Archives for: October 2010

Kattägd

October 31st, 2010

Gazzy äger mig. Och när jag nu skrev det hoppade hon upp vid datorn och satte sig framför mig och skakade loss alla vattendropparna från morrhåren som hon fick när hon precis drack. Hon får göra precis som hon vill. Nu när jag äntligen är hemma hos henne är hon väldigt närgången och ställer mycket krav på mig. I dag ville hon absolut ha köttfärssås, så det fick hon. Mycket gos kräver hon också, och det får hon. Eftersom jag har konstant dålig samvete över att jag lämnar henne så många dagar och så många timmar så ofta, så sätter jag inga gränser. Hon äger mig när jag är hemma.

Nu ska jag torka av mig vattnet.

Andrum

October 30th, 2010

Veckan har varit djävulsk där tiden knappt gått ihop. Ovanpå allt blev jag förkyld med jobbig hosta. Ja, allt det jag skrivit om senaste veckan sammanfattar hur jag haft det. Så därför känns det som en befrielse att äntligen få en långledig helg där jag gick hem från jobbet redan vid lunch i går. En flexledig eftermiddag. Fyra fridagar. Plus den extra timmen som övergången i natt till normaltid innebär. Jag är verkligen långledig.

Jag hade ett måste i dag att klara av - matinköp. Kylskåpet har varit tomt hela veckan, och med tomt menar jag tomt! Till och med frysen hade tidigare genomgått arkeologiska utgrävningar i ismassorna. Basics som bröd, möjlk och pålägg existerade inte. Så det var bara att hänga på låset till Ica när de öppnade i morse. Det var inte helt enkelt att släpa hem allt jag handlade. En fullastad dramaten plus två kassar samt två förpackningar sanitetsprodukter (okej, toapapper - och dramaten innehöll tvättmedel x 4 och sköljmedel).

Efter detta tuppade jag fullständigt av och sov större delen av dagen. Och vaknade med förkylningen som bortblåst. En förkylning som jag tror legat latent och som gett sig tillkänna genom min enorma utmattning efter veckan.

Resten av min lediga tid? Nja, jag vet inte. Ett måste är att sortera in mina papper i pärmar från universitetsstudierna. Det börjar efter fem delkurser bli ganska mycket som ligger i olika högar lite här och där. En delkurs genererar en fullspäckad pärm plus cirka 4-5 böcker per delkurs. Jag hade i somras tänkt sälja mina böcker och kasta mina anteckningar, men blev aldrig färdig till det. Tack och lov! För nu uppdagas det att jag behöver allt för att läsa den fördjupning jag nu går. Man återkommer till tidigare litteratur. Innan kaoset blir fullkomligt måste jag ordna upp i detta och skapa en plats där jag förvarar allt.

För att inte tala om tvätthögarna! Det märks att jag inte varit hemma. Min tvättmaskins kortaste pass är på tre timmar och så många timmar har jag inte varit hemma på ett dygn. Jo, nattetid men då ska det vara tyst i huset.

Helg. Underbart! Även om det innebär annan typ av arbete - hushållssysslor.

Äkta kärlek 10 år

October 29th, 2010

I dag för 10 år sedan blev jag sambo med världens finaste lilla flicka.

Påverkan

October 28th, 2010

För andra gången denna månad är jag förkyld med jobbig hosta. Jag som aldrig är förkyld! Som jag tidigare sagt så tror jag att det beror på att mina sprutor drar ner immunförsvaret, men jag börjar bli tveksam till om det verkligen är så. Avsikten med sprutorna är inte att dra ner på immunförsvaret på detta sätt. Kanske det bara handlar om att jag är sliten och därmed blir mer mottaglig för virusinfektioner.

Ja, jag är precis lika sliten som alltid. I morgon ska jag arbeta extra men har små våta drömmar om att sluta efter halva dagen. För jag tror inte att jag orkar en hel dag då veckan varit hemsk. I två dagar har jag gjort ett akut inhopp på annan enhet. Och som jag sagt - universitetet i går kväll var jobbigt. Att jag dessutom inte fått ägna mig åt mitt vanliga arbete på jobbet gör sitt till.

Nästa vecka är jag ledig från universitetet. Däremot måste jag läsa inför veckan därefter.

Jag behöver hålla mg frisk.

Räknar sekunder

October 27th, 2010

I ett twitterinlägg frågade jag i går om man inte kunde gå direkt till fredag och därmed hoppa över två dagar. Ändra det till lördag. Ändringar i planeringen. Jag vet inte vad ledighet är riktigt. Jobbar extra och pluggar med tenta och seminarium. Jag är inte riktigt gjord för att allting ska koncentreras till tre dagar.

Målsnöre i sikte

October 26th, 2010

Tolv timmar under tre dagar. Så lång tid tog det att skriva hemtentan som jag ska lämna in i morgon. Tio frågor som kan ge 100 poäng. Tio frågor med uppdelning i a-b-c vilket i praktiken betydde 28 frågor. Med matematiska uträkningar, tolkningar och argumentation. Vid inlämningen i morgon har vi samtidigt ett seminarium som går ut på att vi ska läsa upp våra tentasvar och gemensamt diskutera våra svar.

Jag vet inte hur det hela kommer att gå. Blir jag godkänd? Jag har absolut ingen känsla för det men hoppas naturligtvis att jag kan gå vidare och koncentrera mig på nästa delkurs utan att få en omtenta. Jag blir smått misstänksam över att att varje fråga kan ge tio poäng - innebär det att jag svarat så som önskat? Skulle jag förklarat, tolkat och argumenterat mer? Skulle jag kört med källhänvisningar? (Nej, vi blev tillsagda att inte citera eller källhänvisa). Så vad är det då som kan ge tio poäng på en fråga? Vad ger ett poäng?

Ändå har ett ok lyfts från mina späda axlar och gängliga lekamen. Pressen att ha en tenta framför sig, att få ihop tiden till att läsa och skriva, den tär. Det som nu återstår är i sig ganska jobbigt - seminarium. Jag är inte till min verbala eller mentala fördel sena kvällar efter en dags arbete. Jag kan inte tänka, jag kan inte formulera mig. Jag vill inte göra bort mig eller framstå som udda eller märklig. Klasskamraterna har jag med mig in i varje delkurs och jag vill inte vara ufot.

Helgen som kommer är helt underbar. En veckas ledighet från skolan där jag inte behöver göra någonting på min fritid i form av studier. Nja, jag kan ju i och för sig börja läsa den litteratur som är för nästa delkurs, men vila känns också väldigt tilltalande.

Och nu när jag är klar med tentan får jag en kväll fritt. Och naturligtvis så har jag huvudvärk. Det har jag alltid dagar då 1) jag är ledig från jobbet, 2) läser eller 3) skriver.

Men just nu känner jag mig väldigt fri.

Glasögon

October 25th, 2010

Nu har jag två par glasögon som jag inte använder då jag inte är nöjd med dem. Jag använder det par jag införskaffade före nämnda två och de börjar bli utslitna. Samma styrka i alla tre glasögonparen. Frågan är om jag nu ska skaffa ett fjärde par med samma styrka som de andra? Funderar på att kolla lite bågar när jag är ledig på fredag, men jag har inte bestämt mig. Annars vet jag inte hur jag ska lösa situationen. Varför har jag sådan otur med glasögon? Kanske jag bara saknar de gröna metallbågar jag hade för nästan 15 år sedan? Jag har hunnit avverka sju glasögon på 21 år. Även om jag bara använt fem av dessa sju.

Ljud

October 24th, 2010

Ibland skriver jag om alla ljud jag har i min lägenhet. Märkliga och oförklarliga ljud. Även om jag på ett sätt är van, så hopppar jag alltid till och försöker lokalisera vad jag hört. Är det kylskåpet som håller på att lägga av? Är det väggarna som låter när temperaturen skiftar? Grannarna? Nej, det är oftast något annat. Saker som faller i golvet utan att något ligger på golvet. Knackningar i skåp. Knäppningar i mitt porslin. Märkligast är ljudet av den stålkonstruktion som håller två väggfasta hyllor på plats. Mina släckta lampor låter också väldigt mycket.

Tröttsamt. Mer kan jag inte säga om det.

Slitsam ledighet

October 23rd, 2010

Det känns bra att jag hann skriva halva hemtentan i dag samt att jag då förmodligen slutför den i morgon. Men det känns inte lika bra att offra hela helgen för hemtentan, men vi är alla i samma situation. Det som känns lite avigt är att jag sitter på jobbet och gör min tenta. Anledningen är koncentration och disciplin. Jag får sitta i fred på jobbet. Men hur kul är det att tillbringa all sin tid på jobbet?

Jag önskar nu bara att jag får ett godkänt tentaresultat och helt kan gå vidare utan en eftersläpning med en omtenta. Jag har redan kollat upp nästa delkurs och den litteraturlista som finns där. Det är massor att läsa. Det är exakt samma littertur som för ett år sedan när jag läste grunderna i organisationslära vilket betyder att jag ska läsa om samma littertur. Det är inte en fördel i det här fallet då litteraturen är fruktansvärd tung (fysiskt och psykiskt). Fördelen är att jag redan har litteraturen och har en susning om vad det ska gå ut på. Men det är plågsamt att återuppta ämnet för en fördjupning. Märkligt är också att varje veckas föreläsning ska avslutas med ett seminarium. Vad det nu ska gå ut på. Ännu märkligare blir det om dessa seminarier blir obligatoriska då alla inte kan närvara varje vecka. För plötsligt har vi inte en fast dag per vecka och många av oss kan inte justera vår tid till att få den att alltid infalla en föreläsningskväll.

Nåja, nu har jag åtminstone en ledig lördagskväll. Det innebär tv och sömn. Bästa avslappningen som finns.

Sömnigt

October 22nd, 2010

Det börjar väl att bli dags att ändra min CV som sedan flera år ligger på Arbetsförmedlingens hemsida. Jag söker inte aktivt något annat jobb, men har man en CV bör den stämma. Även om arbetsgivare som kontaktat mig inte har läst den, utan ringer ändå.

Kanske jag borde lägga till min förmåga till god sömn som en merit? Just nu känns det som det enda jag är riktigt bra på - sova. Inte för att jag blir utvilad (någonsin) men sover gör jag. Eller så får jag lägga till det som ett fritidsintresse. Eller som en målsättning? Mera sömn!

Dock kommer jag aldrig skriva in som merit vem jag är gift med, även om andra kanske gör det. Jag såg på nätet att där finns sidor i hur man skriver en dålig CV. Förmodligen gäller det pesoner som tvingas söka jobb som de absolut inte vill riskera att få. Frågan är vad jag skulle skriva i en sådan. Jag har ju inga dåliga egenskaper. Annat än de som framkommer vid en anställningsintervju. Då skulle jag absolut ta upp privata aspekter som "jag rakar pungen varje fredag" och liknande. Oavsett om det är sant eller inte, så skulle jag nog inte få jobbet.

Men jag har ju annars lärt mig att jag inte kan få något jobb alls. Jag har alltid klivit in bakvägen och aldrig fått ett jobb som jag sökt genom att skicka in en ansökan. Kanske jag borde radera min CV helt då den ändå inte leder till något?

Only human

October 21st, 2010

Arg och ilsken, kort stubin. Det är inte ofta jag är sådan, men just nu är jag det. Förmodligen beror det på den trötthet och den stress jag beskrivit i de senaste blogginläggen. Jag är inte särskilt förlåtande då. Än så länge har jag kunnat behärska mig. Någorlunda. Det värsta är väl att jag bunkrar upp denna ilska och jag upprörs av de mest triviala ting.

Nu har min helgledighet börjat. Därmed ska jag försöka koppla bort all den sörja jag upplever på jobbet. Jag har väl egentligen inget val, för min så kallade lediga helg är allt annat än ledig. Det är nu jag ska skriva min hemtenta. Jag känner mig inte alls redo för den, men måste koncentrera mig på den.

Något roligt har jag väl ändå varit med om? Tja. Tre saker som fått mig att le lite.

1. Journalgrodan jag skrev i går: Patienten är ute och promenerar dagligen med sin permobil.

2. Också en journalgroda, men jag är tveksam till att skriva den här då det finns en risk att någon känner igen sig.

3. Såg en rolig beskrivning av mitt yrke i en engelsk presentation. Human-Computer Interface. I sammanhanget blev detta väldigt märkligt även om jag vet att betydelsen är menad att vara en annan. Man kan misstolka det som att det är personen framför datorn som är detta interface och inte det gränssnitt man har på datorn framför sig. Men bilden illustrerades med en person med ovan text under.

En ledig kväll. Det ger jag mig själv.

Risker

October 20th, 2010

Risken föreligger väl att jag får djup ventrombos (propp i benet) efter denna dag där jag i princip suttit stilla på en stol i tretton timmar. I kväll fick jag min hemtenta som jag nu har en vecka på mig att besvara - jag lär behöva all tid som finns att uppbringa till detta. Dock är där bara en sak jag oroar mig för. Att jag kanske måste hoppa över en dag med bloggandet. Så hemskt det skulle vara. Tänk om jag skulle upptäcka hur mycket tid jag då frigör och kanske aldrig återvänder?

Don't mess with me

October 19th, 2010

Det känns väldigt motigt just nu. Min lediga dag efter arbetshelg åstadkom ingen återhämtning. I morgon arbetar jag fem timmar, sitter i möte tre timmar, skyndar till biblioteket för att hämta en bok, vidare till universitetet i tre timmar. Ser jag en vecka framåt så är det arbete, hemtenta, möten och handledning av student. Jag hoppas verkligen att min julsemester går igenom, för annars vet jag inte när jag ska få återhämtning.

God gärning

October 18th, 2010

Livet känns så fattigt när det enda man kan komma på att skriva om dagen är att chauffören frågade om han fick lov och springa in på en toalett innan hemfärden fortsatte. Och det fick han - jag har varit storsint i dag. Det enda jag undrar över är om han verkligen på sitt korta toabesök hann tvätta händerna. Han fick inte hjälpa mig ur bilen när jag kom hem.

Intet nytt

October 17th, 2010

Ett nytaget idolfoto - det är trots allt två månader sedan sist.

Svartvitt? Jo, jag ville inte visa hur rödögd jag är. Blir det när jag är trött och jobbat mycket. Typ. Inget annat.

Dags för en lista. Frågor på engelska, svar på svenska. Enklast så. Hämtat hos Rubright

OPENING...

Do you get regular massages?
Vägrar, beröring är smärta för mig. Ingen får ta på mig.

Do you have an answering machine?
Jag har en på en Teliaserver, kopplad till min fasta telefon. Jag har inte använt den på nästan fem år men har inte blivit färdig till att säga upp avtalet, så jag fortsätter betala. Voicemail i mobilen som inte heller är inkopplad.

What cuss word do you use the most?
Självklart gör jag inte det. Jag är uppfostrad.

Are you underweight or overweight?
Nä, jag har bara grov benstomme.

Can you see your veins?
Ja, jag är en elevs önskedröm när jag ska lämna blodprover.

FAVORITE...

Soap?
Den billiga sorten.

Fruit?
Vindruvor, banan och päron. Just nu åtminstone.

Kind of red meat?
Så lite kött som möjligt.

Fish?
Hemskt gärna! Helst stekt fisk. Gillar inte fiskgrytor.

Candy bar?
Pigall.

HAVE YOU EVER...

Eaten a whole bag of potato chips?
Ja, de där små påsarna. Stor påse? Inte en hel. På en gång.

Eaten lobster?
Japp. Inget märkvärdigt.

Climbed a mountain?
Nej, tror inte det.

Been skydiving?
Nej, tror inte det.

Been water skiing?
Jag kan inte ens simma.

DO YOU...

Wish you could change something about your life?
Inte vad jag kan komma på.

Like your nose?
Ja, men den är lite till besvär då näsryggen är så smal. Svårt att finna glasögon som kan balansera på näsryggen.

Like salt and vinegar chips?
Finns det?

Eat salsa?
Ja, men gillar det inte speciellt mycket.

Own a boat?
Som sagt, jag kan inte ens simma.

WHAT IS...

A small thing that people let slide but that actually has dire consequences?
Kollegor som tar med sina småbarn till jobbet. En gång hämnades jag genom att smitta med min bältros så ungen fick vattkoppor. Nästa gång tänker jag smitta med en förkylning som ger böldpest.

Your most macho trait?
Jag rakar mig inte varje dag.

The longest relationship you’ve ever had?
Inne på elfte året nu. Ja, om min förföljare inte gett upp. Fick ju ett mejl om att vi var förlovade. Aldrig träffat henne.

Your most embarrassing thoughts?
När jag som något yngre trodde att båtflyktingar från Vietnamn kom över Östersjön i sina små båtar.

Your most shameful moment?
Jag råkade radera en hel databas med tusentals patientuppgifter. Datateknikerna fick slita hårt men lyckades återställa alla förlorade data.

THIS/THAT...

Bath/Shower?
Dusch. Har inget badkar.

Markers/Crayons?
Det som fungerar bäst för stunden.

Pens/Pencils?
Pennor. Blyertspennor.

Jelly/Cream Cheese?
Usch, inte jelly åtminstone.

Bagel/Toast?
Rostat.

FIRSTS...

First credit card you had?
Jag har ett kreditkort som jag aldrig använder.

First loan you got was for?
Faktiskt, en bil.

First paycheck was for how much?
4 400 kr netto. Året var 1988. Min första månadslön. Sommarjobb och sånt minns jag inte.

First time you had stitches?
Återigen, 1988. Opererades för misstänkt testikeltumör.

First time you went to the hospital for something?
När jag bröt armen 1981.

LASTS...

List everything you ate in the last 24 hours?
Öh, det jag minns:
- flingor med mjölk
- ostfralla och latte
- en korv i bröd
- hemgjord söndagspizza (fortsätter på den i morgon)

Last thing you used a credit card for?
Alltså, jag använder ju inte kreditkort. Bankkortet använde jag när jag betalade ovan ostskivor, fralla och latte.

What was your job previous to the one you have now?
Samma titel sedan drygt 18 år, två arbetsgivare. Innan dess var jag kontorist, eller nåt. Jag hade nog ingen direkt titel. Var något mellanting mellan kontorist, växeltelefonist och kontorsbiträde/-vaktmästare.

Last thing you celebrated?
Här ska inte firas!

Last time you were at a sports bar?
Över min livlösa lekamen!

FINISH...

My greatest weakness is…
Jag är för trött för att bry mig när det gäller bagateller.

I wish I was…
Hårigare.

Three things I wouldn’t do for a million dollars are…
Byta kön. Lämna Gazzy ensam mer än ett halvt dygn. Prova metamfetamin.

The oddest thing I’ve ever put in my mouth is…
Kisses baktass. Fast det är hon som stoppar in den i min mun när vi båda sover.

Är det slut på frågorna nu? Då ska jag äntligen få lägga mig, tre kvart senare än tänkt.

Rekordinspelningar

October 17th, 2010

Varje söndag går jag igenom tv-tidningen för att se vad jag vill titta på kommande vecka. Egentligen är det önsketänkande att jag skulle se allt det jag tänkt. Nästa vecka är det 22 program och ungefär lika många timmar. Eftersom jag aldrig hinner titta på tv är jag optimist och programmerar dvd-recordern för alla programmen. Får jag ett par minuter över sätter jag mig ner för att titta igenom.... öh, månadens inspelningar. Fyra timmar per vecka brukar jag få ihop till att se inspelningarna.

För ett par veckor sedan började jag titta på Våra bästa år igen (såg inget i somras). Ett halvt avsnitt, sedan har jag timmar inspelade. Hur lös jag det? Jo, när jag har cirka 15 timmar Våra bästa år så tittar jag på senaste programmet. Ser jag då att jag inte missat något i handlingen, är det bara att radera de äldre 14 avsnitten. Har jag missat något spännande (jo, det kan vara spännande) så snabbspolar jag 3x hastigheten igenom inspelningarna. Då är det ljudlöst och utan textremsa. Märkligt nog hinner man ändå se vad det handlar om.

Nu skulle man kunna tro att jag kan pusta ut efter en arbetshelg, men nä. Arbete i morgon också. Som om inte det vore nog så påbörjar jag nu också hemtentan under en veckas tid. Kul, eftersom jag fortfarande inte läst två av böckerna (de enda två obligatorisaka böckerna). Så jag lär inte hinna titta på något av mina inspelningar. Sömn...? Nja, kanske.

Megatrött och megagnällig

October 16th, 2010

Att vara så förtvilat trött. Det är obeskrivligt. När sömn inte är nog. När vila inte är nog. När ingenting hjälper. Det är därför jag kör på dygnet runt med jobb och studier - för det kvittar. Även om jag hade varit sängliggande dygnet runt skulle jag inte bli piggare. Och jag blir inte piggare av att vara igång heller. Konstant i botten, trötthetsbotten. Så är det att leva med det vanligaste symtomet för ms. Tabletter finns men jag kan inte säga att de har effekt - möjligen motsatt effekt då jag tar ut mig ännu mer.

Eller börjar jag bara bli för gammal? Kanske kombinationen ålder och ms? Jag vet inte. Arbetshelgerna börjar bli extrema oavsett hur mycket där är att göra. Jag fick ett erbjudande för ett tag sedan att ge upp arbetshelgerna, men jag tackade nej av löneskäl.

Hemkommen efter jobbet i dag gick luften ur mig totalt vilket inte kan anses som något positivt då arbetshelgen bara kommit halvvägs. Lyckligtvis har Gazzy en bra period och kan roa mig, trots tröttheten, genom sina upptåg.

Nu börjar jag åter fundera på om jag orkar med studierna. I dag har jag beställt litteratur inför delkurs nr 6. Ska jag verkligen läsa till våren? Tveksamt om jag ska börja pendla i jobbet fem mil en dag per vecka. Om det nu blir av. Våren behöver jag inte ägna åt studier då jag redan har de antal poäng som krävs för att fortsätta nästa höst - förutsatt att jag klarar höstens två tentor.

Jag har lätt för studier, har lätt för att ta in utan att för den del lägga ner den tid som förväntas till att läsa på fritiden. Men när jag är så här trött? Och jag känner mig alltid pressad och stressad inför tentorna, långt i förväg. Svårt att få ihop tiden. Svårt att få tag i litteraturen. En ledig vår hade inte varit dumt, även om pendlingen inte blir av. Samtidigt är jag envis och vill ständigt mer. Så jag lär fortsätta studierna till våren. Trots allt. Om jag håller ihop. Förr eller senare kommer jag att gå in i någon vägg som satts upp. Är det ms-väggen får jag problem. Riktiga problem.

Negativt och depressvit. Så uppfattar jag dagens bloggtext, men det stämmer inte. Jag är bara trött och ärlig. Det är väl därför jag alltid är så ärlig - jag orkar inte ge sken av något annat.

Nu när jag har resten av kvällen kvar, vad ska jag då göra? Mat hade nog varit nödvändigt, men... jag orkar inte. B)

Förändringsbenägen

October 15th, 2010

Twittrar, bloggar, mejlar och skriver på Facebook. Jag minns inte vad jag skriver var. Jag vet heller inte riktigt vilket jag tycker bäst om. Alla delarna fyller olika funktioner, men det hade varit lättare att bara befinna sig på ett ställe. Man skulle kunna tro att detta är ett i-landsproblem, men jag tror inte det. Internet finns överallt.

Det är dags för en arbetshelg. Just nu är där väldigt mycket oro på jobbet - åtminstone tror jag det. Själv känner jag mig väl inte särskilt utsatt, men stora omorganisatoner är på gång samt att folk kommer att bli av med sina jobb. Det enda jag inte vet är vilken roll jag kommer att få, eller när. Det kommer inte att vara som i dag åtminstone. Kanske det är bra att där finns de som drar i mig och vill ha mig till sig. Andra efterfrågar min outnyttjade kompetens. Det enda negativa just nu är att jag eventuellt måste börja pendla till annan stad en dag per vecka efter årsskiftet. Fem mil är inget avstånd men enligt flärdtjänsten får jag inte åka två kommuner bort. Men jag vet inte om jag får denna förändring på jobbet. Än. Men något är på gång. Som trots allt är positivt. Jag gillar förändringar och ser oftast positivt på det. Jag är absolut inte rädd för förändringar. Förändringar är stimulerande och det är något jag kräver mycket av. Jag blir fort och lätt uttråkad.

Låt mig sova

October 14th, 2010

I dag har jag sovit väldigt gott förutom när en rekryterare ringde mig. Dock vägrar jag säga upp en fast tjänst för att arbeta i tio veckor. Mitt svar:

[youtube]pc0mxOXbWIU[/youtube]

125 % i 125 km/h

October 13th, 2010

Av någon mystisk anledning är jag helt slutkörd. För ovanlighetens skull så sover jag väldigt gott och tröttheten verkar inte ha med ms att göra eller förra veckans förkylning. Då åtstår bara "för mycket arbete". Det är mycket nu.

Om två veckor påbörjar jag min tentaskrivning och jag har oroat mig en del över att jag inte läst tillräckligt eller i den omfattning jag borde ha gjort. I dag fick jag dock veta att jag inte behöver den där boken som jag omöjligt kan få tag i, då man beslutat att inte ta med den på tentan. Vi hinner nämligen inte uppfylla läroplanen med föreläsning/genomgång med nämnda bok. Det känns riktigt bra. En annan bok jag inte får tag i är dessutom frivillig läsning, och varför vara överambitiös? Jag har inte tid med sånt. Full rulle 125 % räcker för min del.

Hur orkar jag? Äh, det vet jag inte om jag gör. Jag låter det bara rulla på. Förresten fick jag i dag lära mig att utbildning är bra ur ett hälsoekonomiskt perspektiv. Man blir friskare och mår bättre av att utbilda sig. Men det är inget jag känner av i dag...

Egenheter

October 12th, 2010

Gazzy är en bedårande liten kisse och det sa jag också till henne i dag när jag kom hem från jobbet. Men jag vet inte om det är så bra att hon har så kalla tassar. Hon vägrar att gå på mattor om hon kan undvika det. Ett exempel:

Nu hemkommen slog jag mig ner vid datorn i sovrummet. Gazzy stod på köksbordet* men såg mig genom hallen som förbinder kök och sovrum. När jag kallade på henne kastade hon sig ner från köksbordet för att rusa in till mig vid datorn. Men inte genom hallen. Hon valde omvägen via vardagsrummet. På så sätt undvek hon mattan i hallen.

Okej, där finns lägen då hon älskar mina smakfulla mattor som pryder våra golv. Det är när hon ska kräkas. Ibland viker hon ihop mattan och stampar ovanpå med en framtass. Fast det är nog mer om hon råkat tappa en liten bajskorv som lossnat från den långa pälsen.

* God utsikt - då kan hon hålla koll på var jag är.

Damen som vet hur hon vill ha det

October 11th, 2010

Gazzy gillar att hålla om mig. Så mycket hon nu kan omfamna.

Klorna åker bara fram om jag försöker dra mig undan, för hon vill verkligen att hålla om mig. Först när hon somnar kan jag lirka mig loss. Ibland lyfter hon mitt finger med tassarna för att gnugga nosen (med mitt finger) som tydligen är väldigt gott.

Kall och full

October 11th, 2010

Det börjar bli kallt om fötterna. Åtminstone inomhus hemma då jag alltid går barfota. Vilken tur att jag äger ett par sockar sedan 25 år tillbaka. En dag kommer de att bli stylish! Sanna mina ord!

Annars går jag mest och oroar mig över min dator där hårddisken börjar bli full.

Visst måste jag köpa ny dator? Visst?

Läshelg

October 10th, 2010

Om två veckor ska jag påbörja min hemtenta, en tenta jag skriver hemma under en vecka innan jag lämnar in den. Jag har läst alltför lite. Okej, jag läser men inte i den omfattning jag borde. Hemtentor är svåra då man måste resonera fram sina svar. I en salstenta är det bara att skriva ner svaren på frågorna. I dag kontrollerade jag också vad som hänt med den saknade boken som jag beställde i början av september och som jag skulle haft 29 september. Enligt biblioteket är den under transport. Så har jag tur kan jag hämta boken på onsdag innan jag går på föreläsning.

Har jag lärt mig något av det jag läst i helgen? Nej, det vill jag inte påstå. En artikel handlade om kostnadseffektivitet kontra evidensbaserad medicin, och som vanligt stod det att det är tveksamt att behandla hiv, heptatit och multipel skleros. Dyrt och förmodligen meningslöst. Inget nytt med andra ord. Det artikeln dock belyste var att det inte räcker att mäta med hjälp av kostnadseffektivitet eller evidensbaserad medicin. Dock är det de två måttstockar som är populärast då de attraherar profession och beslutsfattare. Kostnadseffektiviteten är det beslutsfattarna stirrar sig blinda på, och evidensbaserad medicin det läkarkollektivet sluter upp bakom.

En intressant iakttagelse var att evidensbaserad medicin handlar om genomsnittspatienten. Ganska självklart, men inget jag tidigare funderat närmare på. När man gör studier, t.ex. i nya behandlingsmetoder, nya ingrepp, nya mediciner och så vidare, så är där parametrar som aldrig ingår. Fokus ligger på en sjukdom, men man studerar inte om där är skillnad på ålder, kön, etnicitet, andra sjukdomar, andra pågående behandlingar. Därför leder evidensbaserad medicin till att man bara känner till resultatet för en genomsnittlig patient där alla tidigare nämnda faktorer ingår. Behandlingen kanske inte alls fungerar på en äldre multisjuk svart kvinna, åtminstone inte i samma utsträckning som för en ung vit man. Detta är en kritik som alltid funnits, som jag känt till, men inte funderat närmare på. Får det konsekvenser? Nej, troligen inte. Även om läkarkollektivet förespråkar evidensbaserad medicin så är det ändå deras bedömning öga mot öga som avgör om en ny behandlingsmetod ska sättas in på patienten, oavsett vad den evidensbaserade medicinen säger. Så varför finns då evidensbaserad medicin om den är så osäker och kanske inte används i den omfattning som en studie kommit fram till? Jo, professionen måste stå enad och stark för att stå emot beslutsfattarnas kostnadseffektivitet. Det enda professionen kan komma överens om är just evidensbaserad medicin. För där finns inget bra sätt att räkna ut om en behandling är korrekt eller är kostnadseffektiv där resurserna är begränsade. Tja, det skulle väl i så fall vara QUALY. Som är nästa sak jag måste läsa in i veckan som kommer.

Never ending story

October 9th, 2010

F?r elva ?r sedan skrev jag f?ljande h?r:

Hur l?nge ska man forts?tta skriva dagbok p? n?tet? N?nstans borde det v?l komma till ett slut? Jag k?nner att jag inte vill sluta skriva. F?rdelarna ?verv?ger nackdelarna. Och min skrivarlust f?r sitt utlopp (h?ll p? att skriva upplopp - och det ?r det emellan?t). *ler* I stort har jag skrivit en m?nad i taget. L?ngre har jag inte planerat. Nu har jag satt m?let den 15 februari tjugohundra (2000) Tv? anledningar; d? har jag skrivit dagbok ett ?r och dagen efter fyller jag 30. Vad det nu har med saken att g?ra, men l?ter som en fin avrundning. Fast vad vet jag idag? Kanske dagboken skrotas redan i morgon (troligen inte) eller s? forts?tter jag efter mitt m?ldatum. Who knows? Livet best?r av nya m?l och utmaningar. N?n g?ng m?ste man g? vidare...

Visst, jag forts?tter och jag har dessutom passerat 40. Men just i dag k?nns det inte (heller) som om jag har n?got att s?ga. Men sluta skriva? N?...

Svårt höja blicken framåt

October 8th, 2010

Innan jag lade mig vid midnatt skrev jag föregående inlägg här i bloggen. Därefter hade jag mardrömmar. Hela dagen i dag har jag varit låg, på gränsen till deprimerad. Många tankar och funderingar om varför det blev så som det var. Självklart når man inga lösningar på det, då man bara kan gå vidare. Att blicka tillbaka kan vara tungt, och meningslöst.

Jag skrev också ett twitterinlägg i går.

Såg äntligen filmen Capote. Fy, vilken hemsk liten människa! Lika beräknande som jag.

Sista meningen stämmer i ett avseende. Särskilt när man inkluderar texten från i natt. En överlevnadsstrategi. Kanske beräknande är fel, men jag har lärt mig att anpassa mig till rådande situation, till den person jag har framför mig. Nej, beräknande är absolut inte rätt ord! För när jag hör det ordet associerar jag till någon som verkligen är beräknande och svänger kappan ordentligt.

Jag ska försöka ta mig ur träsket i dag eller i helgen. Varför började jag gräva i det med mitt inlägg från natten?

Blir det bättre?

October 8th, 2010

It gets better project på Youtube växer. Små videosnuttar där (mestadels) homosexuella karlar, kända som okända, förklarar att mobbningen under uppväxtåren blir bättre och att man ska uthärda. Detta efter ett antal självmord i USA skett där killar i (yngre) tonåren tagit livet av så då det blivit för tufft. Jerry hakade på trenden för någon dag sedan, men efterlyser fler svenska videosnuttar.

Jag tycker att detta är mycket beundransvärt. Vuxna förebilder mot mobbning behövs. Särskilt från dem som vet hur utanförskap kan förgöra människor, men också gör en stark, modig - och vuxen.

En av filmerna jag sett (minns inte vilken) hade en fin beskrivning. Som skolungdom är vi ett kollektiv och mobbning uppstår lätt. Men det betyder inte att det är något bestående. Som vuxna blir vi mer individer och behöver inte alls ha skolårens kollektiva tänkande som ett rättesnöre för vad vi tycker, tänker eller agerar utifrån. Därför blir det också bättre. Ett tips i samma video som jag är lite skeptiskt till, men som jag absolut förstår, är att man i skolan ska anpassa sig till den kollektiva normen och inte sticka ut. Fördelen är kanske fysisk överlevnad (med tanke på självmorden), men hur är det med den mentala överlevnaden? Jag skulle nog vilja tillägga att man måste få vara sig själv och sann mot sig själv någonstans. Bland vänner man litar på. Med familj som stöttar. Eller men annan/andra där man får utlopp för sin personliga utveckling.

Det jag hade tänkt skriva om har jag nästan glömt. Själv gör jag ingen motsvarande videosnutt även om jag kan känna igen mig. Mobbningen var dock utav annan karaktär när jag växte upp. Den hade ingenting med sexualitet att göra. Den handlade enbart om.... Öh, jag minns inte vad man kallade mig för. Tjockis? Jag minns inga andra öknamn. Det jag istället minns är utanförskapet. Att aldrig få vara del av en gemenskap. Att aldrig ha kompisar i skolan. Det märkliga är att de som inte ville kännas vid mig under skoltid umgicks jag frekvent med på min fritid. Åtminstone tills det var dags att börja ta på disco. Då ratades jag även på fritiden och jag blev plötsligt väldigt ensam.

Hur tog jag mig ur detta? Min motfråga - har jag någonsin tagit mig ur det? Jag blev vuxen. En asocial vuxen. Nej, det stämmer kanske inte med asocial, för jag är väldigt social. Men jag har svårt för att umgås med andra på ett privat och personligt plan. För jag är väl fortfarande rädd för att bli ratad.

Plötsligt inser jag att detta inte hjälper. Jag har inga uppmuntrande ord att ge dem som mobbas i dag, oavsett anledning. Jag blev starkt men tror att jag alltid varit det, att det är ett personlighetsdrag. Det är inte positivt då jag i många fall är känslokall (inte känslolös). Kanske jag också har ett drag av förakt genom mina erfarenheter? Relationer är inte allt, för jag har aldrig kunnat lita på mina relationer. Där har alltid funnits ett bäst före-datum. Som satts på mig. Åtminstone känns det så efter det jag varit med om. Två förlorade relationer har jag genom åren sörjt. Sörjt väldigt svårt även om jag kommit över det nu. Men spåren finns kvar.

Kanske det är så att jag fortfarande bearbetar det jag varit med om. Mobbning är mer än glåpord. Det är också vad man uppvisar i bemötande, eller brist på bemötande. Som jag tidigare sagt (tidigare under åren i bloggen), så är jag sällan lyssnad till. Det verkar väldigt lätt att ignorera mig, inte ta mig på allvar. Varför vet jag inte riktigt. Eftersom det fortsätter år efter år, så måste det var någon egenskap hos mig som får den effekten. Dock måste jag säga att det blivit bättre. Med stigande ålder har man börjat ta mig på allvar även om jag fortfarande måste bevisa allt jag gör eller säger. Eller handlar det mer om att man har fördomar mot mig p.g.a. min vikt? Ingen aning.

Klart det blir bättre! Ungefär som grader i helvetet. Åtminstone om jag ser till mitt eget liv. Frågan är vilket ansvar jag själv haft.

Avslutande ord: Jag tror kanske inte att mobbning allena gjort mig till den jag är. Man går inte glömma dödshoten. Flykten. Alkoholismen. Övergivenheten. Som också är svek, precis som mobbning. Ack, där har varit så mycket svek...

Jag har det *onämnbara* fullt

October 7th, 2010

Varför försöker jag ens planera mina dagar? Jag åkte till jobbet p.g.a. att jag kände mig pressad av att vara hemma och sjuk (men jag är frisk i dag). Tre stora arbetsuppgifter hade jag att göra. Två av dem fick jag skrota då jag fick två andra urakuta uppgifter att lösa.

Märkligt att ingen ringer mig på jobbet. Förutom i dag då. Det ringde i alla tre (mobilen, den bärbara och den statinära) telefonerna. Gör det verkligen så mycket att jag stannar hemma en ynka dag med en sketen förkylning?!

Nej, nu måste jag råläsa inför hemtentan om några veckor. Men jag är fortfarande orolig över att inte ha fått tag i en av böckerna. Den finns inte att köpa. På biblioteket stod jag som förstanamn på den utlånade boken och den skulle ha varit inne 29 september. Detta är min femte (kommande) tenta och jag har nog aldrig varit så här stressad tidigare. Jag känner inte att jag har koll på läget. Inte blir det bättre av att jag inte kunde närvara på gårdagens föreläsning. Dock har jag fått anteckningar mejlade till mig i dag, men det är diskussionerna som är värdefulla.

Jag gjorde åtminstone klart min föreläsning inför nästa vecka. Den jag själv ska hålla i på jobbet. En extra svår föreläsning som ställer högre krav än tidigare på mina åhörare. Det är nog det enda jag ser fram mot just nu.

Oläglig olägenhet

October 6th, 2010

Det händer inte mycket när man går hemma och är förkyld. Därför har jag tagit sikte på att återgå i arbete i morgon efter en dags sjukskrivning. Nja, jag har varit förkyld sedan i lördags och först i dag verkar förkylningen ha brutit ut, men febern är borta. Och det är högst irriterande att gå hemma när jag vet att jag behöver vara på jobbet. Okej, de klarar sig nog utan mig, men jag har "måsten" i form av förberedelser. I nästa vecka ska jag ge en föreläsning som jag inte påbörjat - det måste jag göra i morgon. Om två veckor ska jag på ett möte där jag i god tid före ska skicka ut ett dokument/arbetsmaterial som inte är klart - hög tid att göra det i morgon. I förra veckan fick jag listor som jag ska gå igenom och sammanställa samt skicka vidare, senast den här veckan - måste jag absolut göra i morgon. Som ni ser kan jag inte fortsätta att gå här hemma med en jobbig förkylning. Jag får ta med mig förkylningen till jobbet istället. Åtminstone under de timmar som det tar att genomföra mina måsten. Sedan har jag ändå fridagar fram tills på måndag, så jag får tid hemma ändå att frossa i min förkylning.

Hoppas jag inte är sämre i morgon när jag vaknar. För jag måste till jobbet.

Retorik

October 5th, 2010

Arbetslinjen har fått en ny retorik – den nationalekonomiska retoriken. Jag såg det under valrörelsen och jag såg det i dag under regeringsförklaringen. Tidigare har man fokuserat på att förklara att vi vill undvika bidragsberoendet och utanförskapet.

Varför man nu bytt retorik kan jag inte riktigt förklara. Fördelen är att man nu mer beskriver varför arbetslinjen är så viktig. Syftet med arbetslinjen har varit och är fortfarande den samma, men nu har man tydliggjort sitt resonemang och då i form av det som nationalekonomin talar om. Kort kan man säga att det hela går ut på vi har en välfärd vi vill bevara trots att resurserna är begränsade samtidigt som vi inte kan beskatta de få som är i arbete ännu mer samtidigt som vi vill ha ett högt (och stigande) BNP. Därför är arbetslinjen viktig tillsammans med att skatterna sänks. Målet är en nation i arbete som exporterar fler varor än man importerar. Företagandet är viktigt liksom de personer som får anställning i företagen. Det blir rotation i samhällsekonomin men det kräver en lägre beskattning så att vi kan konsumera och bidra till den nivå av välfärd vi valt att ha.

Ska man spetsa till det lite kan man säga att våra två viktigaste ministrar är Anders Borg och Maud Olofsson. Det är de som försöker ändra kurs för Sverige genom konsumtion och produktion – det enda som kan höja BNP och bibehålla en välfärd värd namnet. Det är därför bidrag inte får bli en inkomstersättning för arbetsinkomst. Det är därför skatter måste sänkas. Det är därför man pratar om arbetslinjen även om den mer är en ”konsekvens” av välfärd och BNP.

Jag tror att vi är på rätt väg. Är man i någon grad arbetsför ska man arbeta för att bidra till välfärden. Förändringen i socialförsäkringen var inte bara bra, den var nödvändig. Evig sjukskrivning och tvångspensionering är inte bra för varken människan eller samhället. Så många som möjligt måste kunna bidra till det fåtal som inte är arbetsförmögna. För denna typ av välfärd är en fruktansvärd ekonomisk belastning för samhället, men vi har sagt att det är värt pengarna. Och för att få in de intäkterna till staten krävs konsumtion och produktion, en arbetslinje.

Regeringens motståndare inser samma sak, men de vill öka skattetrycket och bevara människor i sjukförsäkringen. Varför förstår jag inte. Men också deras mål är välfärd genom högt BNP. Vilket är en ekvation som inte går ihop. För genom det resonemanget så behöver man inte arbete då där finns ett skyddsnät ändå i form av bidrag. Vilket förr eller senare kraschar när fler står utanför arbetsmarknaden än befinner sig i den. Det var dithän vi var på väg för fyra år sedan. Budgetmässigt var Sverige på väg mot konkurs. Vad annat skulle kunnat ha brutit den onda cirkeln?

På farmen

October 4th, 2010

Av någon anledning så är jag väldigt förtjust i mina kalvar i FarmVille. Jag undrar hur många varianter där finns?

  1. Chocolate Calf
  2. Brown Calf
  3. Green Calf
  4. Calf
  5. Pink Calf
  6. Holstein Calf
  7. Fan Calf
  8. Groovy Calf

Den gröna kalven kommer av kossan Bovine-09, utomjordiska gröna kossor som landade på farmen förra hösten. Så klart! När man mjölkar rosa kossor får man jordgubbsmjölk, chokladkossorna får man chokladmjölk från. Så klart! Allt är väldigt logiskt i FarmVille.

Tio år, del 2

October 4th, 2010

Som bekant flyttade jag till G?teborg utan att ha varken bostad eller jobb. Jo, jag lyckades f? tag i en bostad i tid med tanke p? att jag sa upp l?genheten i Kristianstad och d?rmed hade tre m?nader p? mig att hitta n?got nytt. D?remot s? var jag inte lika lyckosam vad g?ller att finna ett nytt arbete. Det fanns lediga tj?nster men jag fick aldrig n?got svar p? de ans?kningar jag skickade in. Till sist ringde jag den st?rsta arbetsgivaren, som jag dessutom hade skickat in X antal ans?kningar till, och fr?gade om d?r inte fanns n?got jobb n?gonstans? Detta var veckan innan jag verkligen beh?vde en inkomst. Jag hamnade hos en personalsekreterare som sa att hon hade h?rt ett rykte om att d?r fanns en ledig tj?nst inom en verksamhet. Jag fick ett telefonnummer att ringa till ber?rd chef. Jag ringde dit p? onsdagen, fick komma p? intervju p? torsdagen, fick veta att tj?nsten var min p? fredagen och b?rjade arbeta p? m?ndagen. M?ndagen den 2 oktober 2000. Och tio ?r senare ?r jag kvar. Jag har aldrig haft en s? l?ng anst?llning tidigare.

Fr?gan ?r vad som h?nder nu? N?got ?r p? g?ng. Jag riskerar att bli tv?ngsomplacerad (liksom alla mina kollegor).

Oj, jag h?r h?sthovar utanf?r mitt f?nster? Det ?r v?l den ridande polisen igen. H?stspillning brukar vara bevis f?r det. Jag vet inte riktigt syftet med ridande polis p? ett ?de torg mitt inne i en storstad. ?r det A-lagarna man hetsar med h?starna?

En förälskelse?

October 3rd, 2010

Min nya dator har jag haft i snart ett år.... Trodde jag! I över två år har jag haft min senaste dator. Tiden går fort när man är sönderstressad. I vilket fall som helst har jag med några smärre och övergående problem överlevt Windows Vista. Barnsjukdomarna som fanns inledningsvis är borta och Vista fungerar riktigt bra. Ändå är jag inte nöjd - varken med datorn eller Vista. Det som saknas är upplevelsen. Den där "dazzled and amazed"-upplevelsen man hade när man köpte sin första dator 1996 med Windows 95. Jag saknar den känslan.

Därför känns det inte så nödvändigt att köpa ny dator så länge jag har någon som fungerar (alla mina fem datorer fungerar). Frågan är vad som istället kan ge känslan av "dazzled and amazed"? Det är en underbar känsla. Hm, jag borde kanske börja gå lite mer frekvent på krogen?

Förresten - väldigt off topic: I dag är det tio år sedan jag började nuvarande tjänst på jobbet. Mer om det i morgon.

Alla har vi väl fått ett nackskott?

October 2nd, 2010

Vilka förväntningar jag hade inför denna lediga helg! Jag hade tänkt råplugga, shoppa, kanske flytta runt på lite saker här hemma (stuva om i skåpen för att göra bättre plats). Men tyvärr, livet händer hela tiden. Förutom att jag har halsont och är lite allmänt preförkyld, så har jag fått en kombination av nackspärr och ryggskott (nackskott??) som gör att jag inte kan vrida på huvudet eller höja armarna. Så där sket sig allting direkt vad gäller mina storslagna planer för helgen. Räddningsaktionen består i att hålla mig varm och kanske undvika virusutbrott så att jag kan arbeta normalt i nästa vecka. Jobbet för allt, och allt det där... Men det är i stunder som dessa (med ryggspärr, låter bättre än nackskott) jag saknar ett badkar att sänska ner min brutna lekamen i. Ett riktigt varmt bad. Men hur jag skulle komma i eller ur ett badkar vet jag inte, så det är lika bra att det stannar vid fantasier.

Hypokondrikern i mig kopplar ihop nackstelheten med petekierna. Absolut, det måste vara dödlig hjärnhinneinflammation. Tur att två Panodil verkade hjälpa...

Semestervecka med en arbetsdag

October 1st, 2010

Min semestervecka innehöll en arbetsdag - dagen som varit. Jag suckade tungt när jag klev in på jobbet och utbrast: "Äntligen veckans sista arbetsdag"! Av någon anledning var det inte populärt. Och jag som anser ironi och sarkasm vara humorns enda byggstenar.

I dag blev det klart - jag ska arbeta nyårsafton. I år har mitt schema lyckats missa hela jul- och nyårshelgen, så jag ställer istället upp för de som vill vara lediga. Jag är väldigt arbetsvillig inom de givna ramar som finns, d.v.s. jag får inte arbeta extra men jag kan byta arbetsdagar med mig själv om jag vinner något på det. I det här fallet storhelgstillägget. Jag vill påstå att en majoritet uppskattar att jag inte har ett socialt liv utan kan välja arbetet framför allt. Även om jag hade haft ett socialt liv så hade jag valt att arbeta röda helger. Det ger mig mer att vara ledig i veckorna. Kunna shoppa utan att trängas med andra en helg. Kunna uträtta ärenden typ kontakta myndigheter och så vidare.

När jag ändå pratar arbetsschema. November kommer att bli märklig med arbeta en dag, vara ledig en dag, arbeta en dag, vara ledig en dag, and so on. December kommer också att bli schemamässigt märklig - sexdagarsveckor kontra lediga hela veckor. Jag får se hur jag klarar av detta då jag har svårt att vara flexibel beträffande arbets- och vilocykeln.

I allt detta schemakaos så kom jag nu plötsligt att tänka på mina studier - hur passar de in i allt detta? Jag vill inte tänka på det.