Archives for: June 2010

Pennaliteter 3 (porrvarning)

June 30th, 2010

Det här får saven att rinna till.

Jag har äntligen funnit blyertspennor! Och det var inte lätt. Som jag letat! Märkligt nog så fann jag några på Ica, längst in i butiken, längst bak i hyllan, bakom andra pennor (icke-blyerts). Hela tre förpackningar, men jag köpte bara en. Övriga blyertspennor fann jag i en klädbutik(!) bland leksaker(!). Snabbt roffade jag åt mig några förpackningar. Även de glittriga. Det gäller att passa på. Frågan är om jag köpt tillräckligt. Hur länge klarar man sig med 23 blyertspennor? Är det overkill?

Förresten. Jag använder aldrig blyerts. Bara i tentasalen och där har man aldrig tillräckligt många som är vassa nog att skriva med. Man har ju liksom inte riktigt tid med att sitta och vässa pennor när man skriver tenta på tid.

Nu gäller det bara att jag kommer in på universitetet igen. Mitt pennskrin är redo.

A new leg

June 29th, 2010

Det kom som ett brev på posten. Ja, det kom som ett brev. En begäran om att jag ska förnya körkortet inom två månader. Det känns lite jobbigt för då måste jag ju fotograferas och alla vet ju att jag inte är... eh... en linslus... Det är besvärligt att behöva gå till fotografen. Då måste jag in på framsidan av huset. Ja, alltså. Fotografen finns i våningen under mig, men min dörr är mot innergården, fotografens ut mot torget. Jag får alltså gå den långa vägen runt hörnet för att komma till framsidan av mitt hus.

Sedan måste jag träna på namnteckningen. Hur ska jag skriva? Vilka namn ska jag ha med? Hur ska jag kunna skriva så smått att det håller sig inom textrutan?

Dessutom vill de att jag klistrar fast fotografiet. Det kräver klister. Har jag klister? Måste jag blanda klister själv? Har jag mjöl hemma till det?

Ser ni så jobbigt det är att förnya sitt körkort! Men jag har ingen annan legitimation. Och körkortet behöver jag när jag tar över ratten i flärdtjänstbilen när chaufförerna inte kan skilja på höger/vänster, gas/broms och blinkers/vindrutetorkare. Åtminstone tror jag att jag behöver körkort vid dessa tillfällen. Om inte annat så för att någon alls i bilen ska ha ett körkort.

Med raketfart in i muren

June 28th, 2010

Plötsligt har stiltje infunnit sig på jobbet. Allting är till häften. Det gör att jag känner mig stressad, men samtidigt tror jag att jag är mer uppsluppen, social och skämtsam än vanligt. Att vara stressad eller känns sig stressad - det är verkligen två helt olika saker.

Och sedan kom jag inte på mer att skriva i dag.

Vårdinsats

June 27th, 2010

Manlig hud- och hårvård förekommer. Särskilt inför en ny arbetsvecka.

Jag har aldrig uppskattat att behöva raka mig. Men jag vägrar rakapparat, så det blir med hyvel. Max en gång per vecka.

Efteråt är det självklart att smörja in sig. Glansig och len hud. I någon timme, för sedan tar skäggväxten över igen. Kanske inte i pannan, men jag har torr hy där.

Resultatet blev ganska lyckat. Åtminstone i motljus utan blixt. Så som man alltid bör möta mig.

Men jag är besviken över följande som jag ser som falsk varudeklaration.

Hur mycket jag än shamponerar min skalp så blir där aldrig något "wild hair".

Tre dagar senare

June 26th, 2010

Ska det aldrig bli måndag?!

Nåja, jag kan ju sitta och titta på bilden, och längta, drömma mig bort... eller dit menar jag.

Sommarlitteraturen

June 25th, 2010

Under några veckor kan jag med gott samvete släppa studielitteraturen som ständig följeslagare. Istället skiftar jag över till skönlitteraturen och ljudböcker i form av mp3:or.

Det svåra är att finna något intressant att lyssna till. Jag tror dock jag funnit ut vad jag ska lyssna på de närmaste veckorna. Theorins böcker. Sedan några timmar lyssnar jag till debutromanen Skumtimmen.

Jag är medveten om att de flesta redan läst Theorin och att jag är lite sent ute. Nu är det så att jag av princip inte läser svenska författare, inte ser svenska filmer, inte ser svenska tv-serier o.s.v. Som jag sagt tidigare så anser jag att det svenska kulturlägret under många år lidit av Bergmanångest. Detta är något jag börjat omvärdera efter att förra sommaren läst/lyssnat till Stieg Larssons Millenniumtriologi.

Hittills är jag inte besviken över mitt val av sommarläsning.

Pennaliteter 2

June 24th, 2010

Tidigare i dag skrev jag ett inlägg med namnet Pennaliteter. Detta var ett ord jag hittade på då jag inte kunde googla fram det. Jag ville se lite hur snabbt jag skulle dyka upp på Google. Vad fann jag nu?

En annan sajt fick en högre placering. En sajt som kidnappar andra bloggares texter om man nämner skrivare i sina inlägg. Jag tycker detta är ganska fult och väldigt meningslöst.

Dagens Bitch Slap till Skrivarfarg.se.

In English

June 24th, 2010

It has been years since I wrote anything in English in my blog. One of the reasons is of course that English isn’t my native language; therefore I’m not very good at it.

I suppose visitors of my blog have the possibility to translate my page through Google Translate (not a very good translation though) if they’re curious of what I’m ranting about.

Just by writing the above I feel inhibited. I really don’t know what to say. Maybe it’s easier to let my foreigner readers to translate my Swedish into any other language.

Pennaliteter

June 24th, 2010

I tidernas begynnelse, innan personaldatorer fanns i varje medborgares hem, kunde man skriva med något som hette penna. Med denna penna, som man höll i en hand, gick det bra att skriva på papper. Papper som i dag kommer ur skrivare, fanns i något som hette block. Dessa block kunde vara linjerade eller ha ett rutmönster.

Pennor fanns i olika utföranden. Tuschpennor. Kulspetspennor med bläck. Blyertspennor. Det fiffiga med blyertspennor var att man lätt kunde radera, med ett radergummi, eventuell felskrivning på papperet. Nackdelen var att spetsen snabbt blev avtrubbad, och då fick man vässa pennan. Kniv var nödvändigt för detta, men det fanns en uppfinning som hette pennvässare. En liten behållare som innehöll ett miniskär och som samlade upp de täljda träspåna.

Utvecklingen gick framåt för blyertspennan. Plötsligt fanns pennan i plast/metall där man kunde lägga i blyertsstift. Dessa pennor behövde aldrig vässas. Man bara kompletterade med nya stift när blyertsen tog slut.

Ändå måste jag säga att jag föredrar blyertspennan framför stiftpennan. Där är bara ett problem...

JAG HAR I ÖVER ETT ÅR LETAT EFTER BLYERTSPENNOR UTAN ATT FÅ TAG I NÅGRA!

Är jag så omodern att inga blyertspennor längre tillverkas? Är efterfrågan så låg att butiker inte längre köper in blyertspennor (alternativt, inköpspersonalen är ung och känner inte till blyertspennor)?

Ännu hopplösare är det att få tag i förlängningspennor till nedvässade blyertspennor.

Finns det någon mer än jag som använder blyertspennor? Hur får man tag i dem? Kan man på något sätt smuggla in dem i landet? Eller vad krävs?

Nancy

June 23rd, 2010

Nä, nu är jag så uttråkad att jag kan tänka mig att läsa en Kittybok. Hm. Kanske jag skulle göra det?

Sirapdagar

June 22nd, 2010

Ibland saknar jag intryck från dagen som gått. Jag ser inte händelserna som utgör vardagen. Just i dag mindre än vanligt. Nu är jag inne i en period av konstant huvudvärk (tack solen!). Detta i kombination med arbete gör mig utmattad. I dag så utmattad att jag slutade 1½ timme tidigare, åkte hem och somnade i två timmar med Gazzy på min rygg.

Kvällarna känns märkligt tråkiga efter arbetsdagarna. För trött. Samtidigt är det väl vila för mig nu i några dagar, för från och med midsommarhelgen måste jag börja läsa in en tenta som jag har i augusti. Lika bra att vara tidigt ute så jag inte behöver läsa alla semesterdagarna när de väl kommer. Som sagt (i går) så har min semester blivit förskjuten med en vecka vilket också innebär att min sex veckor endast blir fem veckors ledighet. Och med tre arbetshelger under semestern istället för två. Eftersom semestern krymper innan den ens börjat så måste jag verkligen börja plugga redan nu. Trots allt - två månader går snabbt.

Fortsättningen på datorstrulet på jobbet: I dag kom jag inte in på datorn igen. Den hade låsts av administratör och det gick inte att forcera ens genom att bryta strömmen. Nå, men jag har fått fler datorprogram i dag, men inte allt. Nu kan jag åtminstone arbeta när jag är på jobbet. Om inte solen bländar mig, ger mig huvudvärk, skickar hem mig och bäddar ner mig med Gazzy på min rygg.

Crash! Boom! Bang!

June 21st, 2010

När jag gick hem från jobbet i torsdags så kraschade min dator. Tillbaka på jobbet i dag såg jag att den åter var igång. Men tyvärr bara åtkomst för administratör, en behörighet jag saknar. Numera kommer jag in på datorn, men hälften av programmen saknas. Man kan väl säga att jag mest suttit och snurrat på stolen i dag. Utan dator kan jag göra absolut ingenting. Jag menar verkligen ingenting. Samma historia i morgon, verkar det som.

En sensationell nyhet beträffande datorn, som blev omformaterad i fredags, är att jag först ut fått Internet Explorer 7.0! Jag vet att version 8.0 finns. Men vi får inte själva välja p.g.a. sekretessbrister. IE 6.0 har fungerat utmärkt fram tills för ett tag sedan. Det är tröttsamt att vissa sidor bara visar att man ska uppdatera till en senare version eller helt annan webbläsare. Vi har inget val. Nu har vi dock fått IE 7.0 som fått extra säkerhetsinställningar.

Jag visste inte att min dator behövde omformateras. Där är filer som försvunnit för all framtid. Och alla mina favoriter har försvunnit. Och alla feeds i FeedReader. Dessutom kan jag inte ställa in upplösningen för bildskärmen, så jag sitter och scrollar i sidled. *suck*

Som om inte detta vore nog så har jag nu fått veta när jag ska göra en omtenta i augusti. Självklart en arbetsdag. Därmed har jag fått flytta på hela min sommarsemester. Jobbar längre innan jag får gå på semester. Har semester längre ut på hösten. Naturligtvis är där mer. Jag har fått byta dagar.

Dagen har känts smått problematisk.

Stiff

June 20th, 2010

I dag är jag så stel att jag knappt kan röra på mig. Ändå har jag försökt mig på lite hushållssysslor, men så mycket mer blir det inte. Samma stelhet (och smärta) i lekamen kände jag i går, men jag har ändå tagit några stapplande steg ute både i går och dag. Trots allt har det varit svalt och regnigt, och det piggar upp eländet.

Det har väl aldrig hänt förr (d.v.s. de senaste tio åren) att jag varit ledig en midsommarhelg (som den som kommer). Men veckan har inte börjat än och mycket kan hända.

Jag kanske inte ser så mycket fram emot semester, men absolut sammanhängande lediga dagar. För återhämtning. Senaste året har varit tufft. Som alla år.

Plötsligt en lördag i juni...

June 19th, 2010

Det är inte första gången jag sett det, men jag blir fortfarande lika upprörd. Dagens GP:

Borde det inte vara "I dag får Daniel sin prinsessa"? Alternativt "I dag får kronprinsessan sin man av folket"?

Det är ju inte så att hon gifter sig med en prins, så det verkar löjligt att säga att hon får sin prins. Det är en titel han får sig tilldelad av att gifta sig med en äkta kunglighet.

I övrigt har jag inga synpunkter på monarkin i sig, bröllop, vem de gifter sig med och så vidare. Vi har monarki, jag accepterar det. Jag är också tacksam över att de inte har någon makt. När jag tänker på republikalternativet med president blir jag orolig. Det är inte lätt att jämka regering med president då det är två olika maktläger. Jag tror att det skulle ställa till med problem.

Två saker ömkar jag.

1. Svensk grundlag säger att religionsfrihet råder. Detta gäller alla. Utom kungahusets medlemmar. För mig känns det som ett nederlag för vår grundlag när vi inte ger alla svenska medborgare samma rättigheter och skyldigheter.

2. Det ligger i kungligheters tradition att den de gift sig med ska gå två steg bakom. Silvia går två steg bakom kungen. Daniel ska gå två steg bakom Viktoria. Detta har Daniel inga problem med, säger han och hänvisar till att han är en modern man. Jag vet inte... Är det att räkna sig som en modern man? Kanske. Det är åtminstone inte en modern och jämställd man. Det som kan ses som positivt är att hans ego inte verkar få sig en törn av att alltid gå två steg bakom sin fru. Förresten så är det väl något alla män gör som shoppar mina sina fruar?

Men samtidigt... Detta bröllop inverkar inte på mitt liv, så jag är egentligen ganska ointresserad.

Promille

June 18th, 2010

Ute på mitt torg finns något som i folkmun kallas för "bardisken". Det är de bänkar där A-lagarna dagligen samlas för att störa ordningen. Själva bardisken är den låga muren bakom bänkarna.

Men kan någon förklara det här? Jag var inne på Eniros kartor och fann något märkligt.

Vem har varit så vitsig inför Eniros gatuvysfotografering?

PS! Nedre bilden, till vänster. Det sitter en skylt på trädet. Där står SKÅL!

F**K!

June 17th, 2010

Veckan efter att jag arbetat helg känner jag mig alltid så omotiverad till allt. Som att blogga. Kanske det bara är trötthet?

Jag ringde FK i dag. Automatiska telefonröster. Jag vet inte i vilken synd vi levt som drabbas av automatiska telefonröster.

"Du har plats nummer 97 i kön. Just nu arbetar 34 handläggare med att ge dig hjälp".

Oj, 34 handläggare arbetar gemensamt med att handlägga mitt personliga ärende? Varför drar det då ut på tiden?

En trevlig fjolla svarade efter en kvart. Det visade sig att mitt ärende avslutades i dag, minuterna innan jag ringde, så jag satt i telefonkö helt i onödan. Men mitt ärende tog 43 dagar. Kanske de ändå är för få handläggare? Jag kanske hade behövt 35 handläggare?

Dramabilarna

June 16th, 2010

Dagens flärdtjänst.

Morgon
När vi ska svänga in till jobbet måste man korsa en trottoar/cykelväg. Mycket folk i rörelse.

Chaufför: - Åh, en vacker tjej. Då måste man ju stanna.
Jag: - Jag vill nog att du stannar för alla utan att köra över någon.

Eftermiddag
Chauffören missar svänga vänster den enda väg som finns som leder hem till mig. Så det fick bli en omväg för att svänga tillbaka. Sedan missade hon svänga vänster in på gården där jag bor. Så det blev till att backa.

Chaufför: - Åh, så dåligt jag kör i dag!
Jag sa ingenting. Tänkte istället på senast jag åkte med henne. Då följde hon GPS och svängde vänster in på en parkering istället för till vänster in på gatan en bit bort. Då blev hon väldigt förvirrad och jag fick förklara att hon svängt vänster för tidigt. Hon verkar uppenbart ha problem med vänstersvängar. Oavsett dag.

Roligare blev inte dagen.

Plågsamt

June 15th, 2010

I ungefär en veckas tid har jag plågats av en låt som sätter sig på hjärnan. Frågan är om det är årets sommarplåga.

[youtube]7E9Ed9DUQoQ[/youtube]

Om en vecka kommer de till Göteborg på sin turné. Tror inte att jag kommer att gå dit. Vad jag kan förstå så är det två dj:s. Klubbmusik?

Yolanda Be Cool & DCUP, We No Speak Americano.

Svindlande tidsbegrepp

June 14th, 2010

Ganska ofta får jag mental svindel där jag först tror att jag fått en hjärnblödning eller förflyttats till ett parallellt universum. Vanligaste orsaken är att jag hör något otroligt och får för mig att det är 1 april. Jag tror verkligen att det är den 1 april. Andra tillfällen är att jag inte vet vilken årstid det är. Jag kan mitt i sommaren få för mig att det är advent nästa vecka. Förutom att jag har dålig tidsuppfattning så verkar handeln också ha dålig uppfattning om säsongsbetonade högtider.

I dag drabbades jag åter av denna svindel. Det snurrade till rejält och jag trodde att jag skulle svimma. Jag tittade ut över torget och där är full ruljans med försäljning av diverse skräp. Inget konstigt i sig, men det är MÅNDAG! Trodde jag. Är det måndag? Jag är övertygad om att det är måndag, för när jag jobbade helg i går var det dag två av helgen och då brukar det vara söndag. Efter söndag kommer måndag.

Det är aldrig, aldrig, aldrig någonsin försäljning på torget måndagar!

Mina cirklar rubbades av detta. Mentalt klarar jag inte av att ta in sådana här förändringar. Jag har under dagen kontrollerat att 1) det verkligen är måndag, och 2) där verkligen är försäljning på torget.

Det känns som om man konspirerat mot mig.

Torget ska vara öde måndagar förutom de obligatoriska A-lagarna som sätter sig och skiter direkt på kullerstenen veckans alla dagar. Sanna mina ord!

Något positivt

June 13th, 2010

En liten ynka fridag i morgon. Efter den här arbetshelgen lär jag sova hela min fridag trots att jag borde göra en massa andra saker. Som att hämta ut min tenta. Nåja. Om jag nu är vaken någon längre stund i morgon så finns där andra saker jag måste göra. Som att läsa in Offentlighets- och sekretesslagen. Den som jag precis tentat. Jag upptäckte under dagen att mitt informationsmaterial till mina studenter är lite inaktuell då det där hänvisas till Sekretesslagen. En lag som upphört att gälla. Jag måste göra en revidering. Öh, kanske jag borde göra det på arbetstid? Nä, jag har allting hemma, så varför släpa med det till jobbet? Vidare har jag tre böcker jag måste läsa ut (två juridiska, en medicinsk avhandling på engelska). De juridiska böckerna samt en annan avhandling ska jag dra på ett möte om en vecka.

Lite märkligt att det jag tentat av också går in i min tjänst. Det finns ett talesätt om att allt man lärt sig har man nytta av inom fem år. För min del redan inom fem timmar. Typ.

Jag har kommit på något positivt gällande sommaren! Kors! Nämligen att där nu bara är skit på teven. Det är underbart att slippa följa program. Vill jag se något (och det vill jag) så är där ju alltid Våra bästa år samt någon dålig långfilm sena kvällar.

30-dagarsutmaningen, dag 30

June 12th, 2010

Sista dagen i 30-dagarsutmaningen!

Dag 30: Något som kittlar din fantasi.

Och fantasi handlar det om också. Livlig fantasi. Om man nu inte tror på Brian Weiss Många liv, många mästare. Det har gått många år sedan jag läste boken och jag tror att jag gav bort den till Snusan.

Brian Weiss, M.D., is an American psychiatrist. His research includes reincarnation, past life regression, future-life progression and survival of the human soul after death.

Jo, jag tror att jag tror. Själv kan jag inte påstå att jag minns några tidigare liv (för det gör jag inte), men något som kan liknas vid det är den fjärrskådning jag emellanåt besitter. Lite utanför-kroppen-upplevelse där jag ser platser, hör personer i miljöer där jag aldrig varit.

Nu kom jag ifrån ämnet det första jag gjorde. Sorry!

När det gäller reinkarnation så påstår en vän att jag inte kommer att reinkarneras då jag kommit så långt i själsutvecklingen att jag väljer att inte gå ner fler gånger. Hur det är med det låter jag vara osagt.

Däremot så kan jag låta tanken kittla mig en stund om jag tänker på i vilka lägen jag skulle vilja återfödas. Det finns några alternativ.

- Som asiat, i Kina. Jag kommer att leda folket ut ur den kommunistiska diktaturen. Istället gör jag det till en marknadsanpassad diktatur där jag utropar mig som president och högsta beslutande organ. Ungefär som i f.d. Sovjetunionen. Inte nog med det. Jag föds som man men kommer att genomgå en smärre operation där jag blir en she male med enorma bröst och liten snopp. Det är väl härefter jag i mitt missnöje tar makten över Kina. Jag blir 32 år. Dödsorsak: Radioaktiva bröstimplantat importerade från Nordkorea.

- Som en loca chica (galen flicka) kommer jag att rymma från El Salvador, tar mig till USA där jag mörkar mitt förflutna och blir första latinamerikanska kvinna som blir president. Min käre make är senator men det framkommer att han vänsterprasslar med min manliga assistent och det blir stor skandal. För att flytta fokus från sig själv avslöjar min man att jag inte är född i USA och därmed inte har rätt att inneha posten som president. Innan det leder till åtal är jag försvunnen. Jag har överdoserat metamfetamin och mitt lik göms av min stab. De tycker det räcker med skandaler.

- Som dansk impotent man flyttar jag till Sverige vid 62 års ålder. När jag dessutom får lungcancerdiagnos blir jag så deprimerad att jag kör in i Turning Torso och omkommer. Till en avlägsen faster efterlämnar jag inget av värde, mer än de 95 miljoner euro som jag kommit över vid ett svindleri vid 19 års ålder mot en bank i England.

Sådana här historier är roliga att hitta på. Lite kittlande är det allt... Även om det är nonsens.

Återhållsamhet är en dygd

June 11th, 2010

Ibland funderar jag på att skriva mitt fullständiga namn här. De flesta vet vad jag heter och hur de kommer i kontakt med mig (hemadress, telefon). Samtidigt har jag dragit mig för det utan att klart vara medveten om varför. Det har varit mer känsla än tanke.

För drygt tio år sedan hade jag här problem med en stalker som fann ut hur man fick tag i mig i verkligheten, långt från nätet. Trevlig-url blev mardröms-irl. Ändå känns detta ganska passerat samtidigt som jag blivit äldre och mindre rädd och feg. Visst kan det kännas lite otäckt med att inte veta vem som läser min blogg eller vad de kan tänkas ta sig till. Men jag kan (förhoppningsvis) handskas med det.

I går kom jag dock till insikt om varför jag inte bör namnge mig själv här. Varför jag inte behöver underlätta genom att ge den typen av information. Det var då jag skickade handlingar till en patient som jag insåg att mitt namn stod i klartext. Skulle de få för sig att googla mitt namn så behöver inte den här sidan poppa upp. Här försöker jag vara personlig och har alla gånger inte spärrar i det jag skriver. Det handlar helt enkelt om att jag i ett större sammanhang representerar min arbetsgivare genom mitt namn, och det handlar om att inge förtroende och respekt. Gentemot patienter vill jag inte misskreditera min arbetsgivare genom vem jag är som privatperson. Som jag ser det står patienter ofta i beroendeställning till sjukvården, och de behöver känna förtroende för att de behandlas med respekt och hänsyn. Av den anledningen vill jag inte skapa oro eller misstänksamhet. Det hanlar alltså inte om relationen mellan mig och arbetsgivaren, utan om förtroendet mellan patienten och vårdinrättningen där jag inte vill bli en kil som skapar problem i deras relation.

Låter detta logiskt och acceptabelt? Jag försöker visa hänsyn gentemot flera parter.

Ibland diskuteras yttrandefriheten. Med den rättigheten kommer också skyldigheter. Man ska inte i alla lägen framhålla sin rättighet till att säga och tycka vad man vill om det kan skada någon. Vi har också rättigheten att undanhålla offentligheten vad vi tycker. Ibland är det också en skyldighet. Det kallas respekt. Förutom att detta stämmer in på ovan så anser jag att de med "konstnärlig frihet" också borde tänka på det. Några som verkligen inte tänkt är Mr Rondellhund och Mr Cancersvulst. Lagliga rättigheter står inte över moraliska skyldigheter. Det är dessutom våra lagars intention. Sunt förnuft är inte lagstadgat då man förutsätts ha sunt förnuft.

30-dagarsutmaningen, dag 29

June 11th, 2010

30-dagarsutmaningen.

Dag 29: Hopp, drömmar och planer för nästkommande 365 dagarna.

Allt är hopplöst. Allt är en mardröm. Planerna läggs för evigt på is.

Nähä, var det att komma undan för lätt?

Jag har lärt mig att alltid sträva framåt och ha mål samtidigt som att jag inte tillåter mig att ha det fullt ut. Mina mål är reella, jag vet att de infaller även om jag inte gör något aktivt för att uppfylle dem. Ms kommer in lite i detta som begränsar mig. Mentalt. Jag vill inte ha storslagna planer eller drömmar, för skulle jag inte kunna uppfylla dem så vet jag inte hur jag skulle orka gå vidare.

Det finns absolut inte något som jag satt upp som "måste hända" nästkommande 365 dagarna. För samtidigt är där väldigt mycket vardag med sina krav som måste fungera.

Men om jag tillåter mig själv att för en liten stund fantisera då? Det är svårt. Jag har under ett års tid varit väldigt fokuserad på mina studier. De har ingått i senare års hopp/dröm/plan. Därför är det svårt att just i dag finns något nytt fokus. Vad vill jag nu? Där är lite småsaker som ännu inte uppfyllts och som hänger ihop med studierna. Och det är inte intressant ur det här perspektivet då det handlar om förra årets påverkan av nuet.

Nej, jag har som sagt i dag inga reella mål för nästkommande år. Min kalender är fulltacknad åtminstone fram till jul och jag väljer att fokusera på det för stunden. Men i övrigt? I mitt privatliv? Så dumt det låter, privatliv. Allt sker i mitt liv och det är mitt privata liv. Även om det är under betald arbetstid.

Jag kommer inte över den där tröskeln. Där jag ens kan fantisera om framtiden. Det är absolut inte mörk eller deprimerande. Den är bara suddig. Jag har inte landat efter de 365 dagar som varit. Ska det klarna för mig behöver jag semester så jag kan koppla ifrån vardagen.

Låter jag ambivalent? Nä, jag är frustrerad. Över att behöva svara på dagens utmaning.

Lite oväntat men tacksamt

June 10th, 2010

Jo, men alltså. Jag fick ju VG även på sista tentan. Känns riktigt bra. Sånt uppmuntrar ju en till att fortsätta läsa. Synd att juridik inte återkommer i fortsättningen, för det är nog det jag är mest intresserad av. Märkligt att jag får VG på just politisk styrning och juridik. Det låter så... grått. Politik och juridik är inget jag skulle vilja arbeta med, men intresserad av dessa båda ämnen är jag.

30-dagarsutmaningen, dag 26-28

June 10th, 2010

Dag 26-28 i 30-dagarsutmaningen ser jag som i princip omöjliga.

Dag 26: Din vecka, utförligt beskriven.
Dag 27: Nuvarande månad, utförligt beskriven.
Dag 28: Senaste året, utförligt beskriven.

Men skam den som ger sig utan att göra ett försök.

Det enklaste är att hänvisa till mitt bloggarkiv. Kanske min blogg inte utförligt beskriver dagarna som gått, men man får en god bild.

I dag är det en vecka sedan jag skrev sista tentan och sent i går kväll fick jag veta att där finns ett resultat. Som jag inte vet något om. Betygen har inte matats in hos studera.nu än. Det tar väl någon dag. Ändå känner jag mig lite mer positiv/peppad i dag än direkt efter skrivningen. Klart jag ska ha klarat tentan! Eller? Efter att ha avslutat grundutbildningen har jag nu sista veckan känt att livet och livslustan börjat återvända. Jag känner mig inte konstant pressad som jag gjort sista året. Därför gjorde jag något väldigt impulsivt i dag. Jag sökte fortsättningen på utbildningen, så kanske jag har ännu ett år av studier framför mig. Kanske. Problemet är att jag sökt 1½ månad efter sista ansökningsdagen. Frågan är om detta är en utbildning som blir fulltecknad, jag är tveksam. Om jag kommer in så vet jag inte hur jag ställer mig till fortsatta studier i höst. Trots allt så ska jag i tjänsten dessutom genomgå en annan utbildning i december där förarbetet (uppgifter och skrivning inför utbildningsdagarna) lär ta hela hösten.

Nu börjar jag dessutom bli av med den envisa förkylningen som jag dragits med de senaste veckora. Som dessutom varvats med migrän. Det i kombination med arbete och tentaläsning blev lite mycket och jag kommer inte ihåg så mycket av den senaste månaden. Det mesta flyter ihop.

Senaste året är ännu omöjligare att sammanfatta, än mindre utförligt återberätta utförligt. Jag minns inte ens förra sommaren. Hade jag semester? När? Hur länge? Där var problem under sommaren med läkarintyg i samband med att jag fick mitt ms-skov med ögonskakningar och dubbelseende. Jag fick inte träffa doktor. Efter som jag inte träffade doktor vägrade de sjukskriva mig. Alltså gjorde jag det enda (x2) rätta. Jag sjukskrev mig själv en vecka, arbetade en dag, sjukskrev mig en vecka igen och så vidare. Samt att jag anmälde vårdinrättningen till deras högsta chef som gav mig fullständigt rätt i mina åsikter. Jag hade rätt, de hade fel. Chefen beklagade det inträffade och sände min anmälan vidare till sektionsansvarig chef/läkare. Som efter drygt ett halvår skickade det otrevligaste brev jag någonsin fått. Där anklagades jag för att inte vara behandlngsbar vid skov då jag hade fått klaustrofobi för tre år sedan när jag skulle gjort en magnetröntgen. Något samband eller röd tråd i det hela ser jag inte. Bara dåliga ursäkter där man försöka lägga skulden på mig och inte på sig själva.

Annars har året rullat på som vanligt med arbete och studier. Det finns inte mycket jag kan (vill) säga om jobbet mer än att min situation ser annorlunda ut i dag jämfört med för ett år sedan. Bredare, djupare och mer avancerade arbetsuppgifter med större ansvar. Jämfört med två år sedan är skillnaden ännu större.

De få stunder av ledighet jag tagit mig (har egentligen inte ledighet när man jobbar och studerar) har jag mest tillbringat på Facebook och då särskilt FarmVille. Sista månaden har jag varit ganska frånvarande men börjar nu återvända till Facebook. Det där med tv... nä. Man kan väl säga att jag sovit väldigt lite sista året och återigen får jag skylla på studier och arbete. Så kanske det hade varit skönt med ett studieupphåll, men samtidigt så saknar jag det redan efter en vecka samtidigt som jag värdesätter det jag lär mig så otroligt mycket.

Ska jag inkludera Gazzy i året som gått? Hon börjar bli väldigt gammal och trött, det märks att hon börjar tackla av vilket är plågsamt. Särskilt som hon får matallergi av precis allt även om kyckling är värst. Ändå mår hon relativt bra. Så länge hon äter och dricker med oförändrad aptit känns det bra. Det svåra är att aktivera henne då inget lockar henne längre. Hon vill vara ifred för det mesta.

Det finns inte så mycket mer att säga. Möjligen att jag nog aldrig varit så här aktiv någon gång tidigare. Aldrig har jag väl heller träffat så mycket nya människor heller. Synd bara att jag inte kommer ihåg namn eller ansikten. Åtminstone tror jag att det är nya människor jag träffar.

Glassambulansen

June 9th, 2010

Av någon anledning väljer jag att även i dag hoppa över 30-dagarsutmaningen. De går ju in i varandra dag 26-28.

Dag 26: Din vecka, utförligt beskriven.
Dag 27: Nuvarande månad, utförligt beskriven.
Dag 28: Senaste året, utförligt beskriven.

* * * * *

Dagens moderna ambulanser är i princip stöpta i samma form som Hemglassbilarna. Jag har en liten fantasi. Tänk om de kunde bli lite wild and crazy för en dag och byta ljudslinga med varandra? Så coolt det hade varit.

Lång väntan

June 8th, 2010

Det kom ett brev. För andra gången på en vecka har jag fått ett personligt brev. I pappersformat.

Ärligt så har jag ofta tänkt på varför jag inget hört. I dag fick jag alltså förklaringen efter 5½ års väntan. Jo, det är så att jag förekommer som ett intervjuoffer i en doktorsavhandling, och nu var den publicerad. Hela eftermiddagen och kvällen har jag suttit och läst (i dag uppehåll med 30-dagarsutmaningen) avhandlingen som är drygt 300 sidor. Ja, jag är inte färdig än. Däremot så fann jag ganska omgående att jag citerats "anonymt". Som källa är jag anonym men har vid varje citat fått en bestämd (enhetlig för mig) beteckning. Mitt första citat gör mig inte särskilt anonym då jag sa något som jag brukar säga i alla sammanhang. Därför måste jag nu läsa igenom hela avhandlingen för att se vad mer jag sagt. Visar det sig att jag inte sagt några dumheter så kanske jag kan länka till avhandlingen som är väldigt intressant.

Varför skulle jag ha sagt något dumt? Jo, vid tiden för intervjun befann jag mig i någon slags kris och kanske inte sa så genomtänkta saker. Det är därför denna intervju aldrig lämnat mitt medvetande under de 5½ år som gått.

Även om jag sagt något dumt och väljer att inte länka till avhandlingen så kommer den att bli allmänt känd och läst av många p.g.a. sitt innehåll. Och då är jag inte anonym längre, trots att mitt namn aldrig figurerar i textmassan.

Än så länge känner jag en viss oro. Kanske det blir bättre när jag läst hela avhandlingen från början till slut.

Bekännelse

June 8th, 2010

Plötsligt inser jag att Gud är mig väldigt nära.

- Gud, vad jag är trött!
- Gud, vad jag är varm!
- Gud, vad jag är stressad!
- Gud, vad missbrukar Ditt namn!

Faaan... Och jag som inte är religiös...

30-dagarsutmaningen, dag 25

June 7th, 2010

Ännu en dag i 30-dagarsutmaningen. Dagen i dag. En sådan dag.

Dag 25: Din dag, utförligt beskriven.

Nja. Utförligt vet jag inte. Och det återstår dessutom 3½ timme av denna dag. Men okej!

Klockan ringde 04.45. Det betyder i teorin att jag sovit nästan fyra timmar i natt. I realiteten inte riktigt så länge då det varit varmt och kvavt hela natten vilket stört min nattsömn.

Som sagt gick jag upp kl. 04.45. Precis som alla dagar började jag med att starta datorn och under tiden uppstarten pågick passade jag på att ta mina morgonmediciner. Inget hade hänt på nätet de få timmar jag varit frånvarande. Alltså kunde jag göra morgontoalett (rakning, det händer inte för ofta) och äta frukost (flingor med mjölk). Mina väskor tog också sin tid att packa.

Strax innan flärdtjänsten skulle hämta mig gick jag ut med min packning. I dag var bilen punktligt även om bilen snurrade runt på gården innan han upptäckte min adress och mig. Sedan bar det i väg. Jag blev hämtad kl. 06.45 och var lite stressad av den sena hämttiden. Mer stressande var att han valde den lååånga vägen till jobbet. De tror alltid att det också är den snabbaste vägen. Vad som händer är att vi alltid fastnar i kön ner till Tingstadstunneln (som vi aldrig kör in i). Däremot så kör man i Götatunneln, vilket i och för sig går snabbt. Tills man kommer till Gatan Väggupp Och Rödljus, också känt som Linnégatan. I dag hade jag dock inte anledning till att känna mig stressad. I dag flöt det på och jag var framme på jobbet kl. 07.00. Och det utan att köra på en enda cyklist! Jag har slutat varna för cyklisterna då 1) det är chaufförens ansvar att ha uppsikt över trafiken, samt 2) göteborgscyklister får skylla sig själva då inte heller de följer trafikreglerna.

Snabbt in på arbetsrummet för att kasta av mig väskorna. Därefter slet jag av mig kläderna för att byta till arbetskläder. Därefter kunde jag stämpla in kl. 07.05.

Resten av arbetsdagen är som ett töcken. Ett töcken av sekretess. Alltså, jag kan inte skriva exakt vad jag varit med om. Några övergripande punkter:

- Kl. 08.00 gick jag till Pressbyrån för att köpa en stor latte och en färdigbredd frukostbulle.
- Kl. 08.30 hade jag redan ätit bullen men tog med mig kaffet in till arbetskamraterna som tryckt ihop sig ett litet rum då vi var utestängda från personalrummet då vi tillhör "fel" arbetskategori som hade möte.
- Kl. 11.10 köpte jag lunch. Aldrig har jag betalat så mycket (55 kr) för så lite (tre potatisar och 50 gram fläskkött i något som hette rotsakslåda vilket i sin tur innebar 2 morotsstavar och 2 kålrotsstavar i vattnig sås).
- Kl. 11.27 lunchutstämpling.
- Kl. 11.58 åter från lunch.
- Kl. 14.30 en pinsamt lång eftermiddagsfika (jag säger inte hur länge jag satt).
- Kl. 16.30 stämplade ut för dagen.
- Kl. 16.45 hämtade flärdtjänsten mig.

Ett par saker vill jag flika in här.

Flärdtjänsten i dag innebar att jag fick åka direkt mellan bostad och arbete. Ingen samåkning och det är sällsynt med "egen" bil. Hemfärden var lite oroande. Chauffören svängde fel hela tiden och frågade mig då varje gång om det hade varit bättre om han svängt åt andra hållet. Jo, men då är det ju så dags. Till sist fick jag lotsa honom genom mörka bakgator för att jag alls skulle komma hem och inte bli stående i rusningstrafiken de omvägar han valt. Hemma var jag exakt 17.00.

Flik nr 2: Vad gjorde jag på jobbet mer än att bara ha matrelaterade raster? Jo, jag skrev några journaler, men inte särskilt många. Jag har istället suttit i telefon samt hjälpt andra verksamheter som stött på problem. Jag är lite kontaktperson på ett övergripande plan för många kollegor. Dessutom skrev jag ett protokoll från ett möte för några veckor sedan som förkylning och tenta dragit ut på. Lite privata saker hann jag också på min lunchrast (jag äter på tio minuter, måste ha rast trettio minuter). Till exempel skrev jag ett brev som jag postade innan jag åkte hem. Och så ringde jag banken där jag beställde nytt bankkort (då nuvarande håller på att trasas i sönder i bankomaten).

Som sagt - hemkommen kl. 17.00. Det första jag gjorde hemkommen var att 1) klia den kattnos som mötte mig i dörren. 2) Starta tvättmaskinen. 3) Skörde på FarmVille. 4) Äta ett par smörgåsar. 5) Pratat med ömma modern. 6) Kopplat mina Visakort till något som heter Verified by Visa, eller nåt. Görs på internetbanken. 7) Skriver dessa ord.

Hur ser kvällen ut i övrigt? 1) Jag ska om en halvtimme ta min dagliga spruta Copaxone. 2) Jag ska hänga upp tvätten som snart är klar. 3) Vara lite social på Facebook. 4) Titta på Biggest loser som jag spelat in i kväll. 5) Kanske mer tv? Kanske mer Internet?

Detta är en helt typisk dag i mitt liv. I stora drag, inte alls så utförligt som utmaningen förordat. Sänggående? Tja, efter kl. 23. Förmodligen kring midnatt. Sannolikt före kl. 01. Jo, mina dagar är så här långa.

PS! Va? Jobbade jag över i dag? Ja, 54 minuter. Då jag ligger drygt 2½ timme minus på flexen måste jag vända trenden.

30-dagarsutmaningen, dag 24

June 6th, 2010

Då det kommer till dag 24 i 30-dagarsutmaningen, vill jag knyta an till dag 12 då det delvis är en fortsättning.

Dag 24: Något som kittlar din fantasi.

För något år sedan fann jag på okänd webbsida en engelsk affirmationslista för ledarskap. Då jag är lat lät jag Google översätta listan, med tveksamt resultat. Vissa uppenbara felöversättningar ändrade jag manuellt, men det viktiga är andemeningen. Jag känner mig som en ledare. Kanske listan är så allmängiltig att alla känner igen sig?

• Din stabila grund i det praktiska livet tillsammans med din självsäkerhet och din vilja att uppskatta nya saker gör dig till en ledare.

• Du är i kontakt med vad som händer omkring dig, har fötterna på jorden och är logisk.

• Även om du är detaljorienterad innebär inte detta att du går miste om helheten.

• Du tenderar att hitta skönhet i form och effektivitet, i motsats till att finna den i breda och abstrakta begrepp.

• För att aldrig gå miste om ett äventyr söker och finner du konsekvent nya upplevelser, även i din omedelbara omgivning.

• På grund av denna iver att införskaffa nya erfarenheter har du lärt dig mycket. Din känsla för detaljer gör att du erhåller mycket från dina äventyr.

• Den intellektuella nyfikenhet som driver dig får dig att försöka finna bakomliggande orsaker och skäl.

• Ditt självförtroende ger dig potential att ta med dig de huvudsakliga kunskaperna och kanalisera det till ledarskap.

• Du är inte inställd på att göra saker på endast ett sätt, och du har ofta kompetensen och uthålligheten som behövs för att hitta innovativa sätt att möta utmaningar.

• Du har god kännedom om dina talanger och kan hantera de flesta problem som du ställs inför.

• Du går din egen väg när det gäller kläder då du styrs mer av det praktiska än av andra människors uppfattning om stil.

• Du tenderar att tro att saker händer av vissa skäl och att allt inte går att kontrolla.

Nu är jag inne på sista veckan i 30-dagarsutmaningen. Det känns både jobbigt och skönt så här på upploppet.

Stjärnglans åt valet

June 5th, 2010

Är det fler än jag som tycker att det är skitspännande att den alzheimersjuka prinsessan Lilian ger sig in i årets valrörelse?

Aftonbladet:

30-dagarsutmaningen, dag 23

June 5th, 2010

Ännu en svår dag i 30-dagarsutmaningen.

Dag 23: En YouTube-video.

Det är inte ofta jag befinner mig på YouTube. Där är så mycket skit. En jungel att hitta i. Samtidigt finns där mycket informativa filmer, som ICD iCamp. Men det är bara intressant för mig och i mitt arbete.

Nu när jag suttit och försökt hitta något värt att dela med sig av, så sökte jag på vinst och förlust på Socialstyrelsen och fick upp ett inslag från Rapport som Kungliga Biblioteket lagt ut.

[youtube]3bWFqwQRVdU[/youtube]

Inslaget är 25 år gammalt. Det enda roliga i sammanhanget var att RFSL representerades av min namne Gardell.

Och ska jag säga något om Socialstyrelsens arbete av i dag? De är betydligt mer medgörliga vilket i vissa sammanhang kanske inte ska ses som något positivt. Ibland blir jag förfärad av beslut som tas på känslomässiga grunder av en statlig myndighet.

Studieslutet

June 4th, 2010

Förkylningen håller på att ge med sig. Fortfarande är jag dock väldigt hes. Obegripligt hur förkyld man kan bli, och hur länge det kan hålla i sig. Hittills har det gått tio dagar (har fortfarande symtom, men känner mig frisk).

Det blev väldigt konstigt att ha gjort sista tentan. Plötsligt har jag tid till allt det jag inte hunnit under ett år. Nu vet jag inte i vilken ända jag ska börja. Samtidigt är det skönt att nu bara slappa och ta det lugnt, men jag känner mig redan otålig. Hur tentan gick i går vet jag inte. Jag har ingen känsla för sånt. Jag förusätter alltid att jag misslyckats. Det är inte som jag är pessimistisk eller har dåligt självförtroende. Anledningen beror på att jag aldrig riktigt förstå vad som krävs av mig för att ge fullgoda svar på en tenta. Att förstå eller att ha förmågan att formulera sig är en sak, men jag vet aldrig hur en lärare grundar sina bedömningar på. Ibland är det väldigt subjektivt utifrån lärarens perspektiv.

I går hämtade jag min förra tenta. Först hade jag tänkt strunta i det då jag visste vilket betyg jag fått. Men så tänkte jag att det kunde ju vara kul att se vilken poäng jag fått. Jag måste säga att jag blev lite överraskad av att ha fått 18½ av 22 möjliga. Även om politisk styrning är intressant, så vet jag inte... Det är nästan lite skamligt att få ett gott betyg i ämnet. Mitt politiska intresse är väldigt ytligt. Kanske det är därför det gick så bra? Jag förstår uppbyggnad och tanke kring hur landets politik fungerar, men ser inte på mig själv som politiskt aktiv.

Det är nog inte många som tänker på att det är oavlönade fritidspolitiker vi väljer in i kommun och landsting och som har sådan stor inverkan på samhällets alla aspekter. Eller att vi alla har samma möjlighet att bli en utav dessa fritidspolitiker. Kanske det är därför jag har så svårt för när folk beklagar sig över beslut. Antingen blir man själv politiskt aktiv, eller så ser man till att använda de möjligheter vi har genom att överklaga beslut. Ett dåligt argument i sammanhanget är att "se till att politikern byts ut vid nästa val". Vad säger att något blir bättre av det?

En ledig helg. Jag är i chock. Kanske jag skulle ta och stoppa undan alla litteratur och alla anteckningar? Efter ett år behöver jag inte ha det framme längre.

30-dagarsutmaningen, dag 22

June 4th, 2010

För att gå direkt på dag 22 i 30-dagarsutmaningen:

Dag 22: En webbsida.

Det finns några webbsidor på nätet. Några direkta favoriter har jag inte. Rättelse: Jag har många favoriter, men inget som skulle intressera någon annan då det ofta rör sig om väldigt smala men arbetsrelaterade webbsidor som jag använder både i tjänst och på fritid.

För någon månad sedan listade jag några av mina webbsidor och väljer en utav dem. Lite kändisskvaller med väldigt snygga bilder. Zimbio.

Okej, om någon är intresserad av mina verkliga favoritsidor:
Socialstyrelsen
WHO
SKTFtidningen
Arbetsförmedlingen

30-dagarsutmaningen, dag 21

June 4th, 2010

Dag 21 i 30-dagarsutmaningen.

Dag 21: Ett matrecept.

Sådant kan man finna i en kokbok. Däremot så kan man ingenstans finna hur man får mannagrynsgröten riktig len i mun. Och väldigt söt.

Ja, mannagrynsgröt kokar man som vanligt. 1 msk gryn per deciliter mjölk, i med lite salt, koka på svag värme i fyra minuter (bränn in mjölken när den kokar upp).

Jag gillar inte att hälla mjölk på mannagrynsgröt då den redan innehåller så mycket mjölk. Sylt lockar mig inte heller. Absolut inget strösocker.

Finessen är att pudra rejält med kanel samt ringla ljus sirap över gröten. Dessutom man man koka upp gröten med lite vaniljsocker.

Låter det hemskt? Det är det absolut inte. Under närmare tio år har detta varit standardfrukost mina arbetshelger för mig och mina arbetskamrater.

Godare gröt finns inte. Prova.

Peking 10 år

June 3rd, 2010

N?tdagboken blev en blogg. Typ dagbok blev Fl?rdskrivaren. Det ursprungliga m?let med att jag startade upp en n?tdagbok berodde p? att jag beh?vde ett tidsf?rdriv. I januari 1999 fick jag en synnervsinflammation vilket gjorde att jag inte kunde se s?rskilt mycket. F?rutom det som en bakgrundsupplyst bildsk?rm kunde visa.

Anledningen till att jag fortsatte med dagboken/bloggen beror p? alla de jag l?rt k?nna via n?tet. Det ?r helt enkelt ett socialt forum. Men det som gjort den enskilt st?rsta skillnaden ?r dagbokstr?ffen 2000. Det som h?ller mig kvar i bloggosf?ren ?r att jag ocks? i verkliga livet tr?ffat andra bloggare och f?tt v?nner som jag annars aldrig skulle m?tt p.g.a. geografiska avst?nd.

Just i dag ?r det tio ?r sedan vi hade den f?rsta dagbokstr?ffen. Den 3-4 juni 2000 sammanstr?lade vi i Norrk?ping. D?rf?r publicerar jag i dag den text jag d? skrev som sammanfattade mina intryck fr?n de b?da dagarna. Jag l?nkar inte till personerna i texten (n?gra finns kvar i min blogroll eller ?terfinns numera enbart p? Facebook).

Jag var inte nerv?s inf?r dagbokstr?ffen i Norrk?ping. Varf?r skulle jag vara det? Detta ?r ett g?ng som jag k?nner mig trygg hos sedan tidigare. Jag kunde inte f?rest?lla mig att det skulle vara s? stor skillnad p? IRL och URL... och det var det inte heller. Alla var precis lika underbara som jag f?rest?llt mig. S? jag fick egentligen det bara bekr?ftat.

Vilka var d?r? Okej, d? r?knar jag bort Richard Herrey, Charlotte Nilsson, Christer Bj?rkman och n?gra tusen norrk?pingsbor. Ist?llet var det Arto (r2), Birgitta, Fredrik, Klas (kolas), Linda (lorei), Louise, Maria (smulmia), Johan (nahoj), Pia, Susanne (sajbersus), Tiina, Tobbe, Ulrika (Uje), Ulrika (Rosentaggen). Gl?mde jag n?gon nu tro? Hoppas inte... Men nu ?r det kul att se hur lika/olika vi skrivit om denna stora h?ndelse - n?r IRL och URL integrerades en g?ng f?r alla.

I l?rdags kl 09.55 ?kte jag fr?n H?ssleholms t?gstation och efter en dryg halvtimme var jag i Alvesta d?r Ulrika (Rosentaggen) steg p? tillsammans med Ronny och Paula. S? f?r mig blev det en liten mjukstart p? tr?ffen. I Norrk?ping gick vi r?tt direkt och hamnade p? hotellet d?r vi skulle tr?ffas och bo. Det var samling i foajén d?r alla fick gissa vem som var vem. Tv? k?nde jag inte igen trots att jag sett foton av alla. Ack, ja... men alla gissningar var kul och m?rkligt nog kunde ingen missta sig p? mig.

Efter att ha checkat in och dumpat packningen drog vi ut p? picknick och hamnade p? en tr?brygga ute i str?mmen. Det var d?r jag br?nde flinten. Vad kan jag annars s?ga? Vi hade kul! F?r sedan fortsatte vi till ?lt?ltet p? torget d?r det var artistupptr?de p? en scen. D?r fick mina schlagerlustar utlopp n?r d?r var ett schlagermedly. Blev ju n?stan alls?ng... s? det ?r nog fler ?n jag som ?r schlagerfr?lst.

Sedan var det dags att g?ra sig vackra inf?r kv?llens middag som var p? en pub. Vissa fick mat i tid, andra fick v?nta. Och v?nta. Och v?nta. Och Tobbe har r?tt. Fl?skkarré heter i Sk?ne grishals och det st?r faktiskt s? p? f?rpackningarna. Allt var trevligt om man bortser fr?n ett par saker. JAG HAR FORTFARANDE INTE F?TT TILLBAKS MINA 13 KRONOR. Servitrisen skulle ge mig tillbaks lite pengar men gl?mde (?) mig och var sedan bara f?rsvunnen. Men hon hann ?tminstone spilla ut saltet p? mig och s?ga "?h, j?vlar" innan hon f?rsvann. Ja, allts?... hon gjorde inget, bara konstaterade med en svordom att hon gjort n?got mindre lyckat. Att jag sedan h?llde ut min ?l p? byxorna och blev bl?t nere i skorna, t?nker jag inte n?mna h?r...

Och efter middagen f?rsvann jag och r2 och hade en liten minifest privat. (Haha! Vill bara retas! Utvecklar det inte n?rmare.)

?ter p? puben fick jag en mycket trevlig ?verraskning. Jag fick tr?ffa mina norrk?pingsgroupies! Med det menar jag att jag fick tr?ffa n?gra av mina l?sare som aldrig tidigare h?rt av sig. V?ldigt, v?ldigt kul eftersom jag ?r nyfiken p? vilka som l?ser h?r.

Som ni m?rker b?rjar jag nu sv?va ut lite... pub... dricka... osv... *blackout* ?sch, vi tr?ttnade p? den skr?niga puben och drog ut p? stan till n?sta pub som var lika h?gljudd. Ganska snart ins?g vi att om vi ?ver huvudtaget skulle kunna f?ra en diskussion s? fick vi nog s?ka upp en lugn plats. Den platsen r?kade bli i en dubbels?ng. Och med "vi" menar jag... ?hum... tja... kanske bildbevis kommer n?gon annanstans, i n?gon annans dagbok. Vem vet?

I min egen s?ng hamnade jag vid tretiden. Kunde jag sova? N?h?, d?! F?r m?nga tankar och intryck att sm?lta. Men jag slocknade av utmattning efter en stund.

Efter en gemensam frukost b?rjade folket dra sig hem?t. Vissa mer stressade ?n andra. Ulrika & Co fick springa med barnvagn f?r att hinna med t?get. Arto fick springa till bussen med andan i halsen. Men s? fanns d?r undantaget. Man b?r checka ut f?re kl 12.

Jag ?r elak. Jag skriver inte ut s? mycket om vad som h?nde i Norrk?ping. Jag vet inte ens om jag l?gger ut n?gra av de fotografier jag tog. Det ?r sv?rt att skriva objektivt n?r det hela ligger s? n?ra i tiden. Intrycken var som sagt m?nga. Enbart positiva intryck.

Jag var den siste dagboksn?rden som l?mnade Norrk?ping. Tiina vinkade av mig! Det var en kanonhelg och jag ?ngrar inte f?r ett ?gonblick att jag deltog. Jag undrar, jag undrar... om det blir fler s?dana h?r dagbokstr?ffar? Jag hoppas.

F?r att besvara sista fr?gan: Jo, det blev fler dagbokstr?ffar. Och v?ldigt m?nga enskilda m?ten. Internet ?r fantastiskt!

Dryga resan

June 2nd, 2010

I morgon den 3 juni är det tio år sedan vi hade den första (för mig kända) officiella dagboksträffen (dagbok = kallas i dag för blogg). Som ett minne av den händelsen tänker jag i morgon publicera det jag skrev för tio år sedan, om hur denna träff gick.

När jag sökte i mitt arkiv fann jag hemresan från nämnda dagboksträff. Det var en historia i sig...

Fy, så trist! X2000 hem från Norrköping tidigare i dag var ingen höjdare. Jag och tåg... Jag hittade min förbokade plats, bara det att jag befann mig i fel vagn. I och för sig ingen jättekatastrof, men när jag väl hittade rätt vagn så började det gå fel. Jag hade fått fönsterplatsen, men en vietnamesisk kvinna satt på ytterplatsen med sitt bagage vid fötterna. Inte kunde jag kommer förbi henne! Hon satt och pratade oavbrutet när jag försökte uppmärksamma henne på att jag vill sätta mig. Ingen reaktion alls. Kunde inte förstå vem hon pratade med eftersom hon tittade förbi mig. Då vänder sig en annan passagerare mot mig och säger att "hon har betett sig märkligt här hela tiden". Jo, tack! Det vill jag lova. Jag trodde ju fortfarande att hon pratade med någon annan, men si... Det gjorde hon inte. Jag tog det stora klivet över henne till min plats samtidigt som jag sparkade undan hennes bagage. Nu reagerade hon. Förutom att hon fortsatte att prata oavbrutet på vietnamesiska så började hon sparka på sätet framför hej vilt. Inte heller det brydde jag mig om. Istället föll jag väldigt fort i "sömn" och ignorerade henne totalt. Hon fortsatte prata. Oavbrutet. Plötsligt hade hon börjat prata engelska och det var då jag började förstå vad det var jag hade bredvid mig - en kvinna med långt gången syfilis, förmodligen i slutstadiet, för jag har aldrig hört någon värre rappakalja.

Hon satt och dömde ut alla passagerarna. Att de var oanständiga som inte var gifta... att detta tåget (X2000 till Malmö) var "one way ticket to heaven"... om vi kunde finna vägen till himlen själva... om vi kunde finna vägen till hennes hjärta... Just det där med "one way ticket to heaven" upprepade hon säkert några hundra gånger. Inte för att hon vände sig till någon särskild, hon bara satt och pratade rakt ut i luften. Hon pendlade hela tiden mellan engelska och vietnamesiska. När tågmästaren frågade efter nypåstinga i Linköping högg hon tag i tågmästarens arm och skrek "have you seen the lions"? Tågmästaren stirrade lite och slet sig sedan loss och gick skyndsamt sin väg. Då hör jag kvinnan muttra något om "she couldn't see the sign...." Och där satt jag... fortfarande lika "sovandes". I en och en halv timme höll denna märkliga kvinna igång. Sedan hände något. Hon skrek rakt ut, tog sitt pick och pack och sprang iväg. Var vet jag inte, förmodligen till restaurangvagnen. Så sista timmen var lugn i vagnen. Folk började röra på sig, prata med varandra och stämningen blev väldigt lättad. Min enkla och självklara förklaring måste vara syfilis... kan inte komma på något annat... Antingen har jag rätt eller också så är jag väldigt elak. Förmodligen är jag väldigt elak. Och grinig. Jag har ju världens huvudvärk efter begivenheterna i går/i natt/i dag...

30-dagarsutmaningen, dag 20

June 2nd, 2010

Dag 21 i 30-dagarsutmaningen sparar jag till dag 22, men först dag 20.

Dag 20: En hobby som du har.

Hm. Något jag gör på min fritid för nöjes skull. Jag väljer att inte svara Internet, tv, böcker eller annat som är ett tidsfördriv utan att uppnå något annat än förströelse. En hobby för mig är något jag är beredd att låta vara kostsamt, samt har en måluppfyllelse.

Nu gjorde jag det direkt väldigt svårt för mig. Varför svarade jag inte helt enkelt FarmVille? Nä, för det skulle inte vara sant och för enkelt. Meningen med utmaningen är att man ska försöka tänka till.

Hobby för mig har tidigare varit att samla på något. Smurfar när jag var liten. Amerikanska serietidningar tills jag var 30. Men sedan? Jag samlar inte på något men det är ändå inte synonymt med en hobby. Det kan vara en hobby, men är det inte.

Något jag gör på min fritid för nöjes skull. Studera på universitetet stämmer in på beskrivningen, men det är mer seriöst än att vara en hobby. Ett intresse som jag förväntar mig få en nytta utav i mitt förvärvsliv. Ingen hobby alltså.

Frågan är om jag har någon hobby. Nej, ingen medveten åtminstone. Jag kan inte avgränsa något fritidsintresse till att vara en hobby. Dock har jag lyft ut ett arbetsintresse som jag när även på min fritid, oavlönat, men som jag har nytta av på jobbet och som jag då för betalt för. En kunskap införskaffad på obetald fritid används under betald arbetstid. Förmodligen är detta det närmaste jag kan komma en hobby. Så jag säger: Vetgirighet. Det är min hobby. Lite vagt uttryckt, men det närmaste en sanning man kan komma.

30-dagarsutmaningen, dag 19

June 1st, 2010

Det börjar närma sig slutet för 30-dagarsutmaningen. Betydligt jobbigare än jag trodde. Men piskan gör gott.

Dag 19: En förmåga/talang du har.

Det är tveksamt om det är en talang, möjligen en förmåga. Och den skrämmer mig.

Jag har förmågan att vara förtroendeingivande. För detta visas jag stor vördnad och respekt. Kanske min sävlighet gör att man tror att jag är eftertänksam och väger mina kloka ord på guldvåg innan jag delar med mig? Jag vet inte vad det handlar om. Men många verkar ha ett stort förtroende till mig. En fras jag ofta får höra på jobbet är "har Jonas sagt att det är så, så stämmer det". Jag ifrågasätts inte i vissa hänseenden. Det är just detta som skrämmer mig. Jag sitter inte på någon sanning som inte är diskutabel.

Det är inte enbart på jobbet jag möts av den här blinda tilltron. Ansvaret är betungande när jag får höra saker som sägs i förtroende. Jag vet inte vad det är som inbjuder till det. Är det mitt lugn? Är det min förmåga att lyssna? Är det min förmåga att vara uppriktig med obehagliga sanningar? Är det min förmåga att vara grundlig? Något är det tydligen hos mig som inger trygghet. Är jag en fadersfigur?

Kanske någon skulle vilja påstå att det är en talang, att det är något som kan avundas. Problemet är att jag inte vet källan, varken hos mig eller andra. Jag är inte helt övertygad om att jag uppskattar denna förmåga som jag aldrig eftersträvat. Det jag brukar säga när man vill diskutera med mig, är att jag inte är psykoterapeut. Jag är snarare filosofen som vrider och vänder på problematiken om sådan finns. Att man lyssnar på mig när jag kommer med påståenden handlar nog mer om att det är stort om jag öppnar munnen. Jag håller tyst fram tills jag har något att säga. (Därför gillar jag inte heller kallprat). Ibland känns det som om uppfattningen finns att jag oralt värper guldägg.

Naturligtvis är detta så långt ifrån sanningen man kan komma. I all min enkla mänsklighet så kommer där mycket verbal dynga ur mig (eller skriftlig, som här). Jag kan komma med tvärsäkra påståenden utan faktakontroll. Jag kan råka försäga mig eller köra med förtal och elakt skvaller. Det hela handlar om situationer.

"Förmågan" är nog mer hur andra uppfattar mig. Själv blir jag mest bara förvirrad när jag hör om den. Hur har jag kunnat förtjäna tilltron till en förmåga jag inte äger?

Okej, en talang som jag har: Musikaliskt gehör där jag kan improvisera på de flesta instrument som inte är stränginstrument. Det är medfött.

Gardinfarscist

June 1st, 2010

Man inser inte hur sjuk man är förrän man provat att arbeta en dag. Jag flexade ut några timmar tidigare än planerat. Problemet är väl att jag fortfarande håller på att drunkna i mitt eget snor. Min heshet och eviga hostande gjorde att det inte var någon som protesterade när jag åkte hem. Om jag fortfarande är smittsam är väl tveksamt och kanske jag borde stannat hemma i dag också, men en förkylning som började i onsdags kväll borde väl egentligen inte existera längre? Nåja.

Har jag nu vilat sedan jag kom hem? Nä, självklart inte. Jag har hängt upp mina nya gardiner i vardagsrummet. De som kan mörklägga nu när hemska solen tittar fram kvällstid. Jag måste försöka hålla värmen ute så jag inte har 28 grader inne mellan maj och oktober som jag haft i alla år. Dessutom får jag migrän av ljus. Så jag är nöjd med mitt nya gardininköp.

För en månad sedan hängde jag upp nya gardiner i sovrummet. Officiellt så köpar jag gardiner ibland, emellanåt, med vissa intervaller. Inofficiellt så är sanningen att jag köper gardiner minst två gånger per år. Utom till köket då jag inte hittar något som stämmer in med min exklusiva smak.

Plötsligt känner jag mig väldigt uppåt. Tänk vad lite nya gardiner kan göra!

Det enda som kanske inte är så lyckat är att hela vardagsrummet nu går i rött. Röda mattor. Röda fåtöljer. Röda kuddar. Röda bokhyllor. Röda skåp. Och röda gardiner. Jag avskyr rött! Tur jag brutit lite med guld- och nougatfärgat. För ett par år sedan var det sovrummet som var bordellrött, men i dag är det inrett i vitt/grått och ljusblått.