Archives for: February 2011

Skyndsamt

February 28th, 2011

Föreläsningen gick bra. Mötet gick bra. Snabbt inom apoteket. Fixar just nu en burgare funnen i frysen. Småstädar lite. I morgon ledig, men sitter i möte hela förmiddagen. Får skynda mig hem, lägenheten ska besiktigas. Lite stressad.

Hatobjekt

February 27th, 2011

Undrar om Palmehatet och Carolahatet är samma typ av hat. Sånt jag funderar på en söndag.

Schlagermassaker 4:2011

February 26th, 2011

Hade SVT haft lite stake hade man nu dragit sig ur Eurovision Song Contest.

Deltävlingen i Malmö hade de bästa låtarna. Nåja. Några av de bästa. En del låtar var som vanligt skit. Ja, de flesta alltså.

The Hunter - Melody Club
Ljusshowen i det här bidraget fick mig att fundera på om jag skulle få epilepsianfall. I wish! Medelålders likbleka karlar med svartfärgat hår som framförde något intetsägande popaktigt.

Better Or Worse - Julia Alvgard
Nu blev jag glatt överraskad! Inte över låten, men väl sången. Hon kan sjunga! Sånt är ovanligt i schlagersammanhang. Helt okej låt. Inte mer än så.

En blick och nånting händer - Lasse Stefanz
Nu förstår ni varför jag flydde Skåne och Kristianstadstraken. Enought said! Behöver väl inte dra några paralleller med förra veckans PRO-skämt (permobilen)?

Alive - Linda Pritchard
Ännu en stark pipa! (Sjunger man relativt rent i dessa sammanhang så har man en stark pipa). Låten var väldigt Makedonien, det vill säga pampig ballad. Jag trodde inte Kempe hade det i sig. Jo, han är känd för sina svulstiga ballader, men detta var riktigt bra. Om än lite daterat. Fungerar sådant här fortfarande ute i Europa? I kväll fungerade det åtminstone, för det blev en biljett till Andra chansen.

Run - Anders Fernette
Jag försöker fortfarande förstå detta. Var där en låt? Och någon som sjöng? Där låt och sång hörde ihop? Förutom det inte följde vartannat, så var där en hel del falsksång. Särskilt run-vrålen i refrängen. Sistaplats, va?

E de fel på mig - Linda Bengtzing
E de fel på folk? Hur kan man rösta fram detta till final? För käckt. För Bengtsigt. Schlagerhora. Torskröstning.

Leaving Home - Nicke Borg
Underbara stråkar. Jag gillar inte riktigt rockballader, men det fungerade. Stod ut lite i startfältet. Snyggare hästsvans än den som Olle Jönsson hade. Snyggare piercingar också. Redan här (när jag hörde låten) förstod jag att detta var en finallåt. Efter att ha hört alla 32 bidrag så lutar jag åt att hålla detta som min favoritlåt. Mest för stråkarnas skull.

Dance Alone - Love Generation
Slätstruken låt. Den framfördes bra, men jag gillar varken tjejgrupper eller killgrupper. De får aldrig riktigt till sången. Vers som hackas upp mellan olika sångare. Refräng som saknar stämsång. Kanske detta är en låt som växer, men jag är tveksam. Känns lite som en överbliven låt som man kastar in i melodifestivalen och hoppas på att den ska generera en ekonomisk vinst, eller nåt. Andra chansen. I sig ganska självklart.

Positivt: Borg till final. Lasse Stefanz ute på plats 5.
Negativt: Bengtzing till final. Alvgard utslagen.

Jag vet inte om jag förstod det där med The Ark. Varför militärer? Och om man nu håller en avskedsföreställning (med en låt?), varför inte inför sin egen publik? Aldrig trodde jag att de skulle stå på en melodifestivalscen igen efter hur häcklade de blev då de vann för att sedan hamna i botten i ESC.

Nu har jag kommenterat alla 32 bidragen. Då behöver jag inte skriva något om Andra chansen eller finalen? Skönt.

Noll koll

February 26th, 2011

En sak finner jag väldigt märklig. Eller två. Det beror på hur man ser på det.

I min profession
Stenkoll på läget. Knivskarpt minne. Effektiv. Väldigt omnipotent. Inga misstag.

Privat
Får påminnelser om att jag inte skickat in blanketter i tid (t.ex. frågor från Statistiska Centralbyrån). Förstår inte mitt elavtal. Har ingen koll på inkomster/utgifter. Noll koll. Obetydligt minne. Ineffektiv. Inkompetent. Dabbar mig ständigt.

Att klara av en administrativ yrkesroll, men misslyckas med motsvarande i hemmet, är för mig totalt obegripligt. Papper förvirrar mig. Innebörden av vad som står i dessa papper gör att jag känner mig dum. Men raka motsatsen på jobbet. Varför är det så här?

Kanske jag bara känner mig omotiverad hemma och tycker att jag inte vill lägga tid på sånt. Dessutom är jag ganska trött när jag är hemma och låter minnet och sinnet vandra utan fokus. Jag lägger all energi på jobbet och lägger en ära i att klara av det på bästa sätt. Jag vill inte skylla på ms (okej, det inverkar väl). Kluven personlighet?

Röran att fundera på i helgen

February 25th, 2011

Det har kört ihop sig inför nästa vecka. Jag tar det med ro. Allt brukar lösa sig och i nödfall klonar jag mig själv. Mitt schema är tajt och det som ställer till det är att min lägenhet ska besiktigas. Nej, jag ska inte flytta. En ny renoveringsplan ska sjösättas och då måste alla lägenheter ha samma ursprungsstandard.

Fördelen är att de lyckats pricka min fridag. Nackdelen är att jag samtidigt sitter i en annan kommun då jag bokat in ett arbetsmöte på min fritid. Så tajt är mitt arbetsschema - att jag i praktiken inte har några fridagar. Alla extra timmar läggs på flexhögen (tid mot tid) som jag sedan ska ta ut snarast. Tyvärr får man inte längre ta hela flexdagar.

Avtalet har ändrats, man får ta max halvdagar flexledigt. Jag förstår inte varför. Arbetsgivaren påstår att det blir för mycket produktionsbortfall och att det blir för dyrt med ersättare/vikarie om man är flexledig en dag. Alltså! För det första har jag aldrig, aldrig varit med om att jag fått en ersättare eller att någon annan utfört mitt arbete. Allt ligger och väntar på en även om man är sjukskriven en halvår. För det andra så blir produktionsbortfallet större när man bara jobbar några timmar en dag istället för en heldag. Man är effektivare under åtta timmar och en flexledig dag inverkar inte så mycket i det stora hela. Men detta duttande med flextimmar gör att det blir varken hackat eller malet.

Ja, nästa vecka. Jag ska ge en föreläsning. Närvara vid ett möte. Påbörjar mina nya arbetsuppgifter 100 % av min arbetstid. Jobbar extra på min fritid. Och ska stötta verksamhetern med personalbrist. Det sistnämnda är otroligt ur perspektiven att jag 1) släppt gamla jobbet som detta ingår, samt 2) själv aldrig får stöttning i mitt arbete.

Lätt frustrerad. Det får bli kloning nästa vecka. Och ta ut flex? Hm... När?

Jo, jag tar det med ro. För något kommer att haverera. Antingen jag, eller så blir något möte hastigt och lustigt. Det sistnämnda är ganska vanligt. Dock aldrig jag som ställer in.

Avbrott

February 24th, 2011

Nu har jag kommit in i den sådan där period igen. Där jag jobbmejlar på min fritid - natt som dag. Det märkligt är att jag inte är ensam om det. Jag får ju svar på mina mejl, så fler verkar sitta hemma på sin fritid och gör samma sak som jag. Samtidigt är detta något som behövs. Det löser saker. Det drar upp riktlinjer för kommande arbetsdagar. Mångas scheman ska pusslas ihop för att få till stånd vissa arbetsmöten. Skulle man suttit och gjort dessa planeringar på arbetstid skulle man aldrig kommit någonvart.

Exakt kl. 19.29 drabbades jag av den stora tröttheten. Det var väl då jag kände att arbetsveckan var över och luften gick ur mig. Nu får jag några behagliga dagar fritt där jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Jo, tvätta. Handla. Skriva en föreläsning (som ska vara klar före måndag). Trots att jag har mycket att hinna med så känns det inte riktigt strukturerat. Och det brukar betyda att jag sover bort mesta av tiden och struntar i vissa måsten. Men föreläsningen måste jag skriva ihop.

Migränen finns kvar om än något långt bak i någon undangömd hjärnventrikel. Kände ett att ett akut anfall var på gång i förmiddags, men då var jag snabb med tabletterna och det hjälpte... hjälpligt. Jag har uthärdat dagen utan problem. Hoppas jag får en migränfri ledighet.

Migrän

February 23rd, 2011

I måndags satt jag på en föreläsning då jag plötsligt fick migrän. I normala fall hade jag då genast rusat iväg och tagit förebyggande medicinering, men det var omöjligt nu. Jag uthärdade dagen med migrän. I går var jag ledig och kände inte så mycket av huvudvärken, men i dag! Den återkom med förnyad styrka och det är möjligt att det var ett nytt anfall som inträffat under natten då jag sov. Jag vet inte säkert.

Det blev ändå för mycket. Trots Treo och kaffe försvann inte huvudvärken/migränen, så det var bara att packa ihop lite tidigare och åka hem för lite sömn. Vilket inte hjälpte. Så jag har mer eller mindre nu haft migrän i tre dagar. Det tar rätt rejält på ork och motivation. Under kvällen har jag tagit den rätta medicineringen och just nu känns det uthärdligt. Oavsett hur jag mår i morgon så måste jag till jobbet. Jag försöker alltid. Visar det sig att det inte fungerar, ja då åker jag hem igen.

Periodvis har jag migrän. Nästan aldrig så att jag kräks även om jag mår illa. Kanske jag kräkts 2-3 gånger totalt p.g.a. migrän. Värst var väl när jag var nyopererad och de yttre stygnen flög sin väg med konsekvensen att jag sedan fick infektion i operationssåret som läkt ihop väldigt fult.

Första gången jag fick migrän var våren 1993. Jag minns det så tydligt eftersom jag blev chockad över ögonflimret som förblindade mig. Jag hade ett vikariat på sjukhuset och sprang in till min läkare (d.v.s. den läkare jag jobbad åt) som inte kunde bry sig mindre.

Egentligen hjälper ingen behandling. Jag har testat allt. Även undvika kost som kan ge migrän, men det har ingen betydelse. Det hela verkar bero på årstid (vår/höst), yrke (kontorspersonal överrepresenterat) och ärftlighet (båda föräldrar). Utlösande faktor är inte kost. Det är framför allt starkt ljus, starka dofter och höga ljud. Det som lindrar bäst är att vid första symtomet ta dubbel dos Diklofenak. Huvudvärken kommer, men inte lika intensivt.

Tänk om jag hade haft möjlighet att ta tabletterna under den där föreläsningen. Så pigg jag hade varit i dag! Och så gott mat skulle smaka.

Den dagliga frustrationen

February 22nd, 2011

Det jobbigaste med att ha en ledig dag är när mejlservern på jobbet inte nås hemifrån. Den kraschar ständigt, men det brukar fixas på några minuter. I vanliga fall. I åtta timmar har jag försökt komma in på mejlen, men det går inte. Sånt gör mig sur. Däremot är det inga problem med att komma åt jobbets intranät hemifrån. Men nu var det mejlen jag ville komma åt.

Ledig dag. För trött att gå till affären där jag inte varit på en vecka. Till helgen kanske? Det jag hunnit mellan sovstunder är inte mycket. Dock har jag blivit färdig till att beställa säsong 6 och 7 av Star Trek Voyager samt lite nödvändiga läkemedel för närmare 30 000 kr. Absoluta nödvändigheter med andra ord. (I motsats till typ mat).

Nu är jag inne i en sådan där period igen. Oro. Över hur jag ska få ihop tiden. Jag tänker konstant på detta. Nya och gamla jobbet har en överlappningsperiod nu under en månad, där jag ska utföra båda jobben till fullo. Plus lite till. Tur att jag är trött och kan fly in i sömnen.

Jag får ofta frågan varför jag kan hålla igång så som jag gör, där många upplever att jag gör och hinner så mycket mer än andra trots att jag inte arbetar heltid samtidigt som ms begränsar mig. Ja, säg det? Då är det ganska imponerande att man lägger på mer börda och förväntar sig att det ska fungera. Var min gräns går vet jag inte riktigt. Vet inte om jag vill komma till den insikten. Men jag är pressad.

Som vanligt har mina planer raserats. Jag hinner inte göra det jag skulle under resten av veckan på jobbet. Det får jag göra på min fritid.

Det goda med det onda

February 21st, 2011

Vilken obehaglig chock det kommer att bli när snön försvinner. Trots allt är man ju nu van. Och kylan livar upp en dag som denna. Jag har haft migrän ett halvt dygn.

Okej dag

February 20th, 2011

Hittills har året varit väldigt slitsamt. Tröttheten har varit på gränsen till outhärdligt. Förlamande trötthet som ingen sömn råder bot på. Därför tog jag en knarktablett i går och den hade avsedd effekt. Det betyder ms-trötthet, annars hade tabletten inte gjort någon nytta. Ännu ett tecken på att tröttheten varit mer än extrem, är att jag trots tablett kunnat sova samt inte varit speedad. Ett normaltillstånd inträffade. Också i dag känns det bra, utan ny medicinering.

Kanske jag blundar lite för min hälsa. Jag noterar saker, men låtsas inte om det. Till 50 % vill inte veta. Till 50 % har inte tid. Tandläkaren som skulle bokat mig i december har inte hört av sig - jag har inte tid. Doktorn som skulle kallat mig senast i augusti har inte hört av sig - jag vill inte ha med dem att göra.

Mina årliga läkarkontroller har bara försvunnit. Förmodligen har det med vårdgarantin att göra. Den existerar inte för periodiska kontroller. Det viktiga är att hålla vårdgaratin för nya remisspatienters första besök, då det genererar pengar. Att jag själv inte ligger på beror på att jag för ett år sedan fick ett mycket otrevligt brev från sektionschefen (läkaren), där han beskrev hur fruktansvärd jag var som person och gott kunde skylla mig själv som inte får den behandling jag har rätt till. Som en hämndaktion efter att jag anmälde dem för två år sedan när de inte uppfyllde de lagstadgade krav som åligger dem där de skyllde på resursbrister. Resursbrist är aldrig en ursäkt. Enda fördelen med min anmälan var att sektionchefens egen chef gav mig rätt på alla punkter och kritiserade sin egen organisation som bristfällig. I skenet av det är sektionschefens brev mycket märkligt. Kanske han av sin chef fick en åthutning och måste ge utlopp för sin otillräcklighet genom att ge sig på mig, en patient.

När jag väl behöver ta kontakt med dem igen så kommer jag fortsatt att ställa krav på dem. Ibland har det sina fördelar att kunna organisationen och sina rättigheter. Men det straffar sig också.

Schlagermassaker 3:2011

February 19th, 2011

Tredje schlagerveckan (i Linköping) kändes väldigt onödig. Man blir trött på eländet. Det går inte att engagera sig vecka efter vecka. Särskilt inte som upplägget är det samma vecka efter vecka. Dåliga vitsar, dåliga sketcher , dåliga låtar, dåliga artister. Men har man väl börjat följa eländet så får man genomlida det ända till slutet.

Inte så mycket massaker. Det blir mest gnäll.

Lucky You – Linda Sundblad
Kunde hon inte åtminstone ha blekt tänderna så jag sluppit se nikotin-/koffeinfläckarna? Ingen stark röst. Intetsägande låt.

Tid att andas – Simon Forsberg
Kempes svulstiga musikallåtar lyfter aldrig förrän på slutet, och då är det för sent. Förresten har vi hört detta tidigare. Synd att Simon fick sistaplatsen, för han var inte sämsta sångaren i startfältet.

Enemy – Sara Lumholdt
Minns en gammal tidningsartikel för mer än tio år sedan. Där stod att A-Teens enda sångare som kan gå hur långt som helst heter Marie Serneholt. I och för sig håller jag inte med, men det är ju trist att hon är programledare för hela skiten och den som ratats som en kvalitativ sångerska sjunger ett solonummer. Verserna var katastrof, lät mest som en ulkning ifrån en spykaskad. Refrängen räddades av körsången. Låten i sig var märklig. Texten handlade om att du ska gå ner på knä, för kulan bär ditt namn, du är fiende. Så upplyftande. Not! Fast det blev värre textmässigt i låt nr 7.

The King – The Playtones
Ingen som minns tyska bidraget i ESC 2009? Vi hörde låten igen här. Gillar inte låtar som fastnat i en ”time warp”. Men det är där Kempes alla låtar återfinns. En typisk Kempelåt i en annan takt (fortfarande intetsägande och tråkig). Kan inte förstå hur sångaren kunde sitta vid ett piano och samtidigt ha ett mikrofonstativ som stack upp mellan benen. En koreografisk missprydnad. Och vad i helskotta har denna låt i finalen att göra?! Pensionärsröster förde den dit.

I Thought It Was For Ever – Shirley’s Angels
Låten hade fungerat om övergången mellan första versen och refrängen varit lite smidigare. Och om Shirley fått sjunga solo. Den sjungande M*I*L*F*-baletten gjorde att styrkan i Shirleys röst försvann. Därmed blev låten väldigt slätstruken. Andra chansen var väntat.

No One Else Could – Sebastian
The Cure i popkostym. Här tappade jag koncentrationen helt och började leka med Gazzy. Fungerar inte ens som radioskval. Enda fördelen jag kunde se är att Sebastian äntligen rakat huvudet. Hårfästet var tidigare högre än på Nicolas Cage. Det säger en del. Jag väntar fortfarande på att ”upptäcka” Sebastian, men då får han hitta vettiga låtar.

Spring för livet – Sara Varga
Precis som alla andra drog jag direkt jämförelsen med Lisa Ekdahl. Samma tråklåtar. Deprimerande i moll. Text om kvinnomisshandel och att man ska lämna mannen även om han säger att han älskar den har slår. Det kan man väl kalla för lördagsunderhållning? Låten var väldigt osmidig. Positivt att den gick i moll, men någonstans borde den gått över i dur och visa lite mer på att kvinnor är starka och kan ta sig ur misshandel. Nu blev det mest en snyfthistoria utan hopp till förändring. Det enda jag gillar med låten är att den gick till Andra chansen. Låten är annorlunda.

Popular – Eric Saade
Förra året skrev jag ”Och Eric sjöng rätt okej om än skakigt”, vilket fortfarande stämmer. Inga sura toner, men off-key vid ett flertal tillfällen. Kempebagatell. Direkt till final. Inte p.g.a. låten, men p.g.a. artisten (och fuktighet i nedre regionerna hos en viss målgrupp). Trodde detta var en musiktävling? För att övergå till texten. Han sjunger om att han vill bli populär så att han får en tjej innan hon försvinner. Målet till popularitet går via skadegörelse av en… busskur?

The Hurricane drabbade Lena Ph som sjöng cover på sig själv, i rockversion. Eller gjorde hon det? Samma takt och samma tonfall som i originalet, det var bara musiken som var annorlunda. Nej, detta tillförde inte något.

Ibland önskar jag att SVT hyrde in mig som smakråd för melodifestivalen. Jag hade hindrat dem från att genomföra dåliga idéer. Som att alls sända melodifestivalen.

Vardagsmysterier

February 18th, 2011

Det var nära! Att jag glömde blogga. Inte för att jag är upptagen med något annat, men ibland verkar det som om rutiner bara är som bortblåsta. Jag har tur som kommer ihåg att ta mina sprutor varje dag. En glömde jag, vaknade mitt i natten, kom inte ihåg om jag tagit sprutan och fick ringa ömma modern. Mitt i natten. Jag behövde ett bollplank för att försöka utröna om jag tagit sprutan eller inte. Vi kom fram till att jag hade missat det och jag fick ta sprutan då. Mitt i natten.

Dagen har varit högst ordinär. En ledig dag där hämndtjänsten kom på besök. En ledig dag där jag ringde flärdtjänsten för att boka resor till jobbet i helgen. En ledig dag där jag tvättat och bytt i sängen.

Flärdtjänsten är konstig när man ringer:
- Det är mer än femton personer före dig i kön.
- Det är femton personer före dig i kön.
- Det är fjorton personer före dig i kön.

Nedräkningen i sig är inget konstigt, men när jag kom till plats åtta:
- Det är åtta samtal före dig i kön.

Vad är det för magisk gräns vid åtta som gör att man ändrar från "personer" till "samtal"?

- Du står nu först i kön.

Som person eller samtal?

- Det är nu din tur!

Jaha, tack?! Behöver de upplysa om det? Räcker det inte med att de istället svarar?

Nåja. Dessa små vardagsmysterier. Kanske är det detta som gjorde att jag blev så disträ att jag nästan glömde blogga?

Vändningen

February 17th, 2011

I några veckor har jag känt ett inre motstånd till den nya befattning jag får. Kanske för att jag efter att ha sökt en femte gång på sju år äntligen fick förfrågan om jag kunde tänka mig ta tjänsten. Inga andra var intresserade den här gången. De som haft möjligheten säger att det inte är något som intresserar eller passar dem. Men att tjänsten är perfekt för mig. Vad säger det om deras syn på mig? Det är väl lite det motståndet jag känt inom mig. Mina meriter eller kvaliteter lyfts inte fram, bara det att ingen annan är intresserad. Känns så... slaskigt. Även om man också bedyrat att så inte är fallet.

Detta att ingen är intresserad (tjugo kollegor har haft möjligheten att visa sitt intresse innan man hade sökt inom en vidare krets) känns som sagt inte upplyftande. Men så berättade jag om min nya befattning på ett möte, i ett annat sammanhang, med andra människor. Kommentaren var uttrycklig avvundsjuka (inte svartsjuka) där man tyckte att jag hade haft en himla tur att få göra något som är "så kul och intressant". Plötsligt har jag börjat omvärdera min egen inställning. Trots allt kanske det inte är så dumt? Samtidigt kanska jag ändå förlorat något på vägen i form av engagemang (vilket aldrig sägs visa sig då jag tydligen är en A-personlighet) eftersom jag trots allt sökt tjänsten fem gånger. Jag minns inte varför jag så gärna ville ha uppgifterna initialt eller varför jag sedan aldrig gett mig utan sökt om och om igen.

Vidare har det känts lite avslägset eftersom jag inte fått officiella behörigheter eller utbildning. Det kommer. Men jag har inte fått besked om när. Det enda jag vet (vilket är bra) är att jag 21 mars ändrar mitt schema, får ny lön från 1 april, samt eget rum den 18 april. Men från och med nästa vecka kommer jag i praktiken delta i på alla obligatoriska arbetsmöten parallellt med mina "gamla" arbetsuppgifter.

Kanske det är därför jag känner mig så trött och sliten? Det har varit väldigt ostrukturerat (flummigt) och först nu börjar jag få en tidsram.

Det här kan nog bli rätt så kul. Jag har redan börjat smida planer med vad jag vill åstadkomma. Så engagemanget finns där nog.

Inget märkvärdigt alls

February 16th, 2011

Som jag tidigare sagt så gillar jag inte födelsedagar. Jag firar inte. Åldras är inget problem, det hör liksom till. Men detta att uppmärksammas! Jag vet inte varför det kryper i mig. Själv försöker jag tona ner det hela och inte berätta när jag fyller år, men där alltid någon som håller reda på det.

Jag fick en blomma på jobbet. Även om jag blev glad (de fick fråga om jag verkligen blev glad, för jag såg inte glad ut), så tycker jag synd om kollegor som skramlat ihop pengar. Det hade räckt med ett grattis i förbifarten. Varför göra en affär av det? En ekonomisk affär.

Okej, jag är kluven. Jag fyller år för andras skull.

Parentes

February 15th, 2011

Kommentarerna är besvarade. Det har varit mycket och i dag tog jag mig tid att besvara tre veckor bakåt i tiden.

Bemärkelsedag

February 15th, 2011

Nu börjar det bli svårt att räkna.

1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011

Bloggen (tidigare nätdagboken) fyller år i dag. Tolv år om jag räknat rätt. Den ursprungliga tanken var "ett par månader", som sedan ändrades till "över sommaren", som i sin tur ständigt skjutits framför mig. I dag säger jag att jag kommer att blogga så länge jag kan och får. Det är inget beroende, men en vana. En stund till reflektion över dagen där jag tvingas till eftertanke och summering. Nästan terapeutiskt. Vad som sedan kommer på pränt är en helt annan sak. För varje inlägg jag publicerar rederar jag uppåt fyra texter som jag inte tycker är publiceringsbara av olika skäl.

Min blogg är nu nästan tonåring. Och jag minns inte mycket av förskoleåldern.

Inledningen 1999-02-15:

Jaha... Så har jag då äntligen blivit någon. I dagens samhälle måste man ha en hemsida på nätet för att räknas, verkar det som.

Min reaktion på omvärlden

February 14th, 2011

Det första jag kollar efter att ha kommit hem från jobbet är text-tv. Där stod något om att Harry skulle vara bestman till prins William. Av någon anledning tänkte jag Harry Potter. Det var fel. Lillebror prins Harry. Så fantasilöst.

Vidare kunde man läsa att 80 personer insjuknat i legionella hemma hos Hefners Playboy Mansion. Jag vet inte.... men... Det är väl inte det värsta man kan dra på sig där?

Måndag. Jag orkar inte tänka. I dag har jag förvirrat gått vilse flera gånger på jobbet. Åkt hiss till fel våningsplan och så. Det är jobbigt att ha haft ledig långhelg.

Symbios

February 13th, 2011

Gazzy (som är katt) förstår vissa kommandon.

Hopp!
Då hoppar hon ner från mig. Det betyder att jag ska resa på mig och att hon måste flytta sig.

Vatten!
Hon springer då som en galning till vattenskålen, för det betyder att jag ska ge henne nytt friskt vatten.

Egentligen förstår hon precis allt jag säger, men ignorar det oftast. Jag har alltid varit ignorerad (i över 40 år). Så hon är inte ensam om att ignorera mig. Ibland kan man se på henne att hon förstår. Säger jag "Är du en fin liten slampa?", så ignorerar hon mig men slår väldigt ilsket med svansen.

Jag skriver inte så ofta om Gazzy, men hon finns där alltid - i min närhet. Är jag hemma finns hon alltid inom en meters radie. Just nu vilar hon svansen på datormusen. Hennes enda sätt att få lite beröring när jag sitter vid datorn. Vänder hon sig om så pausar jag från datorn och kliar på nosen. Favoritgoset är att jag gnuggar på hennes nos, inte på näsryggen utan på den pälslösa lilla trekanten till nos. Dock får jag inte hålla fingret i stillhet, för då får hon panikkänsla av att kvävas.

Och här vände sig kissen om. Nosen ska gnuggas.

Schlagermassaker 2:2011

February 12th, 2011

Göteborg hade, precis som förra veckan i Luleå, inget att komma med i melodifestivalsammanhang. Värsta skymfen var dock att man åter dammat av Christer Sjögren och defibrillerat tillbaka honom till ett pseudolevande tillstånd.

Och en sak till. Vinjetten. Varför ser den ut som en gigantisk multiägglossning?

7 days and 7 nights - Brolle
Lite förvånande var det att höra Brolle i kvällens enda obligatoriska dansbandslåt. "Låt" är kanske mycket sagt. Oftast när låtar inte fungerar beror det på att vers och refräng inte hör ihop, mer verkar vara ett hopkok av två låtar. Här hade man blandat ihop 4-5 låtar till en plågsam sörja av, ja jag vet inte. Brolle då? Tja, det där med trovärdighet. Att se ut som en Boppershorunge samtidigt som man lyckligt sjunger om hur bruttan ljuger och undanhåller sanningen, känns inte så framgångsrikt. Därför är det ett mysterium (för Det okända?) att detta blev en finalvinnare. Folk har ingen smak. Misstänker att det beror på att Brolle är med i Ladies night. Vibratorsubstitut. (Han rör sig som en sådan också).

My heart is refusing me - Loreen
Street performance på scen. Intrasslad i ett garnnystan. Mummel-mummel i vers, dålig på att artikulera. Yeah-vrål i refräng. Väldigt öststat. Skulle faktiskt fungera att skicka till Düsseldorf i maj. Inte min favoritlåt, långt ifrån, men vi skulle få röster av Azerbajdzjan och Armenien. Möjligheten finns kvar, för låter dyker upp i Andra chansen.

Ge mig en spanjor - Babsan
Lite småmys för kommunala homofob-SD:aren. Lite ofarligt med transande man som sjunger om hur han vill ha en riktig karl. Jag förstår att man behöver en dragqueen till denna låt för att dra bort uppmärksamheten från den obefintliga låten med massor av dagisrim. Funkar inte. Två fel gör inte ett rätt. Dock tycker jag att Lars-Åke sjunger bättre än transkollegorna After Dark i La dolce vita. Men vem gör inte det?

Vaken i en dröm - Elisabeth Andreassen
Fin låt om än mesig. Ballader som inte lyfter tillför ingenting. Särskilt inte när hela sångtexten är uppbyggd av plattityder. Samtidigt är jag glad att Bettan fick en låt som inte är en klassisk schlager, så vi får se henne i något annat. Synd att låten inte hade några kvaliteter att prata om.

I'm in love - Sanna Nielsen
Kors i taket! Ingen ballad?! Äh, jag är trött på schlagerslynan ändå. Hela hennes karriär står och faller med om hon får vara med i melodifestivalen eller inte. Låt den falla. Börja om. Finn en musikalisk karriär som inte involverar meldofestivalen! Och för Guds skull, hitta nya, intressanta och spännande låtskrivare! Ännu en obegriplig finalist.

Oh my God! - The Moniker
Första tanken var att det lät som om Ola Salo r*vkn*ll*d* DiLeva. Men ganska snart övergick det till brittisk 90-talspop à la Pulp/Blur. Riktigt glatt och käckt! Kanske inte så hemmahörande i dessa schlagersammanhang, men riktigt bra. Även om han såg ut som Alvin & the Chipmunks gone hare krishna. Jag hade hoppats på en finalplats, men det blev Andra chansen.

Elektrisk - Anniela
Darrig röst, ibland lysande. Tyvärr var både låt och text väldigt daterat till försommaren 1982. Eller hemmahörande i filmen G. El-le-lektrisk. Märklig text. Absolut en utfyllnad för att få ihop 32 bidrag till årets melodifestival.

Like suicide - Christian Walz
Ännu en darrig och svag röst, vilket var väntat efter vad jag hört tidigare. Dock inte så illa (tack vare öronsnäckan för medhörning?). Det som också alltid stört mig är Christians närvaro och karisma. Den är lika svag som falsetten. Låten tillförde inget. När han sjöng "burn", tänkte jag "brinn då". Men den sceneffekten kom aldrig. Därför hände inte så mycket mer än att man fick tre minuter falsk falsettsång.

Jag tycker det var olidligt att sitta framför tv:n i 1½ timme. Det glimmade bara till som hastigast i the Moniker. Mellansnack med mera var lika vidrigt som förra veckan. Trist att Bettan kom sist, men med den låten ganska självklart. Som veteran tror jag dock att hon kan ta nederlaget.

Förändringar

February 11th, 2011

F?r f?rsta g?ngen p? tolv ?r ska jag f? ett eget arbetsrum. Innan dess hade jag ett eget rum under n?gra m?nader. Annars har jag under 20 ?r aldrig suttit ensam, utan jag har alltid delat rum med minst en person till. S? detta k?nns ganska stort. Tyv?rr f?r jag v?nta i tio veckor innan jag flyttar in p? mitt nya rum, men det ger mig tid. Att fundra p? hur jag ska inreda. Jag tar med mig alla m?bler och saker som jag redan i dag anv?nder, s? det handlar mer om p? vilken v?gg ska jag h?nga mina tavlor, ?t vilket h?ll ska skrivbordet vara v?nt och s? vidare. Banala ting. Som jag aldrig tidigare beh?vt oroa mig ?ver. Det roliga i sammanhanget ?r dock att jag f?r det st?rsta enkelrummet. Det ?r jag tacksam ?ver. Samt att jag ?verhuvudtaget f?r ett rum. Under flera ?r har jag haft detta p? ?nskelistan eftersom jag har mycket bes?k och arbetsm?ten. En lustig sak ?r annars att jag tidigare nekats eget rum med motiveringen att jag inte arbetar heltid. Det ska jag inte g?ra nu heller, men jag sl?pper mina arbetshelger. Antalet dagar p? jobbet ?r of?r?ndrat, men jag tror man f?tt k?nslan av att jag ?r ledig mycket eftersom de aldrig ser att jag ?r d?r p? helgen. Men det tidigare motivet framst?r som l?jligt d? jag allts? fortfarande kommer att ha samma tj?nstg?ringsgrad som tidigare. Och pl?tsligt s? heter det inte l?ngre att deltidsarbetare ska dela rum med varandra, f?r min nuvarande plats tas av en heltid. S? logiken brister.

S? varf?r f?r jag ett eget rum? Min nya befattning ?r ink?rsporten. D? g?ller pl?tsligt inte den bristande logiken om hel-/deltid och rumsf?rdelning.

Jag m?ste s?ga att jag inte f?rst?r allt ?nd?. Men jag ska f? ett eget rum. Om tio veckor.

PS! Min nya befattning b?rjade g?lla genast, men det dr?jer innan mitt schema ?ndras, innan jag f?r b?rja med de nya arbetsuppgifterna, innan rumsflytten, innan jag f?r ny l?n med mera. Det finns ingen plan eller struktur f?r hur jag ska fasas in i allt det nya. Inte mer ?n att jag f?r rummet om tio veckor.

Reklamdags!

February 10th, 2011

Reklam ?r fascinerande. S?rskilt om man finner den i VeckoJournalen fr?n 1950.

Naturligtvis ?r det lakan man t?nker p? n?r befolkningsm?ngden ?kar.

Motvalls

February 9th, 2011

I hög fart rundade vi (flärdtjänsten) bergsväggen i den hårda eftermiddagstrafiken förbi Chalmers. Och höll på att köra över en gammal tant som var ute och gick mot körriktningen, mitt i körbanan. Där ingen trottoar finns. Undrar om hon överlevde i trafikrusningen?

En kilometer senare höll vi på att köra på en cyklist. Som cyklade mot körriktningen, mitt i körbanan.

Nästan hemma blev det tvärstopp. Två bilar hade krockat. De vägrade flytta sig från körfältet. Inga personskador, inga plåtskador. Men nummerskylten hade flugit av vid sammanstötningen, och nu stod de och väntade på polisen som de hade ringt efter.

Vad är det med folk? Det är inga normala beteenden. Jag är emot dödsstraff av idealistiska och humana skäl, men ibland kan nackskott vara befogade.

Jag vill inte skriva så mycket här, men i dag fick jag en ny befattning. Dock är jag fortfarande en tvivlare. Gjorde jag rätt?

Hemska namn

February 8th, 2011

Att heta Bert ?r inget man stoltserar med. ?nd? har jag hela dagen g?tt och t?nkt p? att det ?r min namnsdag. Att jag inte k?nner mig som en Bert. I och f?r sig k?nner jag mig inte heller som en Jonas.

Jag kan inte tycka att n?got av mina namn ?r fina. De passar mig inte. Jag k?nner mig mer som en Bj?rn eller en Jens. Det ?r inga popul?ra namn, men det handlar inte om det.

Det s?gs att man blir det man heter, att man v?xer in i sitt namn. Nej, jag har inte den uppfattningen riktigt. Jag har alltid k?nt olustk?nsla n?r jag blir tilltalad med Bert eller Jonas. Jo, b?da namnen anv?nds f?r att tilltala mig. F?r jag h?ra Bert-Jonas (jag har inte dubbelf?rnamn, bara tv? frist?ende f?rnamn) betyder det allvar. Att man f?rs?ker n? fram till mig med ett budskap.

De borde stryka Bert ur namnsdagsl?ngden. S? jag slapp g? runt och t?nka p? detta f?rhatliga namn. N?sta m?nad ?r det Jonas. Usch.

Note to self: I morgon borde jag skriva om 70-talisterna. F?dd 70-talist, men k?nner mig mer som 60-talist.

Jag ?r komplex.

Egostärkare

February 8th, 2011

Lite smickrad blev jag i dag eftersom jag erbj?ds en annan tj?nst. Om jag ska tacka ja vet jag inte ?nnu. Tydligen fanns d?r personer som g?rna s?g att jag skulle acceptera erbjudandet. Jag har natten p? mig att fundera. Under morgondagen ska diskussioner f?ras (jag har en kravlista). S? det st?r fortfarande och v?ger 50-50, men bollen ligger hos mig.

Lågmärke

February 7th, 2011

Tvivel. Det ?r ordet som b?st beskriver det jag k?nner inf?r... ja, allt! En os?kerhet som grundar sig i tveksamhet jag k?nner ?ver min egen f?rm?ga. Otillr?cklighet. Fr?gan ?r om det ?r hj?rnsp?ken. Nja, kanske inte s? mycket hj?rnsp?ken. Jag har varit utsatt f?r h?rda personliga angrepp de senaste veckorna och d? ?r det klart att man k?nner tvivel p? sin egen person. Samtidigt har jag n?tt den d?r gr?nsen d?r jag s?ger ifr?n, att jag inte accepterar ?vertrampen. Men jag m?ste rannsaka mig sj?lv ocks?, f?r att se om d?r ligger n?got korn av sanning i det jag attackeras med. Jag har f?rs?kt vara ?dmjuk, men det verkar inte hj?lpa. Det ?r dags att ta fram sl?ggan. S? fort jag benat upp all dynga jag f?tt p? mig.

Att skriva i termer av klichéer. Jag k?nner mig tvungen.

Baksmällan

February 6th, 2011

Dagen efter schlagerel?ndet. Jag p?minns endast av att f?reg?ende blogginl?gg handlar om det. L?tarna kan jag inte ens dra mig till minnes n?r jag f?rs?ker. S? intets?gande var de. Det som visuellt fastnat ?r Silvers million dollar grin samtidigt som hon g?r internationella sfinktertecknet. Hoppas jag slipper se det n?r jag st?ter ihop med henne p? Ica. (Jag sprang till Ica kl. 08 i morse, f?r jag t?nkte att hon inte kunde ha hunnit hem fr?n Lule?).

Ledig m?ndag. Det k?nns bra. Jag b?rjar v?rdes?tta fridagarna p? ett helt annat s?tt efter alla omstuvningar och ?vertidsveckor. Kommande vecka blir n?gorlunda normal. Och f?r f?rsta g?ngen p? ganska l?nge f?r jag en l?ngledig helg n?sta helg. Underbart! F?r jag drunknar i tv?tt.

Schlagermassaker 1:2011

February 5th, 2011

Antingen är det positivt eller negativt, det där med röstningen. Att man nollställer räkneverket efter att ha utsett första finalisten av två. Äldre orkar inte, alternativt är för snåla för, att ringa och rösta en gång till. Vilket då ger småglinen fritt fram att rösta in absurdum. Då får man fram modernare låtar utan töntstämpel.

Okej vi tar det från början. Melodifestivalen 2011 inledde i Luleå med deltävling nummer 1. Jag måste säga att det var en avslagen tillställning, som alla tidigare år. Töntiga inslag och mellansnack som inte ens nådde fnissvarning. Hurricaneresultatet hade varit roligare om Nanne hade framfört någon annans schlagerlåt i egen tappning, typ ett Så mycket bättre-stuk.

Men i det bottenlösa hål till så kallad underhållning gick mina licenspengar till följande:

Try Again – Dilba
Förra året hade Pauline (Sucker for love) en jätterosett på huvudet. I år hade den åkt ner runt midjan på Dilba. Är man 40 kanske man måste dölja den obefintliga midjan med en illusion? Och varför dansarna var Tron-klädda vet jag inte riktigt. Nåja. Låten. Hade jag inte haft text-tv-text på hade jag aldrig hört att där var en text som sjöngs. Det enda jag hörde var ett långdraget väsande, ungefär som när man öppnar läskflaskan väldigt sakta och låter kolsyran pysa ut. Annars var det en behaglig låt. Lite ofarlig. Som att lyssna på ett stillstående vattendrag.

Me and my drum – Swingfly
Boom chicki boom. Nämn en låt där Swingfly inte fått med de orden? Exempel: Låten Hey boy med Teddybears STHLM. Är man verkligen en rappare om man bara kan sjunga boom chicki boom? Låten. Jorå, den var faktiskt bra. Tror jag. Lite urvattnad i jämförelse med de låtar jag tidigare hört med Swinfly. Och ärligt – är det rap? Är det inte som att säga att Lill-Babs kan sjunga?

Something in your eyes – Jenny Silver
I detta startfält var detta den låt som kom närmast att vara en schlager. Som Brandstaklappen. Inte visuellt, men i musiken. Klapp-klapp. Hela tiden. Klapp-klapp. Det jag gillade var annars att sångtexten pågick hela tiden i snabbt tempo. När jag ändå nämner visuellt – var det internationella sfinktertecknet Jenny gjorde hela tiden med handen framför sitt högra öga? Och inte visste jag att hon kunde röra sig? Förra året var hela hon stelopererad förutom den där spastiska armen.

On my own – Jonas Matsson
Sjunger (ähum) man hur man ”walking” omkring så kanske inte det är så trovärdigt när man samtidigt ligger i en solstol? Sången måste jag kommentera. Engelskt uttal: Uruselt! Sångförmåga: Falsksång! I övrigt har jag gömt undan minnet av låten tillsammans med minnet av då jag råkade frysa två fulla kundvagnar falukorvar när jag praktiserade… Nä, jag har ”glömt”. Vissa saker ska man inte älta.

Oh my God – Le Kid
Jag förstod ingenting. Oh-oh-oh-oh känner jag bara igen som godtagbart i samband med när rektoskopiinstrumenten inte riktigt vill tränga in. Eller så är det bara jag som är anal. Någonstans så funkade bara det där plastiga för drygt 10 år sedan när Aque gjorde Barbie girl. Men då måste man ha en låt som fastnar (och inte rektoskopiinstrumentet).

Social butterfly – Rasmus Viberg
Låten borde diskvalificeras! Såg ni? Rutig flanellskjorta! I melodifestivalen?! Jag finner inte ord. Vilken skymf! Glitter och glamour lyste med sin frånvaro, precis som låten. Semibalkan. Alla karlarna på scen, utom Rasmus och keyboardisten, hade långt stripigt hår. Hade järnridån fortfarande funnits borde alla inblandade i låten förpassas dit. Och nej, inte heller jag förstod uttrycket ”social fjäril”. Eller så berodde det på att engelskan var väldigt nasal och på slang/dialekt (i vers, men inte i refräng).

Desperados – Pernilla Andersson
Som låttiteln antyder var detta enda låten på svenska. Som en svensk… öh… Rebecka Törnqvist, eller nåt. Texten var säkert fin, om bara själva låten hade haft lite schwung. Det jag dock mest störde mig på var betoningen på orden. De som sett Fame Factory vet att det är en dödssynd att uttala orden efter hur noterna går, då man ska uttala orden rätt oavsett hur noterna hoppar under ett enskilt ord.

In the club – Danny
”You and I through the night, in the club, in the club”. Översätter man det till svenska blir det Dansa i neon. Låtmässigt var låten daterad till, tja låt oss säga 2003. Med andra ord var detta inget nytt eller modernt. Att bygga upp en hel refräng med ”In the club, the club. In the club, the club. In the club, the club” kändes lite fantasilöst, monotont och tjatigt. Men upprepning och igenkänning går väl hem.

Dilba kom sist, stackarn. Men de var många som aspirerade om den platsen. Pernilla och Jenny till Andra chansen. Swingfly och Danny till final. Tupperwarebandet föll på rektoskopiinstrumentet. Nej, jag har ingen åsikt och ingen favorit av kvällens startfält. Det gick som det gick, och jag bryr mig inte. Åtminstone inte förrän nästa vecka. Då ska Göteborg visa crème de la crème, hoppas jag.

Som avslutning – vad var det för fel på publiken i Luleå? En skylt som man höll upp undrade var Carola fanns, en annan skylt hälsade till en lokal skola. Förstod de ens vilken tillställning de bevittnade?

Preschlager

February 5th, 2011

Om en och en halv timme b?rjar ?rets upplaga av melodifestivalen. ?nnu vet jag inte om det blir n?gon schlagermassaker senare i kv?ll, men jag ?r tveksam. De senaste ?ren har jag inte brytt mig n?got n?mnv?rt, d? det k?nns tjatigt med delt?vlingar d?r l?tarna ?terkommer b?de i andra chansen och sedan i finalen. Det k?nns meningsl?st att skriva om samma l?ter flera g?nger. D?rf?r tror jag att jag ist?llet riktar in mig p? finalen och skriver en schlagermassaker d?. Eller om man skulle massakera f?rlorarna? Det ?r alltid kul att sparka p? de som redan ligger.

Hm. Jag f?r t?nka snabbt.

Belastning

February 4th, 2011

I dag k?nns det b?ttre. En ledig dag. Men jag funderar mycket p? min framtid d? jag ?ter st?r vid ett v?gsk?l arbetsm?ssigt. Med min vanlig tur s? inneb?r det v?l att mer arbete l?ggs p? mig utan att n?got samtidigt f?rsvinner. Fr?gan ?r om jag f?r l?nef?rhandla. Kanske jag tvingas g? ner i l?n. Det jag l?rt mig de senaste tjugo ?ren inom landstingsv?rlden ?r att ansvar, utf?rande, utbildning, initiativ eller engagemang inte p?verkar l?n. Det b?sta som h?nde var att jag fyllde 40 och fick sex extra semesterdagar, men det ?r centrala avtal som styr det. Hur jag ?n g?r s? kommer jag aldrig vidare. Annat med fler arbetsuppgifter.

Okej, det k?ndes b?ttre. Tills jag skrev ovan.

Undrar vad som v?ntar mig p? jobbet i morgon?

Pressat läge

February 3rd, 2011

Det ?r verkligen inte bra. Samtidigt har jag v?ldigt sv?rt att uttrycka vad som inte ?r bra. Ingenting k?nns bra just nu. Arbetsrelationer har blivit belastande. Mer ?n s? vet jag inte hur jag ska uttrycka det. Det p?verkar mig och genomsyrar mycket, ?ven min fritid. F?r jag vet inte hur jag ska v?nda det. Jag kan inte riktigt se min egen roll i det hela, men f?rmodligen kan jag bara ?ndra min egen uppfattning. Hur nu det ska g? till.

Paradoxalt nog s? f?r jag ocks? v?ldigt mycket bekr?ftelse, som ?r sv?r att ta in p.g.a. ovanst?ende. Men jag har mina andningsh?l. Tillf?lliga. Sedan m?ste jag g? in i s?rjan igen. Det v?rsta ?r nog alla dumheter jag f?r h?ra. M?rkliga p?st?ende om mig. Jag kan f?rsvara mig, men v?ljer att h?lla tyst d? jag tycker att det ?r under min v?rdighet att ta n?gon diskussion. Lyckligtvis ?r jag inte en l?ngsint m?nniska, jag h?mnas ist?llet.

S? det ?r v?l min l?sning. F?r jag skit, ska jag ge skit tillbaka. Utan att f?rklara mig.

b2evolution version 4.0.3

February 2nd, 2011

I dag blev jag äntligen färdig till något jag skulle gjort i slutet av december. Uppgradera bloggscriptet från 3.3.3. till 4.0.3. Frågan är om det har någon inverkan på alla spamkommentarerna. Tidigar har det hjälpt att uppgradera, men numera sitter fysiska personer och skriver spamkommentarer. Sådant som tidigare sköttes av spamrobotar.

Tyvärr finns det dåligt med fungerande blogskins. De flesta har buggar som gör att de inte kan visas korrekt. Kanske jag kan finna något fungerande att modifiera?

Ingen tid till gnäll

February 1st, 2011

Tydligen behöver jag sömn. Go figure!