Archives for: July 2010

Sparlåga

July 31st, 2010

Stel och öm i kroppen. Begynnande huvudvärk. Allmän olustkänsla. Det här är inte min dag.

Essentiellt

July 30th, 2010

Om ett par månader firar jag tio år i Göteborg. Under den tiden har jag hunnit flytta en gång, men jag har varit min arbetsgivare trogen. Jag har stannat på samma plats även om jag bytt både lokaliteter och arbetsuppgifter flera gånger om. Dessutom är det den plats, den arbetsgivare, jag stannat längst hos.

Mycket har hänt, samtidigt ingenting, under detta decennium. Jag tror att när man blickar tillbaka över en längre period så ser man inte att något speciellt skulle hänt. Men jämför man dag 1 med dag 3 650 så finns där skillnad. När man sedan tänker efter en stund så kan man göra nedslag i enskilda händelser som hänt under dessa tio år och som kan anses vara signifikanta.

Någon samanfattning tänker jag inte göra. Däremot finns där några andra reflektioner att göra kring detta faktum att jag för tio år sedan bosatte mig i en stad 30 mil från mitt ursprung. I en stad jag aldrig tidigare besökt. Där jag sade upp lägenhet och arbete innan jag hade något konkret (inte ens något diffust) i Göteborg. För jag får en fråga som är ofta förekommande: När ska jag rycka upp bopålarna igen och finna mig ett nytt geografiskt läge i landet?

Varför jag får frågan vet jag inte riktigt. Jag ser inte riktigt att jag startat en trend (som ovan?) genom att ha för vana att flytta då jag endast gjort det en gång. Beslutet som låg till grund då var flera och inga av de bakomliggande orsakerna föreligger i dag. Jag befinner mig i en stad jag trivs i. Jag har ett arbete jag uppskattar. Jag har inrättat ett liv här.

Då, för tio år sedan, stämde allt. Allting "was meant to be". Det var ett lätt beslut. Och allting föll på plats som något självklart. Vad som skulle krävas för att en likartad situation skulle uppstå i dag är lite oklar för mig. Det jag kan känna är ett motstånd vid tanken på att behöva lämna det jag så omsorgsfullt byggt upp. Jag har skapat mig ett liv.

Om man leker med tanken att jag skulle lämna Göteborg kan jag bara konstatera att om jag skulle få en ny arbetsgivaren inom min profession, skulle jag degraderas till något jag inte vill gå tillbaka till. Och avancera eller något likartat? Det finns inte.

En av frågorna jag brukar få är vilken annan plats i Sverige jag skulle kunna tänka mig att flytta till. Jag har alltid sagt att jag aldrig mer vill tillbaka till Skåne trots att det är mitt usprung och att jag bodde där i 30 år. Jag har ett djupt motstånd i mig gällande Skåne även om jag kan sakna vissa miljöer. Det är mentaliteten jag inte vill återkomma till. Kanske den ändrats i min frånvaro till det bättre? Ändå känner jag det inre motståndet. Men om jag skulle återvända till Skåne, skulle jag nog välja... Nja, jag vet inte. Malmö eller Helsingborg, trots att jag tycker att det är enormt tråkiga städer.

Andra delar av landet då? Nej, jag vet inte. Stockholm är den tråkigaste staden jag vet. Alla snabbvisiterna anser jag som för långa. Nästintill plågsamma. Landet består av många städer, jag har ännu inte hittat någon plats som jag kan se som en framtida vistelseort. Och jag söker inte heller en sådan plats.

Jag vet faktiskt inte vad som skulle locka mig till att överge det som jag kallat ett hem nu i tio år. Det som hände för tio år sedan... Jag har svårt för att förklara det, men det var en del av min reningsprocess. Där jag exkluderade sådant som tyngde mig i form av relationer, åsikter med mera. Samtidigt blev jag äntligen självständig, vuxen, fick ett egenansvar och ett egenvärde. Så man kan säga att jag fann mig själv, hel, i Göteborg. Jag är rädd att förlora något av det om jag försökte finna mig en ny plats i tillvaron. Jag vill inte bli någon annan än den jag är i dag. Här är jag sann - mot mig själv, i bloggen, i Göteborg.

Beauty in the world

July 29th, 2010

Tror minsann att jag behåller dagen för mig själv.

[youtube]0qX7ZsxD3Ik[/youtube]

Hemmets arbetsplats

July 28th, 2010

Utan att svära på det, så tror jag att jag haft dator sedan 1996. Ja, om man då inte räknar med den Commodore 64 som jag hade under tidigt 80-tal. Därför kan man tycka att det är anmärkningsvärt att jag först nu, fjorton år senare, har införskaffat ett datorbord. Jag måste erkänna att jag tycker att alla datorbord som finns är otroligt fula.

Två frågor uppstår.

1. Vad har jag haft mina datorer på tidigare?
2. Varför skaffar jag ett datorbord nu?

För att svara på fråga A: Första året använde jag ett gammalt köksbord. Samma köksbord som jag fick mina blöjor bytt på.

I dåvarande lägenhet (1996 = fyra lägenheter sedan) hade jag inte plats med dator på skrivbordet i sovrummet, utan fick i vardagsrummet ställa upp datorn på det gamla köksbordet i ett hörn. När jag sedan flyttade fick jag plats med alla mina skrivbord (har tre, beroende hur stor lägenhet jag för närvarande har varierar antalet skrivbord). Men nu är det dags att göra sig av med skrivborden helt och det gamla köksbordet är sedan länge borta.

För att svara på fråga B: Svaret gav jag ovan. Skrivbordet där jag har datorn ska bort. Av utrymmesskäl. Jag har 80 cm över till mitt förfogande och där ska det nya datorbordet stå. I princip på samma plats där datorn står i dag. Skillnaden är att jag ska flytta på en bokhylla (som tar skrivbordsplatsen). Anledningen till att bokhyllan ska flyttas beror på att jag vill ha bättre plats kring min säng då det är väldigt trångt i sovrummet. Och på den vägg bokhyllan stod mot ska jag hänga upp en tavla jag haft nedpackad i fyra år. Tavlan är typ 3 x 2 meter.

Det har fått fyra år sedan jag flyttade in i nuvarande lägenhet. Precis som i min förra bostad så tar det år innan jag blir färdig till att iordningsställa. Alla tavlor är inte uppe än. Alla lampor är inte upphängda än. Att det går så långsamt beror också det på två saker: a) jag behöver fysisk hjälp, samt b) jag har bara tid när jag har semester. Jag är en strängt upptagen man.

Som snart har en ny datorplats här hemma. Frågan är vilken av mina fem datorer jag ska placera på nya bordet?

Frestelse

July 27th, 2010

En stund till mitt förfogande. Då ska jag försöka tvinga fram en daglig uppdatering av bloggen. Det känns... tvunget... hämmande... Ja, allt annat än inspirerande.

Nu börjar jag dra upp planer för min semester. Jag tror minsann att jag ska åka till Ikea någon dag. Gärna en hutlöst varm dag så jag slipper trängsel i varuhuset. Inte för att jag behöver något på Ikea, men det kunde vara intressant. Kanske jag skulle komplettera Kompis med en Bästis? Kompis är kisses gosedjur som hon bär runt på. Bästis är i en serie där jag är intresserad av en kattsäng.

Gazzy behöver en kattsäng. Som det är nu ligger hon överallt då hon inte har någon fast sovplats. Det som är återkommande är dock min ena skinka som hon gärna sover på nattetid (jag ligger på magen). Men det skulle nog vara mer värdigt för henne att ligga i en egen kattsäng än på min skinka.

Bakåt

July 26th, 2010

Lyckligtvis fick jag en arbetshelg som gjorde att väntan inte kändes så lång. I dag kom säsong 3-5 av Star Trek Voyager och jag fick bege mig till postutlämningen. Jag brukar aldrig gå dit. Jag brukar ta flärdtjänsten från jobbet direkt till postutlämningen för att slippa backen som ligger mellan oss och bostaden. Tvyärr så 1) jobbar jag inte på några veckor, samt 2) flärdtjänst får inte ske inom stadsdelen (en dum regel kommunen har).

Det är inte långt till postutlämningen. Men uppförsbacken är hemsk. Inte särskilt brant eller lång, men problematisk. Jag har falltendens bakåt när jag går uppför en backe. Av någon anledning kan jag inte skjuta tyngdvikten framåt när jag går uppför. Utan kryckan hade jag fallit baklänges och den risken finns även med en krycka. Men vad är alternativen? Ingen annan kan lösa ut mina paket. Det har postutlämningen gjort klart för mig, att det fungerar inte ens om mitt ombud har min legitimation och en fullmakt med sig. Taxi (inte flärdtjänst) är också lite overkill. Kostnaden blir hög trots 200 meter.

Nåja. Det var behövligt att jag fick mina dvd-boxar. Med risk för liv och hälsa trotsade jag geografin.

En sak kom jag tänka på. Byråkratin jag brukar beskriva i bloggen är där ingen som tror på när jag återberättar det för andra. Andra som har erfarenhet av kommunen. Tydligen är det bara jag som råkar ut för paragrafryttare. Och frågan är om andra kan skicka ombud till sin postutlämning och få med sig paket därifrån?

Rikedomen väntar

July 25th, 2010

Nigeriabreven tar märkliga uttryck.

I det senaste mejlet får jag frågan om jag är död. De förutsätter det om jag inte mejlar tillbaka. Mejlar jag inte tillbaka kommer min fond på 6½ miljoner dollar att tillfalla en man som kontaktat banken och sagt att han är min bror och har rätt till min förmögenhet då jag är död. Så banken undrar nu om jag lever. Banken finns i London och mannen som försöker komma åt min förmögenhet bor i Indonesien.

I ett annat mejl från i dag får jag frågan om jag är död. Nu är det en god vän i Nigeria som vill ha ut min förmögenhet från banken i New York. Det man undrar över är om jag ingått ett avtal med denne vän. Om jag vill vara så vänlig att mejla mina kontodetaljer.

I ytterligare ett mejl undrar man om jag behöver pengar. Jag kan få låna till låg ränta och få pengarna inom tre dagar. Var vänlig svara! säger de. Ingen avsändare, bara en anonym mejladress.

Några andra mejl får jag inte.

Uträkningar

July 24th, 2010

Trots sen anmälan hoppas jag komma in på fortsättningsutbildningen i höst. Jag har i dag kontrollerat vad som gäller.

Ht/vt 2009/2010
Hittills har jag klarat av 22½ poäng av 30. Jag behöver bara ha godkänt 15 poäng för att få läsa fortsättningen. Så den biten är avklarad.

Ht/vt 2010/2011
Fortsättningen på 30 poäng behöver jag inte fullfölja. Det räcker att jag läser de första 15 poängen. Anledningen är att en tidigare utbildning tillgodoräknas. Jag anses ha läst klart fortsättningskursen redan efter halva tiden. Det betyder att jag inte behöver studera vt 2011.

Ht/vt 2011/2012
Kandidatuppsats! Totalt sett ska man ovan vara godkänd 45 poäng. Det betyder att jag bara behöver klara 7½ poäng (en av tre återstående tentor).

Det känns märkligt att jag inte behöver lägga ner så mycket krut till för att vara behörig till att skriva en kandidatuppsats. Det känns överkomligt. Och nu är jag på g efter att ha läst ett år. Men kommer jag inte in i höst blir allt förskjutet ett år. Det känns jobbigare än att läsa ännu en termin. Vi får väl se hur det blir med det hela. Och jag har redan ämnet för kandidatuppsatsen klart...

I åtta dagar har jag varit hemma hos Gazzy. I dag påbörjade jag min arbetshelg. En väldigt glad kisse mötte mig i kväll, men hon har protestkräkts under dagen. Ett skönt (?) bevis på att jag varit saknad.

Ögonfärg

July 23rd, 2010

Ibland får jag för mig att jag är blåögd.

Men jag är tveksam. När jag försöker hämta min ögonfärg i PaintShop får jag bara fram olika gråa nyanser.

Instängt

July 22nd, 2010

Dagens riv-ut:

Göteborgs-Posten

Ingen skulle sakna mig lika snabbt om jag inte kom hem efter jobbet. Jo, kissen men hon skulle nog inte aktivt ringa polisen och efterlysa mig.

Ovan är något jag är väl medveten om när jag ensam arbetar helg. Det är väldigt sällan jag ser någon alls på jobbet när jag arbetar helg. Detta faktum gör att jag alltid har med mig två telefoner in på toaletten (säkerhetsåtgärd - en telefon kan lägga av). I värsta fall är där ingen på jobbet under en hel vecka och jag litar inte på dörrar eller deras låsanordning. Särskilt inte jobbets. Vi har haspar också på utsidan av dörrarna som kan falla ner i läge och spärra dörren utifrån.

Detta är paradoxalt också en säkerhetsåtgärd. Där finns inga patientlarm på toaletterna och för att inte patienter ska förirra sig in på dessa personaltoaletter utan larm, så har man satt haspar på dörrarna (gissa på vems förslag - oui, petit moi!). Och det är vanligt att man blir inlåst. Någon rycker i dörren, den är låst då det är upptaget, automatiskt lägger man på haspen utan att tänka sig för. Det sitter i ryggmärgen att efter att man tagit i handtaget (när man lämnar toaletten och stänger dörren) så ska haspen också läggas på.

Skillnaden är att man vardagar kan banka på dörren tills någon kommer och hjälper en ut. Det är värre helger. Telefon är inte så dumt att ha med sig.

Har jag inte semester? Nej, jag hade sista semesterdagen (period 1) i går. Och jag har en arbetshelg framför mig. I min ensamhet. Och med telefoner med mig vid toalettbesök.

Varför tänkte inte kvinnan ovan på samma sak?

Blott en dag, ett ögonblick...

July 21st, 2010

Dagens riv-ut:

Till mitt försvar: Det är ju så varmt...

Nej, det var inte jag som blottade mig. Inte har jag heller sett någon blottare. Åtminstone inte på 20 år men då tror jag att det var en gammal dement farbror som inte visste riktigt hur man klär på sig ordentligt.

Detta jäkla torg! Men de verkar ha fått bukt på A-lagarna som brukar dra ner byxorna och skita på kullerstenen.

Jag förmodar att gårdagens händelse kan illustreras med en bild jag tidigare haft här. Man är ju barnvänlig...

Elva

July 20th, 2010

Det är tisdag i dag. För elva år sedan var det också en tisdag. Och precis som i dag bloggade jag för elva år sedan. Då beskrev jag min dag som långtidssjukskriven, vilket i sig kanske påminner om hur det är att ha semester i dag. Eller?

Jag förstår inte vart dagarna tar vägen. Man hinner ju inte gnugga sig i ögonen på morgonen (kl 10.30), förrän det är kväll och dags att lägga sig (kl 02.00). Av någon anledning så trodde jag att det var drygt att gå långtidssjukskriven. Men icke! Trots att jag inte orkar så mycket fysiskt så går tiden. Pular med datorn, kollar teven (CNN), kollar datorn, spanar in TV3 (Våra bästa år), läser mejlen, läser text-TV, skickar mejl, tittar på Nyhetstecken (teckenspråk - fascinerande), uppdaterar dagboken, följer Rapport, ICQ:ar osv... :-) Min dag i ett nötskal? Nja, inte riktigt... Jag är ofta ute hos lilla mor som har villa och trädgård.

Nej, jag har backat dygnet två timmar jämfört med för elva år sedan. Natt är det hos mig mellan midnatt och kl. 08.

Fixar med datorn gör jag aldrig. Jag surfar nätet, läser rss-flöden, följer vad som händer på Facebook och bloggar. ICQ har jag inte installerat och använder inte ens Messenger. Mejl skickar jag inga då jag inte får något mejlprogram att fungera. Jo, programmen fungerar säkert men Telias och webbhotellets mejlinställningar fungerar inte för utsändande mejl.

CNN hade jag gärna tittat på om jag hade haft det i mitt kabelutbud, men kanalen blev jag av med i och med flytten till Göteborg för tio år sedan. Våra bästa år följer jag fortfarande men ligger någon vecka back så jag inte slaviskt tittar på det dagligen (spelar in cirka tre veckor för att sedan snabbspola igenom). Över huvud taget tittar jag väldigt lite på tv - jag spelar in på dvd som jag sedan tittar på vid tillfälle (sena kvällar/nätter). Däremot så brukar jag läsa på text-tv.

Även om min dag inte riktigt ser ut som för elva år sedan, så är sig det mesta likt. Dator och tv finns kvar i mitt liv, men inte i samma utsträckning. Men jag tror att det var då, för elva år sedan, som jag integrerade tv och dator i mitt liv. Då väldigt intensivt, numera... en del i allt annat.

En sak ger mig ångest. Jag har inte varit hemma hos ömma modern på över fyra år. Anledningen är att jag inte får kattvakt. Jag har fiskat rejält efter detta utan framgång. I princip har jag frågat alla jag stött ihop med under åren, men ingen är intresserad. Och märkligt många är kattallergiker?

På tal om katt. Gazzy har mått dåligt i värmen under ett par veckors tid. Hon är sjuklig av sig och vi lider båda av värmen. Som hon mår nu kan jag inte lämna henne även om en kattvakt mirakulöst nog skulle uppenbara sig.

Inget att stöna över

July 19th, 2010

Mitt semesterskägg kliar men jag vägrar raka mig. Dels vill jag se hur grått det blivit, dels vill jag ha det som ett 10-årigt minne nu när jag ska ta nytt körkortsfoto.

Grått eller vitt. Jag kan inte avgöra riktigt vilken färg mitt skägg fått. Det betyder väl att det är vitt eller väldigt ljust grått. Jag fascineras över åldrandet och hur lite man själv märker av det. Okej, jag märker ju själv att jag inte kan vara tyst när jag reser på mig utan att stöna till över de stela lederna. Om nu det är ett ålderstecken eller ett sjukdomstecken vet jag inte. Åtminstone fanns det inte där för fem år sedan, detta stönande.

För ett år sedan hade jag en grå/vit strimma i skägget längs med ena mungipan nedåt hakan. Den strimman är nu borta och hela hakan är vit (nja, kanske mer salt och peppar/salt - vitpeppar - jag har/hade blont skägg). Ett helskägg kan ge en tydligare bild utav bortfallet pigment.

Om en vecka hade jag tänkt gå till fotografen för det där körkortsfotot. Skäggig.

Dag 1

July 19th, 2010

Det är nästan augusti. Snart är den underbara hösten här, följt av den lika underbara vintern. De två årstider som gör att jag trots allt nästan uthärdar värmen. Samtidigt känns det lite märkligt att det nästan är augusti. Officiellt har jag min första semesterdag i dag. När jag åter är i ordinarie tjänst är det nästan september. För min del betyder det rivstart. Då är allt normalt igen och det är då jag brukar gå in i ms-väggen. Först bryts jag ner av den hemska värmeperioden, sedan ska jag fungera normalt i jobbet. Det är då jag brukar gå in i mina ms-skov. Det är alltid obehagligt att veta om detta och samtidigt inte kunnat göra något åt det.

Ändå. Hösten är snart här och det överväger allt.

Eftersnack ESC

July 18th, 2010

Melodifestival och Eurovision. Jag har verkligen tappat sugen vad gäller detta efter år av överexponering i antal program i tv. Nio sändningar per år plus inför-program och eftersnack med tyckarpaneler i tv-soffor och så vidare.

Av en händelse råkade jag dock se vad jag skrivit i mars.

Hur det går i ESC och Oslo? Ointressant, men hur bra jag än tycker att Anna är så misstänker jag att vi åker ut i semin. Jag tror nämligen inte att det är som i Sverige med ett balladår. Förmodligen vinner en halvupptempolåt i moll.

Hm. Det var ju en intressant iakttagelse. Särskilt med tanke på att jag inte såg några andra länders bidrag förrän direktsändningarna från Oslo. Ballader, märkliga sådana, fanns där dock. Men...

Vad var det jag sa!

Kanske jag också är så blasé på schlagern då det blivit så förutsägbart.

Pausen

July 17th, 2010

Inledande dagar utav vila. Så ser min semesterstart ut och jag ligger därmed efter i planeringen. Där är så mycket under året som jag skjuter upp då jag ska ta itu med det på semestern. Men av någon anledning hinner jag aldrig någonting under min semester. Problemet är väl att komma igång. Semesterlunken sätter käppar i hjulet.

Förhoppningsvis är detta bara tillfällig stiltje. Värmen gör sitt där jag inte kan styra över kroppen samt inte kan tänka. Kunde bara värmen dra sin kos så jag kunde komma igång med alla måsten. Ett par dagars vila kan jag tillåta mig själv, men inte mer.

Jag börjar bli otålig och irriterad. Det är därför jag skattar arbete högre än vila. Jag mår bäst av att jobba, även om det är i bostaden. Men som sagt... värmen. Det är olidligt. Och handikappande.

Slitsamt

July 16th, 2010

Äntligen lite tid över till att modifiera bloggen. Ett nytt skin är installerat och en del ändringar behöver göras. Detta är redan påbörjat och betyder också att jag inte kan återgå till något äldre utseende då det är ett komplicerat förfarande den här gången. Just nu har jag b2evolution version 3.x och man ska snart sjösätta version 4.x. Detta skin är anpassat till detta vilket gör att modifieringarna tar lite tid.

Tur att jag har semester? Äh, officiellt har jag min första semesterdag först på måndag. I dag var det en fridag.

Nu då?

July 15th, 2010

Sedan tre timmar ingår jag i den semesterlediga skaran och är redan uttråkad. Faktiskt. Jag gillar inte semester. Faktiskt. Mest p.g.a. att jag inte gillar att man måste ta en specifik period under sommarhalvåret. Jag hade hellre vaknat en morgon och bestämt mig för att "i dag tar jag semester". Hur ofta tänker man inte så? Hur ofta har man den möjligheten? Jag känner mig inte redo för semester men får nu inte återgå i orinarie tjänst förrän den 25 augusti. Ordinarie? Jo, jag har lyckats pressa in fem arbetsdagar under min semester. Dessutom föreslog jag att de skulle beordra mig att bryta min semester i morgon, men no such luck...

Ett lidande

July 14th, 2010

Kanske värmen gör sitt till. När jag vaknade i morse hade jag ögonflimmer, a.k.a. början till migrän. I vanliga fall brukar flimret går över på 20 minuter för att ersättas av hu.vud.värk. Inte i dag. Jag tog mig till jobbet men såg knappt något att arbeta. Några timmar senare gav jag upp, åkte hem, sov en timme och nu känns det bra.

Nu väntar jag bara på att det ska bli en morgondag fylld av arbete. Därmed känns framtiden god. Att få arbeta. Den högsta av lycka.

The Postman Call

July 13th, 2010

När det ringde på dörren kl. 14.20 visste jag precis vad saken gällde. Mycket riktigt stod min brevbärare där med en leverans. Jag var lite rädd att jag själv skulle behöva hämta paktet i morgon, men jag hade tur. Jag var hemma och behövde bara i all hast dra på mig ett par byxor (jag har 28 grader inne - man går inte runt i byxor då). Tidigare har jag nämnt att jag kör med dvd-filmer sommartid. Tanken var att jag i år enbart skulle köra med långfilmer istället för tv-serier. Men suget blev för starkt. Dyra dvd-skivor men jag får det fraktfritt eftersom mitt Mecenatkort fortfarande gäller (fördel att vara student). Därför kostade jag mig på säsong 1 och 2 (av 7) av Star Trek: Voyager. Behållningen är Captain Janeway och The Doctor. Tyvärr får jag vänta ända till säsong 4 innan Seven of Nine dyker upp.

Jo, jag såg serien när den gick på tv (okej, TV4 Sci-Fi sänder den, men jag har inte den kanalen), men minns inte så mycket. Det har gått femton år sedan serien började sändas (1998 i Sverige).

Som sagt ser jag på dvd sommarnätter när jag inte kan sova. I dag har jag kunnat se fem avsnitt eftersom vädret varit så uselt. Fuktigt, hett och åskskurar (utan åska trots att de lovat det nu i flera dagar).

[youtube]qBDaRul1gT8[/youtube]
Seven of Nine och The Doctor.

Litte till

July 12th, 2010

Natten blev kortare än planerat. Jag somnade runt midnatt men blev väckt kl. 2.30 och kunde sedan inte somna om innan arbetsdagen började.

Vad hände kl. 2.30? Jo, en crash and grab i butiken under mig. Kras och klirr av fönsterrutor. En stulen bil fanns med i bilden och som körde på fälgarna (hördes det som). Jag såg inte eländet men hörde det desto mer. Därefter skulle man kunna tro att det blev lugnt och tyst igen, men nä. Efter en halvtimme kom någon för att plocka bort resterande glassplitter (klirr-klirr-kras). Dessutom pratade de samtidigt som de sågade till brädor med handsåg, bräda för bräda, som sedan spikades för det saknade fönstret. När de var färdiga var det dags för mig att göra mig redo inför arbetsdagen.

Det jag inte kan förstå är varför man rånar ett parfymeri. I butikerna bredvis finns 1) fotoaffär, 2) tobaksaffär, 3) ostaffär (osten är dyr och säkert värdefull), 4, väskaffär (massor av läder) och en 5) klockaffär. Vad tusan skulle de med parfymer till? Jag kan förstå att de hoppade över frisören och fiket, men parfym?!

Dagen har känts lite seg efter detta tidiga uppvaknande, men jag hann ändå trimma mitt Littorinskägg. Jag måste ju sympatisera med en man som utses till förövare för påstådda sexköp. Kvinnan däremot påstås vara ett offer trots att hon sålt sex. Det är lika moraliskt förkastligt (om man nu ska se på det som något omoraliskt, det är snarare en politisk åskådning än en moralisk). Oavsett vem som sitter inne med sanningen, så tycker jag att det hela är märkligt. Media gör kvinnan till den goda och mannen till den onde. Rent politiskt tycker jag inte att detta ska ha någon inverkan, för om (big if, får väl se vad han själv säger) då Sven Otto inte var statsråd vid det påstådda sexköpet, det är preskriberat och han har avgått. Jag ser ingen poäng i att gräva i det här. Tyvärr håller väl inte Aftonbladet, och övrig media som hänger på, med.

Prognos

July 11th, 2010

GP säger: Kraftigt åskväder väntas i eftermiddag.

EUCLID påstår att åskan redan är här:

Enligt yr.no (norska SMHI) ska det inte åska:

Tittar jag ut så är det växlande molnighet och inte ett åskmoln i sikte.

Så vad ska jag gå efter? Ska jag behöva släcka ner datorn?

På allvar?

July 10th, 2010

Vem påstår sig kvinnan ha sålt sex till? Är hon säker efter fyra år? Har hon inte sett honom i media de senaste åren? Såg hon inte honom i förra valrörelsen? Har hon tagit fel på ministrarna? Kan det vara någon annan person?

Plötsligt ligger Våra bästa år i lä.

Sorgcocktail

July 10th, 2010

Säsongen började en månad tidigare i år. Därför har jag gjort min sorgcocktail för att ta död på alla sorgmyggor som invaderar mitt kök. I år kom jag på att man kan utesluta vattnet. På 12 timmar har cirka 30-50 sorgmyggor fått sätta livet till. De ligger på botten av glaset.

De man ser som svaga svarta prickar i glaset är de sorgmyggor som ännu inte sjunkit till botten. Lyfter man på glaset och tittar underifrån så är det helt svart av lik.

Några som testat min sorgcocktail påstår att det inte fungerar. Jag kan inte förklara varför. Det viktiga är att man inte har något annat som är sött/surt som lockar mer.

Receptet jag använde mig av i går: 2 msk vitvinsvinäger, 3 drp Yes diskmedel (tar bort ytspänning så de hamnar i plurret och drunknar istället för att traska runt på ytan), 2 tsk strösocker.

Sommarplanering

July 9th, 2010

Vad gör jag en ledig dag som denna? Inte mycket. Det jag trots allt gjort är att jag skrivit ett sommarschema som jag satt upp på väggen här hemma. Årets semesterperiod är väl inrutat där jag måste följa de rutiner jag satt upp. Under min semester ska jag bland annat arbeta fyra dagar. Och halva tiden ska jag göra ingenting. Och andra halvan ska jag plugga inför tentan i augusti. Jag har schemalagt vilka dagar jag ska plugga, och vad. Disciplinen måste finnas där under semestern och då måste jag följa ett förutbestämt schema. Lättja tar så lätt överhand.

Nästa vecka måste böckerna fram. Jag tror att det är sex böcker, tre engelska artiklar, en massa anteckningar och rapporter. Sommaren är räddad!

Kvällen är också räddad. Jag har uppdaterat jobbets intranät hemifrån. En sen fredagskväll, på min fritid. Anledning: Sånt är kul och jag kan inte vänta tills på måndag (otålighet).

Jag börjar komma till insikt om att jag har svårt för att vara ledig.

Folk är lata

July 8th, 2010

Strax efter lunch fick jag för mig att jag kanske skulle sluta lite tidigare i dag*. En smärre chock fick jag när jag insåg att det bara var 55 minuter kvar innan jag hade arbetat mina timmar (sju) enligt schema. I panik lyckades jag ändå gå en halvtimme senare**. Så när jag stämplade ut kl. 14.05 var det bara 25 minuter för tidigt.

Ett par dagars ledighet, sedan påbörjar jag ännu en vecka. Min semester har visat sig bli enstaka avbrott i arbetet. Men det dröjer ett tag till innan min första semesterdag infaller. Och semester är inget jag direkt längtar till. I år ska jag ha 15 semesterdagar. Redan nu funderar jag på om det inte räcker med 9 semesterdagar nästa sommar. Det hade räckt med tio lagstadgade semesterdagar per år, istället för de 32 som jag har. Eller om det är 31 dagar. Jag har ingen koll.

* Nätverket låg nere liksom alla dataprogram då de är kopplade till nätverket där databaserna ligger. Det fanns inget att göra.

** Till Gazzys lycka då hon fick gosa två extra timmar i dag.

En français

July 7th, 2010

Je ne sais pas quoi dire aujourd'hui. Quelques mots en français, peut-être? En ce moment je me sens un peu déprimée. Je ne sais pas pourquoi. Il n'y a rien de bon à la télé. Bientôt, je vais prendre mon coup. Demain est le dernier jour ouvrable de la semaine.

Comment a été votre journée?

Insikter, del 591

July 6th, 2010

Ska det fortsätta så här? Mina lediga dagar (och nätter) sover jag. Det är då jag tar igen mig efter de fysiskt stillasittande arbetsdagarna. Nätter mellan arbetsdagar sover jag inte av någon anledning. Det är lite att pendla mellan full gas och tvärnit, om och om igen.

Där är så mycket som går förlorat. Som en social fritid. Jag orkar helt enkelt inte. Ljuset i det hela är mitt engagemang i arbetsrelaterade saker samt högskolestudier. Hur jobbigt det än månde vara så är det stimulerande. Kanske det enda.

Värmen gör ingenting bättre. Tvärtom. Snart är det semester men det är inget jag suktar efter. Det gör mig inte utvilad (ingen kan göra mig utvilad), bara immobiliserad vilket förvärrar precis allting. Jag behöver arbetet. Mer än en arbetsnarkoman. För att hålla igång mig och ha någorlunda livskvalitet.

Engagemang

July 5th, 2010

Det är så märkligt när jag häller upp torrfoder till Gazzy. Så fort jag lyfter upp matskålen hör jag hur hon hoppar ner på golvet i något annat rum. Därför vänder jag huvudet mot dörren för att se henne komma. Men ingen kisse kommer. Det är då jag brukar upptäcka att hon har passerat mig och står vid platsen för matskålen och väntar med otåligt viftande svans. Teleporterar hon?

Kategori: Vad är snabbare än en oljad blixt?

Interludium

July 4th, 2010

Att arbeta helg distraherar mig inte från det faktum att jag med stora svårigheter kan gå i dag. När jag åkte hemifrån i morse var det masugn i lägenheten. Just nu har jag lunch på jobbet där det är sex grader svalare inne än hemma. Trots att lokalerna klassas som bastu. Det bästa med dagen är att solen inte visat sig, det regnar och blåser svaga vindar in genom fönstret.

Det är en seg arbetsdag. Än så länge har det inte hänt så mycket efter att halva arbetsdagen gått. Jag har väl alltid att göra, men jag förväntar mig en stor rusch i eftermiddag. Där panikåtgärder ska utföras. Där tiden inte kommer att räcka till. Arbetsfördelningen över arbetsdagen är högst varierande.

Och där tog lunchen slut! Åter till... väntan.

90-talet

July 3rd, 2010

Drygt ett år senare kommer fortsättningen på Raderat.

Jag var ett barn då jag var mellan 20-29 år (1990-1999). När jag nästan var 19 år hade jag redan tagit steget ut i vuxenlivet, men regraderade av rädsla. Det var då jag blev hämmad. Rejält hämmad. Mina steg ut i vuxenlivet sågs inte med blida ögon, för att uttrycka det snällt. Jag flydde hemifrån. Jag flyttade inte, jag flydde.

Följande år fanns hoten där, jag kände mig (var nog mer än så) förföljd, kontrollerad. Vardagen fungerade även om jag aldrig var riktigt närvarande. Jag var ett skrämt barn.

Det kommer alltid en tid då man måste möta sina demoner. Min knuff var att få ms. Då särskådar man sig själv. Där finns en skärseld och den tar man sig igenom. Vem vill brinna för evigt?

Nu när jag tagit mig igenom det hela så verkar inget stoppa mig. Jag känner inga begränsningar. Jag tillåter inga begränsningar. Om jag en gång var hämmad så får nu inget hämma mig. Kanske det är därför jag inte kan ta det lugnt så som jag uppmanas just med tanke på ms.

Även om jag vet vem jag är och vilka förutsättningar jag har, så vet jag inte riktigt vad jag vill. Allt! Därför får jag ingen struktur på min tillvaro trots allt.

Men stora delar av 90-talet är raderat. Men har man nu passerat 40 så kanske det är dags att blicka framåt och inte bakåt? Jag har lärt mig av historian.

Kylig inställning till värmen

July 3rd, 2010

Vad gjorde jag i dag för fem år sedan? Vad gjorde jag i dag för tio år sedan? Enkelt! Jag bara går in och kikar i mitt bloggarkiv och finner ut att jag... Va? Ingenting?! Var någon märklig anledning så har jag hoppat över den 3 jul 2005 och 2000. Jag har inte för vana att hoppa över någon dag.

Kanske det var dagar som denna. Plus 30 grader varmt ute, och nästan lika varmt inne. Som bekant är sommaren, och då särskilt sommarhetta, min nemesis. Kroppen är domnad, smärtor i hela lekamen, ostadighet och skakighet. Jag har alltid hört att med ms så tål man antingen värmen väldigt bra eller väldigt dåligt. Jag infår i sistnämnda kategori. Hur man reagerar rent fysiskt när man mår dåligt av värme, är förmodligen väldigt individuellt. En tanke som korsade sinnet i dag var att värmen kanske gör att jag upplever tidigare skador mer påtagligt. Det jag känner igen i symtomen, som ändock är lindriga jämfört med ursprunget, är min förlamning. Det är kanske också därför jag står ut med alla fluktuerande symtom utom just dessa som uppkommer vid väldigt varmt väder. Jag påminns om min förlamning. Som kan återkomma om än tillfälligt (i typ några månader).

Vad tänker jag om detta? Vad tycker jag om detta? Tja, det är livslångt. Det är bara att acceptera även om jag nu efter 11½ år börjar tröttna på det så smått. Istället för att tänka på att det kunde varit bättre, så ska man tänka "det kunde vara värre". Man får se det positiva i det negativa.

Två andra spår angående sommarvärmen: Min bältros kliar till vansinne i värmen. Min migrän är ständig följeslagare av både sol och värme.

Vintern försvann för snabbt. När det är minusgrader kan jag röra mig, har känsel i kroppen och kan till och med springa några meter innan de myelinavskalade nerverna protesterar.

Oförändrat

July 2nd, 2010

Nej, jag har inte ändrat uppfattning vad gäller Brokeback Mountain. Den är dryg och våldsam. Men någon annan får gärna förklara storheten med filmen.

Sommar-dvd

July 1st, 2010

Det blir nog ingen dvd-maraton i sommar. Åtminstone inte i det format jag kört med senaste åren. Jag brukar köpa kompletta säsonger av tv-serier på dvd för att titta på sena sommarkväller/-nätter när det är för varmt för att sova.

Av någon anledning så kom jag av mig redan förra sommaren. Jag har Battlestar Galactica som jag inte sett och som inte längre lockar. Annars, om man räknar åren bakåt, så har jag sett/köpt Lost (1-4, ska köpa resten när de kommer), Sopranos (1-5?, sista säsongen inte köpt), Alias (komplett), Millennium (komplett).

I sommar blir det inga tv-serier. Det blir istället långfilmer. Och vad man kan kalla för två miniserier. Min inköpslista för maj, juni och juli:

Babels hus (svensk serie)
Sicko
Tracys hämnd (miniserie)
Batman - The Dark Knight
Brokeback Mountain
Benjamin Buttons otroliga liv
Pan's Labyrinth
Barnhemmet

Vad ska jag säga? Vad kan jag säga?

Babels hus: När debatten gick hög kring svensk ineffektiv och opersonlig sjukvård sent 70-tal/tidigt 80-tal, kom denna kritiska tv-serie. För mig är det ett tidsdokument, ett viktigt sådant.

Sicko: Michael Moores kritik mot amerikansk sjukvård, nyligen visad på tv. De har visst en patetisk sjukvård i USA. Men jag måste säga att det inte är privatiseringens fel. Det är ett politiskt rävspel som jag inte tror skulle vara möjligt här p.g.a. vår offentlighetsrätt.

Tracys hämnd: Jag har läst Sidney Sheldons bok. Jag har sett miniserien förr. Varför väljer jag att köpa denna gamla 80-talsserie? Jo, för att jag under alla år kommit ihåg och fortsatt beundra CCH Pounder.

Batman - The Dark Knight: Nummer två i senaste Batmanversionen. Jag samlar på superhjältefilmer som en nostalgitripp efter att ha varit serietidningssamlare en gång i tiden. Frågan är - är Läderlappen en superhjälte per definition? Han saknar ju superkrafter.

Brokeback Mountain: Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är inget stort fan av den här filmen. Den slank med i inköpskorgen i något erbjudande. Men jag ska se den på nytt och se om jag ändrar uppfattning.

Benjamin Buttons otroliga liv: Mest av en impuls köpte jag denna film och har faktiskt sett den i dag. Brad Pitt är en ojämn skådespelare då han är för mycket Brad Pitt. Men denna film var helt otroligt bra om än enormt sorglig. Synd att Tilda Swinton inte hade en större roll. För mig är hon det bästa som hänt sedan Meryl Streep försvann i Mamma Mia-träsket.

Pan's Labyrinth: Jag blev rekommenderad denna film. Thriller och mystik?

Barnhemmet: Rekommenderades i samband med filmen ovan. Skräckfilm på spanska?

Man kan väl säga att det är gott och blandat? Sommaren är räddad.