Archives for: November 2010

I halvlek

November 30th, 2010

Det går inte att planera sin framtid. Alls.

Jag har arbetat i helgen och har därför inte kunna läsa 120 sidor läxa till universitetet i morgon. Min plan var att läsa i dag, en fridag. I och för sig visste jag att jag skulle till tandläkaren, men det tar ju inte precis hela dagen, eller hur?

Jo. I lördags tappade jag baksidan av en tand. Inte någon fyllning/lagning, utan emaljen. Det har inte besvärat mig då tanden är rotfylld sedan tidigare. Ingen smärta. Dessutom har jag haft tuggytan kvar. Tills i dag. Med hjälp av tandtråd drog jag loss tuggytan som är en fyllning. Fyllningen kilade fast tandtråden så den fick klippas av. Fyllningen kunde jag sedan trycka på plats även om den sitter löst.

Jag ringde i panik till tandläkaren. För jag skulle en timme senare till tandhygienist och frågade om det gick att samordna med ett akut tandläkarebesök. Nej, absolut inte! Trots att jag har ett avtal som säger att jag har fri akuttandvård. Har man sedan inte ont så gör man absolut ingenting. Trots allt så är tanken att jag ska til tandläkaren i januari.

Men tandhygienisten gjorde en annan bedömning när jag var på plats. 1) Jag har ett avtal. 2) Tanden är svårt skadad. 3) Jag kan inte tugga/äta. Så den vägen har jag fått en akuttid. Sex timmar efter besök nr 1.

Tiden hos tandläkaren innebär inte att dagen offras till något onödigt. Däremot resorna! Sammanlagd väntan/restid ligger på 3½ timme. Jag bor i huset bredvid en folktandvård som inte vill ta emot mig (eftersom mitt avtal bara kan flyttas... ibland), så jag får åka en mil bort.

Annars har det varit informativt. Min tandstatus är väldigt god. Inga hål. Ingen tandsten (första gången någonsin). Fina slemhinnor (trots snus). Förutom en sak. Jag ställde en fråga angående att man nu upptäckt att min bromsmedicin mot ms har biverkningen karies och om jag därmed har en ökad risk. Så man jämförde röntgenbilderna med fjolårets. Jo, min emalj har tunnats ut och jag riskerar (överhängande) karies. Men att jag egentligen inte behöver oroa mig eftersom jag sköter tänderna så bra. Dock intensifieras nu behandlingen så tillvida att jag måste skölja ännu mer med fluor, parallellt köra med fluortabletter samt ännu mer tandtråd (förutom tandborstning två gånger per dag).

Jag har misstänkt att mina sprutor börjat ge biverkningar, inte enbart som ovan.

Den där läxläsningen hade jag tänkt påbörja i går kväll men jag trodde ju att tid skulle finnas i dag. Nej, man ska inte planera någonting. Särskilt inte som när ens schema är tajt som det är. För då inträffar något oförutsätt. Som att åldern hinner ifatt en och man tappar tänder.

Bättre än helgen

November 29th, 2010

I dag blev jag riktigt glad. Efter ett telefonsamtal har jag nu rätt till ensam- och direktåkning med flärdtjänsten. Nu är det slut på att irrfärder in och ut genom olika kommuner för att hämta/lämna folk. I och för sig är detta bara något tillfälligt som en nödlösning på alla de problem jag fått erfara sedan sex veckor. Men ändå!

Annars är det som vanligt. Fullt kaos. Så pass att jag nu glömmer hälften (och lite till). Ändå kännner jag mig inte stressad, för jag har varit medveten om mitt pressade schema sedan några månader och vet att november/december är kaos. Ur ett historiskt perspektiv så vet jag att kaoset i praktiken kommer att vara fram till veckan före min sommarsemester nästa år. Att jag aldrig lär mig att sätta gränser!

Dagen har varit så full av... intressanta och givande saker. Förutom flärdtjänsten så fick jag i dag valfri Apolivaprodukt på apoteket som kompensation då jag i fredags inte fick alla mina beställda varor då de gjort fel. Beställningsvarorna var komna i fredags och låg snällt kvar i väntan på mitt återbesök. Jag valde en handkräm som kompensation. Ansiktsvatten och hårbalsam kändes inte riktigt jag.

Resten av dagens intresanta... händelser... sekretessbelägger jag.

Portad

November 28th, 2010

För första gången har jag blivit portad någonstans.

Facebook går bra att komma åt. Twitter går bra att komma åt. Men jag får absolut inte besöka den här sidan på jobbet! Jag vet inte, men väcker jag så mycket anstöt? Förargelseväckande beteende? För mycket porrbilder i bloggen? Vad?!

Jag kunde besöka Jerrys hemsida, men datorn surrade rätt länge innan jag fick tillträde. Phishingvarning?! Kan det månde bero på kopplingen Google Translate?

Dålig karma?

November 27th, 2010

Så typiskt.

1. På tisdag ska jag till tandläkaren.

2. Tidig lördagsmorgon.

3. Då tappar jag baksidan av en tand.

4. Ingen smärta, alltså ingen akuttandvård. (Jag har fri akuttandvård, men inte om jag söker Akuttandvården).

5. På måndag måste jag arbeta då jag har ett möte där jag är sammankallande (och ordförande).

Jag hoppas bara att ingen smärta uppstår utan att jag klarar mig till i mitten av nästa vecka.

Som jag tidigare berättat så håller inte mina tänder. Dagens tand var ingen fyllning som föll ut. Det var emaljen. Jag tror att det är en tand som är rotfylld och att det är därför jag inte känner någon smärta. Och förmodligen är emajlväggen tunn p.g.a. rotfyllningen.

Men det är otroligt irriterande att ha ett hål i en tand där allt mat gömmer sig. Det problemet har jag på tre andra ställen också - där nya fyllningar som ersatt tidigare trasiga fyllningar, trots allt trillat ut. Så tandläkaren har fyra tänder att fixa på mig i vinter. Fyllningarna som är trasiga fick jag för ett år sedan men de gick sönder efter två veckor. Jag har inte brytt mig. Därför tror jag också att det är aktuellt för ännu en rotfyllning. Tur att jag har gratis tandvård (betalar försäkring, nästan 150 kr/mån).

Jag har inte tid med sådant här. Apoteket gav mig aldrig sprutorna som jag skulle fått i går. Ett paket ligger på posten och väntar. Jag har läxa att läsa inför nästa veckas universitet. Jag måste skriva en föreläsning jag ska ha om ett par veckor. Jag måste läsa in mig på mötet jag ska hålla på måndag. Alla mina adventsljusstakar/-slingor/-stjärnor är trasiga och jag behöver köpa nytt. Och flärdtjänsten fungerar inte. Hämndtjänsten har dragit ner ett draperi för mig som jag inte kan hänga upp. Och så köpte jag en chokladbit i dag som jag inte vågar ge mig på p.g.a. "bäst före 101028".

Aaargh!

Dåliga rutiner?

November 26th, 2010

Livin' on the edge... Kan man väl kalla det för. Jag har inte för vana att sprätta upp kuvert förrän det är dags att betala räkningarna i slutet av månaden och det är då jag brukar upptäcka sådant som inte är räkningar. Sådant som är viktigt.

För någon vecka sedan beställde jag mobilt bredband och fick hem en liten pinne. Ja, usb-modemet. Lite förvirrad konstaterade jag att där skulle vara ett SIM-kort i pinnen, men vilket SIM-kort? Därför lade jag det hela åt sidan och tänkte "äh, jag orkar inte bry mig". Trots allt har jag ingen nytta av ett mobilt bredband, men jag fick modemet gratis och det kan ju vara bra att ha... kanske... någongång...

I dag när jag ska betala räkningarna ser jag att jag fått märkliga kuvert som absolut inte kan vara räkningar. Kuvert som jag haft i flera veckor men gömt undan inför dagens utbetalningsdrive (eller inbetalning, beror på hur man ser på det). Och där hittade jag ett SIM-kort! Wow, liksom?

En vacker dag ska jag börja öppna kuvert löpande direkt då jag får dem. Lovar. Och jag lovar också att inte kasta oöppnade kuvert i pappersinsamlingen. Vilket också hänt.

Där är så mycket man ska tänka på. Det är jobbigt att vara vuxen med ett egenansvar.

Silverkant

November 25th, 2010

Tidigare har jag gnällt över mina långa dagar där jag dagtid är på jobbet och kvällstid är på universitetet. Aldrig mer. Jag har varit ledig i dag och gått på universitetet på kvällen. Den kombinationen är den jobbigaste av alla.

I kväll fick jag min färdigrättade tenta, så nu vet jag resultatet mer än att jag klarade den. Jag måste säga att jag är över förväntan nöjd. Åttio procent rätt gällande hälsoekonomi med inriktning nationalekonomi. Jag är värdelös på allt som har med ekonomi att göra. Men det gäller nog bara matematiska uträkningar och inte så mycket teoretiska kunskapar i hur samhällsekonomi fungerar.

Av humanitära skäl

November 24th, 2010

Under cirka en månads tid har jag haft en extra inneboende. Då vi har det lite trångt om utrymmet fick min gäst hålla till i badrummet. Men gästen gjorde det bästa av läget genom att ibland sitta på duschdraperiet, taket, väggen eller springa runt på golvet. Liten kropp och enormt långa och tunna ben. En spindel.

Jag var väldigt försiktig, undvek att trampa på min gäst eller att av misstag rikta duschstrålen åt dess håll.

Allt har varit frid och fröjd fram tills i dag. I morse fick spindeln plötsligt ett psykbryt och rusade ut från badrummet, sprang som en galning genom hall ett och hall två, med siktet mina skor. Det kunde jag inte acceptera riktigt utan jag ropade på Gazzy. Som genast sprang till undsättning och åt upp spindeln. Ja, det var nog det mest humana. En spindel med psykbryt går ju inte an. Jag ville inte slå ihjäl spindeln eller skada den. Då är det bättre att rovdjuret Gazzy får ta hand om det hela. Och hennes uppgift är ju trots allt att skydda mig.

Hu, spindel med psykbryt...

Säkert bra, men...

November 24th, 2010

Fyra veckor sedan lämnade jag in en tenta. Resultatet fick jag i dag. Jag klarade den. Konstaterar jag utan att lägga in någon känslomässig värdering i det. Visst, en viss tacksamhet föreligger, men samtidigt tänker jag på en konsekvens som nu kan uppstå. Jag har fått klartecken att hoppa över vårens kurser och ändå bli behörig till nästa hösts uppsatsskrivning. Låter underbart, om inte för...

Den tidigare utbildning som jag hade tänkt baka in i nuvarande utbildningssväng innebär att jag 1. reducerar tidigare 30 poäng till 15 poäng och 2. gör tidigare utbildning ofullständig. Det sistnämnda låter lite märkligt och jag får kolla upp det bättre. Om jag accepterar detta behöver jag dock inte ansöka formellt om förändringen, utan behöver bara säga (mejla) till. Lite stressad blir jag eftersom jag bör vara på det klara inom ett par veckor.

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Gör jag förändringen enligt ovan vet jag ändå inte om det ställer till det om jag i slutändan bestämmer mig för att inte börja på läsår tre nästa höst. Betyder det att jag får två ofullständiga utbildningar istället för som i dag - en avslutad respektive påbörjad utbildning?

Vad är att "ta det lugnt"?

November 23rd, 2010

Nya värderingar genom ny bekantskapskrets. Där har vi anledning ett till att jag anses vara så asocial på jobbet. Den andra anledningen är de trakasserier jag utsattes för några år sedan som ledde till att jag fick "misstänkt stoke" och tinnitus p.g.a. stressen. Det var medvetna val till att jag satte gränser. Varför jag inte längre umgås på fritiden med arbetskamrater. Även om alla bytts ut jämfört med då, så har jag svårt. Jag klarar inte av att ha en relation utöver den som finns under arbetstid. Fritiden är helig.

Men jag måste erkänna att det just nu är kaos. Jag vet inte om jag arbetar, är ledig eller håller på med studier. Allt flyter ihop utan att jag kan avgöra vad som är vad, då där absolut inte finns en fritid. Just nu handlar allt om att uthärda i en månad. Sedan hoppas jag få lite återhämtning under jul- och nyårshelgen och att det därefter infinner sig ett normaltillstånd.

Jag väntar fortfarande på besked om jag kan ta studiefritt under våren. Om jag fick det skulle det vara underbart. Jag behöver verkligen min fritid igen. Den utan krav på prestation med deadlines. Sedan är det så att jag har så mycket undervisning kontinuerligt under året på jobbet att jag behöver fritid till det också. Ja, alltså hinna mentalt förbereda mig innan jag fyrar av en utav alla mina föreläsningar.

Plötsligt kommer alla mina arbetshelger väldigt olägligt. Tidsbristen visar sig främst genom det berg av kläder som behöver tvättas. Jag är aldrig hemma så länge att jag hinner köra ett tvättprogram.

Andas in, andas ut...

November 22nd, 2010

Hela dagen har jag fnissat åt mitt eget lilla skämt. Det betyder bara en sak - jag blev aldrig utvilad efter min lediga helg. Då är allt roligt.

"Koldioxidutsläppen ökar. Så vi kan inte andas ut".

*fniss*

Många sprutor blir det...

November 21st, 2010

Jaha, då har jag gjort mig av med 30 000 kr igen. Eller, det är snarare våra gemensamma skattepengar jag gjort av med. Samma summa var tredje månad. Jag har alltså beställt mediciner via apoteket.se. Egentligen har jag aldrig sett det som om att jag gör av mig med de pengarna då de inte finns på mitt konto när jag shoppar loss. Jag ser den exakta summan men högkostnadsskyddet går in och reducerar priset till noll kronor. Men nu när jag tänker på det som om jag gör av mig med 30 000 kr så måste jag erkänna att jag får ut en kick av det. Inom mig bor säkert en shopaholic.

Alltså, jag injicerar för 120 000 kronor per år. Hade det inte varit billigare för samhället om jag istället blev kriminell, rånade och stal, för att få ihop till heroin eller nåt? Bara undrar...

Makt

November 20th, 2010

Makt är ett tema som jag just nu läser in mig på. En läxa jag fått är att dra paralleller till mitt arbetsliv. Än har jag inte hunnit så långt men kan redan konstatera att jag besitter två former av makt. Övertalningsmakt och systemmakt.

Vid övertalningsmakt handlar det om att jag utan befogenheter kan argumentera för min sak utifrån perspektivet att jag besitter en kunskap som ingen annan har. Med en saklig argumentation kan jag därmed få igenom in vilja som baseras på vad som är rätt (korrekt, lagligt, enligt normer). Hur det fungerar för mig i praktiken? Tja, ibland får jag stryk av en annan makt - tvångsmakt. Även om jag har rätten och kunskapen på min sida händer det att jag får stå tillbaka p.g.a. en otroligt stark profession: Läkarna. De behöver inte besitta den specifika kunskap som jag har men har genom sitt yrke sista ordet oavsett. De kan få igenom felaktigheter genom tvång. Jag med min starka integritet har svårt för att bli överkörd. Man är inte förmer bara för att man tillhör en stark profession som i stort alla (politiker, patienter, andra personalkategorier) viker sig för.

Men då kommer vi in på min systemmakt. Om jag vid övertalningsmakt är ensam i själv maktutövningen, så ingår jag också i en koalition. Tillsammans kan vi få igenom organisatoriska beslut som alla - oavsett profession - måste vika sig för. Pratar man om organisatoriska hierarkier, så befinner jag mig på botten som individ. Men i egenskap av koalitionsmedlem befinner jag mig plötsligt nästan i toppen av hierarkin. Så man kan säga att oavsett maktform så har det också betydelse var i hierarkin man befinner sig.

Förresten är där en annan skillnad i de båda maktstrukturer jag beskrivit. Övertalningsmakt (liksom tvångsmakt) är synlig och uttalad. Systemmakten är däremot väldigt outtalad. Ingen ser den men påverkas utan att riktigt förstå att de blir styrda av denna form av makt.

Nä, bäst jag läser vidare. Men nog kan jag finna likheterna med litteraturens beskrivningar och min verklighet.

Bristande lokalkännedom

November 19th, 2010

Efter gårdagens inlägg om att jag hittar bättre än taxichaufförer... kan jag lika gärna fortsätta min beskrivning av hur dagen såg ut.

I dag skulle jag på konferens på Ullevi. Ni vet Ullevi? Hemska sportevenemang blandat med hemska musikupplevelser. En jättearena som ligger mitt i centrala Göteborg. Jo, de har konferensverksamhet också.

Dagens. Chaufförer. Hittar. Inte. Till. Ullevi!

Redan i morse fick jag dirigera genom "kör ditåt, inte dit, vänd där, kör tillbaka, in där". Visst är detta en krånglig stad där man får köra omvägar för att komma rätt, men så svårt är det inte. Man lär sig. Tydligen inte chaufförer som har det som sin huvudsakliga inkomstkälla.

Hem var lika krångligt. Bilen var sen då chauffören inte hittade in på Ullevi. Tydligen hade han ringt mig för att bli dirigerad, vilket är märkligt. 1) Jag har inga missade samtal. 2) Flärdtjänsten har sedan ett par månader tekniska problem där de inte i körbeställningen kan lägga ut mitt telefonnummer.

Att chauffören till sist fann mig beror väl mycket på att jag demonstrativt framhäver min krycka.

Eftersom jag är lite uppretad kan jag passa på och gnälla också. Ullevipersonalen är snorkig och otrevlig. Dessutom fruktansvärda stolar att sitta på under en hel dag.

Sedan gjorde jag också ett misstag. När det var dags för lunch skulle vi upp en våning. Äh, tänkte jag. Det klarar jag utan hiss. Problemet visade sig vara att en våning betydde sju trappor att klättra/dra sig uppför. Det i kombination med att jag fick stå ute i kylan så länge i kväll för att invänta den irrande bilen gör att jag känner mig... påverkad.

Något oroväckande

November 18th, 2010

De senaste dagarna har jag haft ett par märkliga samtal. Kortfattat kan man säga att jag hittar bättre i stan än infödda göteborgare. Mitt tacktal tillägnas flärdtjänsten som under tio år inte kunnat köra mig mellan punkt A och B utan irrfärder. När jag sedan dessutom hittar bättre än en taxichaufför med uppdaterad gps... Ja, då vet jag inte om det är... typ... bra?

Snabbtänkt blogginlägg

November 17th, 2010

Hela dagaren hade jag förkänning och fasade. Mycket riktigt. Migrän. Lyckligtvis kom den inte förrän jag hade en timme kvar av min 15-timmarsdag.

Jag är så imponerade över mitt arbetsrelaterade nätverk. Uppåt och sidled - jag har kontakter överallt. Det fanns en tid då jag var så avundsjuk på de som hade nätverk. Det medför så mycket information och kunskap. Ungefär som att vara chef, förutom att man slipper den utsatta positionen och den hutlösa lönen som säkert ligger på över 20 000 kr/mån.

Jag har ett berikande arbete. Men jag har också kämpat för det. Inget kommer till en utan hårt arbete. Det finns de som har svårt för att förstå det och som visar det genom uttalat missnöje.

Nu ska jag gå och vårda mitt arma huvud.

Märkligt

November 16th, 2010

När en märklig sak inträffar brukar man upptäcka fler märkliga saker med det inträffade.

Jag fick ett mobilsamtal från en vårdcentral som undrade vad jag ville. De hade väldigt svårt att tro på att jag inte ringt dem då de har TeleQ. Ni vet, där man ringer till någon (t.ex. en vårdcentral) för att knappa in sitt telefonnummer så de ringer tillbaka när de har tid. TeleQ slår sedan själv det inknappade telefonnumret när vårdcentralen ska nå sin patient.

1. Systemet hade ringt mitt mobilnummer trots att det var ett annat nummer som varit inknappat.

2. Mitt telefonnummer var identiskt förutom att mitt nummer slutar på 6 och inte 3 (som fanns registrerat).

3. Vårdcentralen som ringde ligger ett par mil bort.

Tre märkligheter i ett. Som ett Kinderägg. Det märkligaste är att någon mer än jag kan ha ett så snartlikt mobilnummer i min geografiska närhet. Hur stor är egentligen den chansen? Mitt mobilnummer fick jag mig tilldelat genom utlottning på telebolagets hemsida en gång i tiden. Hade det varit kontantkort/abonnemang köpt i en butik hade jag förstått den geografiska närheten till en serie mobilnummer.

Lite märkligt är det allt, eller hur?

Besviken och sårad

November 15th, 2010

Då dagen varit en enda stor besvikelse så blev jag inte särskilt förvånad när jag barfota trampade i en kall och kletig spya här hemma. I morgon kommer jag att undvika allt samröre med andra personer. Ganska lätt med tanke på att jag då är ledig och inte behöver sticka huvudet utanför dörren om jag inte vill.

Åh, vad jag avskyr mejl. Nu till och med mer än telefonsamtal.

En del av mig, inte allt

November 14th, 2010

Något som jag finner lite lustigt är att jag representerar Finland. Kanske det beror på att jag slopat Nilsson som efternamn samtidigt som jag befinner mig i en storstad där nationalitet kategoriserar en som person. Åtminstone är det min uppfattning. Nästan ingen i Göteborg kommer från Göteborg. Det finns därför en nyfikenhet kring varifrån man kommer. Öh, jag är svensk, född i Skåne. Ändå är det mitt namn man hänger upp sig på. För min del känns det bara märkligt att representera Finland då jag inte har någon finsk tradion. Jag vet ingenting om Finland. Jag har ingen finsk nationalitet.

Protesterar jag? Nej, där finns väl värre missuppfattning om mig? Trots allt så har jag ett finskt arv i form av att hälften av mina gener är finska. Jag förnekar inte det. Samtidigt som jag inte tror att man genetiskt kan se om en gen är finsk eller svensk. Men vill man kategorisera mig som finne, så okej. Jag lider inte av det.

Det är en ganska bra ursäkt att dra till sitt finska arv när det går dåligt för Sverige. Och jag hoppas fortfarande att Finland ska vinna fotbolls-VM.

Varannan

November 13th, 2010

Varannan dag arbete/varannan dag ledig fortsätter. Jag har svårt för att hålla reda på veckodag eller vilket datum det är. Just nu vet jag bara om dagen är arbete eller ledig. Jag kan inte påstå att jag uppskattar ordningen som just nu gäller, men jag har accepterat den och det ska bara pågå under en vecka. Annars är det så att jag saknar sammanhängande lediga dagar.

Planen för i morgon är att jag måste traska upp för den dumdryga backen till postutlämningen. Vidare har jag fyra kapitel jag måste ta mig igenom inför studierna senare i nästa vecka. Och så måste jag få sova. Jag sover gott hela nätter, men det är inte tillräckligt.

Åh, jag tror att min dvd-recorder börjar samla på sig en massa avsnitt av diverse inspelade tv-serier. Jag borde kolla läget på den fronten. Vilket påminner mig att jag missat ett avsnitt som jag måste se på TV3 Play innan det ersätts med ett nytt.

Väderkvarnarna i mitt liv

November 12th, 2010

Under en vecka har jag varit i kontakt med tre handläggare vad gäller flärdtjänsten. Något tekniskt problem, som inte verkar gå att lösa, ställer till ett helvete med mina resor (som var illa nog även innan).

Senaste veckan har hämndtjänsten strulat genom att jag betalar för något som inte levereras. Handläggaren här är upprörd, men det verkar inte hjälpa.

Det är mer än två år sedan jag var på ett ordinarie återbesök hos min doktor, trots att jag bör kontrolleras varje år med tanke på min medicinering som jag tror ställer till problem.

I går skulle jag varit hos tandläkaren, men de avbokade. Jag har ett avtal med dem att jag ska kallas varje sommar vilket jag inte kan se att det är just nu. Tänderna faller sönder (gamla lagningar) samtidigt som mina mediciner påverkar.

Min reaktion på ovan? Man vänjer sig, men jag undrar hur det står till i respektive organisation. Och jag är så trött på den ständiga kampen.

Vår lott i livet är nit

November 11th, 2010

Året börjar lida mot sitt slut. Det går fort nu. Julen har i stort redan passerat. Vårnyheterna ersätter förmodligen adventsljusstakarna på Ikea innan adevent ens hunnit infalla.

Det är vid den här tiden man börjar fundera på om man ska sammanfatta året som gått. Många bloggar gör så under vecka 52 och det tar tid att sammanställa året. Själv har jag inte tid, ork eller tålamod till sådant. Jag anser heller inte att något speciellt inträffat under året som är värt att nämna. Därför förbereder jag ingen nyårskavalkad, eller vad det ska liknas vid.

Jag gör aldrig något oväntat, är aldrig med om något oväntat.

Har jag varit med om något positivt under året då? Ja, faktiskt. I och för sig är året inte till ända, men jag har inte haft något ms-skov i år. Det är jag inte bortskämd med.

Annars rullar allt på som vanligt. Köpt ett par trisslotter under året utan vinst. Med andra ord - jag är som folk i allmänhet.

Effektivt

November 10th, 2010

Überlång dag med mycket spring fram och tillbaka på jobbet som sedan avslutades med en monologföreläsning på universitetet. Jag är trött. Så trött. Jag börjar fundera på om det verkligen är de långa dagarna som är så uttröttande, eller om det är flödet av information som man ska sortera och få sammanhang i. Sedan funderar jag på det där med att jag anses som så asocial då jag inte deltar i diskussioner på raster, utan bara försvinner iväg. Nej, jag är inte asocial. Jag pratar med massor av människor varje dag, men jag vill att det ska vara konstruktivt och givande. I motsats till fikarastsnacket. Så där handlar det helt om sammanhanget och vad jag kan få ut av det.

Men dagens stora händelse! Måste ha varit när kvinnan framför mig i servicebutiken tappade en kanelbulle på min fot då påsen gått sönder. Jag fick men för livet. Tur att jag hann stoppa henne innan också de två andra kanelbullarna föll ur den trasiga påsen.

Och dagens goda gärning! Jag köpte Snickers till en kollega med svåra cravings. Som en gåva och utan krav på motprestation.

Jag är en god människa. Som Hannibal Lecter också hade tyckt.

Julklappslistan

November 9th, 2010

Annons i dagens GP.

Åh, vad jag önskar mig!

1. Stoppade gardiner.

2. Förkläde i materialet barn.

Däremot vill jag inte ha babletter. Det låter suspekt.

Tillåt mig hånskratta

November 8th, 2010

Jag såg en platsannons.

Med 8 000 anställda, 1 200 vårdplatser och omfattande öppenvård är Akademiska sjukhuset ett av Sveriges största universitets- och forskningssjukhus.

Sahlgrenska: 15 000 anställda, 2 100 vårdplatser.
Karolinska: 15 000 anställda, 1 680 vårdplatser.
Skånes universitetssjukhus: 12 500 anställda, 1 750 vårdplatser.

Akademiska är inte ens i topp tre.

Sahlgrenska universitetssjukhuset är fortfarande störst (vackrast, bäst). För ett par år sedan var det 17 000 anställda, men så kom lågkonjunkturen.

Onda cirklar

November 7th, 2010

Nu när jag fått Glee ur världen kanske jag kan koncentrera mig på studierna? Jag skulle ha läst så mycket i dag, men istället valde jag att se slut på säsong 1 av Glee. Frågan är bara när jag ska hinna se Star Trek: Voyager? Efter sommarens maraton har jag två säsonger kvar att se. För att inte prata om 30 Rock som jag också ha liggande. Osett. Eller Californication.

Lösningen på problemet är naturligtvis att jag hoppas av skolan för att stanna hemma och titta på mina dvd-boxar i fred. Eller kanske inte. Läser jag inte läxan jag inte får jag ångest. Ångest dämpar jag med dvd. Dvd stjäl studietid. Samtidigt köper jag alla dessa dvd-boxar tack vare studierna. Genom mecenatkortet får jag rabatter och fri leverans.

Nåja. Jag borde se till att omfördela min tid bättre.

Svårigheter

November 6th, 2010

Som vanligt läser jag i mitt bloggarkiv för att finna inspiration till att skriva något. Ibland undrar jag om jag kanske skrivit för mycket genom åren, att orden börjar ta slut. Men det ska jag inte fördjupa mig i nu.

Jag fann en text från 2007 där jag skriver om våndan över att behöva skriva en arbetsbeskrivning. Jag tror att det blev en arbetsbeskrivning 2007, men den gäller inte i dag. Trots att jag är kvar på samma arbetsplats har jag inte kvar de arbetsuppgifterna längre. På tio år på samma ställe är jag nu inne på min tredje... Jag vet inte vad jag ska kalla det för. Ungefär vart fjärde år ersätts aktuella arbetsuppgifter med något helt nytt. Man kan väl säga att jag är flexibel och har både bredd och djup i min kompetens. Därför är det så lätt att flytta runt mig bland arbetsuppgifterna samtidigt som jag befinner mig i ett yrke som i sig också ändrar sig. Sedan handlar det väl också om att jag gärna vidgar mina vyer, tar på mig mer och nya uppgifter.

Men jag känner igen mig i problemet från 2007. Jag kan aldrig skriva en aktuell arbetsbeskrivning. Så fort jag fått en rutin på pränt så är den inte aktuell längre. Och jag har så många funktioner. I veckan som varit ha jag arbetat åt två enheter. Jag har också skrivit på en lathund som vårdpersonal efterfrågat. Och så har jag kollat upp min elev där jag ansvarar för handledningen. Samt skrivit på min föreläsning jag ska hålla om ett par veckor. Och bokat in en annan föreläsning jag ska ge i december och där jag i nästa vecka ska börja skriva ihop material. Intranätet har jag också uppdaterat. Säkert har jag gjort mer som jag inte minns. Jo, jag kollade upp registreringar från andra enheter, om de var adekvata och om de hade någon ekonomisk konsekvens. Det jag räknat upp är en bråkdel av vad jag gör under en vecka. Och den ena veckan är inte den andra lik. Inget konstigt i sig, men om jag säger att jag egentligen inte ska göra något av det? I min tjänst ingår inget av detta, utan jag gör det utöver ordinarie arbete. Det är därför jag vill få det renodlat. Låt mig göra det jag har kompetens till. Låt mig göra det som ingen annan kan. Låt andra ta de uppgifter som de behärskar.

Jag har lite mardrömmar kring det jag skrev i går. För jag vet inte vad som förväntas av mig. Att få ett större och övergripande ansvar sätter press. Även om uppgifterna renodlas.

Nu kan jag nog släppa jobbet lite. Det har varit en halv arbetshelg och nu börjar min helgledighet. Jag kommer inte att skriva om jobbet förrän nästa gång jag arbetar. Tidigast.

Måtte jag slippa skriva en arbetsbeskrivning. Jag kan inte ens formulera den muntligt.

Mot målsnöret

November 5th, 2010

Där är mycket att tänka på. Mitt arbete tar numera upp en stor del av min fritid. Anledningen vill jag inte gå in specifikt på, men jag kan säga att där verkar hända en del med min tjänst. Om det går vägen. Själv känner jag mig mest förvirrad över de motstridiga krafter som verkar. Allt ligger inte inom min kontroll, om vi säger så. Det roliga är ändå att jag vid onsdagens utvecklingssamtal fick "önska fritt". Så det gjorde jag. Och dagen efter slog det in. Nä, inte riktigt så. Men första steget har tagits. Hur, när eller om nästa steg sker vet jag inte. Just nu ser det positivt ut för min del. Och just detta - hur jag ska komma vidare - funderar jag mycket kring. Även om det mesta ligger hos andra att ta beslut om, så har också jag något att säga till om. Jag får kort som jag måste lära mig att spela med. Hoppas jag inte sumpar det. Jag har väntat i sex år. Målet är inom räckhåll.

Tombolahöst

November 4th, 2010

För att glädja alla som tycker att hösten är ryslig har jag några nyheter:

1. Sedan förra veckan kan man köpa semlor (Konsumbagaren).

2. Från och med i dag kan man köpa lussekatter (Pressbyrån).

3. I dag tändes julbelysningen på mitt torg.

Egentligen beskriver ovan det allmänna kaos som uppstått också för min del denna höst. Logik brister.

Glee Glue

November 3rd, 2010

Hittills i år har jag haft 64 inplanerade möten/samtal/föreläsningar på jobbet. Jag misstänker att det blir fler än så eftersom året ännu inte är över. Förstår ni att jag aldrig hinner jobba?

I dag hämtade jag min dvd-box med Glee och har hunnit se tre avsnitt hemkommen från jobbet. Men dygnet är inte slut än, så jag lär hinna se fler avsnitt. Jag får passa på i kväll nu när jag har höstlov från universitetet.

Det jag inte känner igen hos mig själv i dag är att jag tappat geisten totalt. Trots den långlediga helgen så känner jag mig väldigt trött och sliten (inget nytt, va?). Anledningen känner jag till och den tog jag upp på dagens utvecklingssamtal. För många drar i mig från för många håll. Jag känner mig otillräcklig. Så jag tappar sugen bara av att komma innanför dörrarna på arbetet, för jag vet att oavsett vad jag gör så är där alltid någon önskan jag inte kan uppfylla. Främst min egen önskan om att göra ett gott arbete.

Äh, känns som det är dags för lite Glee.

[youtube]sefQqCMusJI[/youtube]

Humoristisk serie, men... Det känns också som en korsning mellan En värsting till syster och Körslaget. Vilket alltså inte är en fördel.

Mellan syren och hägg

November 2nd, 2010

Hur fyra och en halv dags ledighet kunde gå så fort övergår mitt klena förstånd. Jag hann bara göra det nödvändigaste, det vill säga sova. Åtminstone kommer jag inte ihåg om jag gjorde något mer. Där förståndet bor är det som sagt mycket klent. Rena kalhygget. Ekodal. Tomt och innehållslöst.

På ett sätt har det varit en minisemester där jag kunnat släppa (nästan) allt. Nu drar "fullt ös" igång igen. Fortfarande vet jag inte om det blir någon ledighet kring jul, så det är möjligt att jag inte får någon ledighet förrän det är dags för sommarsemestern.

Något jag funderat på i dag är ett samtal som jag hade med ansvarig inom hämndtjänsten. Jag fick frågan om jag inte borde gå ner i arbetstid. Det är en märklig fråga som jag anser komma från fel person. Jag har föreställningen att om man kan så ska man arbeta. Och alla kan jobba i någon form, i någon grad. Själv anser jag att jag kan arbeta 75 % även om det tar enormt på krafter, lust och energi. Problemet är inte tjänstgöringsgraden - problemet är innehållet i tjänstgöringsgraden. Att hämndtjänsten lägger sig i detta handlar förmodligen mest om att jag tär på kommunens finanser. Finanser som jag bidrar till genom att arbeta och betala skatt, samt betala för den "service" jag erhåller. Kanske de borde ringa runt till sina brukare - de som inte arbetar alls - inom kommunen och be dem börja arbeta och göra rätt för sig? Det låter lika dumt när man vänder på det vilket bevisar att kommunen inte har med saken att göra.

Det är jag i samråd med min läkare som avgör om jag ska gå ner i tjänsgöringsgrad (vilket FK säkert inte acceptera). Innehållet i arbetet är något som är mellan mig och arbetsgivaren. Och inte tror jag att jag får någon lättnad. Det är väl bara att köra på som vanligt. Fullt ös...

Some kind of magic

November 2nd, 2010

Ett nytt trolleritrick. Jag går in i köket ensam. Öppnar kylskåpsdörren och stänger lika snabbt. Tada! Och där står en kisse bak kylskåpet och tittar fram. Än har jag inte listat ut hur hon gör.

Sex upphöjt till fyra

November 1st, 2010

Kan Jerry så kan jag.

4 TV-program jag ser:
- Stargate Universe
- The Event
- Spartacus: Blood and Sand
- Human Target

4 saker jag har gjort idag:
- Gett Gazzy rökt skinka och räksallad
- Köpt mjölk
- Svarat på jobbmejl
- Varit ledig

4 saker jag längtar efter:
- Julledigt (om semestern går igenom)
- En latte
- Min dvd-box med Glee som kommer i morgon (förhoppningsvis)
- Ett par nya glasögon

4 saker på önskelistan:
- En ny tv (nuvarande har pendlande ljud - oftast ljudlöst)
- En ny soffa (tyget har gått sönder)
- Eget arbetsrum
- Att man använder min kompetens rätt på jobbet

4 saker jag avskyr:
- Doften av urinvägsinfektion
- Bli väckt
- SD
- Flexibilitet

4 jag utmanar:
- Frederick
- Ylva
- Ronny
- Amalia

Empty

November 1st, 2010

Bör jag vara orolig över att antivirusprogrammet inte hittar några filer i min dator att skanna?

Samtidigt som ovan meddelande visades så genomförde programmet en skanning av datorn och alla dess filer. Jag förstår inte logiken.

Packad

November 1st, 2010

Om jag ska skratta eller gråta vet jag inte riktigt. Därför valde jag medelvägen svettas.

Det finns en jobbig vecka i höst. En vecka där jag ska arbeta 47 av 30 timmar. Jag har fasat inför den veckan. Dock har jag lyckats lösa det hela genom att två halvdagar ta timsemester. Därför känns veckan nästan okej.

Tills i dag. Jag fick en förfrågan om jag inte kan vara föreläsare under en utbildningsdag. Gissa vilken vecka det handlar om?

Just nu ser planen ut som följande:

Dag 1:
- Utvärdering och samtal med min elev.
- Föreläsa på utbildningsdag.
- Ett tre timmarsmöte.

Dag 2:
- Timsemester förmiddag.
- Fördjupningsutbildning (Arbetsgivare betalar för att jag ska gå fortsättning på det jag studerade på högskolan 2006/2007. Jag har fått göra dignostiskt test inför utbildningen).

Dag 3:
- Fördjupningsutbildning dag 2.

Dag 4:
- Fördjupningsutbildning dag 3.
- Timsemester eftermiddag.

Dag 5:
- Fridag!

Dag 6:
- Arbetar helg ensam (täcker som vanligt upp för mellan 10-12 kollegor).

Dag 7:
- Arbetar helg ensam.

Jag blir stressad bara av tanken på hur splittrad jag kommer att vara den veckan. Dessutom när det gäller föreläsningen, så har jag ingen aning om vad man är ute efter. Att skriva ihop en föreläsning på kort varsel är inte helt enkelt. Där krävs så mycket föreberedelse att det inte är klokt även om jag kan mitt ämne och kan berätta fritt.

Svetten rinner nedför ryggen på mig... Av stress. Nervös blir jag aldrig.