut

September 3rd, 2009

Angående föregående inlägg: Söker man lite på nätet tyder mina symtom (pupillreflex nedatt höger öga) på att jag fått synnervsinflammation på höger öga. Lite märkligt, för det är inte alls så som för tio år sedan när vänster öga drabbades.

Nå, i morgon kanske jag får en diagnos. Plötsligt vill man att en doktor äntligen efter en månad ska titta på det akut. Frågan är vad det kommer att leda till. Där är några alternativ. 1) Ingenting, jag blir hemskickad utan åtgärd. 2) Man beslutar om kortisondropp i tre dagar för att försöka häva problemen. 3) Kanske man skickar mig vidare till ögonakuten för vidare utredning då det kanske inte kan associeras till ms. 4) Ytterligare alternativ är för mig okända i nuläget.

Följetången "mobiltelefon" fortsätter. I dag var det arbetsdag 9 där mobilen enligt avtal skulle levereras senast arbetsdag 6. Därför ringde jag Telia som kunde upplysa om att de skickat den tidigare i dag. Så kanske jag får tag i den på tisdag?

För att återgå till läkarbesöket i morgon. Märkligt.
Telefonsamtal 1: Du har ett återbesök den 15/9 (sagt för fyra veckor sedan).
Telefonsamtal 2: Vi bokar in dig 4/9 istället, du måste träffa en läkare akut (sagt för tre veckor sedan).
Brev: "Vi har ställt in 4/9, du får en tid 16/9 (för två veckor sedan).
Telefonsamtal 3: Vi flyttar din tid från 16/9 till 4/9 då där finns ledig tid (sagt i dag).

Alltså! Varför ställer de in en bokad akuttid den 4/9 som de sedan plötsligt upptäcker är ledig för bokning efter två veckor?

Olika

September 3rd, 2009

Fortfarande kvarstår mina ögonbesvär. Jag måste säga att efter fyra veckor så är det oförändrat även om det ändrat karaktär något. Tror jag. Det andra ofta påtalar är mina pupiller och hur de vidgas oberoende av varandra. Många tycker att det är läskigt - jag också.

Skillnaden syns även som stillbild. Det är höger öga (mitt i grunden friska öga) som spökar vad gäller pupillen. Den drar ihop sig vid ljus men inte i samma utsträckning som vänster öga.

Jag vet faktiskt inte vad detta orsakas av. Det är inte p.g.a. ögonskakningarna. Har det något med mitt dubbelseende att göra?

Tema bloggning

September 2nd, 2009

För fem år sedan besvarade jag en Fredagsfyran. Då det gått några år har jag fått revidera mina svar.

Temabeskrivning bloggning: En om bloggning. Det handlar om att kommentera eller inte, få tycks få kommentarer i sina bloggar och andra får desto fler.

1. Hur många bloggar läser du i genomsnitt om dagen?

Bäst jag kollar min Feedreader. Där är inte bara bloggar, utan även andra sajter som uppdaterar ofta. Men okej: 49 bloggar. Plus 20 icke-bloggar. Samt twitterflöde. Och ännu fler bloggar om de uppdaterat varje dag.

2. Brukar du kommentera inläggen i andras bloggar, samt läser du andras kommentarer?

a) Jag kommenterar i ytterst få bloggar. Det beror på min relation till bloggaren och till ämnet. Förr kommenterade jag i större utsträckning men kom till en punkt där jag tyckte att jag bombaderade nätet med kommentarer. Det blev tydligt när jag också fick signaler om att "är du nu där också och skriver". Det uppstod en mättnad.

b) Nej, jag läser inte andras kommentarer annat om någon redan skrivit där jag tänkt lämna en kommentar. Ibland tycker jag nämligen att det är för privat det som kommenteras, känns som om jag inte har med det att göra. Även om det är offentligt för alla att läsa, vill jag inte veta. Förmodligen är detta också problemet med att få kommenterar (men ofta och mycket). Till sist vågar man inte kommentera då det känns som om man tränger sig på på en intern grupp av personer.

3. Tycker du att kommentarer i din egen blogg gör bloggandet roligare?

Oftast. Om inte syftet är att förklara vilken idiot jag är eller att jag går djävulens ärende och borde brinna i helvetet samt får skylla mig själv som fått ms. Jag har fått sådana kommentarer mer än en, två eller tre gånger. Annars vill jag ha kommentarer. Det är lätt att spärra funktionen vilket jag inte gjort. Samtidigt vet jag inte om jag skulle använda ordet "roligare" i sammanhanget. En kommentar ger ofta ytterligare en dimension till det man skrivit i ett blogginlägg.

4. Kommenteras det för lite eller för mycket i bloggarna? Eller tycker du att kommentarerna inte fyller någon funktion överhuvudtaget?

Jag tror det kommenterades mer när en gästbok fanns på sidan utan möjlighet till att kommentera varje enskilt inlägg. I dag verkar många rädda för att kommentera "off topic", vilket är synd. Alla reaktioner är viktiga i det sociala samspel som bloggosfären utgör. Funktionen med att kommentera är just att kommentera, framföra något.

Tillfällig lösning

September 2nd, 2009

Fortfarande har jag inte sett röken av någon telefon. Det har gått en vecka sedan Telia skickade ut SIM-kort och två kilo papper. Det går inte att sätta i det nya SIM-kortet i min gamla mobiltelefon. Operatörslåst till Tele2. Men i dag var jag desperat. Så jag gjorde det enda vettiga. Jag färdades dit ingen annan man tidigare varit. Min klädkammare. Där fick jag gräva djupt i lådorna. Den som söker han finner. Min väääldigt gamla mobiltelefon, variant stenålder. Jag tror jag köpte den för typ sju år sedan. Glöm det där med smsa och mms. Den har ingen kamera.

Jo, jag fick liv i den med nya SIM-kortet. För stenåldersmobilen är operatörslåst till just Telia. Just nu laddar jag den och det är spännande. Mobilen fungerar, men frågan är om batteriet håller även om jag nu laddar det för fullt. Dock måste jag ha ett alternativ nu när jag står utan mobiltelefon.

Okej, jag behöver ingen mobiltelefon. Annat än till att ringa Flärdtjänsten när bilar inte dyker upp. Att ta sig in till en fast telefon tar både tid och kraft. Och bilar uteblir ofta. Ack, så ofta.

a Snälla, sms:a inte - jag svarar ändå inte. Det är varianten bokstav för bokstav. Jo, T9 finns men är hopplös.

Uncanny

September 2nd, 2009

Sylvester Stallone vs. Mr Bean. Spoooky!

Fortsatt frustration

September 1st, 2009

Fortfarande ingen mobiltelefon. Enligt Telia skulle den komma efter sex arbetsdagar, d.v.s. i går. Nu har Tele2 stäng mitt SIM-kort helt, så nu kan jag inte ringa ut heller.

Nej, inget läkarintyg i dag heller. Hur ögonen mår vet jag inte riktigt, för det verkar gå lite fram och tillbaka. Visst, besvären är konstanta. Skillnaden är att jag vissa dagar har sveda och värk i ögonen vilket gör det mycket svårare. Största bekymret är att jag inte kan läsa text på papper (tidningar, böcker). Datorskärm går bra, förmodligen p.g.a. att jag måsta titta med ögonen rakt fram (inte nedåt i bok) samtidigt som bra bakgrundsljud från skärmen ger stark kontrast. I en tidning får jag kisa väldigt med ett öga och hålla det andra stängt. Fruktansvärt jobbigt och ansträngande. Ungefär så här ser det ut för mig när jag läser:

Hemtrevnad

September 1st, 2009

Nog tyckte jag mig höra något bredvid mitt huvud där jag satt i soffan i går kväll. Något djur på väggen, kanske en fluga eller nåt. Gazzy reagerade också genom att titta, men i övrigt brydde vi oss inte. I dag med dagsljuset flödande såg jag att där satt en stor spindel som krafsade med sina långa smäckra ben. Tydligen ska där konstrueras ett nät.

När jag startade datorn i dag fick jag skrämma iväg en spindel som satt på skrivbordet. Jag ville ju inte råka ha ihjäl den där den satt så utsatt. Så jag skrämde in spindeln under bordsskivan.

Fortfarande har jag som tidigare (i bloggen nämnda) en spindel i köket som springer runt på diskbänken och ner i besticklådan.

Det är lite hemtrevligt med spindlar. De verkar alltid upptagna med något och jag finner ingen anledning att göra mig av med dem. Jag kan inte tänka mig att de på något sätt skulle vara skadliga för mig. Och jag får ju räkna med dessa besök eftersom alla mina fönster stått öppna sedan i april. Ja, fram tills i går då jag fick stänga flertalet (nattetid) p.g.a. av att hösten är här på riktigt med kalla nätter.

Vilken typ av djur skyr jag då? Vilka otäcka djur slår jag snabbt ihjäl när de tar sig in på mina domäner? Getingar.