Archives for: March 2010

Juridiken

March 31st, 2010

Allt som kunde gå fel gick också fel. Vi kom inte in på universitetet då dörrarna var låsta. Alla lokaler var låsta med behörighetskort som enda möjliga vägen in. Lärarens kort hade inaktiverats. Alla lampor i huset var släckta. Läraren hade inte behörighet till datorn utan hade egen dator med sig. Som plötsligt självdog. Det fanns inga pennor till whiteboard. Och så vidare. Ändå var det en väldigt trevlig föreläsning och jag måste säga att denna sjätte och sista läraren verkar vara den bästa. Och han var halvfinne!

Jag är sömnig och vill bara sova. Dock är det inget som Gazzy kunnat acceptera då hon tränat plinthopp på mig nätterna igenom den sista veckan. I'm Coma man!

Rocky road

March 30th, 2010

Något ms-relaterat har inträffat. Vad vet jag inte riktigt. Det är inte så farligt. Jag är bara väldigt skakig och ostadig i benen. Förmodligen är det ett litet pseudoskov som ger sig till känna efter att jag haft en sömnlös natt. Kl. 2.30 steg jag upp för att koka te. Först en timme innan väckarklockan ringde somnade jag. Klart man blir påverkad av det! Särskilt som jag jobbat på som vanligt.

Kanske jag kan lägga mig tidigt i kväll. Dvd:n är laddad. FarmVilleskörden är, öh... skördad. I morgon är det den berömda 15-timmarsdagen med jobb och studier. Nu när fjärde och sista delkursen drar igång har man passat på att förlänga tiden. Det blir tufft att ta sig till jobbet på torsdag. Tusan! Det kommer att bli jobbigt bara i morgon...

I dag fick jag åter frågan vad min utbildning leder till. Tja, inget speciellt. Den är en rejäl grundplåt om man vill bli chef inom hälso- och sjukvård, men jag vet inte om jag är intresserad. Fram tills för ett par år sedan var jag väldigt frestad, men i dag skulle det betyda att jag skulle tvingas släppa en del i mitt nuvarande ansvar som jag finner vara givande. Det enda givande. Men vi får väl se vad jag tycker och tänker om jag klarar alla tentor och får ett godkänt betyg.

Jag saknar min fritid. Därför kommer jag inte att studera vidare i höst.

Livin' la vida loca

March 30th, 2010

Oj. Det var väl väntat?

I am proud to say that I am a fortunate homosexual man. I am very blessed to be who I am.


Ricky Martin

Vilket långt komma ut-brev han skrev...

Tryckfelsnisse

March 29th, 2010

Till min fasa såg jag att denna veckas TV-Guiden hade skrivit fel på sitt omslag. Se själva:

Självklart var väl tanken att det skulle se ut så här?

Min ursäkt är bättre än din

March 29th, 2010

Det tar emot att svara på alla kommentarer jag får här. Systemet är inte så lätthanterligt utan kräver massor av klick hit och dit - fler klick än att uppdatera bloggen. På min önskelista står en "svara på kommentar"-funktion som innebär att jag bara behöver tänka mitt svar, så poppar det upp som skriven text som autopubliceras.

Att jag är så trött och eländig kan jag inte skylla sommartiden för. Min dygnsrytm är helt fristående från vad klockan visar. Klockan styr bara en sak i mitt liv - flärdtjänsten. Mer korrekt är kanske att säga att flärdtjänsten styr mitt liv. De bestämmer när jag ska ta mig från punkt A till punkt B, samt hur lång sträckan däremellan är. Jag flyter med. I allt. Vad klockan visar har ingen betydelse.

Jag har några långa veckor bakom mig som innehållit många arbetshelger varvat med tentamenshelger. Dessutom är jag inne i en mötesperiod. Alla arbetsdagar i veckan har jag inbokade möten. Några har infallit på mina lediga dagar vilket tvingat mig att kasta om arbetsdagarna. Här finns skulden till min utmattning. Att vi gick över till sommartid under min arbetshelg gör varken till eller från i sammanhanget.

Ny delkurs på universitetet börjar i veckan. Litteraturen är beställd (tolv hundra kronor) för två månaders studier. Först hade jag tänkt långa litteraturen, men den är omfattande och jag behöver tillgång till den i stort dygnet runt. Samt att jag inte orkar med bokjakten vid flera universitetsbibliotek.

Ute regnar det. Det var inget som gjorde mig glad eftersom min obefintliga frisyr blev förstörd. Det fluffiga hårsvallet blev tillplattat. Okej, jag har inget hår. Men regnet förstörde den mentala självbilden av en Al-Fakirfrilla. Jag gillar inte regn, förstår ni. Jag saknar snön!

Namnsdag?

Periodiska systemet

March 28th, 2010

Blogg 2006-04-02:

Den jävla våren
”Neeej, snön är borta!” Detta ångestladdade konstaterande har förföljt mig nu i några dagar, samtidigt som jag med skräck sett hur temperaturen börjar närma sig väldigt många plusgrader (typ 6). Om jag nu mått så bra rent fysiskt en tid, så beror det helt och hållet på vintern och kylan. Nu när värmen kommer fasar jag. Ska jag bli ett kolli nu?

Frågan är högst relevant och återkommer varje år. Innan de tar slut borde jag köpa mig en klimatanläggning så jag får lite svalka i sommar.

Helgspänning

March 27th, 2010

Helt klart är jag slav under klockan. Jag lyder den snällt nu när den hoppar fram en timme och jag förlorar en sovtimme under pågående arbetshelg. När jag tänker efter så har jag alltid arbetshelg när klockan ska ställas om. Egentligen är inte detta ett problem, men det är alltid lika spännande att se om flärdtjänsten hängt med i klocksvängen. Eller om bilen är en timme försenad i morgon.

Earth Hour? Öh, vad är det för skit? Äh, jag bryr mig inte. Min inställning är att jag gör så som jag finner det mest lämpligt. Under pågående lamptimme har jag tänt tre lampor. För jag behövde tömma tvättmaskinen och hänga upp tvätt. (Ett tvättpass tar fem timmar och det är inte ofta jag är hemma fem timmar ett dygn). Ska man prata miljö (vilket jag inte gärna gör) så har jag en ekotvättmaskin som sparar vatten och el. Även om jag aldrig tryckt på just de knapparna... Bwahahaha!

Tusenkonstnär

March 26th, 2010

Natten var inget trevligt alls! När klockan var 22.30 började det väsnas. Rejält. Öronbedövande. Någon sågade. I metall. Efter en halvtimme blev det lite tystare. En stund. Då började (vad heter det på svenska?) en jackhammer hacka i sten. Så här höll det på hela natten, och höll fortfarande på när jag åkte till jobbet. Jag har ingen aning om varifrån ljudet kom mer än att det inte var inne i mitt hus. Antingen var de utomhus eller inne i en annan byggnad.

Fick jag en lugn dag på jobbet istället då? Nej! Väldigt hastigt behövde jag hålla en akut föreläsning där jag hade en timme på mig att förbereda mig. Det fungerade märkligt nog. Med tanke på att jag också 1) haft en upplärning, 2) varit handledare, 3) utfört mitt eget arbete, 4) skrivit ett protokoll, 5) uppdaterat intranätet två gånger.

Nu har jag en helg framför mig. Med arbete. Just nu pågår också projektet "frikoppling" då mitt ansvarsområde växer och jag inte har tid att utföra arbetsuppgifter som vilken kollega som helst kan utföra.

Nästa vecka börjar universitetsstudierna igen.

Jag ser det inte i en nära framtid, men dock i en framtid. Mig själv apatisk i fosterställning, alternativt springandes naken ångestvrålande genom Tingstadstunneln.

FB-status 2

March 25th, 2010

Denna vecka har jag varit lite duktigare på att uppdatera min statussida på Facebook.

Ska jag våga ta en sovmorgon utan att ställa en väckarklocka? Det var väldigt länge sedan sist.

Sju dagar i veckan ställer jag en klocka då jag alltid har någon tid att passa.

Varför har inte jag och Gazzy samma vänner på Facebook? Och hur kan hon känna så många utrikes?

Ett mysterium.

Vinterkräksjuka på jobbet. Bör jag vara orolig? Tvål hjälper inte. Sprit hjälper inte. Man ska först tvätta med tvål och vatten, därefter sprit. Jag vet inte vilket som är jobbigast. Hygien eller ha calici?

Jag tror aldrig att man kan gardera sig ändå.

Jag ser ingen lösning på problemet, men jag är jättesömnig! What to do, what to do...?

Sova är inget alternativ.

Gazzy leker. Jag blöder. Av någon anledning så sammanfaller alltid detta.

Fyra gånger igår.

I dag fick jag ett väldigt hårigt hantverkararsle i ansiktet. Han råkade tappa byxorna när han ställde sig på min pall för att byta ett luftfilter. Änd of story.

Gazzy svarade på det där sista:

Du är van vid mitt arsle, så låt inte förfärad eller chockad. Kollade du efter konkelbär som du brukar göra på mig?

Hm...

Aj då

March 24th, 2010

Det är egentligen obegripligt. Hur ett tvåtimmarsmöte kan ta sju timmar. En av orsakerna beror förmodligen på att jag var ordförande för mötet och tagit initiativet till mötet. Förberedelser tar tid. Förutom att samla ihop material att prata kring, så fick jag också möblera om konferensrummet så att det blev endamålsendligt. Ja, alltså från föreläsningssal till konferensbord. Själva mötet tog inte mer än de avsedda två timmarna. Efter mötet skulle jag dessutom skriva ihop minnesanteckningarna från mötet. Så varför sju timmar och inte åtta? Jo, jag blev så trött av detta att jag flexade en timme, åkte hem till sängen och somnade på den med ett katt på min rygg.

Jag har precis haft en dålig spruterfarenhet. Självklart misslyckas det emellanåt. Tar man 365 sprutor per år så måste något dåligt hända emellanåt. Som i kväll. Autoinjektorn satte jag mot låret och tryckte av. Kanylen for in i benet men sprutan tömde sig inte. Efter fem minuter började jag skaka okontrollerat av fokuseringen och ansträngningen. Att skaka samtidigt som man håller i en spruta där kanylen sitter i benet känns inte behagligt. När man känner metall vispa runt under huden står man inte ut hur länge som helst. Alltså fick jag dra ut sprutan med konsekvensen att först då tömde sig sprutan - över hela mig, men inte i mig. Just detta att jag inte fick i mig min dagliga dos gör mig lite orolig. Samtidigt är det inte så viktigt - jag får ju i mig innehållet övriga 364 dagar, så detta gör ingen skillnad även om det inte är optimalt. Åtminstone är det min förhoppning att morgondagens spruta fungerar normalt. Nej, där är inget fel på sprutorna. Det är fel på mig. Jag är sönderstucken, har inget underhudsfett på benen, har bulor efter tidigare sprutor, fått ärrvävnad i underhuden. Jag tar mina sprutor för ofta i låren. Egentligen ska man variera sig och även ta i magen. Det har jag fått sluta med efter att jag fick bältros för några år sedan. Jag har bältros på magen och sätter inga sprutor där. Och jag har bältros just nu. Jag nämner inte bältrosen så ofta, och det beror på att den är där i stort sett konstant. Så okej, tabletter är kanske inte så dumt när det väl släpps på marknaden? Frågan är vilka biverkningarna är. Jag tål innehållet i mina sprutor - när jag väl får i mig det. Men huden har tagit storstryk.

Hastigt och lustigt fick jag byta arbetsdag. Ledig torsdag, jobbar fredag. Min bostadsvärd vill göra en miljöbesiktning av min lägenhet och tvingar mig att stanna hemma. Jag vägrar lämna ut min nyckel till okända personer (bostadsvärden har sålt besiktningen till ett privat företag) som kommer hem och släpper ut katten. I vanliga fall gömmer hon sig när okända människor klampar in, men det är mars. Hon vill ut till varje pris. Så jag får stanna hemma och bevaka henne. Tur man har ett någorlunda flexibelt arbete.

Följeslagaren

March 23rd, 2010

Ibland funderar jag på bloggens framtid. Fem scenarier finns:

1. Jag slutar blogga! Raderar hela skiten!
2. Jag fortsätter som i dag. Daglig prestationsångest.
3. Jag lägger ut mitt kompletta bloggarkiv från 1999 och framåt.
4. Jag raderar alla tidigare inlägg och börjar om från början. Fräscht!
5. Jag behåller bloggen som den är men låtsas att jag börjat om från början och aldrig bloggat.

Alternativ nr 2 verkar mest självklar eftersom jag inte har tålamod att tänka i nya banor. Som vanemänniska lär jag köra på som vanligt.

Ibland glömmer jag hur mycket bloggen varit med om. Den har följt mig och jag har skrivit om allt. Sedan februari 1999 har jag:

- Fått diagnosen ms.
- Sagt upp mig från mitt arbete.
- Fått nytt arbete.
- Flyttat två gånger (tre bostäder).
- Flyttat från Skåne till Göteborg.
- Blivit med katt.
- Nu börjat på min tredje högskolekurs/-utbildning.
- Läst finska.
- Gått sångkurs.
- Varit på minst tre dagboks-/bloggträffar.
- Haft fem par glasögon.
- Förbrukat två tv- och en dvd-apparat/-er.
- Haft sju datorer, från Windows 95 till Windows 7 (ett OS jag får i nästa vecka).
- Varit med i tidningar minst 3-4 gånger.
- Intervjuats i radio.
- Tagit cirka 2 000 sprutor.
- Begravit min far (nåja, kyrkvaktmästaren tog hand om askan).
- Börjat snusa, slutat snusa, börjat snusa.
- Gjort studiebesök och deltagit i konferenser riket runt.
- Fått diagnosen bältros.

Jag glömmer allt det här. Visst, ibland känns det som om livet stod still, men så är inte fallet. Det jag inte nämnt ovan är min berg-och-dalbana till kärleksliv. Dels är det väl relativt lugnt på den fronten, men det är också något som jag har valt att aldrig skiva om i min blogg. Däremot har jag ofta skrivit om alla de gånger jag träffat url-vänner som blivit irl-vänner. Det som fått mig att fortsätta skriva denna meningslösa blogg.

Repriser

March 22nd, 2010

Där är en del drömmar som är ständigt återkommande. Som har ett återkommande tema. Hissdrömmen har jag tidigare berättat om. Men där finns två till.

Den ena är att jag ofta träffar min numera avlidne far. Jag vet inte riktigt hur vår relationer ser ut i drömmarna, men jag tror det är frustration. Precis som det var i verkliga livet. Skillnaden är att jag i drömmarna inte förminskar mig själv. Det är alltid jobbigt att vakna upp ur dessa drömmar, för frustrationen finns kvar.

Den andra återkommande drömmen är att jag börjar jobba på mitt gamla jobb igen. Det i Kristianstad. Men alltid bara som sommarvikarie då jag har kvar mitt jobb i Göteborg samt bor kvar i Göteborg. Här finns det inga variationer i drömmarna. Och jag gillar denna drömmen, jag trivs, är nyfiken, tycker att det är kul. Det jag noterar under drömmens gång är att jag slits mellan att arbeta i de två städerna. Jag vill ha båda jobben samtidigt men vet inte hur jag ska lösa det.

Tolkningen är ganska uppenbar för mig. Men jag kan inte gå tillbaka till något av det som drömmarna antyder. Jag är rätt bra på att bränna skepp. Och man kan inte återskapa det som varit. Man går vidare. Förmodligen är det precis det jag har svårt för. Att gå vidare.

FB-status

March 21st, 2010

Tyvärr har jag inte skrivit så mycket på Facebook senaste tiden. Eller, jo. Men allt har varit FarmVille-relaterat. Förutom dagens enda inlägg:

När ska JAG få en spårvagn uppkallad efter mig? Jag om någon borde få ge namn åt en spårvagn - stor enkelspårig ångvält som kör över människor.

Leif Mannerström fick en uppkallad efter sig

När det gäller FarmVille-spelandet på Facebook. Jag är i mål nu. Level 70 är det högsta och dit nådde jag i dag efter sex månaders spelande. Okej, så man kan fortsätta spela, men frågan är hur kul det är?

Vad nu?

March 21st, 2010

Nu blir jag så där rastlös igen. Tentan är över. Inget nytt att läsa då delkursen är över (ingen skola på tio dagar). Arbetshelgen är bortbytt p.g.a. tentan. Och här står jag förvirrad och undrar vad jag ska göra. De där andningshålen kommer alltid lika oväntat.

Det jag i och för sig skulle kunna göra, är att blicka in över nästa vecka. En vecka fylld av väldigt mycket arbete och många möten. Ett möte är jag ordförande för, så jag borde väl någon gång samla ihop mig och förbereda mig? Ett möte jag haft två år på mig att förbereda mig inför, men det har jag inte. Kallelse och dagordning har jag fått ut, ändå vet jag inte vad jag ska säga. Det ger sig väl.

En sak jag borde göra, som jag skjutit på i tre år, är att skaffa en ny krycka. Som bekant går jag alltid med en krycka ute och denna krycka börjar bli lite ålderstigen. Jag har använt den dagligen i elva år! Förutom att den är sliten, så är den trasig. Kryckan har en förmåga att flyga sin kos om jag lutar den mot någon vägg. Senast i fredags flög den i väg och plastbitar for åt alla håll. Ibland brukar jag lägga den på golvet bredvid mig, men där är alltid någon klumpfot som trampar på den. Och plastbitar lossnar. Märkligt hur mycket plast där är i en aluminumkrycka? Nåja. I morgon ska jag försöka få tag på en ny krycka. Anledningen till att jag hållt fast så länge vid mina kryckor (förutom att jag behöver den/dem) beror på att de är ett par sepcialare. Handtagen är inte i plast, utan i snidat trä. Vädligt behagliga att hålla i. Jag lär inte få några kopior, utan det blir väl landstingets standardmodell.

Huvudvärken släppte i går kväll på Treo. Jag har fortfarande värk i nacke/axel/rygg. Och huvudvärken är på väg tillbaka, men av annan anledning. Den hemska solen! Nu följer ett halvår av solutlöst migrän.

Gud, vad jag är positiv! Jag borde sansa mig.

Definitionen av förstörd lördag

March 20th, 2010

Tentaångest inför tentan. och det var en ångesttenta. Jag funderade allvarligt på att hoppa av utbildningen när jag fick tentan i dag. Ändå gjorde jag ett försök och lyckades med konststycket att besvara samtaliga frågor. Det kändes bra. Jag tyckte att jag hade koll på läget trots att jag inte läst tillräckligt. Åtminstone kom jag fram till efter tentan att jag svarat samma som med övriga deltagare. Frågan är om det räcker då vår lärare säkert har annat mål med svaren än de som vi gav henne i dag. Men jag hade förutsatt att gå på tentan i dag, kanske lämna in den blank med motiveringen "blackout" (man vill ju inte skriva att man läst för lite), för att fortsätta läsa inför omtentan. Men just nu känns det som om jag ska avvakta resultatet från dagen innan jag gräver ner mig i litteraturen igen. Problemet med en omtenta är att man inte får veta resultatet förrän två veckor före omtentan, och på den tiden hinner man inte läsa in litteratur igen.

En och en halv timme tog tentan. Av fyra möjliga. Jag skrev snabbt och mycket, för det är ingen höjdare med en kvällstenta en lördag. Man. Vill. Hem.

Nu ska jag fira med Treo. Har värk i huvudet p.g.a. att nacken måste ha haft en märklig vinkel då jag sovit. Nåja. Tentan är över! &#59;D

En fredagskväll

March 19th, 2010

Den enda posten som kom i dag var i och för sig adresserad till mig, men var egentligen till Gazzy. Som seniorkatta undrade man om hon inte ville komma på en hälsokontroll. Jag gillar inte att se på kissen som en senior, men hon fyller ju pensionär i år. Tolv år motsvarar människans 65 år.

I dag råkade hon bli instängd i sovrummet. Tillsammans med en dammsugare. Som var igång! I vanliga fall brukar hon köra med en tjurrusning (hon kräääälar i 150 km/h) till andra sidan längenheten, men i dag gick det alltså inte. Lite oroligt satt jag och väntade på hur det skulle se ut när sovrumsdörren åter skulle öppnas. Men där kom ingen kisse? Jo, lugnt och sansat lämnade hon sovrummet med högburen svans med attityden "no big deal". Hon kunde vara posterflicka för McDonalds.

Jag vill inte tänka på det. Jag låtsas som ingenting. Jag bryr mig inte. Men i morgon har jag kvällstenta. Det räcker väl om man börjar läsa ett par timmar innan tentan? Allvarligt så har jag läst men känner inte att jag hunnit få in allt. Det är bara tre veckor sedan jag hade en tenta varför jag inte hunnit plugga så mycket som jag hade behövt inför den här tentan. Jag förutsätter att jag får göra omtentan som är om fem veckor. Så jag gör tentan i morgon men fortsätter att plugga inför omtentan. Och det får jag göra parallellt med att jag nästa vecka börjar på fjärde och sista delkursen. Fördelen där är att den tentan inte är förrän i mitten av juni. Så kanske jag kommer i fas lagom tills utbildningen är över.

Självklart!

March 18th, 2010

Enbart genom att publicera en lista, så tvingar Jerry mig att göra det samma.

1. Snusar du?
Ja, och det är underbart gott! Första prillan som 30-åring. Snusfri under några år men saknade att ta en grov i mun. Har aldrig varit grov i mun.

2. Röker du?
Astmatiska besvär av rök, så nej.

3. Gör du frukosten själv?
Nej, men jag äter frukost. Kan inte säga "göra frukost", för så avancerat är det inte att hälla upp flingor på en tallrik och hälla mjölk över.

4. Har du suttit i rätten?
Jag tror inte det. Det är svårt att komma ihåg alla de sammanhang jag befunnit mig i.

5. Har du slagit ner någon?
Hm. Inte riktigt så våldsamt även om jag befunnit mig i slagsmål. Eller försvarat mig. Eller hur man ska se på det.

6. Vad är det ondaste du varit med om?
Fysiskt vet jag inte. Neurogen hudsmärta är värre än fysisk smärta. Mental smärta... alla de gånger jag måste hävda mig mot orättvisa.

7. Vad gör du då du blöder näsblod?
Låter det blöda tills det slutar. Tror jag. Det har inte hänt på 30 år.

8. När grät du senast?
Jag svarade på en liknande fråga för ungefär en vecka sedan. Minns jag rätt så sa jag då min mental breakdown för tio år sedan.

9. Har du solglasögon?
Aldrig! Jag är för lat för att skaffa solglasögon med styrka. Sedan irriterar inte solen mig särskilt mycket p.g.a. mina synskador, även om jag kan bli bländad av reflexer som då garanterat ger migrän.

10. Vilka länder har du varit i?
Sverige, Finland, Danmark. Att besöka andra länder ligger inte på min to do-lista.

11. Vad heter din hårspray?
Regain? Nä, jag slutade med hårspray när håret sa upp bekantskapen med mig. Det verkade vara lite överdrivet att fortsätta styla då.

12. Vilken färg är det på den tröja du har just nu?
Ljust limegrön t-shirt. Allt för att matcha Gazzys ögon.

13. Känner du någon som heter Niklas?
Ett par stycken.

14. Är du blyg?
Nej, men jag kan vara avvaktande. Särskilt i situationer där jag egentligen inte vill vara närvarande.

15. Är morgon eller kvällsmänniska?
Jag är effektiv på morgonen, lite tröttare på kvällen. Kanske kan det bero på att mina dagar är långa. Från 4.45 till 23.30.

16. Har du några gråa hårstrån?
Polisongerna har haft gråa strån sedan jag var 20 år. I övrigt inget grått förutom hakskägget som är helgrått.

17. Vart köper du flesta av dina kläder?
I en favoritbutik i Göteborg. Eftersom jag bor här.

18. Använder du torrschampo och frisörbalsam?
Vanligt schampo för skadat och behandlat hår. Inte för håret, men för huden på skaplen som inte tål några starkare saker. Eller ens tvål.

19. Hur mycket pengar har du i plånboken nu?
Om jag minns rätt - 20 kr + 10 kr + 5 kr + 5 kr = 40 kr.

20. Vem kan du prata med allt om?
Den som vill lyssna.

21. Vad var ditt drömyrke som barn?
Präst eller rallyförare. Kunde jag inte bli något av det så ville jag bli nunna. Alla pojkars dröm, med andra ord.

Jag har mer att berätta kring sista frågan. Många drömyrken passerade genom hela min uppväxt. Jag ville bli lärare, bagare, frisör eller industritekniker. Flera gånger återkom tankarna på prästyrket, vilket kan tyckas vara märkligt i dag. Intresset handlade om att jag var nyfiken på teologi, inte själva prästskapet. Men det har ändå levt kvar hos många som fortfarande låter förvånade över att jag inte blev präst. Dock måste jag säga att om jag hade haft vettiga betyg när jag gick ut grundskolan, så hade jag i dag varit frisör eller läkare. I dag arbetar jag bara tillsammans med läkare och får tillräcklig insyn i det som intresserar mig - sjukdomar och behandlingar. Det enda jag är tacksam över i dag är att jag har ett yrke som jag behärskar och ger en inkomst. Alla mina andra intressen kan jag ha vid sidan av. För tänk själva: Jag ger föreläsningar (lärare), rakar själv huvudet (frisör), kan baka bullar (bagare), har fem datorer (nära industritekniker) och har utbildat mig i tarot (nära teologi. Så någonstans har jag inte övergett barndomens drömyrken.

Utan censur

March 18th, 2010

Dagen har varit ovanligt händelserik. Vardaglig skulle de kunna säga som lever ett normalt liv.

När jag klev in i bilen i morse möttes jag av chaufförens glad "Hyvää huomenta" och en hel harrang på finska där han tycker att det var så kul att få se någon med ett finskt efternamn. Jag fick avbryta honom med att "jag kan tyvärr inte någon finska, men - eh - huomenta själv". Därefter blev chauffören ganska tyst.

Ganska ofta förutsätter man att jag kan finska p.g.a. efternamnet. Okej, jag förstår ibland mer än vad jag vill ge sken av, men jag kan inte prata finska. Även om en del finnar hävdar motsatsen då jag ibland kan säga ett par ord på finska som tydligen låter väldigt finskt. Jag har märkt att man testar mig ibland. Andra pratar finska med varandra i min närhet för att se om jag reagerar. Det gör jag. Säger de något tyket ger jag blicken som dödar. Samtidigt som jag alltså inte kan finska. Mer än basic basic.

Gårdagens text om asbest fick en fortsättning på jobbet i dag. Mitt gnäll ledde till ett möte. Självklart förstår jag också att där inte är asbest i det damm som regnar över mig från arbetsplatsens ombyggnation, men detta att man sitter i dammet och snörvlar samt hostar dagarna i ända, får en ändå att undra. Vad finns det i dammet? Hur hälsosamt är det? Självklart inte asbest, men kanske något annat? Jag vet inte om jag blev lugnare av att höra att det är stendamm då man slipat stenplattor. För jag är fysiskt påverkad av dammet jag andas in. Det som jag tyckte var viktigt när jag framförde mina klagomål var att vi aldrig fått någon information kring någonting. Eftersom jag röde upp känslor hoppas jag att man tagit lärdom. Informera! Och att det blev stormöte berodde förmodligen på att jag hotade skyddsombudet med att ta reda på vad det är frågan om.

Min sommarsemester gick igenom. Sex veckors semester. Typ. Två hela veckor, resten jobbar jag strödagar p.g.a. helgarbete och deadline för statistik. Så mina sex veckor är egentligen bara femton semesterdagar. Men det är ganska fantastiskt att kunna dra ut på tre veckor så det blir sex veckor. Mig gör det inget att jag inte har någon längre sammanhängande semester, för jag behöver vara igång både fysiskt och mentalt. Semester ger mig varken det ena eller det andra.

Dagens fick avslutas lite tidigare än beräknat då jag behövde åka till min kår för att få en stämpel på att jag betalat kåravgift. Det är kvällstenta till helgen. Mecenatkortet gäller också vid tentan, men det känns tryggt att det officiella kvittot också. Samtidigt hämtade jag i dag ut min förra tenta. Resultatet kände jag till men trodde att man skulle få mer information genom att se rättningen. Men, nä. Inga kommentarer från lärarna. Det är jag besviken över. Jag vill ha feedback på sånt jag lämnar in för bedömning. Vad var bra? Vad är dåligt?

Åh, jag bokade in en ny föreläsning i dag. Som om jag hade tid! Men jag känner att jag måste ge en ny föreläsning då det finns ständiga önskemål om det.

Jag ger föreläsningar, jag går på föreläsningar. Jag handleder studenter i arbetslivet. Varför blev jag inte lärare som planerat? Trots allt så gillar jag ju att stå och prata inför folk. Men vem gör inte det?

Risker

March 17th, 2010

Asbestrivningen fortsätter på jobbet. Det dammar. Vi nyser. Vi hostar. Ögonen rinner. Näsan rinner. Och i allt detta hör man slipmaskinen från morgon till kväll. Nåja. Det är snart byggsemester, och då ska det väl lugna ner sig. Om vi inte får asbestos innan dess.

Asbestos
Asbestos innebär en ökning av mängden bindväv i lungorna (lungfibros), som leder till nedsättning av lungfunktionen och till invaliditet på grund av andningssvårigheter. Asbestos drabbar bara den som utsatts för mycket höga halter asbest under lång tid. Asbestos finns i olika svårighetsgrader och om sjukdomen upptäcks tidigt kan man genom att stoppa exponeringen göra att sjukdomen avstannar eller fortskrider mycket långsamt. Hälsokontroller av asbestexponerade innehåller undersökningar som ska upptäcka denna sjukdom tidigt, bl.a. lungröntgen och spirometri.

Arbetsmiljöverket

Teknikens under

March 16th, 2010

Som bekant (?) avskyr jag telefoner. Motvilligt svarar jag i telefonen, ännu mera motvilligt ringer jag själv samtal. Ändå tycker jag om kommunikation och använder glatt annan teknik än just telefon.

Till exempel gillar jag sms och mejl. Jag är en flitig användare. Eller, jag var det. Några problem har uppstått och jag kan bara skylla på min egen teknikinkompetens.

Jag får inte till inställningarna i mina datorers mejlprogram. Defaultprogrammet är Mail (Microsofts version efter Outlook Express). Jag har testat andra mejlprogram (som Thunderbird). Nej, det är helt omöjligt att få det att fungera. En av anledningarna är Telias nya inställningar för utgående mejl. Dels gillar inte mejlprogrammen Telias inställningar, men jag har också ett webbhotell med egen domän och mejl. Jag kan inte få detta till integrera med vartannat på ett smidigt sett. Jag får mejl, jag läser mejl, jag svara på mejl. Mejl som aldrig når mejlservern eller vidare till mottagaren.

Det andra problemet är sms. Jag har haft min senaste mobiltelefon i ett år (tror jag) men den är hopplös att sms:a med. De två största problemen är att jag inte får in den text jag skriver, samt att det inte går att skicka något då mobilen säger att för många program körs samtidigt. Det sista förstår jag inte. Vilka program?

Förmodligen är ovan problem lättåtgärdade, men jag har inte tålamodet. Varje litet hinder på vägen gör att jag avbryter försöken till åtgärd. Jag får helt enkelt fortsätta vara isolerad från omvärlden. Till den dag jag uppgraderar datorn och köper ny mobiltelefon.

Men det irriterar mig. Varför ska tekniken bråka? Användarvänlighet verkar numera vara sekundärt.

Analitetsstudier

March 15th, 2010

Det första jag gör varje morgon är att starta datorn. Efter att ha vaknat till hälften framför morgonsurfen går jag vidare och startar teven. Numera är där aldrig nyheter på SVT vid 05-tiden, men teven är enda chansen för mig att vakna fullständigt innan jag kan göra morgontoalett*.

I morse blev jag lite skakad över vad jag möttes av på TV4. Innan halvsex på morgonen visade de närbild av en engelsk kvinnas analvårtor som undersöktes och petades på. Jag gillar inte att börja dagen med analvårtor! En ny insikt som jag inte ens visste att jag behövde ta med i beräkningarna. Och aldrig har jag väl heller tidigare känt ett behov av att klösa ögonen ur mig själv.

Trots ovan trauma lyckades jag ta mig till jobbet och dagen kan jag sammanfatta med: Telefon, telefon, mejl, mejl, mejl. Telefon, telefon, mejl, mejl, mejl. Telefon, telefon, mejl, mejl, mejl. Telefon, telefon, mejl, mejl, mejl.

Roligare än så här blir inte dagen. Tydligen. Men jag fick åka flärdtjänst hem med en kär gammal vän. Ja, jag är ironisk.

* Nej, jag är inte piggare om jag sover längre - jag behöver lång väckning även om jag inte har problem att ta mig ur sängen när klockan ringer.

Vård i förändring

March 14th, 2010

Låg mig få konstatera en sak utan att gå in i detalj. Som bekant läser jag på universitetet om hälso- och sjukvårdens organisation och styrning. Jag har arbetat i vården i nästan tjugo år. Så otroligt mycket har förändrats. Och då hade ändå väldigt mycket förändrats åren innan jag kom in i bilden.

Själv har jag svårt att se förändringen då den smyger sig på en. När jag nu läser litteraturen som speglar sjukvårdshistoriken samtidigt som viss litteratur är närmare tio år gammal, inser jag att kontrasterna är stora. Jämför jag år 1 med år 10 med nu år 18 så syns förändringarna tydligt.

Största förändringen är det ekonomiska läget. Nej, det har alltid varit svårt med pengar som ska räcka till mycket och många. Det är styrningen som ändrats radikalt utan att man märker det under tiden som det sker. När jag började fick man en rambudget. Som senare blev en prestationsbudget. Som övergick i marknadsmässig konkurrens. Som därefter blev samverkan. Och i dag ligger fokus mer på kvalitet och beställar-utförarnämnder. Rättelse: Allt finns i dag samtidigt i varierad grad. När nytt kommer in försvinner inte något gammalt, det är bara fokus som förändras.

Samtidigt har organisationen gått från centralicering till decentralisering med bas-/resultatenheter på lägre nivå istället. Och med beslutsfattande lägre ner i organisationerna. Politikerna styr inte längre detaljerat utan kör med mål- och ramstyrning. Det finns tre fristående aktörer inom vården; politiker, administration (tjänstemän) och profession (läkare). Dessa har alltid slagits om samma saker på samma arena, men det har också förändrats. Samverkan och förståelse präglar dessa tre grupperingar i högre grad i dag sedan man för 18 år sedan införde verksamhetschefer med en fot i administrationen och en i professionen. Man har börjat dra åt samma håll.

Förändringarna kommer snabbare och snabbare och nu är jag observant då jag uppmärksammats på att det går till så här. Frågan är vad som kommer härnäst? Jag tror att vi inte nått toppen av kvalitetstänkandet än. Man skulle tro att detta kvalitetstänkande alltid skulle genomsyrat organisationen, men så är inte fallet. Tidigare mätte man inte utfall, utan man trodde man gjorde gott enbart genom att erbjuda vård. Verksamheterna såg bara sitt eget existensberättigande, och det är först på senare år man upptäckt patienten.

Jo, jag tror också att primärprevention kommer in mycket mer i vården. Jag tror att primärvården får en uppsökande verksamhet. Det är innan de förväntade sjukdomarna manifesterar sig som man kan stoppa dem och därmed bromsa kostnadsutvecklingen som skenar. Äldre befolkning, ökade krav, fler behandlingsmöjligheter. Vården är ett svart pengahål och någonstans måste man börja förebygga detta.

Vården i ständig utveckling. Det är spännande!

Nej, jag var inte detaljerad med ovan beskrivning. Det är en sammanfattning. Faktiskt.

Vattenkatastrofen?

March 14th, 2010

Det har varit problem med vattenförsörjningen ett tag i Göteborg. Även om själva vattenläckan uppstod i min stadsdel så har jag inget märkt. Vattentrycket har inte varit lägre och jag har inte stått utan vatten. Samma sak på jobbet där man ändå gått ut med ganska starka förmaningar om att inte slösa med vattnet.

Jag förstår inte vad man menar med att vara återhållsam. Vatten använder jag när jag behöver det. Finns det att tillgå i kranarna så förstår jag inte vad jag skulle ändrat på i fråga om beteende. Sluta borsta tänderna, duscha, sväljer tabletter med vatten? Hur mycket onödig vattenanvändning är det? Sedan har jag låtit min tvättmaskin gå, men det är en ekovariant som snålar med vattnet. I motsats till tvättstugan där jag inte sett att folk struntat i att tvätta.

Märkligare blir det på jobbet. Ska personal i vården inte tvätta sig eller patienterna? Är det ett epidemiologiskt korrekt förfarande? Ska man sluta servera patienter kaffe och te? Får de inte dricka vatten? Kolsyrat vatten är sedan tidigare förbjudet om man inte befinner sig i ett terminaltillstånd.

Så kom den stora nyheten i dag:

Det är alltså fritt fram att duscha, bada, köra disk- och tvättmaskin eller – vattna gräsmattan.

Som. Om. Jag. Brydde. Mig. Skulle jag inte duschat på en vecka? Inte tvättat eller diskat på en vecka? Aldrig!

Men det var ju snällt att man nu får vattna gräsmattorna. De ligger fortfarande under ett par decimeter snö.

Tycke och smak - schlagerfinalen

March 13th, 2010

Årets upplaga av melodifestivalen såg jag som en stor besvikelse. Det är därför jag bara skrev schlagermassaker under de två första veckorna. Totalt sett kunde man inte finna tio bra bidrag utav de 32 som presenterats i år. Därför tyckte jag att resultatet av årets final var ganska givet på förhand. Där fanns bara en självklar vinnare. Redan för två år sedan sa jag att Anna Bergendahl skulle vara med i årets melodifestival och där vinna.

You're Out Of My Life - Darin
Han kan inte sjunga. Dålig låt.

Jag vill om du vågar - Pernilla Wahlgren
Schlagern var bäst före 1995. Sista förbrukningsdag var när Linda Bengtzing senast var med i melodifestivalen. Dålig låt.

We Can Work It Out - Andreas Johnson
Det var oförlåtligt att släpa med sig Carola i en duett, så du är inte välkommen i dessa sammanhang än. Och sluta med de krystade balladerna!

Kom - Timoteij
Sarek anmälde plagiatet men drog tillbaka anmälan. Synd.

Hollow - Peter Jöback
Fredrik Kempe borde ha sjungit låten själv. Och Peter verkade lite desperat vid det här framträdandet och försökte waila. Bra låt. Fel sammanhang. Dålig kombination av låt och sångare.

Unstoppable - Ola
Dolph Lundgrens okände yngre bror? Båda sjunger lika dåligt. Låten är okej, inte mer.

I Did It For Love - Jessica Andersson
Låten fungerar ända fram tills det oengagerade "baby baby". Och tyvärr så har Jessica inte så stark röst (eller känsla) som de högre tonerna kräver.

Keep On Walking - Salem Al Fakir
Bra låt som vinner på upprepning, men jag är ändå tveksam. Är det en låt eller en jingle? Salems sånginsats är också tveksam. Polyperna verkar sitta i vägen.

This Is My Life - Anna Bergendahl
Det retar mig att Bobby Lunggren är upphovsman till låten. Men likheten med hans tidigare låt Empty room till Sanna Nielsen är att man lyckats finna någon som kan framföra låten med känsla och övertygelse. Annas starka röst i kombination med rätt låt gjorde det till en vinnare.

Manboy - Eric Saade
Vem kunde väl tro att Fredrik Kempe skulle kunna få till en låt som inte är storslagen eller svulstig? Denna bagatell är behaglig men utgångsdatumet ligger i en nära framtid. Och Eric sjöng rätt okej om än skakigt.

Två mellanakter.

1. Norge vs. Sverige i schlagerslaget. Inget som går till historien som särskilt berikande i sammanhanget. Jag satt mest och funderade på vad som egentligen hänt Kikki Danielsson? Hon sjöng falskt, inte i takt med musiken, verkade förvirrad, kunde inte texten, fick räddas av kören och de andra sångerskorna på scen. Det verkar som om Kikki aldrig mer kommer att vara med i schlagersammanhang. Eller i några sammanhang alls.

2. La Voix i hårdrockstappning. Märkligt att de här tolkningarna av fjolårets vinnare alltid är bättre än originalet.

Röstningen har jag inte så mycket att säga om. Jag tycker alltid att de är sega och tråkiga. Det är aldrig spännande. Europaröstningen vet jag inte om den har någon betydelse. Hade vi bara haft svenska jurygrupper hade Anna vunnit. Hade vi bara haft telefonröstningen hade Anna vunnit. Så eniga har vi väl aldrig varit. Och som vanligt lika oeniga med Europa.

Hur det går i ESC och Oslo? Ointressant, men hur bra jag än tycker att Anna är så misstänker jag att vi åker ut i semin. Jag tror nämligen inte att det är som i Sverige med ett balladår. Förmodligen vinner en halvupptempolåt i moll.

Slutord: Jag saknade tre låtar i vår final. Alcazar, Sibel och Pauline. Inte för att de skulle komma på någon topplacering, men där hade blivit lite klass och variation på tillställningen. Darin, Ola och Pernilla Wahlgren hade inte i finalen att göra.

Läckerbiten

March 13th, 2010

Dagens pauskatt: Grönögd och silverfärgad chinchillaperser.

Frågvist

March 12th, 2010

En lista som jag översatt och delvis ändrat till svenska förhållanden.

Hur gammal ser du ut att vara?
Inte 40, tror jag. Det där med fetma har sina fördelar när rynkorna spänns ut. För att svara på frågan - 38?


Se bara hur ung jag ser ut när jag ligger på rygg och allt flyter bakåt! Om inte så hoppas jag att 70-talspåslakanet distraherar.

Var bor du?
Göteborg, Sverige.

Väntar du på att något särskilt ska hända?
Den stora upptäckten där man inser min yrkesmässiga förträfflighet och dubblar min lön och ger mig credit för min insats.

Vilken ovana har du som inte kan anses vara vanligt förekommande?
Jag startar datorn på morgonen innan jag ens tänt eller fått på mig glasögonen.

Vad stod det i ditt senaste sms?
Ska genast se efter, jag hörde att där kom något för en timme sedan. Skulle gissa att det var från Telia och något om melodifestivalen. Ett ögonblick! *hämtar mobilen* Jag hade rätt. Där står inget då det var mms med en film.

Tål du sanningen?
Inte obehagliga sanningar typ andras åsikter om mig som person.

Grät du i dag?
Nej.

Avskyr du personen du senast hade en diskussion med?
Nej.

Vill du ha barn?
Nej, jag förstår inte syftet riktigt.

Har du någonsin tänkt konvertera från en religion till en annan?
Jag erkänner inte religioner.

Vilka var den senaste nyheten du hörde som chockerade dig?
Tea.

Vad är det senaste du drack?
Förmodligen Pepsi Max. Men nu ska det bli vatten. Om där finns något.

Senaste personen du kramade?
En av mina tidigare elever.

Vem i släkten liknar du mest utseendemässigt?
Morfar (död), morbror (död), kusin (också på moderns sida) samt näsan fick jag visst av min far.

Drömde du något i natt?
Ja, jag drömmer alltid. Och det är alltid obehagliga drömmar.

Hur många piercingar har du?
Noll.

Om du kunde få precis vad du ville ha, just nu, vad skulle det vara?
En läcker kropp. Ja, jag är lite ytlig i kväll.

Är där någon som kallar dig för älskling?
Eh, nej. Jag är inte älsklig.

Var bor och lever din släkt huvudsakligen?
Eh, tja. Hälften bor väl runt Kristianstad i Skåne. Andra halvan runt Kuopio i Finland. Skulle jag tro. Jag har ingen koll.

Var växte du upp?
Ett litet samhälle i nordöstra Skåne.

Var vill du semestra?
Där jag får svalka och vila.

Har du någonsin brutit något ben?
Som elvaåring fick jag en spricka i armbågen. En idrottsskada, hur osannolikt det än låter. Gipsskena i sex veckor som botade mig från att bli sportfåne.

Vad fick du på Alla hjärtans dag?
Inte för att jag ser något samband, men jag fick tårta.

Har du haft en panikångestattack?
Kanske. Jag vet inte. Jo, det kanske man kan likna det vid. När jag fick min meltdown för tio år sedan.

Kan du sova i jeans?
Vad är det för fråga? Låt mig säga så här: Jag kan bara sova om jag ligger i en säng. Vad jag har på mig - eller inte har på mig - är oväsentligt.

Vad kan du inte tåla dig till?
Just nu är där väl inget som jag väntar otåligt på. Jo, möjligen säsongsstarten av Lost.

När sa du senast att du älskade någon och verkligen menade det?
Det hör man mig aldrig säga även om jag både tänker och menar det. Verbala eller fysiska känsloyttringar ligger inte riktigt för mig.

Har dina föräldrar någonsin rökt på?
Förmodligen inte.

Någon du vill ha tillbaka i ditt liv?
Ibland saknar jag vissa personer som passerat i mitt liv, men jag inser också att man aldrig kan få tillbaka den relation man haft då vi alla förändras i frånvaro av varandra.

Bor du nära ditt senaste ex?
Kanske jag bor nära mitt framtida ex?

Är du bra på att vägleda?
Jag tror det.

Vad beställer du i baren?
Försöker jag var manlig blir det väl en starköl.
Är jag bara jag så blir det rödvin.
Är jag fjantigt fjollig så blir det en grasshopper (likörslisk).

När grät du verkligen ögonen ur dig senast?
Det har jag nog aldrig gjort i vuxen ålder.

Från vem fick du ditt senaste sms?
För att inte säga Telia igen, så väljer föregående sms. Öh, H&M. Jag har aldrig varit och är inte kund. Men de skickar ändå reklam-sms.

Någonsin slickats någons kind?
Skulle det vara erotiskt? Eller bara psykotiskt? Nej.

Vad äter du helst med jordnötssmör på?
Jag äter inte jordnötssmör. Och jag vet inte hur jag skulle översätta detta till svenska förhållanden. Har vi något suspekt multipålägg i Sverige? Fjällbrynt? Jag äter inte det heller.

Var någonstans var du på nationaldagen 2009?
Ingen aning. Kanske jag arbetade, för jag brukar ju jobba alla helgdagar.

Vilken/vilka kroppsdelar tvättar du först i duschen?
Jag börjar med skalpen och går nedåt.

Har du kysst någon vars namn börjar på bokstaven D?
Först blev jag riktigt förvirrad när jag började tänka på detta då jag fick försöka minnas alla namn. Ännu mer förvirrad blev jag när jag insåg att alla jag kysst har samma initialbokstav. M. Så nej, inget D.

Föredrar du varmt eller kallt väder?
Kallt. Då kan jag röra på mig samt slipper smärta.

Vad hör du just nu?
Hollow med Peter Jöback. Det är lite plågsamt. Hans röst är så tillskruvad att det låter som om han var kroniskt påsatt.

Är där någon som gillar dig just nu?
Inte många om de precis läst vad jag skrev om Jöback.

Skulle du kunna visa dig offentligt med tanke på hur du ser ut just nu?
Absolut inte! Jag kan inte gå ut och slänga en soppåse utan att byta mysbyxorna mot riktiga byxor.

Vad har du för smeknamn?
Jontas, Doktorn eller mitt efternamn.

Vid sex, var vill du att de ska ha sina piercings?
Jag tänder inte på metall.

Om du skulle kunna ta dig till vilken plats som helst i världen just nu, vilken plats skulle du då välja?
San Francisco. Det börjar bli fredagskväll där just nu. Och de har inte lika varmt som i LA. Jag funderade lite på Chicago men vädret där lär alltid vara blåsigt. Ja, jag tog med tidaspekten i mina funderingar.

Har du gjort någon så arg att denna person haft sönder något?
Nej, jag får bara människor att gråta. That's my God given power!

Vilken är din favoritfärg?
Det varierar, men jag är väldigt svag för petrol.

Om du kunde resa bakåt i tiden, hur långt bak skulle du då resa?
Helst inte före det fanns rinnande vatten. Något romarna väl haft i ett par tusen år?

Mars

March 12th, 2010

Hela vintern har en frusen Gazzy legat på fönsterbrädan ovanför det varma elementet och mått extra gott de dagar solen samtidigt värmt hennes åldersstela leder och lekamen.

Jag tror inte våren är här riktigt än, kanske kissen bara har vallningar? För plötsligt har hon övergett sin fönsterplats för att söka upp svala platser. Är det inte vallningar beror det kanske på att hon tror att hon är en het marskatt. Vilket jag har svårt att tro med tanke på att de vitala delar som styr det hela opererades bort för flera år sedan.

På den gamla goda tiden, då hon fortfarande var fertil, brukade hon rulla runt i ett tomt men svalt badkar. Sedan dess har vi flyttat och vi står utan badkar. Därför vill hon gärna lägga sig i handfatet. Eller på min rottingbarpall som låter luften cirkulera in under henne. Och så söker hon upp mörka, trånga utrymmen. Som i bokhyllan bakom böckerna.

Nä, det är säkert ändå marskatten i henne som vill ut. Jag menar verkligen "ut"! I går lyckades jag precis stoppa henne från att springa ut i trapphuset och in i hissen. Kanske hon från vinterns fönsterspaning sett någon trevlig hankatt hon vill rumla runt med i någon snödriva? Men jag märker att hon är väldigt okoncenterad just nu. Ja, mig bryr hon sig inte om. Jag är det där störande momentet som i börbifarten ibland kan få en liten nosbuff innan hon hastare vidare.

Jag har blivit så marginaliserad.

Flumflum

March 11th, 2010

När jag var i 10-årsåldern umgicks jag inte med jämnåriga. Jag störde bara 40-åringar. Då jag var i 20-årsåldern var det fortfarande 40-åringarna jag hade omkring och hade en social samvaro med. När jag sedan blev 30 umgicks jag fortbarande med 40-åringarna.

Nu när jag är 40 umgås jag äntligen med mina jämnåriga. Jag har nog alltid mentalt varit en 40-åring och därför sökt mig till dem. Det känns som om jag i dag kan relatera bättre till mina jämnåriga. För första gången kan jag säga det. Varför det förhåller sig så här vet jag inte riktigt. Har jag alltid varit vuxen? Nej, men jag har nog sedan många år delat 40-åringarnas åldersmässiga livserfarenhet. Jag har känt mig jämbördig. Uttrycket kanske är fel, men det har nog alltid funnits en livströtthet hos mig. Jag har varit en trött själ sedan unga år. Så trött som nu en 40-åring kan vara, eller hur jag ska säga.

Frågan är vad som händer nu? Kommer jag att börja åldras mentalt och fortsätta följa mina jämnåriga? Eller kommer jag att bli den där 80-åringen som bara umgås med 40-åringar då jag fortfarande känner mig som 40? Nåja. Som 80-åring lär vårdgivaren på hemmet att vara i 40-årsåldern. Så jag kommer nog aldrig undan 40-åringarna.

Jag tycker att det är kaxigt att vara 40. Det är nog den enda åldern där man täcker in både ungdom och ålderdom. Man har förmågan att blicka lika mycket bakåt som framåt, kan känna igen sig hos alla. Även om man trivs bäst med de andra 40-åringarna.

Japp. Ovan tänkte jag ut under kvällens föreläsning på universitetet. Delvis fångade inte föreläsningen mig mer än att tankarna började irra, men det berodde också på att grupperingar syns så tydligt i en vuxenutbildning. Man umgås med de som är i ens egens åldersgrupp, typ mellan 35-55 år. Och så är där ungdomsgruppen, 20-35-åringar. Och aldrig vi mötas i klassdiskussionerna. Det var här jag insåg att jag faktiskt för första gången i mitt liv hamnat rätt åldersmässigt. Insikten och känslan var överväldigande. Jag finns i ett sammanhang, är inte längre marginaliserad. För den känslan har jag haft i 20 år. Ung man inom kvinnodominerat yrke med hög medelålder. Även om jag trivts i sammanhanget, så har jag ändå stuckit ut i den gruppen. Det gör jag inte längre. Jag är en i gänget där gemenskapen består i fysisk ålder.

Top of my mind

March 10th, 2010

När jag blir förkyld kommer det pang bom på, typ. För att sedan långsamt ge med sig under flera veckors tid. Den här gången var det raka motsatsen. Det hela började förra torsdagen och kom successivt och en peak i söndags/måndags. Men i dag prick klockan 12.53 blev jag frisk. Snöt mig en sista gång och energin flödar genom mig (vilket i sig är imponerande eftersom jag varit energilös sedan förra våren).

Jag är tacksam över att förkylningen nu är borta. För i morgon har jag min 15-timmarsdag på jobb och universitet. Och jag hann i kväll läsa in den där rapporten på 50 sidor som jag hade i läxa inför morgondagens föreläsning. Tidigare försök fick avbrytas då bihålorna höll på att sprängas när jag böjde huvudet framåt över rapporten.

Morgondagens föreläsning... De är två. En föreläsning jag håller i på jobbet. En föreläsning jag ska vara åhörare till på universitetet. Förstnämnda föreläsning är en upprepning av den föreläsning jag hållit i under dagen. Man kan väl påstå att jag just nu lever med powerpoint. Och på min fritid skriver jag powerpointpresentationer. Microsoft borde betala ett fett skadestånd till mig som måste leva under dessa premisser.

Som alltid

March 9th, 2010

Förkylningen är inne på sin sjätte dag. Den är lindrig, men den tar väldigt på krafterna ändå. Nyser och snyter mig. Konstant. Och bihålorna håller på att explodera. Förmodligen hade jag varit sjukskriven om jag hade haft tid. Istället har jag pusslat lite med mina fridagar och tog ledig i går, vilket jag fick jobba in i dag. Nu är det full rulle som gäller - med eller utan förkylning. Kommande två dagar ska jag ge föreläsningar som jag var tvungen att läsa in mig på i dag. Och så är det sista delkursen på universitetet i veckan, som jag bör närvara på. När jag äntligen får lite ledigt är den tiden vikt åt att läsa på inför nästa tenta som är om en vecka.

Förkylningen är en inbillning som manifesterar sig i form av snuva. Därför intalar jag mig att den inte är smittsam och att jag därför kan traska runt på jobbet som vanligt.

Inte längre 16

March 8th, 2010

Mina tidigare klasskamrater från grundskola och gymnasie har jag inte sett eller träffat på många år. Därför blir jag lätt chockad över att se bilder på dem (t.ex. på Facebook). De är gråhåriga - om de har hår. De har rynkor och skinnet hänger. De har barn. Och barnbarn. När blev de så mycket äldre än jag? Jag trodde vi var jämnåriga?

Att jag inte ser samma sak i mig själv vad gäller utseende, beror på att jag har världens bästa botoxsubstitut. Fett. Och så rakar jag huvudet (men skägget är grått, måste vara någon genetisk anomali).

Introvert

March 7th, 2010

Låt mig få ömka mig själv i min förkylning. Det är ju så sällan jag får vara förkyld.

Salander på mitt jobb

March 6th, 2010

I dag köpte jag Luftslottet som sprängdes. DVD-versionen, alltså. Del 1 och 2 av Millenniumtriologin har jag redan och hade kanske tänkt att avvakta tredje filmen eftersom egentligen inte har tid att titta på filmer. Men jag var tvungen. Nyfikenheten tvingade mig.

Vid inspelningstillfället gick jag i glaskorridoren en våning upp. Nu har jag kontrollerat. Jag syns inte till, tack och lov! Jag vet inte om jag gick där när kameran rullade, för de höll på ganska många timmar.

Det där med filminspelningar på mitt jobb. Det har hänt nu några gånger, men det är aldrig så att vi anställda får veta detta förrän i efterhand, eller om vi själv ser det. Och vi får aldrig senare heller veta vad det är för typ av inspelning. Det jag kan tycka är lite märkligt är att man får tillstånd att spela in komersiella filmer då det är fotograferingsförbud. Jag vet inte om det hör samma med goodwill eller nåt. Där är ju en policy om att vi ska värna om varumärket. Integritet och sekretess verkar vara lite sekundärt, för hur hårt kan man kontrollera att regler efterföljs efter att man gett ett godkännande?

Begränsad telefoni

March 6th, 2010

Det är mycket man glömmer. Plötsligt kom jag ihåg hur det var för tio år sedan när telefontaxan varierade beroende på om man ringde lokalsamtal eller rikssamtal. På jobbet fick man ringa sjukhusväxeln och begära öppen linje för rikssamtal. Samtidigt fick man motivera för få ett godkännande. Typ "jag ska ringa en anhörig till en patient". Var det ett privatsamtal drogs det på lönen. Skulle man ringa ett utlandssamtal var det lite värre. Inget motiverade att ringa utlandet om man inte var doktor.

Dock kunde man komma runt ovan på ett ganska enkelt sätt. Fax med telefonlur. Faxen hade alltid öppen linje.

Varför ter sig vissa saker märkliga i efterhand, där man aldrig ifrågasätter det när det pågår? Lite nazivarning.

Var befinner jag mig?

March 5th, 2010

Att jag skulle kunna bli förkyld hade jag nästan uteslutit. Kanske jag borde köpa en lott också? Eller förkyld? Jag har ont haft halsont hela dagen, lätt snuva och huvudvärk. Mer blir det kanske inte. Åtminstone hoppas jag inte det, eftersom jag blir så fruktansvärt dålig av en förkylning.

Något jag ofta funderar på är hur mitt immunförsvar egentligen fungerar. Genom ms är det överaktivt. Min bromsmedicin drar ner immunförsvaret. Om sprutorna hjälper alltså. Och sprutorna har en varierad effektivitet över tid. Så var befinner sig mitt immunförsvar just nu?

Min tolkning är att sprutorna varit väldigt effektiva och att jag nu lyckats köra immunförsvaret i botten vilket är bra. För det håller tillbaka min ms. Men blir jag nu förkyld aktiverar det ms på ett sätt att det boostar igång ms så att jag riskerar att bli enormt dålig i den sjukdomen, eller i dess komplikationer rättare sagt.

Kanske jag inte är förkyld - bara nedgången av överansträngning och trötthet. Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte vad det är som händer.

Dygnet

March 4th, 2010

00.00-04.00
Sov

04.30
Morgon

06.35
Flärdtjänst

06.59
Jobbet

16.20
Flärdtjänst

17.30
Universitetet

19.10
Flärdtjänst

19.35
Hemma

22.45
Bloggar (?)

Trött. Ack, så trött!

March 3rd, 2010

Det pratas väldigt lite om utbrändhet och utmattningssyndrom. I slutet på 90-talet var det riktiga modeord och många kände någon som hade det. Långa sjukskrivningsperioder. Svår återhämtning och tillbakagång i arbete. Men så blev det tyst. Uppstod fenomenet enbart vid denna vid denna tidpunkt (90-tal that is)? Fanns aldrig förrut? Kommer aldrig tillbaks? Eller har det tagit nya riktningar?

Jag är trött och sliten. Så har det varit nu i ett år, men jag tror inte jag är utbränd eller utmattad. Däremot så funderade jag en del på ovan symtom och tillstånd i dag. Jag ser aldrig det längre. Precis som att jag aldrig ser whiplash. Jo, det är ett fenomen som finns kvar, men bara i vissa länder (som Sverige, dock inte i Grekland, eller om det var i Turkiet - aldrig erkänt av medicinska professionen).

Det "roliga" med whiplash är att det finns två möjliga koder för skadan att ange i sjukskrivningsintyg eller i andra försäkringsunderlag. Den byråkratiska lekmannaståndpunkten är att ena koden är humbug, men att den andra är allvarlig och seriös, personen i fråga är verkligen begränsad av skadan.

Jag har för mig att jag också i går läste någon artikel blahablaha, om kvinnan som inte blev sjukskriven då hennes son dog och att hon aldrig skrev in sig i tid som arbetssökande. Där kom jag också tänka på detta med krisreaktion och sorgearbete. Två möjliga och olika koder som underlag till sjukskrivning. Den ena kan ge sjukersättning upp till två veckor (krisreaktion anses vara något alla människor går igenom och ska behärska). Den andra flera månaders sjukskrivning då man psykiskt kan jämföra det med långvarig tortyr. Ungefär. Koder är farliga när man inte förstår syftet eller användningsområdet. Inte konstigt att många faller mellan stolarna i byråkratin.

Gammal och sliten. En reflektion som jag också gjorde i dag, är att alla 60-åringar borde få ålderspension. För jämför jag med för kanske cirka fem år sedan, så tycker jag att dagens 60-åringar ser ovanligt gamla, slitna och plågade ut. Beror det på lågkonjunkturens press på arbetsplatserna? Eller varifrån har jag fått uppfattningen?

Ska vi ta ett varv till i mitt virrvarr till tankar? Skåne. Varför ockuperar Sverige Skåne? Varför får skåningarna ingen egen stat? Hade vi inte varit så snälla (danskt gemyt?) så borde vi kanske bomba Markaryd. Det är väl en förort till Stockholm?

Någon mer som får uppfattningen att sömn är en bristvara hos mig? En brist av flera...

Sjukt mycket

March 2nd, 2010

Paniken slår till! Om två veckor ska jag tenta igen och jag ser hur fulltecknat mitt schema är. Måste börja läsa boken som är på engelska. Följt av de två andra böckerna (på svenska). Och stencilerna jag fått (två kapitel). Samt mina anteckningar och powerpoint. Två föreläsningar kvar där det lär dyka upp fler stenciler, anteckningar och powerpoint. Jag får trösta mig med att 1) denna delkurs anses vara lätt, d.v.s. ingen kör på tentan, samt 2) nästa delkurs har ingen tenta förrän i april/maj. Och sedan är jag klar med min grundutbildning.

Men i kväll tänker jag inte läsa något. Tror visst det är tevekväll. Frågan är om jag ska se The Mentalist eller House. Nä, inte House. Jag har inte sett förra veckans avsnitt än.

Jag satt precis och tänkte på House. När jag gick på högskolan senast, hösten 2006, hade jag läkare som föreläsare. Varje vecka diskuterade vi House märkliga fall. Hur ologiska de var. Hur vilt de gissade på differentialdiagnoser i serien. Hur House alltid fick en aha-upplevelse direkt efter sista reklamavbrottet. Och om hur det egentligen var att själv gissa diagnosen innan "patienten" ens hunnit in på sjukhus. Inte mycket har ändrats. Jag börjar bli rejält trött på House, men eftersom man nu följt seriens alla avsnitt under alla dessa år, så vill man inte gärna bara sluta. Varför inte egentligen?

Emotionella åsikter

March 1st, 2010

Som vanligt - jag transfererar frågor från en lista jag funnit hos Jerry.

Vad är sann lycka?
Ett känslomässigt tillstånd av harmoni.

Vilken är din största rädsla?
Inte outhärdlig smärta, men outhärdligt lidande.

Vilken egenskap föraktar du mest hos dig själv?
Den som gör mig obehaglig att ha med att göra. Jag är ångvält.

Vilken egenskap föraktar du hos andra?
Svaghet. Den typ av svaghet där man inte kan stå för sin åsikt, sina löften och så vidare.

Vilken levande person beundrar du mest?
Jag vet inte då jag alltid får rysningar av uttryck som att beundra personer (väldigt nära idoldyrkan som jag inte gillar). Jag kan beundra egenskaper och prestationer utförda av enskilda personer, men köper inte "hela paketet". Jag tror att den typen av personbeundran leder till bakslag då alla i slutändan är mänskliga med fel och brister. Och kanske det är först när man ser bristerna som man kan beundra en person. Den som döljer sig bakom ytan.

Hur känner du dig just nu?
Otålig och stressad. Ett kroniskt tillstånd hos mig.

Vad ogillar du mest med ditt utseende?
Inget, för då hade jag väl åtgärdat det vid det här laget?

Vilka kvaliteter uppskattar du hos män?
Män som är närvarande i mötet. Generellt sett tycker jag män verkar ha tankarna på annat håll när man försöker föra en dialog med dem.

Vilka kvaliteter uppskattar du hos kvinnor?
Vad är motsatsen till att ge pikar?

Vilket ord använder du för ofta?
Va? För jag hör dåligt.

Vilken talang skulle du vilja ha?
Övertalningsförmåga.

Om du skulle förändra något hos dig själv, vad skulle det vara?
Det första vore väl att försöka få ihop fler sömntimmar per dygn.

Vilken är din största bedrift?
Självständighet. Jag vill inte utveckla det, men det är stort.

Vad är det värsta en människa kan uppleva?
Det är subjektivt. Vi har alla våra preferenser. Mycket kan vi nog alla ändå skriva under på, men jag tror att det gemensamma handlar om lidande i någon form.

Om du skulle dö och fick återvända som en person eller en sak vad skulle du då välja?
Vadå "om"? Bortser jag från det, så vet jag inte. En meningslös fråga som i bästa fall endast leder till spekulationer.

Vilken av dina saker skattar du högst?
Rent krasst - mina glasögon.

Vilken är din favoritsysselsättning?
Läsa en bok. Det är snart ett år sedan jag läste en skönlitterär bok och det skulle sitta fins som omväxling, men jag har inte tid. Förrän till sommaren. Klarade jag inte tentan i lördags är det sommaren 2011 som gäller.

Vilket är ditt mest utmärkande drag?
Envisheten.

Vilken är din favoritförfattare?
Just nu har jag ingen. När jag får tid skulle jag vilja läsa Peter Robinson.

Vilken påhittad figur liknar du mest?
Fysiskt? The Blob.

Vilken historisk person identifierar du dig mest med?
Barndom: Moa Martinsson. Jag läste hennes böcker som 12-åring. De kändes väldigt träffande.

Vilken är dina största hjältar i ditt liv?
De som kan beröra mig det skrivna ordet.

Vad ogillar du mest?
Jag svarar svaghet igen.

Vad ångrar du djupast?
Att jag var så rädd. Kanske det är därför jag föraktar svaghet så starkt i dag?

Hur skulle du vilja dö?
Det är inte min vilja som avgör. En infantil quiz på Facebook kom fram till att jag skulle bli våldtagen. Om det i sig leder till döden ställer jag mig skeptisk till.

Vilket är ditt motto?
Ett citat jag publicerade första gången i bloggen/dagboken den 15 februari 1999 (dagen jag började skriva) fungerar lika bra nu. Ej bättre börda man på vägen bär än kunskap mycken. /Havamal Det är därför jag envisas med att plugga parallellt med att arbeta.

Jag funderar på att byta ut mitt motto till Gammal man gör så gott han kan. För livet är inte okomplicerat.

Pinsamt

March 1st, 2010

Det kliar alltid i fingrarna när jag läser "min" restaurangs veckomeny.

råstad potatis (1 fel)
sesam panerad fiskfilé med citron créme (3 fel)
klyft potatis (1 fel)
entrecote (1 fel)

Undrar vad de menar med "råstad"? Rostad eller råstekt?