Flärdskrivaren

Fjorton dagars ledighet är till ända. Det har varit lata dagar. Något jag behövt hur svårt det än är att släppa tanken på jobbet. November och december var fruktansvärda där jag fick offra många fridagar för att istället jobba. Fridagar som jag alltså flyttade till slutet av december.

Jag lär mig något av detta. Som att jag gjorde rätt i somras när jag var ledig i drygt fem veckor parallellt med att jag ändå jobbade mina arbetshelger. En lagom mix av vila och arbete. I motsats till dessa fjorton dagars ledighet som mest varit en pina även om jag behövt återhämtningen. Jag ska försöka att reprisera sommarsemestern även kommande sommar.

Om jag nu inte helt avsäger mig helgarbetet. Det är frestande. Jag känner att jag behöver fler arbetsdagar i veckorna när verksamheten är igång. Många försöker nå mig men lyckas inte p.g.a. alla mina fridagar. Helger är jag väldigt ensam på jobbet, ingen försöker nå mig då. Kanske jag skulle klara det ekonomiska avbräcket med förlorade ob-tillägg. Känns ändå surt att förlora en månadslön per år.

Nytt arbetsår (efter morgondagen). Undrar hur det kommer att te sig? Arslet fullt har jag alltid haft, och även om jag är lovad lättnad så tvivlar jag. Jag har hört det förr, så att säga. Men det är samtidigt spännande eftersom vi är utlovade väldigt stora organisatoriska förändringar samtidigt som vi alla byter tjänstetitel.

Årets sista arbetsdag. Undrar vad jag missat under min frånvaro? Mycket, skulle jag tro. En dynamisk verksamhet som aldrig vilar. Därför arbetar jag nyårsafton.