Categories: Blogg, Arkiverat, Byråkrati, Censur, Days, Medicin, Minnen, Ms, Nätlistor, Schlagermassaker, Ställningstagande, YouTube

Besök gärna aktuell blogg!

January 31st, 2012

Tufft läge

May 11th, 2011

För första gången sedan i lördags har jag i dag varit utomhus. Så pass påverkad har jag varit av förkylningen som nu verkar vara på tillbakagående. Hostandet och snytandet är dock lika frekvent som i lördags. Ändå planerar jag att återgå till jobbet i morgon.

Ja, jobbet. En lätt frustration över att aldrig vara närvarande. Just nu har jag godtagbara skäl, men inte ens när jag är i tjänst är jag närvarande. Hur många veckor har jag nu haft eget arbetsrum? Som mest tror jag att jag vistats där tre timmar under en vecka. I övrigt är det möten, möten, möten och lite fler möten. Om jag känner frustration, vad känner då inte de som försöker komma i kontakt med mig? Min telefon är avstängd 27 av 30 arbetstimmar per vecka. Kanske dags för en tjänstemobil? Men vad kan jag egentligen göra på distans om jag inte sitter vid min arbetsplats? Eller så borde jag kanske skaffa röstbrevlåda till min arbetstelefon. Samtidigt tror jag att det blir bättre från juni månad, då jag endast går på möten en gång per vecka. Men sedan kommer hösten. Då är jag inte anträffbar.

Märkligt nog har jag ännu inte fått (höra) några klagomål.

Stillöst

May 10th, 2011

På söndag är det dags för omval till regionen (landsting). Upprörande:

Socialdemokraterna vill att man röstar på dem för en rättvis och jämlik vård för alla på samma villkor. Har de verkligen inte läst Hälso- och sjukvårdslagen?

2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.

Försöker man sparka in dörrar som inte finns? Är de bara väldigt inkompetenta? Försöker de skrämma människor till att rösta på dem? Jag tror på en blandning. Kanske främst att man försöker röstfiska genom missuppfattningar som råder.

Påverkad

May 9th, 2011

Inte var jag frisk tills i dag. Förkylning med feber. Det påverkar mycket riktigt min ms negativt, och jag kan knappt stå på benen (förlorad motorik). Nåja. Det vänder väl.

Bättre förr

May 8th, 2011

För fyra år sedan skrev jag om ett massmejl som cirkulerade på mitt jobb:

Jonas är ambitiös, målmedveten, engagerad, trevlig och informativ och, ja nu blev han nästan snygg också.

Det värsta är att jag inte minns vem som skrev detta eller i vilket sammanhang. Men jag protesterar inte. Synd att ovan inte fortfarande är i omlopp på jobbet.

Två sekunder senare... Åh, nu kom jag på det...

Avbrott

May 7th, 2011

Min dagliga spruta drar ner på mitt immunförsvar*. Att jag överanstränger mig i veckorna gör att jag blir mer mottaglig för infektioner. Väderleken gör också sitt där det pendlar kraftigt mellan minusgrader och +20. Med andra ord är jag förkyld. Förkylningar skrämmer mig. Det kan trigga min ms. Men jag är ledig i helgen och ska försöka ta det lugnt. Vila och Alvedon samt ett berg av näsdukar och massor av kolsyrat vatten (mot halsont). På måndag måste jag vara frisk och klartänkt (känner mig febrig och omtöcknad just nu).

* Enkelt uttryckt, det är mer komplicerat än så.

Tio år senare

May 6th, 2011

Ibland förstår jag inte att jag skrivit det jag skrivit.

Måndagen den 14 maj 2001
Vi män måste ha något att läsa när vi sitter på toaletten och skiter. Ja, ursäkta uttrycket "skiter" men det verkar gå lättare att skriva om saker när man använder sig av dess rätta namn. Det lät fjantigt att säga latrinera, bajsa eller lägga kablar. För att återgå till skitandet. Jag vet inte varför det är så, men det går utmärkt att läsa vad som helst. Busstabellen, telefonkatalogen, den finska innehållsdeklarationen på schampoflaskan. Allt underlättar en mans peristaltik (tarmfunktion). Att det nu så ofta blir just typ telefonkatalogen, kan bara förklaras av att det ofta är så bråttom att man inte hinner gå via bokhyllan och välja ut någon diktsamling med Kristina Lugn eller senaste Harry Potter-boken. Det är också därför vi män är så obildade.

Själv finner jag ett stort nöje i att läsa telefonkatalogen. Tyvärr kan jag inte släpa med mig göteborgskatalogen eftersom den är betydligt tyngre än lilla toa-anpassade kristianstadskatalogen. Jag brukar ta med mig senaste reklambladet från Thorn då deras avbetalningar får mig att... precis. Skita ut hela innanmätet.

Ibland händer det att jag sätter mig tillrätta i soffan bara för att läsa telefonkatalogen. Igår gick jag över till att läsa FASS. Tyvärr är också den för tung att ta med in på toaletten. FASS är en intressant och bra bok, även om jag råkade hamna på en medicin som vi män borde vara lyckligt ovetande om. Inget är känsligare för en man än att läsa om det som är oss kärast. Vår snopp. Helst inte i sammanhanget "erektil dysfunktion". Innan Viagras genombrott fick vi snällt ta hjälp av sprutor som man satte i snoppen för att stolt kunna uppvisa den i sitt gladaste tillstånd.

Mentalt gjorde det väldigt ont att läsa om Rigidur. Ja, den heter så. Rigid som i stel. Tänk, vilket fiffigt namn. Nå, men det var just detta att sätta sprutan i vårt känsligaste organ som fick mig att blekna under min solbränna blekhet. Enligt texten skulle man sedan vara ståndaktig i en timme, men det kunde vara upp till fyra timmar. Efter fyra timmar utan tillbakagång till ursprungsläge, skulle man uppsöka akuten. Det finns motmedel för att då sänka erektionen men det är inte alla gånger det fungerar. Då måste man enligt FASS "aspiration av blod från corpus cavernosum". Ick! Blodtappa snoppen! Ofta brukar det leda till en i evighet slak penis som inte längre kan ta hjälp av läkemedel som ovan, d.v.s. typ Viagra eller Rigidur.

Biverkningarna var inte heller så trevliga. Smärttillstånd i penis vid erektion pga injektionsteknik, blödningar och blåmärken vid injektionsstället och svullnad. En mindre vanlig biverkning är krökning av penis. Vadå? Den girar till höger och punkterar en njure?

Varningar var bland annat att använda kondom om partnern var gravid eftersom läkemedlet gick över i spermierna.

Men det värsta av allt... "Första injektionen bör ges i närvaro av sjukvårdspersonal och det bör därvid säkerställas att patienten har fått utbildning i injektionsteknik". Utbildning? Får man en prinskorv att träna på? Förvandlas den då till en Bratwurst? Och sedan då? Stå där och stå... inför sjukvårdspersonalen. Nej, tacka vet jag Viagra...

Jag måste ha känt mig väldigt inspirerad den 14 maj 2001.

Dagens mysterium

May 5th, 2011

Hur fick brevbäraren in den stora försändelsen (som innehöll en tröja) genom brevinkastet? Inte ens GP går att trycka in.

Inga undanflykter

May 4th, 2011

Nu börjar jag känna mig jagad av jobbet. Återstoden av året har jag 45 inbokade möten, men jag vet att det tillkommer ytterligare 2-3 möten per vecka. Dessutom ska jag tydligen köra 4-5 olika utbildningar också i höst. Varje utbildning ska ges vid olika tillfällen. Utöver detta ska jag göra "eget" arbete också. Redan i dag får jag klagomål på att jag aldrig är på plats och att de som behöver min hjälp i vardagen inte har någon att vända sig till om jag inte svarar i telefon.

Jag är jagad. Tiden jagar mig. Jag sätter gränser, men vissa saker måste göras. Som det jag nämner ovan.

Kampanda

May 3rd, 2011

Tyst och blyg. Det fick jag höra om mig under uppväxtåren. Tills någon kom på att så inte alls var fallet, utan jag var bara väldigt reserverad. Jag tror jag tagit mig ur det (efter tolv år med blogg?). Det svåra är att uttrycka sig så det blir rätt.

Det jag lärt mig är att snabbt uttrycka åsikter, att inte fundera för länge. Så många har åsikter som måste bemötas, och då kan man inte vara tyst. Så, jag har lärt mig att protestera och komma med sakliga motargument. Åsikter från andra är ofta väldigt ogenomtänkta och det får konsekvenser.

Ibland känns det som om jag inte gör något annat än protesterar och argumenterar. Med "ibland" menar jag från morgon till kväll. Det förbrukar väldigt mycket energi och det är säkert en av orsakerna till att jag alltid är så trött. Samtidigt är det något som motiverar mig. Jag behöver nog tjafset. Och den där lilla djävulen i mig älskar att platta till andra.

Varför jag behöver det? Förr när jag försökt uttrycka något så har jag idiotförklarats. Jag tror att det mest beror på min vikt, att man därmed inte tar mig på riktigt allvar. Med ålderns rätt och vass tunga så blir jag äntligen lyssnad till. Och man bör lyssna.

Omfattning

May 2nd, 2011

Text-tv skriver bland annat:

Många fler än beräknat lever med den neurologiska sjukdomen ms (multipel skleros). Tidigare beräknades cirka 12.000 personer ha ms. Men i själva verket handlar det om runt 17.500.

Är det en relevant information? Kanske. Men jag vet inte åt vilket håll. Fördel: Som ett stort problem kanske man satsar mer på behandling som i förlängningen blir billigare? Nackdel: Fler behöver de extremt dyra läkemedelsbehandlingar* som finns, men finns det ekonomi för så många?

Att det finns cirka 50 % fler med ms än vad man tidigare trodde, är i sig ingen nyhet att skriva om i media. På kort sikt gör den informationen varken till eller från, men för framtiden? Jag tycker att det är svårtolkat, att förstå vad det tänkas kan leda till. Två tredjedelar av gruppen är kvinnor, och kanske det också lett till att det först för drygt tio år sedan började satsas på behandling (jämställd vård ska finnas enligt lag, men jämställt med vad?). Dagens information säger också att gruppen män med ms ökat med 50 %, från cirka 4 000 till nästan 6 000. Om nu vården är ojämlik så kanske läkemedelsföretagen ser en ny marknad baserat på männen. Frågan är om det i såfall är något alla kan dra nytta av? Majoriteten kvinnor verkar aldrig ha varit högprioriterad. Och kan det bero på att man ser män som familjeförsörjare och kvinnor som tärande på sjukvårdens resurser? Frågorna är berättigade.

Slutfrågan är om det spelar någon roll (informationen om större ms-grupp) för mig på ett personligt plan? Inte jag på ett personligt plan, utan på det enskildes (individens) plan?

* Ser man enbart på de vanligaste bromsmedicinerna på marknaden så kostar de landstingen/staten 10 000 kronor per månad och person. Nyare läkemedel som står för dörren kostar det dubbla. Det är så dyrt att man inte skriver ut det åt alla med behovet, d.v.s. ingen jämlik vård.

Roten

May 2nd, 2011

Det är ett tag sedan jag satt på mitt arbetsrum. Rättelse: Jag har ännu inte suttit en hel dag på mitt arbetsrum, inte i dag heller. I dag flexade jag några timmar på morgonen p.g.a. rotfyllningen (mer om det strax). Men vad händer när jag sitter ostörd på mitt arbetsrum? Jag sitter inte ostörd. Telefonen ringer konstant, vilket den ska göra med tanke på min nya befattning. En befattning jag nu haft officiellt i en månad. Men där jag fortfarande väntar på upplärning. Annars måste jag säga att jag saknar att få sitta och jobba. Det börjar bli tröttsamt med alla dessa möten jag måste vara med på. Denna vecka kommer jag inte att vara på jobbet förrän på fredag. Men det blir inte hela dagen, för då ska förhoppningsvis min tvättmaskin lagas.

Rotfyllningen gick bra. Kanalerna rensades, rotfyllningen gjordes, men jag blev inte klar i dag. Om en månad ska jag tillbaka och få en lagning lagd ovanpå rotfyllningen. Tydligen var där problem med mina kanaler (tre stycken) som var extreamt tunna/smala. Men som vanligt kändes inte rotfyllningen. Tredje rotfyllningen och jag har aldrig känt av något. Tandläkaren förklarade det med att rotfyllningen väldigt, väldigt sällan känns. Folk i allmänhet har någon märkligt föreställning om smärta vid rotfyllning. Och de som säger att det gör så fruktansvärt ont har aldrig själva fått någon rotfyllning (min erfarenhet). En vanlig lagning känns betydligt mer (den gör inte heller ont, men det är jobbigt när skallen vibrerar av borrningen).

Jag har släppt i stort sett allt jag följt på tv. Varför jag inte har någon tid förstår jag inte. Kanske jag bara är för trött?

Tänk på döden

May 1st, 2011

Den 24 mars tog jag sista fotot av Gazzy när vi var hos veterinären. Det finns också ett foto taget hemma precis innan jag lade henne i transportburen för sista färden.

Det jag saknar mest är hennes blick. Hennes görna ögon som följde mig överallt och som kunde uttrycka väldigt mycket.

I dag skulle min far fyllt 72 år. I dag är det 23 år sedan mormor dog.

Tvättstörning

April 30th, 2011

Tvättmaskinen är kaputt. Mer eller mindre. Det har gått fyra år sedan jag köpte en kombo som även klarar av torktumling. För något år sedan gick maskinen sönder, ingen ström i den och det visade sig vara moderkortet som lagt av. Det åtgärdades av servicetekniker.

För ett par månader sedan slutade torktumlaren att fungera (inte livsnödvändigt). Det som nu tillkommit är att tvättprogrammen tar långa pauser och tvätten blir aldrig klar. I kväll pausade den helt mitt i ett program utan att starta igen. Det är nog dags att ringa servicetekniker igen. Det tråkiga är att garantin gäller inte den här gången och att det brukar ta en månad innan en servicetekniker har tid att köra ut.

Det är nog också dags att börja boka fastighetens gemensamma tvättstuga. Jag hatar den. Verkligen avskyr. Men det är väl tur att jag har det alternativet när inte min egen maskin är riktigt frisk.

Bönhörd

April 29th, 2011

I dag vill jag kommentera en dagboks-/bloggtext från 1999-05-04.

Aftonbön för sekreterare
Gode Gud, omvandla en del av min hjärna till ett tidur, mitt hjärta till en kristallkula och förläng min högra arm så att den når översta hyllan.

Beskär mig en så god hörsel att jag kan höra de diktamen som mumlas, gäspas och hostas fram medan nyckelknipporna skramlar, papper prasslar och flygplan och helikoptrar landar.

Käre Gud, skänk mig en ängels tålamod, en domares visdom, ett lejons styrka och en elefants hud.

Förläna mig en sådan snabbhet att jag i dag kan bli färdig med de utskrifter som skulle vara färdiga i går.

Skänk mig ett förtrollat skrin, var ur jag på tiondelssekunden kan plocka fram pennor, försvunna chefer, tidtabeller, plåster och äta lunch.

Hjälp mig att tiga tills tanken klarnat, hjälp mig att tala när orättvisor begås.

Skänk mig en övernaturlig intuition och ett minne som ett lexikon så jag kan minnas även det som chefen glömt att tala om och påminna om det jag aldrig fick veta.

I dagar då sarkasm, kritik och hån blir min lott, hjälp mig att komma ihåg att bevara min stämma mild, min blick förstående och mitt blodtryck normalt.

Gode Gud, lär mig att perfekt förena en sekreterares, en städerskas, telefonists, spåkärrings, sjuksysters och teknikers alla plikter.

Hjälp mig att se intelligent ut när så erfordras och förläna mig ett obegåvat och fåraktigt utseende då detta kan vara någons självkänsla till stöd.

Gode Gud, om Du i Din himmel har behov av en sekreterare, så ge mig åtminstone ett eget rum!

AMEN!

Nu förstår ni hur mitt arbete ser ut. Jag vet inte vem som skrivet ovanstående text, men den är väldigt träffande. Ordet chef kan man enkelt byta ut till ordet läkare. Resten stämmer till 100 %! Hur ofta har jag inte jagat försvunna läkare, svurit död och pina över de läkare som inte kan prata ordentligt på banden, fått svara i sköterskornas telefon, fått laga kopieringsmaskiner/datorer/skrivmaskiner/diktafoner, fått damma och tömma papperskorgar, påminna och ifrågasätta läkarna, leta pennor/häftapparater/tejprullar/block som stulits. Något Gud verkligen har ställt upp med, är att Han förlänat mig ett kroniskt obegåvat och fåraktigt utseende.

Gud hörde det där om eget rum. Undrar bara varför det tog så många år?

Gode Gud, omvandla en del av min hjärna till ett tidur, mitt hjärta till en kristallkula och förläng min högra arm så att den når översta hyllan.
Om inledningen har jag inte så mycket att säga.

Beskär mig en så god hörsel att jag kan höra de diktamen som mumlas, gäspas och hostas fram medan nyckelknipporna skramlar, papper prasslar och flygplan och helikoptrar landar.
För en månad sedan slutade jag skriva diktat, men det var inte något större problem. När banden försvann blev det istället digitalt och ljudkvaliteten så mycket bättre. Men det mumlas ändå väldigt mycket. På främmande språk som man snabbt och lätt ska översätta till begriplig svenska och utan att det äventyrar patientsäkerheten. Det där med helikoptrar stämmer, men värre är de ständiga ombyggnationerna ett ständigt borrande i väggarna.

Käre Gud, skänk mig en ängels tålamod, en domares visdom, ett lejons styrka och en elefants hud.
Tålamod är en bristvara. Den dagliga stressen gör att man inte har tid att visa tålamod.

Förläna mig en sådan snabbhet att jag i dag kan bli färdig med de utskrifter som skulle vara färdiga i går.
Väldigt lite är så brådskande, men får prioritera. Är det nu så jäkla bråttom så får väl doktorn själv skriva?

Skänk mig ett förtrollat skrin, var ur jag på tiondelssekunden kan plocka fram pennor, försvunna chefer, tidtabeller, plåster och äta lunch.
Förtrollat skrin eller inte, men man fixar det.

Hjälp mig att tiga tills tanken klarnat, hjälp mig att tala när orättvisor begås.
Min tanke är alltid klar. Jag är ett orakeln, kanske för det där hjärtat till kristallkula. Och en sak till - det finns inte (många) sekreterare som inte yttrar sig, oavsett anledning. Man slåss ur ett underläget jämfört med andra personalkategorier.

Skänk mig en övernaturlig intuition och ett minne som ett lexikon så jag kan minnas även det som chefen glömt att tala om och påminna om det jag aldrig fick veta.
Japp, jag är ett orakel. Många vänder sig till mig oavsett vad det handlar om.

I dagar då sarkasm, kritik och hån blir min lott, hjälp mig att komma ihåg att bevara min stämma mild, min blick förstående och mitt blodtryck normalt.
Man vänjer sig. Det finns alltid någon som klagar på allt och alla. Den korrekta termen är klimakteriekärringar.

Gode Gud, lär mig att perfekt förena en sekreterares, en städerskas, telefonists, spåkärrings, sjuksysters och teknikers alla plikter.
Stämmer. Städerskan får bara gå in på ett arbetsrum för att tömma papperskorgen en gång per vecka. All annan städning (är tömma en papperskorg "städning"?) får var och en själv ombesörja. Och tekniker har jag inte sett på åratal. Då söker man upp mig.

Hjälp mig att se intelligent ut när så erfordras och förläna mig ett obegåvat och fåraktigt utseende då detta kan vara någons självkänsla till stöd.
Tyvärr, men jag kan inte fejka det. Utseendemässigt alltså. Det räcker med att jag säger något på skånska så förutsätter man att jag har IQ på 32½.

Men ärligt så känner jag inte igen mig riktigt i aftonbönen. En del stämmer med verkligheten, men mycket har ändrats genom åren. Sekreterare är inte vad det en gång var. Dock kan jag inte lägga värdering i det, om det blivit bättre eller sämre. Yrkesrollen har ändrats otroligt mycket de tjugo år jag arbetat som sekreterare. Kunskapsmässigt har sekreterare i dag större djup och bredd, en ganska självständig yrkesgrupp som inte längre styrs så mycket av andra personalkategorier. Tidigare låg servicenivån på att hjälpa den enskilda doktorn, men nu handlar det mer om att vara en del/förbindelse i organisationen mellan ekonomer och läkare. Organisationsteorier beskriver detta ganska väl, om hur tyngdpunkten flyttats från (läkar)professionen till den mer administrativa (ekonomiska och politiska). Jag gillar den utvecklingen, men är ganska ensam om den ståndpunkten. Anledningen till att jag gillar utvecklingen beror på att jag har studerat organisationslära och förstår sammanhang och min egen roll. Inte många ser eller förstår sambanden med orsak och verkan. Istället blir revirtänkandet starkare i vissa kretsar vilket leder till negativa beteenden som jag inte tror är till gagn för någon.

Mitt yrke är intressant. Förändringar i yrket. Förändringar i organisationer (på högre nivå). Förändringar i teknik (datorer och medicinska framsteg). Förändringar är stimulerande. Tyvärr inser inte alla det.

Kanske bloggstress?

April 28th, 2011

Bloggtorkan har nu pågått sedan första dagarna i januari. Det är egentligen bara en återspegling av att jag har väldigt mycket annat att göra. Även om jag inte precis stressar, så är det åtminstone ganska fysiskt påfrestande. Och då orkar jag inte tänka när jag väl sjunkit ner i soffan hemma och låter luften gå ur mig.

Röstkort

April 27th, 2011

Äntligen kom det!

Att grova fel gjordes vid höstens val är ställt utom alla tvivel. Lika anmärkningsvärt är att det tar åtta månader innan omval sker.

Hej konsument (omtagning)

April 26th, 2011

Sex år senare besvarar jag listan på nytt.

Senaste impulsköp: Jag köper bara det jag anser mig behöva för stunden.

Bästa promenad: Det får gärna regna.

Favoritdryck: Kaffe, jag har druckit för lite senaste dagarna.

Äter lyxmiddag på: Suspekt krog duger gott.

Favoritgata: De som saknar övergångsställen och korsande cykelbanor (om man kommer med bil).

Bästa förfestmusiken: 60-talsschlager.

Reser helst till: Jag avskyr resor. De är tröttande.

En bra gå bort-present: En flaska rödvin. Det är varken för mycket eller för litet.

Favoritlyxartikel: Vad är en lyxartikel egentligen?

Älsklingsljud: Spinnande Gazzy. Kuttrande duvor.

Senaste upptäckt i Stockholm: Bara kungen har råd att bo i centrum?

Favoritgalleri: Har aldrig varit på något.

Tidning jag gillar: Jag har GP, men jag gillar den inte.

Favvosajt: Har jag ingen, men jag vistas mycket på Facebook.

Här bjuder jag mamma på middag: Sånt gör vi inte.

Favoritförort: Stockholm, förorten till Sverige.

Fikar gärna på: 7-Eleven.

Favoritbutik: De som har datortillbehör.

Bästa lunchställe: Hemma i köket.

Favoritgrönsak: Det jag åt i dag: Broccoli, orange paprika och gurka.

Favoritfärg: Petrol får mig i spinn.

Favoritmärke: "Ägs av landstinget".

Favoritdjur: Katt. Allt annat är odjur. (Oförändrat jämfört med 2005)

Världens bästa nu levande regissör: Bröderna Coen.

Stjärna jag vill träffa: Jag har redan träffat dem alla, via tv-rutan. Känner inte att jag vill träffa någon speciell.

Favvoskor: Textilskor, de är rymliga om än inte så sköna att gå med utomhus.

Klädkonto per månad: Räknat för i år så här långt, cirka 1 500 kr/månad.

Modeförebild: Ja, det är jag.

Motionerar: Går mycket. Väldigt mycket. Under tvång och med besvär.

Mest överskattade affär: Coop. Något har hänt. För att vara medlemmarnas egen affär så är de hutlöst dyra.

Dyraste jag köpt: Min första dator 1996 (IBM) som jag tror gick på omkring 35 000 kr. (Samma som 2005, funderar på om jag inte köpt en bil som varit dyrare, men då väldigt marginellt)

Mode jag aldrig vill se igen: Pösbyxor.

Favoritprodukt på Systembolaget: Vet inte, vad säljer de där?

Bästa fyllekäket: Rökt korv?

Dansar helst till: Mormors lilla kråka.

Senast gnolade: I've gotta feeling that tonight's gonna be a good night, That tonight's gonna be a good night, That tonight's gonna be a good good night, I've gotta feeling (Woohoo), that tonight's gonna be a good night, That tonight's gonna be a good night, That tonight's gonna be a good good night

Senaste fyndet: Nja. I min klädbutik har jag stående 15 % rabatt, så det känns alltid som ett fynd.

Bästa romanen: Länge sedan jag läste en roman. Två år sedan. Minns knappt om de var bra.

Bästa diktsamlingen: Alla är tråkiga, enstaka bra dikter kan man finna, men inte diktsamlingar.

Favoritprodukt på Apoteket: Tandtråd och fluor.

I min cd-spelare: I dag spelade jag för första gången på flera år en cd-skiva. På jobbet. Något lugnande. Ingen speciell artist. Mycket med harpor och klosterkör.

Beställer i baren: Sötsliskiga likördrinkar eller starköl.

Användbar pryl: Datorn är väldigt användbar.

Dessa vill jag ska svara på "hej konsument": Vill och vill. Jag kräver att alla gör det!

Prioriteringar

April 25th, 2011

Drygt fem timmar. Så lång tid tog det att få krukväxterna installerade på jobbet. Okej, det tog några minuter om ens det. Resten av tiden pluggade jag inför veckans universitetsföreläsning. Det var väl då jag upptäckte att jag inte behövde läsa något till denna vecka. Men eftersom jag redan var igång och hade tagit mig till jobbet (för disciplinens skull) så satt jag kvar och läste.

Jag saknar mina arbetshelger. Så lugnt. Så tyst.

Är det söndag?

April 24th, 2011

Det var länge sedan jag köpte nya gardiner. Ända sedan i vintras, och jag har inte hängt upp dem än (orka!). Däremot har jag köpt nya krukväxter i dag. Den senaste månaden har det blivit sex stycken. Jag hatar att vattna blommor, men jag vill ha växter överallt. Dagens inköp är till jobbet nu när jag ansvarar för ett eget fönster. Och i morgon åker jag in till jobbet med krukväxterna trots att det inte är en arbetsdag. När jag sedan ändå är där ska jag 1) möblera om det jag inte är nöjd med från flytten i tisdags, samt 2) plugga. Jag har ingen disciplin till att studera hemma på min fritid. Jag är en effektiv snabbläsare, men inte hemma.

Just nu går jag och väntar på min nya klippmaskin som jag beställt. Den som snaggar min hjässa. Det sägs bli billigare att själv klippa sig, men jag är tveksam. Jag har nu saboterat tre klippmaskiner på tio år. Börjar misstänka att det är svinto som växer på mitt huvud.

Jag funderar lite på att gå till en riktig frisör som rakar mitt huvud på riktigt. Men jag säger som med gardinerna - orka!

Däckad

April 23rd, 2011

Slöseri med ledig tid. Jag bara sover. Bara sover, inget annat. Året har hittills varit enormt påfrestande, så jag behöver väl all denna sömn. Som stressar mig till vansinnets brant. Jag har också hela detta året knapat anabola steroider (klassas det som, men är läkarordination) för att orka med dagarna.

Ute är det soligt och +20, vilket det nu varit i en vecka. Noterar jag emellanåt när jag tittar ut. Om jag orkar lyfta på huvudet från kudden. Så trött. Extremt trött. Och då orkar man inte bry sig. Låt mig få sova vidare. På tisdag måste jag åter vara atlet.

Arbetsbeskrivning

April 22nd, 2011

För drygt elva år sedan skrev jag en arbetsbeskrivning i min blogg:

Arbetsbeskrivning:

  • Innan jag går in på mottagningen måste jag gå via affären och köpa frukost. Den ska alltid bestå av en ostfralla och chokladmjölk.
  • Jag hänger av mig kläderna (bara ytterkläderna) och tar sedan kvickt som tusan genvägen genom konferensrummet för att snabbt komma till fikarummet. Där intager jag min frukost under minst en halvtimme.
  • När klockan så har passerat 10 går jag min lilla runda bland kollegorna för att spydigt säga god morgon.
  • Jag går in på mitt rum och startar datorn. Under tiden den går igenom alla sina funktioner av minneskontroller och dylikt, står jag och tittar på medan den tänker.
  • Därefter kan jag öppna mejlprogrammet, Internet Explorer, MS Word och PASiS (PatientAdministrativt System i Skåne) som jag snabbt förminskar och har redo.
  • Nu är det hög tid att uppsöka kollegorna igen för att höra det senaste skvallret om vilken sköterska som vänsterprasslar med vilken läkare.
  • Här börjar det bli snärjigt med tid då jag måste kolla om någon skrivit i min gästbok.
  • Plötsligt är det lunch.
  • Efter lunchen utför jag dagens viktigaste arbete - jag fungerar som konsult och förklarar för andra vad det är för fel på dem deras rutiner och hur man egentligen ska göra.
  • Innan de hinner slå något hårt i huvudet på mig så har jag tagit flyktbilen (flärdtjänsten) därifrån.

Inte mycket har ändrats. Arbetsbeskrivning 2011:

  • Antingen kommer jag tre kvart för tidigt eller en kvart för sent (tack, flärdtjänsten).
  • Går raka vägen till mitt rum där jag stänger in mig för att byta till arbetskläder. Stämplar in. Hämtar kaffe. Loggar in på datorn.
  • Läser och besvarar mejl, vilket tar cirka en timme.
  • Går till kiosken där jag köper fralla och ost. Frukost kl. 8.20.
  • Efter frukost kan vad som helst hända. Det går inte att skriva en arbetsbeskrivning.
  • Köper lunch någonstans kl. 11.00. Lunchen börjar kl. 11.18 (när jag brukar stämpla ut för lunch).
  • Efter lunch kan vad som helst hända. Det går inte att skriva en arbetsbeskrivning.
  • Eftermiddagsfika hoppar jag över 9 av 10 gånger.
  • Flärdtjänsten kommer någon gång (förhoppningsvis).

Vad gör jag egentligen på jobbet? Är det bara raster som ingår i min arbetsbeskrivning? Nej, men det finns ingen arbetsbeskrivning. Jag gör allt, kan man säga. Tusen saker samtidigt. Om jag ens är på jobbet. Oftast är jag iväg på något möte. Dock är min tjänst uppdelad i två delar med olika inriktning. I praktiken blandar jag tiden jag ägnar åt mina olika uppdrag, för det går inte att säga att jag ska göra en viss sak vid en viss tidpunkt. Det jag kan säga är att dagarna generellt innehåller väldigt mycket besök, möten, mejl och telefon. Jag pratar otroligt mycket. Så pass att jag efteråt inte vet vem jag pratat med i vilket sammanhang.

Jämfört med för elva år sedan har jag valt bort den sociala biten. Den med samvaro och diskussion med arbetskamrater. Jag har inte tid och får den sociala funktionen uppfylld på annat håll i organisationen.

Gränser

April 22nd, 2011

När jag känner mig stressad blir jag blockerad. Det finns så mycket jag behöver göra här hemma, som att rensa och kasta bland kläder och annat skit som gömmer sig i förrådet. Sedan måste jag försöka se till att boka in resa till Skåne ganska snart så jag kan ta itu med dödsboet som stått orört i fem år. Det som stressar mig är att jag måste plugga inför tentan om en månad. Frågan är om jag därefter verkligen får tummar loss till alla måsten. För jag har väldigt mycket på gång hela tiden.

Jag såg att jag haft 36 arbetsmöten hittills i år. Och att jag arbetar tre dagar nästa vecka och har sex möten inbokade. Som jag sagt tidigare så kräver möten förberedelse och efterarbete. Det gör att det känns som om mitt arbete består av nödlösningar den lilla tid jag faktiskt är på plats. Otillfredsställande. Samtidigt är jag glad att jag inte är på plats så mycket eftersom jag just nu verkar mobbas genom utfrysning. Egentligen bryr jag mig inte. För jag vet inte varför man inte pratar med mig eller varför man viker bort blicken så fort jag kommer. Eftersom man inte pratar med mig så vet jag heller inte vad problemet är. Annat än att de har problem som de måste ta itu med själva.

Jo, i stora drag vet jag varför jag inte är särskilt populär. Man känner sig åsidosatt och att jag skulle ha förmåner. Eller så handlar det om det som hände för en vecka sedan. Och jag väntar fortfarande på att få ge svar på tal, för anklagelserna kommer förr eller senare. Jag är så trött på barnsligheterna. Det är dags att sätta gränser.

Religiös högtid

April 21st, 2011

Tvärnit i vardagen, plötsligt är man ledig fyra dagar för något som påstås vara en storhelg. Jag förstår inte riktigt att påsk som helg kan ge så många dagar fritt. Inte ens julen innehåller så många lediga helgdagar.

Även om jag behöver avbrottet (vila) så känns det inte som om jag har tid. Fler än jag har försökt boka in möten fredag och måndag, men tydligen är röda dagar inte arbetsdagar. Konsekvensen är att man måste hinna så mycket mer dessa två korta veckor. Och nu då en påtvingad ledighet mitt i alltihop.

Och snart är det sommar. Och semester. Har jag tid med sådana dumheter?

Okej, i helgen ska jag råplugga då det snart är dags att skriva en tenta. Funderar på att åka till jobbet och sitta där och plugga. Annars lär jag väl inte ta mig ur sängen alls.

Uppfyllelse - eller inte

April 20th, 2011

I går gick min arbetsrehabilitering i uppfyllelse genom att jag fick ett eget arbetsrum (inte behöva dela utrymme med någon) efter 6-7 års väntan. Jag borde vara tacksam. Och det är jag väl. Problemet är att jag nästan aldrig är på jobbet. Möten, projekt och föreläsningar gör att jag ständigt är på språng (arbetsradien är ett par mil). Syftet med arbetsrehabilitering var att jag skulle få sitta(!) ostörd(!). Och det känns rejält i kroppen - jag känner av alla mina ms-symtom och det påverkar mig. Samtidigt känns det ganska okej, för jag gör ändå något som jag är engagerad i och finner meningsfullt.

Jag är inte otränad, får inte träningsvärk eller så. Efter att ha varit på språng i två månader förstår jag att det är ms-relaterade symtom jag erfar. Låt oss säga att det är smärtsamt.

Förhoppningsvis får jag i sommar sitta på mitt rum. Inte från och med i sommar, jag menar i sommar. Hösten lär fortsätta i samma stil där jag flänger och far i tjänsten fram och tillbaka över kommungränserna.

13 år

April 19th, 2011

I dag skulle Gazzy blivit 13 år. Tänk, det var bara i höstas jag skrev om våra första tio år tillsammans. Det blev inte mer än så.

I går lade jag ut 175 bilder av Gazzy på nätet (några dubbletter och inte alla bilder jag har).

Det har snart gått en månad sedan tog beslutet att låta henne gå vidare. De två första dagarna efteråt var väldigt jobbiga. Därefter har det varit helt okej. Hon mådde inte bra. Då mådde inte jag heller bra. Beslutet var riktigt och rätt.

Jo, jag saknar henne. Ofta kommer jag på mig själv med att titta efter henne, eller nästan kalla på henne. När jag var hemma fanns hon alltid högst en meter ifrån mig. Gärna på mig. Även nattetid.

Just i dag känns det jobbigt. När jag tittar på alla fotografier av henne ser jag personligheten. Jag ser också alla hennes uttryck som jag lärde mig att läsa av. Första bilden där hon är skräckslagen efter att ha kommit hem till mig första gången. Andra bilder där hon är rosa i ansiktet och ser hög ut efter att ha ätit köttfärssås (hon älskade allt med tomater). Den ogillande blicken. Lekfullheten. På vakt. Förvåningen. Och så vidare. Jobbigast är dock sista bilden.

Varje natt jag lägger mig säger jag god natt till henne. Fortfarande. Det kommer jag nog alltid att göra.

Gammal fredagsfyra

April 18th, 2011

Repris sju år senare. Gamla frågor, nya svar.

1. I vilken stad/by/håla bor du?

Göteborg, tre spårvagnshållplatser från Centralstationen, så jag får väl säga att det är relativt centralt.

2. Hur bor du?

I en tvåa, hyreslägenhet, en våning upp.

3. På vilka ställen har du bott i ditt liv?

Först i ett mindre samhälle, sedan en mellanstor stod, nu en storstad. Nästa steg är en storstadsmetropol.

4. Var skulle du vilja bo?

Jag vet inte. Jag är inte så platsbunden, men ska man dra i mig åt något håll så får det nog bli Skåne igen. För min del är där en sak som är fruktansvärt jobbig - kommunen. Jag är i stort behov av kommunalt stöd, men varje kommun är inte den andra lik. För mig är det en enorm tröskel att behöva börja om från början med alla kontakterna, att jag hellre bor där jag bor. Och måste jag flytta så blir det "hem". Jag har ingen längtan "hem", men det är enklast så.

Åter avsändaren

April 17th, 2011

Det är väldigt befriande att befinna sig i en period av extrem trötthet och överansträngning. För det är bara då jag blir bestämd och kan säga ifrån utan att tänka på konsekvenserna. På gränsen till otrevlig. Ibland orkar man bara inte att lirka, förklara, diskutera, lyssna och ta in precis allt. Det är inte bara så att jag sätter gränser, jag biter ifrån mig. Rejält. Så pass att inga protester uppstår. Det där med extrem trötthet. Det gör mig också väldigt skärpt, paradoxalt nog.

En storm är på gång. Jag gnuggar händerna i förtjusning. Jag gillar konflikter i det här läget. För jag tar ingen skit - jag returnerar den. Jo, jag finner ett nöje i att förinta mina motståndare.

Fåraktigt

April 17th, 2011

Förmodligen är det illa, men jag föraktar människor som tittar på dåliga tv-program. Som alla svenska underhållningsprogram som inkluderar matlagning eller sång (schlager undantaget). Det är program som ofta är samtalsämne vid fikarasten på jobbet, och jag sitter tyst och anser dem leva patetiska liv.

Varför tycker jag så? Vad gör jag som är så annorlunda? Kanske är det mitt eget liv jag föraktar. Jag såg själv på en massa svenska underhållningsprogram i början av 90-talet och deltog själv flitigt i rasternas konversationer kring dessa tv-program. Jag gillar inte den jag var då. Det var ett andefattigt liv. Det var ett tråkigt svenssonliv. Det var mental död.

Mitt liv förändrades väldigt själsligt för drygt tio år sedan. En diagnos med kronisk sjukdom. Nätet med nya vänner och ny input. Min flytt från destruktivitet till en ny stad, ny miljö och ny mentalitet. Plötsligt var/är tv-tittande inte det centrala i mitt liv. Jag följer inte sådant som alla andra verkar följa. Jag väljer och odla min intressen. Jag pluggar. Jag arbetar hårt. Jag är aktiv på nätet. Min väg är inte ett svenssonliv.

Det är därför jag föraktar människor som fastnat i den fällan jag själv satt fast i en gång. De utvecklas inte. De är inskränkta. De är gnälliga. De är en skock får och beter sig som sådana.

Kanske jag inte ska skylla på de dåliga svenska tv-programmen? Det kanske inte är de som skapar den mentala underutvecklingen? Den kanske fanns där från början? Fega människor som inte vågar utforska livet? Den trygga fållan?

Hur orkar människor leva i tomrum?

Fåordig

April 16th, 2011

Suddenly my mind went blank.

Eller som translate.google.com säger: Plötsligt mitt sinne gick tomt.

Så därför väljer jag att länka till Carina som skriver om mina vänners bröllop som jag tyvärr inte kunde närvara vid.

Punkter

April 15th, 2011

Lite inblick i en vanlig (halv) arbetsdag.

- Försenad morgonbil, fick ringa.
- Tjugo minuter försenad till jobbet.
- Skrev ett regeldokument. Mejlades ut på remiss.
- Fredagsfrukost.
- Pratade kisserumpa med en doktor.
- Köpte blomma.
- Kollade läxan inför universitetet om två veckor.
- Akut systemadministation.
- Föreberedde möte nästa vecka.
- Telefonsamtal. Bokade in ett möte.
- Gjorde statistik som jag sammanställde och mejlade ut.
- Ännu ett telefonsamtal. Hjälpte kollega hos annan arbetsgivare. Om statistik och ekonomi (utan samband med föregående punkt).
- Bokade arbetsresor till nästa vecka.
- Fick gäster i omgångar i min besöksstol.
- Skrev ett omdöme (betygsättning).
- Attesterade leveransmottagning.
- Avslutningssamtal med omtyckt elev.
- Blev förbannad över att man stulit en pall på mitt rum. Satte upp en hotfull lapp på väggen.
- Hemfärd, fick vänta på chaufförens praktikant som behövde springa på skithuset.
- Sovit middag.
- Fick mejl om att pallen hittat tillbaka till mitt rum.
- Fick ännu ett mejl, från apoteket, som jag får vidarebefordra nästa vecka.
- Ett tredje mejl om att jag måste söka om behörighet till ett datasystem som skrotades för 6-7 år sedan men som jag använder.

Det var stressigt att bara jobba fyra timmar tre timmar och femtiosju minuter i dag. Därför spillde det också över lite på min fritid (mejlen).

Ännu en kort sammanfattning

April 14th, 2011

Två nya krukväxter. Roligare än så blev inte dagen. Jo, jag har ju varit ledig i dag. Det är alltid gott. Och snart är påsken här, och då är jag ännu mera ledig. Typ. Jag har ett berg av studielitteratur att plöja igenom. Jag har ännu inte kommit på ämne för hemtentan än. Två exempel på prioriteringar i vården som jag möter i vardage på jobbet. Problemet är att jag inte stöter på prioriteringar i den mening som avses i tentan. Jag har redan prestationsångest. Helst vill jag undvika att fabulera eftersom tentan både ska lämnas in skriftligt samt ska presenteras som en kort presentation/föreläsning på ett seminarium.

Som vanligt är tid en bristvara.

Dagen i korthet

April 13th, 2011

För första gången på månader hade jag inga möten inbokade i dag. Därför flexade jag ut redan vid lunch eftersom jag har så mycket innestående övertid att ta ut. Det som gäller just nu är sömn så fort jag får lite tid över. För att få ännu mera vila så skolkar jag från universitetet också i kväll.

Bara sex dagar kvar tills jag får eget arbetsrum. Det betyder att elva års väntan är över. Och att en arbetsrehabilitering från 2005 går i uppfyllelse. I dag har jag kastat lite saker som jag inte behöver ha med mig i flytten (fem meter längre ned i korridoren).

I dag fick jag veta min nya löneförhöjning. Det vore oförskämt av mig att gå ut med den offentligt. Okej, Facebook-vännerna har fått veta. Är jag nöjd? Både och. Det uppväger inte det förlorade ob-tillägget. Eller, det blir nog plus minus noll.

Dagens märkligaste måste vara chauffören som pratade skit om min granne. Vad säger chaufförerna till andra resenärer om mig? Varför gäller inte tystnadsplikt chaufförer som kör på uppdrag åt kommunen? Hm.

Nederlag eller möjlighet?

April 12th, 2011

En liten inomhusscooter skulle inte vara dumt på jobbet. Har så ont i mina stackars ben efter allt detta springande som jag ägnar dagarna åt. Kvällar och helger räcker inte längre som återhämtningsfas. Jag får nog börja fundera på detta på allvar.

Tacktal till läkemedelsföretagen

April 11th, 2011

Jag* vill tacka:

- Orifarm, för Modidal som gör att jag fungerar även med nya arbetsuppgifter utan att tuppa av eller känna den trötthet det innebär att ständigt vara igång trots att kroppen skriker efter stillhet.

- Sanofi-Aventis, för Copaxone där en daglig spruta gör att jag inte lika ofta går in i skov och därmed kan ägna min huvudsakliga tid till arbete.

- Ratiofarm, för Diclofenac som är bästa sättet att receptfritt motverka migränanfallen som kommer lika frekvent oavsett om jag är ledig eller på jobbet.

- McNeil Sweden AB, för Treo som hjälper efter ett migränanfall där jag inte hunnit ta Diclofenac innan.

- GlaxoSmitchKline, för Alvedon som hjälper mot feber och värk (dock inte huvudvärk) så att jag alltid kan jobba utan att behöva åka på karensdagar.

Ni gör min (arbets)dag!

Förresten - kan jag inte få lite aktier i era företag eftersom jag är en nöjd kund som gör stora investeringar hos er?

* Hu! Det är flera år sedan jag inledde ett blogginlägg med "jag" eftersom det är en dödssynd i bloggsammanhang att vara så egoistisk att man inleder med "jag".

Söndag med framtidsplaner

April 10th, 2011

Tänk att få kunna åke hem till Skåne en helg. För första gången på mer än fem år. Men det verkar inte fungera när jag tittar i min kalender. Den är fullproppad. Visst, numera är jag ledig lördagar och söndagar, men bara i teorin. Över mig hänger en hemtenta som ska skrivas och lämnas in innan deadline går ut. Så det där med ledig tid finns inte.

Mitt i veckan då? Jag har ju semesterdagar att ta ut. Nej, det går inte. Som sagt är min kalender fulltecknad. Möten, möten, möten. Bara en massa möten. Som är obligatoriska. Och utbildningar. Jag ska utbildas. Jag ska utbilda. Mellan alla dessa möten och utbildningar/föresläsningar, ska jag utföra ett arbete också. Numera är jag väldigt nedringd på jobbet eftersom jag har den funktionen jag har. Fick för ett par dagar sedan höra att man ringde mig eftersom jag är "allsmäktig". Tyvärr, sa jag. Jag är inte allsmäktig, bara guddomlig.

Hur kaotiskt det än är just nu, så gillar jag hetluften jag befinner mig i. Jag gör nytta, nya arbetsuppgifterna stimulerar mig, allt är spännande, nytt och intressant. Förr eller senare kommer jag få lite ledigt och då tar jag tåget mot sydligare grader.

Vad ska jag egentligen göra i Skåne? Som sagt är det mer än fem år sedan jag var där, och det är elva år sedan jag flyttade därifrån. Vad har jag egentligen i Skåne att göra? Jag säger "hemma", men det känns inte riktigt så. Det är mer nostalgitripp. Se allt som förändrats. Kanske springa på någon man känner igen. Äh, jag vet inte.

Jo, förresten! Där finns ett dödsbo jag måste ta mig igenom och sortera ut sådant som jag inte vill ha. Mycket har jag kunnat sköta via telefon, men där är en hel del magasinerat som jag måste se för att kunna göra en bedömning. Samtidigt bryr jag mig inte. Det är saker jag klarat mig utan och som jag vet att jag ändå inte har plats för. Men jobbet måste göras även om det resulterar i att jag kastar allt på tippen.

Mitt arv i form av saker. Jag gillar inte tanken på att man som enda efterlevande ska fortsätta hålla fast i saker. Själv befinner jag mig ytterst på en släktgren som kommer att försvinna med mig. Så allt kommer ändå att slängas. Jag vill inte vara en slutstation av samlade saker i flera släktled. Hellre göra sig av med skiten nu. Nostalgi i form av saker ligger inte för mig. Särskilt inte ärvd nostalgi.

Söndagar känns så stressande. Så mycket man ska hinna avsluta innan ny vecka påbörjas. Jag hinner inte. Dessutom har jag i dag fått migrän. Som vanligt.

Koncist

April 9th, 2011

Nu måste jag skärpa mig. Rejält. Denna helg får enbart gå i studielitteraturens tecken. Måste, måste, måste läsa. Ut med datorn!

Gammalt som nytt

April 8th, 2011

Också jag vet med mig att jag tidigare besvarat denna lista, precis som Jerry. Lite nytt är där väl?

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa?
Tre, tror jag. Gillar inte ha nycklar på mig, mer än de nödvändiga. Övriga nycklar har jag... någon annanstans. Jag blir av med saker trots att de ligger där jag först lade dem.

Vilken svordom använder du mest?
Verbalt svär jag aldrig. Annorlunda i text eller i huvudet.

Äger du en iPod?
Japp. Tror jag åtminstone. För nån iSak har jag allt.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
5.00.

Hur många resväskor äger du?
En som endast använts en gång. Föredrar sportväskor för kortare resor.

Var köper du dina matvaror ifrån?
Främst ICA, komplementköp på Pressbyrån.

Skulle du hellre ta bilden än att vara med på bilden?
Tar helst på mig själv. Då kan jag eventuellt till slut bli nöjd med resultatet.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Film och film. Jag såg DOX-filmen på SVT om Joan Rivers häromdagen.

Har någon av dina vänner barn?
Ja, men de är bara sekundära.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
En liter mjölk. Det jag behöver mest får komma först.

Har någon någonsin kallat dig lat?
Ingen som känner mig skulle ha mage att kalla mig för lat. Tvärtom.

Tar du medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Behöver man sömn så somnar man. Nej.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
Som en modern man utav min tid så har jag gått vidare och lyssnar på strömmande musik ur datorn.

Föredrar du vanlig mjölk eller chokladmjölk?
Allt har sin plats.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?
Dagligen. Jag är väldigt förtroendeingivande.

Vad åt du till middag?
Lunch i dag: Moussaka. Måste det vara middag, så får jag väl säga gårdagens kyckling och ris.

Använder du huvtröjor?
Ja, men inte vintern som varit.

Kan du vissla?
Ja, till och med melodier. Dock inga busvisslingar.

Har du någonsin deltagit i en demonstration?
Nej, men jag har gått i en fredsmarsch anordnat för barnverksamhet inom kyrkan. Japp, när jag var barn. Givv piss a schans, ropade jag.

Vem var den senaste som ringde dig?
Kollega. Om jag inte räknar Sifos uppringningar som jag inte besvarar.

Tror du folk pratar bakom ryggen på dig?
Jag är tillräckligt betydelsefull för att vara ett diskussionsämne.

Tittade du på tecknat när du var liten?
Det lilla som fanns på den tiden tittade jag på.

Hur stort är ditt närmsta köpcentrum?
Norra Europas största, vill de påstå. Nordstan.

Hur många syskon har du?
Inga kända. Tre styvsyskon.

Vilken film kan du alla replikerna till?
Ingen, för det är inte meriterande, bara töntigt.

Äger du några band-t-shirts?
Nej, sånt är fult.

När flög du senast?
Det har aldrig hänt.

Hur många stolar står runt ditt köksbord?
Fyra.

Läser du för skojs skull?
Läser jag privat på min fritid är det nog så, att jag finner någon glädje eller nytta med det. På jobbet läser jag också mycket, men mest då det krävs och förväntas av mig. Inte alltid så kul läsning.

Pratar du några andra språk?
Rätt okej engelska, kan hanka mig fram på franska.

Diskar du din egen disk?
Tja. Min mamma bor inte här.

Har du gråtit offentligt?
För första gången för ett par veckor sedan.

Har du en stationär dator eller en laptop?
Två stationära, tre bärbara. Plus den stationära på jobbet. Och tre eller fyra mobiltelefoner med surf.

Försöker du alltid lära dig nya saker?
Ja, vardagen blir lättare då.

Vill du ha några tatueringar eller piercingar?
Vill och vill. Det är inget jag eftersträvar, men jag är heller inte emot det.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Bjuda till?

Kan du kasta macka?
Förmodligen inte eftersom jag aldrig testat och förutsätter att man måste träna.

Har du någonsin varit på Jamaica?
Nästan. Danmark. Det ligger lite närmare Jamaica än Sverige. Förresten - var ligger Jamaica?

Vem har du varit med på bio?
Känner dem inte. De var ganska många i salongen när jag var på bio sist.

Vem var din favoritlärare?
De två som jag ständigt sprungit på i vuxen ålder och som blir så förvånade över att jag inte är präst. Hur de nu kan tro nåt sång? Ser jag så from ut? Eller liknar jag en katolsk pedofil?

Vad har du för väder?
Strålande solsken, blåsigt, inte alltför varmt.

Skulle du någonsin kunna tänka dig att dejta någon med mycket tatueringar?
Nja, tror inte de skulle dejta mig eftersom jag är för mycket motsats.

Har du en blogg?
Tyvärr, bara en Dagbok på Nätet.

Vilket var ditt favoritämne i gymnasiet?
Kontorskunskap, maskinskrivning och bild. Förstår man att jag läste Handels- och kontorslinje?

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Stänga kökluckor efter sig.

Har du någonsin blivit attraherad av en oattraktiv?
Ja, personligheten kan faktiskt vara mer fängslande än det yttre.

Gillar du din boendesituation?
Enskilt boende känns ganska fritt och acceptabelt. Gillar kanske inte min utemiljö något vidare.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Mer än 3 timmar och 45 minuter.

Äter du frukost dagligen?
Förr eller senare. Ibland döper jag om den till lunch.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Hahaha! Det var en underdrift. Svar ja.

Hamnade du ofta i trubbel för att du pratade under lektionerna?
Jag pratade aldrig under lektionerna och hamnade ändå i trubbel.

Vilken är din favoritfrukt?
Honungsmelon, päron, banan - dött lopp.

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Ser det så ut?

Hur gammal blir du din nästa födelsedag?
42.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja, i offentliga dokument, böcker, tidningar och textade tv-program. Värst är dock felaktiga förkortningar, specillt om förkortningen ska innehålla ett genitiv-s.

Tror du på liv på andra planeter?
Beror på hur man definierar liv. Det vi uppfattar som dött och öde kanske har ett rikt liv? Men jag bryr mig inte.

Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Om det hade varit så väl. "Sista". Senast någon gjorde mig arg var arbetsrelaterat, en person ringde mig och var gnällig och oförskämd. Min reaktion är att bli väldigt saklig och bestämd.

Tror du att gud är en man eller kvinna?
Svårt att säga vilket kön den där guldkalven hade.

Vad var det senaste du åt?
Kanelbulle. Tyckte jag var värd en fredagsfika.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller det motsatta?
Kvinnor. Absolut. Män bemöter mig väldigt märkligt, särskilt på jobbet. Kanske för att jag befinner mig i ett kvinnodominerat yrke. Blir de osäkra på mig då?

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Ömma modern tyckte det var fint, men hon vet inte varför eller vad som i övrigt låg bakom beslutet. Tror att man först var inne på Björn, men det gick inte min far med på då han var rädd att jag skulle få smeknamnet Nalle. (Han skulle bara visst att där finns en Gurkan som ständigt är med i olika tv-program).

Gillar du senap?
Bara jag slipper Slotts äckelsenap.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Nej, men tar gärna en sådan.

Sover du på sida, mage eller rygg?
Allt. Bara det är i en säng.

Har du någonsin köpt något från eBay?
Nix.

Tycker du om att krama folk?
Det känns jobbigt. Hur hårt ska jag trycka i någon annans personliga sfär? Bör jag gnugga underlivet samtidigt?

Skulle du säga att du är trendig?
Självklart! Jag bloggar ju...

Äger du en digitalkamera?
Två, plus fyra mobiler, i två datorer samt en fristående webbkamera. De är digitala. Mer eller mindre.

Om någon som du inte var intresserad av bjöd dig på en dejt, hur skulle du reagera?
Det skulle kännas pinsamt, men jag skulle uppriktigt tacka för erbjudandet men bestämt tacka nej (utan motivering).

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars?
Alla är favoriter. Utom Jar-Jar.

Stör det dig om någon säger att de ska ringa, men inte gör det?
Nä, bara om det är myndighet som ska meddela ett beslut som aldrig kommer.

Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta?
Oj. Nätet har inte tillräckligt med utrymme för att jag ska kunna räkna upp de tre böckerna.

Tycker du att du är attraktiv?
Så länge ingen ser mig så...

Vad är du allergisk mot?
Pollen/gräs i viss mån. En del frukter, särskilt C-vitaminrika.

Får du dåligt samvete efter att du ätit kött?
Nej, men jag tycker inte så mycket om kött. Smakmässigt.

Vad skulle dina barn heta?
Barn 1 och Barn 2. Som Banan 1 och Banan 2.

Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
Hon stet upp ur sängen, satte på sig tofflorna. Med (Natens ögon, Dean R Koontz).

Vad har du på dig?
Kläder, typ strumpor, byxor och t-shirt. Kalsonger också. Det är fortfarande vinter (vädermässigt).

Vad var den senaste musik du lyssnade på?
Till the world ends, Britny Spears. Fråga mig inte varför. Jag har ingen koll på vad jag spelar på Spotify.

Egenskryt

April 7th, 2011

Gårdagskvällens korsmejlande ledde åtminstone till något positivt. Plötsligt har jag fått verktygen för att kunna arbeta. Gnäller man bara tillräckligt länge så brukar allt ordna sig. Det gäller att utnyttja manligt kontra kvinnligt - gnällig man, förbarmande kvinnor.

I dag känner jag mig ganska slutkörd. Som alla dagar. Nya jobbrollen tar fysiskt väldigt hårt på mig och jag har konstanta överansträngningssmärtor. I går hoppade jag dessutom på universitetet igen. Jag är fortfarande tveksam men hälsades välkommen av alla kamraterna som saknat mig.

Att arbeta efter en universitetskväll är inget jag eftersträvar, men så ser verkligheten ut. Torsdagar sitter jag alltid på heldagarsmöten och det är förmodligen enda gången i veckan där jag behöver använda hjärnan på riktigt. Samtidigt som jag måste bearbeta information måste jag förutse konsekvenser som jag verbalt måste förklara samtidigt som jag måste hänvisa till skriftliga källor och förklara hur man löser problemen. Det är faktiskt skitkul. Min kompetens i form av arbetslivserfarenhet och studier kommer till användning på ett väldigt konkret sätt. Jag är inte bara en doer, jag är en thinker också.

Om jag skulle ta och klappa mig själv på axeln några timmar... Egot kan aldrig bli för stort.

Verkligheten

April 6th, 2011

Hela kvällen. Har jag suttit och arbetat ideellt. Skickat en massa arbetsmejl kors och tvärs för att förklara att jag inte kan utföra mitt arbete. Trots nya arbetsuppgifter sedan en vecka tillbaka saknar jag fortfarande behörighet och utbildning. Jag är fullständigt attackerad, hårt ansatt och väldigt utskälld. Det kan jag förstå. Jag uppbär en roll som jag inte kan leva upp till, men inte mycket jag kan göra åt. Annat än att ursäkta mig. Frustrerande och stressande.

Och nu fick jag huvudvärk.

Präglingar

April 6th, 2011

Nya svenska sedeltryck är på gång med helt nya motiv och valörer. Jag körde associationsleken med mig själv (blev som en schlagermassaker):

20 kr: Astrid Lindgren (färg violett)
Sista levnadsåren en dement kvinna som jag inte tror var särskilt barnkär. Jag föredrar Selma, den bastanta flatan.

50 kr: Evert Taube (färg gul/orange)
Sjöng för jävligt.

100 kr: Greta Garbo (färg blå)
Folkskygg, asocial in closet case som hade en väldigt kort filmkarriär och överdrivet glorifierad.

200 kr: Ingemar Bergman (färg grön)
Analt otrevlig med massor av kvinnohistorier och utan att ha regisserat en enda förståelig film.

500 kr: Birgit Nilsson (färg röd)
Humorisk, trevlig skånska som jag faktiskt sprungit på några gånger. Av "sedelfolket" den enda vars karriär jag är imponerad av.

1 000 kr: Dag Hammarsköld (färg gråbrun)
Ännu ett closet case som dock verkade ha klass och stil. Förutom hans hem i Skåne som numera är ett museum. Väldigt stelt och mörkt. Massor av märkliga prylar från världens alla hörn, men jobbade man för FN gick det väl inte att undvika att släpa hem skräp.

Färgerna känns lite som monopolpengar samtidigt att storleken på nya sedlarna blir ungefär som just monopolpengar. Jag gillar inte riktigt att sedlarna ska prydas med bilder av kändisar som kanske inte bidragit så mycket till vår historia. Visst, de har haft betydelse (i viss mån) för vår nutidshistoria (flera har dött ganska nyligen, d.v.s. under min levnadstid). Men ändå. Jag föredrar dagens sedlar. Selma med sitt Nobelpris i litteratur. Linné som vetenskapligt haft stor betydelse med sina klassificeringssystem. Det känns som om vi nedgraderar sedlarna genom att avbilda kändisar-på-tvivelaktiga-grunder. Det jag kan acceptera är Birgit och Dag. Kanske det är skåningen i mig som tycker så?

Mynten ska också ändras, förutom 10-kronan. Betyder det att vi slipper en levande kung (eller framtida drottning) på mynten? Jag hoppas det. Önskar att jag hamnade på något mynt, för då kanske jag hade sluppit legitimera mig?

Resor

April 5th, 2011

Av flera arbetsrelaterade anledningar är jag just nu enormt irriterad, sur och förbannad.

Dock finns där också andra anledningar som inte precis gör underverk med mitt humör. Ett exempel är flärdtjänsten. Ute i kyla och blåst väntade jag på bilen i dag, den kom aldrig. Jag ringde och fick veta att jag inte stod där jag stod (d.v.s. bilen hade kört någon helt annanstans). Därför fick jag nästa lediga bil, en timme senare. Konsekvensen är att jag har fruktansvärda smärtor i benen. Vilket jag också får av att överanstränga mig av att numera ständigt springa fram och tillbaka på jobbet (stor arbetsplats, många hus, stora avstånd).

Det jag annars tycker är jobbigt, rent mentalt, är att komma ihåg vad det är för bilar jag ska åka med:

- Flärdtjänst: Arbetsresor, max två resor per dag. Har månadskort.
- Flärdtjänst: Arbetsresor, ibland till annan kommun. Får betala tilläggsavgift kontant, endast jämna pengar är godtagbart.
- Flärdtjänst: Privatresor, när det överstiger de dagliga två arbetsresorna. Månadskort. Gäller även till/från universitetet, om jag inte åker från jobbet då det ska bokas som arbetsresa. Och är jag i annan kommun tillkommer kontantavgiften. Privatresor kan också innebära rullstolsbuss, men för arbetsresor alltid taxibil.
- Tjänsteresa: Åker jag från en arbetsplats till en annan arbetsplats betalar arbetsgivaren taxiresa, även om det är över kommungränsen.
- Sjukresa: Ringer till Balkan och bokar bil. Har man flärdtjänst gäller samma villkor, men sjukresor kan inte se villkoren. De kan se att man har flärdtjänst. Dock måste man uppge att man har flärdtjänst, annars kontrollerar de inte. Skillnaden är att kostnaden halveras om man har flärdtjänst.

Ovan kräver att man håller reda på tre olika telefonnummer. Fyra om man inkluderar trafikledningen man ska ringa till när färdtjänsten inte dyker upp.

Det är jobbigt att boka resor. När, var och hur ska jag resa? Mycket tankemöda får läggas på allt ovan. Ändå brister det (bilar som inte kommer, telefonister som lägger in fel adresser och tider). Och all tid man får lägga på telefonsamtal samt väntan på bil.

Ungefär en halvdag per dag läggs på ovan. Känns ineffektivt. Och trist.

If I were a rich man

April 4th, 2011

Egentligen borde jag klaga. Låt oss säga att en vanlig arbetsdag innebär att man kör i 50 km/h (en liknelse, jag kör ingenting). Med ändrade arbetsuppgifter, större ansvar och så vidare, kör jag numera i 320 km/h. Vad händer då lönemässigt? Jo, jag får 25 kr netto extra per arbetsdag. Det känns lite snålt. Frågan är om den extra arbetsbelastningen är värd mödan? Jo, till en viss del. Den där delen där jag helt själv får bestämma hur jag lägger upp mitt arbete utan att någon behöver ha synpunkter på det. Den friheten är värd väldigt mycket. Men i långa loppet vill jag ändå ha bättre betalt. Det är jag värd. Precis som att jag borde ha mer som handledare. För det får jag 1,56 kr netto per arbetsdag.

Hisnande summor. Inverterat, då'rå.

Far och fläng

April 3rd, 2011

Söndagar innebär som vanligt att jag blickar ut över kommande vecka. Fyra arbetsdagar och sex inbokade (hittills) möten i två kommuner samt ny delkurs på universitetet.

Det är åtminstone bra möten. De innebär att jag inte behöver förbereda mig. Det som kommer att efterfrågas är det jag har i huvudet. Jag börjar få uppfattningen att jag är en kompetenskälla. Nja. Känner mig mer som ett medium som blundar och gnuggar tinningarna för att sedan oralt vräka ur mig rappakalja som åhörarna häpet insuper med iver. Typ.

Nej, det är väl inte riktigt så. Alla deltagare har sina specialkompetenser som framkommer i diskussionsform och som konkret leder till beslut och nya arbetssätt. Jag har blivit en del av processer och projekt.

I helgen hade jag tänkt skriva ihop en föreläsning jag ska ge om en vecka. Tänkt, är rätta ordet. Istället för att arbeta på min fritid har vila prioriterats upp till en förstaplats, tätt följt av tvättbergstvätt. Mer har jag inte hunnit.

Som jag sag tidigare är det svårt att skriva ihop en föreläsning då jag ändrar fram och tillbaka innan jag är nöjd. Jag får försöka skriva föreläsningen i någon lucka mellan alla möten. Kvällar och helger kommer nu i ett par månader att enbart innehålla studielitteratur så att jag klarar tentan i juni.

Varför jag hoppade på universitetet igen? Det blev så tomt utan kisserumpa. Jag behöver fylla min tid med något nu när alla timmar med gos inte längre finns.

Fikusdöden

April 2nd, 2011

I går skrev jag på Facebook:

En fikus har dött hemma hos mig och måste forslas bort.

Japp, det var Benjamin. Benjaminfikus nr 1 av 4. Plötsligt var han bara död vilket chockade mig lite, eftersom jag inte sett några tecken på ohälsa. Trots allt så har han hängt med i femton år, ända från livet i Kristianstad.

Det blev lite tomt efter honom vilket gjorde att jag i dag köpte två nya krukväxter. Ändå är det lite tomt i mina fönster, för jag har nu bara 21 krukväxter. I vanliga fall brukar jag ha 24 men har avvecklat lite de senaste åren. Men jag är inte van vid att de dör ifrån mig.

På en vecka tre dödsfall (precis som på jobbet):
- Kisserumpa
- Tand
- Krukväxt

Det är bra nu. Jag menar, det får vara bra nu.

Någon jävla ordning

April 1st, 2011

Märklig vecka. För första gången på tio år har jag arbetat fem dagar på rad. Kanske det är därför jag slocknade efter jobbet i dag trots att jag slutade vid lunch. Att vi gick över till sommartid förra helgen bekommer mig inte.

I dag gick jag också in i min nya roll på jobbet där jag har helt andra arbetsuppgifter. Det irriterar mig. Jag har ännu inte fått några behörigheter eller någon som helst upplärning. Jag vet inte ens vad jag ska göra, eller vad som förväntas av mig. Det finns ingen arbetsbeskrivning. Värst är att den som nu hänvisar till mig är den som skulle gett mig någon form av upplärning. Men jag har löst det genom att inte ha telefonen påslagen på jobbet samt inte besvara mejl. Hellre är jag otillgänglig än att jag ska behöva förklara att jag ingenting vet, ingenting kan. Jag är trotsig.

Nu har jag en arbetshelg framför mig. Nä, förresten. Så är det inte längre, men det känns märkligt efter tio år att inte längre jobba helg.

Seven days and seven nights

March 31st, 2011

I en vecka har jag nu levt utan kisserumpan. Det var lite jobbigt ett par dagar, men nu känns det helt okej. Vi hade en fin tioårsperiod tillsammans. Saknaden finns, men den är inte smärtsam eller sorglig. Jag har också fått ett helt annat lugn, för jag har oroat mig i många år över henne. Det har tagit på krafterna.

Dagarna flyter på så som de alltid gjort. Mycket att göra. Tandvärken finns kvar men kombinationen av Alvedon och Treo fungerar riktigt bra.

Smärtpåverkad

March 30th, 2011

Trots tandläkarbesöket har jag skitont. Man påbörjade en rotfyllning men det dröjer mer än en månad innan de rensar kanalerna. Det betyder i princip att man borrat bort en gammal fyllning och nu blottlagt nerverna/roten. Antingen självdör nerverna eller så tar man kål på dem vid kanalrensningen. Förhoppningsvis självdör tanden lååångt innan. Jag går på högdos Alvedon, men det hjälper inte. Man blir så mentalt trött av att ha konstant ont, sover dåligt, blir sur och grinig.

Jag är trött på de akuta utryckningarna; veterinären och tandläkaren.

Nåja. Min semester för i sommar har gått igenom så som jag önskade.

Någon gång i år ska jag resa hem till Skåne för första gången på fem år. När vet jag inte, för det verkar aldrig bli läge till det. Jag sitter mest i bil mellan olika "måstemöten" varje dag.

Omval

March 29th, 2011

För dem som har lika kort minne som jag, börjar jag med att citera mitt förra inlägg.

Hm. Kvällens stora fråga är om jag ska hoppa på läsårets sista delkurs i morgon, trots att jag sagt att jag hoppat av universitetet. Har jag tid och ork? Trots allt är jag sugen. Dock har jag meddelat universitetet att jag hoppat av, men de har aldrig besvarat det mejlet. Så jag vet inte...

Jag har beställt studielitteraturen under kvällen. Och kollat lite på universitetets hemsida. Delkursen börjar om en vecka, inte i morgon. Jag hade inte meddelat universitetet mitt avhopp, bara att jag var tveksam till att fortsätta. Det var efter att ha träffat en kursare i ett helt annat sammanhang som jag påmindes om hur mycket jag saknar studierna och kamraterna. Det enda problemet är att jag redan fått betyg i den delkurs jag ska läsa. Studierektorna har nämligen gjort fel ändringar i mitt betyg när jag skulle få tillgodoräknat tidigare utbildning. Detta meddelade jag redan 19 februari, utan respons eller rättning. Så egentligen hade jag nu kunnat hålla käften och använt mig av de felaktiga betygen. Märkligt att man få godkänt i ett ämne som ännu inte getts. Och hur reagerar man när jag ska betygsättas om ett par månader och jag redan har ett betyg? Spännande. Fast ännu mer spännande är att läsa etik än att redan ha ett (felaktigt) betyg i ämnet.

Sammanfattning

March 29th, 2011

- Tandvärk (sedan i natt, akut tandläkartid kl. 11.00 i morgon).
- Fönsterputs (36 rutor på femton minuter, och han undrade var kisse höll hus).
- Arbetsmöte (även lediga dagar får man offra).

Hm. Kvällens stora fråga är om jag ska hoppa på läsårets sista delkurs i morgon, trots att jag sagt att jag hoppat av universitetet. Har jag tid och ork? Trots allt är jag sugen. Dock har jag meddelat universitetet att jag hoppat av, men de har aldrig besvarat det mejlet. Så jag vet inte...

Visit

March 28th, 2011

I dag har jag hämtat mina nya visitkort. De var inte lätta att beställa, för jag visste inte riktigt vilken titel jag skulle ge mig själv. Jag har så många roller. Det jag är anställd som enligt anställningsbeviset speglar inte de arbetsuppgifter jag har i dag. Ändå valde jag att skriva dit vad jag är anställd som, inte vad jag arbetar med. Vilket också var lite besvärligt. För jag har en titel som i år ska försvinna och ersättas med en annan titel. Så jag skrev båda titlarna.

Nu väntar jag spänt på vilken lön jag ska få. Varje års löneförhandlingar är spännande. Ska jag få 50 eller 100 kr mer i månaden?

Framsynt

March 27th, 2011

Som vanligt på en söndag planerar jag veckan genom att gå igenom min fulltecknade kalender.

Måndag: Lönesamtal. Är jag verkligen värd en löneförhöjning?

Tisdag: Fönsterputs hemma någon gång under förmiddagen. Möte på jobbet under eftermiddagen, så jag kan inte hålla mig där ifrån på min lediga dag.

Onsdag: Planeringssamtal inför sommarsemestern. Känns lite onödigt för mig då jag lär få igenom min semester. Jag ersätter ingen, ingen ersätter mig. Så varför skulle jag inte få semester när jag vill?

Torsdag: Projektmöte. I snitt en dag per vecka är jag med på dessa möten och fick förra veckan veta att när projektet är slut, så blir grupperna permanenta. Vi kommer att bli någon slags orakelinstans.

Fredag: Hämndtjänsten kommer och river ner min bostad (som vanligt). Och så är det min första officiella dag med nya arbetsuppgifter. Som jag mer eller mindre redan haft i sex veckor.

Och så måste jag ringa Agria och säga upp försäkringen. Tittade också närmare på kvittot i dag. En avlivning inkl. kremering, undersökning och grundavgift går på 1 400 kr.

Jag mår bra. Tack för all omtanke!

I ljust minne

March 26th, 2011

Man går vidare.

I dag har jag varit i matbutiken, tvättar, dammsugit, lagat mat, sorterat sopor, uppdaterat lilldatorn med årets antivirusversion samt uppdaterat Microsoft och uppgraderat Flash. Dessutom har jag äntligen sett slut på Voyager. De två sista säsongerna har jag sett på en vecka.

Men det känns fortfarande konstigt om än inte så ledsamt som tidigare. Jag behöver aktiveras. Det är skillnaden mellan att älta och bearbeta.

Omstart

March 25th, 2011

Konstigt. Det är väl den känsla jag har i dag. Kryddat med lite meningslöshet. Annars känns det rätt okej.

Det som känns så konstigt är att jag inte behöver ta hänsyn. Jag måste inte se mig för när jag går. Men det gör jag ändå. Jag rör mig som om kissen fortfarande sprang runt fötterna på mig. Jag tittar väldigt ofta efter henne. Ibland är jag redo att kalla på henne, men avbryter mig själv. När jag gick ut en sväng i dag höll jag på att ropa "jag kommer tillbaka strax, kissen" eftersom det är vad jag sagt de senaste tio åren när jag lämnat lägenheten. Jag är fortfarande snabb när jag öppnar ytterdörren för att hon inte ska smita ut. Innan jag minns.

Nu kan jag också öppna balkongdörren. Äta fisk och kyckling hemma. Ligga hur jag vill i sängen. Åka hem...

Där finns skuldkänslor. Inte över gårdagens nödvändiga beslut, utan för att jag plötsligt får en annan röreslefrihet då jag inte behöver ta en massa i beaktande eller hänsyn. Visst, det innebär en del uppoffringar att ha katt, men det har varit naturligt och självklart. Ansvaret har inte varit betungande.

Mycket känns meningslöst nu. Tidigare hade jag någon att ta hand om och vårda. Nu har jag lite tappat meningen med min existens. Jag vet inte längre vad som är viktigt, när det som var viktigast för mig inte längre finns.

I kväll har jag diskat ur matskålen och lagt dit kisses favoritleksak. Det ska få en framträdande plats i mitt hem. Som ett minne.

Hur levde jag innan jag blev med katt?

Sista bilden

March 24th, 2011

Hos veterinären.

Kisserumpan

March 24th, 2011

Min kisserumpa fick i dag stilla somna in. Min följeslagare sedan drygt tio år. Det känns. Det känns väldigt mycket. Hon hade en väldigt stor personlighet och vi förstod varandra väldigt väl.

Kissen (jag har aldrig sagt Gazzy till henne, hon är kissen, eller kisserumpan) har alltid haft krämpor. Det är väl så med avelskatter, de är klena. För en del år sedan hade hon en slickdermatit där hon slickade av sig pälsen (p.g.a. tovor) som då gjorde att hon fick en sårig hudinflammation. Det fixade hon. Därefter fick hon en avgränsad tumör i buken, som opererades. Det fixade hon också. Och det var väl vid den här tiden jag upplystes om att hennes njurar var dåliga och att hon bara fick äta specialkost. En specialkost som innehöll fisk och kyckling, som hon var allergisk mot vilket gjorde att hon alltid hade kliande och blödande utslag. Men det fixade hon också.

Dåliga njurar. Kronisk njursvikt med andra ord. Då dricker de lite mer och alla blodvärden går åt skogen. Men vi har klarat det rätt bra ändå. Tills för ett par år sedan. Då blev hon plötsligt väldigt apatisk, ville vara ifred, gick och gömde sig. Här började min oro på allvar. Jag avvaktade och tre dagar senare var allt bra igen. Dessa perioder har återkommit 3-4 gånger/år, men det har alltid oroat mig. För jag har vetat vad det innebär i slutändan. Och i måndags kom hon in i en sådan period igen av apati där hon inte åt eller drack. Gjorde hon det kräktes hon direkt. Det innebär att man blir uttorkad och det belastar de dåliga njurarna extra. Men den här gången vände det inte åt det bättre hållet. Tvärtom. I natt och i morse var hon i stort sett livlös. Medvetande periodvis, men brydde sig inte mycket om något. Därför fick jag boka tid till veterinären. Jag visste att det var dags, att mitt livs värsta dag var här.

Egentligen fick jag inget av ovan bekräftat. Man tog en temp som var normal. Man försökte ta ett blodprov, men där kom inget blod då hon var så intorkad. Och man kände inte igen henne. På hennes journal står sedan tidigare "explosiv", men det fanns inga tecken till det. Jag fick förfrågan om vi skulle inleda intensivvårdsbehandling, men det tycker jag är grymt. Min kisserumpa har alltid haft stark integritet, tycker inte om att man rör henne (förutom att hon nu var apatisk) samt att jag vet att man bara skjuter upp det oundvikliga. Kronisk njursvikt går inte att bota, särskilt inte om den blir akut. Precis som för människor. Så där fanns egentligen bara ett alternativ och beslutet var inte svårt (om än tungt).

Vi fick en stund för oss själva där vi fick ta farväl av varandra. I det ögonblicket tog hon sig ur sin apati och jag fick gosa med henne. Hon buffade mig med nosen, spann, kardade lite med tassarna. Sedan försvann hon in i sin apati och i väg till ett annat rum. Jag ville inte vara med. Jag ville inte få ett minne av hennes protester eller hur livet rann ur henne. Så jag gick hem efter vårt farväl.

Nästan. Jag säger bara - flärdtjänsten. Snabbaste bilen skulle komma tre kvart senare. Jag vill inte sitta kvar i väntrum bland människor och djur, så jag stod ute i kyla och blåst. I en timme. Personalen kom ut och frågade varför jag inte åkt hem, vilket jag förklarade. Då fick jag också veta att allt gått bra. Hon hade fått sin spruta utan att protestera och sedan stilla somnat in. Efteråt hade de lagt henne så att det såg ut som om hon låg och sov.

Det är inte en månad till hennes 13-årsdag. Så hon blev 12 år. En gammal dam, fick jag höra. Min lilla flicka.

Jag kommer att sakna hennes närvaro. I allt man gjorde. Att hon varje natt lade sig på min arm så att jag kunde klia hennes mage. Hennes märkliga vrål när hon gick runt med sin mjukisleksak i munnen. Hennes behov av närhet. Hela hon.

Gracile Golden Star (Gazzy)
1998-04-19 - 2011-03-24

Matta ben

March 23rd, 2011

I kväll skulle jag varit i Stockholm. Där skulle jag stannat tills på lördag. Det är andra året i rad som jag hoppar över en konferens jag borde deltagit i, men jag orkar inte*. Resor är det jobbigaste som finns. Det är ett helsike bara att ta sig till och från jobbet trots att har flärdtjänst från dörr till dörr.

Till hösten är där en annan konferens i Stockholm som jag borde delta i, men det är inte troligt.

* Minns fortfarande hur det var för två år sedan.

Mållös

March 22nd, 2011

Läget känns väldigt pressat. Första tanken när jag vaknar - innan jag är riktigt närvarande i mig själv - är hur jag ska orka och hinna. Tanken är att jag ska vara ledig onsdagar, men i praktiken fungerar det inte. Tanken är också att jag endast ska jobba fyra dagar per vecka, men i praktiken stämmer inte det heller. Jag jobbar för många dagar, fel dagar och uppdelade dagar. Som om inte det vore nog så flaxar jag runt på flera arbetsplatser, deltar i väldigt många "måstemöten", inom olika kommuner. Jag hänger inte med riktigt. Jag vet inte riktigt vad det är för möte jag befinner mig på, vilken dag jag ska göra vad, om jag fått ihop mina arbetstimmar. Vad är snäppet över kaos?

Okej, jag har kul. Det är givande, intressant, stimulerande, yada, yada, yada. Men jag är rädd att förlora fotfästet. Det snurrar på fortare och fortare och fortare.

Subtil direktreklam

March 21st, 2011

Vill Ica att jag kommer och handlar?

Eller varför kastar brevbäraren in sju reklamblad från Ica på mitt hallgolv?

Rapport

March 20th, 2011

I går kväll satt jag och Gazzy och tittade på den närgångna månen. Måste säga att den var närmre och större för några veckor sedan när jag åkte till jobbet en tidig morgon. Kanske det bara var en illusion då den samtidigt var väldigt röd av solen som höll på att gå upp.

Det som förvånade mig lite var hur intresserad Gazzy var av månen. Ljusstyrken var +30 % vilket märktes. Kanske det var det som fängslade kissen? Hon satt och stirrade stint upp på månen samtidigt som hon slog med svansen och spann. Spårvagnarna utanför brydde hon sig inte om, det var månen som gällde. I vanliga fall följer hon spårvagnarna som kör från höger och vänster framför henne.

Highway to hell?

March 19th, 2011

Underbart! Inget schlagerelände på tv i kväll. Jag kan i lugn och ro titta på mina Voyageravsnitt på dvd.

Det är så svårt att skriva. Inte ens privat kan jag formulera vad som händer. Som jag tidigare skrivit eller antytt, så är där stora förändringar på mitt jobb (hela organisationen, alla berörs). Med stora menar jag GIGANTISKA. Dels har vi det där med att jag fått ändrade arbetsuppgifter, dels är det där som jag inte skrivit något alls om. Där jag fått rykten bekräftade och därmed mer eller mindre försetts med yppandeförbud.

Någonstans krockar allt detta och jag vet inte vad jag har för roll eller om den kommer att förändras. Mina nya arbetsuppgifter, får jag behålla dem? Ska jag göra något annat? Ingen vet, allra minst jag. Så länge inget blir offentligt har jag ingen att diskutera med. Nej, jag är inte orolig men funderar mycket på framtiden. För den är väldigt, väldigt osäker.

Jag tror att det blir offentligt genom media. Så stor är förändringen.

-

March 18th, 2011

-

List it II

March 17th, 2011

Tv? ?r senare besvarar jag en n?tlista jag redan besvarat. Nej, jag har inte gl?mt att jag har en annan p?g?ende lista som jag inte besvarat p? ett par dagar, men att beh?va t?nka ?r jobbigt. Denna lista ?r l?ttare att besvara.

N?mn n?got som gjorde dig glad ig?r: Det har g?tt 21? timme sedan g?rdagen tog slut, s? hur ska jag minnas det? ?rligt, jag minns inte!

Vad gjorde du kl 08 imorse: D? gick jag till Pressbyr?n f?r att k?pa frukost p? jobbet.

Vad gjorde du f?r 15 min sedan: Tittade p? Startrek Voyager p? dvd, s?song 6, avsnitt 2.

Det sista du sa h?gt: Hej, kisse! (M?rkligt nog var det ocks? exakt vad jag sa senast jag besvarade den h?r listan).

Det senaste n?gon sa till dig: Tror ?mma modern sa hej d? n?r hon avslutade samtalet tidigare i kv?ll.

Vad har du druckit idag: Vatten, kaffe och mj?lk.

Vad var det senaste du ?t: Ost p? tunnbr?d.

Vad var det senaste du k?pte: Lunchen. Fisk Bordelaise med mos och kall s?s (med n?gra ynka broccolibitar).

Vad ?r det f?r f?rg p? din ytterd?rr: Brun, det ?r tr?.

Vad ?r det f?r v?der hos dig nu: Nattsvart ute, +3 (tidigare solsken och +7).

Godaste glassmaken: Alltid pistage.

Tror du p? k?rlek vid f?rsta ?gonkastet: ?tr?, inte k?rlek.

Sover du tungt: Inte speciellt.

Dr?mmer du mardr?mmar: Typ en g?ng vart femte ?r, eller n?t. D? brukar jag vakna av kalla k?rar.

Trivs du med ditt jobb: Nja? Jag befinner mig just nu mellan tv? uppdrag d?r jag sl?ppt det som tidigare var min huvudsakliga syssels?ttning, samtidigt som jag ?nnu inte f?tt introduktion (eller beh?righet) till det jag ska p?b?rja om tv? veckor. Den d?r ovissheten som just nu r?der g?r att jag inte kan s?ga att jag trivs. Och s? ?r d?r den d?r omorganisationen som jag inte vet n?got om eller hur det eventuellt kan f? f?r konsekvenser f?r mig.

Favoritkl?dsel: Allt som inte skaver mot min b?ltros som jag har p? magen.

Favoritl?t just nu: Det mesa med Bruno Mars, ?ven om han inte kan sjunga. Trallv?nliga popl?tar. Mer orkar jag inte med just nu.

Vad ser du om du tittar till h?ger: Hall, k?k och vardagsrum. Sitter i sovrummet.

Vad g?r dig glad just nu: Kisses snarkningar. Hon ligger med huvudet p? datorn just nu.

Vad ska du g?ra h?rn?st: S?tta en spruta i l?ret innan jag l?gger mig f?r natten.

H?ger- eller v?nsterh?nt: H?ger. ?tminstone om jag h?ller i en penna.

Hum?r just nu: Lugn och fin, lite sm?s?mnig och ett icke-st?rigt s?tt.

Favoritgodis: Har inget. Har nog inte ?tit godis p? ett par m?nader. Minst.

Kl?der just nu: Beige t-shirt, svarta joggingbyxor.

Sommarplaner: Arbeta f?rsta halvan (ok?nt med vad just nu), semester andra halvan (f?rmodligen dvd-maraton som vanligt).

Hur m?nga kuddar sover du med: Fyra, anv?nder h?rnet av en.

Spelar du n?got instrument: Inte l?ngre. Elorgel var da shit p? 70-talet.

Morgon- eller nattm?nniska: ?r aldrig piggare vid n?gon specifik tidpunkt p? dygnet. Konstant tr?tt och utmattad.

Vad ?r viktigast f?r dig: Frihet.

?r du kittlig: Kanske lite fl?ckvis.

Snarkar du: Inte s? att jag v?cker mig sj?lv.

Stj?rntecken: Vattuman.

?ckligaste insekten: ?cklas inte av djur genom deras existens.

L?ngtar du mest efter just nu: Sommar, sol och v?rme! N?, sk?mtade bara. Ett glas kallt vatten ?r nog det jag vill ha mest just nu. Innan jag f?r ett annat behov att l?ngta efter.

Spring i benen

March 16th, 2011

Kv?llen har varit viktig.

- Jag har varit p? postutl?mningen och h?mtat dvd-boxar.
- Jag har varit p? Ica och k?pt mj?lk (gl?mde det i g?r n?r jag var d?r f?r att enbart k?pa mj?lk).
- Jag har varit i snusbutiken d? jag inte blivit f?rdig till att best?lla online (billigare).
- Jag har varit i grillkiosken d?r jag k?pte sp?tta till kisses stora f?rtjusning.

En arbetsdag till, sedan ?r mitt elva?riga schema slutjobbbat. Innan jag p?b?rjar mitt nya schema ska jag vara ledig fyra dagar.

Djuriskt

March 15th, 2011

Kv?llens stora projekt ?r att jag ska raka huvudet samt raka bort sk?gget. I g?r p? jobbet s?g jag ut som igelkott i trafikolycka och vill inte visa mig s?dan p? jobbet i morgon. Siktar p? knubbs?l.

Svårt är oftast rätt

March 14th, 2011

Forts?ttningen p? g?rdagens p?b?rjade n?tlista.

Dag 1: Dummaste jag gjort?
Dag 2: Sv?raste beslutet?
Dag 3: Lyckligaste ?gonblicket?
Dag 4: F?r?lskelse/lusta?
Dag 5: Hemliga k?rleksaff?rer?

Dag 2: Sv?raste beslutet?
Beslut ?r enkla att ta. Oavsett om man g?tt och grubblat i m?nader eller om man tar ett spontant beslut. N?r man v?l best?mt sig var sj?lva beslutet inte sv?rt.

Det jag kan tycka ?r lite jobbigt ?r att komma fram till om man ska s?ga upp sig, eller inte, fr?n ett fast jobb. S?rskilt om man inte har n?got annat p? lut. Trots allt s? beh?ver man (jag) en inkomst som utbetalas frekvent. Jag har sj?lv en g?ng tagit det spr?nget och det blev lyckat. Egentligen var det en 50 % chansning, men jag k?nde ?nd? inte att jag hade n?got val. Ibland m?ste man ta sig vidare och skita i skyddsn?ten. Det som kan k?nnas som en trygghet att stanna kvar i, kan v?ldigt snabbt bli ett f?ngelse av tv?ng d?r man f?rminskar sig sj?lv. Och jag tillh?r den kategori i befolkning som beh?ver en h?g niv? av stimulans i form av f?rnyelse och omstart. Tar man r?tt beslut direkt s? beh?ver man aldrig g? igenom det igen. S? ?ven om beslutet var sv?rt, s? var det egentligen en n?dv?ndighet d?r jag inte s?g n?gra alternativ. S? ?ven om det var sv?rt, s? var det ocks? v?ldigt r?tt.

Det verkligt sv?ra beslutet har jag ?nnu inte st?llts inf?r, men den dagen kommer. Nu ska jag g? och krama om kissen.

Fem nivåer

March 13th, 2011

En lista funnen p? n?tet. Fem saker att skriva om, en om dagen.

Dag 1: Dummaste jag gjort?
Dag 2: Sv?raste beslutet?
Dag 3: Lyckligaste ?gonblicket?
Dag 4: F?r?lskelse/lusta?
Dag 5: Hemliga k?rleksaff?rer?

Dag 1: Dummaste jag gjort
"Dummaste" ?r sv?rdefinierat. Misstag? Felber?kning? Resulterat i pinsamhet eller allvarlig konsekvens? Det som var sv?rast att erk?nna och be om urs?kt f?r (d? jag sk?mdes s? fruktansv?rt) var v?l m?ljligen den g?ngen jag r?kade radera ett helt datasystem med patientuppgifter. Jag hoppade inte precis upp fr?n stolen f?r att h?gt och tydligt deklarera vad jag gjort. Ist?llet v?ndades jag en stund i tysthet, ringde en chef f?r att r?dfr?ga vad mitt n?sta steg skulle bli, sedan v?nde jag mig till h?gsta chefen som genast kontaktade IT-teknikerna. Det gick att ?terst?lla alla data tack vare backup. Jag f?rv?ntade mig den utk?llning jag var f?rtj?nad av, men den kom aldrig. Ist?llet fick jag ett kraftfullt handslag och ett tack f?r att jag erk?nt mitt misstag och vem som helst skulle kunnat ha gjort det. S? konsekvensen var positiv. 1) Jag visades respekt. 2) Jag fick respekt f?r h?gsta chefen. 3) Det l?ste sig.

Dumheter g?r vi hela tiden, men fr?gan ?r vad som ?r "det dummaste".

Sista arbetshelgen

March 13th, 2011

Var tredje vecka i elva ?r har jag arbetat b?de l?rdag och s?ndag. Nu tog det slut p.g.a. ?ndrade arbetsuppgifter. Jag g?r nu ?ver till raka veckor vilket ocks? betyder att jag ?r ledig alla korthelger (helg som infaller m?ndag till fredag).

Vad jag tycker om detta? Det ?r v?ldigt sv?rt att s?ga. En tid f?r nog f?rst g? innan jag kan g?ra en j?mf?relse. Dock har jag alltid gillat att arbeta helg ur perspektivet att det ?r relativt folktomt p? jobbet, man f?r jobba ost?rt och hinner fokusera och slutf?ra.

De negativa aspekterna har jag ocks? klart f?r mig. De ekonomiska aspekterna. N?r man arbetar schema med helgtj?nstg?ring f?r man f?r det f?rsta ob-till?gg. F?r det andra g?r man f?rre timmar per vecka (kvot). F?r det tredje arbetar man f?rre dagar p? hel?rsbasis j?mf?rt med icke-schemal?ggning. S? konsekvensen blir att jag nu ska arbeta fler timmar per vecka, fler dagar per ?r samt f?rlorar n?stan en m?nadsl?n per ?r. F?r min del inneb?r det ocks? att jag kommer att f? fler arbetsdagar per vecka (eller f?rre fridagar per vecka).

Det positiva d?? Ja, det ?r v?l det jag har s? sv?rt att se just nu. Det ?r v?l d?rf?r det m?ste f? g? en tid innan jag summerar f?r?ndringen och hur det kommer att p?verka mig (f?rutom ?kad arbetstid och f?rlorad inkomst). Jo, det positiva ?r v?l ocks? att jag f?r f?r?ndrade arbetsuppgifter. Jag gillar f?r?ndring. Det ?r stimulerande.

Senast jag arbetade m?ndag till fredag (d? heltid) var i december 1998.

Jag ?r nog lite nerv?s. Anledningen till att jag ?vertalade F?rs?kringskassan till att jag bara skulle pensioneras 25 % ist?llet f?r 50 % berodde p? att schemal?ggningen gjorde att det fungerade att arbeta 75 %. Men fungerar det med raka veckor?

Dock dr?jer det nu en vecka till innan mina raka veckor b?rjar.

Finalen 2011

March 12th, 2011

Deltävlingarna är schlagermassakerade, så finalen behöver jag inte sammanfatta låtmässigt. Inget nytt under solen. Det enda jag kan konstatera är att där inte fanns någon gnista i kvällens framföranden. Kändes lite avslaget och rutinmässigt.

Internationell jury var ju intressant. Det spretade väldigt mycket i poängsättningen och det säger att det inte finns något vinnarkoncept. Vad som händer i ESC är ett rent lotteri. Det man verkar ha glömt är att vi ska tävla mot andra låtar som vi inte vet något om. I jämförelse säger det inget om vi skickar ett bra bidrag eller inte. Först när alla länders låtar ställs mot varandra kan man se och värdera låtarnas duglighet.

Det är märkligt att vi ännu ett år skickar en Kempelåt till ESC. Det gick väl inte så lysande för Perrelli (Hero) och Ernman (La Voix)? Ska det gå bättre för Saade? Tveksamt. Men jag bryr mig inte. Jag tycker fortfarande att vi inte ska skicka något bidrag alls till Düsseldorf i Tyskland. Vi har inavel i alla våra låtar, det är samma upphovsmän som ständigt återkommer och som skriver samma låter (kvantitativt, inte kvalitativt) om och om igen. Med lite nytt blod kanske vi sedan kan skicka i väg ett bidrag till ESC, men inte som det är nu.

En annan märklig sak - trots att årets alla 32 bidrag ständigt hörs i radio så kan jag inte komma ihåg någon av låtarna utantill. Med andra ord så saknade jag inget av de utslagna bidragen i Globen.

GP skriver om den osunda schlagerfamiljen. Jag håller med.

Skönt att schlagereländet är över. Fram tills i maj åtminstone. Därmed har jag inte anledning till att vara negativ längre. Livet (och lördagarna) återvänder.

Vem är jag?

March 11th, 2011

Det är fult att peka, men när Snigel pekar på mig är det bara att lyda.

1. Var är din mobiltelefon? Jag har två mobiltelefoner med två abonnemang. De ligger på bokhyllan bredvid mig.

2. Var är din andra hälft? Någonstans lyckligt ovetande om min existens.

3. Ditt hår? Genetiskt raderat efter 30 års ålder.

4. Din mamma? Förmodligen på väg hem från jobbet.

5. Din pappa? Aska i en minneslund.

6. Det bästa du vet? Sova, tror jag. Men också att vara kreativ på ett eller annat sätt (om det är mentalt stimulerande).

7. Din dröm i natt? Jag drömde att jag drömde där jag vakande i drömmen och berättade för någon annan i drömmen om vad jag drömt.

8. Din dröm/ditt mål? Väcka beundran och avund.

9. Rummet du är i? Mitt sovrum.

10. Din hobby? FarmVille? Nä, jag vet inte. De senaste åren har jag inte haft så mycket tid över på min fritid. Tänkte att jag från och med nu borde återuppta något eftersom jag hoppat av universitetet. Är sugen på böcker à skönlitteratur.

11. Din skräck? Smärta.

12. Var vill du vara om sex år? I någon annans sovrum? Nä, inte vet jag...

13. Var var du igår kväll? Hemma. Fick nästan ett ryck att springa ut till Hemglassbilen, men det blåste och regnade.

14. Vad är du inte? Kalsongmodell.

15. En sak du önskar dig? Tid och ork.

16. Var växte du upp? Tollarp.

17. Det senaste du gjorde? Öh. Inget. Jag hoppar upp och ner, fram och tillbaka, mellan tv, dator och tvättmaskin.

18. Dina kläder? Myskläder som är pälståliga.

19. Din tv? Förhoppningsvis snart ett minne blott. Dags att köpa ny innan denna också exploderar.

20. Ditt/dina husdjur? En liten kisserumpa.

21. Din dator? ASUS M70S, bärbar.

22. Ditt humör? Vaken. Mer kan man aldrig begära.

23. Saknar någon? Nej, men ibland saknar jag någon att prata djupa saker med.

24. Din bil? Såldes för många år sedan. Har inte kört bil på 18 år.

25. Något du inte har på dig? Fjäderboa. Det är inte melodifestival förrän i morgon.

26. Favoritaffär? Gillar inte affärer. De är stressande.

27. Din sommar? Fyra veckors semester. Någon gång. Om den beviljas.

28. Älskar någon? Kisserumpan, villkorslöst.

29. Favoritfärg? Allt som inte går i rött eller gult. Undantag: Slå ihop rött och gult.

30. När skrattade du senast? Tror aldrig att jag skrattar. Däremot ler jag ofta. Som för en stund sedan när jag tittade på kisserumpa.

31. När grät du senast? Årtionden sedan.

Sekel

March 10th, 2011

För hundra år sedan i dag föddes min morfar. Han blev 65. Trots att det nu gått 35 år så tänker jag ganska ofta på honom. Min första hjälte och förebild.

Farhågor

March 9th, 2011

Mina splittrade dagar g?r att jag k?nner mig f?rvirrad. V?dret ?r ocks? lite f?rvirrat med sn?storm i f?rmiddags, regn eftermiddags och solsken p? kv?llen.

Jag ?r inte bara f?rvirrad, jag ?r irriterad ocks?. I morgon ?r jag ledig men tvingas sitta och v?nta p? den mystiska paketleveransen. Levereras "n?gon g?ng under arbetsdagen" d?r de "inte kan specificera del av dagen". K?nner mig v?ldigt l?st.

Jag ?r inte bara f?rvirrad och irriterad, jag ?r glad ocks?. Kissen v?ckte mig i natt f?r att ber?tta att hon nu vilat upp efter de utmattande kr?kningarna i g?r och att hon var redo f?r lite gos, bus och lek. ?nd? k?nde jag viss oro n?r jag kom hem. Jag ?ppnade d?rren och ropade p? henne. Och fick glada tillrop som svar. Hon ?r p? banan igen.

Det drar ihop sig. Sista arbetshelgen, sedan sista schemalagda arbetsveckan. Antalet fridagar per vecka reduceras sedan vilket ?r... s?d?r. F?r jag ?r tr?tt ("p?verkad"). D?r ?r mer att orka ?n att hinna. N?ja. Kanske jag inte borde ta ut n?got i f?rskott utan att se hur det kommer att fungera.

Småjobbigt

March 8th, 2011

Kissen ?r lite h?ngig efter att ha haft frekventa kr?kningar under eftermiddagen/kv?llen. Matt, kan man v?l s?ga. I sig ganska naturligt. Men jag blir ?nd? orolig f?r henne.

Mobilen har kommit. Samma kan jag inte s?ga om SIM-kortet. S? jag satte in andra mobilens SIM-kort och uppt?ckte att jag inte sparat mina telefonkontakter p? SIM-kortet. Det har ingen betydelse d? jag ?nd? m?ste l?gga in allt som dubblett. Men lite tr?ttsamt ?r det. ?verf?ring g?r s?kert, men det tar ocks? tid. Ack, dessa I-landproblem!

Vad jag tycker om nya mobilen? Jag har inte l?rt k?nna den ?n. Det jag gillar ?r att sk?rmen ?r relativt stor och att det inte ?r touchscreen.

Mysko

March 7th, 2011

Efter en dag på jobbet kom jag hem och skulle slå in portkoden. Där satt en lapp fastkilad mot husväggen. Med mitt namn på lappen. Tydligen skulle jag fått ett paket levererat. På lappen står att man försöker i morgon igen. Problemet är att 1) jag inte är hemma i morgon, 2) jag inte vet vad det är för som ska levereras. Informationslappen jag fick hade en kod samt uppgav att jag skulle logga in på deras hemsida. Där kunde jag ändra datum för hemleverans men någon närmare information kring vad det är som ska levereras vet jag fortfarande inte. Det gick att spåra leveransen bakåt till Nederländerna. En teori jag har är att det är det där mobilskalet i silikon jag beställt från Nokia. Det jag tycker är märkligt är att man kilar fast en liten lapp mot husväggen. Och inte anger avsändare.

Senaste veckan har jag arbetat 20 timmar i annan kommun, varit på mitt jobb 4 timmar. Är detta framtiden?

I morgon ska jag hämta min nya mobiltelefon som anlänt. Jag känner mig så som Spara ser ut.

I praktiken är jag Slösa.

Intresse no more

March 6th, 2011

I dag l?ste jag en notis om en serietidningssamlare. Jag trodde inte att de fanns l?ngre.

Sj?lv slutade jag f?r ungef?r tio ?r sedan med direktimporterade serietidningar fr?n USA. Jag h?ll p? i n?stan 15 ?r och f?ljde det mesta som gavs ut av Marvel och DC. Parallellt samlade jag p? ?ldre svenska utg?vor och jag s?kte frekvent i antikvariaten. S? varf?r slutade jag? Intresset finns egentligen kvar, men fr?msta sk?let ?r teknikens utveckling. Serier tecknas ofta som tidigare, av tecknare med en blyertspenna i handen. Men sedan ?r sig inte mycket likt. Serier blivit tr?kiga d? de f?rgl?ggs med mera med hj?lp av dator. Sedan har det blivit s?mre historier d? man verkar vilja vara spektakul?ra och nydanande i varje nytt nummer. K?nslan har g?tt f?rlorad. Och s? har det blivit v?ldigt dyrt. ?ven om dollarkursen ?r l?g s? har priset h?jts. Tveksamt om det ?r v?rt sitt pris.

Jag l?ser inte serietidningar l?ngre. Inte ens de jag har. Jag ?nskar att jag kunde bli av med de tidningar jag har, men det k?nns som ett projekt jag inte m?ktar med. Pappersinsamlingen ?r ett alternativ, men jag tror ?nd? att d?r finns ett v?rde i tidningarna. Ett l?sv?rde. D?r ?r s?kert n?gon som skulle bli glad ?ver att f? l?sa tidningarna. Kanske. F?rmodligen en n?rd i min ?lder.

Andra chansen 2011

March 5th, 2011

Andra chansen är som teves sommartablå – en massa skit vi hört och sett förr. Av åtta losers skulle två nu vaskas fram och skickas till finalen i Globen nästa vecka. Det blev Sara Varga och The Moniker. Vad har jag skrivit om dem? Här kommer en repris:

Spring för livet – Sara Varga
Precis som alla andra drog jag direkt jämförelsen med Lisa Ekdahl. Samma tråklåtar. Deprimerande i moll. Text om kvinnomisshandel och att man ska lämna mannen även om han säger att han älskar den har slår. Det kan man väl kalla för lördagsunderhållning? Låten var väldigt osmidig. Positivt att den gick i moll, men någonstans borde den gått över i dur och visa lite mer på att kvinnor är starka och kan ta sig ur misshandel. Nu blev det mest en snyfthistoria utan hopp till förändring. Det enda jag gillar med låten är att den gick till Andra chansen. Låten är annorlunda.

Oh my God! - The Moniker
Första tanken var att det lät som om Ola Salo r*vkn*ll*d* DiLeva. Men ganska snart övergick det till brittisk 90-talspop à la Pulp/Blur. Riktigt glatt och käckt! Kanske inte så hemmahörande i dessa schlagersammanhang, men riktigt bra. Även om han såg ut som Alvin & the Chipmunks gone hare krishna. Jag hade hoppats på en finalplats, men det blev Andra chansen.

Är jag nöjd? Ganska. Åtminstone gällande The Moniker som jag förmodar är min favoritlåt alla kategorier. Av 32 bidrag har jag två favoritlåtar som nu möts i finalen (The Moniker och Nicke Borg), men jag tror inte att någon av dem vinner.

Varför gillar jag inte övriga 30 låtar? Enkelt. De fungerar inte. Det är inte låtar som skulle släppts ens som singlar om de inte fått gå via melodifestivalen. Ändå blir de långlivade på Svennetoppen och klättrar på försäljningslistor. Och jag skäms för det. Vi har två musikspår i Sverige. ”Schlagers” (det som varit med i melodifestivalen) och riktig musik. I sistnämnda kategorin ingår The Moniker och Nicke Borg. De bara råkade vara med i melodifestivalen. Förmodligen mest som en språngbräda för att visa att de finns.

För att säga något mer om Andra chansen. Alla verkade väldigt desperata och skrek ut sina bidrag. Man tog i så rösterna sprack. Dock verkade några ha lyssnat på min tidigare kritik. Som att Pernilla Andersson nu lade betoningen rätt på orden. Dock märkte jag något nytt när det gäller Sara Varga. När hon sjöng ”är” så uttalade hon det inkonsekvent som ”är” eller ”é”. Talspråk är att föredra även om man sjunger orden.

Precis som tidigare tycker jag att man ska lägga ner Melodifestivalen. Varje år får man höra att låtarna ska vara bättre än föregående år, men icke! I sex veckor får man sitta och gömma sig bak skämskudden.

Utslagna: Love Generation, Linda Pritchard, Shirley’s Angels, Loreen, Jenny Silver.

Tillägg: Lite imponerad blir jag av att The Moniker och Sara Varga skrivit sina egna låtar. De slog ut de stora låtskrivarnamnen. Det i sig är också en fingervisning. Ständigt samma låtskrivare som återkommer med samma låtar. Vi vill ha nytt.

Avslappningsövningar

March 4th, 2011

Helgen behövs. Vila behövs. Det sistnämnda får jag tumma lite på eftersom jag behöver vattna krukväxterna, gå till mataffären, slänga sopor samt tvätta. Jag hoppas inte alla mina veckor blir så här hektiska där allt ska trängas under helgen med måsten och vila.

Jag såg Lyxfällan i går. Kanske jag behövde den tankeställaren vad gäller ms. (Tjejen de hjälpte hade ms och levde i förnekelse med för mycket arbete). Jag brukar också få höra det där av min doktor, att jag borde ta det lugnare. Inte arbeta så mycket. Hur det skulle gå till förstår jag inte. Inkomst är något vi alla behöver. Men det handlar väl mer om att lära sig handskas med stressen. Själv tycker jag inte att jag är särskilt stressad men ibland känns allt mentalt överväldigande.

Annars går jag mest i väntans tider. När kommer min nya mobiltelefon? Jag har dock redan beställt silikonskal som lär komma samtidigt som telefonen. Nu har jag tappat räkningen över hur många mobiltelefoner jag har i gömmorna. Är det min åttonde telefon? I vilket fall som helst så blir det min allra första Nokia.

Mitt nya abonnemang är tänkt att användas som arbetstelefon. Vi får inte mobiltelefoner på jobbet utan alla går runt med privata telefoner och abonnemang. Vi har annars bärbara telefoner (dect) men de av oss som flyger och far över kommungränserna har ingen större nytta av bärbara telefoner p.g.a. räckvidden. Det som jag tycker är lite trevligt är att de fem sista siffrorna på mina båda arbetstelefoner är identiska.

Usch. Schlagerelände i morgon.

Mötesmänniskan

March 3rd, 2011

Dagens lärdom är att heldagsmöte innebär att man inte hinner frukost eller lunch. Vidare börjar min kalender tjockna till ordentligt. Möteskrockarna uppstår i stort sett varje dag. Jag har lärt mig att ha smörgåsar med mig i min väska.

Jag får ofta höra att möten är kontraproduktiva, tar bara en massa tid utan att leda till något. Det håller jag inte med om. Möten är något som genererar väldigt mycket arbetsuppgifter som i slutändan ska ge struktur och effektivisera organisation och arbetssätt. Där man måste dubbelkolla tidigare beslut och framtida konsekvenser. Där man inte ska uppfinna hjulet på nytt, utan ska ha kännedom om allt som andra gjort tidigare. Sitter man på ett möte måste man vara skärpt. En fördel är om man förstår sammanhang och har lång erfarenhet av det mesta. Viktigt är också att deltagarna på ett möte har olika bakgrund och erfarenhet.

Just nu får jag känslan av att jag inte har något val. Jag måste hoppa av universitetsstudierna. Rent mentalt kan jag inte splittra mig ännu mer med tanke på alla nya arbetsuppgifter och ansvarsområden.

Spretigt

March 2nd, 2011

Det som känns lite jobbigt nu är att så många drar i mig från olika håll. Jag har så många yrkesroller att upprätthålla. Inte för att jag känner att jag förlorat någon kontroll, men jag blir lite lätt förvirrad och är rädd att glömma något. Prioriteringarna har jag klart för mig, men det är svårt när alla drar i mig. Och jag har svårt att säga nej. Istället säger jag "ska hålla det i bakhuvudet och åtgärda det vid tillfälle". Självklart kommer jag att glömma något. Det jag kanske hoppas på är att det inte var så viktigt, för då kontaktar man väl mig igen?

Sex och en halv vecka kvar innan jag får mitt nya arbetsrum. Det har jag inte tid att fundera kring, mer än att jag tycker tiden går långsamt och är i ett behov av av-/enskildhet redan nu (har väl alltid varit i behov av det).

Från och med denna vecka arbetar jag en dag per vecka i annan kommun. Kanske detta också spelar in i min förvirring. "Var ska jag vara i dag, vilken yrkesroll har jag i dag"? Värst är resorna. Ringa flärdtjänst varje dag. Inte kunna förbok dagen innan för jag vet inte hur länge jag jobbar om dagarna. Komma ihåg att specificera vilken kommun jag ska till. Alltid ha kontanter för resorna som inte går att betala på annat sätt. Ständigt kolla så ingen akut ändring skett med jobbet så att jag får tänka om och boka om till annan kommun och andra arbetsuppgifter.

Hur flyttar jag fokus från ovan för att känna mig ledig och fri? Ah, om en vecka har min nya mobiltelefon kommit. En ny leksak att lära känna.

Lite kaotiskt är det nog just nu. Som alltid. Fast värre. Men givande och lärorikt.

Känner mig förvirrad. Skrev jag inte samma sak i går?

Drunknar

March 1st, 2011

Besiktningsmannen dömde i stort sett ut min lägenhet. Åtminstone när det gäller golven. Mina golv ska bytas ut snarast, var hans omdöme. Han var starkt kritisk till att jag flyttat in i en obesiktigad lägenhet för fem år sedan och att jag blivit så illa bemött av bostadsföretagets representanter när jag själv påtalat bristerna. Som nu verifierats. Själv vet jag inte om detta är så kul. Egentligen. Vem ska flytta mina möbler vart när golven ska bytas ut?

I dag började jag i praktiken mitt nya jobb. Nja, jag är ju fortfarande anställd under samma villkor som tidigare. Det är arbetsuppgifterna som är helt nya. Officiellt tillträder jag inte "tjänsten" förrän om en månad, men där finns saker jag kan påbörja redan nu. Rent praktiskt innebär det att jag nu har ännu mera möten än tidigare. Och jag som tyckte att jag var mötesmänniska tidigare. Dessutom är det heldagarsmöten. I annan kommun. Vilket gör mig lite gnällig eftersom flärdtjänsten då blir dyrare. Fördelen är heldagsmöten, för ska jag pendla mellan jobbet och alla möten så tar mina begränsade arbetsresor per månad slut väldigt fort.

I två månader har jag varit en förstärkning på jobbet som täckt upp vakanta tjänster utöver mitt ordinarie arbete. Och så nu det nya. Jag är utmattad (inte ms-relaterat för en gångs skull) och tvingas ta mina knarktabletter (som egentligen är ms-relaterat) varje dag.

Och så är det dags att lämna in önskemål om sommarsemester. För min del är det som vanligt "när jag inte har möten att närvara på" samt "när jag vill utan att anpassa mig till andras semester". Så min semester lär i år infalla med byggsemestern. Med den lilla twisten att jag aldrig går på semester, eller kommer tillbaka från semester, en måndag. Det är skönare att börja/avsluta en semester mitt i veckan. Om inte annat så är det skönt att komma tillbaka efter semestern och inte börja med att jobba en hel vecka innan första helgen infaller.

Hm. Var är jag i morgon? På jobbet eller på möte i annan kommun?

PS! Jag har beställt en ny mobiltelefon med nytt abonnemang. Sedan har jag tre abonnemang hemma som jag inte ringer ifrån.

Skyndsamt

February 28th, 2011

Föreläsningen gick bra. Mötet gick bra. Snabbt inom apoteket. Fixar just nu en burgare funnen i frysen. Småstädar lite. I morgon ledig, men sitter i möte hela förmiddagen. Får skynda mig hem, lägenheten ska besiktigas. Lite stressad.

Hatobjekt

February 27th, 2011

Undrar om Palmehatet och Carolahatet är samma typ av hat. Sånt jag funderar på en söndag.

Schlagermassaker 4:2011

February 26th, 2011

Hade SVT haft lite stake hade man nu dragit sig ur Eurovision Song Contest.

Deltävlingen i Malmö hade de bästa låtarna. Nåja. Några av de bästa. En del låtar var som vanligt skit. Ja, de flesta alltså.

The Hunter - Melody Club
Ljusshowen i det här bidraget fick mig att fundera på om jag skulle få epilepsianfall. I wish! Medelålders likbleka karlar med svartfärgat hår som framförde något intetsägande popaktigt.

Better Or Worse - Julia Alvgard
Nu blev jag glatt överraskad! Inte över låten, men väl sången. Hon kan sjunga! Sånt är ovanligt i schlagersammanhang. Helt okej låt. Inte mer än så.

En blick och nånting händer - Lasse Stefanz
Nu förstår ni varför jag flydde Skåne och Kristianstadstraken. Enought said! Behöver väl inte dra några paralleller med förra veckans PRO-skämt (permobilen)?

Alive - Linda Pritchard
Ännu en stark pipa! (Sjunger man relativt rent i dessa sammanhang så har man en stark pipa). Låten var väldigt Makedonien, det vill säga pampig ballad. Jag trodde inte Kempe hade det i sig. Jo, han är känd för sina svulstiga ballader, men detta var riktigt bra. Om än lite daterat. Fungerar sådant här fortfarande ute i Europa? I kväll fungerade det åtminstone, för det blev en biljett till Andra chansen.

Run - Anders Fernette
Jag försöker fortfarande förstå detta. Var där en låt? Och någon som sjöng? Där låt och sång hörde ihop? Förutom det inte följde vartannat, så var där en hel del falsksång. Särskilt run-vrålen i refrängen. Sistaplats, va?

E de fel på mig - Linda Bengtzing
E de fel på folk? Hur kan man rösta fram detta till final? För käckt. För Bengtsigt. Schlagerhora. Torskröstning.

Leaving Home - Nicke Borg
Underbara stråkar. Jag gillar inte riktigt rockballader, men det fungerade. Stod ut lite i startfältet. Snyggare hästsvans än den som Olle Jönsson hade. Snyggare piercingar också. Redan här (när jag hörde låten) förstod jag att detta var en finallåt. Efter att ha hört alla 32 bidrag så lutar jag åt att hålla detta som min favoritlåt. Mest för stråkarnas skull.

Dance Alone - Love Generation
Slätstruken låt. Den framfördes bra, men jag gillar varken tjejgrupper eller killgrupper. De får aldrig riktigt till sången. Vers som hackas upp mellan olika sångare. Refräng som saknar stämsång. Kanske detta är en låt som växer, men jag är tveksam. Känns lite som en överbliven låt som man kastar in i melodifestivalen och hoppas på att den ska generera en ekonomisk vinst, eller nåt. Andra chansen. I sig ganska självklart.

Positivt: Borg till final. Lasse Stefanz ute på plats 5.
Negativt: Bengtzing till final. Alvgard utslagen.

Jag vet inte om jag förstod det där med The Ark. Varför militärer? Och om man nu håller en avskedsföreställning (med en låt?), varför inte inför sin egen publik? Aldrig trodde jag att de skulle stå på en melodifestivalscen igen efter hur häcklade de blev då de vann för att sedan hamna i botten i ESC.

Nu har jag kommenterat alla 32 bidragen. Då behöver jag inte skriva något om Andra chansen eller finalen? Skönt.

Noll koll

February 26th, 2011

En sak finner jag väldigt märklig. Eller två. Det beror på hur man ser på det.

I min profession
Stenkoll på läget. Knivskarpt minne. Effektiv. Väldigt omnipotent. Inga misstag.

Privat
Får påminnelser om att jag inte skickat in blanketter i tid (t.ex. frågor från Statistiska Centralbyrån). Förstår inte mitt elavtal. Har ingen koll på inkomster/utgifter. Noll koll. Obetydligt minne. Ineffektiv. Inkompetent. Dabbar mig ständigt.

Att klara av en administrativ yrkesroll, men misslyckas med motsvarande i hemmet, är för mig totalt obegripligt. Papper förvirrar mig. Innebörden av vad som står i dessa papper gör att jag känner mig dum. Men raka motsatsen på jobbet. Varför är det så här?

Kanske jag bara känner mig omotiverad hemma och tycker att jag inte vill lägga tid på sånt. Dessutom är jag ganska trött när jag är hemma och låter minnet och sinnet vandra utan fokus. Jag lägger all energi på jobbet och lägger en ära i att klara av det på bästa sätt. Jag vill inte skylla på ms (okej, det inverkar väl). Kluven personlighet?

Röran att fundera på i helgen

February 25th, 2011

Det har kört ihop sig inför nästa vecka. Jag tar det med ro. Allt brukar lösa sig och i nödfall klonar jag mig själv. Mitt schema är tajt och det som ställer till det är att min lägenhet ska besiktigas. Nej, jag ska inte flytta. En ny renoveringsplan ska sjösättas och då måste alla lägenheter ha samma ursprungsstandard.

Fördelen är att de lyckats pricka min fridag. Nackdelen är att jag samtidigt sitter i en annan kommun då jag bokat in ett arbetsmöte på min fritid. Så tajt är mitt arbetsschema - att jag i praktiken inte har några fridagar. Alla extra timmar läggs på flexhögen (tid mot tid) som jag sedan ska ta ut snarast. Tyvärr får man inte längre ta hela flexdagar.

Avtalet har ändrats, man får ta max halvdagar flexledigt. Jag förstår inte varför. Arbetsgivaren påstår att det blir för mycket produktionsbortfall och att det blir för dyrt med ersättare/vikarie om man är flexledig en dag. Alltså! För det första har jag aldrig, aldrig varit med om att jag fått en ersättare eller att någon annan utfört mitt arbete. Allt ligger och väntar på en även om man är sjukskriven en halvår. För det andra så blir produktionsbortfallet större när man bara jobbar några timmar en dag istället för en heldag. Man är effektivare under åtta timmar och en flexledig dag inverkar inte så mycket i det stora hela. Men detta duttande med flextimmar gör att det blir varken hackat eller malet.

Ja, nästa vecka. Jag ska ge en föreläsning. Närvara vid ett möte. Påbörjar mina nya arbetsuppgifter 100 % av min arbetstid. Jobbar extra på min fritid. Och ska stötta verksamhetern med personalbrist. Det sistnämnda är otroligt ur perspektiven att jag 1) släppt gamla jobbet som detta ingår, samt 2) själv aldrig får stöttning i mitt arbete.

Lätt frustrerad. Det får bli kloning nästa vecka. Och ta ut flex? Hm... När?

Jo, jag tar det med ro. För något kommer att haverera. Antingen jag, eller så blir något möte hastigt och lustigt. Det sistnämnda är ganska vanligt. Dock aldrig jag som ställer in.

Avbrott

February 24th, 2011

Nu har jag kommit in i den sådan där period igen. Där jag jobbmejlar på min fritid - natt som dag. Det märkligt är att jag inte är ensam om det. Jag får ju svar på mina mejl, så fler verkar sitta hemma på sin fritid och gör samma sak som jag. Samtidigt är detta något som behövs. Det löser saker. Det drar upp riktlinjer för kommande arbetsdagar. Mångas scheman ska pusslas ihop för att få till stånd vissa arbetsmöten. Skulle man suttit och gjort dessa planeringar på arbetstid skulle man aldrig kommit någonvart.

Exakt kl. 19.29 drabbades jag av den stora tröttheten. Det var väl då jag kände att arbetsveckan var över och luften gick ur mig. Nu får jag några behagliga dagar fritt där jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Jo, tvätta. Handla. Skriva en föreläsning (som ska vara klar före måndag). Trots att jag har mycket att hinna med så känns det inte riktigt strukturerat. Och det brukar betyda att jag sover bort mesta av tiden och struntar i vissa måsten. Men föreläsningen måste jag skriva ihop.

Migränen finns kvar om än något långt bak i någon undangömd hjärnventrikel. Kände ett att ett akut anfall var på gång i förmiddags, men då var jag snabb med tabletterna och det hjälpte... hjälpligt. Jag har uthärdat dagen utan problem. Hoppas jag får en migränfri ledighet.

Migrän

February 23rd, 2011

I måndags satt jag på en föreläsning då jag plötsligt fick migrän. I normala fall hade jag då genast rusat iväg och tagit förebyggande medicinering, men det var omöjligt nu. Jag uthärdade dagen med migrän. I går var jag ledig och kände inte så mycket av huvudvärken, men i dag! Den återkom med förnyad styrka och det är möjligt att det var ett nytt anfall som inträffat under natten då jag sov. Jag vet inte säkert.

Det blev ändå för mycket. Trots Treo och kaffe försvann inte huvudvärken/migränen, så det var bara att packa ihop lite tidigare och åka hem för lite sömn. Vilket inte hjälpte. Så jag har mer eller mindre nu haft migrän i tre dagar. Det tar rätt rejält på ork och motivation. Under kvällen har jag tagit den rätta medicineringen och just nu känns det uthärdligt. Oavsett hur jag mår i morgon så måste jag till jobbet. Jag försöker alltid. Visar det sig att det inte fungerar, ja då åker jag hem igen.

Periodvis har jag migrän. Nästan aldrig så att jag kräks även om jag mår illa. Kanske jag kräkts 2-3 gånger totalt p.g.a. migrän. Värst var väl när jag var nyopererad och de yttre stygnen flög sin väg med konsekvensen att jag sedan fick infektion i operationssåret som läkt ihop väldigt fult.

Första gången jag fick migrän var våren 1993. Jag minns det så tydligt eftersom jag blev chockad över ögonflimret som förblindade mig. Jag hade ett vikariat på sjukhuset och sprang in till min läkare (d.v.s. den läkare jag jobbad åt) som inte kunde bry sig mindre.

Egentligen hjälper ingen behandling. Jag har testat allt. Även undvika kost som kan ge migrän, men det har ingen betydelse. Det hela verkar bero på årstid (vår/höst), yrke (kontorspersonal överrepresenterat) och ärftlighet (båda föräldrar). Utlösande faktor är inte kost. Det är framför allt starkt ljus, starka dofter och höga ljud. Det som lindrar bäst är att vid första symtomet ta dubbel dos Diklofenak. Huvudvärken kommer, men inte lika intensivt.

Tänk om jag hade haft möjlighet att ta tabletterna under den där föreläsningen. Så pigg jag hade varit i dag! Och så gott mat skulle smaka.

Den dagliga frustrationen

February 22nd, 2011

Det jobbigaste med att ha en ledig dag är när mejlservern på jobbet inte nås hemifrån. Den kraschar ständigt, men det brukar fixas på några minuter. I vanliga fall. I åtta timmar har jag försökt komma in på mejlen, men det går inte. Sånt gör mig sur. Däremot är det inga problem med att komma åt jobbets intranät hemifrån. Men nu var det mejlen jag ville komma åt.

Ledig dag. För trött att gå till affären där jag inte varit på en vecka. Till helgen kanske? Det jag hunnit mellan sovstunder är inte mycket. Dock har jag blivit färdig till att beställa säsong 6 och 7 av Star Trek Voyager samt lite nödvändiga läkemedel för närmare 30 000 kr. Absoluta nödvändigheter med andra ord. (I motsats till typ mat).

Nu är jag inne i en sådan där period igen. Oro. Över hur jag ska få ihop tiden. Jag tänker konstant på detta. Nya och gamla jobbet har en överlappningsperiod nu under en månad, där jag ska utföra båda jobben till fullo. Plus lite till. Tur att jag är trött och kan fly in i sömnen.

Jag får ofta frågan varför jag kan hålla igång så som jag gör, där många upplever att jag gör och hinner så mycket mer än andra trots att jag inte arbetar heltid samtidigt som ms begränsar mig. Ja, säg det? Då är det ganska imponerande att man lägger på mer börda och förväntar sig att det ska fungera. Var min gräns går vet jag inte riktigt. Vet inte om jag vill komma till den insikten. Men jag är pressad.

Som vanligt har mina planer raserats. Jag hinner inte göra det jag skulle under resten av veckan på jobbet. Det får jag göra på min fritid.

Det goda med det onda

February 21st, 2011

Vilken obehaglig chock det kommer att bli när snön försvinner. Trots allt är man ju nu van. Och kylan livar upp en dag som denna. Jag har haft migrän ett halvt dygn.

Okej dag

February 20th, 2011

Hittills har året varit väldigt slitsamt. Tröttheten har varit på gränsen till outhärdligt. Förlamande trötthet som ingen sömn råder bot på. Därför tog jag en knarktablett i går och den hade avsedd effekt. Det betyder ms-trötthet, annars hade tabletten inte gjort någon nytta. Ännu ett tecken på att tröttheten varit mer än extrem, är att jag trots tablett kunnat sova samt inte varit speedad. Ett normaltillstånd inträffade. Också i dag känns det bra, utan ny medicinering.

Kanske jag blundar lite för min hälsa. Jag noterar saker, men låtsas inte om det. Till 50 % vill inte veta. Till 50 % har inte tid. Tandläkaren som skulle bokat mig i december har inte hört av sig - jag har inte tid. Doktorn som skulle kallat mig senast i augusti har inte hört av sig - jag vill inte ha med dem att göra.

Mina årliga läkarkontroller har bara försvunnit. Förmodligen har det med vårdgarantin att göra. Den existerar inte för periodiska kontroller. Det viktiga är att hålla vårdgaratin för nya remisspatienters första besök, då det genererar pengar. Att jag själv inte ligger på beror på att jag för ett år sedan fick ett mycket otrevligt brev från sektionschefen (läkaren), där han beskrev hur fruktansvärd jag var som person och gott kunde skylla mig själv som inte får den behandling jag har rätt till. Som en hämndaktion efter att jag anmälde dem för två år sedan när de inte uppfyllde de lagstadgade krav som åligger dem där de skyllde på resursbrister. Resursbrist är aldrig en ursäkt. Enda fördelen med min anmälan var att sektionchefens egen chef gav mig rätt på alla punkter och kritiserade sin egen organisation som bristfällig. I skenet av det är sektionschefens brev mycket märkligt. Kanske han av sin chef fick en åthutning och måste ge utlopp för sin otillräcklighet genom att ge sig på mig, en patient.

När jag väl behöver ta kontakt med dem igen så kommer jag fortsatt att ställa krav på dem. Ibland har det sina fördelar att kunna organisationen och sina rättigheter. Men det straffar sig också.

Schlagermassaker 3:2011

February 19th, 2011

Tredje schlagerveckan (i Linköping) kändes väldigt onödig. Man blir trött på eländet. Det går inte att engagera sig vecka efter vecka. Särskilt inte som upplägget är det samma vecka efter vecka. Dåliga vitsar, dåliga sketcher , dåliga låtar, dåliga artister. Men har man väl börjat följa eländet så får man genomlida det ända till slutet.

Inte så mycket massaker. Det blir mest gnäll.

Lucky You – Linda Sundblad
Kunde hon inte åtminstone ha blekt tänderna så jag sluppit se nikotin-/koffeinfläckarna? Ingen stark röst. Intetsägande låt.

Tid att andas – Simon Forsberg
Kempes svulstiga musikallåtar lyfter aldrig förrän på slutet, och då är det för sent. Förresten har vi hört detta tidigare. Synd att Simon fick sistaplatsen, för han var inte sämsta sångaren i startfältet.

Enemy – Sara Lumholdt
Minns en gammal tidningsartikel för mer än tio år sedan. Där stod att A-Teens enda sångare som kan gå hur långt som helst heter Marie Serneholt. I och för sig håller jag inte med, men det är ju trist att hon är programledare för hela skiten och den som ratats som en kvalitativ sångerska sjunger ett solonummer. Verserna var katastrof, lät mest som en ulkning ifrån en spykaskad. Refrängen räddades av körsången. Låten i sig var märklig. Texten handlade om att du ska gå ner på knä, för kulan bär ditt namn, du är fiende. Så upplyftande. Not! Fast det blev värre textmässigt i låt nr 7.

The King – The Playtones
Ingen som minns tyska bidraget i ESC 2009? Vi hörde låten igen här. Gillar inte låtar som fastnat i en ”time warp”. Men det är där Kempes alla låtar återfinns. En typisk Kempelåt i en annan takt (fortfarande intetsägande och tråkig). Kan inte förstå hur sångaren kunde sitta vid ett piano och samtidigt ha ett mikrofonstativ som stack upp mellan benen. En koreografisk missprydnad. Och vad i helskotta har denna låt i finalen att göra?! Pensionärsröster förde den dit.

I Thought It Was For Ever – Shirley’s Angels
Låten hade fungerat om övergången mellan första versen och refrängen varit lite smidigare. Och om Shirley fått sjunga solo. Den sjungande M*I*L*F*-baletten gjorde att styrkan i Shirleys röst försvann. Därmed blev låten väldigt slätstruken. Andra chansen var väntat.

No One Else Could – Sebastian
The Cure i popkostym. Här tappade jag koncentrationen helt och började leka med Gazzy. Fungerar inte ens som radioskval. Enda fördelen jag kunde se är att Sebastian äntligen rakat huvudet. Hårfästet var tidigare högre än på Nicolas Cage. Det säger en del. Jag väntar fortfarande på att ”upptäcka” Sebastian, men då får han hitta vettiga låtar.

Spring för livet – Sara Varga
Precis som alla andra drog jag direkt jämförelsen med Lisa Ekdahl. Samma tråklåtar. Deprimerande i moll. Text om kvinnomisshandel och att man ska lämna mannen även om han säger att han älskar den har slår. Det kan man väl kalla för lördagsunderhållning? Låten var väldigt osmidig. Positivt att den gick i moll, men någonstans borde den gått över i dur och visa lite mer på att kvinnor är starka och kan ta sig ur misshandel. Nu blev det mest en snyfthistoria utan hopp till förändring. Det enda jag gillar med låten är att den gick till Andra chansen. Låten är annorlunda.

Popular – Eric Saade
Förra året skrev jag ”Och Eric sjöng rätt okej om än skakigt”, vilket fortfarande stämmer. Inga sura toner, men off-key vid ett flertal tillfällen. Kempebagatell. Direkt till final. Inte p.g.a. låten, men p.g.a. artisten (och fuktighet i nedre regionerna hos en viss målgrupp). Trodde detta var en musiktävling? För att övergå till texten. Han sjunger om att han vill bli populär så att han får en tjej innan hon försvinner. Målet till popularitet går via skadegörelse av en… busskur?

The Hurricane drabbade Lena Ph som sjöng cover på sig själv, i rockversion. Eller gjorde hon det? Samma takt och samma tonfall som i originalet, det var bara musiken som var annorlunda. Nej, detta tillförde inte något.

Ibland önskar jag att SVT hyrde in mig som smakråd för melodifestivalen. Jag hade hindrat dem från att genomföra dåliga idéer. Som att alls sända melodifestivalen.

Vardagsmysterier

February 18th, 2011

Det var nära! Att jag glömde blogga. Inte för att jag är upptagen med något annat, men ibland verkar det som om rutiner bara är som bortblåsta. Jag har tur som kommer ihåg att ta mina sprutor varje dag. En glömde jag, vaknade mitt i natten, kom inte ihåg om jag tagit sprutan och fick ringa ömma modern. Mitt i natten. Jag behövde ett bollplank för att försöka utröna om jag tagit sprutan eller inte. Vi kom fram till att jag hade missat det och jag fick ta sprutan då. Mitt i natten.

Dagen har varit högst ordinär. En ledig dag där hämndtjänsten kom på besök. En ledig dag där jag ringde flärdtjänsten för att boka resor till jobbet i helgen. En ledig dag där jag tvättat och bytt i sängen.

Flärdtjänsten är konstig när man ringer:
- Det är mer än femton personer före dig i kön.
- Det är femton personer före dig i kön.
- Det är fjorton personer före dig i kön.

Nedräkningen i sig är inget konstigt, men när jag kom till plats åtta:
- Det är åtta samtal före dig i kön.

Vad är det för magisk gräns vid åtta som gör att man ändrar från "personer" till "samtal"?

- Du står nu först i kön.

Som person eller samtal?

- Det är nu din tur!

Jaha, tack?! Behöver de upplysa om det? Räcker det inte med att de istället svarar?

Nåja. Dessa små vardagsmysterier. Kanske är det detta som gjorde att jag blev så disträ att jag nästan glömde blogga?

Vändningen

February 17th, 2011

I några veckor har jag känt ett inre motstånd till den nya befattning jag får. Kanske för att jag efter att ha sökt en femte gång på sju år äntligen fick förfrågan om jag kunde tänka mig ta tjänsten. Inga andra var intresserade den här gången. De som haft möjligheten säger att det inte är något som intresserar eller passar dem. Men att tjänsten är perfekt för mig. Vad säger det om deras syn på mig? Det är väl lite det motståndet jag känt inom mig. Mina meriter eller kvaliteter lyfts inte fram, bara det att ingen annan är intresserad. Känns så... slaskigt. Även om man också bedyrat att så inte är fallet.

Detta att ingen är intresserad (tjugo kollegor har haft möjligheten att visa sitt intresse innan man hade sökt inom en vidare krets) känns som sagt inte upplyftande. Men så berättade jag om min nya befattning på ett möte, i ett annat sammanhang, med andra människor. Kommentaren var uttrycklig avvundsjuka (inte svartsjuka) där man tyckte att jag hade haft en himla tur att få göra något som är "så kul och intressant". Plötsligt har jag börjat omvärdera min egen inställning. Trots allt kanske det inte är så dumt? Samtidigt kanska jag ändå förlorat något på vägen i form av engagemang (vilket aldrig sägs visa sig då jag tydligen är en A-personlighet) eftersom jag trots allt sökt tjänsten fem gånger. Jag minns inte varför jag så gärna ville ha uppgifterna initialt eller varför jag sedan aldrig gett mig utan sökt om och om igen.

Vidare har det känts lite avslägset eftersom jag inte fått officiella behörigheter eller utbildning. Det kommer. Men jag har inte fått besked om när. Det enda jag vet (vilket är bra) är att jag 21 mars ändrar mitt schema, får ny lön från 1 april, samt eget rum den 18 april. Men från och med nästa vecka kommer jag i praktiken delta i på alla obligatoriska arbetsmöten parallellt med mina "gamla" arbetsuppgifter.

Kanske det är därför jag känner mig så trött och sliten? Det har varit väldigt ostrukturerat (flummigt) och först nu börjar jag få en tidsram.

Det här kan nog bli rätt så kul. Jag har redan börjat smida planer med vad jag vill åstadkomma. Så engagemanget finns där nog.

Inget märkvärdigt alls

February 16th, 2011

Som jag tidigare sagt så gillar jag inte födelsedagar. Jag firar inte. Åldras är inget problem, det hör liksom till. Men detta att uppmärksammas! Jag vet inte varför det kryper i mig. Själv försöker jag tona ner det hela och inte berätta när jag fyller år, men där alltid någon som håller reda på det.

Jag fick en blomma på jobbet. Även om jag blev glad (de fick fråga om jag verkligen blev glad, för jag såg inte glad ut), så tycker jag synd om kollegor som skramlat ihop pengar. Det hade räckt med ett grattis i förbifarten. Varför göra en affär av det? En ekonomisk affär.

Okej, jag är kluven. Jag fyller år för andras skull.

Parentes

February 15th, 2011

Kommentarerna är besvarade. Det har varit mycket och i dag tog jag mig tid att besvara tre veckor bakåt i tiden.

Bemärkelsedag

February 15th, 2011

Nu börjar det bli svårt att räkna.

1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011

Bloggen (tidigare nätdagboken) fyller år i dag. Tolv år om jag räknat rätt. Den ursprungliga tanken var "ett par månader", som sedan ändrades till "över sommaren", som i sin tur ständigt skjutits framför mig. I dag säger jag att jag kommer att blogga så länge jag kan och får. Det är inget beroende, men en vana. En stund till reflektion över dagen där jag tvingas till eftertanke och summering. Nästan terapeutiskt. Vad som sedan kommer på pränt är en helt annan sak. För varje inlägg jag publicerar rederar jag uppåt fyra texter som jag inte tycker är publiceringsbara av olika skäl.

Min blogg är nu nästan tonåring. Och jag minns inte mycket av förskoleåldern.

Inledningen 1999-02-15:

Jaha... Så har jag då äntligen blivit någon. I dagens samhälle måste man ha en hemsida på nätet för att räknas, verkar det som.

Min reaktion på omvärlden

February 14th, 2011

Det första jag kollar efter att ha kommit hem från jobbet är text-tv. Där stod något om att Harry skulle vara bestman till prins William. Av någon anledning tänkte jag Harry Potter. Det var fel. Lillebror prins Harry. Så fantasilöst.

Vidare kunde man läsa att 80 personer insjuknat i legionella hemma hos Hefners Playboy Mansion. Jag vet inte.... men... Det är väl inte det värsta man kan dra på sig där?

Måndag. Jag orkar inte tänka. I dag har jag förvirrat gått vilse flera gånger på jobbet. Åkt hiss till fel våningsplan och så. Det är jobbigt att ha haft ledig långhelg.

Symbios

February 13th, 2011

Gazzy (som är katt) förstår vissa kommandon.

Hopp!
Då hoppar hon ner från mig. Det betyder att jag ska resa på mig och att hon måste flytta sig.

Vatten!
Hon springer då som en galning till vattenskålen, för det betyder att jag ska ge henne nytt friskt vatten.

Egentligen förstår hon precis allt jag säger, men ignorar det oftast. Jag har alltid varit ignorerad (i över 40 år). Så hon är inte ensam om att ignorera mig. Ibland kan man se på henne att hon förstår. Säger jag "Är du en fin liten slampa?", så ignorerar hon mig men slår väldigt ilsket med svansen.

Jag skriver inte så ofta om Gazzy, men hon finns där alltid - i min närhet. Är jag hemma finns hon alltid inom en meters radie. Just nu vilar hon svansen på datormusen. Hennes enda sätt att få lite beröring när jag sitter vid datorn. Vänder hon sig om så pausar jag från datorn och kliar på nosen. Favoritgoset är att jag gnuggar på hennes nos, inte på näsryggen utan på den pälslösa lilla trekanten till nos. Dock får jag inte hålla fingret i stillhet, för då får hon panikkänsla av att kvävas.

Och här vände sig kissen om. Nosen ska gnuggas.

Schlagermassaker 2:2011

February 12th, 2011

Göteborg hade, precis som förra veckan i Luleå, inget att komma med i melodifestivalsammanhang. Värsta skymfen var dock att man åter dammat av Christer Sjögren och defibrillerat tillbaka honom till ett pseudolevande tillstånd.

Och en sak till. Vinjetten. Varför ser den ut som en gigantisk multiägglossning?

7 days and 7 nights - Brolle
Lite förvånande var det att höra Brolle i kvällens enda obligatoriska dansbandslåt. "Låt" är kanske mycket sagt. Oftast när låtar inte fungerar beror det på att vers och refräng inte hör ihop, mer verkar vara ett hopkok av två låtar. Här hade man blandat ihop 4-5 låtar till en plågsam sörja av, ja jag vet inte. Brolle då? Tja, det där med trovärdighet. Att se ut som en Boppershorunge samtidigt som man lyckligt sjunger om hur bruttan ljuger och undanhåller sanningen, känns inte så framgångsrikt. Därför är det ett mysterium (för Det okända?) att detta blev en finalvinnare. Folk har ingen smak. Misstänker att det beror på att Brolle är med i Ladies night. Vibratorsubstitut. (Han rör sig som en sådan också).

My heart is refusing me - Loreen
Street performance på scen. Intrasslad i ett garnnystan. Mummel-mummel i vers, dålig på att artikulera. Yeah-vrål i refräng. Väldigt öststat. Skulle faktiskt fungera att skicka till Düsseldorf i maj. Inte min favoritlåt, långt ifrån, men vi skulle få röster av Azerbajdzjan och Armenien. Möjligheten finns kvar, för låter dyker upp i Andra chansen.

Ge mig en spanjor - Babsan
Lite småmys för kommunala homofob-SD:aren. Lite ofarligt med transande man som sjunger om hur han vill ha en riktig karl. Jag förstår att man behöver en dragqueen till denna låt för att dra bort uppmärksamheten från den obefintliga låten med massor av dagisrim. Funkar inte. Två fel gör inte ett rätt. Dock tycker jag att Lars-Åke sjunger bättre än transkollegorna After Dark i La dolce vita. Men vem gör inte det?

Vaken i en dröm - Elisabeth Andreassen
Fin låt om än mesig. Ballader som inte lyfter tillför ingenting. Särskilt inte när hela sångtexten är uppbyggd av plattityder. Samtidigt är jag glad att Bettan fick en låt som inte är en klassisk schlager, så vi får se henne i något annat. Synd att låten inte hade några kvaliteter att prata om.

I'm in love - Sanna Nielsen
Kors i taket! Ingen ballad?! Äh, jag är trött på schlagerslynan ändå. Hela hennes karriär står och faller med om hon får vara med i melodifestivalen eller inte. Låt den falla. Börja om. Finn en musikalisk karriär som inte involverar meldofestivalen! Och för Guds skull, hitta nya, intressanta och spännande låtskrivare! Ännu en obegriplig finalist.

Oh my God! - The Moniker
Första tanken var att det lät som om Ola Salo r*vkn*ll*d* DiLeva. Men ganska snart övergick det till brittisk 90-talspop à la Pulp/Blur. Riktigt glatt och käckt! Kanske inte så hemmahörande i dessa schlagersammanhang, men riktigt bra. Även om han såg ut som Alvin & the Chipmunks gone hare krishna. Jag hade hoppats på en finalplats, men det blev Andra chansen.

Elektrisk - Anniela
Darrig röst, ibland lysande. Tyvärr var både låt och text väldigt daterat till försommaren 1982. Eller hemmahörande i filmen G. El-le-lektrisk. Märklig text. Absolut en utfyllnad för att få ihop 32 bidrag till årets melodifestival.

Like suicide - Christian Walz
Ännu en darrig och svag röst, vilket var väntat efter vad jag hört tidigare. Dock inte så illa (tack vare öronsnäckan för medhörning?). Det som också alltid stört mig är Christians närvaro och karisma. Den är lika svag som falsetten. Låten tillförde inget. När han sjöng "burn", tänkte jag "brinn då". Men den sceneffekten kom aldrig. Därför hände inte så mycket mer än att man fick tre minuter falsk falsettsång.

Jag tycker det var olidligt att sitta framför tv:n i 1½ timme. Det glimmade bara till som hastigast i the Moniker. Mellansnack med mera var lika vidrigt som förra veckan. Trist att Bettan kom sist, men med den låten ganska självklart. Som veteran tror jag dock att hon kan ta nederlaget.

Förändringar

February 11th, 2011

F?r f?rsta g?ngen p? tolv ?r ska jag f? ett eget arbetsrum. Innan dess hade jag ett eget rum under n?gra m?nader. Annars har jag under 20 ?r aldrig suttit ensam, utan jag har alltid delat rum med minst en person till. S? detta k?nns ganska stort. Tyv?rr f?r jag v?nta i tio veckor innan jag flyttar in p? mitt nya rum, men det ger mig tid. Att fundra p? hur jag ska inreda. Jag tar med mig alla m?bler och saker som jag redan i dag anv?nder, s? det handlar mer om p? vilken v?gg ska jag h?nga mina tavlor, ?t vilket h?ll ska skrivbordet vara v?nt och s? vidare. Banala ting. Som jag aldrig tidigare beh?vt oroa mig ?ver. Det roliga i sammanhanget ?r dock att jag f?r det st?rsta enkelrummet. Det ?r jag tacksam ?ver. Samt att jag ?verhuvudtaget f?r ett rum. Under flera ?r har jag haft detta p? ?nskelistan eftersom jag har mycket bes?k och arbetsm?ten. En lustig sak ?r annars att jag tidigare nekats eget rum med motiveringen att jag inte arbetar heltid. Det ska jag inte g?ra nu heller, men jag sl?pper mina arbetshelger. Antalet dagar p? jobbet ?r of?r?ndrat, men jag tror man f?tt k?nslan av att jag ?r ledig mycket eftersom de aldrig ser att jag ?r d?r p? helgen. Men det tidigare motivet framst?r som l?jligt d? jag allts? fortfarande kommer att ha samma tj?nstg?ringsgrad som tidigare. Och pl?tsligt s? heter det inte l?ngre att deltidsarbetare ska dela rum med varandra, f?r min nuvarande plats tas av en heltid. S? logiken brister.

S? varf?r f?r jag ett eget rum? Min nya befattning ?r ink?rsporten. D? g?ller pl?tsligt inte den bristande logiken om hel-/deltid och rumsf?rdelning.

Jag m?ste s?ga att jag inte f?rst?r allt ?nd?. Men jag ska f? ett eget rum. Om tio veckor.

PS! Min nya befattning b?rjade g?lla genast, men det dr?jer innan mitt schema ?ndras, innan jag f?r b?rja med de nya arbetsuppgifterna, innan rumsflytten, innan jag f?r ny l?n med mera. Det finns ingen plan eller struktur f?r hur jag ska fasas in i allt det nya. Inte mer ?n att jag f?r rummet om tio veckor.

Reklamdags!

February 10th, 2011

Reklam ?r fascinerande. S?rskilt om man finner den i VeckoJournalen fr?n 1950.

Naturligtvis ?r det lakan man t?nker p? n?r befolkningsm?ngden ?kar.

Motvalls

February 9th, 2011

I hög fart rundade vi (flärdtjänsten) bergsväggen i den hårda eftermiddagstrafiken förbi Chalmers. Och höll på att köra över en gammal tant som var ute och gick mot körriktningen, mitt i körbanan. Där ingen trottoar finns. Undrar om hon överlevde i trafikrusningen?

En kilometer senare höll vi på att köra på en cyklist. Som cyklade mot körriktningen, mitt i körbanan.

Nästan hemma blev det tvärstopp. Två bilar hade krockat. De vägrade flytta sig från körfältet. Inga personskador, inga plåtskador. Men nummerskylten hade flugit av vid sammanstötningen, och nu stod de och väntade på polisen som de hade ringt efter.

Vad är det med folk? Det är inga normala beteenden. Jag är emot dödsstraff av idealistiska och humana skäl, men ibland kan nackskott vara befogade.

Jag vill inte skriva så mycket här, men i dag fick jag en ny befattning. Dock är jag fortfarande en tvivlare. Gjorde jag rätt?

Hemska namn

February 8th, 2011

Att heta Bert ?r inget man stoltserar med. ?nd? har jag hela dagen g?tt och t?nkt p? att det ?r min namnsdag. Att jag inte k?nner mig som en Bert. I och f?r sig k?nner jag mig inte heller som en Jonas.

Jag kan inte tycka att n?got av mina namn ?r fina. De passar mig inte. Jag k?nner mig mer som en Bj?rn eller en Jens. Det ?r inga popul?ra namn, men det handlar inte om det.

Det s?gs att man blir det man heter, att man v?xer in i sitt namn. Nej, jag har inte den uppfattningen riktigt. Jag har alltid k?nt olustk?nsla n?r jag blir tilltalad med Bert eller Jonas. Jo, b?da namnen anv?nds f?r att tilltala mig. F?r jag h?ra Bert-Jonas (jag har inte dubbelf?rnamn, bara tv? frist?ende f?rnamn) betyder det allvar. Att man f?rs?ker n? fram till mig med ett budskap.

De borde stryka Bert ur namnsdagsl?ngden. S? jag slapp g? runt och t?nka p? detta f?rhatliga namn. N?sta m?nad ?r det Jonas. Usch.

Note to self: I morgon borde jag skriva om 70-talisterna. F?dd 70-talist, men k?nner mig mer som 60-talist.

Jag ?r komplex.

Egostärkare

February 8th, 2011

Lite smickrad blev jag i dag eftersom jag erbj?ds en annan tj?nst. Om jag ska tacka ja vet jag inte ?nnu. Tydligen fanns d?r personer som g?rna s?g att jag skulle acceptera erbjudandet. Jag har natten p? mig att fundera. Under morgondagen ska diskussioner f?ras (jag har en kravlista). S? det st?r fortfarande och v?ger 50-50, men bollen ligger hos mig.

Lågmärke

February 7th, 2011

Tvivel. Det ?r ordet som b?st beskriver det jag k?nner inf?r... ja, allt! En os?kerhet som grundar sig i tveksamhet jag k?nner ?ver min egen f?rm?ga. Otillr?cklighet. Fr?gan ?r om det ?r hj?rnsp?ken. Nja, kanske inte s? mycket hj?rnsp?ken. Jag har varit utsatt f?r h?rda personliga angrepp de senaste veckorna och d? ?r det klart att man k?nner tvivel p? sin egen person. Samtidigt har jag n?tt den d?r gr?nsen d?r jag s?ger ifr?n, att jag inte accepterar ?vertrampen. Men jag m?ste rannsaka mig sj?lv ocks?, f?r att se om d?r ligger n?got korn av sanning i det jag attackeras med. Jag har f?rs?kt vara ?dmjuk, men det verkar inte hj?lpa. Det ?r dags att ta fram sl?ggan. S? fort jag benat upp all dynga jag f?tt p? mig.

Att skriva i termer av klichéer. Jag k?nner mig tvungen.

Baksmällan

February 6th, 2011

Dagen efter schlagerel?ndet. Jag p?minns endast av att f?reg?ende blogginl?gg handlar om det. L?tarna kan jag inte ens dra mig till minnes n?r jag f?rs?ker. S? intets?gande var de. Det som visuellt fastnat ?r Silvers million dollar grin samtidigt som hon g?r internationella sfinktertecknet. Hoppas jag slipper se det n?r jag st?ter ihop med henne p? Ica. (Jag sprang till Ica kl. 08 i morse, f?r jag t?nkte att hon inte kunde ha hunnit hem fr?n Lule?).

Ledig m?ndag. Det k?nns bra. Jag b?rjar v?rdes?tta fridagarna p? ett helt annat s?tt efter alla omstuvningar och ?vertidsveckor. Kommande vecka blir n?gorlunda normal. Och f?r f?rsta g?ngen p? ganska l?nge f?r jag en l?ngledig helg n?sta helg. Underbart! F?r jag drunknar i tv?tt.

Schlagermassaker 1:2011

February 5th, 2011

Antingen är det positivt eller negativt, det där med röstningen. Att man nollställer räkneverket efter att ha utsett första finalisten av två. Äldre orkar inte, alternativt är för snåla för, att ringa och rösta en gång till. Vilket då ger småglinen fritt fram att rösta in absurdum. Då får man fram modernare låtar utan töntstämpel.

Okej vi tar det från början. Melodifestivalen 2011 inledde i Luleå med deltävling nummer 1. Jag måste säga att det var en avslagen tillställning, som alla tidigare år. Töntiga inslag och mellansnack som inte ens nådde fnissvarning. Hurricaneresultatet hade varit roligare om Nanne hade framfört någon annans schlagerlåt i egen tappning, typ ett Så mycket bättre-stuk.

Men i det bottenlösa hål till så kallad underhållning gick mina licenspengar till följande:

Try Again – Dilba
Förra året hade Pauline (Sucker for love) en jätterosett på huvudet. I år hade den åkt ner runt midjan på Dilba. Är man 40 kanske man måste dölja den obefintliga midjan med en illusion? Och varför dansarna var Tron-klädda vet jag inte riktigt. Nåja. Låten. Hade jag inte haft text-tv-text på hade jag aldrig hört att där var en text som sjöngs. Det enda jag hörde var ett långdraget väsande, ungefär som när man öppnar läskflaskan väldigt sakta och låter kolsyran pysa ut. Annars var det en behaglig låt. Lite ofarlig. Som att lyssna på ett stillstående vattendrag.

Me and my drum – Swingfly
Boom chicki boom. Nämn en låt där Swingfly inte fått med de orden? Exempel: Låten Hey boy med Teddybears STHLM. Är man verkligen en rappare om man bara kan sjunga boom chicki boom? Låten. Jorå, den var faktiskt bra. Tror jag. Lite urvattnad i jämförelse med de låtar jag tidigare hört med Swinfly. Och ärligt – är det rap? Är det inte som att säga att Lill-Babs kan sjunga?

Something in your eyes – Jenny Silver
I detta startfält var detta den låt som kom närmast att vara en schlager. Som Brandstaklappen. Inte visuellt, men i musiken. Klapp-klapp. Hela tiden. Klapp-klapp. Det jag gillade var annars att sångtexten pågick hela tiden i snabbt tempo. När jag ändå nämner visuellt – var det internationella sfinktertecknet Jenny gjorde hela tiden med handen framför sitt högra öga? Och inte visste jag att hon kunde röra sig? Förra året var hela hon stelopererad förutom den där spastiska armen.

On my own – Jonas Matsson
Sjunger (ähum) man hur man ”walking” omkring så kanske inte det är så trovärdigt när man samtidigt ligger i en solstol? Sången måste jag kommentera. Engelskt uttal: Uruselt! Sångförmåga: Falsksång! I övrigt har jag gömt undan minnet av låten tillsammans med minnet av då jag råkade frysa två fulla kundvagnar falukorvar när jag praktiserade… Nä, jag har ”glömt”. Vissa saker ska man inte älta.

Oh my God – Le Kid
Jag förstod ingenting. Oh-oh-oh-oh känner jag bara igen som godtagbart i samband med när rektoskopiinstrumenten inte riktigt vill tränga in. Eller så är det bara jag som är anal. Någonstans så funkade bara det där plastiga för drygt 10 år sedan när Aque gjorde Barbie girl. Men då måste man ha en låt som fastnar (och inte rektoskopiinstrumentet).

Social butterfly – Rasmus Viberg
Låten borde diskvalificeras! Såg ni? Rutig flanellskjorta! I melodifestivalen?! Jag finner inte ord. Vilken skymf! Glitter och glamour lyste med sin frånvaro, precis som låten. Semibalkan. Alla karlarna på scen, utom Rasmus och keyboardisten, hade långt stripigt hår. Hade järnridån fortfarande funnits borde alla inblandade i låten förpassas dit. Och nej, inte heller jag förstod uttrycket ”social fjäril”. Eller så berodde det på att engelskan var väldigt nasal och på slang/dialekt (i vers, men inte i refräng).

Desperados – Pernilla Andersson
Som låttiteln antyder var detta enda låten på svenska. Som en svensk… öh… Rebecka Törnqvist, eller nåt. Texten var säkert fin, om bara själva låten hade haft lite schwung. Det jag dock mest störde mig på var betoningen på orden. De som sett Fame Factory vet att det är en dödssynd att uttala orden efter hur noterna går, då man ska uttala orden rätt oavsett hur noterna hoppar under ett enskilt ord.

In the club – Danny
”You and I through the night, in the club, in the club”. Översätter man det till svenska blir det Dansa i neon. Låtmässigt var låten daterad till, tja låt oss säga 2003. Med andra ord var detta inget nytt eller modernt. Att bygga upp en hel refräng med ”In the club, the club. In the club, the club. In the club, the club” kändes lite fantasilöst, monotont och tjatigt. Men upprepning och igenkänning går väl hem.

Dilba kom sist, stackarn. Men de var många som aspirerade om den platsen. Pernilla och Jenny till Andra chansen. Swingfly och Danny till final. Tupperwarebandet föll på rektoskopiinstrumentet. Nej, jag har ingen åsikt och ingen favorit av kvällens startfält. Det gick som det gick, och jag bryr mig inte. Åtminstone inte förrän nästa vecka. Då ska Göteborg visa crème de la crème, hoppas jag.

Som avslutning – vad var det för fel på publiken i Luleå? En skylt som man höll upp undrade var Carola fanns, en annan skylt hälsade till en lokal skola. Förstod de ens vilken tillställning de bevittnade?

Preschlager

February 5th, 2011

Om en och en halv timme b?rjar ?rets upplaga av melodifestivalen. ?nnu vet jag inte om det blir n?gon schlagermassaker senare i kv?ll, men jag ?r tveksam. De senaste ?ren har jag inte brytt mig n?got n?mnv?rt, d? det k?nns tjatigt med delt?vlingar d?r l?tarna ?terkommer b?de i andra chansen och sedan i finalen. Det k?nns meningsl?st att skriva om samma l?ter flera g?nger. D?rf?r tror jag att jag ist?llet riktar in mig p? finalen och skriver en schlagermassaker d?. Eller om man skulle massakera f?rlorarna? Det ?r alltid kul att sparka p? de som redan ligger.

Hm. Jag f?r t?nka snabbt.

Belastning

February 4th, 2011

I dag k?nns det b?ttre. En ledig dag. Men jag funderar mycket p? min framtid d? jag ?ter st?r vid ett v?gsk?l arbetsm?ssigt. Med min vanlig tur s? inneb?r det v?l att mer arbete l?ggs p? mig utan att n?got samtidigt f?rsvinner. Fr?gan ?r om jag f?r l?nef?rhandla. Kanske jag tvingas g? ner i l?n. Det jag l?rt mig de senaste tjugo ?ren inom landstingsv?rlden ?r att ansvar, utf?rande, utbildning, initiativ eller engagemang inte p?verkar l?n. Det b?sta som h?nde var att jag fyllde 40 och fick sex extra semesterdagar, men det ?r centrala avtal som styr det. Hur jag ?n g?r s? kommer jag aldrig vidare. Annat med fler arbetsuppgifter.

Okej, det k?ndes b?ttre. Tills jag skrev ovan.

Undrar vad som v?ntar mig p? jobbet i morgon?

Pressat läge

February 3rd, 2011

Det ?r verkligen inte bra. Samtidigt har jag v?ldigt sv?rt att uttrycka vad som inte ?r bra. Ingenting k?nns bra just nu. Arbetsrelationer har blivit belastande. Mer ?n s? vet jag inte hur jag ska uttrycka det. Det p?verkar mig och genomsyrar mycket, ?ven min fritid. F?r jag vet inte hur jag ska v?nda det. Jag kan inte riktigt se min egen roll i det hela, men f?rmodligen kan jag bara ?ndra min egen uppfattning. Hur nu det ska g? till.

Paradoxalt nog s? f?r jag ocks? v?ldigt mycket bekr?ftelse, som ?r sv?r att ta in p.g.a. ovanst?ende. Men jag har mina andningsh?l. Tillf?lliga. Sedan m?ste jag g? in i s?rjan igen. Det v?rsta ?r nog alla dumheter jag f?r h?ra. M?rkliga p?st?ende om mig. Jag kan f?rsvara mig, men v?ljer att h?lla tyst d? jag tycker att det ?r under min v?rdighet att ta n?gon diskussion. Lyckligtvis ?r jag inte en l?ngsint m?nniska, jag h?mnas ist?llet.

S? det ?r v?l min l?sning. F?r jag skit, ska jag ge skit tillbaka. Utan att f?rklara mig.

b2evolution version 4.0.3

February 2nd, 2011

I dag blev jag äntligen färdig till något jag skulle gjort i slutet av december. Uppgradera bloggscriptet från 3.3.3. till 4.0.3. Frågan är om det har någon inverkan på alla spamkommentarerna. Tidigar har det hjälpt att uppgradera, men numera sitter fysiska personer och skriver spamkommentarer. Sådant som tidigare sköttes av spamrobotar.

Tyvärr finns det dåligt med fungerande blogskins. De flesta har buggar som gör att de inte kan visas korrekt. Kanske jag kan finna något fungerande att modifiera?

Ingen tid till gnäll

February 1st, 2011

Tydligen behöver jag sömn. Go figure!

Skit samma

January 31st, 2011

Precis som i går är jag lite gnällig. En lång arbetsfas har den inverkan. En del saker spädde på, som andras gnällighet. När jag ändå nämner jobbet så kan jag berätta att jag nu sökt en tjänst för femte gången. Ja, med brasklappen att jag är intresserad men inte vill vara ett sistahandsval. Jag är inte jättesugen på tjänsten just p.g.a. av fyra tidigare avslag*. På något sätt borde man kanske nu inse att ingen vill behålla tjänsten då ingen egentligen varit så motiverade. Jag har varit motiverad. Men nu? Tveksamt. Min intresseanmälan är egentligen mer av naturen "jag vill bli tillfrågad men ska då fundera på det", samtidigt som jag nu också har en lång kravlista med förutsättningar som måste uppfyllas.

Universitetsstudierna går trögt just nu. Mycket på grund av det jag skrev i går - jag har arslet fullt på jobbet. Jag väntar på att göra en omtenta (jag gjorde aldrig ordinarie tenta p.g.a. tidsbrist), om den nu blir av. Skolan är märkligt inkompetenta och jag tror inte omtenta erbjuds då de som gjorde ordinarie tenta alla klarade den. Alternativet är att jag får lästa om kursen nästa höst, för jag kommer inte att vara behörig till mitt tredje år om jag inte får göra omtentan. Samtidigt är jag inte så jättesugen på det här heller, för jag har tillräckligt omkring mig. Eftersom jag inte har något mål med studierna så behöver jag inte skynda.

Det var som sagt gnälligt från annat håll också i dag. Plötsligt var min ommöblering inte populär trots att jag själv var så enormt nöjd med den. Jag saknar glada, engagerade och positiva människor. Mer (seriöst) lättsinne åt folket!

Nåja. Jag flexade ut några timmar tidigare och är nu ledig ett par dagar. Det har jag gjort mig förtjänt av.

* Jag har varit lovad, varit utsedd efterträdare, föreslagen av andra o.s.v. Det har fallit på att jag 1) är oumbärlig med nuvarande och tidigare arbetsuppgifter, 2) inte varit sjuksköterska (vilket är en nackdel i sammanhanget) och 3) varit brutalt ärlig och inte alltid populär ja-sägare.

Söndagsgnäll efter lång vecka

January 30th, 2011

Då har man arbetat sex dagar à åtta timmar den här veckan. Det betyder att jag arbetat 18 timmar mer än vad mitt grundschema tillåter. Och i morgon börjar en ny arbetsvecka. På grund av personalbristen har jag fått stuva om rätt rejält i mitt arbete, d.v.s. fått släppa allt, och börjar nu känna panik över att mina ordinarie arbetsuppgifter ligger och jäser. Har jag tur så får jag under några timmar under morgondagen ta itu med det mest akuta. När jag kan återgå fullt till ordinarie arbetsuppgifter? Jag vet inte. Det lär dröja 4-12 månader till, om man ser till hur svårt det var att rekrytera sist. Det som kan kännas lite orättvist är att den tjänst jag ersätter får 4 000 kr mer per månad än vad jag har. Så varför söker jag inte den tjänsten? Tack, jag har fått erbjudandet, men jag föredrar mer avancerade arbetsuppgifter (mitt ordinarie arbete). Vilket i sig är konstigt - om jag har den mest avancerade tjänsten med största ansvaret och mest utbildning i bagaget, varför får jag inte bättre betalt? Det har jag frågat mig många gånger.

Min bibel:

Fem år

January 29th, 2011

Det var inte så jobbigt som jag befarade.

I dag är det fem år sedan min far dog*. Vi hade ett on/off-förhållande - han var väldigt on och jag var väldigt off. Av många anledningar. När han drabbades av lung- och levercancer (samt perforerad tarm plus stopp i halskärlen, allt på en gång) försökte jag vara närvarande, vilket inte var så lätt**. Det blev mycket telefon, både med honom men också med diverse läkare (som ringde mig eftersom de kände mig då jag jobbat med dem). Jag var inte närvarande när han dog. Det kom oväntat snabbt, prognosen var tre månader från diagnostik men det tog bara två månader. Om den där månaden gjorde någon skillnad? Nej, inte egentligen. Men det är stor skillnad på två och tre månader när tiden är så begränsad.

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Vad jag tänker vet jag inte riktigt. Det handlar inte om minnen, saker som vi gjort eller sagt. Jag tror istället att jag tänker på hans bakgrund som finskt krigsbarn och hans uppväxt samt den enorma kunskapslucka jag har av hans vuxna liv från tiden innan jag föddes.

Vårt sista samtal. Det är märkligt, för jag kom tänka på det först nu. Att jag egentligen inte minns så mycket. Han blev hastigt och lustigt utskriven från sjukhuset ett par veckor innan han dog, till ett palliativt boende. Då fick jag kasta mig på tåget, åka ner och flytta en del möbler och personliga saker från bostaden till det palliativa boendet. När sjuktransporten kom med honom väntade jag i hans iordningställda rum. Han var trött och medtagen och vi pratade. Det enda jag minns var att han ställde frågan om jag hade något jag ville fråga honom innan det var för sent. Nej, jag hade ingen fråga. Det kändes meningslöst. Skulle jag skuldbelägga honom, eller rättare sagt om han skulle misstolka och få den uppfattningen? Jo, han var orolig för mig. Om jag verkligen skulle klara mig. Jag förstår hans ångest och utsträckta hand. Efter vårt samtal hade jag bråttom med tåget hem igen, eftersom jag inte kunde ta ledigt mer från jobbet. Vi tog aldrig farväl, och det låg väl inte för oss. Vi hade ingen nära känslomässig relation där vi visade omtanke genom beröring eller ord. Därför kändes vårt farväl mer som att glida ifrån varandra. Det är svårt att beskriva. Det var tafatt. Menlöst. Intetsägande. Upplöst.

Det är först nu när jag skriver detta som jag verkligen tänker i det hela.

Han dog några månader före sin 67-årsdag. Fem år har gått. Jag borde tända ett ljus.

* Han har meddelat sig.

** Avstånd 30 mil, ingen kattvakt och ett arbete att sköta.

Många år blir det

January 28th, 2011

En bloggutmaning från ABolin.

1 – Hur länge har du bloggat?
Jag började den 15 februari 1999. I bloggosfären är jag seglivad.

2- Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Numera skippar jag att besöka bloggar, jag läser endast de som finns i mitt rss-flöde. Det är 43 stycken.

3 – Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
Alla är dagboksbloggar förutom 5 % (2 av 43). En om ms och en om amerikansk politik.

4 – Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
De senaste tio år har ingen sagt något, men i början fick jag höra att skillnaden var väldigt stor.

5 – har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
I början var dagboken väldigt intern eftersom jag hade få läsare och jag visste vilka de var. Numera är jag väldigt privat om det rör relationer till andra som inte figurerar på nätet.

6 – I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Inte alls. Däremot ger jag mig själv bekräftelse genom att formulera tankar som annars skulle förbli osorterade. Jag får lite insikter av att både skriva och läsa mig själv.

7 – Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, hinkvis. URL-folket har blivit IRL-folk och kontakten sköts i dag genom Facebook.

8 – Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Det är skadligt. Folk har förlorat i förtroende (t.ex. fått sparken) genom att skriva sanningar andra tolkar som lögn (förtal). Till viss del tär det också mentalt om man inte kan handskas med respons från okända.

9 – Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?
Jag skulle vilja vara mer öppen och uppriktig. Jag har begränsat mig vilket inte var mitt ursprungliga syfte. Men jag har lovet eftersom det funnits oönskade effekter av det jag skrivit.

10 – Tror du au fortfaranade bloggar om två år?
Konstigt vore det väl annars, med tanke på att jag är inne på mitt tolfte år. Dessutom har jag mitt domännamn registrerat till 21 november 2014.

Jag tvingar ingen till att besvara ovan utmaning.

En daglig kamp

January 28th, 2011

Dagbok 2001-06-23:

Mitt nya skrivbord har äntligen kommit på jobbet. Ett elektriskt höj- och sänkbart.

Det är lite kul. Skrivbordet har jag släpat runt och står nu på sin femte plats. Jag har varit noga med att se till att ha med mig skrivbordet vart jag än placerats. Varför vet jag inte riktigt, eftersom där alltid funnits elektiska höj- och sänkbara skrivbord där jag placerats. Skillnaden är kanske att mitt skrivbord är stort och jag behöver avlastningsyta i motsats till kollegorna som enbart använder sina datorer. Det klagas en del. Som över att jag har så fruktansvärt många pärmar. Och böcker. Och pappershögar. Tja, jag kan inte hjälpa det. Hade de haft samma arbetsuppgifter som jag, hade de också drunknat i pärmar, böcker och papper.

Det är tröttsamt med alla kommentarerna. Eller pikarna. Eller avundsjukan. Eller vad det nu handlar om. Ännu mer tröttsamt är det att jag inte har ett eget rum och att jag inte har tillräckligt med förvaringsutrymmen. Eller att jag inte kan få sitta själv och ostörd. Eller att jag bara har en besöksstol.

I tio år har jag varit lovad eget rum. Det lär aldrig hända. Motiveringen är att jag inte arbetar heltid och då ska man inte ha eget rum. Jag har nog aldrig hört något så dumt. Någonsin.

Jag får väl vara nöjd och tacksam över mitt skrivbord.

Närsynt

January 27th, 2011

Heldag med statistik i Excel och sammanställning i PowerPoint. Jag var så inne i detta att jag vid flera tillfällen (tre gånger) fått hälla ut kaffet som blivit kallt. Det har aldrig hänt tidigare. Att jag varit så engagerad att jag glömt kaffet. Några raster har jag inte hunnit med i fikarummet, för där hade jag kanske hunnit få i mig lite hett kaffe.

I morgon har jag veckans enda fridag. Det är lite trist, för hela dagen är uppbokad och jag vill så gärna få sova ut. Nåja, kanske på tisdag. Eller onsdag. Eller söndagen efter det. Någonstans ska jag få in en sovdag. Det kändes lite lätt depressivt i morse då jag gick och Gazzy inte ens orkade lyfta huvudet från sängen när jag sa hej då.

Jag tror Gazzy har lärt sig ett ord. Vatten. Säger jag vatten springer hon till sin vattenskål. Okej, hon kan ordet slampa också. Säger jag det till henne slår hon ilsket med svansen. Eller ännu oftare, svänger lite kokett på svansen och går sin väg.

Snart halvvägs i första halvlek

January 26th, 2011

Tredje arbetsdagen. Redan nu börjar det kännas drygt att jobba de där 7 av 8 dagarna. Kanske för att jag har för mycket att göra. Inte blir det bättre sedan, för då tar mitt schema en annan vändning. Den där jag arbetar varannan dag och är ledig varannan dag, under en veckas tid.

Jag saknar kontinuitet. Jag vill ha en jämnare fördelning av arbetsdagar kontra vilodagar. Mitt grundschema, och tillika rehabiliteringsåtgärd, säger att jag ska arbeta tre dagar, sedan vara ledig ett par dagar. Det, är kontinuitet. Som fungerar och som jag mår bra av.

Vems är du skulden till schemaändringen? Jag själv. En nödlösning som är en konsekvens av att jag för ett par veckor sedan fick vinterkräksjukan. Den förlorade arbetstiden ska nu tas igen. Jo, jag var sjukskriven och det är inte arbetstid jag ska jobba ifatt. Det är utförandet av arbetsuppgifter som jag ska försöka komma ifatt.

En annan sak. En förfrågan kom ut i dag om en ledig arbetsuppgift. Något som jag i flera år anmält mig till men alltid fått avslag på. Motiveringen är lite oklar till mina ständiga avslag. Jag har hört olika varianter. Som att jag redan har tillräckligt med specialuppdrag och andra måste få chansen. Nu har den fjärde avsagt sig uppgiften, så hur många chanser ska andra få? Jag har visat intresse och varit utsedd efterträdare av de som avsagt sig uppgiften. Men den här gången kommer jag inte att flagga för mitt intresse. Man borde vid det här laget förstått att jag är bäst lämpad och har alltid så varit. Om jag skulle få direkt fråga - skulle jag acceptera? Jag är lite trött på alltid bli förbigången och jag är inte desperat. Får jag frågan år är jag väl den sista tänkbara. Jag vill vara ett förstahandsval.

Normalpresterande

January 25th, 2011

Självskryt är inte riktigt innebörden när jag berättar om att jag får beröm för att jag skriver diktat så snabbt. När jag säger så är det med förvåning jag återger något som sagts och som gör mig förvirrad. Ett sätt att bearbeta och kanske också göra det till en sanning för mig. För jag känner inte igen mig i beskrivningen.

Mitt yrkesliv delar jag in i två delar. De första åtta åren i Kristianstad, de (hittills) efterföljande tio åren i Göteborg. I min grundprofession ingår att skriva journaler som läkare dikterat (tidigare kassetter, numera digitalt). Under mina första åtta år fick jag ständigt höra hur långsam jag var. Jag kan förstå det. Problemet var att jag skulle sköta diktafonen med fötterna och med mina 47:or sparkade jag ständigt undan pedalen. Sedan hörde jag dåligt också - ljudkvaliteten på banden var inte den bästa.

Så flyttade jag. Plötsligt var det annorlunda. En annan typ av diktafon med bättre funktioner. Jag skaffade handreglage istället för pedal. Och så kom skiftet till digital diktering med bättre ljudkvalitet. Plötsligt kände också jag att det gick undan när jag skrev. Men inget märkvärdigt. Snarare en normalprestation.

Därför blir jag så förvånad att jag från så många håll ständigt - över årens lopp - numera istället får höra vilken snabbskrivare jag är. Det rasslar till, säger de. Jag gör kollegor sysslolösa. Läkare hinner inte diktera förrän jag redan skrivit och sitter och rullar tummarna. Tydligen hade detta kommit upp på ett möte i går där jag inte var närvarande. Att man inte förstår hur jag hinner. Folk hade chockartat beskrivit hur jag drar fram och lämnar ödemark efter mig. Och jag som bara tycker att jag arbetar normalt.

Visst, jag tror att jag imponerar (men inte i egna ögon). Samtidigt kanske det är lite tufft, för jag är själv väldigt kritisk till om inte andra också är "normalpresterande". Hinner jag, så hinner andra. Men det är kanske inte det de gör? Kanske de har rätt i att jag är snabb? Om inte annat så är jag snabb att döma de som inte hänger med. Trots allt är det bara en normalprestation.

Misslyckande

January 24th, 2011

Mitt "vanliga" apotek behöll sitt monopol i området och såldes aldrig ut till någon annan apotekskedja. Därmed borde allt vara som vanligt. Men så är det inte.

Hyllorna gapar tomma och man har få varor hemma. En del varor är dessutom visningsexemplar där man ska stå och vänta på en expedit som då ska förklara att 1) varan finns i kassan, eller 2) vi har slutat sälja den varan. Till exempel har de slutat sälja tandkräm av ett visst (rekommenderat apoteksmärke) samt tandborstar till eltandborstar. Jag förstår inte det här. För samtidigt har de alla de där varorna på apoteket.se vilket är samma kedja. Inte blir det mer begripligt när apoteket.se alltid haft enhetligt pris med butikerna, utom just mitt apotek som lägger på 100 % på rekommenderat försäljningspris.

Här finns ingen konkurrens. Så varför saknas varor, alternativt ockerpris? Bristen på konkurrens? Eller bara inkompetent apotek?

Övervägande gott

January 23rd, 2011

Inget får rubba mina cirklar under kommande vecka. Det klarar jag inte av. Det är illa nog att jag ska arbeta över 18 timmar. Inget får gå mig emot.

Så här inledningsvis är jag positivt inställd. Jag har haft en långledig helg och känner mig energisk (hm, detta borde jag läsa om en vecka), redo att ta mig an what may come. I fredags var jag lite orolig eftersom jag inte hade någon plan för veckan. Jag måste veta i förväg som väntar så att jag kan planera. Dock kom jag på att jag hade ett mejl med strukturen för veckan, och genast kändes det mycket bättre.

Jag satt tidigare under kvällen och läste igenom min mejlreload för tio år sedan. Den där "hemliga" som under några månader helt ersatte min blogg. Där beskrev jag att jag på 75 % utförde tre heltidstjänster p.g.a. personalbrist. Inte mycket har ändrats på tio år. Skillnaden är att personalbristen beror på indragna tjänster i kombination med vakanta tjänster. Märkligt nog så fungerar det, men inte tillfredsställande. Jag känner mig åtminstone inte tillfreds med arrangemanget. Okej, under en tid, men inte som en permanent lösning. Mitt eget arbete ligger just nu vilande och det är inte bra. Även om situationen förbättras så får jag aldrig utrymme till att arbeta ikapp. Det är frustrerande. Kanske jag hade kunnat arbeta lite ideellt hemifrån på min fritid, men som sagt - kommande vecka ska jag arbeta 18 timmar utöver mitt schema. Där är många ändar som ska gå ihop.

Jag saknar en lösning på problemet. Vilken tur då att jag känner mig redo att kasta mig in i en ny, och mycket tuff, arbetsvecka.

Okänt ursprung

January 22nd, 2011

I kväll hade jag åter tänkt skanna några foton, men har inte orkat. När jag tänker på fotoalbumen så tänker jag främst på den där pojken som finns med överallt och som jag inte vet namnet på. När jag själv var liten så trodde jag lite att det var en död bror till mig. Jag tror att han dog. Åtminstone var han väldigt sjuk med ett svårt förståndshandikapp.

Mycket är fantasi. Jag känner till fakta, men jag visste inte så mycket som barn. Kanske jag inte vet så mycket mer nu heller. Det jag tror, är att jag saknade ett syskon under min uppväxt. Därför kunde jag knyta an till den där pojken i fotoalbumet. Han hade en historia, och fanns där före mig, med mina föräldrar. Men det var aldrig så. Han var inte en familjemedlem, men en pojke som hade gjort intryck och som det berättades om långt efter att jag var född.

Ibland förstår jag inte att mina föräldrar har/hade ett liv före mig. I vuxen ålder blev jag smått chockad över att min far levt ungkarlsliv i Perstorp. Varför gjorde han det? I Perstorp?! En håla utan anknytning till släkten. Arbetade han där? Hur hamnade han där? Stannade han där länge? När det gäller min far så är mycket ett stort svart hål eftersom han var 31 år när jag föddes. Han pratade alltid om sin egen uppväxt men aldrig om något därefter. Mina föräldrar lärde känna varandra när de var 26 respektive 13 år gamla. Min far var kompis med min morbror. Min farbror var finskt krigsbarn hos min mormor och morfar, men skickades hem så fort kriget var över. På ett sätt är mina föräldrars liv sammanflätade långt innan jag blev ett resultat. Man kan också säag att jag bara har en släkt.

När man blir äldre funderar man mycket på det som varit, hur det blev så. Själv har jag nog alltid funderat på det. För jag har alltid haft så många frågor men aldrig fått några bra svar. Därför får man med fantasins hjälp försöka pussla ihop en bild av sitt eget ursprung. Tänk om jag faktiskt har ett syskon? Det jag alltid saknat.

Bakvänt

January 21st, 2011

Långsamhetens helg är vad jag hoppas på, samtidigt som det känns som något plågsamt. Jag har glömt vad man kan göra när man är långledig trots att jag varit ledig mer än jobbat sista månaden. Åtminstone är det så att jag har en långledig helg utan något på agendan. Jag bör vila och utnyttja tiden väl för att få ut maximal återhämtning. Men det blir så konstigt. Hur återhämtar man sig i förväg? På måndag börjar det djävulska arbetspasset med sju arbetsdagar av åtta. Naturligtvis skulle återhämtningsfasen kommit först därefter, men det är inte möjligt. Så det känns lite bakvänt.

Jag är dålig på att planera mina långledigheter. Plötsligt är de bara där. Jag brukar ha en reservplan för att inte bli sysslolös - dvd. Dock har jag varit dålig på att planera på den fronten också, så jag har inget dvd-maraton i sikte. Dumt, för jag borde köpa lite mer dvd-boxar nu när jag har ett mecenatkort med bra rabatter. Men jag känner mig inte sugen på något speciellt, alltså får jag skylla mig själv. Det blir en långsam helg.

Blir inte helgen lång då? Nej, tiden är konstant. Men den kan bli långsam om jag inte finner på något att göra och som samtidigt erbjuder mig förtida återhämtning.

Kanske jag borde börja teckna i helgen?

En lång dag följt av en kort kväll

January 20th, 2011

Ett outtalat (inte längre) nyårslöfte som jag försöker uppfylla, är att skriva lite personligare och lite utförligare. Jag är inne på mitt trettonde år som bloggare och är medveten om att jag sista åren slutit mig mer och mer. Inlägget har inte bara varit intetsägande, utan också blivit kortare och kortare. Det sätter lite press på mig att prestera vilket inte alla gånger är så lätt. Vad nytt har jag egentligen att komma med efter tretton år? Är inte allt en upprepning av ett begränsat tema i form av arbete, studier och ms? Jo, men det går att förpacka och presentera på nya sätt. Utöka det jag skriver om? Nja, jag är tveksam. Där finns saker jag inte skriver om, som sådant som går att läsa i tidningar eller i andra bloggar. Därmed är nog min blogg mer än nätdagbok, vilket i och för sig är ursprunget till bloggosfären.

Hur har min dag varit? Slitsam men för den dle inte stressig. Jag är fortfarande trött och matt efter min kortare sjukdomsperiod, men börjar återfå krafterna. Även om det inte känns så när man arbetar. Efter jobbet slocknade jag utslagen på sängen i ett par timmar. Därmed har jag inte fått någon stimuli av min kväll som kan inspirera till en bloggtext. Och på jobbet är allt som vanligt - mer ett inre kaos än ett yttre. Nåja, jag delgav ju mitt nyårslöfte här, vilket jag vågade skriva eftersom jag ändå tycker att jag presterat i bloggen (mer än vanligt) de sista veckorna.

Reprissoppa i ny tappning

January 19th, 2011

Under kvällen har jag förberett morgondagens medhavda lunch. Det blev linssoppa, närmare bestämt unge herr Kims linssoppa. En variant utifrån vad jag hade hemma. Man springer inte till affären halv tio på kvällen i onödan.

Mitt recept (halverad och animalisk):

1 gul lök (hackas/rivs)
1½ dl röda linser (vad jag hade kvar hemma)
1½ msk buljongpulver (kött, hade varken "grönsaks" eller tärning)
1 msk curry
½ tsk svartpeppar (yes, starkt!)
7,5 dl vatten
1 dl Crème fraiche med franska örtkryddor (hittade en halv burk med bäst före i morgon)
1 chorizo (skivas och steks)

Salt är onödigt, buljongen är salt samt att där är kryddor tillräckligt. Morötter hade jag inga hemma. I övrigt följde jag ursprungsreceptet gällande själva tillagningen.

Som ni förstår var detta extremt starkt och inget för svagsinta. Och väldigt gott.

Nu väntar jag bara på att soppan ska svalna något så jag kan sätta in den i kylskåpet över natten. Hoppas jag inte vaknar med magkatarr om någon timme, för jag kunde inte låta bli att äta en liten skål med soppa kl. 22 på kvällen. Min ursäkt är att jag inte ätit något i kväll. Jag var hungrig. Om det bara kunde bli lunch snart, så jag får äta lite till...

12 år

January 19th, 2011

Matt och tagen, dock gick allt över förväntan. Jag uthärdade en hel dag (plus övertid) på jobbet efter min uttorkningsperiod som uppstod som en konsekvens av höga flöden.

Jag har lite ångest. Det känns inte bra att ha ett sådant inrutat arbetsschema som jag har just nu. Det är inte flexibelt trots att jag måste improvisera dagligen för att få in allt som tillkommer utöver. Egentligen hade jag behövt åka till en grannstad i nästa vecka för att ge några föreläsningar, men jag har ingen möjlighet. Åtminstone inte nu.

Semester låter lockande. Trots långledig jul och senaste veckans sjukfrånvaro, så skulle det vara skönt med semester. Kanske för att det varit en jobbig period. Men jag har inte tid. Jo, tid att ta ut har jag, men inte möjligheten. Kanske det blir en kortsemester i maj och sedan fem veckor i juli/augusti. Det är den ledighet jag har att se fram emot. Men det är jobbet som styr.

Och så har jag ångest över att jag haft magsjuka. Ganska omgående märkte jag att infektionen påverkade min bältros. Jag känner av bältrosen. den syns inte och har inte flammat upp, men den känns. När jag hade vinterkräksjuka för två år sedan var jag matt, trött och tagen under ganska många månader som sedan avslutades med ett ms-skov. Jag vill inte ha något skov. Jag har inte tid. Inte förrän jag får semester.

På tal om ms: I dag är det 12 år sedan jag fick mitt första ms-skov i form av synnervsinflammation. Skadan är bestående på vänster öga med synbortfall, men man vänjer sig. Efter så här många år, och efter så många skov, får jag väl ändå säga att jag är tacksam över att jag haft så lindrig ms. Medicinerar inte mot några symtom, utan enbart med bromsmedicinen i form av dagliga sprutor. Hämndtjänst, flärdtjänst och delpension gör att jag inte upplever något handikapp. Visst, alla stödåtgärder begränsar mig (främst mentalt), men jag lever ett fullt normalt liv. Jag har en sjukdom som jag inte är sjuk i. Åtminstone så länge jag slipper skov. Det har gått 1½ år sedan jag hade ett skov sist. Gott så.

Gôtt mos

January 18th, 2011

Allt handlar just nu om mat. Vad kan jag äta? Vad kan jag inte äta? Vad har jag hemma? Vad kan jag ta med mig till jobbet i morgon? Måste jag ta med mig mat till jobbet? Är restaurangerna öppna när jag är klar med mitt möte?

Morgondagens lunch är enkel och billig. Jag inventerade mina skåp och fann frysta köttbullar och minimotrötter. Pulvermos fanns också. Liksom lingsylt. Så på tio minuter har jag svept ihop en full måltid - som sagt en mycket enkel lunch som jag tror min ömma mage klarar av.

Frågan är hur jag ska orka en heldag på jobbet? Fortfarande är jag väldigt matt. Nåja, kommande helg måste jag återhämta mig i styrka, för sedan följer ett pass med sju arbetsdagar (à 8 timmar) av åtta. Nej, det är knappast 75 %, men man får se över helåret. Är man schemalagd, så är man.

Vinterkräksjukan - final word

January 17th, 2011

Sedan midnatt kan jag räkna 48 timmar. Därefter är jag välkommen tillbaka till jobbet. Det är märkligt det där med avstängning från jobbet p.g.a. vinterkräksjuka. Min personalkategori får inte lön under avstängningen då vi inte befinner oss i ett vårdande yrke trots att vi har exakt samma arbetsplats och umgås med "smittorna" (bland läkare, övrig vårdpesonal och patienter). Lite sinnessvagt.

På grund av det tänker jag inte upplysa någon om att jag mycket väl kan vara smittsam lång tid efter de 48 symtomfria timmarna eftersom jag har nedsatt immunförsvar genom mina ms-sprutor. För hur gör man en sådan bedömning, om jag fortfarande är smittsam? Även om man inte är smittsam, så får man positiva provtagningar efter en vinterkräksjuka under en tid.

Den stora skillnaden i dag, jämfört med de senaste fyra dagarna, är att jag tycker att mat smakar gott. Dessutom får jag behålla maten och jag kan behöva återhämta krafterna inför onsdagens förmodade arbetsåterkomst.

Jag har inte vägt mig under senaste veckan. Det jag vet är att jag från i går tills i dag gått ner 3 kg. För två år sedan, när jag senast hade vinterkräksjukan, gick jag ner 10 kg på tre dagar. Jag tror att jag gått ner 9 kg senaste veckan.

Beach 2011 - here I come!

Utveckling

January 16th, 2011

Förvirringen har slagit till. Vad är det för magsjuka jag egentligen har? Jag har förutsatt att det är vinterkräksjukan och att jag dragit den med mig hem från jobbet. Det som varit annorlunda är 1) jag har inte haft nu-kolar-jag-vippen-upplevelse, 2) inte kräkts, 3)jag har haft magsjukan mer än de "upp till 60 timmar" som litteraturen beskriver.

När det gäller "vanlig" magsjuka så kan man vara dålig i magen betydligt längre än 2½ dygn. Efter sex dagar av diarréer ska man uppsöka sjukvård. Jag är inne på fjärde dygnet.

Så kom då jokern in i leken. Plötsligt så kräktes jag. Varför? Varför nu? Ärligt så vet jag ännu inte om kräkningen ingår i magsjukebilden, eftersom jag mådde illa och då behöver jag bara tänka "kräkas", så gör jag det. Så kanske jag själv framkallat kräkningen indirekt.

Det jobbiga är att jag inte förstår vad det hela rör sig om, varför det inte ger med sig. Jag kan gå ut. Det händer inga "olyckor". Jag kan äta och dricka (även om jag valt att köra skonsam kost p.g.a. magen).

Jag är utmattad.

Superstitieux

January 15th, 2011

I år har tre lampor slocknat för mig. Trasiga. Det är lite anmärkningsvärt att det inträffar under loppet av två veckor. Jag har hört att det är vanligt att glödlampor går sönder samtidigt eftersom man en gång bytt ut dem samtidigt. Så är inte fallet för min del.

Kanske jag inte ska vara förvånad? Samma sak hände för fem år sedan. Med mina och andras lampor, det räckte med att jag var i närheten. De slocknade, exploderade eller blinkade. Japp, det börjar närma sig min fars dödsdag. Fem år sedan.

...förr eller senare.

January 14th, 2011

Status quo jämfört med i går. Feber, frossa och magsjuk.

Det där med vinterkräksjuka. Jag har förväntat mig att den åter skulle drabba mig. Immunförsvaret är neddraget genom mina ms-hämmande sprutor. Inom vården är det högsäsong för vinterkräksjuka. Chansen skulle vara väldigt låg för att inte drabbas. Det går inte att värja sig hur mycket man än följer hygienrutinerna med tvål/vatten och handsprit. Möjligtvis att det blir lindrigare när man väl får smittan. Är det därför jag slipper kräkkaskaderna?

Fredag. Ledig dag. Ledig helg. Frågan är om jag får arbeta på måndag. Efter sista symtomet dröjer det ytterligare 48 timmar innan man kan friskförklaras. Alltså är detta sista dagen jag får vara sjuk om jag ska kunna arbeta på måndag. Svårt det här. För jag behövs verkligen på jobbet på måndag och vinterkräkssjuka brukar vara i tre dagar. Samtidigt borde jag redan ha smittat alla på jobbet eftersom man är smittsam innan eländet bryter ut. Men jag har inte fått några rapporter om att jag smittat arbetskamraterna. Samtidigt så borde vi blivit smittade samtidigt. Om inte, om jag smittat, så är inkubationstiden mellan 12-48 timmar, så där finns fortfarande en chans att ett utbrott kommer i kväll.

Nåja. Där är inte mycket man kan göra. Vi följer hygienrutinerna, mer kan man inte göra.

Vi ska alla den vägen vandra

January 13th, 2011

Vilken lycka det är att 46 månader senare återfå vinterkräksjukan. Ironi. Det var ironiskt menat. Men det är ganska okej jämfört med senast, det verkar vara av lindrigare karaktär. Även om det fortfarande är vinterkräksjuka. Dock är jag så matt att jag inte orkar skriva något mer i dag.

Frihet

January 12th, 2011

Kanske kollegorna undrar. Först är jag julledig i tre veckor, och efter årsskiftet har jag slutat varje dag strax efter kl. 14. De tycker att jag är väldigt mycket ledig. Tja.

Tre veckor julledigt? Nej, en vecka var jag på utbildning och det var i tjänsten. Andra och tredje veckan tog jag ut tre semesterdagar totalt, allt annat var dagar som jag arbetat in tidigare under hösten då där var mycket obligatorisk närvaro på mina fridagar samtidigt som jag inte kunde byta dagar med mig själv. Att jag nu slutar så tidigt om dagarna beror på att jag har flex att ta ut, jag får inte ha sparad flex p.g.a. förtidspension och får inte ta ut heldagar som flex. När sedan alla andra är lediga och jag arbetar ensam enligt schema så blir det övertid just p.g.a. att jag är ensam tjänsteutövare i en akutverksamhet.

Det som också gör att jag kan gå så tidigt om dagarna beror på att jag ringer och beställer flärdtjänst precis innan jag ska sluta istället för att förboka två veckor i förväg. Därmed kan jag anpassa arbetstiden då jag vet hur tidigt jag började på dagen. Vilket jag inte vet i förväg.

Samtidigt är det väldigt skönt att ha den här flexibiliteten. Jag har inga fasta arbetstider vilket är tacksamt eftersom jag får anpassa mig i stor utsträckning efter flärdtjänsten. Dessutom är jag väldigt trött. Riktigt trött. Ännu så länge är jag osäker på om det är efterdyningar efter arbetshelg eller om jag håller på att drabbas av sjukdom. Just nu misstänker jag alla männsikor för vandrande smitthärdar. Säsongsinfluensa, förkylning, svininfluensa och vinterkräksjuka slåss om utrymmet just nu. Jag är vaccinerad mot det som går att vaccinera mot. Jag spritar händerna ungefär var tionde minut på jobbet. Jag undviker att träffa människor som jag inte måste träffa.

Sedan kan väl också säga att det är en mjukstart för Gazzy att vänja sig av vid att jag varit hemma så mycket. Hon vrålar glatt från angränsande rum när jag kliver innanför ytterdörren och kommer sedan galloperande, för att sedan inte vika från min sida resten av dygnet.

På tal om Gazzy. I morse när jag klev ur duschen stod hon på kattlådan och sträckte sig efter mina nytvättade kläder för dagen. Hon ville väl "pälsa" ner dem.
- Lillan?
- Mjaaa?
- Vad gör du?
- Mjinget.

Och så tittar hon på mig med stora oskyldigt gröna ögon.

I mer än tio år har vi sovit tillsammans i sängen nu. I höstas hände något märkligt. Plötsligt rullar hon över på rygg om nätterna. Det har aldrig hänt tidigare även om hon alltid vill bli kliad på magen. Jag tolkar detta som att hon börjar bli trygg med mig, inte behöver skydda sig då hon vet att jag inte vill henne något ont. Jag är tredje, eller fjärde, ägaren till henne, så hon har alltid varit misstänksam. Nu väntar jag bara på att få lov klippa klorna på henne. I förra vecka fick jag lyfta henne utan protest för första gången någonsin. Det går framåt. Hon håller inte så hårt på sig nu på ålderns höst. Jag är nog bra att ha. Hoppas hon inser det.

En annan Gazzyhistoria: I förra veckan skrek hon "hjälp, hjälp, jag har fastnat". Man hör sånt på rösten. Men hon lurades bara, var busig och ville att vi skulle jaga varandra.

Selektivt minne

January 11th, 2011

32. 8A. 9A. 14. 14. 96. 96. 59. 12. De gatunummer jag bott på. 311029. 109375. De telefonnummer jag haft. Av någon märklig anledning glömmer jag inte siffror. Jag kommer t.ex. fortfarande ihåg alla telefonnummer och anknytningar som fanns på min tidigare arbetsplats trots att det är mer än tio år sedan samt att alla nummer i dag är utbytta. Jag är också relativt duktig på 80-talslåtar, vilket år de gavs ut.

Däremot kommer jag aldrig ihåg datum, som födelsedagar. Och jag är urusel att komma ihåg statistiska procentsatser. Ännu värre - jag kan inte räkna, behärskar inte basala kunskaper i matematik.

Paradoxalt. Duktig på siffror, men ändå inte. Samtidigt har jag nytta av att komma ihåg. Det är därför jag kan så många koder utantill. Ja, koder som kategoriserar sjukdomstillstånd inom vården.

Ibland undrar jag hur allt detta hänger ihop. Dålig på matte, minns siffror. Och varför kommer jag inte ihåg namn? Har det något att göra med höger och vänster hjärnhalva? Varför fastnar viss, närmast obetydlig, information medan annat bara är som bortblåst? Hur fungerar jag egentligen?

Vid min sida

January 10th, 2011

I går när jag tog fram de foton som jag publicerade här i bloggen, förvånades jag över att jag nog aldrig riktigt sett bilderna. Visst, jag har känt till dem, de har alltid funnits i mina fotoalbum. Men jag har aldrig studerat fotografierna mer ingående. När jag bläddrade bland sidorna förvånades jag också över att jag inte är riktigt säker på vilka fotografier som föreställer mig. Där finns många barnbilder, men det kan lika gärna vara mina kusiner. Det är först när jag är i 4-5-årsåldern som jag kan se om det föreställer mig.

Det jag också funderade lite på i går var över om jag hade några minnen från min yngre barndom. Egentliga minnen. Jo, jag har några minnen men inga nya minnen triggades av min ”fotostudie”. Jag försökte också analysera min barndom – om den var lycklig eller olycklig. Ärligt så vet jag inte. Det man minns är de traumatiska upplevelserna.

Jag brukar dela in min barndom i två delar. Del 1 var mina sex första levnadsår, del 2 nästkommande tolv år. Skillnaden är att jag första halvan av min barndom bodde på landet, utanför det lilla samhället. Några hus låg i en klunga, men i övrigt var vi omringade av åkrar, ängar, några träddungar och en å. Vi bodde i hus (alla bor väl i hus, men jag vill inte säga villa om ett så gammalt hus). Jag återkommer till huset, som är anledningen till hela detta blogginlägg. Andra halvan av min barndom växte jag upp i lägenhet, inne i det lilla samhället.

I kväll tittade jag på säsongsstarten av Det okända. Detta i kombination av fotografierna jag studerade i går, kom mig att minnas spökerierna i huset där jag växte upp. Väldigt mycket har jag fått berättat för mig (och jag har bloggat om det genom åren), men jag kommer ihåg väldigt mycket. När jag var riktigt liten påstås det att jag såg sådant som ingen annan såg, men jag kunde inte uttrycka det. Just det har jag inget minne av annat än de mardrömmar jag brukade ha. Jag kommer alltså ihåg mardrömmar genererade av det jag såg i vaket tillstånd, men jag kommer inte ihåg vad jag såg i vaket tillstånd.

Det jag minns är annars ljuden, stegen, hur låsta dörrar och fönster flög upp, taklampor som ilsket svängde av att någon gick tung på vinden, saker som flög genom luften inomhus, hur saker rörde på sig, skuggorna. Alla som vistades i huset uppfattade samma saker samtidigt. Det blev inte lugnt förrän vi flyttat. Typ. Som individer har vi även senare erfarit märkliga ting. Skuggor har jag alltid sett, eller gestalter. Men det jag erfar mest är oförklarliga ljud. Det går i perioder, men jag har alltid haft med mig väldig aktivitet vart jag än bott. Och när min far dog – jag har väl aldrig haft så mycket problem med lampor som då. Oavsett vart jag befunnit mig. Blinkande lampor, exploderande lampor och taklampor som fallit ner.

Just nu är jag inne i en period med mycket ljud inne i min lägenhet. Det första jag är att lokalisera ljudet, att det inte är grannar eller utifrån. Därefter försöker jag finna förklaringar till ljuden, men jag har ännu inte lyckats. Ljuden kommer alltid ifrån rummet bredvid, beroende på i vilket rum jag vistas.

Jag försöker avskärma mig. Även om jag inte är rädd så finns ett visst obehag. Man känner sig aldrig riktigt ensam, kan aldrig riktigt slappna av. Men det är det mer fysiska som är obehagligt. Som när en tom papperskasse plötsligt var fylld av vatten, inomhus och utan att vara i närheten av en vattenkran. Eller när kisses leksaker plötsligt ligger någon annanstans trots att hon är hos mig hela tiden.

Det är svårt att säga att jag är mottaglig för ovan fenomen. De inträffar ju. Det som är påtagligt är de fysiska fenomenen. För det är det enda man inte kan vifta bort som inbillning. Däremot så kan jag säga att det följer mig. Och att andra i min fysiska närhet också kan uppfatta dem.

Frågan jag ställer mig är om jag upplevt allt detta om jag inte hade vuxit upp i ett spökhus. Och om det erfarenhetsmässigt gjort det lättare för mig att förnimma. Eller vad det egentligen handlar om. Samtidigt är det så otroligt vanligt förekommande att folk är med om liknande saker, även om de inte vill erkänna det.

Jo, jag är nog lite nyfiken. Rent allmänt. Vad vill man? Vad är syftet? Vill jag veta?

Barndomen

January 9th, 2011

Minnen.

En g?ng i tiden hade jag h?r. En g?ng i tiden var jag blond. En g?ng i tiden var jag liten. Kan det ha varit f?r cirka 38-39 ?r sedan?

Jontas goes modeblogg

January 8th, 2011

R?vlapp har f?tt en helt ny inneb?rd. Mina nya fina kalsonger, som jag ?r mycket f?rtjust i, har ett tv?ttr?d baktill i form av en v?ldigt, v?ldigt l?ng lapp. Okej, jag borde klippa av den - men orka d?! Problemet ?r att denna r?vlapp g?r sk?l f?r sin ben?mning. Lappen ?ker upp. Den f?r i princip dras loss - som en tampong alternativt en butt plug.

Som modebloggare borde jag nu haft en bild av de fina kalsongerna och en bild som demonstrerar problemet jag r?kat ut f?r. Dock k?nns bilder inte n?dv?ndiga. Min beskrivning ?r m?lande nog. Tusen ord s?ger mer ?n en bild!

Det har varit en h?rd arbetsdag som tagit ut sin r?tt. Jag visste inte vad jag skulle blogga om, men fick hj?lp av Kim. N?jd s?? Jag k?nner ?tminstone mig v?ldigt n?jd.

Hej, vardag!

January 7th, 2011

Nu är helgerna äntligen över. Allt återgår till det normala. Skitfilmerna som gått på tv under jul-, nyårs- och trettonhelgen är ett minne blott. Man kan också shoppa utan att där är märkliga öppettider. Vidare kommer man i kontakt med folk på jobbet istället för att mötas av meddelande typ "träffas åter efter".

Själv har jag fått den stora äran att få arbeta i helgen. Jaja, enligt schema då. Och allt ska åter vara normalt efter alla neddragningar och stängningar. Jag gillar rutiner, inte för att jag är en vanemänniska, utan snarare p.g.a. att det blir mindre friktion och anpassningar av situationer. Trots allt så lever man ständigt med potentiella kaossituationer där man måste vara flexibel och anpassa sig efter nya behov som uppstår. Då är det bra att något åtminstone går som på räls. Så, jag är väldigt tacksam över att storhelgerna är ett minne blott.

Liten störning som stör

January 6th, 2011

Eftersom jag ?r omt?nksam har jag k?pt batteridrivna v?rmeljus s? inte morrh?r f?rkolnar efter att ha kommit f?r n?ra l?gorna. Trots det ?r jag ett nervvrak. Jag kan inte f?rklara hur jag fungerar mentalt, men jag ?r l?tt sk?rrad ?ver att ha de batteridrivna v?rmeljusen t?nda. Rent psykologiskt reagerar jag som om det vore brinnande v?rmeljus. Jag blir orolig n?r Gazzy g?r f?r n?ra och jag v?gar knappt l?mna rummet med ljusen, f?r t?nk om jag gl?mmer dem?

Jag beh?ver g? i terapi. KBT, kanske?

Saltsnö

January 5th, 2011

Efter tre m?nader med sn? blev det i dag ?ter kaos p? gatorna. F?rsta g?ngen var 16 december n?r det r?dde blixthalka. Andra g?ngen var i dag efter att det kommit (ytterligare) 1 dm med sn?. Pl?tsligt har man slutat ploga gator n?r det sn?at, nu saltar man direkt p? sn?n. Resultat: Slirig saltmodd, bilar och kollektivtrafik som k?r av v?gen eller blockerar varandra, samt stora folkvandringar p? gatorna d? kollektivtrafiken inte g?r och inga trottoarer ?r synliga under sn?massorna.

Det ?r vinter. Jag f?rst?r (och gillar) sn? och kyla. D?remot f?rst?r jag inte varf?r man inte plogar. Eftersom temperaturen ?r omkring noll borde det vara idealiskt att f?rst ploga, sedan salta. Men det ?r v?l s? efter 25 sn?fria ?r - ingen f?rst?r sig p? sn?n. ?r tj?nstem?nnen som tar beslut om sn?r?jning inkompetenta, eller bara onda?

Målande

January 4th, 2011

När jag fick ms slutade jag med något som var ett stort fritidsintresse - måla, teckna, rita och så vidare. Bland det första som slogs ut hos mig var min motorik i händerna. Nu när det gått 12 år har jag lärt mig att det där med motoriken går i vågor och att det just i dag är ganska okej även om jag har känselstörningar i händerna.

Jag fick bara sådan lust att åter börja teckna. Den känslan kom över mig för ett par dagar sedan. Visst, den känslan har jag haft ett flertal gånger under de senaste tio åren, men antingen har inte händerna fungerat, eller så har jag varit rädd att möta motgången av att inte ha full kontroll över motoriken. Men just i dag är känslan väldigt stark men jag har varken block eller pennor. Borde jag satsa på att återuppta tecknandet? Har jag tiden? Har jag förmågan?

Frågan är hur stark driften blir och vad den leder till. Jag får nog fundera lite på nästa steg.

Och här kom jag i lätt chock. Jag skrev ovan att det är 12 år sedan jag fick ms. Ja, den 19 januari är det tolv år sedan jag fick mitt första symtom i form av synnervsinflammation. Den 19 januari ska jag på ett möte där min närvaro är obligatorik eftersom vi ska göra en omfattande förändring av en hemsida på jobbet. På tolvårsdagen. Jämför jag hur det var den 19 januari 1999 och var jag befinner mig den 19 januari 2011 blir jag lätt chockad. Så mycket har hänt samtidigt som ingenting förändrats. Det som dock är lite småkul är att trots skillnaden på tolv år ska jag göra samma sak - hålla på med Internet, eller rättare sagt ett intranät.

Även om min kreativitet förflyttats från att teckna till att hålla till på Internet, så ersättre det ena aldrig det andra. Jag vill teckna.

Första arbetsdagen på nya året

January 3rd, 2011

Det k?nns i hela kroppen att vardagen ?r h?r. Man kan v?l s?ga att jag har ett g?ende kontorsjobb. M?rkligt hur mycket man kan g? och st? trots att man ska vara kedjad vid ett skrivbord. Och alla dessa m?rkliga telefonsamtal som jag f?tt. En person ringde flera g?nger d? han f?rs?kte n? en Andreas p? mitt telefonnummer. Jag f?rklarade att det var mitt telefonnummer han ringt. "Men det st?r ju p? hemsidan att han har ditt telefonnummer". Tja, det kan ju inte jag hj?lpa. Att n?gon skrivit fel telefonnummer p? en hemsida. Jag mejlade ansvarig f?r hemsidan men fick ett autosvar att m?nniskan var mammaledig i ytterligare tre m?nader. Hoppas n?gon annan ?ndrar felet, f?r jag vill inte ha Andreas telefonsamtal. Ack, dessa v?rldsliga problem s? tar s? mycket tid och energi!

Och s? har det h?nt en massa andra saker. Som jag inte kan skriva om. Datainspektionen skulle inte bli glada.

Kanske man inte ska klaga ?ver att vardagen ?r h?r. Jag ?r ju ledig i morgon. Lite mjukstart efter julledigheten. Det ger mig en chans att inskola Gazzy i att vara sj?lv hemma om dagarna. Hon ?r ?verlycklig nu n?r jag kommit hem.

Lycklig var jag inte natt n?r jag beh?vde sova. D? jag ?r tr?tt p? att st?ndigt ta Treo f?r min huvudv?rk, s? valde jag att badda pannan i Oleum Basileum. B?ttre ?n kattmynta enligt Gazzy. Som hela natten f?rs?kt str?cka sig ?ver mitt ansikte f?r att komma ?t att slicka min panna. Det var en l?ng kamp hela natten att komma undan den d?r str?va tungan fr?n pannen. Eller de d?r framtassarna som stod i mitt ansikte. Som sagt: Ack, dessa v?rldsliga problem som tar s? mycket tid och energi!

Måluppfyllelse, II

January 2nd, 2011

F?r n?gra dagar sedan skrev jag om de m?l jag b?rjade f?rverkliga f?r tio ?r sedan, d?r jag mer eller mindre n?tt m?lsn?ret.

Jag har haft m?l tidigare ocks?. N?r jag var tolv ?r gammal var det dags att v?lja inriktning p? h?gstadiet. Ni vet, ekonomi, teknik, tyska, franska eller estetisk inriktning. Det var ?tminstone de fem inriktningar som stod till buds. Ganska sj?lvklart valde jag estetisk inriktning. Jag hade i flera ?r h?llit p? med teater, gick kv?llskurs under m?nga ?r d?r jag spelade elorgel samt tecknade och m?lade konstant. Men f?r f? anm?lde sig och man drog tillbaka estetisk inriktning. Trots mina f?r?ldrars starka protester valde jag d? franska. De kunde inte f?rst? hur jag kunde v?lja spr?k som hade s? sv?rt f?r engelska p? mellanstadiet (jag var ofta sjuk och missade m?nga grammatiklektioner, s? jag f?rstod inte uppbyggnad och sammans?ttning). Men vad var alternativet? Ekonomi? Matematik ?r det ?mne jag absolut varit s?mst p?. Teknik? N?got s?dant intresse hade jag inte. En g?ng i tiden hade jag det men min far avskydde at t jag var i n?rheten n?r han mekade med bilen eller h?ll p? med n?got annat tekniskt.

S? jag l?ste franska. I sammanlagt 13 terminer. F?r jag fortsatte (med inte under gymnasiet, det gick inte att v?lja d?r s? jag fick paradoxalt nog v?lja forts?ttning matematik).

Jag inser att de m?l jag beskriver nu enbart handlar om studier. Mitt behov av fortbildning har alltid varit stark. D?rf?r har jag p? diverse kv?llskursar bl.a. m?lat akvarell, l?st engelsk konversation, g?tt tarotutbildning, nosat p? finska, spanska och tyska, l?rt franska, g?tt HTML-utbildning och Windowsutbildning. F?rmodligen ?r d?r mer som jag inte kommer ih?g.

Det forts?tter med val som jag gjort. M?l som jag haft. N?r jag skulle praktisera p? gymnasiet skiftade jag fr?n handel till kontor, trots att det var f?rbjudet under p?g?ende utbildning. Vilket j?kla liv studierektorn f?rde kring detta. Skolan v?grade hj?lpa mig med den praktikplats jag beh?vde, s? den fixade jag sj?lv. Och fick sedermera tj?nst p? min praktikplats efter avslutade studier. Ett tag. I slutet av 80-talet kom den stora kontorskrisen d?r i princip alla kontorister f?rsvann ?ver en natt d? man ist?llet skulle satsa p? datorer. S?kte jag jobb? St?mplade jag? Nej, efter att ha arbetat i ett ?r, och med tanke p? att min kontorsutbildning pl?tsligt inte l?ngre ledde till jobb, s? k?nde jag mig starkt motiverad till att b?rja l?sa igen. N?r jag slutat grundskolan var betygen inte s?rskilt starka och jag kunde aldrig s?ka de gymnasieutbildningar jag ville, utan jag fick v?lja det betygen r?ckte till. S? nu s?g jag pl?tsligt chansen i samband med min upps?gning ? jag l?ste in tre?rigt gymnasium och med den inriktning jag alltid ?nskat ? humanistisk/samh?llsvetenskaplig inriktning. Och kunde ?ter ta upp mina franskastudier.

Komvux var nog det b?sta jag gjort. Inga st?kiga klasser, m?nniskor med olika bakgrund och som var motiverade. Det var nog nu jag blev sj?lvst?ndig p? riktigt, blev vuxen (jag var 21 ?r n?r jag var klar). Mitt nya m?l var att g? vidare till h?gskolestudier. Jag s?kte det mesta, kom in p? det mesta. D?r var bara en hake. Jag k?nde inte riktigt f?r att l?sa i ytterligare minst tre ?r. Och kontorsarbetet kunde jag inte g? tillbaka till, f?r d?r fanns ju inte l?ngre n?gra kontorsjobb. Kanske jag kunde ha st?mplat och l?tit Arbetsf?rmedlingen best?mma ?ver min framtid, men jag har alltid haft ett kontrollbeh?v ?ver valen jag g?r ? ingen annan f?r g?ra dem ?t mig. Det var d? jag kom t?nka p? yrket l?karsekreterare. Jag visste inte vad det innebar annat ?n att utbildning var p? ett ?r. En snabbutbildning till ett yrke. Vilket skulle ge mig chansen att fundera vidare p? h?gskolestudier. Samt att l?karsekreterare m?ste vara n?got liknande ett kontorsarbete, n?got jag beh?rskade men inte kunde arbeta som.

Ett ?r senare blev jag klar l?karsekreterare. Eftersom detta var 1992 betyder det svensk ekonomisk kris d?r s?rskilt landstingsv?rlden fick dra i handbromsen och s?ga upp personal f?r f?rsta g?ngen i modern tid. Och d?r var jag. I en klass av 30 elever var vid 2-3 stycken som fick arbete. De flesta fick g? till Arbetsf?rmedlingen d?r de sedan fick omskola sig till n?got annat. Men jag fick jobb. Vikariat som f?rl?ngdes om och om igen i sex ?r innan jag fick fast anst?llning. Nu 19 ?r senare ?r jag kvar inom yrket men det har ?ndrats otroligt mycket ett flertal g?nger om ?ver ?rens lopp. Organisation och struktur har ?ndrats. Arbetets inneh?ll har ?ndrats. Tekniken har ?ndrats. Men det ?r fortfarande lika givande som dag ett. Av den anledningen har jag stannat kvar. Medicin g?r fram?t och jag ?r fascinerad och fast. Parallellt med att jag fortfarande ?r intresserad av att vidareutbilda mig. Vilket jag gjort, vilket jag g?r. Kanske mina arbetsuppgifter forts?tter att f?r?ndras och kanske jag skaffar mig annan/ny kompetens som leder till annan yrkestitel, men jag vill fortfarande vara kvar inom sjukv?rden. Jag har arbetat i privat f?retag men d?r finns inte samma givande dynamik. Jag m?ste f? vara d?r det h?nder saker. D?r inget stagnerar.

I allt detta m?ste jag tyv?rr meddela att mitt privatliv stagnerade i samma stund som min fascination ?ver jobbet i sjukv?rden tog ?ver. Tog ?ver allt. Jag kan f?rst? att man f?rr i tiden blev nunna, skolfr?ken och sjuksk?terska genom att k?nna ett kall. ?ven om jag f?rv?ntar mig l?n och inte fick n?got gudomligt kall.

Jag har bara en stark vilja. Jag g?r medvetna val och s?tter upp egna m?l.

Musikalafton

January 1st, 2011

D? var vi inne i ett nytt ?rtionde, 10-talet. Ett ?rtionde d?r jag fyller 50 ?r. Det kan l?ta lite ?ngestladdat med tanke p? att jag precis fyllt 40, men jag k?nner inte s?. De flesta jag k?nner fyller 50 detta ?rtionde. F?re mig. J?mf?rt med dem kommer jag alltid att vara bebisen i g?nget.

Ny?rsafton var lika inneh?llsl?st som det brukar. Som vanligt har jag arbetat en utav dagarna i ny?rshelgen, och som vanligt har jag inte firat. Ny?rsafton inneb?r mest f?r mig att f?rs?ka skydda Gazzy, vilket ?r sv?rt. Jag f?rs?ker ?tminstone g?ra det s? dr?gligt som m?jligt f?r henne. Jag drog f?r alla gardiner, spelat musik och haft tv:n p?slagen. Men d?r finns alltid en stund runt tolvslaget som g?r henne skr?ckslagen, d?r hon g?mmer sig under soffbordet (har hon gjort alla ?r). Jag f?rs?ker tala lugnande till henne och inte sj?lv reagera s? mycket p? ny?rsraketerna. Det inneb?r ocks? att jag inte sett n?got fyrverkeri. Som vanligt. Jag kan ana att det blinkar till d?r ute, men jag vet inte om det fortfarande ?r i regnb?gens alla f?rger. Det ?r tio ?r sedan jag hade m?jlighet att sk?da upp mot den upplysta natthimlen en ny?rsafton.

Jag fastnade framf?r tv:n. A chorus line, musikalen, som f?regicks av en dokument?r. Det jag noterat under hela jul- och ny?rshelgen, ?r att minst en film per dag som visas p? tv ?r med Michael Douglas. Har det att g?ra med att han ?r s? sjuk?

N?v?l. A chorus line. Musikalfilmen f?rs?kte jag se f?r 20 ?r sedan, men tyckte att den var skittr?kig och orkade inte m?nga minuter. F?rmodligen f?r att jag inte f?rstod storyn. Men storyn har jag f?tt till mig genom ?ren ?nd?, eftersom man ofta refererar till den i andra sammanhang, i andra filmer. Att jag sedan ocks? s?g dokument?ren gjorde det ?n mer... engagerande. S? nu ?r jag nyfiken p? sj?lva musikalen efter att ha sett musikalfilmen d? den inte var n?gon h?jdare. D?remot s? gjorde dokument?ren den intressant eftersom alla de levnads?den som ?terber?ttas i musikalen ?r sanna ber?ttelser. Gripande ber?ttelse. Som f?rpackats i ett musikalformat.

Och nu... ?r det ledig helg innan jobbet ?ter ropar efter mig p? m?ndag. Det var en kort arbetsvecka.

Självklart!

December 31st, 2010

Allting i dag ?r f?r sista g?ngen. F?r i ?r. Det enda jag kan s?ga och g?ra f?r f?rsta g?ngen i ?r, ?r att ?nska alla ett gott nytt ?r!

Slutet på året

December 30th, 2010

Fjorton dagars ledighet är till ända. Det har varit lata dagar. Något jag behövt hur svårt det än är att släppa tanken på jobbet. November och december var fruktansvärda där jag fick offra många fridagar för att istället jobba. Fridagar som jag alltså flyttade till slutet av december.

Jag lär mig något av detta. Som att jag gjorde rätt i somras när jag var ledig i drygt fem veckor parallellt med att jag ändå jobbade mina arbetshelger. En lagom mix av vila och arbete. I motsats till dessa fjorton dagars ledighet som mest varit en pina även om jag behövt återhämtningen. Jag ska försöka att reprisera sommarsemestern även kommande sommar.

Om jag nu inte helt avsäger mig helgarbetet. Det är frestande. Jag känner att jag behöver fler arbetsdagar i veckorna när verksamheten är igång. Många försöker nå mig men lyckas inte p.g.a. alla mina fridagar. Helger är jag väldigt ensam på jobbet, ingen försöker nå mig då. Kanske jag skulle klara det ekonomiska avbräcket med förlorade ob-tillägg. Känns ändå surt att förlora en månadslön per år.

Nytt arbetsår (efter morgondagen). Undrar hur det kommer att te sig? Arslet fullt har jag alltid haft, och även om jag är lovad lättnad så tvivlar jag. Jag har hört det förr, så att säga. Men det är samtidigt spännande eftersom vi är utlovade väldigt stora organisatoriska förändringar samtidigt som vi alla byter tjänstetitel.

Årets sista arbetsdag. Undrar vad jag missat under min frånvaro? Mycket, skulle jag tro. En dynamisk verksamhet som aldrig vilar. Därför arbetar jag nyårsafton.

Måluppfyllelse

December 29th, 2010

Den 12 juni 2000 skrev jag om mina framtidsplaner:

Få tag i lägenhet i Göteborg från den 1 september.
Säga upp nuvarande lägenhet från den 1 juli.
Ta tjänstledigt från jobbet från september/oktober.
Finna sysselsättning i Göteborg från 1 oktober.
Högskola från januari 2001.

Några dagar tidigare hade jag bloggat om att jag hade en plan, men ville inte skriva om den. I det inlägget skrev jag om att jag pratat med facket, arbetskamrater, chefen och mina vänner. Att jag inte var så tydlig i detta första blogginlägg berodde på att jag ännu inte pratat med min far och ville inte att någon skulle hinna före efter att ha läst det online. För jag befarade att han skulle explodera (som han brukade göra). Vilket han faktiskt inte gjorde. Han tyckte det var rätt okej. Kanske för att han kanske inte trodde att jag skulle genomföra min plan eller snabbt ändra mig och flytta tillbaka. För när jag skrev ovan bodde och arbetade jag fortfarande i Kristianstad. Så hur gick det hela till?

Få tag i lägenhet i Göteborg från den 1 september
Jag klarade av det. Dock gick inte flyttlasset förrän i mitten av september, men jag hade fått lägenhet och blivit av med dåvarande bostad. Det är lite roligt att tio år senare tänka tillbaka på det hela även om jag skrivit om det hela förr här i bloggen. För att se hur minnet fungerar efter så lång tid. Ingen trodde att jag skulle hitta en lägenhet i Göteborg då bostadsmarknaden redan då var obefintlig. Jag hade helt enkelt tur. Jag råkade ringa en uthyrare som lät mig gå förbi i kön eftersom hon tyckte att det var ett sådant sammanträffande - jag skulle flytta från Kristianstad till Göteborg. Hon skulle flytta från Göteborg till Kristianstad.

Säga upp nuvarande lägenhet från den 1 juli
Och det gjorde jag. Innan jag ens fått tag i ny lägenhet i Göteborg. Minns jag inte fel så gjorde jag en deal med killen som skulle ta över min lägenhet. Han ville flytta in tidigare, så jag behövde inte betala för hela uppsägningsperioden.

Ta tjänstledigt från jobbet från september/oktober
Jag hade massor av semester och övertid att ta ut. Därför var jag ledig i några månader innan jag flyttade i september 2000 och tog tjänstledig från 1 oktober (och sade upp mig helt 1 april 2001). Jag sågs som väldigt otacksam då jag försvann på tvåårsdagen från då jag fick fast anställning. Jag hade varit vikarie i sex år non-stop och många hade kämpat för att jag skulle få min fasta anstälning. Som jag så snart som efter 2½ år helt sa upp.

Finna sysselsättning i Göteborg från 1 oktober
Det lyckades jag också med. Trots att jag hela sommaren skickat intresseanmälningar och sökt lediga tjänster, så fick jag aldrig komma på någo intervju. Jag behövde fast inkomst från 1 oktober och veckan innan ringde jag en chef. Det var på en torsdag. På fredagen fick jag komma på anställningsintervju. På måndagen började jag.

Ibland går det väldigt snabbt. Jag tror att det handlar om att man tar ett initiativ utan att tänka alltför mycket, att allt sedan bara... fungerar. Där fanns inget utrymme för att det inte skulle fungera.

Däremot...

Högskola från januari 2001
Nej, jag fick ju jobb istället. När jag ovan skriver att jag sökte en sysselsättning så hoppades jag bara på ett vikariat. Men jag fick fast anställning. Inte direkt, även om jag erbjöds det. Jag ville ha sex månaders provanställning, mest med tanke på att jag bara var tjänstledig från jobbet i Kristianstad. Jag ville ha handlingsutrymmet. Särskilt med tanke på att jag funderade på universitetsstudier. Hade jag inte flyttat till Göteborg så hade jag en plats på högskolan i Kristianstad som stod och väntade på mig. Jag kom in 1999 på PA-programmet, men fick ett superskov i ms, vilket gjorde att jag fick behålla min plats i ytterligare ett år. Men som sagt - jag flyttade och jobb kom "i vägen". Dock gav jag aldrig upp tankarna på att studera. Det har gått att göra parallellt med jobbet, sjukskrivning, förtidspensionering med mera. Åtminstone sedan regelverken ändrades och jag inte längre behöver slåss mot Försäkringskassan. Lite överdrivet så går jag nu mitt fjärde läsår på universitetet. Inte på heltid och inte hela program, men ändock!

Så då kan man ställa sig frågan - om jag nu uppfyllt allt ovan, vad har nu för mål? Jodå, de finns men det är inget jag skriver om här, nu, än... Kanske i morgon?

Förträng

December 28th, 2010

Varifr?n tanken kom vet jag inte. Men just i dag ?r det 22 ?r sedan jag flyttade hemifr?n. Det dr?jde ytterligare tv? m?nader innan jag fick en egen bostad, man kan v?l s?ga att jag var bostadsl?s ett tag.

Jag minns inte mycket av hur det gick till n?r jag flyttade hemifr?n. P? morgonen gick jag hemifr?n f?r att arbeta, efter jobbet var jag bostadsl?s. Efter ytterligare tv? dagar fick jag dock l?na en kusins l?genhet.

Usch, jag vill nog inte utforska minnet mer. S?nt kan g?ra en deprimerad. B?st att jag ist?llet t?nker p? n?got positivt... Ja! Det ?r bara tre dagar kvar tills min hemska ledighet ?r slut och jag kan ?terg? i tj?nst.

Vem har rätt?

December 28th, 2010

Ibland undrar jag...

Menar man Kaj Kindvall?

Webbtv: Aftonbladet

Ett steg

December 27th, 2010

Trots att jag i dag haft semester kan jag inte sluta tänka på en föreläsning jag måste skriva ihop. Jag fick beställningen för två veckor sedan och jag vet inte när det är tänkt att jag ska hålla i föreläsningen. Förmodligen så snart som möjligt i januari. Trots att det är samma föreläsning jag håller om och om igen så är det svårt att göra anpassningarna. En föreläsning måste anpassas till 1) vilka baskunskaper har mina åhörare, 2) vilken perosnalkategori tillhör de, samt 3) hur mycket tid har jag på mig. Dessutom drar jag regelverk som ständigt ändras. Jag måste alltid håller mig uppdaterad.

Jag borde dra upp lite riktlinjer för min föreläsning nu när jag är ledig, men det är svårt. I och för sig har jag allt material hemma som behövs, men det är inte alls lika enkelt att sitta hemma som på jobbet när jag utför sammanställningen. Dessutom har jag lärt mig att jag gör om föreläsningen flera gånger om innan jag är nöjd. Därefter ska jag lära in den utantill så att jag kan prata utan manus samt läsa in mig så pass mycket att jag även kan svara på frågor som är totalt oförberedda för mig.

Tid. Det tar tid. Första steget är att tänka, planera. Så man kan väl säga att jag tagit första steget nu under min semester.

2010 i backspegeln, del 2

December 26th, 2010

När jag ändå är i gång lånar jag en lista av Jerry.

Har du träffat några nya personer?
Ständigt nya flärdtjänstchaufförer. Nya människor på universitetet för varje delkurs. Dagligen nya bekantskaper på jobbet då jag inte bara sitter vid ett skrivbord.

Har de påverkat dig positivt/negativt?
Det är inte så viktigt. Frågan är hur jag påverkat dem.

Har du gjort någonting i år som du inte gjort förut?
Det låter inte troligt. Nja. Okej, då. Klarat tenta i politik, i juridik och i hälsoekonomi.

Hade du några nyårslöften? Höll du dem?
Målet med nyårslöften är att bli en bättre människa. Jag har nått toppen och behöver inte avlägga nyårslöften. Ha!

Någonting/någon du saknar 2010 och vill ha 2011?
En kattvakt. Jag har inte varit hemma i Skåne på fem år.

Det bästa du har gjort i år?
Inget speciellt. Men det kändes gott att få upp jättetavlan på sovrumsväggen. Tavlan som stått i mitt förråd i fyra år.

Ditt största misstag?
Oj då! Råkade jag inte källsortera den där soppåsen?!

Hur har du firat jul i år?
Ensam. Firar inte. För ovanlighetens skull så jobbade jag inte heller.

Vilka datum från 2010 kommer du alltid att minnas?
Minnas för alltid? Jag lovar inget, men den 16 februari? När jag fyllde 40.

Låtar som alltid kommer påminna dig om 2010?
Jag vet att jag inte kommer att förknippa året med någon speciell låt. Åren flyter ihop.

Vad önskar du att du hade gjort mer?
Ringt vänner. Kanske inte "mer", snarare "alls". Jag tycker att jag stör och drar mig för att ringa. Samt att jag inte har något speciellt jag vill ha sagt.

Vad önskar du att du hade gjort mindre?
Magen?

Vad är det pinsammaste du gjort i år?
Det blev pinsamt, men det var inte mitt fel att det i slutändan blev pinsamt.

Blev du kär under 2010?
Nej, men jag kommer tänka på att jag avgudar Gazzy ännu mer nu än tidigare. Hon är gammal nu och har sina krämpor, jag gör allt för henne och den ömhet jag känner för henne kan väl kallas för kärlek?

Har du legat på sjukhus under 2010?
Nej, men jag har suttit där i 200 dagar i år.

Skadat dig eller varit allvarligt sjuk?
Inget allvarligare. Besökte vårdcentralen vid två tillfällen. De tog bort en skinntagg och senare hjälpte de mig med ett nageltrång. Löjligt banala saker som ändå störde mig.

Hur många one night stands?
Jag förstår inte frågan, är inte så bra på spanska eller vilket språk det nu är.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Blev uppvaktad. Tror jag. Jobbet firade mig dagen innan, har jag för mig.

Vem fick dig att må bra?
Jag har efter hårt slit fått bekräftelse, stöttning och förståelse.

Har du förlorat någon vän i år?
Nej, jag är åtminstone inte medveten om det. Jag har märkt att några glidit ifrån mig men jag tror inte att de är ovänner för det.

Vem saknade du?
Ingen speciell. Jag har inte riktigt tid med det där - saknad. Tiden och åren flyger förbi och jag fattar inte riktigt hur det går till.

Har du flyttat under 2010?
Märkligt nog inte. Inte på jobbet heller där man flyttat runt mig i lokalerna 5-6 gånger på tio år.

Har du varit full 2010?
Absolut inte!

Vad ska du göra nu på jullovet?
Inte det jag hade planerat. Istället blir det absolut ingenting.

Har du varit gladare eller ledsnare i år jämfört med förra året?
Oförändrat. Möjligen har jag känt mig mer lättad eftersom jag inte haft något påfrestande skov i år.

Vad ser du fram emot 2011?
Har jag inte lyckats få tag i en kattvakt på fem år, så lär det inte hända under nästa år heller. Men när det gäller jobbet så hoppas jag på förändring. En förändring är på gång för oss alla, men jag har egna önskemål som jag hoppas går i uppfyllelse innan jag slits i sönder mellan alla motsägelsefulla krav.

2010 i backspegeln

December 25th, 2010

En repris från fjolåret.

Årets citat:
"Snus är gott". Eget citat. Återkommer årligen. Citera gärna.

Årets seger:
För första gången har jag inte haft tandsten.

Årets största:
Tv-händelse? Inget nytt i år värt att nämna.

Årets resa:
Det längsta jag rest är till tandläkaren drygt en mil bort. Jag har ännu inte återhämtat mig efter fjolårets snökaos i Örebro.

Årets musketörer:
Nu börjar det kännas som en upprepning av förra årets svar. Men Gazzy och jag är väldigt sammansvetsade. Vi lever i symbios och klarar oss inte utan varandra.

Årets present:
Jag fick ett presentkort av jobbet när jag fyllde 40.

Årets YES I CAN:
Arbeta 75 %, studera 50 %. För andra året i rad.

Årets snabbmat:
Så här på upploppet (av året) har jag åter förälskat mig i smörgåsar - kavring!

Årets grönsak:
Grillad röd paprika i pastarätter.

Årets kärleksförklaring:
Det närmaste jag kommit är ett Facebookinlägg för tio minuter sedan. Fast det handlar mer om Lady Gaga.

Årets fundering:
Jag funderar på att trots allt avsäga mig schematjänstgöringen även om jag förlorar närmare 10 000 kr per år. Arbetsbelastningen har ökat något enormt helger samt att jag har så mycket eget arbete som jag aldrig hinner i veckorna. Samtidigt gillar jag inte att sänka min årsinkomst även om jag har råd med det. Problemet är att jag inte tror att jag frigör den tid, får den lättnaden, som det skulle innebära att komma ifrån helgtjänstgöring. Jag fortsätter fundera. Och behöver nog diskutera saken med flera personer.

Årets jobb:
Jag startade en arbetsgrupp över flera verksamhetsområden där jag är ordförande och sammankallar till möten ungefär varannan månad. Behovet fanns, visade det sig.

Årets sommarparadis:
Sängen. Jag ligger utslagen av hettan och i smärtor våndas jag.

Årets sport:
Normala människor bryr sig inte. Jag bryr mig inte.

Årets film:
Jag har inte sett någon film från året som gått.

Årets ajfan:
El.Ev.

Årets bok:
I år har det bara blivit studielitteratur.

Årets skiva:
Robyn, Body talk. Där är bara en låt jag gillar. Tyvärr har Lady Gaga inte släppt något album i år (förutom The Remix).

Årets sång:
Eliza Doolittle, Pack Up.

Årets glädjeminne:
Efter flera år träffade jag Snusan igen.

Årets dödsfall:
Da King. Sånt som händer. Sånt man inte vill ska hända.

Ironi

December 25th, 2010

Förmodligen representerar jag all världens ondska. Hur ska man annars tolka det faktum att jag inte fick en endaste liten julklapp i går av tomten?

Uttråkad

December 24th, 2010

Julafton. En stillsam dag. Väldigt stillsam.

När jag kikade i mitt bloggarkiv så såg jag att jag endast en gång på tio år varit ledig en jul. Det är väl därför allting känns så avigt. Jag vet inte riktigt vad man gör när det är jul. För min del finns det ingen att fira den tillsammans med, och jag har inget behov av julmat (äter inte) eller julklappar (köper det jag själv vill ha). Ensamhet? Ja, jag vet inte. Jag värdesätter ensamhet väldigt mycket. Men nog känns det konstigt när alla pratar om gemenskap och julfirande, särskilt som man möts av det överallt. Det är inte ångestframkallande, men jag känner mig asocial. Och saknar mitt arbete. Jag behöver nämligen något att göra för att fungera.

Tidigt i morse gick jag till affären och trodde att jag skulle få trängas men massorna. Jag tror att vi var fem personer i hela butiken. Det förvånade mig något. Jag trodde inte folk var så förutseende vad gäller förberedelser inför julborden. I hissen önskade en granne mig god jul, liksom kassörskan i affären. Märkligt. Jag känner inte av någon julstämning. Kanske för att jag har ett julbefriat hem.

Vilka skitprogra de har på tv. Jag har större delen av dagen inte haft någon anledning till att lämna sängen. För där kan jag drömma om jobbet.

Hälsning

December 23rd, 2010

I år (också) firar jag jul i Farmville.

Härmed vill jag tacka alla som sänt mig julhälsningar (både irl och url) samt önska alla andra också en god jul!

Orosmoment

December 22nd, 2010

Dagen har varit lite jobbig. Gazzy har inte mått bra. Det händer periodvis att hon blir apatisk efter att ha kräkts. Då får man inte röra henne eller på något sätta störa henne. Hon letar då upp de mest märkliga platser att lägga sig på, helst direkt på golvet, nära en vägg. I dag låg hon först under brevinkastet, sedan på en förgreningseldosa. Då tyckte jag att det såg farlig ut och lockade upp henne i sängen där hon sedan hela dagen sovit med huvudet under min kudde.

Nu i kväll verkar hon vara återställd igen. Jag oroar mig varje gång ovan inträffar eftersom jag vet att hon börjar bli gammal och har sina krämpor. I vanliga fall brukar det vara ett tredagarsproblem, men som i dag bara varade i ett halvt dygn. Det är jag väldigt tacksam över, för i morgon kommer hämndtjänsten och jagar henne med dammsugare. Det har hänt att jag ställt in hämndtjänsten bara för Gazzys skull. Skönt att jag inte behöver göra det nu. Nu när jag är ledig är det extra trevligt med ett städat (nåja) hem.

Tänk, jag har inte arbetat seda Lucia och ska inte arbetar förrän nyårsafton. Det kan man väl kalla för långledigt?

Avtändande

December 21st, 2010

Svenskar är ett märkligt folk. Äter julskinka med kokt potatis och grönkål. I Skåne äter man julskinka utan potatis men med brunkål.

Själv gillar jag inte kokt skinka eller kål i någon form. Inte ens rödkål. Det tråkiga med att handla nu innan jul är att man tömt alla diskarna och proppat dem med skinkor. Berg av rövballar. Jag svälter i jul.

Dunka-dunka

December 20th, 2010

Det är jobbigt att vara ledig. I fyra dagar har jag varit ledig och i fyra dagar har jag haft huvudvärk/migrän. Nu måste jag försöka vifta bort det som ovidkommande eftersom jag har en tenta att skriva ihop. Tyvärr är det lite svårt att läsa när man dras med konstant huvudvärk. Och jag har bättre disciplin när jag sitter på jobbet och skriver tentan. Inte under arbetstid, men på min fritid. Men jag försöker hålla mig undan jobbet i det längsta. Det är svårt nog att sitta hemma och inte arbeta. Jag är på jobbmejlen hela tiden.

Jag har ännu inte fattat att julveckan är här. Det betyder inget, men eftersom hösten varit så hektisk känns det som att springa in i en julvägg. Plötsligt har jag en förankring i tid och rum.

101

December 19th, 2010

Året som gått. Jag har varit inne och nosat på ämnet men inte brytt mig om att skriva något på temat. Men nog blir det några enstaka meningar lite då och då. Fortlöpande under året. Det som annars slår mig är att jag faktiskt har svårt att minnas vad som hänt under året. Min sommarsemester minns jag inget av, kanske för att jag inget gjorde.

Jag skulle väl annars kunna sammanfatta året med att den består av tre delar. Arbete, studier och vila.

Arbete
Också arbetet kan delas in i tre delar. Som jag sa för någon dag sedan så har jag tre huvudsakliga arbetsuppgifter. Två dagar per vecka är jag "ordinarie", d.v.s. jag utför de arbetsuppgifter som jag är ansälld till att göra. En dag per vecka har jag "eget arbete" som bland annat innebär att jag har hand om statistik, sitter på möten samt föreläser. Tredje delen är då jag arbetar helg. Tre vitt skilda delar av mitt arbete. "Eget arbete" betyder bara att det inte fullt ut är sanktionerat även om kraven finns högre upp i organisationen samt att jag borde hålla på med detta all min arbetstid. Det är väldigt kompetensspecifikt och jag är i minoritet med att ha just den kompetensen. Samtidigt som jag tycker att detta är det mest givande, så vet jag inte om jag är så intresserad när det kommer till kritan. För det sliter enormt på mig att vara alla delar till lags. Jag menar, det går inte att så exakt säga att mitt arbete består av tre delar - allt går in i vartannat, och där är alltid något som får stå tillbaka. Tills det blir urakut och då ska jag prestera under panik.

Studier
Jag är nu inne på årets fjärde delkurs och jag ska nu skriva en fruktansvärd tenta. Jag menar verkligen fruktansvärd. Så fruktansvärd att jag är tveksam till om jag kommer att ens lämna in någon tenta. Annars har jag varit lyckligt lottad och blivit godkänd på årets övriga tentor. Studierna ska motsvara halvtid. Det innebär en föreläsningskväll per vecka och i övrigt självstudier 20 timmar per vecka. Det där sista stämmer inte. Jag lägger inte ner 20 timmar per vecka. Varför inte? Jo, sånt jag läser har jag alltid varit intresserad av och därför läst genom åren på min fritid. Nu är det mest en validering för att få betyg som visar på att jag besitter kunskaperna.

Vila
För mig är vila väldigt mycket. Under året som gått har vilan mest bestått i att titta på dvd-filmer, då särskilt tv-serier. Farmville är också vila. Man behöver inte tänka, man kan slappna av, och ändå vara "kreativ". Jag har också sovit väldigt gott i år vilket aldrig tidigare hänt. Kanske sprutorna mot svininfluensan gett mig en släng av narkolepsi? Jag har annars varit väldigt förskonad i år. Inga ms-symtom (förutom de bestående skadorna) har visat sig. Två sjukdagar p.g.a. förkylning. Tack vare detta har jag kunnat flänga på så som jag gjort vad gäller arbete och studier. Det känns faktiskt skönt att jag inte förspillt någon tid då jag varit "frisk". För när jag är i dåligt skick klarar jag inte mycket. Men just p.g.a. detta, att jag orkat så mycket och inte haft några ms-symtom, beror kanske på att jag prioriterat vila.

Nästa år får gärna vara en upprepning av innevarande år. Möjligen skulle jag vara tacksam om lättnad i arbetsuppgifter kunde komma. När det gäller studierna så tar jag paus första kvartalet då jag inte behöver läsa kursens alla ämnen då jag redan har betyg sedan tidigare i ett ämne.

Men det som är mest spännande nästa år är hur organisationsförändringen kommer att få för konsekvenser, både för mig och för arbetsplatsen. Så även om jag blickat bakåt så finns där också en del i framtiden. Men här och nu... sätter jag punkt för stunden.

(Rubriken: Gazzy skrev den)

60 minus ett

December 18th, 2010

En lista hämtad från Eponine.

1. Hur gammal är du om fem år? 45, tänka sig...

2. Vem var den sista du träffade? Senast träffade jag snabbköpskassörskan. Som satt i kassan när jag handlade i morse.

3. Hur lång är du? 183 cm

4. Vilken var den senaste film du sett? Ärligt, jag vet inte.

5. Vem ringde du senast? Ömma modern, i går.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? För ett par veckor sedan, till min elev, jag återger det inte här.

7. Vad är dagens planer? Fortsatt vila. Jag är väldigt trött, utmattad och sliten.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Inget.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? En gång i tiden var de sambo.

10. När såg du senast din mamma? September/oktober?

11. Vilken ögonfärg har du? Blåa.

12. När vaknade du idag? Kl. 07.

13. Har du någon gång hittat en katt? Ja, i morse hittade jag henne bredvid min huvudkudde med arslet mot mitt ansikte. Hurså?

14. Vilken är din favoritplats? Dött lopp mellan soffan och sängen.

15. Vilken plats föredrar du minst? Jag får frossbrytningar bara jag tänker på byhålan jag kommer ifrån.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Sådana tankar gör mig deprimerad, för jag vet inte.

17. Vad skrämde dig som barn? Stora och Lilla björn (stjärntecknen).

18. Vem fick dig att skratta senast? Ingen aning. Jag skrattar inte särskilt ofta.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Absolut inte. De existerar. Fler singlar än LP.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Två stationära, tre bärbara.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med, dock inte pyjamas.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Fyra, jag använder två.

23. Hur många landskap har du bott i? Två, Skåne i 30 år, Västra Götaland i 10 år.

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Nej, aldrig. Om jag dricker, så dricker jag måttligt. Vad heter mängden under måttlig?

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota. Allt annat är en social grej.

26. Är du social? Ja, därför använder jag ofta strumpor och skor.

27. Vilken är din favoritglass? Pistage, men börjar tröttna. Då återstår vanilj.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Som jag sa i går - shoppa, shoppa, shoppa!

29. Tycker du om kinamat? Ja, men det är över tio år sedan jag åt kinamat. Jag gillar inte restauranget. Särskilt inte i Göteborg där man i stort måste förboka innan.

30. Tycker du om kaffe? Nej, men jag dricker mycket kaffe. När jag arbetar. Privat dricker jag inte kaffe.

31. Vad dricker du till frukost? Mjölken på flingorna.

32. Sover du på någon särskild sida? Nej. Jag är omnisomnolent. (Har jag uppfunnit ett nytt ord? Ja, enligt Google).

33. Kan du spela poker? Nej, ingen vill visa mig eftersom jag inte kan poker.

34.Tycker du om att mysa? Gazzy och jag har utvecklat det till en konstform.

35. Är du en beroendemänniska? Ja, syre och vatten. Jag har försökt sluta med båda, men kan inte. Så beroende är jag!

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Japp, jag har en "tvilling". En före detta arbetskamrat som var född på samma år, månad och dag.

37. Vill du ha barn? Det känns inte nödvändigt. Trots allt är jag 45 om fem år.

38. Kan du några andra språk än svenska? Skånska. Engelska. Lite franska. Förstår danska.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej, tacksamt nog har jag inte varit i behov av det.

40. Föredrar du havet eller en pool? Havet. Det är natur, det!

41. Vad spenderar du helst pengar på? Hyran. Det mesta går till hyran och det känns bra eftersom jag tycker om att ha ett hem.

42. Äger du dyra smycken? Nej, jag gillar inte smycken. De fyller ingen funktion.

43. Har du någon gång testat narkotika? Jag har (observera att jag inte skriver "tar") narkotikaklassificerade läkemedel.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Dum fråga att ställa till en snusare.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag själv. Ärligt. Ingen annan förstår min humor, än mindre delar den med mig.

46. Välj ett ärr på din kropp? Störst är väl ärret efter galloperaitionen. Ett snitt på 32 cm.

47. Vad har du för ringsignal? Vet inte. Det låter åtminstone när det ringer.

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja, främst ett par orangea gummistövlar som står i bokhyllan som prydnad. Måste vara 20 storlekar sedan.

49. Flirtar du mycket? Nej, folk kan få idéer.

50. Vart togs din profilbild för din blogg? Med datorns webbkamera.

51. Kan du byta olja på bilen? Nej, jag har ingen bil så det vore dumt om jag sprang runt och bytte olja på andras bilar. Särskilt som jag inte vet hur man gör.

52. Har du fått fortkörningsböter? Inte ens på den tiden jag körde bil (för sjutton år sedan).

53. Vilken var den senaste bok du läste? Någon bok om medarbetarskap. Det var skitdålig.

54. Läser du dagstidningen? Jag borde, men hinner aldrig. Det går direkt till pappersinsamlingen.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej, jag skulle aldrig hinna läsa ändå.

56. Dansar du i bilen? Som sagt - jag är 45 om fem år. Integritet.

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Någon lokal Göteborgsreklamradio.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Anteckningar på konferensen i torsdags.

59. När var du i kyrkan senast? Februari 2006. Vid min fars begravningsgudtjänst i sjukhuskapellet.

Vilken dyster avslutning det blev?

Five - part two

December 17th, 2010

Repris av en lista jag besvarade för fem år sedan. Ja, frågorna är en repris. Svaren är förhoppningsvis mer anpassade till dagen.

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Som bloggare är det enkelt att kontrollera. Skulle man kunna tro. Jag hade en bloggpaus då, men jag hade en mejlreload. Förutom att jag inte skrev någon den 17 december 2000. Men dagen efter beskrev jag i Reload nr 31 följande:

Kissen och jag har det gott. Igår badade vi. Nja, kissen fick inte trots att hon bönade och bad om det. Hon var förtvivlad. Varför skulle jag få plaska runt i badkaret men inte hon? Förtvivlat stod hon på golvet på bakbenen samtidigt som hon med framtassarna försökte vispa runt i vattnet. Tyvärr nådde hon inte riktigt. Till slut fick hon ta ett skutt upp på badkarskanten för att sedan hänfört gå fram och tillbaka på kanten. Vattnet var ju så spännande. Hon kunde ju plaska med tassarna i det. Men jag såg till att hon inte dök ner. Jag tror inte det hade blivit så roligt då.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Ännu enklare att besvara. Det är bara att läsa.

Fem godissorter du tycker om:
Nej, jag äter inte godis. Det är flera månader sedan och jag minns inte riktigt vad det var då. Förmodligen något saltgodis.

Fem låtar där du kan texterna:
Det är några stycken. Vilka ska jag välja? Äh, jag orkar inte.

Fem saker du skulle göra om du var miljonär:
Flytta. Göra det jag känner för. Shoppa. Shoppa. Shoppa.

Fem dåliga vanor:
Laglydig. Plikttrogen. Envis. Skiter i källsortering. Måste skörda på FarmVille i natt kl. 03.

Fem saker du tycker om att göra:
Klia kissemage. Sova. Ge föreläsningar (läxa upp, typ). Planera. Duscha länge och varmt.

Fem saker du aldrig mer kommer att ta på dig (klädesplagg):
Samma som för fem år sedan.

1. Kjol.
2. Konfirmationskåpa.
3. Basker.
4. Myggjagare.
5. Tangakalsonger.

Fem favoritleksaker:
Dator 1. Dator 2. Dator 3. Dator 4. Dator 5. (Hade jag fått ange en leksak till hade jag sagt dator 6, den som jag har på jobbet).

Hm. Borde jag inte köpa ny dator snart? Med nytt operativsystem? Det är lättare att köpa ny dator än att uppgradera operativsystem.

Ice ice baby

December 16th, 2010

Trots att jag varit ute i dag så kan ni vara lugna. Jag har inte brutit något ben. Jag har inte ens fallit omkull. Det är en stor bedrift och jag är förmodligen ganska ensam om att ha klarat mig helskinnad. I går var det glashalt ute. I dag regnade det på isen. Det var riktigt hemskt. När jag i dag ringde flärdtjänsten för att boka bil så rekommenderade man att folk inte skulle ge sig ut p.g.a. blixthalkan. Märkligt. Det är väl bättre att man blir körd med bil än att man ska gå? Särskilt om man är lytt och i behov av flärdtjänst?

Pling!
Nu började min julledighet...

Sliten

December 15th, 2010

Bara trött.

Utsatt läge

December 14th, 2010

I går hade jag försläsning för 30 personer, ungefär två tredjedelar var personer som jag aldrig tidigare träffat. Därefter gick jag på ett möte med cirka tio person som jag inte träffar så ofta. I dag, i morgon och på torsdag är jag på konferens med 30 personer från hela landet där jag bara känner ett fåtal. På torsdag ska jag till universitetet och träffa tio personer som jag ser en gång per vecka. Varje dag åker jag flärdtjänst med nya chaufförer och ibland med medpassagerare.

Måtte. Jag. Inte. Få. Vinterkräksjukan! Det känns som ett vågspel att träffa så många människor på så få dagar och i så många olika sammanhang. Vad bär de runt på för smittor? Alla är smitthärdar.

I halvtid

December 13th, 2010

Nu är jag halvvägs i helvetesveckan. Mest känns det väl i benen samt att jag inte orkar plugga på kvällarna.

Dagens föreläsning fick MVG enligt dem jag pratat med. På stående fot blev jag dessutom inbjuden till att ge en specialföreläsning efter årsskiftet. Och dagens föreläsning ska jag ge fler gånger efter årsskiftet. Efter föreläsningen var jag på ett möte där man också vill att jag ska hålla en tredje version av föreläsning. Är det konstigt att jag aldrig är på plats vid mitt skrivbord?

Halvvägs. Det som nu återstår är en tredagarsutbildning. Två spårvagnshållplatser bort. Det intressanta (förutom innehållet) är hur jag ska orka med 9½-timmesdagar. Och hur jag dagligen ska orka släpa med mig kärran med allt material som behövs för utbildningen.

Föreläsaren

December 12th, 2010

Det är dags för mig att läsa in mig på föreläsningen jag ska ge i morgon. Det är en powerpointpresentation på 17 sidor som inte får ta längre än cirka 30 minuter. Problemet är att jag försökt skala bort väldigt mycket information. Kvar ska bara vara det väsentliga, men jag är ändå rädd att jag i denna nedbantade version glömmer det viktigaste.

På ett sätt är detta ett prov för mig. Det är tredje gången jag håller en föreläsning för människor jag inte känner. Samtidigt är det första gången jag ska föreläsa för en grupp som består av mer än bara kollegor eller arbetskamrater. Tror jag. De senaste fyra åren har jag gett cirka 50 föreläsningar. Egentligen är det samma föreläsning jag ger om och om igen där jag ständigt får modifiera och utveckla presentationerna.

Förberedd eller oförberett - jag kan inte hålla tal, men tusan i det om jag inte kan ge föreläsningar i sömnen! Hoppas bara morgondagen går bra.

Jo, jag känner en viss ruelse trots allt. Eftersom där är så många för mig okända människor, så är jag rädd för att göra bort mig. Förutom att de kanske inte förstår min skånska så finns risken vet jag att jag kommer att tappa tråden ett flertal gånger. Det beror helt och hållet på min ms - jag kan beskriva det som strömavbrott. Det är inte blackout, men jag tappar sammanhang. Nu har jag ett manus att följa även om jag inte kommer att använda det i så stor utsträckning. Men inte ens med hjälp av ett manus kan jag då fånga upp den förlorade tråden. Där hoppas jag få uppbackning av mina medföreläsare*. Så, jo. Det ska nog gå bra. Jag intalar mig själv det. Jag är inte nervös, men lite orolig.

* En hel förmiddag som är indelad i olika föreläsningar, vi håller våra egna föreläsningar men sitter med hela tiden.

Historiskt

December 11th, 2010

Nu har jag sett alla 34 avsnitten av Huset Eliott. Tjugo år har gått sedan jag följde serien på tv och måste säga att minnet av serien är bättre än vad den är. Mitt omdöme är att serien inte är välskriven. Mycket känns som nödlösningar som skrivits ihop av manusförfattarna (de är många, ju fler kockar...?) samt att man sista minuten i varje avsnitt snabbt slänger ihop något som långsökt ska förklara det enskilda avsnittets handling. Kanske är serien bäst känd för sina 20-talskläder. Nja. När man ser hela serien i ett svep, så som jag gjort, framgår det ganska snart att man återanvänderna kläderna ganska frekvent. Och för att inte prata om sista avsnitet! Det tog slut i en klassisk cliffhanger. Lite märkligt är det att säsong 1 har 12 ansnitt, säsong 2 har 12 avsnitt, men säsong har bara 10 avsnitt. Fanns där manus till ytterligare två avsnitt? Som aldrig spelats in? Behållningen har varit skådespelarinsatserna. Främst alla gamla socitetsdamer. Som verkligen varit gamla och rynkiga. Det känns uppfriskande kontrast till alla vackra kläder. Nästan verklighetsnära.

Från ett ämne till ett annat. Jag har summerat arbetsåret. 200 dagar har jag inte varit i tjänst, varav 2 sjukdagar. Där har varit 6 utbildningsdagar. 24½ semesterdag. Sedan kan jag dela in mina arbetsuppgifter om tre. Jag har verkligen uppdelade arbetsuppgifter och jag har ständigt svårigheter att få tiden att gå ihop då fördeingen inte känns bra. Uppgift 1: 71 dagar. Uppgift 2: 46 dagar. Uppgift 3: 42 dagar. Det som tagit 46 dagar skulle egntligen (enligt mig) fått ta alla mina 165 dagar i tjänst. Och så hann jag med 51 möten. Lika många möten har jag inte kunnat närvara vid.

Sex arbetsdagar kvar på året...

December 10th, 2010

Portioner. Så ser min strategi ut för att klara kommande sex arbetsdagar. En arbetsrehabilitering säger att jag aldrig får jobba mer än tre dagar åt gången, vilket det finns en anledning till. Portionerna har naturlig uppdelning med variation, så av den anledningen tror (hoppas) jag att jag klarar av mitt långa arbetspass. Som jag själv accepterat.

Portion 1 är kommande arbetshelg. Det är inte min ordinarie arbetshelg, men jag ställer upp för arbetskamrater.

Portion 2 är måndag som egentligen är min fridag där jag av två anledningar måste arbeta. För det första bestämde jag för ett år sedan ett datum för ett möte och måste därför närvara. Då, för ett år sedan, visste jag inte att veckan skulle bli så som den nu blir. Den andra anledningen är att jag fick en förfrågan om att vara föreläsare först efter att inbjudan gått ut. Egentligen ska jag hålla i föreläsningen två dagar på rad, men jag kan absolut inte dag två. Därför kände jag att jag måste åtminstone ställa upp en utav dagarna.

Portion 3 är tisdag till torsdag. Då är jag på utbildning. En 25 000 kronorsutbildning som inte arbetsgivaren betalar. Eller jo, men det är omställningspengar från regionen för att höja kompetensen. Utbildningen sker i privat regi men är en fortsättning på mina högskolestudier från 2006/2007. Det enda jag visste när jag ansökte och fick beviljat att gå utbildningen, är att där är halvdagar. För några veckor sedan fick jag veta att det stämmer. Halva dagar - som håller på långt ut om kvällarna.

Utöver detta ska jag till universitetet och inför det läsa X antal kapitel plus en hel bok. Och föreläsningen har jag inte läst in mig på än även om powerpointpresentationen är klar. Och så har jag punkter på mötet som jag ska gå igenom och presentera. I helgen måste jag dessutom skriva ett protokoll från ett möte jag hade för snart två veckor sedan.

Kalla mig Dolly - för uppenbart måste jag vara klonad.

Som alla fridagar

December 9th, 2010

Som vanligt vaknade jag med migrän eftersom jag har en ledig dag. Förmodligen har jag för mycket att göra och då jag känner att jag kan skappna av och vila, ja då kommer migränanfallen. Jag har ingen bra medicinering mot det och har därför inte tagit något på hela dagen. Men just nu, när dagen snart är till ända, står jag inte ut längre. En dubbel Treoshot väntar på mig. Det brukar inte hjälpa, men har jag tur så kan det lindra något. Det där lilla skulle göra stor skillnad.

Jag hann aldrig kontakta flärdtjänsten i dag. De hann kontakta mig först. Ett av felen har uppdagats. Det var inget tekniskt fel. Det var den mänskliga faktorn. Men det återstår fortfarande att se om de praktiskt genomfört rättelsen.

För att återgå till migränanfallet. Gazzy njuter av min migrän. Det betyder att jag ofta går och lägger mig för att vila, vilket är en invit till gos. Jag vet inte hur många gånger jag rufsat magen på henne i dag.

Det är märkligt. Jag trodde inte att katter gillade ögonkontakt, att de kände det som hotfullt. Gazzy kräver ögonkontakt. Hon vrider huvudet ur led för att få ögonkontakt med mig. Förmodligen är det så hon läser av mig och mina intentioner. Kommer jag klampande för att vi ska busa eller gosa? Mitt klampande kan ju innebära att hon måste springa åt motsatt håll eller rakt emot mig, beroende på vilket. Och då måste hon läsa av mig. Ögonkontakt.

Dags för min dubbla Treoshot. Tror det bubblat färdigt nu.

Orkeslös men inte viljelös

December 8th, 2010

Beslutet var riktigt. En timme på universitetet är bättre än ingen timme alls, eller två och en halv timme. Dels kändes det rätt att visa sig med tanke på att jag inte närvarade förra veckan och är tveksam till om jag kan gå nästa vecka när tentan delas ut. Som jag tidigare sagt har jag ett par extrema veckor på arbetsfronten och orken finns inte längre.

Ett par lediga dagar har jag nu till mitt förfogande. Åtminstone behöver jag inte vara på jobbet, men jag har en föreläsning att memorera inför nästa vecka samt ett hem i förfall som behöver en vårdande hand.

Jag tog mig tid att ringa flärdtjänsten i dag. Problemen fortsätter. Från moment 22 har det nu blivit moment 222.

1. Ensamåkning fungerar inte p.g.a. att jag beställer resor över internet. Tekniskt problem som ingen kan förklara eller åtgärda.

2. Ringer jag för bokning av resor så vägrar man boka då det är arbetsresor, då ska man ringa ett annat nummer.

3. Ringer man arbetsresor vägrar de boka mig eftersom jag har schemalagd arbetstid som inte är måndag till fredag.

Punkt 2 och 3 är det enda som genererar beställningen "ensamresor".

Nåja. De beklagade allt jag får utstå men man kan inte hjälpa mig. Därför har jag fått ett mobilnummer till en IT-tekniker som får förklara sig. Hjälper det? Jag skiter fullständigt i att de har problem på flärdtjänsten. Jag anser att det bara ska fungera och att det inte är jag som ska lösa problemen åt dem eller jaga människor inom en organisation där man inte pratar med varandra eller löser problemen.

Fortsättning lär följa. Om jag orkar.

Med förvåning

December 7th, 2010

Ansvar är stimulerande. Men också väldigt påfrestande. Som jag tidigare skrivit är jag inne i en hemsk tvåveckorsperiod av... jo, för mycket arbete, men också alltför... splittrande. Det är svårt att hänga med sig själv och jag hoppas bara jag inte tappar fotfästet (fysiskt är ett problem sedan tidigare, mentalt kan jag vara utan).

Mest av allt känner jag mig förvånad. Det är nog mest efterfrågan på mina kunskaper som känns förvånande. Jag rådfrågas. I allt. Hela tiden. Personliga besök, mejl och telefonsamtal. Från hela landet. När jag dessutom presenteras som expert stannar man upp och tvivlar på sig själv. Särskilt när någon jag anser vara expert hänvisar till mig som den verkliga experten. Smickrande, men jag försöker vara ödmjuk inför de kunskapsbrister jag faktiskt har. Eftersom jag alltid ansett mig ha kunskapsbrister är väl just min initiala reaktion förvåning.

Hur blev det så här? En anledning är säkerligen den att jag är snabb på att ge svar. Ber man mig att göra något så gör jag det direkt (nej, jag är inte effektiv - jag bara skyndar på innan jag glömt vad det var jag skulle göra). Och jag säger aldrig nej.

Samtidigt känner jag en viss stolthet över att jag är synliggjord och respekterad. För det motstånd (avancerad mobbning) jag tidigare fått utstå gör många mörkrädda. Samtidigt som jag för en ständigt pågående kamp att orka (ms, ni vet). Det motstånd jag mött i form av andra människor har varit hemskt. Det är inte ondska jag mött, men väl okunskap och brist på respekt. Sådant som triggar mig att ge ännu mer och att aldrig ge mig.

Men trött är jag. Jag är inte ens halvvägs i min hemska tvåveckorsperiod och vet inte hur det hela slutar. Nåja. Som sagt - jag ger mig aldrig. En dag timme i taget...

Godnatt, jord!

December 6th, 2010

Alternativen var få, så jag gav järnet i dag på jobbet. Och hann naturligtvis inte med det som jag behövde göra. Jag gillar inte riktigt att ersätta andra bara för att jag kan jobbet, när jag samtidigt själv aldrig kan få ersättare.

Jag hade tankar om att fortsätta med läxläsningen inför universitetsföreläsningen med tillhörande seminarium. Men jag avstår. Istället tänker jag bjuda mig själv på tidigt sänggående. Om FarmVille bara ville skyda sig så jag får skörda julstugan så att jag får snö och julbelysning till min farm. (Gazzy som går hemma hela dagarna har redan fixat snö och julbelysning till sin farm - jag är så avundsjuk).

Lånade rubriken till inlägget efter Ivar Lo-Johanssons bok med samma titel. Som jag aldrig läst. Ska jag läsa proletärerna så föredrar jag Moa Martinsson, men Mor gifter sig passade inte riktigt till mitt inlägg.

Too much

December 5th, 2010

Från och med nu är december en enda stor katastrof. Visst, från och med den 17 december går jag på julsemester och arbetar inte förrän nyårsafton. (Tänk, jag jobbade nyårsdag i år, så jag kommer att jobba både årets första och sista dag).

Men nu känns det nästan övermäktigt. Hastigt och lustigt har andra fått ledigt vilket ställer till det i min planering. Årsskifte innebär att väldigt mycket ska bli klart samtidigt som jag om en vecka ska hålla i en föreläsning jag ännu inte skrivit ihop. Där jag helst i morgon bör vara klar för att kunna konferera med andra om föreläsningen duger. Samtidigt har jag fem personer som vill ha enskilt möte med mig. Samtidigt som jag anvarar för en elev. Samtidigt som jag ska ersätta alla de som är lediga. Veckan är hemsk. Och jag har väldigt mycket att läsa till universitetet där jag inte hunnit läsa veckans läxa i helgen trots att jag läst non-stop. Uppgifterna har jag inte ens hunnit titta på. Frågorna vi ska besvara utifrån det vi läst (tre böcker).

Och den avslutas med en arbetshelg. Veckan därpå är inte så mycket bättre. Ovan är lindrigt i jämförelse.

När min semester så äntligen träder i kraft den 17 december - då kan jag väl slappna av? Nej! Då måste jag skriva min hemtenta. Det jag lärt mig av tidigare hemtentor är att de tar betydligt längre tid än en salstenta där man sitter 4-5 timmar.

Just nu skulle vinterkräksjuka kännas som en välsignelse.

En nåd att stilla bedja om

December 4th, 2010

Helgledig. Från allt.

Ingen större skillnad

December 3rd, 2010

En helt vanlig sovdag fridag. Märkligt hur mycket arbetsrelaterat jobb jag ändå tvingas utföra.

-4,5

December 2nd, 2010

Men, äsch! Inte orkar jag köra med jultema i någon form av adventskalender. Jag har inte tålamod. Jag har inte tid.

I dag konverterade universitetet en gammal utbildning åt mig så att jag kan ta studiefritt under hela våren och ändå vara behörig till att söka fortsättningen nästa höst (uppsatsskrivningen).

Men jag måste säga att det ser konstigt ut i mitt studieintyg nu när ändringen är gjort.

1. Utbildningen jag gick för fyra år år sedan är den som konverterats. Utbildningen har därmed bytt namn helt och hållet och poängen reducerats från 30 till 10,5.

2. I stället har 15 poäng flyttats till våren 2011 enligt intyget. Uppdelat på de två delkurser jag inte ska gå. Jag har fått betyget godkänt i båda kurserna. Som jag inte gått. Som jag inte ska läsa.

3. Men vart tog resterande 4,5 poäng vägen? Ingen som vet.

4. Nu måste jag klara januaritentan. Annars blir jag inte behörig till tredje läsåret nästa höst.

5. Och den andra konsekvensen om jag inte klarar januaritentan är att jag inte ens har min tidigare konverterade utbildning intakt. Den anges nu som ej fullföljd.

Men visst är det märkligt att jag får betyg i två ämnen jag aldrig läst och inte ska läsa? Hur lätt är det att förklara för t.ex. en arbetsgivare att:

a) Jo, jag har gått den där utbildningen 2006/2007 även om det inte framgår ur studieintyget. Jag fullföljde den. Jag fick ett fullständigt slutbetyg.

b) Jo, jag har godkända betyg i ämnen jag aldrig läst.

Universitetsvärlden är märklig.

24

December 1st, 2010

Då jag inte firar jul och tycker att det är något som känns ganska onödigt, så tänkte jag uppväga det genom att varje dag fram till julafton skriva med jultema. Ungefär som en adventskalender. Det intressanta blir om jag kan fylla 24 dagar med någon julig anknytning.

Dag 1 - julmusik

Jag har ingen aning vilken radiokanal jag har inställd på jobbet, men det har spelats julmusik hela dagen. Riktig gamla klassiker, lite nyare klassiker och totalt värdelösa låtar (Carola, Britney).

Men där är en låt jag ännu inte hört i år. Nej, de spelar den väl aldrig på radion. Första gången jag hörde låten kastade jag genast ut den här i bloggen (då nätdagbok, 1999). Den juligaste låten av dem alla!

[youtube]euX_YpU-tR8[/youtube]

Jag är medveten om att man länkas vidare till Youtube.

I halvlek

November 30th, 2010

Det går inte att planera sin framtid. Alls.

Jag har arbetat i helgen och har därför inte kunna läsa 120 sidor läxa till universitetet i morgon. Min plan var att läsa i dag, en fridag. I och för sig visste jag att jag skulle till tandläkaren, men det tar ju inte precis hela dagen, eller hur?

Jo. I lördags tappade jag baksidan av en tand. Inte någon fyllning/lagning, utan emaljen. Det har inte besvärat mig då tanden är rotfylld sedan tidigare. Ingen smärta. Dessutom har jag haft tuggytan kvar. Tills i dag. Med hjälp av tandtråd drog jag loss tuggytan som är en fyllning. Fyllningen kilade fast tandtråden så den fick klippas av. Fyllningen kunde jag sedan trycka på plats även om den sitter löst.

Jag ringde i panik till tandläkaren. För jag skulle en timme senare till tandhygienist och frågade om det gick att samordna med ett akut tandläkarebesök. Nej, absolut inte! Trots att jag har ett avtal som säger att jag har fri akuttandvård. Har man sedan inte ont så gör man absolut ingenting. Trots allt så är tanken att jag ska til tandläkaren i januari.

Men tandhygienisten gjorde en annan bedömning när jag var på plats. 1) Jag har ett avtal. 2) Tanden är svårt skadad. 3) Jag kan inte tugga/äta. Så den vägen har jag fått en akuttid. Sex timmar efter besök nr 1.

Tiden hos tandläkaren innebär inte att dagen offras till något onödigt. Däremot resorna! Sammanlagd väntan/restid ligger på 3½ timme. Jag bor i huset bredvid en folktandvård som inte vill ta emot mig (eftersom mitt avtal bara kan flyttas... ibland), så jag får åka en mil bort.

Annars har det varit informativt. Min tandstatus är väldigt god. Inga hål. Ingen tandsten (första gången någonsin). Fina slemhinnor (trots snus). Förutom en sak. Jag ställde en fråga angående att man nu upptäckt att min bromsmedicin mot ms har biverkningen karies och om jag därmed har en ökad risk. Så man jämförde röntgenbilderna med fjolårets. Jo, min emalj har tunnats ut och jag riskerar (överhängande) karies. Men att jag egentligen inte behöver oroa mig eftersom jag sköter tänderna så bra. Dock intensifieras nu behandlingen så tillvida att jag måste skölja ännu mer med fluor, parallellt köra med fluortabletter samt ännu mer tandtråd (förutom tandborstning två gånger per dag).

Jag har misstänkt att mina sprutor börjat ge biverkningar, inte enbart som ovan.

Den där läxläsningen hade jag tänkt påbörja i går kväll men jag trodde ju att tid skulle finnas i dag. Nej, man ska inte planera någonting. Särskilt inte som när ens schema är tajt som det är. För då inträffar något oförutsätt. Som att åldern hinner ifatt en och man tappar tänder.

Bättre än helgen

November 29th, 2010

I dag blev jag riktigt glad. Efter ett telefonsamtal har jag nu rätt till ensam- och direktåkning med flärdtjänsten. Nu är det slut på att irrfärder in och ut genom olika kommuner för att hämta/lämna folk. I och för sig är detta bara något tillfälligt som en nödlösning på alla de problem jag fått erfara sedan sex veckor. Men ändå!

Annars är det som vanligt. Fullt kaos. Så pass att jag nu glömmer hälften (och lite till). Ändå kännner jag mig inte stressad, för jag har varit medveten om mitt pressade schema sedan några månader och vet att november/december är kaos. Ur ett historiskt perspektiv så vet jag att kaoset i praktiken kommer att vara fram till veckan före min sommarsemester nästa år. Att jag aldrig lär mig att sätta gränser!

Dagen har varit så full av... intressanta och givande saker. Förutom flärdtjänsten så fick jag i dag valfri Apolivaprodukt på apoteket som kompensation då jag i fredags inte fick alla mina beställda varor då de gjort fel. Beställningsvarorna var komna i fredags och låg snällt kvar i väntan på mitt återbesök. Jag valde en handkräm som kompensation. Ansiktsvatten och hårbalsam kändes inte riktigt jag.

Resten av dagens intresanta... händelser... sekretessbelägger jag.

Portad

November 28th, 2010

För första gången har jag blivit portad någonstans.

Facebook går bra att komma åt. Twitter går bra att komma åt. Men jag får absolut inte besöka den här sidan på jobbet! Jag vet inte, men väcker jag så mycket anstöt? Förargelseväckande beteende? För mycket porrbilder i bloggen? Vad?!

Jag kunde besöka Jerrys hemsida, men datorn surrade rätt länge innan jag fick tillträde. Phishingvarning?! Kan det månde bero på kopplingen Google Translate?

Dålig karma?

November 27th, 2010

Så typiskt.

1. På tisdag ska jag till tandläkaren.

2. Tidig lördagsmorgon.

3. Då tappar jag baksidan av en tand.

4. Ingen smärta, alltså ingen akuttandvård. (Jag har fri akuttandvård, men inte om jag söker Akuttandvården).

5. På måndag måste jag arbeta då jag har ett möte där jag är sammankallande (och ordförande).

Jag hoppas bara att ingen smärta uppstår utan att jag klarar mig till i mitten av nästa vecka.

Som jag tidigare berättat så håller inte mina tänder. Dagens tand var ingen fyllning som föll ut. Det var emaljen. Jag tror att det är en tand som är rotfylld och att det är därför jag inte känner någon smärta. Och förmodligen är emajlväggen tunn p.g.a. rotfyllningen.

Men det är otroligt irriterande att ha ett hål i en tand där allt mat gömmer sig. Det problemet har jag på tre andra ställen också - där nya fyllningar som ersatt tidigare trasiga fyllningar, trots allt trillat ut. Så tandläkaren har fyra tänder att fixa på mig i vinter. Fyllningarna som är trasiga fick jag för ett år sedan men de gick sönder efter två veckor. Jag har inte brytt mig. Därför tror jag också att det är aktuellt för ännu en rotfyllning. Tur att jag har gratis tandvård (betalar försäkring, nästan 150 kr/mån).

Jag har inte tid med sådant här. Apoteket gav mig aldrig sprutorna som jag skulle fått i går. Ett paket ligger på posten och väntar. Jag har läxa att läsa inför nästa veckas universitet. Jag måste skriva en föreläsning jag ska ha om ett par veckor. Jag måste läsa in mig på mötet jag ska hålla på måndag. Alla mina adventsljusstakar/-slingor/-stjärnor är trasiga och jag behöver köpa nytt. Och flärdtjänsten fungerar inte. Hämndtjänsten har dragit ner ett draperi för mig som jag inte kan hänga upp. Och så köpte jag en chokladbit i dag som jag inte vågar ge mig på p.g.a. "bäst före 101028".

Aaargh!

Dåliga rutiner?

November 26th, 2010

Livin' on the edge... Kan man väl kalla det för. Jag har inte för vana att sprätta upp kuvert förrän det är dags att betala räkningarna i slutet av månaden och det är då jag brukar upptäcka sådant som inte är räkningar. Sådant som är viktigt.

För någon vecka sedan beställde jag mobilt bredband och fick hem en liten pinne. Ja, usb-modemet. Lite förvirrad konstaterade jag att där skulle vara ett SIM-kort i pinnen, men vilket SIM-kort? Därför lade jag det hela åt sidan och tänkte "äh, jag orkar inte bry mig". Trots allt har jag ingen nytta av ett mobilt bredband, men jag fick modemet gratis och det kan ju vara bra att ha... kanske... någongång...

I dag när jag ska betala räkningarna ser jag att jag fått märkliga kuvert som absolut inte kan vara räkningar. Kuvert som jag haft i flera veckor men gömt undan inför dagens utbetalningsdrive (eller inbetalning, beror på hur man ser på det). Och där hittade jag ett SIM-kort! Wow, liksom?

En vacker dag ska jag börja öppna kuvert löpande direkt då jag får dem. Lovar. Och jag lovar också att inte kasta oöppnade kuvert i pappersinsamlingen. Vilket också hänt.

Där är så mycket man ska tänka på. Det är jobbigt att vara vuxen med ett egenansvar.

Silverkant

November 25th, 2010

Tidigare har jag gnällt över mina långa dagar där jag dagtid är på jobbet och kvällstid är på universitetet. Aldrig mer. Jag har varit ledig i dag och gått på universitetet på kvällen. Den kombinationen är den jobbigaste av alla.

I kväll fick jag min färdigrättade tenta, så nu vet jag resultatet mer än att jag klarade den. Jag måste säga att jag är över förväntan nöjd. Åttio procent rätt gällande hälsoekonomi med inriktning nationalekonomi. Jag är värdelös på allt som har med ekonomi att göra. Men det gäller nog bara matematiska uträkningar och inte så mycket teoretiska kunskapar i hur samhällsekonomi fungerar.

Av humanitära skäl

November 24th, 2010

Under cirka en månads tid har jag haft en extra inneboende. Då vi har det lite trångt om utrymmet fick min gäst hålla till i badrummet. Men gästen gjorde det bästa av läget genom att ibland sitta på duschdraperiet, taket, väggen eller springa runt på golvet. Liten kropp och enormt långa och tunna ben. En spindel.

Jag var väldigt försiktig, undvek att trampa på min gäst eller att av misstag rikta duschstrålen åt dess håll.

Allt har varit frid och fröjd fram tills i dag. I morse fick spindeln plötsligt ett psykbryt och rusade ut från badrummet, sprang som en galning genom hall ett och hall två, med siktet mina skor. Det kunde jag inte acceptera riktigt utan jag ropade på Gazzy. Som genast sprang till undsättning och åt upp spindeln. Ja, det var nog det mest humana. En spindel med psykbryt går ju inte an. Jag ville inte slå ihjäl spindeln eller skada den. Då är det bättre att rovdjuret Gazzy får ta hand om det hela. Och hennes uppgift är ju trots allt att skydda mig.

Hu, spindel med psykbryt...

Säkert bra, men...

November 24th, 2010

Fyra veckor sedan lämnade jag in en tenta. Resultatet fick jag i dag. Jag klarade den. Konstaterar jag utan att lägga in någon känslomässig värdering i det. Visst, en viss tacksamhet föreligger, men samtidigt tänker jag på en konsekvens som nu kan uppstå. Jag har fått klartecken att hoppa över vårens kurser och ändå bli behörig till nästa hösts uppsatsskrivning. Låter underbart, om inte för...

Den tidigare utbildning som jag hade tänkt baka in i nuvarande utbildningssväng innebär att jag 1. reducerar tidigare 30 poäng till 15 poäng och 2. gör tidigare utbildning ofullständig. Det sistnämnda låter lite märkligt och jag får kolla upp det bättre. Om jag accepterar detta behöver jag dock inte ansöka formellt om förändringen, utan behöver bara säga (mejla) till. Lite stressad blir jag eftersom jag bör vara på det klara inom ett par veckor.

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Gör jag förändringen enligt ovan vet jag ändå inte om det ställer till det om jag i slutändan bestämmer mig för att inte börja på läsår tre nästa höst. Betyder det att jag får två ofullständiga utbildningar istället för som i dag - en avslutad respektive påbörjad utbildning?

Vad är att "ta det lugnt"?

November 23rd, 2010

Nya värderingar genom ny bekantskapskrets. Där har vi anledning ett till att jag anses vara så asocial på jobbet. Den andra anledningen är de trakasserier jag utsattes för några år sedan som ledde till att jag fick "misstänkt stoke" och tinnitus p.g.a. stressen. Det var medvetna val till att jag satte gränser. Varför jag inte längre umgås på fritiden med arbetskamrater. Även om alla bytts ut jämfört med då, så har jag svårt. Jag klarar inte av att ha en relation utöver den som finns under arbetstid. Fritiden är helig.

Men jag måste erkänna att det just nu är kaos. Jag vet inte om jag arbetar, är ledig eller håller på med studier. Allt flyter ihop utan att jag kan avgöra vad som är vad, då där absolut inte finns en fritid. Just nu handlar allt om att uthärda i en månad. Sedan hoppas jag få lite återhämtning under jul- och nyårshelgen och att det därefter infinner sig ett normaltillstånd.

Jag väntar fortfarande på besked om jag kan ta studiefritt under våren. Om jag fick det skulle det vara underbart. Jag behöver verkligen min fritid igen. Den utan krav på prestation med deadlines. Sedan är det så att jag har så mycket undervisning kontinuerligt under året på jobbet att jag behöver fritid till det också. Ja, alltså hinna mentalt förbereda mig innan jag fyrar av en utav alla mina föreläsningar.

Plötsligt kommer alla mina arbetshelger väldigt olägligt. Tidsbristen visar sig främst genom det berg av kläder som behöver tvättas. Jag är aldrig hemma så länge att jag hinner köra ett tvättprogram.

Andas in, andas ut...

November 22nd, 2010

Hela dagen har jag fnissat åt mitt eget lilla skämt. Det betyder bara en sak - jag blev aldrig utvilad efter min lediga helg. Då är allt roligt.

"Koldioxidutsläppen ökar. Så vi kan inte andas ut".

*fniss*

Många sprutor blir det...

November 21st, 2010

Jaha, då har jag gjort mig av med 30 000 kr igen. Eller, det är snarare våra gemensamma skattepengar jag gjort av med. Samma summa var tredje månad. Jag har alltså beställt mediciner via apoteket.se. Egentligen har jag aldrig sett det som om att jag gör av mig med de pengarna då de inte finns på mitt konto när jag shoppar loss. Jag ser den exakta summan men högkostnadsskyddet går in och reducerar priset till noll kronor. Men nu när jag tänker på det som om jag gör av mig med 30 000 kr så måste jag erkänna att jag får ut en kick av det. Inom mig bor säkert en shopaholic.

Alltså, jag injicerar för 120 000 kronor per år. Hade det inte varit billigare för samhället om jag istället blev kriminell, rånade och stal, för att få ihop till heroin eller nåt? Bara undrar...

Makt

November 20th, 2010

Makt är ett tema som jag just nu läser in mig på. En läxa jag fått är att dra paralleller till mitt arbetsliv. Än har jag inte hunnit så långt men kan redan konstatera att jag besitter två former av makt. Övertalningsmakt och systemmakt.

Vid övertalningsmakt handlar det om att jag utan befogenheter kan argumentera för min sak utifrån perspektivet att jag besitter en kunskap som ingen annan har. Med en saklig argumentation kan jag därmed få igenom in vilja som baseras på vad som är rätt (korrekt, lagligt, enligt normer). Hur det fungerar för mig i praktiken? Tja, ibland får jag stryk av en annan makt - tvångsmakt. Även om jag har rätten och kunskapen på min sida händer det att jag får stå tillbaka p.g.a. en otroligt stark profession: Läkarna. De behöver inte besitta den specifika kunskap som jag har men har genom sitt yrke sista ordet oavsett. De kan få igenom felaktigheter genom tvång. Jag med min starka integritet har svårt för att bli överkörd. Man är inte förmer bara för att man tillhör en stark profession som i stort alla (politiker, patienter, andra personalkategorier) viker sig för.

Men då kommer vi in på min systemmakt. Om jag vid övertalningsmakt är ensam i själv maktutövningen, så ingår jag också i en koalition. Tillsammans kan vi få igenom organisatoriska beslut som alla - oavsett profession - måste vika sig för. Pratar man om organisatoriska hierarkier, så befinner jag mig på botten som individ. Men i egenskap av koalitionsmedlem befinner jag mig plötsligt nästan i toppen av hierarkin. Så man kan säga att oavsett maktform så har det också betydelse var i hierarkin man befinner sig.

Förresten är där en annan skillnad i de båda maktstrukturer jag beskrivit. Övertalningsmakt (liksom tvångsmakt) är synlig och uttalad. Systemmakten är däremot väldigt outtalad. Ingen ser den men påverkas utan att riktigt förstå att de blir styrda av denna form av makt.

Nä, bäst jag läser vidare. Men nog kan jag finna likheterna med litteraturens beskrivningar och min verklighet.

Bristande lokalkännedom

November 19th, 2010

Efter gårdagens inlägg om att jag hittar bättre än taxichaufförer... kan jag lika gärna fortsätta min beskrivning av hur dagen såg ut.

I dag skulle jag på konferens på Ullevi. Ni vet Ullevi? Hemska sportevenemang blandat med hemska musikupplevelser. En jättearena som ligger mitt i centrala Göteborg. Jo, de har konferensverksamhet också.

Dagens. Chaufförer. Hittar. Inte. Till. Ullevi!

Redan i morse fick jag dirigera genom "kör ditåt, inte dit, vänd där, kör tillbaka, in där". Visst är detta en krånglig stad där man får köra omvägar för att komma rätt, men så svårt är det inte. Man lär sig. Tydligen inte chaufförer som har det som sin huvudsakliga inkomstkälla.

Hem var lika krångligt. Bilen var sen då chauffören inte hittade in på Ullevi. Tydligen hade han ringt mig för att bli dirigerad, vilket är märkligt. 1) Jag har inga missade samtal. 2) Flärdtjänsten har sedan ett par månader tekniska problem där de inte i körbeställningen kan lägga ut mitt telefonnummer.

Att chauffören till sist fann mig beror väl mycket på att jag demonstrativt framhäver min krycka.

Eftersom jag är lite uppretad kan jag passa på och gnälla också. Ullevipersonalen är snorkig och otrevlig. Dessutom fruktansvärda stolar att sitta på under en hel dag.

Sedan gjorde jag också ett misstag. När det var dags för lunch skulle vi upp en våning. Äh, tänkte jag. Det klarar jag utan hiss. Problemet visade sig vara att en våning betydde sju trappor att klättra/dra sig uppför. Det i kombination med att jag fick stå ute i kylan så länge i kväll för att invänta den irrande bilen gör att jag känner mig... påverkad.

Något oroväckande

November 18th, 2010

De senaste dagarna har jag haft ett par märkliga samtal. Kortfattat kan man säga att jag hittar bättre i stan än infödda göteborgare. Mitt tacktal tillägnas flärdtjänsten som under tio år inte kunnat köra mig mellan punkt A och B utan irrfärder. När jag sedan dessutom hittar bättre än en taxichaufför med uppdaterad gps... Ja, då vet jag inte om det är... typ... bra?

Snabbtänkt blogginlägg

November 17th, 2010

Hela dagaren hade jag förkänning och fasade. Mycket riktigt. Migrän. Lyckligtvis kom den inte förrän jag hade en timme kvar av min 15-timmarsdag.

Jag är så imponerade över mitt arbetsrelaterade nätverk. Uppåt och sidled - jag har kontakter överallt. Det fanns en tid då jag var så avundsjuk på de som hade nätverk. Det medför så mycket information och kunskap. Ungefär som att vara chef, förutom att man slipper den utsatta positionen och den hutlösa lönen som säkert ligger på över 20 000 kr/mån.

Jag har ett berikande arbete. Men jag har också kämpat för det. Inget kommer till en utan hårt arbete. Det finns de som har svårt för att förstå det och som visar det genom uttalat missnöje.

Nu ska jag gå och vårda mitt arma huvud.

Märkligt

November 16th, 2010

När en märklig sak inträffar brukar man upptäcka fler märkliga saker med det inträffade.

Jag fick ett mobilsamtal från en vårdcentral som undrade vad jag ville. De hade väldigt svårt att tro på att jag inte ringt dem då de har TeleQ. Ni vet, där man ringer till någon (t.ex. en vårdcentral) för att knappa in sitt telefonnummer så de ringer tillbaka när de har tid. TeleQ slår sedan själv det inknappade telefonnumret när vårdcentralen ska nå sin patient.

1. Systemet hade ringt mitt mobilnummer trots att det var ett annat nummer som varit inknappat.

2. Mitt telefonnummer var identiskt förutom att mitt nummer slutar på 6 och inte 3 (som fanns registrerat).

3. Vårdcentralen som ringde ligger ett par mil bort.

Tre märkligheter i ett. Som ett Kinderägg. Det märkligaste är att någon mer än jag kan ha ett så snartlikt mobilnummer i min geografiska närhet. Hur stor är egentligen den chansen? Mitt mobilnummer fick jag mig tilldelat genom utlottning på telebolagets hemsida en gång i tiden. Hade det varit kontantkort/abonnemang köpt i en butik hade jag förstått den geografiska närheten till en serie mobilnummer.

Lite märkligt är det allt, eller hur?

Besviken och sårad

November 15th, 2010

Då dagen varit en enda stor besvikelse så blev jag inte särskilt förvånad när jag barfota trampade i en kall och kletig spya här hemma. I morgon kommer jag att undvika allt samröre med andra personer. Ganska lätt med tanke på att jag då är ledig och inte behöver sticka huvudet utanför dörren om jag inte vill.

Åh, vad jag avskyr mejl. Nu till och med mer än telefonsamtal.

En del av mig, inte allt

November 14th, 2010

Något som jag finner lite lustigt är att jag representerar Finland. Kanske det beror på att jag slopat Nilsson som efternamn samtidigt som jag befinner mig i en storstad där nationalitet kategoriserar en som person. Åtminstone är det min uppfattning. Nästan ingen i Göteborg kommer från Göteborg. Det finns därför en nyfikenhet kring varifrån man kommer. Öh, jag är svensk, född i Skåne. Ändå är det mitt namn man hänger upp sig på. För min del känns det bara märkligt att representera Finland då jag inte har någon finsk tradion. Jag vet ingenting om Finland. Jag har ingen finsk nationalitet.

Protesterar jag? Nej, där finns väl värre missuppfattning om mig? Trots allt så har jag ett finskt arv i form av att hälften av mina gener är finska. Jag förnekar inte det. Samtidigt som jag inte tror att man genetiskt kan se om en gen är finsk eller svensk. Men vill man kategorisera mig som finne, så okej. Jag lider inte av det.

Det är en ganska bra ursäkt att dra till sitt finska arv när det går dåligt för Sverige. Och jag hoppas fortfarande att Finland ska vinna fotbolls-VM.

Varannan

November 13th, 2010

Varannan dag arbete/varannan dag ledig fortsätter. Jag har svårt för att hålla reda på veckodag eller vilket datum det är. Just nu vet jag bara om dagen är arbete eller ledig. Jag kan inte påstå att jag uppskattar ordningen som just nu gäller, men jag har accepterat den och det ska bara pågå under en vecka. Annars är det så att jag saknar sammanhängande lediga dagar.

Planen för i morgon är att jag måste traska upp för den dumdryga backen till postutlämningen. Vidare har jag fyra kapitel jag måste ta mig igenom inför studierna senare i nästa vecka. Och så måste jag få sova. Jag sover gott hela nätter, men det är inte tillräckligt.

Åh, jag tror att min dvd-recorder börjar samla på sig en massa avsnitt av diverse inspelade tv-serier. Jag borde kolla läget på den fronten. Vilket påminner mig att jag missat ett avsnitt som jag måste se på TV3 Play innan det ersätts med ett nytt.

Väderkvarnarna i mitt liv

November 12th, 2010

Under en vecka har jag varit i kontakt med tre handläggare vad gäller flärdtjänsten. Något tekniskt problem, som inte verkar gå att lösa, ställer till ett helvete med mina resor (som var illa nog även innan).

Senaste veckan har hämndtjänsten strulat genom att jag betalar för något som inte levereras. Handläggaren här är upprörd, men det verkar inte hjälpa.

Det är mer än två år sedan jag var på ett ordinarie återbesök hos min doktor, trots att jag bör kontrolleras varje år med tanke på min medicinering som jag tror ställer till problem.

I går skulle jag varit hos tandläkaren, men de avbokade. Jag har ett avtal med dem att jag ska kallas varje sommar vilket jag inte kan se att det är just nu. Tänderna faller sönder (gamla lagningar) samtidigt som mina mediciner påverkar.

Min reaktion på ovan? Man vänjer sig, men jag undrar hur det står till i respektive organisation. Och jag är så trött på den ständiga kampen.

Vår lott i livet är nit

November 11th, 2010

Året börjar lida mot sitt slut. Det går fort nu. Julen har i stort redan passerat. Vårnyheterna ersätter förmodligen adventsljusstakarna på Ikea innan adevent ens hunnit infalla.

Det är vid den här tiden man börjar fundera på om man ska sammanfatta året som gått. Många bloggar gör så under vecka 52 och det tar tid att sammanställa året. Själv har jag inte tid, ork eller tålamod till sådant. Jag anser heller inte att något speciellt inträffat under året som är värt att nämna. Därför förbereder jag ingen nyårskavalkad, eller vad det ska liknas vid.

Jag gör aldrig något oväntat, är aldrig med om något oväntat.

Har jag varit med om något positivt under året då? Ja, faktiskt. I och för sig är året inte till ända, men jag har inte haft något ms-skov i år. Det är jag inte bortskämd med.

Annars rullar allt på som vanligt. Köpt ett par trisslotter under året utan vinst. Med andra ord - jag är som folk i allmänhet.

Effektivt

November 10th, 2010

Überlång dag med mycket spring fram och tillbaka på jobbet som sedan avslutades med en monologföreläsning på universitetet. Jag är trött. Så trött. Jag börjar fundera på om det verkligen är de långa dagarna som är så uttröttande, eller om det är flödet av information som man ska sortera och få sammanhang i. Sedan funderar jag på det där med att jag anses som så asocial då jag inte deltar i diskussioner på raster, utan bara försvinner iväg. Nej, jag är inte asocial. Jag pratar med massor av människor varje dag, men jag vill att det ska vara konstruktivt och givande. I motsats till fikarastsnacket. Så där handlar det helt om sammanhanget och vad jag kan få ut av det.

Men dagens stora händelse! Måste ha varit när kvinnan framför mig i servicebutiken tappade en kanelbulle på min fot då påsen gått sönder. Jag fick men för livet. Tur att jag hann stoppa henne innan också de två andra kanelbullarna föll ur den trasiga påsen.

Och dagens goda gärning! Jag köpte Snickers till en kollega med svåra cravings. Som en gåva och utan krav på motprestation.

Jag är en god människa. Som Hannibal Lecter också hade tyckt.

Julklappslistan

November 9th, 2010

Annons i dagens GP.

Åh, vad jag önskar mig!

1. Stoppade gardiner.

2. Förkläde i materialet barn.

Däremot vill jag inte ha babletter. Det låter suspekt.

Tillåt mig hånskratta

November 8th, 2010

Jag såg en platsannons.

Med 8 000 anställda, 1 200 vårdplatser och omfattande öppenvård är Akademiska sjukhuset ett av Sveriges största universitets- och forskningssjukhus.

Sahlgrenska: 15 000 anställda, 2 100 vårdplatser.
Karolinska: 15 000 anställda, 1 680 vårdplatser.
Skånes universitetssjukhus: 12 500 anställda, 1 750 vårdplatser.

Akademiska är inte ens i topp tre.

Sahlgrenska universitetssjukhuset är fortfarande störst (vackrast, bäst). För ett par år sedan var det 17 000 anställda, men så kom lågkonjunkturen.

Onda cirklar

November 7th, 2010

Nu när jag fått Glee ur världen kanske jag kan koncentrera mig på studierna? Jag skulle ha läst så mycket i dag, men istället valde jag att se slut på säsong 1 av Glee. Frågan är bara när jag ska hinna se Star Trek: Voyager? Efter sommarens maraton har jag två säsonger kvar att se. För att inte prata om 30 Rock som jag också ha liggande. Osett. Eller Californication.

Lösningen på problemet är naturligtvis att jag hoppas av skolan för att stanna hemma och titta på mina dvd-boxar i fred. Eller kanske inte. Läser jag inte läxan jag inte får jag ångest. Ångest dämpar jag med dvd. Dvd stjäl studietid. Samtidigt köper jag alla dessa dvd-boxar tack vare studierna. Genom mecenatkortet får jag rabatter och fri leverans.

Nåja. Jag borde se till att omfördela min tid bättre.

Svårigheter

November 6th, 2010

Som vanligt läser jag i mitt bloggarkiv för att finna inspiration till att skriva något. Ibland undrar jag om jag kanske skrivit för mycket genom åren, att orden börjar ta slut. Men det ska jag inte fördjupa mig i nu.

Jag fann en text från 2007 där jag skriver om våndan över att behöva skriva en arbetsbeskrivning. Jag tror att det blev en arbetsbeskrivning 2007, men den gäller inte i dag. Trots att jag är kvar på samma arbetsplats har jag inte kvar de arbetsuppgifterna längre. På tio år på samma ställe är jag nu inne på min tredje... Jag vet inte vad jag ska kalla det för. Ungefär vart fjärde år ersätts aktuella arbetsuppgifter med något helt nytt. Man kan väl säga att jag är flexibel och har både bredd och djup i min kompetens. Därför är det så lätt att flytta runt mig bland arbetsuppgifterna samtidigt som jag befinner mig i ett yrke som i sig också ändrar sig. Sedan handlar det väl också om att jag gärna vidgar mina vyer, tar på mig mer och nya uppgifter.

Men jag känner igen mig i problemet från 2007. Jag kan aldrig skriva en aktuell arbetsbeskrivning. Så fort jag fått en rutin på pränt så är den inte aktuell längre. Och jag har så många funktioner. I veckan som varit ha jag arbetat åt två enheter. Jag har också skrivit på en lathund som vårdpersonal efterfrågat. Och så har jag kollat upp min elev där jag ansvarar för handledningen. Samt skrivit på min föreläsning jag ska hålla om ett par veckor. Och bokat in en annan föreläsning jag ska ge i december och där jag i nästa vecka ska börja skriva ihop material. Intranätet har jag också uppdaterat. Säkert har jag gjort mer som jag inte minns. Jo, jag kollade upp registreringar från andra enheter, om de var adekvata och om de hade någon ekonomisk konsekvens. Det jag räknat upp är en bråkdel av vad jag gör under en vecka. Och den ena veckan är inte den andra lik. Inget konstigt i sig, men om jag säger att jag egentligen inte ska göra något av det? I min tjänst ingår inget av detta, utan jag gör det utöver ordinarie arbete. Det är därför jag vill få det renodlat. Låt mig göra det jag har kompetens till. Låt mig göra det som ingen annan kan. Låt andra ta de uppgifter som de behärskar.

Jag har lite mardrömmar kring det jag skrev i går. För jag vet inte vad som förväntas av mig. Att få ett större och övergripande ansvar sätter press. Även om uppgifterna renodlas.

Nu kan jag nog släppa jobbet lite. Det har varit en halv arbetshelg och nu börjar min helgledighet. Jag kommer inte att skriva om jobbet förrän nästa gång jag arbetar. Tidigast.

Måtte jag slippa skriva en arbetsbeskrivning. Jag kan inte ens formulera den muntligt.

Mot målsnöret

November 5th, 2010

Där är mycket att tänka på. Mitt arbete tar numera upp en stor del av min fritid. Anledningen vill jag inte gå in specifikt på, men jag kan säga att där verkar hända en del med min tjänst. Om det går vägen. Själv känner jag mig mest förvirrad över de motstridiga krafter som verkar. Allt ligger inte inom min kontroll, om vi säger så. Det roliga är ändå att jag vid onsdagens utvecklingssamtal fick "önska fritt". Så det gjorde jag. Och dagen efter slog det in. Nä, inte riktigt så. Men första steget har tagits. Hur, när eller om nästa steg sker vet jag inte. Just nu ser det positivt ut för min del. Och just detta - hur jag ska komma vidare - funderar jag mycket kring. Även om det mesta ligger hos andra att ta beslut om, så har också jag något att säga till om. Jag får kort som jag måste lära mig att spela med. Hoppas jag inte sumpar det. Jag har väntat i sex år. Målet är inom räckhåll.

Tombolahöst

November 4th, 2010

För att glädja alla som tycker att hösten är ryslig har jag några nyheter:

1. Sedan förra veckan kan man köpa semlor (Konsumbagaren).

2. Från och med i dag kan man köpa lussekatter (Pressbyrån).

3. I dag tändes julbelysningen på mitt torg.

Egentligen beskriver ovan det allmänna kaos som uppstått också för min del denna höst. Logik brister.

Glee Glue

November 3rd, 2010

Hittills i år har jag haft 64 inplanerade möten/samtal/föreläsningar på jobbet. Jag misstänker att det blir fler än så eftersom året ännu inte är över. Förstår ni att jag aldrig hinner jobba?

I dag hämtade jag min dvd-box med Glee och har hunnit se tre avsnitt hemkommen från jobbet. Men dygnet är inte slut än, så jag lär hinna se fler avsnitt. Jag får passa på i kväll nu när jag har höstlov från universitetet.

Det jag inte känner igen hos mig själv i dag är att jag tappat geisten totalt. Trots den långlediga helgen så känner jag mig väldigt trött och sliten (inget nytt, va?). Anledningen känner jag till och den tog jag upp på dagens utvecklingssamtal. För många drar i mig från för många håll. Jag känner mig otillräcklig. Så jag tappar sugen bara av att komma innanför dörrarna på arbetet, för jag vet att oavsett vad jag gör så är där alltid någon önskan jag inte kan uppfylla. Främst min egen önskan om att göra ett gott arbete.

Äh, känns som det är dags för lite Glee.

[youtube]sefQqCMusJI[/youtube]

Humoristisk serie, men... Det känns också som en korsning mellan En värsting till syster och Körslaget. Vilket alltså inte är en fördel.

Mellan syren och hägg

November 2nd, 2010

Hur fyra och en halv dags ledighet kunde gå så fort övergår mitt klena förstånd. Jag hann bara göra det nödvändigaste, det vill säga sova. Åtminstone kommer jag inte ihåg om jag gjorde något mer. Där förståndet bor är det som sagt mycket klent. Rena kalhygget. Ekodal. Tomt och innehållslöst.

På ett sätt har det varit en minisemester där jag kunnat släppa (nästan) allt. Nu drar "fullt ös" igång igen. Fortfarande vet jag inte om det blir någon ledighet kring jul, så det är möjligt att jag inte får någon ledighet förrän det är dags för sommarsemestern.

Något jag funderat på i dag är ett samtal som jag hade med ansvarig inom hämndtjänsten. Jag fick frågan om jag inte borde gå ner i arbetstid. Det är en märklig fråga som jag anser komma från fel person. Jag har föreställningen att om man kan så ska man arbeta. Och alla kan jobba i någon form, i någon grad. Själv anser jag att jag kan arbeta 75 % även om det tar enormt på krafter, lust och energi. Problemet är inte tjänstgöringsgraden - problemet är innehållet i tjänstgöringsgraden. Att hämndtjänsten lägger sig i detta handlar förmodligen mest om att jag tär på kommunens finanser. Finanser som jag bidrar till genom att arbeta och betala skatt, samt betala för den "service" jag erhåller. Kanske de borde ringa runt till sina brukare - de som inte arbetar alls - inom kommunen och be dem börja arbeta och göra rätt för sig? Det låter lika dumt när man vänder på det vilket bevisar att kommunen inte har med saken att göra.

Det är jag i samråd med min läkare som avgör om jag ska gå ner i tjänsgöringsgrad (vilket FK säkert inte acceptera). Innehållet i arbetet är något som är mellan mig och arbetsgivaren. Och inte tror jag att jag får någon lättnad. Det är väl bara att köra på som vanligt. Fullt ös...

Some kind of magic

November 2nd, 2010

Ett nytt trolleritrick. Jag går in i köket ensam. Öppnar kylskåpsdörren och stänger lika snabbt. Tada! Och där står en kisse bak kylskåpet och tittar fram. Än har jag inte listat ut hur hon gör.

Sex upphöjt till fyra

November 1st, 2010

Kan Jerry så kan jag.

4 TV-program jag ser:
- Stargate Universe
- The Event
- Spartacus: Blood and Sand
- Human Target

4 saker jag har gjort idag:
- Gett Gazzy rökt skinka och räksallad
- Köpt mjölk
- Svarat på jobbmejl
- Varit ledig

4 saker jag längtar efter:
- Julledigt (om semestern går igenom)
- En latte
- Min dvd-box med Glee som kommer i morgon (förhoppningsvis)
- Ett par nya glasögon

4 saker på önskelistan:
- En ny tv (nuvarande har pendlande ljud - oftast ljudlöst)
- En ny soffa (tyget har gått sönder)
- Eget arbetsrum
- Att man använder min kompetens rätt på jobbet

4 saker jag avskyr:
- Doften av urinvägsinfektion
- Bli väckt
- SD
- Flexibilitet

4 jag utmanar:
- Frederick
- Ylva
- Ronny
- Amalia

Empty

November 1st, 2010

Bör jag vara orolig över att antivirusprogrammet inte hittar några filer i min dator att skanna?

Samtidigt som ovan meddelande visades så genomförde programmet en skanning av datorn och alla dess filer. Jag förstår inte logiken.

Packad

November 1st, 2010

Om jag ska skratta eller gråta vet jag inte riktigt. Därför valde jag medelvägen svettas.

Det finns en jobbig vecka i höst. En vecka där jag ska arbeta 47 av 30 timmar. Jag har fasat inför den veckan. Dock har jag lyckats lösa det hela genom att två halvdagar ta timsemester. Därför känns veckan nästan okej.

Tills i dag. Jag fick en förfrågan om jag inte kan vara föreläsare under en utbildningsdag. Gissa vilken vecka det handlar om?

Just nu ser planen ut som följande:

Dag 1:
- Utvärdering och samtal med min elev.
- Föreläsa på utbildningsdag.
- Ett tre timmarsmöte.

Dag 2:
- Timsemester förmiddag.
- Fördjupningsutbildning (Arbetsgivare betalar för att jag ska gå fortsättning på det jag studerade på högskolan 2006/2007. Jag har fått göra dignostiskt test inför utbildningen).

Dag 3:
- Fördjupningsutbildning dag 2.

Dag 4:
- Fördjupningsutbildning dag 3.
- Timsemester eftermiddag.

Dag 5:
- Fridag!

Dag 6:
- Arbetar helg ensam (täcker som vanligt upp för mellan 10-12 kollegor).

Dag 7:
- Arbetar helg ensam.

Jag blir stressad bara av tanken på hur splittrad jag kommer att vara den veckan. Dessutom när det gäller föreläsningen, så har jag ingen aning om vad man är ute efter. Att skriva ihop en föreläsning på kort varsel är inte helt enkelt. Där krävs så mycket föreberedelse att det inte är klokt även om jag kan mitt ämne och kan berätta fritt.

Svetten rinner nedför ryggen på mig... Av stress. Nervös blir jag aldrig.

Kattägd

October 31st, 2010

Gazzy äger mig. Och när jag nu skrev det hoppade hon upp vid datorn och satte sig framför mig och skakade loss alla vattendropparna från morrhåren som hon fick när hon precis drack. Hon får göra precis som hon vill. Nu när jag äntligen är hemma hos henne är hon väldigt närgången och ställer mycket krav på mig. I dag ville hon absolut ha köttfärssås, så det fick hon. Mycket gos kräver hon också, och det får hon. Eftersom jag har konstant dålig samvete över att jag lämnar henne så många dagar och så många timmar så ofta, så sätter jag inga gränser. Hon äger mig när jag är hemma.

Nu ska jag torka av mig vattnet.

Andrum

October 30th, 2010

Veckan har varit djävulsk där tiden knappt gått ihop. Ovanpå allt blev jag förkyld med jobbig hosta. Ja, allt det jag skrivit om senaste veckan sammanfattar hur jag haft det. Så därför känns det som en befrielse att äntligen få en långledig helg där jag gick hem från jobbet redan vid lunch i går. En flexledig eftermiddag. Fyra fridagar. Plus den extra timmen som övergången i natt till normaltid innebär. Jag är verkligen långledig.

Jag hade ett måste i dag att klara av - matinköp. Kylskåpet har varit tomt hela veckan, och med tomt menar jag tomt! Till och med frysen hade tidigare genomgått arkeologiska utgrävningar i ismassorna. Basics som bröd, möjlk och pålägg existerade inte. Så det var bara att hänga på låset till Ica när de öppnade i morse. Det var inte helt enkelt att släpa hem allt jag handlade. En fullastad dramaten plus två kassar samt två förpackningar sanitetsprodukter (okej, toapapper - och dramaten innehöll tvättmedel x 4 och sköljmedel).

Efter detta tuppade jag fullständigt av och sov större delen av dagen. Och vaknade med förkylningen som bortblåst. En förkylning som jag tror legat latent och som gett sig tillkänna genom min enorma utmattning efter veckan.

Resten av min lediga tid? Nja, jag vet inte. Ett måste är att sortera in mina papper i pärmar från universitetsstudierna. Det börjar efter fem delkurser bli ganska mycket som ligger i olika högar lite här och där. En delkurs genererar en fullspäckad pärm plus cirka 4-5 böcker per delkurs. Jag hade i somras tänkt sälja mina böcker och kasta mina anteckningar, men blev aldrig färdig till det. Tack och lov! För nu uppdagas det att jag behöver allt för att läsa den fördjupning jag nu går. Man återkommer till tidigare litteratur. Innan kaoset blir fullkomligt måste jag ordna upp i detta och skapa en plats där jag förvarar allt.

För att inte tala om tvätthögarna! Det märks att jag inte varit hemma. Min tvättmaskins kortaste pass är på tre timmar och så många timmar har jag inte varit hemma på ett dygn. Jo, nattetid men då ska det vara tyst i huset.

Helg. Underbart! Även om det innebär annan typ av arbete - hushållssysslor.

Äkta kärlek 10 år

October 29th, 2010

I dag för 10 år sedan blev jag sambo med världens finaste lilla flicka.

Påverkan

October 28th, 2010

För andra gången denna månad är jag förkyld med jobbig hosta. Jag som aldrig är förkyld! Som jag tidigare sagt så tror jag att det beror på att mina sprutor drar ner immunförsvaret, men jag börjar bli tveksam till om det verkligen är så. Avsikten med sprutorna är inte att dra ner på immunförsvaret på detta sätt. Kanske det bara handlar om att jag är sliten och därmed blir mer mottaglig för virusinfektioner.

Ja, jag är precis lika sliten som alltid. I morgon ska jag arbeta extra men har små våta drömmar om att sluta efter halva dagen. För jag tror inte att jag orkar en hel dag då veckan varit hemsk. I två dagar har jag gjort ett akut inhopp på annan enhet. Och som jag sagt - universitetet i går kväll var jobbigt. Att jag dessutom inte fått ägna mig åt mitt vanliga arbete på jobbet gör sitt till.

Nästa vecka är jag ledig från universitetet. Däremot måste jag läsa inför veckan därefter.

Jag behöver hålla mg frisk.

Räknar sekunder

October 27th, 2010

I ett twitterinlägg frågade jag i går om man inte kunde gå direkt till fredag och därmed hoppa över två dagar. Ändra det till lördag. Ändringar i planeringen. Jag vet inte vad ledighet är riktigt. Jobbar extra och pluggar med tenta och seminarium. Jag är inte riktigt gjord för att allting ska koncentreras till tre dagar.

Målsnöre i sikte

October 26th, 2010

Tolv timmar under tre dagar. Så lång tid tog det att skriva hemtentan som jag ska lämna in i morgon. Tio frågor som kan ge 100 poäng. Tio frågor med uppdelning i a-b-c vilket i praktiken betydde 28 frågor. Med matematiska uträkningar, tolkningar och argumentation. Vid inlämningen i morgon har vi samtidigt ett seminarium som går ut på att vi ska läsa upp våra tentasvar och gemensamt diskutera våra svar.

Jag vet inte hur det hela kommer att gå. Blir jag godkänd? Jag har absolut ingen känsla för det men hoppas naturligtvis att jag kan gå vidare och koncentrera mig på nästa delkurs utan att få en omtenta. Jag blir smått misstänksam över att att varje fråga kan ge tio poäng - innebär det att jag svarat så som önskat? Skulle jag förklarat, tolkat och argumenterat mer? Skulle jag kört med källhänvisningar? (Nej, vi blev tillsagda att inte citera eller källhänvisa). Så vad är det då som kan ge tio poäng på en fråga? Vad ger ett poäng?

Ändå har ett ok lyfts från mina späda axlar och gängliga lekamen. Pressen att ha en tenta framför sig, att få ihop tiden till att läsa och skriva, den tär. Det som nu återstår är i sig ganska jobbigt - seminarium. Jag är inte till min verbala eller mentala fördel sena kvällar efter en dags arbete. Jag kan inte tänka, jag kan inte formulera mig. Jag vill inte göra bort mig eller framstå som udda eller märklig. Klasskamraterna har jag med mig in i varje delkurs och jag vill inte vara ufot.

Helgen som kommer är helt underbar. En veckas ledighet från skolan där jag inte behöver göra någonting på min fritid i form av studier. Nja, jag kan ju i och för sig börja läsa den litteratur som är för nästa delkurs, men vila känns också väldigt tilltalande.

Och nu när jag är klar med tentan får jag en kväll fritt. Och naturligtvis så har jag huvudvärk. Det har jag alltid dagar då 1) jag är ledig från jobbet, 2) läser eller 3) skriver.

Men just nu känner jag mig väldigt fri.

Glasögon

October 25th, 2010

Nu har jag två par glasögon som jag inte använder då jag inte är nöjd med dem. Jag använder det par jag införskaffade före nämnda två och de börjar bli utslitna. Samma styrka i alla tre glasögonparen. Frågan är om jag nu ska skaffa ett fjärde par med samma styrka som de andra? Funderar på att kolla lite bågar när jag är ledig på fredag, men jag har inte bestämt mig. Annars vet jag inte hur jag ska lösa situationen. Varför har jag sådan otur med glasögon? Kanske jag bara saknar de gröna metallbågar jag hade för nästan 15 år sedan? Jag har hunnit avverka sju glasögon på 21 år. Även om jag bara använt fem av dessa sju.

Ljud

October 24th, 2010

Ibland skriver jag om alla ljud jag har i min lägenhet. Märkliga och oförklarliga ljud. Även om jag på ett sätt är van, så hopppar jag alltid till och försöker lokalisera vad jag hört. Är det kylskåpet som håller på att lägga av? Är det väggarna som låter när temperaturen skiftar? Grannarna? Nej, det är oftast något annat. Saker som faller i golvet utan att något ligger på golvet. Knackningar i skåp. Knäppningar i mitt porslin. Märkligast är ljudet av den stålkonstruktion som håller två väggfasta hyllor på plats. Mina släckta lampor låter också väldigt mycket.

Tröttsamt. Mer kan jag inte säga om det.

Slitsam ledighet

October 23rd, 2010

Det känns bra att jag hann skriva halva hemtentan i dag samt att jag då förmodligen slutför den i morgon. Men det känns inte lika bra att offra hela helgen för hemtentan, men vi är alla i samma situation. Det som känns lite avigt är att jag sitter på jobbet och gör min tenta. Anledningen är koncentration och disciplin. Jag får sitta i fred på jobbet. Men hur kul är det att tillbringa all sin tid på jobbet?

Jag önskar nu bara att jag får ett godkänt tentaresultat och helt kan gå vidare utan en eftersläpning med en omtenta. Jag har redan kollat upp nästa delkurs och den litteraturlista som finns där. Det är massor att läsa. Det är exakt samma littertur som för ett år sedan när jag läste grunderna i organisationslära vilket betyder att jag ska läsa om samma littertur. Det är inte en fördel i det här fallet då litteraturen är fruktansvärd tung (fysiskt och psykiskt). Fördelen är att jag redan har litteraturen och har en susning om vad det ska gå ut på. Men det är plågsamt att återuppta ämnet för en fördjupning. Märkligt är också att varje veckas föreläsning ska avslutas med ett seminarium. Vad det nu ska gå ut på. Ännu märkligare blir det om dessa seminarier blir obligatoriska då alla inte kan närvara varje vecka. För plötsligt har vi inte en fast dag per vecka och många av oss kan inte justera vår tid till att få den att alltid infalla en föreläsningskväll.

Nåja, nu har jag åtminstone en ledig lördagskväll. Det innebär tv och sömn. Bästa avslappningen som finns.

Sömnigt

October 22nd, 2010

Det börjar väl att bli dags att ändra min CV som sedan flera år ligger på Arbetsförmedlingens hemsida. Jag söker inte aktivt något annat jobb, men har man en CV bör den stämma. Även om arbetsgivare som kontaktat mig inte har läst den, utan ringer ändå.

Kanske jag borde lägga till min förmåga till god sömn som en merit? Just nu känns det som det enda jag är riktigt bra på - sova. Inte för att jag blir utvilad (någonsin) men sover gör jag. Eller så får jag lägga till det som ett fritidsintresse. Eller som en målsättning? Mera sömn!

Dock kommer jag aldrig skriva in som merit vem jag är gift med, även om andra kanske gör det. Jag såg på nätet att där finns sidor i hur man skriver en dålig CV. Förmodligen gäller det pesoner som tvingas söka jobb som de absolut inte vill riskera att få. Frågan är vad jag skulle skriva i en sådan. Jag har ju inga dåliga egenskaper. Annat än de som framkommer vid en anställningsintervju. Då skulle jag absolut ta upp privata aspekter som "jag rakar pungen varje fredag" och liknande. Oavsett om det är sant eller inte, så skulle jag nog inte få jobbet.

Men jag har ju annars lärt mig att jag inte kan få något jobb alls. Jag har alltid klivit in bakvägen och aldrig fått ett jobb som jag sökt genom att skicka in en ansökan. Kanske jag borde radera min CV helt då den ändå inte leder till något?

Only human

October 21st, 2010

Arg och ilsken, kort stubin. Det är inte ofta jag är sådan, men just nu är jag det. Förmodligen beror det på den trötthet och den stress jag beskrivit i de senaste blogginläggen. Jag är inte särskilt förlåtande då. Än så länge har jag kunnat behärska mig. Någorlunda. Det värsta är väl att jag bunkrar upp denna ilska och jag upprörs av de mest triviala ting.

Nu har min helgledighet börjat. Därmed ska jag försöka koppla bort all den sörja jag upplever på jobbet. Jag har väl egentligen inget val, för min så kallade lediga helg är allt annat än ledig. Det är nu jag ska skriva min hemtenta. Jag känner mig inte alls redo för den, men måste koncentrera mig på den.

Något roligt har jag väl ändå varit med om? Tja. Tre saker som fått mig att le lite.

1. Journalgrodan jag skrev i går: Patienten är ute och promenerar dagligen med sin permobil.

2. Också en journalgroda, men jag är tveksam till att skriva den här då det finns en risk att någon känner igen sig.

3. Såg en rolig beskrivning av mitt yrke i en engelsk presentation. Human-Computer Interface. I sammanhanget blev detta väldigt märkligt även om jag vet att betydelsen är menad att vara en annan. Man kan misstolka det som att det är personen framför datorn som är detta interface och inte det gränssnitt man har på datorn framför sig. Men bilden illustrerades med en person med ovan text under.

En ledig kväll. Det ger jag mig själv.

Risker

October 20th, 2010

Risken föreligger väl att jag får djup ventrombos (propp i benet) efter denna dag där jag i princip suttit stilla på en stol i tretton timmar. I kväll fick jag min hemtenta som jag nu har en vecka på mig att besvara - jag lär behöva all tid som finns att uppbringa till detta. Dock är där bara en sak jag oroar mig för. Att jag kanske måste hoppa över en dag med bloggandet. Så hemskt det skulle vara. Tänk om jag skulle upptäcka hur mycket tid jag då frigör och kanske aldrig återvänder?

Don't mess with me

October 19th, 2010

Det känns väldigt motigt just nu. Min lediga dag efter arbetshelg åstadkom ingen återhämtning. I morgon arbetar jag fem timmar, sitter i möte tre timmar, skyndar till biblioteket för att hämta en bok, vidare till universitetet i tre timmar. Ser jag en vecka framåt så är det arbete, hemtenta, möten och handledning av student. Jag hoppas verkligen att min julsemester går igenom, för annars vet jag inte när jag ska få återhämtning.

God gärning

October 18th, 2010

Livet känns så fattigt när det enda man kan komma på att skriva om dagen är att chauffören frågade om han fick lov och springa in på en toalett innan hemfärden fortsatte. Och det fick han - jag har varit storsint i dag. Det enda jag undrar över är om han verkligen på sitt korta toabesök hann tvätta händerna. Han fick inte hjälpa mig ur bilen när jag kom hem.

Intet nytt

October 17th, 2010

Ett nytaget idolfoto - det är trots allt två månader sedan sist.

Svartvitt? Jo, jag ville inte visa hur rödögd jag är. Blir det när jag är trött och jobbat mycket. Typ. Inget annat.

Dags för en lista. Frågor på engelska, svar på svenska. Enklast så. Hämtat hos Rubright

OPENING...

Do you get regular massages?
Vägrar, beröring är smärta för mig. Ingen får ta på mig.

Do you have an answering machine?
Jag har en på en Teliaserver, kopplad till min fasta telefon. Jag har inte använt den på nästan fem år men har inte blivit färdig till att säga upp avtalet, så jag fortsätter betala. Voicemail i mobilen som inte heller är inkopplad.

What cuss word do you use the most?
Självklart gör jag inte det. Jag är uppfostrad.

Are you underweight or overweight?
Nä, jag har bara grov benstomme.

Can you see your veins?
Ja, jag är en elevs önskedröm när jag ska lämna blodprover.

FAVORITE...

Soap?
Den billiga sorten.

Fruit?
Vindruvor, banan och päron. Just nu åtminstone.

Kind of red meat?
Så lite kött som möjligt.

Fish?
Hemskt gärna! Helst stekt fisk. Gillar inte fiskgrytor.

Candy bar?
Pigall.

HAVE YOU EVER...

Eaten a whole bag of potato chips?
Ja, de där små påsarna. Stor påse? Inte en hel. På en gång.

Eaten lobster?
Japp. Inget märkvärdigt.

Climbed a mountain?
Nej, tror inte det.

Been skydiving?
Nej, tror inte det.

Been water skiing?
Jag kan inte ens simma.

DO YOU...

Wish you could change something about your life?
Inte vad jag kan komma på.

Like your nose?
Ja, men den är lite till besvär då näsryggen är så smal. Svårt att finna glasögon som kan balansera på näsryggen.

Like salt and vinegar chips?
Finns det?

Eat salsa?
Ja, men gillar det inte speciellt mycket.

Own a boat?
Som sagt, jag kan inte ens simma.

WHAT IS...

A small thing that people let slide but that actually has dire consequences?
Kollegor som tar med sina småbarn till jobbet. En gång hämnades jag genom att smitta med min bältros så ungen fick vattkoppor. Nästa gång tänker jag smitta med en förkylning som ger böldpest.

Your most macho trait?
Jag rakar mig inte varje dag.

The longest relationship you’ve ever had?
Inne på elfte året nu. Ja, om min förföljare inte gett upp. Fick ju ett mejl om att vi var förlovade. Aldrig träffat henne.

Your most embarrassing thoughts?
När jag som något yngre trodde att båtflyktingar från Vietnamn kom över Östersjön i sina små båtar.

Your most shameful moment?
Jag råkade radera en hel databas med tusentals patientuppgifter. Datateknikerna fick slita hårt men lyckades återställa alla förlorade data.

THIS/THAT...

Bath/Shower?
Dusch. Har inget badkar.

Markers/Crayons?
Det som fungerar bäst för stunden.

Pens/Pencils?
Pennor. Blyertspennor.

Jelly/Cream Cheese?
Usch, inte jelly åtminstone.

Bagel/Toast?
Rostat.

FIRSTS...

First credit card you had?
Jag har ett kreditkort som jag aldrig använder.

First loan you got was for?
Faktiskt, en bil.

First paycheck was for how much?
4 400 kr netto. Året var 1988. Min första månadslön. Sommarjobb och sånt minns jag inte.

First time you had stitches?
Återigen, 1988. Opererades för misstänkt testikeltumör.

First time you went to the hospital for something?
När jag bröt armen 1981.

LASTS...

List everything you ate in the last 24 hours?
Öh, det jag minns:
- flingor med mjölk
- ostfralla och latte
- en korv i bröd
- hemgjord söndagspizza (fortsätter på den i morgon)

Last thing you used a credit card for?
Alltså, jag använder ju inte kreditkort. Bankkortet använde jag när jag betalade ovan ostskivor, fralla och latte.

What was your job previous to the one you have now?
Samma titel sedan drygt 18 år, två arbetsgivare. Innan dess var jag kontorist, eller nåt. Jag hade nog ingen direkt titel. Var något mellanting mellan kontorist, växeltelefonist och kontorsbiträde/-vaktmästare.

Last thing you celebrated?
Här ska inte firas!

Last time you were at a sports bar?
Över min livlösa lekamen!

FINISH...

My greatest weakness is…
Jag är för trött för att bry mig när det gäller bagateller.

I wish I was…
Hårigare.

Three things I wouldn’t do for a million dollars are…
Byta kön. Lämna Gazzy ensam mer än ett halvt dygn. Prova metamfetamin.

The oddest thing I’ve ever put in my mouth is…
Kisses baktass. Fast det är hon som stoppar in den i min mun när vi båda sover.

Är det slut på frågorna nu? Då ska jag äntligen få lägga mig, tre kvart senare än tänkt.

Rekordinspelningar

October 17th, 2010

Varje söndag går jag igenom tv-tidningen för att se vad jag vill titta på kommande vecka. Egentligen är det önsketänkande att jag skulle se allt det jag tänkt. Nästa vecka är det 22 program och ungefär lika många timmar. Eftersom jag aldrig hinner titta på tv är jag optimist och programmerar dvd-recordern för alla programmen. Får jag ett par minuter över sätter jag mig ner för att titta igenom.... öh, månadens inspelningar. Fyra timmar per vecka brukar jag få ihop till att se inspelningarna.

För ett par veckor sedan började jag titta på Våra bästa år igen (såg inget i somras). Ett halvt avsnitt, sedan har jag timmar inspelade. Hur lös jag det? Jo, när jag har cirka 15 timmar Våra bästa år så tittar jag på senaste programmet. Ser jag då att jag inte missat något i handlingen, är det bara att radera de äldre 14 avsnitten. Har jag missat något spännande (jo, det kan vara spännande) så snabbspolar jag 3x hastigheten igenom inspelningarna. Då är det ljudlöst och utan textremsa. Märkligt nog hinner man ändå se vad det handlar om.

Nu skulle man kunna tro att jag kan pusta ut efter en arbetshelg, men nä. Arbete i morgon också. Som om inte det vore nog så påbörjar jag nu också hemtentan under en veckas tid. Kul, eftersom jag fortfarande inte läst två av böckerna (de enda två obligatorisaka böckerna). Så jag lär inte hinna titta på något av mina inspelningar. Sömn...? Nja, kanske.

Megatrött och megagnällig

October 16th, 2010

Att vara så förtvilat trött. Det är obeskrivligt. När sömn inte är nog. När vila inte är nog. När ingenting hjälper. Det är därför jag kör på dygnet runt med jobb och studier - för det kvittar. Även om jag hade varit sängliggande dygnet runt skulle jag inte bli piggare. Och jag blir inte piggare av att vara igång heller. Konstant i botten, trötthetsbotten. Så är det att leva med det vanligaste symtomet för ms. Tabletter finns men jag kan inte säga att de har effekt - möjligen motsatt effekt då jag tar ut mig ännu mer.

Eller börjar jag bara bli för gammal? Kanske kombinationen ålder och ms? Jag vet inte. Arbetshelgerna börjar bli extrema oavsett hur mycket där är att göra. Jag fick ett erbjudande för ett tag sedan att ge upp arbetshelgerna, men jag tackade nej av löneskäl.

Hemkommen efter jobbet i dag gick luften ur mig totalt vilket inte kan anses som något positivt då arbetshelgen bara kommit halvvägs. Lyckligtvis har Gazzy en bra period och kan roa mig, trots tröttheten, genom sina upptåg.

Nu börjar jag åter fundera på om jag orkar med studierna. I dag har jag beställt litteratur inför delkurs nr 6. Ska jag verkligen läsa till våren? Tveksamt om jag ska börja pendla i jobbet fem mil en dag per vecka. Om det nu blir av. Våren behöver jag inte ägna åt studier då jag redan har de antal poäng som krävs för att fortsätta nästa höst - förutsatt att jag klarar höstens två tentor.

Jag har lätt för studier, har lätt för att ta in utan att för den del lägga ner den tid som förväntas till att läsa på fritiden. Men när jag är så här trött? Och jag känner mig alltid pressad och stressad inför tentorna, långt i förväg. Svårt att få ihop tiden. Svårt att få tag i litteraturen. En ledig vår hade inte varit dumt, även om pendlingen inte blir av. Samtidigt är jag envis och vill ständigt mer. Så jag lär fortsätta studierna till våren. Trots allt. Om jag håller ihop. Förr eller senare kommer jag att gå in i någon vägg som satts upp. Är det ms-väggen får jag problem. Riktiga problem.

Negativt och depressvit. Så uppfattar jag dagens bloggtext, men det stämmer inte. Jag är bara trött och ärlig. Det är väl därför jag alltid är så ärlig - jag orkar inte ge sken av något annat.

Nu när jag har resten av kvällen kvar, vad ska jag då göra? Mat hade nog varit nödvändigt, men... jag orkar inte. B)

Förändringsbenägen

October 15th, 2010

Twittrar, bloggar, mejlar och skriver på Facebook. Jag minns inte vad jag skriver var. Jag vet heller inte riktigt vilket jag tycker bäst om. Alla delarna fyller olika funktioner, men det hade varit lättare att bara befinna sig på ett ställe. Man skulle kunna tro att detta är ett i-landsproblem, men jag tror inte det. Internet finns överallt.

Det är dags för en arbetshelg. Just nu är där väldigt mycket oro på jobbet - åtminstone tror jag det. Själv känner jag mig väl inte särskilt utsatt, men stora omorganisatoner är på gång samt att folk kommer att bli av med sina jobb. Det enda jag inte vet är vilken roll jag kommer att få, eller när. Det kommer inte att vara som i dag åtminstone. Kanske det är bra att där finns de som drar i mig och vill ha mig till sig. Andra efterfrågar min outnyttjade kompetens. Det enda negativa just nu är att jag eventuellt måste börja pendla till annan stad en dag per vecka efter årsskiftet. Fem mil är inget avstånd men enligt flärdtjänsten får jag inte åka två kommuner bort. Men jag vet inte om jag får denna förändring på jobbet. Än. Men något är på gång. Som trots allt är positivt. Jag gillar förändringar och ser oftast positivt på det. Jag är absolut inte rädd för förändringar. Förändringar är stimulerande och det är något jag kräver mycket av. Jag blir fort och lätt uttråkad.

Låt mig sova

October 14th, 2010

I dag har jag sovit väldigt gott förutom när en rekryterare ringde mig. Dock vägrar jag säga upp en fast tjänst för att arbeta i tio veckor. Mitt svar:

[youtube]pc0mxOXbWIU[/youtube]

125 % i 125 km/h

October 13th, 2010

Av någon mystisk anledning är jag helt slutkörd. För ovanlighetens skull så sover jag väldigt gott och tröttheten verkar inte ha med ms att göra eller förra veckans förkylning. Då åtstår bara "för mycket arbete". Det är mycket nu.

Om två veckor påbörjar jag min tentaskrivning och jag har oroat mig en del över att jag inte läst tillräckligt eller i den omfattning jag borde ha gjort. I dag fick jag dock veta att jag inte behöver den där boken som jag omöjligt kan få tag i, då man beslutat att inte ta med den på tentan. Vi hinner nämligen inte uppfylla läroplanen med föreläsning/genomgång med nämnda bok. Det känns riktigt bra. En annan bok jag inte får tag i är dessutom frivillig läsning, och varför vara överambitiös? Jag har inte tid med sånt. Full rulle 125 % räcker för min del.

Hur orkar jag? Äh, det vet jag inte om jag gör. Jag låter det bara rulla på. Förresten fick jag i dag lära mig att utbildning är bra ur ett hälsoekonomiskt perspektiv. Man blir friskare och mår bättre av att utbilda sig. Men det är inget jag känner av i dag...

Egenheter

October 12th, 2010

Gazzy är en bedårande liten kisse och det sa jag också till henne i dag när jag kom hem från jobbet. Men jag vet inte om det är så bra att hon har så kalla tassar. Hon vägrar att gå på mattor om hon kan undvika det. Ett exempel:

Nu hemkommen slog jag mig ner vid datorn i sovrummet. Gazzy stod på köksbordet* men såg mig genom hallen som förbinder kök och sovrum. När jag kallade på henne kastade hon sig ner från köksbordet för att rusa in till mig vid datorn. Men inte genom hallen. Hon valde omvägen via vardagsrummet. På så sätt undvek hon mattan i hallen.

Okej, där finns lägen då hon älskar mina smakfulla mattor som pryder våra golv. Det är när hon ska kräkas. Ibland viker hon ihop mattan och stampar ovanpå med en framtass. Fast det är nog mer om hon råkat tappa en liten bajskorv som lossnat från den långa pälsen.

* God utsikt - då kan hon hålla koll på var jag är.

Damen som vet hur hon vill ha det

October 11th, 2010

Gazzy gillar att hålla om mig. Så mycket hon nu kan omfamna.

Klorna åker bara fram om jag försöker dra mig undan, för hon vill verkligen att hålla om mig. Först när hon somnar kan jag lirka mig loss. Ibland lyfter hon mitt finger med tassarna för att gnugga nosen (med mitt finger) som tydligen är väldigt gott.

Kall och full

October 11th, 2010

Det börjar bli kallt om fötterna. Åtminstone inomhus hemma då jag alltid går barfota. Vilken tur att jag äger ett par sockar sedan 25 år tillbaka. En dag kommer de att bli stylish! Sanna mina ord!

Annars går jag mest och oroar mig över min dator där hårddisken börjar bli full.

Visst måste jag köpa ny dator? Visst?

Läshelg

October 10th, 2010

Om två veckor ska jag påbörja min hemtenta, en tenta jag skriver hemma under en vecka innan jag lämnar in den. Jag har läst alltför lite. Okej, jag läser men inte i den omfattning jag borde. Hemtentor är svåra då man måste resonera fram sina svar. I en salstenta är det bara att skriva ner svaren på frågorna. I dag kontrollerade jag också vad som hänt med den saknade boken som jag beställde i början av september och som jag skulle haft 29 september. Enligt biblioteket är den under transport. Så har jag tur kan jag hämta boken på onsdag innan jag går på föreläsning.

Har jag lärt mig något av det jag läst i helgen? Nej, det vill jag inte påstå. En artikel handlade om kostnadseffektivitet kontra evidensbaserad medicin, och som vanligt stod det att det är tveksamt att behandla hiv, heptatit och multipel skleros. Dyrt och förmodligen meningslöst. Inget nytt med andra ord. Det artikeln dock belyste var att det inte räcker att mäta med hjälp av kostnadseffektivitet eller evidensbaserad medicin. Dock är det de två måttstockar som är populärast då de attraherar profession och beslutsfattare. Kostnadseffektiviteten är det beslutsfattarna stirrar sig blinda på, och evidensbaserad medicin det läkarkollektivet sluter upp bakom.

En intressant iakttagelse var att evidensbaserad medicin handlar om genomsnittspatienten. Ganska självklart, men inget jag tidigare funderat närmare på. När man gör studier, t.ex. i nya behandlingsmetoder, nya ingrepp, nya mediciner och så vidare, så är där parametrar som aldrig ingår. Fokus ligger på en sjukdom, men man studerar inte om där är skillnad på ålder, kön, etnicitet, andra sjukdomar, andra pågående behandlingar. Därför leder evidensbaserad medicin till att man bara känner till resultatet för en genomsnittlig patient där alla tidigare nämnda faktorer ingår. Behandlingen kanske inte alls fungerar på en äldre multisjuk svart kvinna, åtminstone inte i samma utsträckning som för en ung vit man. Detta är en kritik som alltid funnits, som jag känt till, men inte funderat närmare på. Får det konsekvenser? Nej, troligen inte. Även om läkarkollektivet förespråkar evidensbaserad medicin så är det ändå deras bedömning öga mot öga som avgör om en ny behandlingsmetod ska sättas in på patienten, oavsett vad den evidensbaserade medicinen säger. Så varför finns då evidensbaserad medicin om den är så osäker och kanske inte används i den omfattning som en studie kommit fram till? Jo, professionen måste stå enad och stark för att stå emot beslutsfattarnas kostnadseffektivitet. Det enda professionen kan komma överens om är just evidensbaserad medicin. För där finns inget bra sätt att räkna ut om en behandling är korrekt eller är kostnadseffektiv där resurserna är begränsade. Tja, det skulle väl i så fall vara QUALY. Som är nästa sak jag måste läsa in i veckan som kommer.

Never ending story

October 9th, 2010

F?r elva ?r sedan skrev jag f?ljande h?r:

Hur l?nge ska man forts?tta skriva dagbok p? n?tet? N?nstans borde det v?l komma till ett slut? Jag k?nner att jag inte vill sluta skriva. F?rdelarna ?verv?ger nackdelarna. Och min skrivarlust f?r sitt utlopp (h?ll p? att skriva upplopp - och det ?r det emellan?t). *ler* I stort har jag skrivit en m?nad i taget. L?ngre har jag inte planerat. Nu har jag satt m?let den 15 februari tjugohundra (2000) Tv? anledningar; d? har jag skrivit dagbok ett ?r och dagen efter fyller jag 30. Vad det nu har med saken att g?ra, men l?ter som en fin avrundning. Fast vad vet jag idag? Kanske dagboken skrotas redan i morgon (troligen inte) eller s? forts?tter jag efter mitt m?ldatum. Who knows? Livet best?r av nya m?l och utmaningar. N?n g?ng m?ste man g? vidare...

Visst, jag forts?tter och jag har dessutom passerat 40. Men just i dag k?nns det inte (heller) som om jag har n?got att s?ga. Men sluta skriva? N?...

Svårt höja blicken framåt

October 8th, 2010

Innan jag lade mig vid midnatt skrev jag föregående inlägg här i bloggen. Därefter hade jag mardrömmar. Hela dagen i dag har jag varit låg, på gränsen till deprimerad. Många tankar och funderingar om varför det blev så som det var. Självklart når man inga lösningar på det, då man bara kan gå vidare. Att blicka tillbaka kan vara tungt, och meningslöst.

Jag skrev också ett twitterinlägg i går.

Såg äntligen filmen Capote. Fy, vilken hemsk liten människa! Lika beräknande som jag.

Sista meningen stämmer i ett avseende. Särskilt när man inkluderar texten från i natt. En överlevnadsstrategi. Kanske beräknande är fel, men jag har lärt mig att anpassa mig till rådande situation, till den person jag har framför mig. Nej, beräknande är absolut inte rätt ord! För när jag hör det ordet associerar jag till någon som verkligen är beräknande och svänger kappan ordentligt.

Jag ska försöka ta mig ur träsket i dag eller i helgen. Varför började jag gräva i det med mitt inlägg från natten?

Blir det bättre?

October 8th, 2010

It gets better project på Youtube växer. Små videosnuttar där (mestadels) homosexuella karlar, kända som okända, förklarar att mobbningen under uppväxtåren blir bättre och att man ska uthärda. Detta efter ett antal självmord i USA skett där killar i (yngre) tonåren tagit livet av så då det blivit för tufft. Jerry hakade på trenden för någon dag sedan, men efterlyser fler svenska videosnuttar.

Jag tycker att detta är mycket beundransvärt. Vuxna förebilder mot mobbning behövs. Särskilt från dem som vet hur utanförskap kan förgöra människor, men också gör en stark, modig - och vuxen.

En av filmerna jag sett (minns inte vilken) hade en fin beskrivning. Som skolungdom är vi ett kollektiv och mobbning uppstår lätt. Men det betyder inte att det är något bestående. Som vuxna blir vi mer individer och behöver inte alls ha skolårens kollektiva tänkande som ett rättesnöre för vad vi tycker, tänker eller agerar utifrån. Därför blir det också bättre. Ett tips i samma video som jag är lite skeptiskt till, men som jag absolut förstår, är att man i skolan ska anpassa sig till den kollektiva normen och inte sticka ut. Fördelen är kanske fysisk överlevnad (med tanke på självmorden), men hur är det med den mentala överlevnaden? Jag skulle nog vilja tillägga att man måste få vara sig själv och sann mot sig själv någonstans. Bland vänner man litar på. Med familj som stöttar. Eller men annan/andra där man får utlopp för sin personliga utveckling.

Det jag hade tänkt skriva om har jag nästan glömt. Själv gör jag ingen motsvarande videosnutt även om jag kan känna igen mig. Mobbningen var dock utav annan karaktär när jag växte upp. Den hade ingenting med sexualitet att göra. Den handlade enbart om.... Öh, jag minns inte vad man kallade mig för. Tjockis? Jag minns inga andra öknamn. Det jag istället minns är utanförskapet. Att aldrig få vara del av en gemenskap. Att aldrig ha kompisar i skolan. Det märkliga är att de som inte ville kännas vid mig under skoltid umgicks jag frekvent med på min fritid. Åtminstone tills det var dags att börja ta på disco. Då ratades jag även på fritiden och jag blev plötsligt väldigt ensam.

Hur tog jag mig ur detta? Min motfråga - har jag någonsin tagit mig ur det? Jag blev vuxen. En asocial vuxen. Nej, det stämmer kanske inte med asocial, för jag är väldigt social. Men jag har svårt för att umgås med andra på ett privat och personligt plan. För jag är väl fortfarande rädd för att bli ratad.

Plötsligt inser jag att detta inte hjälper. Jag har inga uppmuntrande ord att ge dem som mobbas i dag, oavsett anledning. Jag blev starkt men tror att jag alltid varit det, att det är ett personlighetsdrag. Det är inte positivt då jag i många fall är känslokall (inte känslolös). Kanske jag också har ett drag av förakt genom mina erfarenheter? Relationer är inte allt, för jag har aldrig kunnat lita på mina relationer. Där har alltid funnits ett bäst före-datum. Som satts på mig. Åtminstone känns det så efter det jag varit med om. Två förlorade relationer har jag genom åren sörjt. Sörjt väldigt svårt även om jag kommit över det nu. Men spåren finns kvar.

Kanske det är så att jag fortfarande bearbetar det jag varit med om. Mobbning är mer än glåpord. Det är också vad man uppvisar i bemötande, eller brist på bemötande. Som jag tidigare sagt (tidigare under åren i bloggen), så är jag sällan lyssnad till. Det verkar väldigt lätt att ignorera mig, inte ta mig på allvar. Varför vet jag inte riktigt. Eftersom det fortsätter år efter år, så måste det var någon egenskap hos mig som får den effekten. Dock måste jag säga att det blivit bättre. Med stigande ålder har man börjat ta mig på allvar även om jag fortfarande måste bevisa allt jag gör eller säger. Eller handlar det mer om att man har fördomar mot mig p.g.a. min vikt? Ingen aning.

Klart det blir bättre! Ungefär som grader i helvetet. Åtminstone om jag ser till mitt eget liv. Frågan är vilket ansvar jag själv haft.

Avslutande ord: Jag tror kanske inte att mobbning allena gjort mig till den jag är. Man går inte glömma dödshoten. Flykten. Alkoholismen. Övergivenheten. Som också är svek, precis som mobbning. Ack, där har varit så mycket svek...

Jag har det *onämnbara* fullt

October 7th, 2010

Varför försöker jag ens planera mina dagar? Jag åkte till jobbet p.g.a. att jag kände mig pressad av att vara hemma och sjuk (men jag är frisk i dag). Tre stora arbetsuppgifter hade jag att göra. Två av dem fick jag skrota då jag fick två andra urakuta uppgifter att lösa.

Märkligt att ingen ringer mig på jobbet. Förutom i dag då. Det ringde i alla tre (mobilen, den bärbara och den statinära) telefonerna. Gör det verkligen så mycket att jag stannar hemma en ynka dag med en sketen förkylning?!

Nej, nu måste jag råläsa inför hemtentan om några veckor. Men jag är fortfarande orolig över att inte ha fått tag i en av böckerna. Den finns inte att köpa. På biblioteket stod jag som förstanamn på den utlånade boken och den skulle ha varit inne 29 september. Detta är min femte (kommande) tenta och jag har nog aldrig varit så här stressad tidigare. Jag känner inte att jag har koll på läget. Inte blir det bättre av att jag inte kunde närvara på gårdagens föreläsning. Dock har jag fått anteckningar mejlade till mig i dag, men det är diskussionerna som är värdefulla.

Jag gjorde åtminstone klart min föreläsning inför nästa vecka. Den jag själv ska hålla i på jobbet. En extra svår föreläsning som ställer högre krav än tidigare på mina åhörare. Det är nog det enda jag ser fram mot just nu.

Oläglig olägenhet

October 6th, 2010

Det händer inte mycket när man går hemma och är förkyld. Därför har jag tagit sikte på att återgå i arbete i morgon efter en dags sjukskrivning. Nja, jag har varit förkyld sedan i lördags och först i dag verkar förkylningen ha brutit ut, men febern är borta. Och det är högst irriterande att gå hemma när jag vet att jag behöver vara på jobbet. Okej, de klarar sig nog utan mig, men jag har "måsten" i form av förberedelser. I nästa vecka ska jag ge en föreläsning som jag inte påbörjat - det måste jag göra i morgon. Om två veckor ska jag på ett möte där jag i god tid före ska skicka ut ett dokument/arbetsmaterial som inte är klart - hög tid att göra det i morgon. I förra veckan fick jag listor som jag ska gå igenom och sammanställa samt skicka vidare, senast den här veckan - måste jag absolut göra i morgon. Som ni ser kan jag inte fortsätta att gå här hemma med en jobbig förkylning. Jag får ta med mig förkylningen till jobbet istället. Åtminstone under de timmar som det tar att genomföra mina måsten. Sedan har jag ändå fridagar fram tills på måndag, så jag får tid hemma ändå att frossa i min förkylning.

Hoppas jag inte är sämre i morgon när jag vaknar. För jag måste till jobbet.

Retorik

October 5th, 2010

Arbetslinjen har fått en ny retorik – den nationalekonomiska retoriken. Jag såg det under valrörelsen och jag såg det i dag under regeringsförklaringen. Tidigare har man fokuserat på att förklara att vi vill undvika bidragsberoendet och utanförskapet.

Varför man nu bytt retorik kan jag inte riktigt förklara. Fördelen är att man nu mer beskriver varför arbetslinjen är så viktig. Syftet med arbetslinjen har varit och är fortfarande den samma, men nu har man tydliggjort sitt resonemang och då i form av det som nationalekonomin talar om. Kort kan man säga att det hela går ut på vi har en välfärd vi vill bevara trots att resurserna är begränsade samtidigt som vi inte kan beskatta de få som är i arbete ännu mer samtidigt som vi vill ha ett högt (och stigande) BNP. Därför är arbetslinjen viktig tillsammans med att skatterna sänks. Målet är en nation i arbete som exporterar fler varor än man importerar. Företagandet är viktigt liksom de personer som får anställning i företagen. Det blir rotation i samhällsekonomin men det kräver en lägre beskattning så att vi kan konsumera och bidra till den nivå av välfärd vi valt att ha.

Ska man spetsa till det lite kan man säga att våra två viktigaste ministrar är Anders Borg och Maud Olofsson. Det är de som försöker ändra kurs för Sverige genom konsumtion och produktion – det enda som kan höja BNP och bibehålla en välfärd värd namnet. Det är därför bidrag inte får bli en inkomstersättning för arbetsinkomst. Det är därför skatter måste sänkas. Det är därför man pratar om arbetslinjen även om den mer är en ”konsekvens” av välfärd och BNP.

Jag tror att vi är på rätt väg. Är man i någon grad arbetsför ska man arbeta för att bidra till välfärden. Förändringen i socialförsäkringen var inte bara bra, den var nödvändig. Evig sjukskrivning och tvångspensionering är inte bra för varken människan eller samhället. Så många som möjligt måste kunna bidra till det fåtal som inte är arbetsförmögna. För denna typ av välfärd är en fruktansvärd ekonomisk belastning för samhället, men vi har sagt att det är värt pengarna. Och för att få in de intäkterna till staten krävs konsumtion och produktion, en arbetslinje.

Regeringens motståndare inser samma sak, men de vill öka skattetrycket och bevara människor i sjukförsäkringen. Varför förstår jag inte. Men också deras mål är välfärd genom högt BNP. Vilket är en ekvation som inte går ihop. För genom det resonemanget så behöver man inte arbete då där finns ett skyddsnät ändå i form av bidrag. Vilket förr eller senare kraschar när fler står utanför arbetsmarknaden än befinner sig i den. Det var dithän vi var på väg för fyra år sedan. Budgetmässigt var Sverige på väg mot konkurs. Vad annat skulle kunnat ha brutit den onda cirkeln?

På farmen

October 4th, 2010

Av någon anledning så är jag väldigt förtjust i mina kalvar i FarmVille. Jag undrar hur många varianter där finns?

  1. Chocolate Calf
  2. Brown Calf
  3. Green Calf
  4. Calf
  5. Pink Calf
  6. Holstein Calf
  7. Fan Calf
  8. Groovy Calf

Den gröna kalven kommer av kossan Bovine-09, utomjordiska gröna kossor som landade på farmen förra hösten. Så klart! När man mjölkar rosa kossor får man jordgubbsmjölk, chokladkossorna får man chokladmjölk från. Så klart! Allt är väldigt logiskt i FarmVille.

Tio år, del 2

October 4th, 2010

Som bekant flyttade jag till G?teborg utan att ha varken bostad eller jobb. Jo, jag lyckades f? tag i en bostad i tid med tanke p? att jag sa upp l?genheten i Kristianstad och d?rmed hade tre m?nader p? mig att hitta n?got nytt. D?remot s? var jag inte lika lyckosam vad g?ller att finna ett nytt arbete. Det fanns lediga tj?nster men jag fick aldrig n?got svar p? de ans?kningar jag skickade in. Till sist ringde jag den st?rsta arbetsgivaren, som jag dessutom hade skickat in X antal ans?kningar till, och fr?gade om d?r inte fanns n?got jobb n?gonstans? Detta var veckan innan jag verkligen beh?vde en inkomst. Jag hamnade hos en personalsekreterare som sa att hon hade h?rt ett rykte om att d?r fanns en ledig tj?nst inom en verksamhet. Jag fick ett telefonnummer att ringa till ber?rd chef. Jag ringde dit p? onsdagen, fick komma p? intervju p? torsdagen, fick veta att tj?nsten var min p? fredagen och b?rjade arbeta p? m?ndagen. M?ndagen den 2 oktober 2000. Och tio ?r senare ?r jag kvar. Jag har aldrig haft en s? l?ng anst?llning tidigare.

Fr?gan ?r vad som h?nder nu? N?got ?r p? g?ng. Jag riskerar att bli tv?ngsomplacerad (liksom alla mina kollegor).

Oj, jag h?r h?sthovar utanf?r mitt f?nster? Det ?r v?l den ridande polisen igen. H?stspillning brukar vara bevis f?r det. Jag vet inte riktigt syftet med ridande polis p? ett ?de torg mitt inne i en storstad. ?r det A-lagarna man hetsar med h?starna?

En förälskelse?

October 3rd, 2010

Min nya dator har jag haft i snart ett år.... Trodde jag! I över två år har jag haft min senaste dator. Tiden går fort när man är sönderstressad. I vilket fall som helst har jag med några smärre och övergående problem överlevt Windows Vista. Barnsjukdomarna som fanns inledningsvis är borta och Vista fungerar riktigt bra. Ändå är jag inte nöjd - varken med datorn eller Vista. Det som saknas är upplevelsen. Den där "dazzled and amazed"-upplevelsen man hade när man köpte sin första dator 1996 med Windows 95. Jag saknar den känslan.

Därför känns det inte så nödvändigt att köpa ny dator så länge jag har någon som fungerar (alla mina fem datorer fungerar). Frågan är vad som istället kan ge känslan av "dazzled and amazed"? Det är en underbar känsla. Hm, jag borde kanske börja gå lite mer frekvent på krogen?

Förresten - väldigt off topic: I dag är det tio år sedan jag började nuvarande tjänst på jobbet. Mer om det i morgon.

Alla har vi väl fått ett nackskott?

October 2nd, 2010

Vilka förväntningar jag hade inför denna lediga helg! Jag hade tänkt råplugga, shoppa, kanske flytta runt på lite saker här hemma (stuva om i skåpen för att göra bättre plats). Men tyvärr, livet händer hela tiden. Förutom att jag har halsont och är lite allmänt preförkyld, så har jag fått en kombination av nackspärr och ryggskott (nackskott??) som gör att jag inte kan vrida på huvudet eller höja armarna. Så där sket sig allting direkt vad gäller mina storslagna planer för helgen. Räddningsaktionen består i att hålla mig varm och kanske undvika virusutbrott så att jag kan arbeta normalt i nästa vecka. Jobbet för allt, och allt det där... Men det är i stunder som dessa (med ryggspärr, låter bättre än nackskott) jag saknar ett badkar att sänska ner min brutna lekamen i. Ett riktigt varmt bad. Men hur jag skulle komma i eller ur ett badkar vet jag inte, så det är lika bra att det stannar vid fantasier.

Hypokondrikern i mig kopplar ihop nackstelheten med petekierna. Absolut, det måste vara dödlig hjärnhinneinflammation. Tur att två Panodil verkade hjälpa...

Semestervecka med en arbetsdag

October 1st, 2010

Min semestervecka innehöll en arbetsdag - dagen som varit. Jag suckade tungt när jag klev in på jobbet och utbrast: "Äntligen veckans sista arbetsdag"! Av någon anledning var det inte populärt. Och jag som anser ironi och sarkasm vara humorns enda byggstenar.

I dag blev det klart - jag ska arbeta nyårsafton. I år har mitt schema lyckats missa hela jul- och nyårshelgen, så jag ställer istället upp för de som vill vara lediga. Jag är väldigt arbetsvillig inom de givna ramar som finns, d.v.s. jag får inte arbeta extra men jag kan byta arbetsdagar med mig själv om jag vinner något på det. I det här fallet storhelgstillägget. Jag vill påstå att en majoritet uppskattar att jag inte har ett socialt liv utan kan välja arbetet framför allt. Även om jag hade haft ett socialt liv så hade jag valt att arbeta röda helger. Det ger mig mer att vara ledig i veckorna. Kunna shoppa utan att trängas med andra en helg. Kunna uträtta ärenden typ kontakta myndigheter och så vidare.

När jag ändå pratar arbetsschema. November kommer att bli märklig med arbeta en dag, vara ledig en dag, arbeta en dag, vara ledig en dag, and so on. December kommer också att bli schemamässigt märklig - sexdagarsveckor kontra lediga hela veckor. Jag får se hur jag klarar av detta då jag har svårt att vara flexibel beträffande arbets- och vilocykeln.

I allt detta schemakaos så kom jag nu plötsligt att tänka på mina studier - hur passar de in i allt detta? Jag vill inte tänka på det.

Omkörd

September 30th, 2010

Äntligen har Lady Gaga gått förbi David Guetta i min spellista på Spotify!

Det tog mig ett år att passera Guetta som jag spelade väldigt mycket förra sommaren och vintern. Med skiftet av placeringarna vill jag visa min goda musiksmak.

Insikten

September 29th, 2010

Det börjar ta sig. Tre år efter inköpet har jag (med stor hjälp) monterat ihop en tavla jag köpt på Ikea. Den är 200x140 cm och man fick själv montera den på stålram. Inte lätt. Anledningen till att det dröjt tre år beror på att jag inte haft någon lämplig vägg. Efter lite ommöbleringar fick jag plötsligt en gipsvägg fri till tavlan. I sovrummet. Så nu kan man säga att jag har sjöutsikt.

Tyvärr blev jag skadad i arbetet med att sätta upp tavlan. Skruvar till gipsvägg kräver väldigt mycket muskelstyrka. Skruvmejseln har handflått mig. Men det var värt besväret (skadan) att äntligen få upp tavlan som trots allt gick på cirka 2 000 kronor.

Andra problem som dök upp efter arbetets gång:
- Monteringsanvisningen var försvunnen. Fanns inte att ladda ner från Ikea, men genom ett medlemskap i ikeafans(dot)com så fick jag tag i en kopia.
- Gipsväggsskruvarna försvann efter inköpet i går. Fann dem under en hög med tidningar.

Memo to self: Montera ingenting från Ikea, anlita hantverkshjälp även för den enklaste varan!

Att hänga med

September 28th, 2010

Det är dags att köpa en ny engelsk ordbok. Språk ändras över tid och min ordbok trycktes 1987 (första upplagan 1964). Boken var relativt nytryckt då jag köpte den 1988-06-27 för 149 kronor. Jo, jag vet detta då jag skrivit det i ordboken.

Anledningen till att jag är så skeptisk till min engelska ordbok beror på ordet gay. Det är en bra måttstock. Står där "glad, munter; ljus, bjärt; lättsinnig", kan man lika gärna kasta den. Särskilt om boken är tryckt 1987 med tanke på att betydelsen redan då inte längre fanns.

Av samma anledning kan man kasta SAOL om sambo står för "hälften neger, hälften indian" och inte är en förkortning av sammanboende.

Språk förändras.

Ingen bäddning

September 28th, 2010

Det känns inte läge att kasta på sängöverkastet i dag.

3.3.3

September 27th, 2010

Förhoppningsvis märker ingen att jag uppgraderat mitt bloggskript från 3.3.1 till 3.3.3. Verkar något inte fungera, så meddela mig. Egentligen hade jag inte tänkt göra någon uppgradering då 4.0.0-alpha snart kommer i skarp version, men jag får så mycket spamkommentarer. Kanske inte uppgraderingen hjälper, men det har hjälpt tidigare.

Bot och förklaring på korta inlägg

September 26th, 2010

Man kan utläsa ur blogginläggens längd när jag har haft arbetshelg. Det betyder att jag presterat tillräckligt med text i jobbet. Jämfört med en normaldag mitt i veckan tvingas jag prestera mer än 150 % om man räknar antal journalanteckningar. Tydligen är jag dessutom högpresterande* vardagar, så jag vet inte vad man då ska säga om helgerna. Annat än att de skapar fysisk värk i mina lemmar och att jag är mentalt slutkörd. Mer än vanligt, alltså.

Förresten. På tal om att skriva. Väldigt ofta skriver jag < och >, mindre än och mer än. Det ingår ofta i medicinska texter. Jag har inga problem att särskilja dem åt när jag skriver. Min åsnebrygga** är att på tangenten är mindre (än) underst och mer (än) överst. Om det är logiskt vet jag inte, men det fungerar. I förstaklass fick jag lära mig något om ett krokodilgap som jag aldrig förstått. Men att läsa tecknen och säga vad som är vad har i alla år varit en omöjlighet. Tills härom dagen. Ser man på tecknets vänstersida ser man på < att det är slutet. Och att till vänster på > är det öppet. Mindre än <, mer än >. Så. Självklart!

Förresten igen! På Facebook skrev jag för någon dag sedan om att jag köpt ett rosa lakan. I kväll var det premiärbäddning. Missnöjd. Det är skrivet med tusch på mitt rosa lakan. Att det är 180 cm brett. Och inte på någon kant som ska vikas in under madrassen. Tyvärr såg jag inte detta förrän jag hade tvättat lakanet - något jag alltid gör med sängkläder då jag inte litar på dess renhet. Men jag tycker att det var väldigt hjärndött att skriva med tusch på ett lakan, vem som nu gjort det.

* Enligt kollegor och arbetsgivare. Själv ställer jag mig fortfarande tveksam till det påståendet, men allt är väl relativt och i jämförelse.
** Enligt ordlista betyder det ungefär att man är mindre begåvad och behöver hjälp med att komma ihåg - t.ex. barncyklar med grönt handtag till vänster och rött till höger för att skilja mellan vänster och höger.

Kortare än en twittring

September 26th, 2010

Oj, jag trodde att jag hade bloggat i dag. Nu har jag gjort det.

Elva år

September 25th, 2010

Det är inte ofta jag skriver chockerande nyheter i min blogg. Men här kommer en:

Jag har inte tittat på Våra bästa år (Days of our lives) på flera månader!

Japp, jag har gett upp. Kanske det bara är tillfälligt, men jag hinner inte titta på tv.

Järnet

September 24th, 2010

Veckan har varit lite väl fysisk och överaktiv för min del. Smärtorna känns inte särskilt stimulerande och tillför inget positivt i mitt liv. Tänka sig. Just nu kan jag bara hoppas på ett mirakel eftersom arbetsveckan ännu inte är slut på långa vägar. Jag har inte tid att hämmas av smärtorna, de får inte hålla mig tillbaka.

I övrigt... Ingenting. Jag kommer inte på något att säga.

Here we go!

September 23rd, 2010

Efter de senaste två dagarna känns det som om jag fått input overload. Risken är att all information förvandlas till antimateria och huvudet imploderar på mig. Risken känns överhängande. Därför kommer min semestervecka väldigt lägligt i nästa vecka. Men innan jag genomför den omstarten av hela systemet kanske jag bör få ner allting på papper eller nåt? Det som hänt är att jag fått gensvar på jobbet beträffande mina kunskaper och nu fått större ansvar där min kompetens efterfrågas på en helt ny nivå. Det gör mig mer splittrad än någonsin eftersom ingenting lyfts bort när nytt tillkommer. Det som då oroar mig är att allting istället blir halvdant (katastrof!). Vilket fruktansvärt personligt misslyckande! När allting faktiskt tyder på en positiv utveckling där måluppfyllelse ligger inom räckhåll.

Spännande och stimulerande.

Social kontra sociala medier

September 22nd, 2010

Avdelningen manlingt och kvinnligt?

Ingen uppskattar rasten på universitetet. Ingen går ut, fikar eller röker. Alla sitter kvar under de tjugo minuter rasten varar. Men vad är det som gör att alla kvinnor börjar prata med varandra och alla män sliter fram mobiltelefonerna för att surfa på nätet, spela spel eller sms:a? Själv gör jag varen det ena eller det andra. Jag observerar istället dynamiken där jag står lutad mot en vägg då jag får så ont i ryggen av de statliga stolarna som inte är anpassade till någons rygg.

Vardagsblogg

September 21st, 2010

Under fyra dagar har jag skrivit om politik. Ett ämne jag inte brukar skriva om, men det var kul som omväxling. Märkligt nog så betyder det inte att man missat något i min vardag. Vardagsbloggen har fått stå tillbaka men där har inte hänt så mycket. Åtminstone inte sådant jag kan skriva om. Det jag kan säga är att jag visats uppskattning. Jag har fått ett kvitto på att jag gör någonting rätt. Det var väl på tiden?

Anledningen till att det inte händer så mycket just nu i min vardag beror på att jag hamnat i en extrem sömnfas. Antingen sover jag inte på veckor, eller så sover jag dygnet runt. Jag vet inte vilket som är värst. Båda alternativen betyder överdriven trötthet, men kanske det ändå är bättre att kunna sova även om det inte hjälper något.

Lite pressad är jag nog allt. Att ha mycket att göra bekommer mig inte, men alla dessa deadlines! Därför är det ganska skönt att min höstsemester snart infaller. Då får jag tid till att samla mig.

Fel vägar

September 21st, 2010

Något är väldigt fel när man inte kan bemöta SD:s politik utan att attackera eller provocera dem. Det är något som stärker dem. Vi spär på deras offermentalitet och fiskar framtida röster åt dem. Alla de som känner sig tveksamma eller nyfikna på SD väljer deras led för att visa att det inte är okej att gå till omotiverad attack. Nej, omotiverat är det kanske inte när man ser vilken typ av politik SD bedriver, men de som säger sig värna om demokrati tar till odemokratiska medel. Kan man inte argumentera för sin egen sak ska man inte attackera andras, om än dåliga, argument.

Det känns väldigt märkligt att SD får Säposkydd p.g.a. hotbilden. Om hotbilden inte är extremhögern... Fundera lite på det.

Även om jag inte på något sätt, i någon aspekt, delar SD:s politik mer än att jag skulle älska Ohly och likmaskar (varken älskar eller hatar - de har fått sig en uppgift tilldelad), så måste vi fortsätta arbeta för respekt*, åsiktsfrihet och en demokratiskt anda. Kanske Åkesson borde börja skandera "I'm here, I'm queer, get used to it"? För de är här. Tillräckligt många människor ville ha in dem i riksdag, landstings-/region- och kommunfullmäktige. Bemöt dem på ett demokratiskt sätt med sakargument för egen sak, inte svaga argument emot. Låt er inte provoceras till att sänka er till osakliga påhopp. Tyvärr tror jag att vi också kommer att få se en del fysiskt våld - varför är annars Säpo inkopplade?

* Respektera även meningsskiljaktigheter. Själv kanske jag inte låter så respektfull, utan kan anses raljerar. Men jag har en åsikt som är mer än "protestera för protestens skull".

PS! Något jag skrev på Facebook i natt:
Åh, Gud! *yrvaken* Drömde att jag arbetade för SD som rådgivare med damage control där jag försökte lära dem grundläggande demokrati utan större framgång där jag till sist var så arg att jag skrek. Vaknade av huvudvärk.

SD har blivit mångas huvudvärk.

Dagen efter - valanalysen

September 20th, 2010

Varf?r v?grade Ohly g? in i sminklogen under g?rdagskv?llens valvaka i SVT bara f?r att ?kesson var d?r? Kommunister och nazister gjorde ju gemensam sak och samarbetade under Andra v?rldskriget d? de b?da hade m?let att utrota judar. De har en gemensam grund att st? p? - brottet mot m?nskliga r?ttigheter. Skulle det p? n?got s?tt ha f?r?ndrats?

Sj?lvklart vill inte Sahlin avg? som partiordf?rande - hon har fortfarande en chans att bli statsminister om det blir nyval p.g.a. den politiska r?ra som uppst?tt. S? snopet det skulle vara om hon d? avgick ett par veckor f?r tidigt. Partikamraterna ute i landet f?respr?kar en avg?ng, men hon kl?nger sig envist fast. Kanske f?r att opinionen v?nt i slutet av valspurten och hon har segervittring fortfarande. Men ?r hon enda belastningen f?r partiet? ?r inte Ohly en st?rre belastning?

Spr?kr?ren ?r lite v?l arroganta i sina uttalanden om att inte st?dja Alliansen f?r att skapa enighet i riksdagen. Trots allt s? ?r Milj?partiet ett mittenparti som inte v?ljer ett block framf?r det andra ute i landet. Spr?kr?ren ?r ganska ensamma om att s? kategoriskt s?ga nej till ett samarbete. De ?r sprungna ur h?gern men har f?r vana att s?ka samarbete med de som har n?got att erbjuda i form av inflytande och makt. S? fr?gan ?r hur l?nge de officiellt s?ger nej. Om Wetterstrand g?r in i Alliansen blir hon per automatik vice statsminister vilket m?ste sm?lla h?gre ?n ett spr?kr?r, vilket ?r en titel hon snart f?rlorar. Som vice statsminister har hon en makttitel i fyra ?r.

De ?r lite konstiga i den r?dgr?na r?ran. Tanke och logik ?r n?got som inte fastnar p? dem ens om man kastade det p? dem.

Jag finner det intressant, denna parlamentariska r?ra som uppst?tt. Hur de (Allians och r?dgr?na) ?n v?nder arslet s? har de SD d?r som verkar vilja penetrera s? m?nga rumpor som m?jligt. Trots allt s? har ju alla de etablerade partierna stulit SD:s sakfr?gor och gjort dem till sina egna, enligt ?kesson i sitt tal i g?r. Mytoman?

N?r Alliansen gick in i tv-studion sent i natt s?g det lite roligt ut. De var alla s? sk?ggiga och orakade. Dagen m?ste ha varit l?ng. Ja, utom f?r Olofsson. Hon var inte mer sk?ggig ?n vanligt.

Kunskapsbristen

September 19th, 2010

Min politiska övertygelse har stärkts av mina universitetsstudier. Åtminstone då det gäller hälso- och sjukvård. Osakliga argument, utan förankring i kunskap, har framförts om det hemska med privata vårdinrättningar samt att man har målet vård på lika villkor. Det man glömmer är att oavsett driftsform så är det landstingspolitikerna som bestämmer innehållet i vården. Det man också gärna glömmer är hälso- och sjukvårdslagen som säger att vård ska vara på lika villkor och att den som mest behöver den ska få den först, oavsett var i landet man bor (förtydliganden finns i förarbetet till lagen). Vidare är marknadskrafter med företagens väl och ve det viktigaste vi har för att nå en hög BNP och därmed välfärd. Av denna anledning kan jag inte förstå motståndarnas tankebanor.

Efter 25 år av politiskt intresse med särskilt ett parti i fokus, funderar jag nu på att även bli stödmedlem genom att betala in medlemsavgift.

Nöjd och belåten

September 18th, 2010

S? h?r dagen f?re valdagen gjorde jag ett valtest: kompassen.

Imponerande. Mina ?sikter i ?vrigt har jag formulerat i diverse andras bloggkommentarer, s? jag g?r inte in n?rmare p? det. Men jag kan s?ga tv? saker som sammanfattning av nuvarande regeringspolitiken.

1. Tack f?r att jag fick m?jligheten att studera p? min fritid! Det var tidigare inte till?tet. Trots mina protester tv?ngspensionerades jag 25 % och avsade mig d?rmed r?tten till en fritid som innebar annat ?n s?ngliggande. Mina dunster med F?rs?kringskassan har varit m?nga och l?ngdragna p.g.a. detta. F?rst tv?ngspensionerar man mig, sedan f?rbjuder man mig att ha en fritid. Dock vann jag tv? ronder mot FK. De ville tv?ngspensionerat mig 50 % men jag totalv?grade. De ville sedan dra in pensionen n?r jag gick en utbildning betalad av arbetsgivaren, vilket jag ocks? kom undan med gult kort. Problemet var att arbetsgivaren betalade utbildningen men jag fick inte studera p? arbetstid (en dag i veckan under ett ?r). Detta var n?got jag inte var ensam om - fler fick utbildningen betald men inte under arbetstid. FK:s gula kort innebar att om jag en g?ng till f?rs?kt g?ra n?got p? min fritid s? skulle min f?rtidspensionering f?rsvinna f?r alltid. Kanske bra p? ett s?tt d? jag ?r emot f?rtidspensionering, men arbetsgivaren anser inte att jag ska arbeta 100 % och d? hade alternativet varit upps?gning. N?, men nu har nuvarande regering ?ndrat p? regelverket och FK har inte l?ngre n?got emot att jag har en fritid och naturligtvis passar jag p? att efter f?rm?ga och ork l?sa p? h?gskola. En dr?m som jag alltid haft och som nu ?r legitim.

2. Det l?nar sig verkligen att arbeta! En 75 % l?n p? ett d?ligt betalt arbete har pl?tsligt gett mig s? mycket mer rent ekonomiskt. Jag ?r inte av ?sikten att man solidariskt ska betala h?ga skatter f?r att finansiera precis alla aspekter i ett samh?lles v?lf?rd. Det begr?nsar folks vilja och m?jligheter. D? det ocks? blir en form av monopol s? pressas inga priser utan skatterna verkar aldrig r?cka till n?gonting. Man biter sig sj?lv i svansen.

Det pratas mycket om att allt blivit s?mre, men det ?r en ?sikt som f?rgas mer av politisk hemvist ?n reella kunskaper. S?mre f?r handikappade, f?rtidspensionerade, stupstock, ingen sjukf?rs?kring, inga alternativa inkomster i form av f?rs?kringar och s? vidare. L?t mig d? s?ga att jag till h?r gruppen som p?st?s ha f?tt det s? fruktansv?rt hemskt. Och jag kan genom erfarenhet dementera precis allting. Det har blivit b?ttre. Jag har aldrig haft det s? h?r bra, och d? inte enbart rent ekonomiskt (plus 4-6 000 kr/m?nad - netto). Den st?rsta vinningen ?r den f?r?ndrade sjukf?rs?kringen.

Jag kan dock inte f?rklara hur jag kunde f? s? h?g stapel f?r SD. F?rmodligen p.g.a. att jag tyckte vissa fr?gor i unders?kningen var "d?ligt f?rslag". Inte s? att jag sympatiserar med fr?gest?llningarna, men det var mitt enda s?tt att s?ga "?ven i en demokrati har man ?siktsfrihet inom givna ramar och ska inte f?rbjuda s?dant som ?r odemokratiskt".

Hm. Jag orkar inte korrekturl?sa det jag skrivit. D?r ?r s?kert b?de stav- och syftningsfel. Get over it.

Fotobevis

September 17th, 2010

Innan hemhämdtjänsten kom hade jag ett smutsigt hem, men ordning och reda. Städattiraljerna fanns i städskåpet - ett mått på min ordning. Och så kom orkanen "städservice" och lämnade förödelse efter sig. Nja, kanske inte förödelse, men oordning och oreda.






Bild 1: Varför ligger det en dammtrasa på min pall i hallen?
Bild 2: Varför ligger det en dammtrasa på mitt proppskåp?
Bild 3: Varför ligger det svamp och disktrasa på mitt torkställ?
Bild 4: Dödssynd! Uppfällt lock! Så oestetiskt! Och Gazzy kan ju falla i vattnet.
Bild 5: Gardinerna i sovrummet ska hänga rakt, inte hopknycklade!
Bild 6: Varför hänger det ett par använda engångshandskar på min hatthylla?

I dag kom jag lindrigt undan. I vanliga fall brukar jag få hänga upp mitt draperi där de sliter ner krokarna, lyfta ner köksstolar från köksbordet, flytta fåtöljer som plötsligt står ute på golven, vända mattor som de lagt på upp och ner, dra loss mattor (med gummerad undersida) som torkat fast på våta golv med följd att mattorna går sönder och så vidare.

Frågan är om det kostar (bildligt) mer än det smakar (också bildligt)? Genererar denna service mer arbete än att det ska underlätta och hjälpa mig i min vardag? Frågan ställer jag mig efter varje besök.

Besk bismak

September 16th, 2010

Fler än jag som blir smått skeptisk till följande?

Bilden föreställer omslagspappret till chokladpraliner som jag fann i fikarummet på jobbet. En liten donation från ett läkemedelsföretag. Vi får egentligen inte ta emot något från läkemedelsföretag (längre) då det ansågs vara en muta. Särskilt när läkare fick betalda konferenser utomlands eller då all personal blev bjuden på vräkiga julbord på lyxrestauranger med stjärnkrögare. Men tydligen går det fortfarande bra med fruktkorgar, fikabröd - och framför allt - choklad! Särskilt i jultider druknar man i stora och lyxiga chokladaskar.

Okej, nu var det inte detta jag var skeptisk mot. Nej, det är att omslagspappret till ovan chokladpralin bär namnet på ett läkemedel som företaget tycker att vi ska förskriva till patienter. Och vilket läkemedel sen!

1. Choklad - fettbildande.
2. Läkemedlet - ett statin som ska sänka kolesterolhalten i blodet - som man säkert fått av för mycket choklad.

Förstår ni? Som man bäddar får man ligga, och läkemedelsbolaget får verkligen ligga! Och vi går glatt i säng med dem. Det är som om läkemedelsbolaget som framställer nikotinplåster för att kunna sluta röka bjuder på cigarretter. Samtidigt som man skapar problemet så har man lösningen. Kanske det är detta som är marknadsekonomi? Och så undrar man över skenande kostnader inom hälso- och sjukvården?

Hur smakade den där chokladbiten? Fruktansvärt! Som ultrastarka minthalstabletter. Men det var ju gratis så jag lät mig väl smaka. Gratis kan man inte stå över. Och framställningen av choklad med läkemedelsnamn betalas naturligtvis med skattemedel. Så indirekt har jag ju betalat för chokladbiten jag kunde varit utan.

Och nej, chokladen var inte läkemedelspreparerad.

Fråga mig inte vad undertexten "Mitt liv. Ditt val." betyder.

Tio år

September 16th, 2010

I dag firar jag 10 ?r i G?teborg!

2000-09-16
Kl 05:45 ringde klockan. Dagen innan hade jag slitit s? h?rt att jag hade kraftiga pseudoskov. Trots f?r f? timmar natts?mn (sov utslagen) s? k?ndes det bra. Jag skulle ju flytta! Lille Far med flytthj?lp kom redan halv sju men lastbilen kom inte f?rr?n en timme senare. Det hade blivit fel med lastbil varf?r den dr?jde. Tyv?rr fanns det inte plats f?r tre i f?rarhytten, s? det best?mdes att Lille Far inte skulle f?lja med. Synd, f?r han har aldrig varit med mig i G?teborg och vet inte vart jag flyttat. Ist?llet f?r han komma och h?lsa p? vid ett senare tillf?lle. Men det gick fort att fylla lastbilen och klockan elva bar det iv?g till G?tet... Strax efter kockan tv? befann vi oss p? ?lvsborgsbron och fick via Snusans sambo k?rdirektiv via mobilen s? vi kom r?tt p? en g?ng. V?l framme var det bara att inv?nta n?sta omg?ng av b?rare. Det var r2 med sambo, Snusan med sambo och Antin (som jag fick tr?ffa f?r f?rsta g?ngen! Enormt kul!).
[...]
Det blev en l?ng dag men jag kom i s?ng vid midnatt. Mer eller mindre medvetsl?s. Min f?rsta natt i G?teborg... hemma...

Tio ?r g?r v?ldigt snabbt. Fortfarande f?r jag fr?gor om jag saknar Sk?ne, om jag verkligen k?nner mig hemma i G?teborg. Enklast ?r att svara nej p? fr?ga ett, ja p? fr?ga tv?. Men jag t?nker egentligen inte i dessa termer. Jag saknar inte landskapet Sk?ne, det k?ndes aldrig som hemma ?ven om jag i dag kan sakna vissa personer d?rifr?n. G?teborg ?r v?l det n?rmaste jag kan komma till "hemk?nsla", men jag k?nner mig inte rotad. Jag har inte st?ngt n?gra d?rrar, m?jligheter finns fortfarande, kanske jag inte ?r hemma ?n.

M?nga f?rknippar mig med att jag kommer fr?n Kristianstad. Ni ska veta att jag nu bott l?ngre tid i G?teborg ?n i Kristianstad. I byh?la utan f?r Kristianstad bodde jag dock i 20 ?r. En plats jag verkligen skyr som pesten.

Om jag ska knyta an till mitt utdrag ur bloggen f?r tio ?r sedan - min far kom aldrig tlll G?teborg. Han h?lsade aldrig p? mig. Sedan drygt fyra ?r ?r den m?jligheten borta. Det var mest f?r hans skull jag ville att han skulle se vart jag tagit v?gen. Att f? honom att skapa sig en bild av hur jag bodde och levde. Personligen tror jag samtidigt att det var bra att han aldrig bes?kte mig d? jag vet att han bara skulle tycka att det var jobbigt och p?frestande (ryggskada gjorde det sv?rt f?r honom att g? p.g.a. sm?rtorna). ?nd? blev det lite fel att han aldrig fick f?lja med vid flytten. En besvikelse fr?n hans sida d?r han faktiskt ville hj?lpa till, inte enbart vid sj?lva utflyttningen.

Tio ?r. Det k?nns varken stort eller m?rkv?rdigt. Mycket ?r tio?rsjubileum. Senare i h?st ?r det tio ?r p? arbetsplatsen, tio ?r med Gazzy, tio ?r som snusare och mycket mer. Men jag kan s?kert skriva n?got d? ocks?. Det tio ?r g?r ?r att man minns, ser tillbaka p? det som varit. Funderar p? orsak och verkan, hur det kunde bli som det blev.

Ja, hur kom det sig att jag flyttade till G?teborg? Ekvationen inneh?ller m?nga komponenter. Men man kommer v?l f?rr eller senare i livet till en punkt d?r man k?nner att man m?ste g?ra n?got drastiskt f?r att komma vidare. I mitt fall utmynnade det i att jag sade upp l?genhet och jobb innan jag hade dito i G?teborg. Och det l?ste sig utan problem. Jag hade flyt. Universum ville samma sak som jag.

Och en sak vill jag klarg?ra - jag ?ngrar ingenting! Jag f?ljde min ?vertygelse och det var r?tt, blev r?tt, ?r r?tt.

Marginellt

September 15th, 2010

Vad har jag lärt mig under kvällens föreläsning?

Jo, jag vet att det är ganska självklart och att formlerna talar för sig själva. Och för den som inte vet - "varningstriangeln" är tecknet för delta.

Mitt arma huvud - det är så klent

September 14th, 2010

Påtvingad vila en ledig dag är inte lika roligt som frivillig vila en ledig dag. Det sistnämnda tackar jag aldrig nej till. Förutom just i dag då jag hade tänkt vara lite effektiv och jaga studielitteratur på stadens alla universitetsbibliotek (varför måste de vara så många och så utspridda?). Dock fick jag i dag "förmånen" migrän x 3. Tre attacker med ögonflimmer där migränhuvudvärken inte var att leka med ens efter första skotomet (flimret). Så det blev påtvingat sängläge större delen av min lediga dag. Och det är inte vila att ligga och må illa.

En annan tanke jag hade haft med dagen var att läsa den ynka bok jag fått tag i och som är grundboken för morgondagens lektion. Också det har jag kunnat glömma. Däremot så har jag under kvällen orkat renskriva förra veckans anteckningar även om inget har fastnat i minnet. Min hjärna bultar fortfarande efter dagens migränanfall.

Plötsligt inser jag att min höstsemester infaller om ett par veckor. Under en veckas tid ska jag vara ledig för att vara fysiskt aktiv. Något jag inte klarar av under sommarens ledighet då värme gör mig stel och orörlig. Nu när underbara hösten är här kan jag äntligen göra något vettig - om jag är ledig. Bland annat ska jag hänga upp den där tavlan som är 2x3 meter och som legat hoprullad i klädkammaren i drygt fyra år.

Hoppas jag kommer ihåg att blogga på torsdag om det jag hade tänkt. Hint: För tio år sedan stod jag i ett flyttkaos.

I skrymslen och vrår

September 13th, 2010

Ibland händer det att jag överraskar mig själv och gör något kusligt husligt. Hemkommen efter jobbet fick jag för mig att tvätta tvättmaskinen. I trumman. Eller i dess vinklar och vrår. Där är väldigt mycket gummitlister som gömmer väldigt mycket. Kvällens skörd:

Jag har ingen aning om vad det är rester efter. Ludd? Kattpäls? X antal fem hundralappar (sedlar med valören 500 kr ska enligt svenska skrivregler skrivas så där - trots att man kan tolka det som fem stycken 100-kronorslappar)?

Eftersom min tvättmaskin är en kombo med torktumlare, så blev det papperskakor av ludd hårt inbakade i gummilisterna. Fick därför börja med att tvätta en tom maskin för att blöta upp eländet. Sedan kunde jag dra ut det. Därefter fick jag tvätta ännu en tom maskin för att få bort eventuella rester. Så nu kan jag tvätta kläder igen utan att de blir skitigare i maskinen än innan jag tvättade dem.

Kanske detta inte är så husligt som det är tekniskt...

Lässtart

September 13th, 2010

Bok nr 1 har anlänt. Nu kan jag börja läsa.

Inför veckan

September 12th, 2010

Min långhelg är över och den har verkligen känts lång. Frustrerande. Så mycket tid som hade kunnat användas på ett bättre sätt. Som att till exempel sätta igång att plöja igenom studielitteraturen. Problemet är att jag ännu inte fått tag i någon litteratur. I morgon lär första boken dimpa ner hemma hos mig, och när jag får resten vet jag inte. Redan nu börjar jag få panik då tentan är om nio veckor. Det är otroligt mycket som ska läsas och cirka 80 % är på engelska.

Ändå har det känts behagligt med långhelg. Jag har fått vila - ett koncept jag annars är ganska obekant med. Hur det är med tån vet jag inte riktigt. Den börjar göra ont. Mer ont. Kanske en infektion på gång? Eller är det som den läker? Om jag utvecklar feber lär jag förstå vilket. Sårtvätten är smärtsam. Den är blodig. Ja, jag tror att den är blodig men jag vet inte säkert. Jod har precis samma färg som järnrikt blod.

En ny arbetsvecka. En lugn arbetsvecka vad jag vet nu. Åtminstone är detta enda veckan under hela hösten/vintern där jag inte har inbokat ett möte. Och möten - det kräver förberedelser och efterarbete. Det är tufft att vara en mötesmänniska.

Bloggandet

September 11th, 2010

På torsdag hade jag tänkt skriva ett blogginlägg som kräver att jag gräver i gamla bloggtexter. Och grävt har jag gjort. Det som förvånar mig är hur mycket man glömmer. Hur mycket man inte kan dra sig till minnes. Av den anledningen har det visat sig vara en fördel med att blogga. Det blir som ens externa minne.

Jag skriver inte någon privat dagbok. En offentlig blogg är inte riktigt samma sak som en privat dagbok även om där finns många likheter. Ibland väldigt stora likheter då jag inte är en typisk bloggare som skriver opersonligt och länkar hit och dit utan att ge egen input på det man länkar till. Ska jag definiera mitt bloggande så är det personliga iakttagelser av min vardag, oavsett om det handlar om mig själv eller något "omvärdsligt".

Jo, där finns något som kan liknas vid dagbok som jag skriver lite vid sidan om. På jobbet. Jag skriver ner allting som jag gör. Då menar jag precis allt som jag gör. Där har alltid funnits klagomål på att jag inte gör någonting då man inte ser att jag gör samma saker som mina kollegor. Anledningen till det är att jag har så många fler arbetsupgifter och omfattande ansvar att jag måste bevisa vad det är jag gör. Sanslöst, men sant.

Har jag berättat att jag för en tid sedan fann min mejlreload? Vid årsskiftet 2000/2001 var min blogg vilande då jag inte kunde vara offentlig längre (numera föreligger inte det hindret). Jag fortsatte blogga (eg. skriva dagbok) och trofasta läsare fick det i mejlform. Där kunde jag dessutom vara mer privat och i dag är det riktigt spännande att läsa vad jag då skrev. Jag måste säga att jag i dag föredrar sättet som jag då framställde mig själv i skriftlig form jämfört med nuvarande bloggen. Men jag inser att den nivån av utelämnande inte är möjlig på nätet i dag. Jag har genom åren bränt mig flera gånger och lärt mig min läxa om vad som är okej eller inte. Men mejlreloaden gav mig mycket. Kanske inte i form av reaktioner, utan av friheten i det jag skrev.

Ändå känner jag inte att där är så mycket jag håller igen när jag bloggar. Mycket kan vara outtalat genom att så många av mina läsare känner mig privat (träffats, umgås) samt fått en helhetsbild genom att ha följt mig i alla år. Därför känner jag inte att jag behöver förklara så mycket kring mig själv.

Jag känner mig nog ganska trygg på nätet trots allt. Vi har integrerat oss fint.

Blödig och blodig

September 10th, 2010

Eftersom tån håller på att läka efter min egenvård, så finns där inte större insatser att ta till. Tiden får ha sin gång. Det jag ska göra är att gräva in under huden/nageln med tops indränkta i jod. Doktorn visade mig hur det skulle gå till. "Det ska göra ont, det ska blöda". Och detta ska jag själv göra flera gånger per dag. Frågan är om det ens är möjligt att utsätta sig för den typen av smärta eller om man ger upp så fort det börjar kännas. Blöder gör jag rejält, förmodligen p.g.a. mina blodförtunnande tabletter.

Jag gick inom apoteket för att köpa tops. De får inte vara så mjuka att de böjer sig när man hårt ska pressa in dem i tån. Det har inte apoteket. Man säljer bara "nedbrytbara" i pressad papp. Jag trodde att träpinnar också var nedbrytbart? Jo, men sånt "säljs enbart i sjukvårdsbutiker". Öh, vad är då ett apotek? Eller - vad tusan är en sjukvårdsbutik?

Än är faran inte över. Eftersom man öppnar upp såret för att ständigt låta det blöda flera gånger per dag (för att få ut eventuell infektion), finns ändå risken att där blir en infektion eller att nageltrånget inte vill ge med sig. Och då blir det operation och antibiotika.

Dagens besök var bortkastade pengar. Informationen jag fick kunde distriktssköterskan kläckt ur sig vid gårdagens telefonsamtal. Doktorn undrade nog också vad jag gjorde där i dag. Okej, lite valuta fick jag för pengarna. Det var värt att se hans bekymrade blick då jag inte slutade blöda (och jag upplyste inte om anledningen - ha!). Som plåster på såret fick jag ett plåster på såret. Och några extra plåster så jag bara behövde köpa jod när jag besökte apoteket.

Sjukvårdskontakter

September 9th, 2010

Ibland känns det så onödigt att blanda in doktorer när man inte är frisk. Därför har jag kört med egenvård nu i ett par veckor vad gäller min tå med nageltrång. Ingen effekt. Nästa steg för mig var att ringa distriktssköterskan. Men hon blev tveksam till om hon ville se på eländet och göra en bedömning, så hon råder mig nu att i morgon söka läkare akut. För som hon sa: "Man kanske vill operera". Ja, det är av den anledningen jag kört egenvård. Av någon märklig anledning så gillar jag inte att man skär i mig. Dåligt läkkött med en nästan hundraprocentig garanti på att det blir infekterat (eller annan komplikaton).

Nåja. Än så länge är allt så luddigt - händelsekedjan i bästa av världar är att jag för det första kommer i kontakt med min vårdcentral. Att de svarar. Att de håller med distriktssköterskan. Bokar in en tid till läkare. Får träffa en läkare under (morgon)dagen. Doktorn gör bedömning och inleder en behandling/åtgärd. Ska jag gissa så blir det ingen operation. Däremot så tror jag att de skär upp för att tömma ut den blodansamling som uppstått (utan infektion) för att undvika infektion (som jag kommer att få som komplikation till ingrepp). Men vi får se. Vad som helst kan hända när man har med svensk sjukvård att göra.

Jag har inga större besvär med tån. Inte direkt värk, inte längre rött eller svullet. Men för formalitetens skull ska jag nu manglas genom sjukvårdssystemet. För att vara på den säkra sidan... Medicinsk kompetens är en bra tillgång. Förutsatt att där finns en social kompetens. Det är där jag brukar känna mig blåst.

Den inre cirkeln

September 8th, 2010

Så har universitetet dragit igång igen. Vi var 100 som blev antagna till 40 platser då bortfallet brukar bli stort innan man ens hunnit börja. Av dessa 40 platser kom 15. Av dessa 15 var 14 bekanta från förra läsåret. Så här efter första föreläsningen tycker jag att teoretisk hälsoekonomi är väldigt intressant.

Dagen har varit lång då den började men en arbetsdag. Också i morgon är det jobbet som gäller. Vila får jag göra någon annan dag.

Som att råna apoteket

September 7th, 2010

Varje gång jag shoppar mina receptbelagda läkemedel på apoteket.se blir jag så överraskad.

För det första - priset! För tre månaders behandling går det på närmare 30 000 kronor.

Men för det andra - man har alltid ett val. Vilket hade du valt?

Första överraskningen är väl snarare en chock, som sedan förvandlas till en glad överraskning. Jag betalar inte ett öre. Åtminstone inte efter att jag kommer upp i högkostnadsskyddet, vilket jag gör direkt bara genom att gå in genom apoteksdörrarna. Ur det här perspektivet är det gott att ha en sjukdom (nej, jag är inte sjuk bara för att jag har en sjukdom som gör mig lytt*).

Det man däremot blir rånad på är kostnaden för studielitteratur. Jag gick igenom litteraturlistan inför morgondagens utbildningsstart. Det mesta finns inte att köpa, lite finns att låna men där är lång kö, men en bok fann jag som jag beställde. För 277 kr får jag en liten bok. Det kunde blivit dyrare. Nu får jag istället jaga böcker genom andra kanaler. Om tio veckor ska jag lämna in en hemtenta, så det är bra om jag får tag i böckerna** så jag kan börja läsa. Teoretisk hälsoekonomi. Kul, va?

* Lytt? Nej, jag har inte sena komplikationer av syfilis.
** Tioveckorsplanen: En bok på svenska, tre böcker på engelska, en artikel på svenska, fyra artiklar på engelska. Artiklarna får jag genom skolan. Men varför engelska?! *suck* Som om teoretisk hälsoekonomi inte låter tillräckligt svårläst på svenska.
*** Denna fotnot hänvisar inte till något i texten ovan.

Rivstart

September 6th, 2010

Som jag sa i går var arbetshelgen djävulsk. Därför har jag sovit hela natten och hela dagen. Typ. För när jag går igenom dagens händelser så har där varit mer än vila. Obegripligt att jag också hunnit:

  • Tvätta två maskiner
  • Slänga sopor två gånger
  • Skrivit brev, köpt frimärke, postat
  • Varit i affären
  • Varit på apoteket
  • Klippt mig
  • Rakat mig (förfall efter helgens stress)
  • Tittat på en långfilm
  • Kollat upp vad leken Marco Polo egentligen går ut på
  • Spelat Spindelharpan
  • Sett ett avsnitt av Bones* (TV3)
  • Sett Det okända (TV4+)
  • Kissegos
  • Fortsatt lägga om tån med nageltrånget
  • Farmville

Dessuom råkade jag av en händelse se att man ändrat klockslagen för universitetsstudierna. Utan att de meddelat oss som är antagna. För några veckor sedan fick vi en länk med aktuella klockslag och aktuell litteraturlista. En länk som de plötsligt ändrat. Värst är väl att även litteraturlistan genomgått en radikal förändring. Många köper litteraturen innan kursstart vilket de gjort i onödan. Jag tillhör själv gruppen "avvaktar", just för att jag vet att kurslistor ändras. Ibland uppdateras den ytterligare en gång vid första sammankomsten.

Annars följer nu ett par jobbiga dagar. I morgon är det arbete förmiddag, utbildning i grannkommunen eftermiddag. På onsdag arbete förmiddag, lunchmöte, ett eftermiddagsmöte där jag får avrunda lite tidigare för att ta mig till universitetet. Lite flängande där man knappt hinner doppa röven rumpan på en stol innan man drar vidare till nästa ställe. På torsdag tror jag att jag får sitta still hela dagen på jobbet. Någon gång ska jag också hinna hämta tre paket på posten samt beställa min nya kurslitteratur.

Hösten är här. Vardagen är här. Men jag ska i slutet av september ta en veckas semester - jag lär behöva det, för denna rivstart tar på krafterna. Krafter som jag inte ens vet om jag besitter. Jag bara gör och är.

*Bones heter på tyska Die Knochenjägerin vilket jag tycker låter lite kul.

Statusuppdateringarna

September 5th, 2010

Efter en djävulsk arbetshelg är det svårt att komma på något att blogga om. Men då jag varit så flitig på Facebook, så kan jag ju lägga ut några av mina statusuppdateringar (25/8-5/9, ett urval).

  • Åh, som att bo på hotell! Någon har lagt en chokladpralin på min säng! Nä, vänta... Det är kissen som varit dålig i magen. Bajs.
  • Rygg kaputt. Skyller på helgens stillasittande arbete utan raster. Och nu måste jag uppbringa tankeverksamhet för att kunna blogga. Allt är verkligen emot mig.
  • Skulle jag betala Lady Gaga 10 kr varje gång jag lyssnat på hennes låtar på Spotify skulle jag vara skyldig henne 42 000 kr.
  • I veckan hände det där hemska igen på jobbet. Jag satt för länge, ströp blodtillförseln till underlivet, reste mig upp och... upp...
  • Valhemlighet: Jag röstade inte på "mitt" parti till landtingsfullmäktige då jag tycker att representanten (förstanamnet) är ful utseendemässigt (och lite smådum i tv). Jag är så ytlig! Men är myndig och får göra vad jag vill med min röst. Ha!
  • För 398 kr har jag nu betsällt alla säsonger av Helt hysteriskt och Jeeves & Wooster på Discshop.se. När ska jag hinna se? Nästa vecka börjar universitetet igen.
  • Nyduschad. Luktar därmed karl i motsats till svin. Vågar nästan gå ut i dag. Trots allt så kan man förväxla dem båda utseendemässigt.
  • För första gången spelat Spindelharpan. Den gick ut.
  • Kastade in byxorna i tvättmaskinen, satte på tvättmaskinen, gick därifrån. Och hittade inte snusdosan! Gissa...
  • Ordet sambo med tidigare betydelsen "hälften indian och hälften neger"* finns inte längre. Men om så vore - skulle en SD:are kunna tänka sig ett samboförhållande?

* OBS! Ett citat som inte är helt korrekt men med detta ordet i SAOL.

  • Min livmoder gör inga frivolter när jag ser foton på arbetskamraters barn eller barnbarn.
  • Tror jag fått musskinka. Kan man nu få musarm av att sitta för länge vid datorn, så måste man väl kunna få musskinka?
  • Att skriva CV kan vara så jobbigt?!
  • Huvudvärk/migrän. Jag behöver nog choklad, ost och rödvin.
  • Gammal, trött och stel. Det jag och Gazzy har gemensamt. Förutom våra håriga tuttar.
  • Det sämsta med att jobba på sjukhus är doften av urinvägsinfektion. Dock försvinner den doften vid caliciutbrott.
  • Morgonens flärdtjänst var lite sen. Han körde förbi mig två gånger där jag stod innan han en tredje gång förstod att det kanske var mig han skulle hämta på en i övrigt tom gård. Kryckan verkade inte vara en ledtråd. Eller adressen.
  • Nuuska on hyvä!**

** Snus är gott!

Min röst

September 4th, 2010

Under några minuter smet jag ifrån jobbet för att rösta. Eller, ja. Jag gjorde det på min lunch. Och jag kunde rösta på jobbet*.

Det där med att rösta. Till riksdag/landsting/kommun har jag nu röstat 1988, 1991, 1994, 1998, 2002, 2006 och 2010. En gång - 1988 - har jag röstat i en vallokal. Därefter har jag valt post-/förtidsröstning. Av flera anledningar. För det första har man en chans att ändra sig och gå till vallokalen på valdagen. För det andra vill jag slippa de politiska partiernas påhopp utanför vallokalerna. För det tredje undviker jag folkmängderna i vallokalen. Vissa anser det vara tradition att gå till vallokalen på valdagen, men vadå tradition? Min tradition är att rösta. Tid och plats är oväsentligt.

Nu min sjunde gång vid valurnan** gjorde jag det jag brukar. Valde olika partier - samma parti står inte på alla valsedlarna jag stoppar i kuverten. Min politiska övertygelse täcker över flera partier och jag följer nogsamt hur de sköter sig och vad de säger/gör. Dessutom är det så att partier på riksplan kan vara väldigt separerade från samma partier på en mer lokal nivå. Min erfarenhet är att man inte är särskilt insatt eller engagerad om man stoppar ner samma partinamn i alla kuvert.

I vilket fall så är jag nöjd med mina val och anser att jag efter moget övervägande valt de som bäst representerar mina åsikter på alla politiska nivåer***.

Och för att klargöra mitt twitterflöde i dag: Jag har alltså röstat i dag, inte rostat. Min nya mobiltelefon verkar ha en defekt där det går utmärkt att skriva å och ä, men inte ö som blir o. Dock är detta inget som kommer att påverka valutgången. Förmodligen kommer jag även fortsättningsvis att välja LG.

* Såg för första gången inledningen på Här är ditt liv, och under signaturen skymtar mitt jobb förbi i tv-rutan - dock inte lika tydligt som när Lisbeth Salander eskorterades till häktet i Stockholm.

** Trälåda.

*** Röstar även i EU-val, men aldrig i kyrkoval - jag röstar på sådant jag tror på.

PS! Kom på...
För det fjärde så flyttar jag så ofta att jag inte hittar till vallokalerna. Nuvarande vallokal har jag 100 meter till, men där arbetar en f.d. elev till mig.

Sånt händer

September 3rd, 2010

Att vara ledig en dag är stressigt. Särskilt inför en arbetshelg. Sedan en vecka har jag dessutom nageltrång vilket föranlett att jag shoppat på apoteket då egenvård först måste testas. Jag hade glömt det, men jag har opererats två gånger tidigare på grund av nageltrång på stortån. Hur man nu kan glömma det? No big deal, kanske? Hur får man nageltrång? I mitt fall beror det inte på nagelklippning. I mitt fall beror det på att jag flisar sönder mina naglar genom att gå in i allting. Och jag går alltid barfota hemma. Man kan följa mina blodspår.

Kanske inte!

September 2nd, 2010

Oj. Hu. Jag öppnade det där valkuvertet. Värre smörja har jag aldrig läst! Kan ingen deportera dem dit där de hör hemma? För inte hör de hemma i Sverige, den saken är klar. Snarare en betydligt varmare plats.

Blir så besviken... Och han ska ha jobbat med storheter som Madonna och Pink?

Att dra mitt förnamn så i smutsen... jag känner mig besudlad.

Kanske?

September 2nd, 2010

Det verkar som om ett nytt parti har uppkommit inför årets val. Har aldrig hört talas om dem, men enligt valkuvertet (som jag inte öppnat än) verkar de ju ha sunda åsikter.

Som jag tolkar deras text på kuvertet så är de för ökad invandring så vi har personalförsörjning för vår åldrande befolkning. Sedan verkar de också vara för en utökad polisstyrka som kan fånga in alla nynazister som springer runt på stan och slår ner våra pensionärer. Jo, jag instämmer i slagordet "Ge oss Sverige tillbaka". Gud bevare oss för högerextremistiska strömningar i vårt samhälle!

Men den där bilden av folksamlingen bakom partiledaren? Är den representativ och visar på ett rättvist urval av den svenska befolkningen? Var är alla våra nysvenskar? Jag förstår inte...

Efter femman kommer

September 1st, 2010

Sexan. Så ska jag kalla min nya mobiltelefon som jag fick i dag. För jag tror att det är min sjätte mobiltelefon i ordningen. Den känns liten, plastig och simpel där den inte har så många funktioner. Precis som förra mobilen så valde jag en LG men utan pekskärm. Nya mobilen har utskjutbart tangentbord istället. Mina stumma fingrar klarar det bättre.

Medikamenterna

August 31st, 2010

Äntligen kunde jag få kontakt i dag för att beställa nya recept. Två dagar och 112 samtal innan jag kom fram. Jag har för mig att Hälso- och sjukvårdslagen säger något om tillgänglighet. Jag kan inte påstå att tillgängligheten är bra när man på en begränsad telefontid får ringa 112 gånger under loppet av totalt tre timmar. Det var upptaget 110 gånger, telefonsvarare två gånger. Sånt här gör mig sur. Ett tag funderade jag på att gå bort till dem med en lista över vilka läkemedel jag behöver - jag sitter i samma hus 200 meter ifrån dem - men bestämde mig för att låta bli. Är man inte välkommen telefonledes kan jag bara säga att det inte är bättre med fysiska besök. Är man dessutom personal är man absolut inte välkommen. Kanske för att man inte kan köra med mig då jag inte köper bortförklaringar. Jag kan rutinerna. Jag kan den policy som gäller. Något som patienter inte upplyses om. För vilka hemska krav de skulle komma med - som tillgänglighet.

Nu återstår att se om jag får några recept. Jag kunde inte få dem förrän doktorn var tillbaka från sin semester.

Vår dagliga spruta ge oss i dag

August 30th, 2010

Ibland funderar jag på om jag borde fortsätta ta min bromsmedicin. Kända biverkningar:

Abort
Aggressivitet
Allergisk reaktion
Allvarlig allergisk reaktion
Andfåddhet
Andningssvårigheter
Aptitlöshet
Avföringsinkontinens
Blod i urinen eller andra urinvägsproblem
Blåmärken
Blödning från ändtarmen
Blödning i ögat
Bältros
Cystor
?Dagen-efter?-känsla
Domningar och smärta i händerna
Droppfot
En känsla av trånghet i bröstet
Eufori
Extra hjärtslag
Feber
Framfall
Frossa
Förhöjt blodtryck
Förlust av vävnad på injektionsstället
Förstoppning
Förstorad eller överaktiv sköldkörtel
Förstorad lever
Förstorad mjälte
Förstorade spottkörtlar
Förtunnad hud på injektionsstället
Förvirring
Förändrad smak
Förändrat antal eller utseende på vita blodkroppar
Förändring av blodets sammansättning (ökade natriumhalter, minskade ferritinhalter)
Gallsten
Gikt
Grå starr
Hallucination
Hastigt påkommet behov av blåstömning
Hjärtklappning
Hosta
Hudcancer
Hudinfektion
Hudknölar
Hudpåverkan
Hudreaktioner vid injektionsstället så som: rodnad av huden, smärta, märken på huden, klåda, svullnad, inflammation eller överkänslighet vid injektionsstället.
Hudtumör
Hudutslag
Huvudvärk
Hängande ögonlock
Höga halter blodfetter (lipider)
Hösnuva
Ihållande erektion
Illamående
Impotens
Infektion i luftvägarna
Infektioner, influensa
Inflammation i tandköttet
Karies
Klåda
Konstiga drömmar
Kontakteksem
Kramper (anfall)
Kräkningar
Led- eller ryggsmärta
Låg alkoholtolerans
Låg kroppstemperatur
Långsamma hjärtslag
Lägre nivåer av blodplättar
Maginfektion
Matsmältningsbesvär
Migrän
Minskad muskelmassa
Minskad muskelspänning
Munherpes
Muskelkramp
Muskelsvaghet
Nedstämdhet
Nervinflammation
Nervositet
Njurinfektion
Njursten
Näsblod
Nässelutslag
Oförmåga att tömma blåsan
Onormal syn
Onormala leverprover
Onormalt cellprov
Onormalt snabb eller djup andning
Oro
Ospecifik inflammation
Personlighetsförändring
Plötsliga andningssvårigheter
Polyp i tjocktarmen
Problem med lungor eller andningsvägarna
Problem med prostata eller testiklarna
Problem med slemhinnorna
Psykisk störning
Rapningar
Rodnad av bröst eller ansikte
Rörelseförlamning
Självmordsförsök
Skakningar
Smärta i nacke/hals
Smärtsamma röda hudknölar
Snabba hjärtslag
Snuva
Stark svettning
Svullnad av ögonlock, ansikte eller läppar
Svaghetskänsla, bröstsmärta, ospecifik smärta
Svimning
Svullet ansikte
Svullna blodkärl
Svullna bröst
Svullna leder
Svullna lymfkörtlar
Svullna vrister
Svårigheter att skriva och läsa
Sväljsvårigheter
Synfältsstörningar
Synförlust
Sår i matstrupen
Sår på ögongloben
Sänkt vakenhetsgrad
Talsvårigheter
Tandböld
Tarminflammation
Torra ögon
Trånghetskänsla i halsen
Trötthet efter vaccination
Täta urineringar
Utslag (röda prickar eller nässelutslag)
Vaginal svampinfektion
Vaginala blödningar
Vaginala problem
Varböld
Vidgad pupill
Viktökning
Vävnadstillväxt
Åderbråck
Ändtarmsproblem
Ödem
Ögonflimmer
Ögonproblem, dubbelseende
Öroninfektion
Öronproblem

Vissa av dem kan jag inte få (exempelvis vaginala blödningar), andra har jag redan men där jag inte vet om det är en biverkning. Som bältros. Är det utlöst av mina sprutor? Det är oroväckande läsning. Jag har kanske tagit nuvarande spruta i sex år men då var lista över läkemedelsbiverkningar betydligt kortare. Då var medicinen ny och det fanns inte så många inrapporterade biverkningar.

Väga för och emot. Vad är värst - ms eller biverkningar? Men nog måste det finnas andra läkemedel? Jo, men som jag fick avbrya på grund av biverkningar. Alla läkemedel ger biverkningar, men det är inte alla som får dem. Och vissa av biverkningarna får man leva med. Eller så lever man inte p.g.a. biverkningarna.

Svår balansgång det där... Det jag kan reagera på är att man inte har bättre uppsikt över mig när man ordinerar en sådan här behandling. Men det är klart - sektionschefen har ju skrivit ett hatbrev till mig där han avskyr att jag är deras patient, för jag ställer krav där man inte ens kan leva upp till minimikraven. I dag ringde jag på deras telefontid där en telefonsvarare gick in och sa att de hade telefontid (den tid jag ringde) men att de var åter i morgon. För trots allt så behöver jag recept till ovan biverkningar.

PS! Det där med "ihållande erektion" låter... hotfullt.

Jag - en ledare?

August 29th, 2010

Källan är för mig okänd men var ursprungligen på engelska (min översättning). Jag använder detta som affirmation just nu. Jag behöver det.

• Din solida grund i det praktiska livet, tillsammans med din självsäkerhet och din vilja att uppskatta nya saker gör dig till en ledare.
• Du håller kontakt med vad som händer runt omkring dig och är skicklig på att stå med båda fötterna på jorden och är logisk.
• Även om du är detaljorienterad, innebär detta inte att du förlorar helheten.
• Du tenderar att finna skönhet i form och effektivitet, i motsats till att finna den i breda och abstrakta begrepp.
• Då du aldrig vill gå miste om ett äventyr, söker du konsekvent och hittar nya saker, även i din omedelbara omgivning.
• På grund av denna iver att finna nya erfarenheter, har du lärt dig mycket, din känsla för detaljer gör att du får en mycket genom dina äventyr.
• Den intellektuella nyfikenhet som driver dig får dig att försöka hitta orsaker och skäl som ligger bakom saker och ting.
• Ditt självförtroende ger dig möjlighet att ta de allmänna kunskaperna och kanalisera dem till ledarskap.
• Du är inte inställd på att saker bara kan göras på ett sätt, och du har ofta den kompetens och uthållighet som behövs för att hitta innovativa sätt att möta utmaningar.
• Du är väl införstådd med dina talanger, och kan hantera de flesta problem som du ställs inför.
• Du går din egen väg när det gäller kläder, du vägleds mer av det praktiska än av andra människors föreställningar om stil.
• Du lutar mot att tro att saker händer av en orsak, och att allt inte är under vår kontroll.

Webben

August 29th, 2010

Webbhotellet har haft lite problem under förmiddagen vilket gjort att man inte kunnat komma in på min domän.

När man sedan gick in på webbhotellets hemsida stötte man på nya problem:

Vilket i klarspråk betydde:

Får se om det fungerar nu. I mer än fem år har jag haft nuvarande webbhotell och det har fungerat... ovanligt bra med perioder av växtvärk.

Bildsök

August 28th, 2010

Vad gör jag för kul så här en lördagskväll? Jo, jag letar efter ett foto. I juni 2007 tog jag ett foto med mobilen. Men jag hittar det inte. På någon av hårddiskarna borde det finnas.

Snart ska jag tillbaks till skolbänken men vet inte vilken sal jag ska vara i. Jo, jag vet vilken sal, men jag vet inte i vilket hus. Huskropparna är döpta till A, B och C. Jag har varit i dem alla, men minns inte vilket som är vilket. Är det viktigt? Tja. Jo. Skolan börjar tidigare på kvällarna så jag måste veta vart jag ska gå när jag jäktar från jobbet. Kanske det inte har någon betydelse vilket hus vi ska vara i, för där finns plötsligt bara en ingång. Dörr 1, som är närmast där jag får min gratiskaffe från 7-Eleven, är låst. Dörr 2, som är huvudingången efter att man gått uppför en dryg backe, har man nu rivit ut och stängt för med byggnadsgrindar. Dörr 3, som är längst bort, tror jag är enda ingången just nu. Men jag misstänker att vi ska vara i huset där dörr 1 är. Alltså får jag gå jäkligt långt och det klarar jag inte riktigt. Särskilt inte med skolböcker, krycka och gratiskaffe. Där tiden är en bristvara.

Nej, detta är väl inget problem egentligen. Inte ens ett i-landsproblem, men ett ms-problem.

Jag borde sluta fundera på sånt här när det är lördagskväll. Trots allt är det ännu 1½ vecka kvar innan jag ska tillbaka till universitetsstudierna.

Hålla tass

August 27th, 2010

För ungefär en månad sedan tog jag bort mitt skrivbord hemma och satte dit ett datorbord istället med konsekvensen att Gazzy inte längre har någon sovplats när jag sitter vid datorn. Det tog ungefär en vecka, sedan upptäckte hon metallhurtsen i perforerad plåt. Hon ligger till och med på den när jag inte är hemma. Annars har hon hela sommaren legat på mattan under soffbordet då det varit så varmt. Kanske kall metall är att föredra?

En annan sak är att när hon sover så vill hon hålla med en tass runt mitt finger. Även nattetid i sängen. Beröring verkar vara viktigt för henne.

I dag har jag upplevt henne som väldigt gammal. Vissa dagar märker man av hennes ålder trots att hon de flesta dagarna på året är som en liten busig kattunge. Förresten, det kan jag sakna. Att jag aldrig fått uppleva henne som kattunge då hon var sexbarnsmor när jag fick henne när hon var två år.

Långhelg

August 27th, 2010

Första arbetsveckan efter semestern är över. Ja, veckan var slut redan i går men det var först i dag det kändes. Så här mycket har jag inte sovit sedan jag hade semester!* Gazzy har också känt sig sömnig i dag och har ännu inte vaknat ordentligt. Själv har jag mellan sömncyklerna försökt göra något vettigt och har trots allt fått ganska mycket gjort.**

Jag är fortfarande i valet och kvalet - ska jag söka den där tjänsten? Det är därför jag är så tyst. Jag funderar.

* Förutom de veckorna i sommar som jag inte kunde sova alls.
** På FarmVille alltså. Mer har jag inte orkat eller hunnit. Trots allt har jag försummat farmen ganska mycket nu när jag jobbat med det där andra som ger inkomst.

En soffa, en kamera och jag

August 26th, 2010

Så där lite lagom uttråkad.

Betydelsen av mening

August 25th, 2010

Det känns svårt just nu. Förmodligen anar man det i min brist på engagemang här i bloggen. Jag har så många funderingar som gör mig disträ. Vad jag egentligen vill. Nej, det är inte någon 40-årskris. Det handlar om att jag är så trött på vardagen som inte ger mig den stimulantia jag kräver för att känna att jag gör något meningsfullt. Inte för att jag behöver bekräftelse, men uppskattning hade ibland gjort att jag upplevt det som om jag trots allt kanske gjorde något som var meningsfullt för någon.

Kanske det är lite postsemesterångest. Plötsligt finns där många måsten som tar min tid i anspråk men som jag inte känner att jag får feedback på. Allt känns så meningslöst och intetsägande. Jag behöver mental stimulans i höga doser.

Mjukstart

August 24th, 2010

Så är semestern historia och kan läggas till handlingarna där den snabbt glöms som om den aldrig inträffat. Nu blev det en liten mjukstart i dag med en utbildningsdag. Naturligtvis serverades fisk till lunch. Alltid fisk på konferensanläggningar och jag är så enort trött på det. Förmodligen är det enkelt att tillaga i storkök när ett stort sällskap kommer och som har begränsat med tid. Billigt är det väl också varför konferensavgiften kan pressas nedåt.

Dagen gav mig inte så mycket nyheter då det mest handlade om att diskutera. En hel dag av prat. Stillasittande. Min rygg pallar inte med det riktigt, men det är smällar man får ta. Dagen gick ändå fort.

Frågan är hur det kommer att kännas i morgon när allt är som vanligt igen. När jag åter ska göra knegjobbet* jag nu gjort i över 18 år. Jag känner mig ganska mättad och vill ha förnyelse**. Så det känns väl inte precis översvallande att återgå i rutinerna utan ny input***. Nåja. Tiden går fort. Snart är det pension (om 24½ år).

Okej, jag ska försöka bli lite mer positiv tills i morgon. Bara det ryggonda försvinner.

* Tårta på tårta, jag vet.
** Stimulans.
*** Nä, jag har inte att förklara. Såg bara lite avancerat ut att ha lite fler asterisker.

Fler skivor

August 23rd, 2010

När jag precis gått igenom 37 CD-skivor med datorns säkerhetskopierade filer från 90-tal och framåt, så upptäcker jag ännu ett CD-album fullt med skivor. Plus en kartong med ännu fler skivor. Aj. Bara att fortsätta med att gå igenom vad jag egentligen har sparat för filer. Tänk att något så kul och spännande kan vara så betungande och tidskrävande.

Halvkvävd

August 23rd, 2010

Dagens känns... mesig. Onödig, kanske rent av överflödig. Denna måndag känner jag mig fysiskt paralyserad efter gårdagens arbete. Och paralyserad rent mentalt inför morgondagens arbete. Alltså befinner jag mig i limbo mellan två arbetsdagar där jag inte får tummarna ur att göra något konkret. Som den där skurhinken som står i hallen. Den ska flyttas två meter in i städskrubben. Men orka!

Jag är i valet och kvalet. Har jag ambitionerna att söka mig vidare här i livet? Okej, jag känner mig redo men inte riktigt än. Jag väntar på drömmen, inte nödlösningen.

Se positivt

August 22nd, 2010

Det bästa med vintern är att vi har två av dem varje år. Först i januari-februari, sedan i december. Det betyder att vi har fem årstider varje kalenderår. Tänk, jag har aldrig tänkt i detta och blev väldigt glatt överraskad när jag insåg detta.

En. Ynka. Dag. Kvar. På. Semestern. Nåja. Snart är det vinter! Och då ska jag ha två veckor med semester. Och däremellan kommer hösten och då ska jag ha en veckas semester. Naturligtvis räckte det inte med att ha sommarsemester med 35 dagar. Nej, jag har inga sparade semesterdagar - de räcker ändå till åtta veckor ledigt varje år.

En - tanken

August 21st, 2010

Nu står det åter och väger mellan att ta bort bloggen eller komplettera mitt bloggarkiv. Jag avvaktar och gör ingenting.

Gamla hemsidor

August 20th, 2010

Kvällerna fortsätter jag med att ägna åt mina säkerhetskopior där jag finner så mycket kul, sådant som jag nästan glömt.

I november 2001 såg min startsida för hemsidan ut enligt följande:

Klickade man på dagbokslänken fick man upp följande:

Redan månaden efter, i december 2001, såg startsidan ut enligt följande:

Och så fann jag ett ovanligt bra foto av Gazzy, där hon inte blänger ilsket på mig. Också från december 2001. Vi har hängt ihop ett bra tag nu.

CD-skivorna

August 19th, 2010

Sent i går kväll påbörjade jag att gå igenom mina cd-skivor (okej, CD-ROM). Jag började bränna säkerhetskopior i slutet av 1999 på samtliga dokument jag har på datorn. Visst, det är kul att se gamla hemsideversioner, men det är ännu roligare att se övriga dokument jag haft lagrade på datorn. Sådant som aldrig varit publicerat på nätet. Bland annat fann jag det där hemska fotot där jag står och klämmer en annan bloggares bröst på en fest. Det är länge sedan jag utförde denna handling, men det är fortfarande inte preskriberat då det inte gått tio år en evighet.

Jag fann också andra intressanta foton, ett där jag är halvnaken. Den statliga censuren gick dock in här och beskar bilden något. För drygt nio år sedan poserade jag med bar överkropp. Det är inte något jag gör längre. Gravitation och hög luftfuktighet (man sväller upp) förbjuder mig.

Men jag såg så ung ut. Och nästan... smal. Inte riktigt, men allt är relativt. Till hur det är nu. Damn it! Jäkla luftfuktighet.

Disketterna

August 18th, 2010

Av en händelse så hittade jag diskettstationen till min gamla bärbara dator. Därför fick jag för mig att föra över alla mina disketter till hårddisken (vidare till usb och nuvarande dator). Där fanns en del intressant. De flesta disketterna har jag sedan tidigare fört över till cd-skivor (som jag planerar att föra över till min externa hårddisk). Visst låter allt detta förvirrande? Men kul.

Jag har sparat alla filer jag själv tillverkat eller laddat ner från nätet. Bland annat har jag (som jag såg på dagens diskettgenomgång) min allra första hemsida från 1998. Den har aldrig varit publicerad på nätet utan var mitt arbete när jag gick HTML-design (kvällskurs) hösten 1998. Där hade jag en delsida som hette "mode" men som var blank. Så jag var tidigt ute med en modeblogg även om det aldrig sedan blev av. Jag - mode?! Nja, min första tanke när jag skapade offlinesidan 1998 var att berätta om 70-talsmode, då mitt hemsidebygge gick ut på att hylla 70-talet vad gäller mode, musik, tv och så vidare.

På disktetterna fann jag också väldigt många midi-filer. De är riktigt hemska att lyssna till i dag. Där fanns en discoversion av Forever young (Alphaville) som jag inte alls kände igen. Ja, man hörde inte att det var Forever young.

Vad mer fann jag? Jo, en tidigare arbetskamrats dotter arbetade utomlands 1998 och vi hade frekvent mejlkontakt. Nätet med e-post var nytt, så jag var hennes förbindelselänk här hemma. Jag fann 99 sparade mejl. Vi har träffats en gång. Av en händelse sprang hon på mig utanför jobbet för cirka sex år sedan. Vi hade båda flyttat till Göteborg.

Vidare fann jag en bok i pdf-format. En tidigare nätbekant skrev en bok 2002 som jag fick läsa. Den är på cirka 260 sidor och är väldigt gripand. Den blev aldrig publicerad.

Jag har filer sparade från 1996 och framåt. År 2000 hade jag den stora datorkraschen men inte mycket gick förlorat då jag hade det mesta säkerhetskopierat på disketter och cd-skivor. Fortforande har jag allt säkerthetskopierat men det befinner sig i kaos. Olika datorer, usb-minnen, cd-skivor, extern hårddisk och disketter. Men jag har allt sparat och det är kul. Fjorton år gamla filer väcker minnen.

Irrfärder

August 18th, 2010

Typ dagbok 2000-07-06:

Dagen har varit hård. Jag sitter i kväll med pseudoskov efter att ha överansträngt mig. Det fanns så mycket som skulle ordnas innan jag gick på semester i dag. Jag ville inget hellre än att komma hem i dag och få vila. Men det var omöjligt. Jag var bara tvungen att gå till posten och lösa ut mitt körkort. Det blev bra! Bilden var kraftigt förminskad, konverterad till svartvitt och väldigt svag i konturerna. Det kan jag väl efterlikna när jag visar leg. Bli lite svag i konturerna... Dåliga körkortsfoton hör livet till. Tror jag bestämt mig för att vara stolt över det.

Så fick man göra om det i dag igen. Hämta sitt nya körkort. När jag tänker efter så använde jag aldrig mitt förra körkort för bilkörning. Det är sjutton år sedan sist. Men jag kan och jag får om jag vill - köra bil alltså. Inga medicinska förbehåll finns i den frågan.

Jo, jag är komatös även i dag efter att ha hämtat körkortet. På 50 minuter åkte jag flärdtjänst, hämtade körkort, gick till busshållplatsen, åkte buss till spårvagnshållplats, ingen spårvagn i sikte, gick hem. Detta gick snabbare än att beställa ny flärdtjänst, men det tog på... Det är dumt att säga krafterna, för det handlar inte om styrka. Det tog på balansen och medvetandegraden (blir omtöcknad av fysisk ansträngning).

Nya körkortet är väl inte så lyckat vad gäller fotografiet. Fotografen ville att jag skulle dra ihop alla dubbelhakorna och det blev inte bättre av att Transportstyrelsen sedan plattat till mitt huvud så att det ser ut som et liggande ägg. Med dubbelhakor. Jag tänker absolut inte vara stolt över mitt nya dåliga körkortsfoto.

Men det känns bra att ha fått en ny giltig legitimation. Okej, det tidigare körkortet var giltigt i några veckor till, men nu har jag det hela ur världen. Tills jag byter namn. Eller behöver förnya om tio år.

Aktiviteter

August 17th, 2010

Plötsligt märks det att semestern är slut för vissa (typ alla). Jobbmejlen bombarderar mig och jag svarar glatt. Det känns skönt att kunna beta av dem inför min egen återkomst (senare i nästa vecka), för jag lär väl ha att göra ändå.

På tal om det funderar jag på att redan i morgon hämta mitt körkort. Ja, beta av alltså. Inte skjuta upp.

Singelkvinnor väntar

August 16th, 2010

När jag ändrade min relationsstatus på Facebook fick det direkt en konsekvens över vad för annonser som visas.

Märkligt nog är jag inte särskilt intresserad.

Primärt

August 16th, 2010

Glöm att det är Madonnas födelsedag! Jag blir faktiskt 40½ år i dag.

Parantes

August 15th, 2010

Sömn har infunnit sig. Det varvat med mitt studietempo gör att jag inte har så mycket att komma med på nätet.

Träning i tålamod

August 14th, 2010

Flärdtjänsten är extra jobbig på helger. I dag uteblev bilen båda gångerna vilket innebar att den blev försenad med totalt 50 minuter. "Senast framme"-tiderna stöp direkt. Jag kom för sent till jobbet, jag kom för hem för sent. Och där finns inget jag kan göra för att på något sätt förbättra situationen. Klagar jag blev det bara några streck i statistiken, men leder inte till något. Man mäter kvaliteten men använder det inte till reflektion eller åtgärder. Ganska meningslöst.

Dagens fokusering

August 13th, 2010

Begreppet skygglappar ger felaktiga associationer. Jag skyggar inte från det jag nu försöker stänga ute. Snarare har jag ett tunnelseende. Det är något jag behöver nu för att kunna fokusera på sådant som är viktigt. Det jag pratar om är naturligtvis min stundande tenta i nästa vecka. Jag har inget annat val än att försöka stänga ute allt annat omkring mig. Jag måste läsa. I morgon får jag tyvärr ett ofrivilligt avbrott då jag måste in och arbeta. Nu har det gått tre veckor sedan jag senast var på jobbet och jag vet inte vad som väntar. Kaos eller stiltje - där finns inget mellanläge när man arbetar helg. Kaos och stiltje kan också översättas med lördag respektive söndag. Den ena dagen är det kaos/stiltje, nästan dag dess motsats. Turordningen kan variera.

Det blir lite bergochdalbana nu framöver. Arbete-studier-studier-studier-studier-tenta-ledig-ledig-arbete-ledig-arbete. Sedan sätter den ordinarie arbetstiden in i och med att semesterperioden sedan är över och allt ska ha återgått till det normala.

Nästa veckas tenta är en gammal synd från förra läsåret. Lyckligtvis börjar inte höstterminen förrän något vecka in i september. Det betyder att jag får ett par studiefria veckor. I och för sig kommer jag då att arbeta parallellt med "ledigheten", men jag värdesätter den. Nu börjar jag dra mig till minnes min ångest förra läsåret när ledig fritid aldrig fanns att uppbringa. Detta föll snabbt i glömska genom några bra tentaresultat och stundande semesterledighet. Samtidigt vill jag inte ha förra läsåret ogjort och vet med mig att jag också kommer att resonera så efter att ha fullföljt nästa läsår. Förutom att det i vissa fall är lite plågsamt så ger det mig så mycket kunskapsmässigt. Något jag alltid värdesatt. Jag har alltid haft känslan av att besitta för lite kunskap och därmed har jag också haft denna kunskapstörst. Jag vill något. Utvecklas. Inte bara prestera i yrkesrollen. Kanske en konsekvens är att jag försakar mycket i form av privata relationer, men där jag befinner mig just nu så är studier/kunskap viktigt. Inte viktigast, men viktigt. Även om jag inte har något konkret mål med mina studier.

En tanke jag fick härom dagen, när jag läste inför tentan, var ett avsnitt där man beskrev arbetstagarens roll i organisationen. På 1800-talet var det fult att vara lönearbetare för då förlorade man sin frihet och egenbestämmanderätt. Det har absolut vänt och att ha en tjänst är i dag något positivt. Ofta identifierar vi oss med den yrkesroll vi har. En konsekvens av att vara lönearbetare är att man ger arbetsgivaren sin tid mot betalning. Detta innefattar också att vi lyder arbetsgivaren, presterar och låter denne utöva sin makt över oss. I tjänsten ska vi inte ha en primär egen vilja, utan vi ska ordna in oss i ordningen av att ingå i en organisation som dessutom oftast är byråkratisk och hierarkisk. Som sagt får vi alltså betalt för att någon annan får utöva sin makt över oss och tar ifrån oss våra befogenheter. Min fråga är därför chefer få bättre betalt än andra lönearbetare? Chefer är också lönearbetare med inskränkta befogenheter (det finns alltid någon högre upp i organisationen med större maktbefogenheter). Borde inte lönearbetare, som alla i någon form avsagt sig egenansvaret, ha bra och lika betalt? Rent logiskt borde kanske chefer dessutom ha lägre betalt med tanke på maktförskjutningen. Makt ska kosta, inte belönas. Logik är intressant. Och motsägelsefullt. Och jag gör förmodligen tankevurpor. Lite kul.

Nu - några timmars vila (från allt) innan arbetsdagen tar sin början. Hoppas jag får sova i natt. Här är lite varmt och kvavt inne, man jag vågar inte öppna fönstret. Råttor...

Ovälkommen gäst

August 12th, 2010

Problemet med att somna verkar kvarstå. I natt höll jag nästan på att somna vid midnatt (elva minuter sedan) men blev klarvaken av märkliga ljud i köket. "Någon vill in", var min tanke varför jag flög upp, gick snabbt till andra sidan lägenheten där köket är, och mycket riktigt. I mitt öppna fönster, som bara är öppet med en liten springa, försökte en stor råtta (2 dm + svans) ta sig in. Jag slog snabbt igen fönstret och såg den ila vidare på fönsterblecket. Det fanns inte riktigt i min föreställningsvärld att en råtta försökte ta sig in en våning upp. Visst, jag har sett dem springa runt ute bland papperskorgar och sopor, men inte så nära min bostad.

Efter denna händelse stängde jag också fönstret i vardagsrummet (bredvid köket). Därefter skällde jag lite på Gazzy som inte reagerat trots att hon var vaken och satt bredvid mig i sängen när ljuden uppkom.

Sova nu? Uteslutet! Nu är jag väldigt pigg. Hur jag åter ska finna sömnfasen vet jag inte riktigt. Att surfa på nätet är väl en del.

Pussellivet

August 11th, 2010

Körkortet har kommit. Mitt fjärde i ordningen. Det tog nio dagar. Som legitimation behöver jag det först i början av nästa månad och jag tänker vänta ett tag innan jag kvitterar ut det på företagsposten. Jag blev något förvånad över att jag inte ska lösa ut det på min företagspost, som jag har 150 meter till, utan jag ska uppsöka en helt annan företagspost. Ett par kilometer bort. Som inte ligger i anslutning till kollektivtrafiken. Jo, där går spårvagn men man får ändå gå en kilometer innan man når posten. På något sätt känns det fel att ta flärdtjänst för att få ut sitt körkort, men jag ska. Dock väntar jag tills tentan är över då jag inte känner att jag har tid med sådana här utflykter just nu. Jag tror minsann att jag tar flärdtjänst direkt från tantasalen till företagsposten, för att sedan åka kollektivt hem. Det kommer att ta på krafterna och det är därför jag vill tenta först. Samt att det är lättare att åka kollektivt hem då jag inte vill stå rakt upp och ner och vänta på en bil som dröjer minst en timme innan den kommer. Jag vill hem snabbt även om det rent fysiskt tar på mig. Att stå och vänta är ännu jobbigare rent fysiskt.

Så här ser det ut när jag ska pussla ihop min tillvaro. Ett evigt pusslande. En massa försakande. Planering av resurser. Mina fysiska resurser.

Jag har dessutom nu försökt att beställa snus online. Jo, det blir billigare, men med porto så sänker det bara kostnaden med 50 öre per dosa. Det kan egentligen kvitta men jag vill se vilken service det innebär. Snusbutiken har jag i grannhuset men öppettiderna är lustiga samt att de ibland har slutsålt. Som sagt är det servicenivån jag jämför. Inte priset i sig.

Down

August 10th, 2010

Kommer ni inte åt min blogg de närmaste dagarna mellan kl. 06-10, så beror det på att webbhotellet flyttar sina servrar.

Lilla ledigheten

August 10th, 2010

Om en vecka har jag en tenta. En tenta jag varit medveten om i många månader och som jag känner ett mentalt motstånd för. Litteraturen är väldigt tung vilket inte är det värsta. Det värsta är att litteraturen är tio år gammal och beskriver förhållanden som inte finns i dag. Jag känner det som väldigt meningslöst att behöva läsa in och tenta av något som inte är adekvat information.

Egentligen behöver jag inte göra denna tenta. Jag har redan klarat utbildningen och kravet för att få fortsätta studera i höst. Men trots att denna tenta lite förstört min sommar och semester, så är jag envis. Jag ska göra tentan. Just nu är jag inne i slutspurten av mitt läsande och lägger huvuddelen av dygnet på att plugga. Efter tentatillfället har jag tre lediga dagar innan allt drar igång på nytt. Jobb och studier.

Något nytt

August 9th, 2010

Ljud och bild är inte synkade, but so what?!

[youtube]YHCzZfkl1-0[/youtube]

Musikmedia

August 8th, 2010

Bloggtext f?r fem ?r sedan:

F?r f?rsta g?ngen har jag testat att ladda ner en l?t fr?n cdon.com. Jag ?r inte imponerad. Mot betalning har jag f?tt en l?t med knaster, som det i filens egenskaper st?r att det ?r sp?r 2 och i b?rjan av l?ten finns en bit av sp?r 1. ?r det seri?st? Ska man betala f?r s?dan skit? F?rsta och sista g?ngen.

Det k?nns som om den tekniska utvecklingen g?r snabbt fram?t. CD-skivan fick en kort storhetstid under knappt 20 ?r. Jag s?g att LP-skivan dock fortfarande lever och m?r bra, men att CD-skivan inte m?r n?got vidare. Den enda reklam jag numera ser kring musik p? CD, ?r fr?n Statoil. Hemska samlingar av diverse "musik".

F?r tv? ?r sedan b?rjade jag ladda ner rej?lt med musik via iTunes till min iPod. Till och med det k?nns lite f?rlegat nu och det ?r Spotifys fel. Eller, Spotify ?r kanon! Det jag inser ?r att (?tminstone) jag konsumerar musik. D?remot varken vill eller beh?ver jag ?ga musiken jag lyssnar till. Det ?r som radio, men med total kontroll ?ver vad jag lyssnar p? och n?r. Det sorgliga ?r all den musik jag faktiskt ?ger. I form av LP, CD, kassetter och ljudfiler som jag betalat f?r. Jag ?ger produkterna men till ingen nytta d? jag ?r konsument. Jag f?rbrukar musik och g?r vidare. Inte ser jag n?got behov av att ta fram mina gamla LP, CD-kassetter och ljudfiler.

Vill jag betala f?r musik? Nej. Anser jag att musikerna ska ha betalt f?r det jag f?rbrukar? Ja. Men i min v?rld r?cker det om de genom reklamint?kterna (via Spotify) och konserter f?r det att g? runt ekonomiskt. F?rmodligen kan detta anses vara arrogant av mig. Samtidigt ?r detta musikbranschens enda ?verlevnadsm?jlighet, f?r fler ?n jag besitter denna arrogans. Vill man inte betala i reda pengar s? ?r alternativet illegal nedladdning.

Fr?gan ?r vad som kommer efter Spotify? Jag kunde inte f?r n?gra ?r sedan f?ruts?ga Spotifys uppkomst. Musikbranschen kan aldrig g? tillbaka till det som varit utan att det uppst?r ett behov som v?xt fram genom en attitydsf?r?ndring hos konsumenterna. Det finner jag inte troligt.

Det nya livet

August 7th, 2010

När jag började blogga 1999 borde följande varit det första jag skrev.

In that book which is
My memory . . .
On the first page
That is the chapter when
I first met you
Appear the words . . .
Here begins a new life

La Vita Nuova - Dante Alighieri

Svensk översättning:
I den bok som är mitt minne, på första sidan i det kapitel som är den dag då jag mötte dig, står det skrivet: Här börjar ett nytt liv.

Men jag orkar inte börja om fler gånger.

Ännu ett år

August 6th, 2010

I går blev jag lite förvånad. Jag kom in på universitetet i höst. Trots den sena anmälan (inlämnad två månader efter sista ansökningsdagen). Det verkar som om alla som sökt kom in. Kanske det kan förklaras av att grundkursen krävs för att söka vidare och de flesta nöjer sig med att enbart gå grundkursen. Om jag är glad? Nä, inte precis. Det är jobbigt att studera. Man måste tänka.

Det positiva är naturligtvis att jag nu ett tredje år ska flirta till mig gratis kaffe på 7-Eleven.

Stank

August 5th, 2010

Det verkar som om Google också avskyr Nirvanas Smells like teen spirit.

25 år senare

August 4th, 2010

N?sta ?r ?r det 25 ?r sedan jag gick ut grundskolan. Av n?gon anledning har man i en tr?d hos mig p? Facebook b?rjat planera en ?tertr?ff till n?sta v?r. Jag vet inte ens om jag kommer att ta p? den tr?ffen. Det ?r sv?rt att planera n?got s? h?r l?ngt innan. Av tv? k?nda anledningar. Brist p? kattvakt. Of?ruts?gbar ms. I vilket fall som helst har jag kunnat bist? i planeringen genom att l?gga ut klassfoton (v?cker minnen hos m?nga) och delge en klasslista med allas v?ra personnummer. Det ?r nog d?rf?r jag sparat klasslistan, f?r att kunna komma i kontakt med de andra via personnummer vid typ ?tertr?ff. Vi ?r verkligen skingrade f?r vinden. Inte m?nga bor kvar i h?lan. Inte m?nga har kvar sina ursprungliga efternamn (jag ?r ett exempel).

?ven om det ?r kul att h?lla kontakt med dem som man umgicks med dagligen under minst nio ?r (plus lekskola, plus gymnasium), s? har det inte blivit s?. Delvis har vi kontakt via Facebook. Det jag kan k?nna mig tveksam till ?r detta att tr?ffas efter s? m?nga ?r. I dag har vi inte mycket gemensamt mer ?n v?r bakgrund och skoltid. N?r vi tr?ffades efter tio ?r (jag var inte med efter 20 ?r) k?nde jag efter?t en saknad samtidigt som jag blev lite uppr?rd ?ver mitt eget beteende. D?r jag f?ll tillbaka till den person jag var under skoltiden. Kanske den risken inte f?rligger nu n?r jag lagt ?nnu mera tid mellan mig och skoltiden? Jag vet inte. Det ?r med blandade k?nslor jag f?rs?ker komma fram till om jag p? n?got vis kan n?rvara p? tr?ffen n?sta ?r.

Pengagåvor

August 4th, 2010

Ah, jag har äntligen fått ett nytt Nigeriabrev! Lyckligtvis är jag inte förmodad död som i de tidigare mejlen, utan nu får jag mejl från en döende man (eller kvinna, svårt att avgöra kön på de märkliga namnen).

Jo, en döende man vill donera 18 miljoner dollar till mig. Syftet är lite oklart, för det kan tolkas på olika sätt. Antingen då han/hon vill göra något gott för mänskligheten, eller p.g.a. att jag gjort något gott för mänskligheten. Han/hon poängterar sedan också att det inte bara är en donation, det är också testamenterat i mitt namn. Allt jag behöver göra att är mejla tillbaka som bekräftelse på att jag fått denna givmilda gåva från en döende... person.

Teoretiskt sett är jag mångbiljonär vid det här laget. Teoretiskt sett är jag väldigt glad över dessa mejl.

Nattreflektion

August 4th, 2010

De sömnlösa nätterna är här igen. För några dagar sedan kunde man i media läsa om hur angeläget det är att sova i exakt sju timmar varje natt. Normala nätter för mig innebär fem timmar med sömn. Sedan några nätter tillbaka sover jag tre, max fyra, timmar. Trött och sömnig - vad hjälper väl det? Insomnia är ordet (och diagnosen). Inte ens dagtid kan jag somna trots att jag sover bäst soliga dagar.

Detta är ingen nyhet. Varken för mig eller mina bloggläsare. Som jag tidigare berättat så är detta en del i att ha ms. Ibland sover jag 16 timmar per dygn, ibland en bråkdel av den tiden. Just nu minimalt.

Jag funderar lite på om jag ska låtsas att detta är ett skov. Varje höst brukar jag få något mystiskt ms-skov och insomnia är att föredra framför ofrivilliga ögonskakningar, neurogen hudsmärta eller förlamning. Kan jag intala mig att sömnbristen är ett skov kanske jag kan hålla de verkliga skoven stången? Önsketänkande.

Något jag inte klarar av är att sova naken. Jag fryser väl knappast (är ju värmekänslig), men jag blir nedkyld. Särskilt om jag inte har något över axlarna. Dock har jag nu börjat strippa inför sänggående. Anledningen är just detta att jag inte kan sova. Jag snurrar runt, fram och tillbaka, i sängen. Jag snor in mig i mina nattkläder. Nu till den milda grad att beröringen av kläder blir smärtsam. Det blir inte lättare att somna av det.

I natt (just nu) försöker jag vara uppe lite längre. I vanliga fall lägger jag mig vid 23-tiden men somnar inte före kl. 03. Och sedan är jag uppe kl. 07 (kl. 04.45 om det är en arbetsdag). Jag hoppas att denna insomnia försvunnit tills jag återgår i ordinarie tjänst. Lyckligtvis har jag ytterligare tre veckor på mig. Men jag vill inte vara sömnlös i så många veckor till.

Stjärtdynor

August 3rd, 2010

Så har man gjort sommarens stora utflykt. Den gick till Ikea Bäckebol. Jag har hela 4 km dit. Det jag först förvånades över var att där på parkeringen stod en likbil. Min första tanke var: "Vad kan Fonus tänkas köpa på Ikea?", men inser nu efter varuhusbesöket att de alltid måste vara stationerade där då folk förmodligen dör i alla labyrinten. Folk hittar in, men hittar aldrig ut. Dagens besök var för jobbigt för mig, lyckligtvis insåg jag det inte i förväg. Det är för mycket att gå och jag trodde flera gånger att jag skulle svimma av tröttheten. Märkligt hur lite sittplatser det finns i ett möbelvaruhus.

Jag fick tag på allt det jag behövde, och lite till.

  1. Det var dags att köpa ny klädsel till mina fåtöljer. Två överdrag för 1 000 kr. Det var det dyraste tyget, förmodligen p.g.a. att det var en nyhet. För min del kommer nu fåtöljerna att matcha soffan som är nougatfärgad (för att vara mer exakt - samma nyans som dosan till Grov portionssnus, lägger jag dosan i soffan ser man den inte).
  2. Köksredskap är alltid bra att ha. Särskilt skedar/slevar som jag saknar.
  3. Laptopstöd. Jag ville haft svart vilket de enligt hemsidan har. Där var tomt på lagerhyllan. Därför fick jag springa igenom hela varuhuset, ta hissen upp till andra våningen där den gula brädan (den heter Bräda) fanns, fick veta att de hade 90 svarta liggande på den tomma lagerhyllan, varför jag fick förklara att de inte hade rätt i sina datasystem. Hemkommen ser jag att de ändrat antalet till 20 svarta. Frågan är om ens det stämmer. Svart existerade enbart i cyberrymden. Så jag fick ta en gul.
  4. Tablett. Jag behövde inte detta, så detta var ett impulsköp. Två svarta och två gröna. Hemkommen kastade jag upp tabletterna på köksbordet i en hög. Konsekvens:

Kissen satte sig direkt på dem och började klösa frenetiskt på tabletterna. Jag hade tänkt att använda dem som underlägg till typ tallrikar. Men Gazzy tolkar dem som stjärtdynor.

Det är fyra år sedan jag var på Ikea. Förhoppnigsvis dröjer det mer än dubbelt så länge innan jag åter gör ett besök i mardrömshuset. Synd att de har så dåligt utbud i onlineförsäljningen.

Inredda dagar

August 2nd, 2010

Hoppsan? Jag trodde ett tag att jag redan hade bloggat i dag.

I dag har jag haft ännu en utav mina sällsynta semesterdagar. Det börjar brinna i knutarna så jag gick till fotografen i dag för ett körkortsfoto. Nu ska jag bara skicka in det hela till Transportstyrelsen och hoppas att de godkänner fotografi och namnteckning. Nuvarande legitimation går ut om en månad. Att jag försakat en månad (sedan jag fick uppmaningen att förnya körkortet) beror på att jag 1) hade det hektiskt på jobbet inför semestern, samt 2) fotografen hade semesterstängt fram tills i dag (har man fotograf i huset letar man inte efter någon annan).

I morgon har jag inte semester. Då har jag en fridag. Då är det dags för Ikea. Av någon anledning så verkar jag lägga väldigt mycket pengar på heminredning? Ja, jag måste matcha hemmiljön med kissen Gazzys skönhet.

Undantaget som bekräftar regeln

August 1st, 2010

Ingen är fullständig eller perfekt. Inte ens jag.

Dagens misstag:

1. Köpte mjölk, glömde sätta in mjölken i kylen, kom på det sex timmar senare.

Satt ihop mitt datorbord.

2. Metallskenorna till tangentbordet satte jag åt fel håll.

3. Fel hjul under bordet. Där skulle vara två låsbara hjul framtill. Kom på det när jag satt dit tre av fyra hjul.

4. Stängerna som håller ihop gavlarna till bordet satte jag i fel hål. Det kom jag på när bordet i övrigt var klart, så det var bara att skruva i sönder det igen och flytta stängerna (kul när bordet är i 57 delar).

Bortsett från ovan är jag felfri. Där finns absolut ingenting att anmärka på kring min person eller mitt agerande. Det var bara i dag jag hade några lapsusar. Det kommer aldrig att inträffa igen.

Sparlåga

July 31st, 2010

Stel och öm i kroppen. Begynnande huvudvärk. Allmän olustkänsla. Det här är inte min dag.

Essentiellt

July 30th, 2010

Om ett par månader firar jag tio år i Göteborg. Under den tiden har jag hunnit flytta en gång, men jag har varit min arbetsgivare trogen. Jag har stannat på samma plats även om jag bytt både lokaliteter och arbetsuppgifter flera gånger om. Dessutom är det den plats, den arbetsgivare, jag stannat längst hos.

Mycket har hänt, samtidigt ingenting, under detta decennium. Jag tror att när man blickar tillbaka över en längre period så ser man inte att något speciellt skulle hänt. Men jämför man dag 1 med dag 3 650 så finns där skillnad. När man sedan tänker efter en stund så kan man göra nedslag i enskilda händelser som hänt under dessa tio år och som kan anses vara signifikanta.

Någon samanfattning tänker jag inte göra. Däremot finns där några andra reflektioner att göra kring detta faktum att jag för tio år sedan bosatte mig i en stad 30 mil från mitt ursprung. I en stad jag aldrig tidigare besökt. Där jag sade upp lägenhet och arbete innan jag hade något konkret (inte ens något diffust) i Göteborg. För jag får en fråga som är ofta förekommande: När ska jag rycka upp bopålarna igen och finna mig ett nytt geografiskt läge i landet?

Varför jag får frågan vet jag inte riktigt. Jag ser inte riktigt att jag startat en trend (som ovan?) genom att ha för vana att flytta då jag endast gjort det en gång. Beslutet som låg till grund då var flera och inga av de bakomliggande orsakerna föreligger i dag. Jag befinner mig i en stad jag trivs i. Jag har ett arbete jag uppskattar. Jag har inrättat ett liv här.

Då, för tio år sedan, stämde allt. Allting "was meant to be". Det var ett lätt beslut. Och allting föll på plats som något självklart. Vad som skulle krävas för att en likartad situation skulle uppstå i dag är lite oklar för mig. Det jag kan känna är ett motstånd vid tanken på att behöva lämna det jag så omsorgsfullt byggt upp. Jag har skapat mig ett liv.

Om man leker med tanken att jag skulle lämna Göteborg kan jag bara konstatera att om jag skulle få en ny arbetsgivaren inom min profession, skulle jag degraderas till något jag inte vill gå tillbaka till. Och avancera eller något likartat? Det finns inte.

En av frågorna jag brukar få är vilken annan plats i Sverige jag skulle kunna tänka mig att flytta till. Jag har alltid sagt att jag aldrig mer vill tillbaka till Skåne trots att det är mitt usprung och att jag bodde där i 30 år. Jag har ett djupt motstånd i mig gällande Skåne även om jag kan sakna vissa miljöer. Det är mentaliteten jag inte vill återkomma till. Kanske den ändrats i min frånvaro till det bättre? Ändå känner jag det inre motståndet. Men om jag skulle återvända till Skåne, skulle jag nog välja... Nja, jag vet inte. Malmö eller Helsingborg, trots att jag tycker att det är enormt tråkiga städer.

Andra delar av landet då? Nej, jag vet inte. Stockholm är den tråkigaste staden jag vet. Alla snabbvisiterna anser jag som för långa. Nästintill plågsamma. Landet består av många städer, jag har ännu inte hittat någon plats som jag kan se som en framtida vistelseort. Och jag söker inte heller en sådan plats.

Jag vet faktiskt inte vad som skulle locka mig till att överge det som jag kallat ett hem nu i tio år. Det som hände för tio år sedan... Jag har svårt för att förklara det, men det var en del av min reningsprocess. Där jag exkluderade sådant som tyngde mig i form av relationer, åsikter med mera. Samtidigt blev jag äntligen självständig, vuxen, fick ett egenansvar och ett egenvärde. Så man kan säga att jag fann mig själv, hel, i Göteborg. Jag är rädd att förlora något av det om jag försökte finna mig en ny plats i tillvaron. Jag vill inte bli någon annan än den jag är i dag. Här är jag sann - mot mig själv, i bloggen, i Göteborg.

Beauty in the world

July 29th, 2010

Tror minsann att jag behåller dagen för mig själv.

[youtube]0qX7ZsxD3Ik[/youtube]

Hemmets arbetsplats

July 28th, 2010

Utan att svära på det, så tror jag att jag haft dator sedan 1996. Ja, om man då inte räknar med den Commodore 64 som jag hade under tidigt 80-tal. Därför kan man tycka att det är anmärkningsvärt att jag först nu, fjorton år senare, har införskaffat ett datorbord. Jag måste erkänna att jag tycker att alla datorbord som finns är otroligt fula.

Två frågor uppstår.

1. Vad har jag haft mina datorer på tidigare?
2. Varför skaffar jag ett datorbord nu?

För att svara på fråga A: Första året använde jag ett gammalt köksbord. Samma köksbord som jag fick mina blöjor bytt på.

I dåvarande lägenhet (1996 = fyra lägenheter sedan) hade jag inte plats med dator på skrivbordet i sovrummet, utan fick i vardagsrummet ställa upp datorn på det gamla köksbordet i ett hörn. När jag sedan flyttade fick jag plats med alla mina skrivbord (har tre, beroende hur stor lägenhet jag för närvarande har varierar antalet skrivbord). Men nu är det dags att göra sig av med skrivborden helt och det gamla köksbordet är sedan länge borta.

För att svara på fråga B: Svaret gav jag ovan. Skrivbordet där jag har datorn ska bort. Av utrymmesskäl. Jag har 80 cm över till mitt förfogande och där ska det nya datorbordet stå. I princip på samma plats där datorn står i dag. Skillnaden är att jag ska flytta på en bokhylla (som tar skrivbordsplatsen). Anledningen till att bokhyllan ska flyttas beror på att jag vill ha bättre plats kring min säng då det är väldigt trångt i sovrummet. Och på den vägg bokhyllan stod mot ska jag hänga upp en tavla jag haft nedpackad i fyra år. Tavlan är typ 3 x 2 meter.

Det har fått fyra år sedan jag flyttade in i nuvarande lägenhet. Precis som i min förra bostad så tar det år innan jag blir färdig till att iordningsställa. Alla tavlor är inte uppe än. Alla lampor är inte upphängda än. Att det går så långsamt beror också det på två saker: a) jag behöver fysisk hjälp, samt b) jag har bara tid när jag har semester. Jag är en strängt upptagen man.

Som snart har en ny datorplats här hemma. Frågan är vilken av mina fem datorer jag ska placera på nya bordet?

Frestelse

July 27th, 2010

En stund till mitt förfogande. Då ska jag försöka tvinga fram en daglig uppdatering av bloggen. Det känns... tvunget... hämmande... Ja, allt annat än inspirerande.

Nu börjar jag dra upp planer för min semester. Jag tror minsann att jag ska åka till Ikea någon dag. Gärna en hutlöst varm dag så jag slipper trängsel i varuhuset. Inte för att jag behöver något på Ikea, men det kunde vara intressant. Kanske jag skulle komplettera Kompis med en Bästis? Kompis är kisses gosedjur som hon bär runt på. Bästis är i en serie där jag är intresserad av en kattsäng.

Gazzy behöver en kattsäng. Som det är nu ligger hon överallt då hon inte har någon fast sovplats. Det som är återkommande är dock min ena skinka som hon gärna sover på nattetid (jag ligger på magen). Men det skulle nog vara mer värdigt för henne att ligga i en egen kattsäng än på min skinka.

Bakåt

July 26th, 2010

Lyckligtvis fick jag en arbetshelg som gjorde att väntan inte kändes så lång. I dag kom säsong 3-5 av Star Trek Voyager och jag fick bege mig till postutlämningen. Jag brukar aldrig gå dit. Jag brukar ta flärdtjänsten från jobbet direkt till postutlämningen för att slippa backen som ligger mellan oss och bostaden. Tvyärr så 1) jobbar jag inte på några veckor, samt 2) flärdtjänst får inte ske inom stadsdelen (en dum regel kommunen har).

Det är inte långt till postutlämningen. Men uppförsbacken är hemsk. Inte särskilt brant eller lång, men problematisk. Jag har falltendens bakåt när jag går uppför en backe. Av någon anledning kan jag inte skjuta tyngdvikten framåt när jag går uppför. Utan kryckan hade jag fallit baklänges och den risken finns även med en krycka. Men vad är alternativen? Ingen annan kan lösa ut mina paket. Det har postutlämningen gjort klart för mig, att det fungerar inte ens om mitt ombud har min legitimation och en fullmakt med sig. Taxi (inte flärdtjänst) är också lite overkill. Kostnaden blir hög trots 200 meter.

Nåja. Det var behövligt att jag fick mina dvd-boxar. Med risk för liv och hälsa trotsade jag geografin.

En sak kom jag tänka på. Byråkratin jag brukar beskriva i bloggen är där ingen som tror på när jag återberättar det för andra. Andra som har erfarenhet av kommunen. Tydligen är det bara jag som råkar ut för paragrafryttare. Och frågan är om andra kan skicka ombud till sin postutlämning och få med sig paket därifrån?

Rikedomen väntar

July 25th, 2010

Nigeriabreven tar märkliga uttryck.

I det senaste mejlet får jag frågan om jag är död. De förutsätter det om jag inte mejlar tillbaka. Mejlar jag inte tillbaka kommer min fond på 6½ miljoner dollar att tillfalla en man som kontaktat banken och sagt att han är min bror och har rätt till min förmögenhet då jag är död. Så banken undrar nu om jag lever. Banken finns i London och mannen som försöker komma åt min förmögenhet bor i Indonesien.

I ett annat mejl från i dag får jag frågan om jag är död. Nu är det en god vän i Nigeria som vill ha ut min förmögenhet från banken i New York. Det man undrar över är om jag ingått ett avtal med denne vän. Om jag vill vara så vänlig att mejla mina kontodetaljer.

I ytterligare ett mejl undrar man om jag behöver pengar. Jag kan få låna till låg ränta och få pengarna inom tre dagar. Var vänlig svara! säger de. Ingen avsändare, bara en anonym mejladress.

Några andra mejl får jag inte.

Uträkningar

July 24th, 2010

Trots sen anmälan hoppas jag komma in på fortsättningsutbildningen i höst. Jag har i dag kontrollerat vad som gäller.

Ht/vt 2009/2010
Hittills har jag klarat av 22½ poäng av 30. Jag behöver bara ha godkänt 15 poäng för att få läsa fortsättningen. Så den biten är avklarad.

Ht/vt 2010/2011
Fortsättningen på 30 poäng behöver jag inte fullfölja. Det räcker att jag läser de första 15 poängen. Anledningen är att en tidigare utbildning tillgodoräknas. Jag anses ha läst klart fortsättningskursen redan efter halva tiden. Det betyder att jag inte behöver studera vt 2011.

Ht/vt 2011/2012
Kandidatuppsats! Totalt sett ska man ovan vara godkänd 45 poäng. Det betyder att jag bara behöver klara 7½ poäng (en av tre återstående tentor).

Det känns märkligt att jag inte behöver lägga ner så mycket krut till för att vara behörig till att skriva en kandidatuppsats. Det känns överkomligt. Och nu är jag på g efter att ha läst ett år. Men kommer jag inte in i höst blir allt förskjutet ett år. Det känns jobbigare än att läsa ännu en termin. Vi får väl se hur det blir med det hela. Och jag har redan ämnet för kandidatuppsatsen klart...

I åtta dagar har jag varit hemma hos Gazzy. I dag påbörjade jag min arbetshelg. En väldigt glad kisse mötte mig i kväll, men hon har protestkräkts under dagen. Ett skönt (?) bevis på att jag varit saknad.

Ögonfärg

July 23rd, 2010

Ibland får jag för mig att jag är blåögd.

Men jag är tveksam. När jag försöker hämta min ögonfärg i PaintShop får jag bara fram olika gråa nyanser.

Instängt

July 22nd, 2010

Dagens riv-ut:

Göteborgs-Posten

Ingen skulle sakna mig lika snabbt om jag inte kom hem efter jobbet. Jo, kissen men hon skulle nog inte aktivt ringa polisen och efterlysa mig.

Ovan är något jag är väl medveten om när jag ensam arbetar helg. Det är väldigt sällan jag ser någon alls på jobbet när jag arbetar helg. Detta faktum gör att jag alltid har med mig två telefoner in på toaletten (säkerhetsåtgärd - en telefon kan lägga av). I värsta fall är där ingen på jobbet under en hel vecka och jag litar inte på dörrar eller deras låsanordning. Särskilt inte jobbets. Vi har haspar också på utsidan av dörrarna som kan falla ner i läge och spärra dörren utifrån.

Detta är paradoxalt också en säkerhetsåtgärd. Där finns inga patientlarm på toaletterna och för att inte patienter ska förirra sig in på dessa personaltoaletter utan larm, så har man satt haspar på dörrarna (gissa på vems förslag - oui, petit moi!). Och det är vanligt att man blir inlåst. Någon rycker i dörren, den är låst då det är upptaget, automatiskt lägger man på haspen utan att tänka sig för. Det sitter i ryggmärgen att efter att man tagit i handtaget (när man lämnar toaletten och stänger dörren) så ska haspen också läggas på.

Skillnaden är att man vardagar kan banka på dörren tills någon kommer och hjälper en ut. Det är värre helger. Telefon är inte så dumt att ha med sig.

Har jag inte semester? Nej, jag hade sista semesterdagen (period 1) i går. Och jag har en arbetshelg framför mig. I min ensamhet. Och med telefoner med mig vid toalettbesök.

Varför tänkte inte kvinnan ovan på samma sak?

Blott en dag, ett ögonblick...

July 21st, 2010

Dagens riv-ut:

Till mitt försvar: Det är ju så varmt...

Nej, det var inte jag som blottade mig. Inte har jag heller sett någon blottare. Åtminstone inte på 20 år men då tror jag att det var en gammal dement farbror som inte visste riktigt hur man klär på sig ordentligt.

Detta jäkla torg! Men de verkar ha fått bukt på A-lagarna som brukar dra ner byxorna och skita på kullerstenen.

Jag förmodar att gårdagens händelse kan illustreras med en bild jag tidigare haft här. Man är ju barnvänlig...

Elva

July 20th, 2010

Det är tisdag i dag. För elva år sedan var det också en tisdag. Och precis som i dag bloggade jag för elva år sedan. Då beskrev jag min dag som långtidssjukskriven, vilket i sig kanske påminner om hur det är att ha semester i dag. Eller?

Jag förstår inte vart dagarna tar vägen. Man hinner ju inte gnugga sig i ögonen på morgonen (kl 10.30), förrän det är kväll och dags att lägga sig (kl 02.00). Av någon anledning så trodde jag att det var drygt att gå långtidssjukskriven. Men icke! Trots att jag inte orkar så mycket fysiskt så går tiden. Pular med datorn, kollar teven (CNN), kollar datorn, spanar in TV3 (Våra bästa år), läser mejlen, läser text-TV, skickar mejl, tittar på Nyhetstecken (teckenspråk - fascinerande), uppdaterar dagboken, följer Rapport, ICQ:ar osv... :-) Min dag i ett nötskal? Nja, inte riktigt... Jag är ofta ute hos lilla mor som har villa och trädgård.

Nej, jag har backat dygnet två timmar jämfört med för elva år sedan. Natt är det hos mig mellan midnatt och kl. 08.

Fixar med datorn gör jag aldrig. Jag surfar nätet, läser rss-flöden, följer vad som händer på Facebook och bloggar. ICQ har jag inte installerat och använder inte ens Messenger. Mejl skickar jag inga då jag inte får något mejlprogram att fungera. Jo, programmen fungerar säkert men Telias och webbhotellets mejlinställningar fungerar inte för utsändande mejl.

CNN hade jag gärna tittat på om jag hade haft det i mitt kabelutbud, men kanalen blev jag av med i och med flytten till Göteborg för tio år sedan. Våra bästa år följer jag fortfarande men ligger någon vecka back så jag inte slaviskt tittar på det dagligen (spelar in cirka tre veckor för att sedan snabbspola igenom). Över huvud taget tittar jag väldigt lite på tv - jag spelar in på dvd som jag sedan tittar på vid tillfälle (sena kvällar/nätter). Däremot så brukar jag läsa på text-tv.

Även om min dag inte riktigt ser ut som för elva år sedan, så är sig det mesta likt. Dator och tv finns kvar i mitt liv, men inte i samma utsträckning. Men jag tror att det var då, för elva år sedan, som jag integrerade tv och dator i mitt liv. Då väldigt intensivt, numera... en del i allt annat.

En sak ger mig ångest. Jag har inte varit hemma hos ömma modern på över fyra år. Anledningen är att jag inte får kattvakt. Jag har fiskat rejält efter detta utan framgång. I princip har jag frågat alla jag stött ihop med under åren, men ingen är intresserad. Och märkligt många är kattallergiker?

På tal om katt. Gazzy har mått dåligt i värmen under ett par veckors tid. Hon är sjuklig av sig och vi lider båda av värmen. Som hon mår nu kan jag inte lämna henne även om en kattvakt mirakulöst nog skulle uppenbara sig.

Inget att stöna över

July 19th, 2010

Mitt semesterskägg kliar men jag vägrar raka mig. Dels vill jag se hur grått det blivit, dels vill jag ha det som ett 10-årigt minne nu när jag ska ta nytt körkortsfoto.

Grått eller vitt. Jag kan inte avgöra riktigt vilken färg mitt skägg fått. Det betyder väl att det är vitt eller väldigt ljust grått. Jag fascineras över åldrandet och hur lite man själv märker av det. Okej, jag märker ju själv att jag inte kan vara tyst när jag reser på mig utan att stöna till över de stela lederna. Om nu det är ett ålderstecken eller ett sjukdomstecken vet jag inte. Åtminstone fanns det inte där för fem år sedan, detta stönande.

För ett år sedan hade jag en grå/vit strimma i skägget längs med ena mungipan nedåt hakan. Den strimman är nu borta och hela hakan är vit (nja, kanske mer salt och peppar/salt - vitpeppar - jag har/hade blont skägg). Ett helskägg kan ge en tydligare bild utav bortfallet pigment.

Om en vecka hade jag tänkt gå till fotografen för det där körkortsfotot. Skäggig.

Dag 1

July 19th, 2010

Det är nästan augusti. Snart är den underbara hösten här, följt av den lika underbara vintern. De två årstider som gör att jag trots allt nästan uthärdar värmen. Samtidigt känns det lite märkligt att det nästan är augusti. Officiellt har jag min första semesterdag i dag. När jag åter är i ordinarie tjänst är det nästan september. För min del betyder det rivstart. Då är allt normalt igen och det är då jag brukar gå in i ms-väggen. Först bryts jag ner av den hemska värmeperioden, sedan ska jag fungera normalt i jobbet. Det är då jag brukar gå in i mina ms-skov. Det är alltid obehagligt att veta om detta och samtidigt inte kunnat göra något åt det.

Ändå. Hösten är snart här och det överväger allt.

Eftersnack ESC

July 18th, 2010

Melodifestival och Eurovision. Jag har verkligen tappat sugen vad gäller detta efter år av överexponering i antal program i tv. Nio sändningar per år plus inför-program och eftersnack med tyckarpaneler i tv-soffor och så vidare.

Av en händelse råkade jag dock se vad jag skrivit i mars.

Hur det går i ESC och Oslo? Ointressant, men hur bra jag än tycker att Anna är så misstänker jag att vi åker ut i semin. Jag tror nämligen inte att det är som i Sverige med ett balladår. Förmodligen vinner en halvupptempolåt i moll.

Hm. Det var ju en intressant iakttagelse. Särskilt med tanke på att jag inte såg några andra länders bidrag förrän direktsändningarna från Oslo. Ballader, märkliga sådana, fanns där dock. Men...

Vad var det jag sa!

Kanske jag också är så blasé på schlagern då det blivit så förutsägbart.

Pausen

July 17th, 2010

Inledande dagar utav vila. Så ser min semesterstart ut och jag ligger därmed efter i planeringen. Där är så mycket under året som jag skjuter upp då jag ska ta itu med det på semestern. Men av någon anledning hinner jag aldrig någonting under min semester. Problemet är väl att komma igång. Semesterlunken sätter käppar i hjulet.

Förhoppningsvis är detta bara tillfällig stiltje. Värmen gör sitt där jag inte kan styra över kroppen samt inte kan tänka. Kunde bara värmen dra sin kos så jag kunde komma igång med alla måsten. Ett par dagars vila kan jag tillåta mig själv, men inte mer.

Jag börjar bli otålig och irriterad. Det är därför jag skattar arbete högre än vila. Jag mår bäst av att jobba, även om det är i bostaden. Men som sagt... värmen. Det är olidligt. Och handikappande.

Slitsamt

July 16th, 2010

Äntligen lite tid över till att modifiera bloggen. Ett nytt skin är installerat och en del ändringar behöver göras. Detta är redan påbörjat och betyder också att jag inte kan återgå till något äldre utseende då det är ett komplicerat förfarande den här gången. Just nu har jag b2evolution version 3.x och man ska snart sjösätta version 4.x. Detta skin är anpassat till detta vilket gör att modifieringarna tar lite tid.

Tur att jag har semester? Äh, officiellt har jag min första semesterdag först på måndag. I dag var det en fridag.

Nu då?

July 15th, 2010

Sedan tre timmar ingår jag i den semesterlediga skaran och är redan uttråkad. Faktiskt. Jag gillar inte semester. Faktiskt. Mest p.g.a. att jag inte gillar att man måste ta en specifik period under sommarhalvåret. Jag hade hellre vaknat en morgon och bestämt mig för att "i dag tar jag semester". Hur ofta tänker man inte så? Hur ofta har man den möjligheten? Jag känner mig inte redo för semester men får nu inte återgå i orinarie tjänst förrän den 25 augusti. Ordinarie? Jo, jag har lyckats pressa in fem arbetsdagar under min semester. Dessutom föreslog jag att de skulle beordra mig att bryta min semester i morgon, men no such luck...

Ett lidande

July 14th, 2010

Kanske värmen gör sitt till. När jag vaknade i morse hade jag ögonflimmer, a.k.a. början till migrän. I vanliga fall brukar flimret går över på 20 minuter för att ersättas av hu.vud.värk. Inte i dag. Jag tog mig till jobbet men såg knappt något att arbeta. Några timmar senare gav jag upp, åkte hem, sov en timme och nu känns det bra.

Nu väntar jag bara på att det ska bli en morgondag fylld av arbete. Därmed känns framtiden god. Att få arbeta. Den högsta av lycka.

The Postman Call

July 13th, 2010

När det ringde på dörren kl. 14.20 visste jag precis vad saken gällde. Mycket riktigt stod min brevbärare där med en leverans. Jag var lite rädd att jag själv skulle behöva hämta paktet i morgon, men jag hade tur. Jag var hemma och behövde bara i all hast dra på mig ett par byxor (jag har 28 grader inne - man går inte runt i byxor då). Tidigare har jag nämnt att jag kör med dvd-filmer sommartid. Tanken var att jag i år enbart skulle köra med långfilmer istället för tv-serier. Men suget blev för starkt. Dyra dvd-skivor men jag får det fraktfritt eftersom mitt Mecenatkort fortfarande gäller (fördel att vara student). Därför kostade jag mig på säsong 1 och 2 (av 7) av Star Trek: Voyager. Behållningen är Captain Janeway och The Doctor. Tyvärr får jag vänta ända till säsong 4 innan Seven of Nine dyker upp.

Jo, jag såg serien när den gick på tv (okej, TV4 Sci-Fi sänder den, men jag har inte den kanalen), men minns inte så mycket. Det har gått femton år sedan serien började sändas (1998 i Sverige).

Som sagt ser jag på dvd sommarnätter när jag inte kan sova. I dag har jag kunnat se fem avsnitt eftersom vädret varit så uselt. Fuktigt, hett och åskskurar (utan åska trots att de lovat det nu i flera dagar).

[youtube]qBDaRul1gT8[/youtube]
Seven of Nine och The Doctor.

Litte till

July 12th, 2010

Natten blev kortare än planerat. Jag somnade runt midnatt men blev väckt kl. 2.30 och kunde sedan inte somna om innan arbetsdagen började.

Vad hände kl. 2.30? Jo, en crash and grab i butiken under mig. Kras och klirr av fönsterrutor. En stulen bil fanns med i bilden och som körde på fälgarna (hördes det som). Jag såg inte eländet men hörde det desto mer. Därefter skulle man kunna tro att det blev lugnt och tyst igen, men nä. Efter en halvtimme kom någon för att plocka bort resterande glassplitter (klirr-klirr-kras). Dessutom pratade de samtidigt som de sågade till brädor med handsåg, bräda för bräda, som sedan spikades för det saknade fönstret. När de var färdiga var det dags för mig att göra mig redo inför arbetsdagen.

Det jag inte kan förstå är varför man rånar ett parfymeri. I butikerna bredvis finns 1) fotoaffär, 2) tobaksaffär, 3) ostaffär (osten är dyr och säkert värdefull), 4, väskaffär (massor av läder) och en 5) klockaffär. Vad tusan skulle de med parfymer till? Jag kan förstå att de hoppade över frisören och fiket, men parfym?!

Dagen har känts lite seg efter detta tidiga uppvaknande, men jag hann ändå trimma mitt Littorinskägg. Jag måste ju sympatisera med en man som utses till förövare för påstådda sexköp. Kvinnan däremot påstås vara ett offer trots att hon sålt sex. Det är lika moraliskt förkastligt (om man nu ska se på det som något omoraliskt, det är snarare en politisk åskådning än en moralisk). Oavsett vem som sitter inne med sanningen, så tycker jag att det hela är märkligt. Media gör kvinnan till den goda och mannen till den onde. Rent politiskt tycker jag inte att detta ska ha någon inverkan, för om (big if, får väl se vad han själv säger) då Sven Otto inte var statsråd vid det påstådda sexköpet, det är preskriberat och han har avgått. Jag ser ingen poäng i att gräva i det här. Tyvärr håller väl inte Aftonbladet, och övrig media som hänger på, med.

Prognos

July 11th, 2010

GP säger: Kraftigt åskväder väntas i eftermiddag.

EUCLID påstår att åskan redan är här:

Enligt yr.no (norska SMHI) ska det inte åska:

Tittar jag ut så är det växlande molnighet och inte ett åskmoln i sikte.

Så vad ska jag gå efter? Ska jag behöva släcka ner datorn?

På allvar?

July 10th, 2010

Vem påstår sig kvinnan ha sålt sex till? Är hon säker efter fyra år? Har hon inte sett honom i media de senaste åren? Såg hon inte honom i förra valrörelsen? Har hon tagit fel på ministrarna? Kan det vara någon annan person?

Plötsligt ligger Våra bästa år i lä.

Sorgcocktail

July 10th, 2010

Säsongen började en månad tidigare i år. Därför har jag gjort min sorgcocktail för att ta död på alla sorgmyggor som invaderar mitt kök. I år kom jag på att man kan utesluta vattnet. På 12 timmar har cirka 30-50 sorgmyggor fått sätta livet till. De ligger på botten av glaset.

De man ser som svaga svarta prickar i glaset är de sorgmyggor som ännu inte sjunkit till botten. Lyfter man på glaset och tittar underifrån så är det helt svart av lik.

Några som testat min sorgcocktail påstår att det inte fungerar. Jag kan inte förklara varför. Det viktiga är att man inte har något annat som är sött/surt som lockar mer.

Receptet jag använde mig av i går: 2 msk vitvinsvinäger, 3 drp Yes diskmedel (tar bort ytspänning så de hamnar i plurret och drunknar istället för att traska runt på ytan), 2 tsk strösocker.

Sommarplanering

July 9th, 2010

Vad gör jag en ledig dag som denna? Inte mycket. Det jag trots allt gjort är att jag skrivit ett sommarschema som jag satt upp på väggen här hemma. Årets semesterperiod är väl inrutat där jag måste följa de rutiner jag satt upp. Under min semester ska jag bland annat arbeta fyra dagar. Och halva tiden ska jag göra ingenting. Och andra halvan ska jag plugga inför tentan i augusti. Jag har schemalagt vilka dagar jag ska plugga, och vad. Disciplinen måste finnas där under semestern och då måste jag följa ett förutbestämt schema. Lättja tar så lätt överhand.

Nästa vecka måste böckerna fram. Jag tror att det är sex böcker, tre engelska artiklar, en massa anteckningar och rapporter. Sommaren är räddad!

Kvällen är också räddad. Jag har uppdaterat jobbets intranät hemifrån. En sen fredagskväll, på min fritid. Anledning: Sånt är kul och jag kan inte vänta tills på måndag (otålighet).

Jag börjar komma till insikt om att jag har svårt för att vara ledig.

Folk är lata

July 8th, 2010

Strax efter lunch fick jag för mig att jag kanske skulle sluta lite tidigare i dag*. En smärre chock fick jag när jag insåg att det bara var 55 minuter kvar innan jag hade arbetat mina timmar (sju) enligt schema. I panik lyckades jag ändå gå en halvtimme senare**. Så när jag stämplade ut kl. 14.05 var det bara 25 minuter för tidigt.

Ett par dagars ledighet, sedan påbörjar jag ännu en vecka. Min semester har visat sig bli enstaka avbrott i arbetet. Men det dröjer ett tag till innan min första semesterdag infaller. Och semester är inget jag direkt längtar till. I år ska jag ha 15 semesterdagar. Redan nu funderar jag på om det inte räcker med 9 semesterdagar nästa sommar. Det hade räckt med tio lagstadgade semesterdagar per år, istället för de 32 som jag har. Eller om det är 31 dagar. Jag har ingen koll.

* Nätverket låg nere liksom alla dataprogram då de är kopplade till nätverket där databaserna ligger. Det fanns inget att göra.

** Till Gazzys lycka då hon fick gosa två extra timmar i dag.

En français

July 7th, 2010

Je ne sais pas quoi dire aujourd'hui. Quelques mots en français, peut-être? En ce moment je me sens un peu déprimée. Je ne sais pas pourquoi. Il n'y a rien de bon à la télé. Bientôt, je vais prendre mon coup. Demain est le dernier jour ouvrable de la semaine.

Comment a été votre journée?

Insikter, del 591

July 6th, 2010

Ska det fortsätta så här? Mina lediga dagar (och nätter) sover jag. Det är då jag tar igen mig efter de fysiskt stillasittande arbetsdagarna. Nätter mellan arbetsdagar sover jag inte av någon anledning. Det är lite att pendla mellan full gas och tvärnit, om och om igen.

Där är så mycket som går förlorat. Som en social fritid. Jag orkar helt enkelt inte. Ljuset i det hela är mitt engagemang i arbetsrelaterade saker samt högskolestudier. Hur jobbigt det än månde vara så är det stimulerande. Kanske det enda.

Värmen gör ingenting bättre. Tvärtom. Snart är det semester men det är inget jag suktar efter. Det gör mig inte utvilad (ingen kan göra mig utvilad), bara immobiliserad vilket förvärrar precis allting. Jag behöver arbetet. Mer än en arbetsnarkoman. För att hålla igång mig och ha någorlunda livskvalitet.

Engagemang

July 5th, 2010

Det är så märkligt när jag häller upp torrfoder till Gazzy. Så fort jag lyfter upp matskålen hör jag hur hon hoppar ner på golvet i något annat rum. Därför vänder jag huvudet mot dörren för att se henne komma. Men ingen kisse kommer. Det är då jag brukar upptäcka att hon har passerat mig och står vid platsen för matskålen och väntar med otåligt viftande svans. Teleporterar hon?

Kategori: Vad är snabbare än en oljad blixt?

Interludium

July 4th, 2010

Att arbeta helg distraherar mig inte från det faktum att jag med stora svårigheter kan gå i dag. När jag åkte hemifrån i morse var det masugn i lägenheten. Just nu har jag lunch på jobbet där det är sex grader svalare inne än hemma. Trots att lokalerna klassas som bastu. Det bästa med dagen är att solen inte visat sig, det regnar och blåser svaga vindar in genom fönstret.

Det är en seg arbetsdag. Än så länge har det inte hänt så mycket efter att halva arbetsdagen gått. Jag har väl alltid att göra, men jag förväntar mig en stor rusch i eftermiddag. Där panikåtgärder ska utföras. Där tiden inte kommer att räcka till. Arbetsfördelningen över arbetsdagen är högst varierande.

Och där tog lunchen slut! Åter till... väntan.

90-talet

July 3rd, 2010

Drygt ett år senare kommer fortsättningen på Raderat.

Jag var ett barn då jag var mellan 20-29 år (1990-1999). När jag nästan var 19 år hade jag redan tagit steget ut i vuxenlivet, men regraderade av rädsla. Det var då jag blev hämmad. Rejält hämmad. Mina steg ut i vuxenlivet sågs inte med blida ögon, för att uttrycka det snällt. Jag flydde hemifrån. Jag flyttade inte, jag flydde.

Följande år fanns hoten där, jag kände mig (var nog mer än så) förföljd, kontrollerad. Vardagen fungerade även om jag aldrig var riktigt närvarande. Jag var ett skrämt barn.

Det kommer alltid en tid då man måste möta sina demoner. Min knuff var att få ms. Då särskådar man sig själv. Där finns en skärseld och den tar man sig igenom. Vem vill brinna för evigt?

Nu när jag tagit mig igenom det hela så verkar inget stoppa mig. Jag känner inga begränsningar. Jag tillåter inga begränsningar. Om jag en gång var hämmad så får nu inget hämma mig. Kanske det är därför jag inte kan ta det lugnt så som jag uppmanas just med tanke på ms.

Även om jag vet vem jag är och vilka förutsättningar jag har, så vet jag inte riktigt vad jag vill. Allt! Därför får jag ingen struktur på min tillvaro trots allt.

Men stora delar av 90-talet är raderat. Men har man nu passerat 40 så kanske det är dags att blicka framåt och inte bakåt? Jag har lärt mig av historian.

Kylig inställning till värmen

July 3rd, 2010

Vad gjorde jag i dag för fem år sedan? Vad gjorde jag i dag för tio år sedan? Enkelt! Jag bara går in och kikar i mitt bloggarkiv och finner ut att jag... Va? Ingenting?! Var någon märklig anledning så har jag hoppat över den 3 jul 2005 och 2000. Jag har inte för vana att hoppa över någon dag.

Kanske det var dagar som denna. Plus 30 grader varmt ute, och nästan lika varmt inne. Som bekant är sommaren, och då särskilt sommarhetta, min nemesis. Kroppen är domnad, smärtor i hela lekamen, ostadighet och skakighet. Jag har alltid hört att med ms så tål man antingen värmen väldigt bra eller väldigt dåligt. Jag infår i sistnämnda kategori. Hur man reagerar rent fysiskt när man mår dåligt av värme, är förmodligen väldigt individuellt. En tanke som korsade sinnet i dag var att värmen kanske gör att jag upplever tidigare skador mer påtagligt. Det jag känner igen i symtomen, som ändock är lindriga jämfört med ursprunget, är min förlamning. Det är kanske också därför jag står ut med alla fluktuerande symtom utom just dessa som uppkommer vid väldigt varmt väder. Jag påminns om min förlamning. Som kan återkomma om än tillfälligt (i typ några månader).

Vad tänker jag om detta? Vad tycker jag om detta? Tja, det är livslångt. Det är bara att acceptera även om jag nu efter 11½ år börjar tröttna på det så smått. Istället för att tänka på att det kunde varit bättre, så ska man tänka "det kunde vara värre". Man får se det positiva i det negativa.

Två andra spår angående sommarvärmen: Min bältros kliar till vansinne i värmen. Min migrän är ständig följeslagare av både sol och värme.

Vintern försvann för snabbt. När det är minusgrader kan jag röra mig, har känsel i kroppen och kan till och med springa några meter innan de myelinavskalade nerverna protesterar.

Oförändrat

July 2nd, 2010

Nej, jag har inte ändrat uppfattning vad gäller Brokeback Mountain. Den är dryg och våldsam. Men någon annan får gärna förklara storheten med filmen.

Sommar-dvd

July 1st, 2010

Det blir nog ingen dvd-maraton i sommar. Åtminstone inte i det format jag kört med senaste åren. Jag brukar köpa kompletta säsonger av tv-serier på dvd för att titta på sena sommarkväller/-nätter när det är för varmt för att sova.

Av någon anledning så kom jag av mig redan förra sommaren. Jag har Battlestar Galactica som jag inte sett och som inte längre lockar. Annars, om man räknar åren bakåt, så har jag sett/köpt Lost (1-4, ska köpa resten när de kommer), Sopranos (1-5?, sista säsongen inte köpt), Alias (komplett), Millennium (komplett).

I sommar blir det inga tv-serier. Det blir istället långfilmer. Och vad man kan kalla för två miniserier. Min inköpslista för maj, juni och juli:

Babels hus (svensk serie)
Sicko
Tracys hämnd (miniserie)
Batman - The Dark Knight
Brokeback Mountain
Benjamin Buttons otroliga liv
Pan's Labyrinth
Barnhemmet

Vad ska jag säga? Vad kan jag säga?

Babels hus: När debatten gick hög kring svensk ineffektiv och opersonlig sjukvård sent 70-tal/tidigt 80-tal, kom denna kritiska tv-serie. För mig är det ett tidsdokument, ett viktigt sådant.

Sicko: Michael Moores kritik mot amerikansk sjukvård, nyligen visad på tv. De har visst en patetisk sjukvård i USA. Men jag måste säga att det inte är privatiseringens fel. Det är ett politiskt rävspel som jag inte tror skulle vara möjligt här p.g.a. vår offentlighetsrätt.

Tracys hämnd: Jag har läst Sidney Sheldons bok. Jag har sett miniserien förr. Varför väljer jag att köpa denna gamla 80-talsserie? Jo, för att jag under alla år kommit ihåg och fortsatt beundra CCH Pounder.

Batman - The Dark Knight: Nummer två i senaste Batmanversionen. Jag samlar på superhjältefilmer som en nostalgitripp efter att ha varit serietidningssamlare en gång i tiden. Frågan är - är Läderlappen en superhjälte per definition? Han saknar ju superkrafter.

Brokeback Mountain: Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är inget stort fan av den här filmen. Den slank med i inköpskorgen i något erbjudande. Men jag ska se den på nytt och se om jag ändrar uppfattning.

Benjamin Buttons otroliga liv: Mest av en impuls köpte jag denna film och har faktiskt sett den i dag. Brad Pitt är en ojämn skådespelare då han är för mycket Brad Pitt. Men denna film var helt otroligt bra om än enormt sorglig. Synd att Tilda Swinton inte hade en större roll. För mig är hon det bästa som hänt sedan Meryl Streep försvann i Mamma Mia-träsket.

Pan's Labyrinth: Jag blev rekommenderad denna film. Thriller och mystik?

Barnhemmet: Rekommenderades i samband med filmen ovan. Skräckfilm på spanska?

Man kan väl säga att det är gott och blandat? Sommaren är räddad.

Pennaliteter 3 (porrvarning)

June 30th, 2010

Det här får saven att rinna till.

Jag har äntligen funnit blyertspennor! Och det var inte lätt. Som jag letat! Märkligt nog så fann jag några på Ica, längst in i butiken, längst bak i hyllan, bakom andra pennor (icke-blyerts). Hela tre förpackningar, men jag köpte bara en. Övriga blyertspennor fann jag i en klädbutik(!) bland leksaker(!). Snabbt roffade jag åt mig några förpackningar. Även de glittriga. Det gäller att passa på. Frågan är om jag köpt tillräckligt. Hur länge klarar man sig med 23 blyertspennor? Är det overkill?

Förresten. Jag använder aldrig blyerts. Bara i tentasalen och där har man aldrig tillräckligt många som är vassa nog att skriva med. Man har ju liksom inte riktigt tid med att sitta och vässa pennor när man skriver tenta på tid.

Nu gäller det bara att jag kommer in på universitetet igen. Mitt pennskrin är redo.

A new leg

June 29th, 2010

Det kom som ett brev på posten. Ja, det kom som ett brev. En begäran om att jag ska förnya körkortet inom två månader. Det känns lite jobbigt för då måste jag ju fotograferas och alla vet ju att jag inte är... eh... en linslus... Det är besvärligt att behöva gå till fotografen. Då måste jag in på framsidan av huset. Ja, alltså. Fotografen finns i våningen under mig, men min dörr är mot innergården, fotografens ut mot torget. Jag får alltså gå den långa vägen runt hörnet för att komma till framsidan av mitt hus.

Sedan måste jag träna på namnteckningen. Hur ska jag skriva? Vilka namn ska jag ha med? Hur ska jag kunna skriva så smått att det håller sig inom textrutan?

Dessutom vill de att jag klistrar fast fotografiet. Det kräver klister. Har jag klister? Måste jag blanda klister själv? Har jag mjöl hemma till det?

Ser ni så jobbigt det är att förnya sitt körkort! Men jag har ingen annan legitimation. Och körkortet behöver jag när jag tar över ratten i flärdtjänstbilen när chaufförerna inte kan skilja på höger/vänster, gas/broms och blinkers/vindrutetorkare. Åtminstone tror jag att jag behöver körkort vid dessa tillfällen. Om inte annat så för att någon alls i bilen ska ha ett körkort.

Med raketfart in i muren

June 28th, 2010

Plötsligt har stiltje infunnit sig på jobbet. Allting är till häften. Det gör att jag känner mig stressad, men samtidigt tror jag att jag är mer uppsluppen, social och skämtsam än vanligt. Att vara stressad eller känns sig stressad - det är verkligen två helt olika saker.

Och sedan kom jag inte på mer att skriva i dag.

Vårdinsats

June 27th, 2010

Manlig hud- och hårvård förekommer. Särskilt inför en ny arbetsvecka.

Jag har aldrig uppskattat att behöva raka mig. Men jag vägrar rakapparat, så det blir med hyvel. Max en gång per vecka.

Efteråt är det självklart att smörja in sig. Glansig och len hud. I någon timme, för sedan tar skäggväxten över igen. Kanske inte i pannan, men jag har torr hy där.

Resultatet blev ganska lyckat. Åtminstone i motljus utan blixt. Så som man alltid bör möta mig.

Men jag är besviken över följande som jag ser som falsk varudeklaration.

Hur mycket jag än shamponerar min skalp så blir där aldrig något "wild hair".

Tre dagar senare

June 26th, 2010

Ska det aldrig bli måndag?!

Nåja, jag kan ju sitta och titta på bilden, och längta, drömma mig bort... eller dit menar jag.

Sommarlitteraturen

June 25th, 2010

Under några veckor kan jag med gott samvete släppa studielitteraturen som ständig följeslagare. Istället skiftar jag över till skönlitteraturen och ljudböcker i form av mp3:or.

Det svåra är att finna något intressant att lyssna till. Jag tror dock jag funnit ut vad jag ska lyssna på de närmaste veckorna. Theorins böcker. Sedan några timmar lyssnar jag till debutromanen Skumtimmen.

Jag är medveten om att de flesta redan läst Theorin och att jag är lite sent ute. Nu är det så att jag av princip inte läser svenska författare, inte ser svenska filmer, inte ser svenska tv-serier o.s.v. Som jag sagt tidigare så anser jag att det svenska kulturlägret under många år lidit av Bergmanångest. Detta är något jag börjat omvärdera efter att förra sommaren läst/lyssnat till Stieg Larssons Millenniumtriologi.

Hittills är jag inte besviken över mitt val av sommarläsning.

Pennaliteter 2

June 24th, 2010

Tidigare i dag skrev jag ett inlägg med namnet Pennaliteter. Detta var ett ord jag hittade på då jag inte kunde googla fram det. Jag ville se lite hur snabbt jag skulle dyka upp på Google. Vad fann jag nu?

En annan sajt fick en högre placering. En sajt som kidnappar andra bloggares texter om man nämner skrivare i sina inlägg. Jag tycker detta är ganska fult och väldigt meningslöst.

Dagens Bitch Slap till Skrivarfarg.se.

In English

June 24th, 2010

It has been years since I wrote anything in English in my blog. One of the reasons is of course that English isn’t my native language; therefore I’m not very good at it.

I suppose visitors of my blog have the possibility to translate my page through Google Translate (not a very good translation though) if they’re curious of what I’m ranting about.

Just by writing the above I feel inhibited. I really don’t know what to say. Maybe it’s easier to let my foreigner readers to translate my Swedish into any other language.

Pennaliteter

June 24th, 2010

I tidernas begynnelse, innan personaldatorer fanns i varje medborgares hem, kunde man skriva med något som hette penna. Med denna penna, som man höll i en hand, gick det bra att skriva på papper. Papper som i dag kommer ur skrivare, fanns i något som hette block. Dessa block kunde vara linjerade eller ha ett rutmönster.

Pennor fanns i olika utföranden. Tuschpennor. Kulspetspennor med bläck. Blyertspennor. Det fiffiga med blyertspennor var att man lätt kunde radera, med ett radergummi, eventuell felskrivning på papperet. Nackdelen var att spetsen snabbt blev avtrubbad, och då fick man vässa pennan. Kniv var nödvändigt för detta, men det fanns en uppfinning som hette pennvässare. En liten behållare som innehöll ett miniskär och som samlade upp de täljda träspåna.

Utvecklingen gick framåt för blyertspennan. Plötsligt fanns pennan i plast/metall där man kunde lägga i blyertsstift. Dessa pennor behövde aldrig vässas. Man bara kompletterade med nya stift när blyertsen tog slut.

Ändå måste jag säga att jag föredrar blyertspennan framför stiftpennan. Där är bara ett problem...

JAG HAR I ÖVER ETT ÅR LETAT EFTER BLYERTSPENNOR UTAN ATT FÅ TAG I NÅGRA!

Är jag så omodern att inga blyertspennor längre tillverkas? Är efterfrågan så låg att butiker inte längre köper in blyertspennor (alternativt, inköpspersonalen är ung och känner inte till blyertspennor)?

Ännu hopplösare är det att få tag i förlängningspennor till nedvässade blyertspennor.

Finns det någon mer än jag som använder blyertspennor? Hur får man tag i dem? Kan man på något sätt smuggla in dem i landet? Eller vad krävs?

Nancy

June 23rd, 2010

Nä, nu är jag så uttråkad att jag kan tänka mig att läsa en Kittybok. Hm. Kanske jag skulle göra det?

Sirapdagar

June 22nd, 2010

Ibland saknar jag intryck från dagen som gått. Jag ser inte händelserna som utgör vardagen. Just i dag mindre än vanligt. Nu är jag inne i en period av konstant huvudvärk (tack solen!). Detta i kombination med arbete gör mig utmattad. I dag så utmattad att jag slutade 1½ timme tidigare, åkte hem och somnade i två timmar med Gazzy på min rygg.

Kvällarna känns märkligt tråkiga efter arbetsdagarna. För trött. Samtidigt är det väl vila för mig nu i några dagar, för från och med midsommarhelgen måste jag börja läsa in en tenta som jag har i augusti. Lika bra att vara tidigt ute så jag inte behöver läsa alla semesterdagarna när de väl kommer. Som sagt (i går) så har min semester blivit förskjuten med en vecka vilket också innebär att min sex veckor endast blir fem veckors ledighet. Och med tre arbetshelger under semestern istället för två. Eftersom semestern krymper innan den ens börjat så måste jag verkligen börja plugga redan nu. Trots allt - två månader går snabbt.

Fortsättningen på datorstrulet på jobbet: I dag kom jag inte in på datorn igen. Den hade låsts av administratör och det gick inte att forcera ens genom att bryta strömmen. Nå, men jag har fått fler datorprogram i dag, men inte allt. Nu kan jag åtminstone arbeta när jag är på jobbet. Om inte solen bländar mig, ger mig huvudvärk, skickar hem mig och bäddar ner mig med Gazzy på min rygg.

Crash! Boom! Bang!

June 21st, 2010

När jag gick hem från jobbet i torsdags så kraschade min dator. Tillbaka på jobbet i dag såg jag att den åter var igång. Men tyvärr bara åtkomst för administratör, en behörighet jag saknar. Numera kommer jag in på datorn, men hälften av programmen saknas. Man kan väl säga att jag mest suttit och snurrat på stolen i dag. Utan dator kan jag göra absolut ingenting. Jag menar verkligen ingenting. Samma historia i morgon, verkar det som.

En sensationell nyhet beträffande datorn, som blev omformaterad i fredags, är att jag först ut fått Internet Explorer 7.0! Jag vet att version 8.0 finns. Men vi får inte själva välja p.g.a. sekretessbrister. IE 6.0 har fungerat utmärkt fram tills för ett tag sedan. Det är tröttsamt att vissa sidor bara visar att man ska uppdatera till en senare version eller helt annan webbläsare. Vi har inget val. Nu har vi dock fått IE 7.0 som fått extra säkerhetsinställningar.

Jag visste inte att min dator behövde omformateras. Där är filer som försvunnit för all framtid. Och alla mina favoriter har försvunnit. Och alla feeds i FeedReader. Dessutom kan jag inte ställa in upplösningen för bildskärmen, så jag sitter och scrollar i sidled. *suck*

Som om inte detta vore nog så har jag nu fått veta när jag ska göra en omtenta i augusti. Självklart en arbetsdag. Därmed har jag fått flytta på hela min sommarsemester. Jobbar längre innan jag får gå på semester. Har semester längre ut på hösten. Naturligtvis är där mer. Jag har fått byta dagar.

Dagen har känts smått problematisk.

Stiff

June 20th, 2010

I dag är jag så stel att jag knappt kan röra på mig. Ändå har jag försökt mig på lite hushållssysslor, men så mycket mer blir det inte. Samma stelhet (och smärta) i lekamen kände jag i går, men jag har ändå tagit några stapplande steg ute både i går och dag. Trots allt har det varit svalt och regnigt, och det piggar upp eländet.

Det har väl aldrig hänt förr (d.v.s. de senaste tio åren) att jag varit ledig en midsommarhelg (som den som kommer). Men veckan har inte börjat än och mycket kan hända.

Jag kanske inte ser så mycket fram emot semester, men absolut sammanhängande lediga dagar. För återhämtning. Senaste året har varit tufft. Som alla år.

Plötsligt en lördag i juni...

June 19th, 2010

Det är inte första gången jag sett det, men jag blir fortfarande lika upprörd. Dagens GP:

Borde det inte vara "I dag får Daniel sin prinsessa"? Alternativt "I dag får kronprinsessan sin man av folket"?

Det är ju inte så att hon gifter sig med en prins, så det verkar löjligt att säga att hon får sin prins. Det är en titel han får sig tilldelad av att gifta sig med en äkta kunglighet.

I övrigt har jag inga synpunkter på monarkin i sig, bröllop, vem de gifter sig med och så vidare. Vi har monarki, jag accepterar det. Jag är också tacksam över att de inte har någon makt. När jag tänker på republikalternativet med president blir jag orolig. Det är inte lätt att jämka regering med president då det är två olika maktläger. Jag tror att det skulle ställa till med problem.

Två saker ömkar jag.

1. Svensk grundlag säger att religionsfrihet råder. Detta gäller alla. Utom kungahusets medlemmar. För mig känns det som ett nederlag för vår grundlag när vi inte ger alla svenska medborgare samma rättigheter och skyldigheter.

2. Det ligger i kungligheters tradition att den de gift sig med ska gå två steg bakom. Silvia går två steg bakom kungen. Daniel ska gå två steg bakom Viktoria. Detta har Daniel inga problem med, säger han och hänvisar till att han är en modern man. Jag vet inte... Är det att räkna sig som en modern man? Kanske. Det är åtminstone inte en modern och jämställd man. Det som kan ses som positivt är att hans ego inte verkar få sig en törn av att alltid gå två steg bakom sin fru. Förresten så är det väl något alla män gör som shoppar mina sina fruar?

Men samtidigt... Detta bröllop inverkar inte på mitt liv, så jag är egentligen ganska ointresserad.

Promille

June 18th, 2010

Ute på mitt torg finns något som i folkmun kallas för "bardisken". Det är de bänkar där A-lagarna dagligen samlas för att störa ordningen. Själva bardisken är den låga muren bakom bänkarna.

Men kan någon förklara det här? Jag var inne på Eniros kartor och fann något märkligt.

Vem har varit så vitsig inför Eniros gatuvysfotografering?

PS! Nedre bilden, till vänster. Det sitter en skylt på trädet. Där står SKÅL!

F**K!

June 17th, 2010

Veckan efter att jag arbetat helg känner jag mig alltid så omotiverad till allt. Som att blogga. Kanske det bara är trötthet?

Jag ringde FK i dag. Automatiska telefonröster. Jag vet inte i vilken synd vi levt som drabbas av automatiska telefonröster.

"Du har plats nummer 97 i kön. Just nu arbetar 34 handläggare med att ge dig hjälp".

Oj, 34 handläggare arbetar gemensamt med att handlägga mitt personliga ärende? Varför drar det då ut på tiden?

En trevlig fjolla svarade efter en kvart. Det visade sig att mitt ärende avslutades i dag, minuterna innan jag ringde, så jag satt i telefonkö helt i onödan. Men mitt ärende tog 43 dagar. Kanske de ändå är för få handläggare? Jag kanske hade behövt 35 handläggare?

Dramabilarna

June 16th, 2010

Dagens flärdtjänst.

Morgon
När vi ska svänga in till jobbet måste man korsa en trottoar/cykelväg. Mycket folk i rörelse.

Chaufför: - Åh, en vacker tjej. Då måste man ju stanna.
Jag: - Jag vill nog att du stannar för alla utan att köra över någon.

Eftermiddag
Chauffören missar svänga vänster den enda väg som finns som leder hem till mig. Så det fick bli en omväg för att svänga tillbaka. Sedan missade hon svänga vänster in på gården där jag bor. Så det blev till att backa.

Chaufför: - Åh, så dåligt jag kör i dag!
Jag sa ingenting. Tänkte istället på senast jag åkte med henne. Då följde hon GPS och svängde vänster in på en parkering istället för till vänster in på gatan en bit bort. Då blev hon väldigt förvirrad och jag fick förklara att hon svängt vänster för tidigt. Hon verkar uppenbart ha problem med vänstersvängar. Oavsett dag.

Roligare blev inte dagen.

Plågsamt

June 15th, 2010

I ungefär en veckas tid har jag plågats av en låt som sätter sig på hjärnan. Frågan är om det är årets sommarplåga.

[youtube]7E9Ed9DUQoQ[/youtube]

Om en vecka kommer de till Göteborg på sin turné. Tror inte att jag kommer att gå dit. Vad jag kan förstå så är det två dj:s. Klubbmusik?

Yolanda Be Cool & DCUP, We No Speak Americano.

Svindlande tidsbegrepp

June 14th, 2010

Ganska ofta får jag mental svindel där jag först tror att jag fått en hjärnblödning eller förflyttats till ett parallellt universum. Vanligaste orsaken är att jag hör något otroligt och får för mig att det är 1 april. Jag tror verkligen att det är den 1 april. Andra tillfällen är att jag inte vet vilken årstid det är. Jag kan mitt i sommaren få för mig att det är advent nästa vecka. Förutom att jag har dålig tidsuppfattning så verkar handeln också ha dålig uppfattning om säsongsbetonade högtider.

I dag drabbades jag åter av denna svindel. Det snurrade till rejält och jag trodde att jag skulle svimma. Jag tittade ut över torget och där är full ruljans med försäljning av diverse skräp. Inget konstigt i sig, men det är MÅNDAG! Trodde jag. Är det måndag? Jag är övertygad om att det är måndag, för när jag jobbade helg i går var det dag två av helgen och då brukar det vara söndag. Efter söndag kommer måndag.

Det är aldrig, aldrig, aldrig någonsin försäljning på torget måndagar!

Mina cirklar rubbades av detta. Mentalt klarar jag inte av att ta in sådana här förändringar. Jag har under dagen kontrollerat att 1) det verkligen är måndag, och 2) där verkligen är försäljning på torget.

Det känns som om man konspirerat mot mig.

Torget ska vara öde måndagar förutom de obligatoriska A-lagarna som sätter sig och skiter direkt på kullerstenen veckans alla dagar. Sanna mina ord!

Något positivt

June 13th, 2010

En liten ynka fridag i morgon. Efter den här arbetshelgen lär jag sova hela min fridag trots att jag borde göra en massa andra saker. Som att hämta ut min tenta. Nåja. Om jag nu är vaken någon längre stund i morgon så finns där andra saker jag måste göra. Som att läsa in Offentlighets- och sekretesslagen. Den som jag precis tentat. Jag upptäckte under dagen att mitt informationsmaterial till mina studenter är lite inaktuell då det där hänvisas till Sekretesslagen. En lag som upphört att gälla. Jag måste göra en revidering. Öh, kanske jag borde göra det på arbetstid? Nä, jag har allting hemma, så varför släpa med det till jobbet? Vidare har jag tre böcker jag måste läsa ut (två juridiska, en medicinsk avhandling på engelska). De juridiska böckerna samt en annan avhandling ska jag dra på ett möte om en vecka.

Lite märkligt att det jag tentat av också går in i min tjänst. Det finns ett talesätt om att allt man lärt sig har man nytta av inom fem år. För min del redan inom fem timmar. Typ.

Jag har kommit på något positivt gällande sommaren! Kors! Nämligen att där nu bara är skit på teven. Det är underbart att slippa följa program. Vill jag se något (och det vill jag) så är där ju alltid Våra bästa år samt någon dålig långfilm sena kvällar.

30-dagarsutmaningen, dag 30

June 12th, 2010

Sista dagen i 30-dagarsutmaningen!

Dag 30: Något som kittlar din fantasi.

Och fantasi handlar det om också. Livlig fantasi. Om man nu inte tror på Brian Weiss Många liv, många mästare. Det har gått många år sedan jag läste boken och jag tror att jag gav bort den till Snusan.

Brian Weiss, M.D., is an American psychiatrist. His research includes reincarnation, past life regression, future-life progression and survival of the human soul after death.

Jo, jag tror att jag tror. Själv kan jag inte påstå att jag minns några tidigare liv (för det gör jag inte), men något som kan liknas vid det är den fjärrskådning jag emellanåt besitter. Lite utanför-kroppen-upplevelse där jag ser platser, hör personer i miljöer där jag aldrig varit.

Nu kom jag ifrån ämnet det första jag gjorde. Sorry!

När det gäller reinkarnation så påstår en vän att jag inte kommer att reinkarneras då jag kommit så långt i själsutvecklingen att jag väljer att inte gå ner fler gånger. Hur det är med det låter jag vara osagt.

Däremot så kan jag låta tanken kittla mig en stund om jag tänker på i vilka lägen jag skulle vilja återfödas. Det finns några alternativ.

- Som asiat, i Kina. Jag kommer att leda folket ut ur den kommunistiska diktaturen. Istället gör jag det till en marknadsanpassad diktatur där jag utropar mig som president och högsta beslutande organ. Ungefär som i f.d. Sovjetunionen. Inte nog med det. Jag föds som man men kommer att genomgå en smärre operation där jag blir en she male med enorma bröst och liten snopp. Det är väl härefter jag i mitt missnöje tar makten över Kina. Jag blir 32 år. Dödsorsak: Radioaktiva bröstimplantat importerade från Nordkorea.

- Som en loca chica (galen flicka) kommer jag att rymma från El Salvador, tar mig till USA där jag mörkar mitt förflutna och blir första latinamerikanska kvinna som blir president. Min käre make är senator men det framkommer att han vänsterprasslar med min manliga assistent och det blir stor skandal. För att flytta fokus från sig själv avslöjar min man att jag inte är född i USA och därmed inte har rätt att inneha posten som president. Innan det leder till åtal är jag försvunnen. Jag har överdoserat metamfetamin och mitt lik göms av min stab. De tycker det räcker med skandaler.

- Som dansk impotent man flyttar jag till Sverige vid 62 års ålder. När jag dessutom får lungcancerdiagnos blir jag så deprimerad att jag kör in i Turning Torso och omkommer. Till en avlägsen faster efterlämnar jag inget av värde, mer än de 95 miljoner euro som jag kommit över vid ett svindleri vid 19 års ålder mot en bank i England.

Sådana här historier är roliga att hitta på. Lite kittlande är det allt... Även om det är nonsens.

Återhållsamhet är en dygd

June 11th, 2010

Ibland funderar jag på att skriva mitt fullständiga namn här. De flesta vet vad jag heter och hur de kommer i kontakt med mig (hemadress, telefon). Samtidigt har jag dragit mig för det utan att klart vara medveten om varför. Det har varit mer känsla än tanke.

För drygt tio år sedan hade jag här problem med en stalker som fann ut hur man fick tag i mig i verkligheten, långt från nätet. Trevlig-url blev mardröms-irl. Ändå känns detta ganska passerat samtidigt som jag blivit äldre och mindre rädd och feg. Visst kan det kännas lite otäckt med att inte veta vem som läser min blogg eller vad de kan tänkas ta sig till. Men jag kan (förhoppningsvis) handskas med det.

I går kom jag dock till insikt om varför jag inte bör namnge mig själv här. Varför jag inte behöver underlätta genom att ge den typen av information. Det var då jag skickade handlingar till en patient som jag insåg att mitt namn stod i klartext. Skulle de få för sig att googla mitt namn så behöver inte den här sidan poppa upp. Här försöker jag vara personlig och har alla gånger inte spärrar i det jag skriver. Det handlar helt enkelt om att jag i ett större sammanhang representerar min arbetsgivare genom mitt namn, och det handlar om att inge förtroende och respekt. Gentemot patienter vill jag inte misskreditera min arbetsgivare genom vem jag är som privatperson. Som jag ser det står patienter ofta i beroendeställning till sjukvården, och de behöver känna förtroende för att de behandlas med respekt och hänsyn. Av den anledningen vill jag inte skapa oro eller misstänksamhet. Det hanlar alltså inte om relationen mellan mig och arbetsgivaren, utan om förtroendet mellan patienten och vårdinrättningen där jag inte vill bli en kil som skapar problem i deras relation.

Låter detta logiskt och acceptabelt? Jag försöker visa hänsyn gentemot flera parter.

Ibland diskuteras yttrandefriheten. Med den rättigheten kommer också skyldigheter. Man ska inte i alla lägen framhålla sin rättighet till att säga och tycka vad man vill om det kan skada någon. Vi har också rättigheten att undanhålla offentligheten vad vi tycker. Ibland är det också en skyldighet. Det kallas respekt. Förutom att detta stämmer in på ovan så anser jag att de med "konstnärlig frihet" också borde tänka på det. Några som verkligen inte tänkt är Mr Rondellhund och Mr Cancersvulst. Lagliga rättigheter står inte över moraliska skyldigheter. Det är dessutom våra lagars intention. Sunt förnuft är inte lagstadgat då man förutsätts ha sunt förnuft.

30-dagarsutmaningen, dag 29

June 11th, 2010

30-dagarsutmaningen.

Dag 29: Hopp, drömmar och planer för nästkommande 365 dagarna.

Allt är hopplöst. Allt är en mardröm. Planerna läggs för evigt på is.

Nähä, var det att komma undan för lätt?

Jag har lärt mig att alltid sträva framåt och ha mål samtidigt som att jag inte tillåter mig att ha det fullt ut. Mina mål är reella, jag vet att de infaller även om jag inte gör något aktivt för att uppfylle dem. Ms kommer in lite i detta som begränsar mig. Mentalt. Jag vill inte ha storslagna planer eller drömmar, för skulle jag inte kunna uppfylla dem så vet jag inte hur jag skulle orka gå vidare.

Det finns absolut inte något som jag satt upp som "måste hända" nästkommande 365 dagarna. För samtidigt är där väldigt mycket vardag med sina krav som måste fungera.

Men om jag tillåter mig själv att för en liten stund fantisera då? Det är svårt. Jag har under ett års tid varit väldigt fokuserad på mina studier. De har ingått i senare års hopp/dröm/plan. Därför är det svårt att just i dag finns något nytt fokus. Vad vill jag nu? Där är lite småsaker som ännu inte uppfyllts och som hänger ihop med studierna. Och det är inte intressant ur det här perspektivet då det handlar om förra årets påverkan av nuet.

Nej, jag har som sagt i dag inga reella mål för nästkommande år. Min kalender är fulltacknad åtminstone fram till jul och jag väljer att fokusera på det för stunden. Men i övrigt? I mitt privatliv? Så dumt det låter, privatliv. Allt sker i mitt liv och det är mitt privata liv. Även om det är under betald arbetstid.

Jag kommer inte över den där tröskeln. Där jag ens kan fantisera om framtiden. Det är absolut inte mörk eller deprimerande. Den är bara suddig. Jag har inte landat efter de 365 dagar som varit. Ska det klarna för mig behöver jag semester så jag kan koppla ifrån vardagen.

Låter jag ambivalent? Nä, jag är frustrerad. Över att behöva svara på dagens utmaning.

Lite oväntat men tacksamt

June 10th, 2010

Jo, men alltså. Jag fick ju VG även på sista tentan. Känns riktigt bra. Sånt uppmuntrar ju en till att fortsätta läsa. Synd att juridik inte återkommer i fortsättningen, för det är nog det jag är mest intresserad av. Märkligt att jag får VG på just politisk styrning och juridik. Det låter så... grått. Politik och juridik är inget jag skulle vilja arbeta med, men intresserad av dessa båda ämnen är jag.

30-dagarsutmaningen, dag 26-28

June 10th, 2010

Dag 26-28 i 30-dagarsutmaningen ser jag som i princip omöjliga.

Dag 26: Din vecka, utförligt beskriven.
Dag 27: Nuvarande månad, utförligt beskriven.
Dag 28: Senaste året, utförligt beskriven.

Men skam den som ger sig utan att göra ett försök.

Det enklaste är att hänvisa till mitt bloggarkiv. Kanske min blogg inte utförligt beskriver dagarna som gått, men man får en god bild.

I dag är det en vecka sedan jag skrev sista tentan och sent i går kväll fick jag veta att där finns ett resultat. Som jag inte vet något om. Betygen har inte matats in hos studera.nu än. Det tar väl någon dag. Ändå känner jag mig lite mer positiv/peppad i dag än direkt efter skrivningen. Klart jag ska ha klarat tentan! Eller? Efter att ha avslutat grundutbildningen har jag nu sista veckan känt att livet och livslustan börjat återvända. Jag känner mig inte konstant pressad som jag gjort sista året. Därför gjorde jag något väldigt impulsivt i dag. Jag sökte fortsättningen på utbildningen, så kanske jag har ännu ett år av studier framför mig. Kanske. Problemet är att jag sökt 1½ månad efter sista ansökningsdagen. Frågan är om detta är en utbildning som blir fulltecknad, jag är tveksam. Om jag kommer in så vet jag inte hur jag ställer mig till fortsatta studier i höst. Trots allt så ska jag i tjänsten dessutom genomgå en annan utbildning i december där förarbetet (uppgifter och skrivning inför utbildningsdagarna) lär ta hela hösten.

Nu börjar jag dessutom bli av med den envisa förkylningen som jag dragits med de senaste veckora. Som dessutom varvats med migrän. Det i kombination med arbete och tentaläsning blev lite mycket och jag kommer inte ihåg så mycket av den senaste månaden. Det mesta flyter ihop.

Senaste året är ännu omöjligare att sammanfatta, än mindre utförligt återberätta utförligt. Jag minns inte ens förra sommaren. Hade jag semester? När? Hur länge? Där var problem under sommaren med läkarintyg i samband med att jag fick mitt ms-skov med ögonskakningar och dubbelseende. Jag fick inte träffa doktor. Efter som jag inte träffade doktor vägrade de sjukskriva mig. Alltså gjorde jag det enda (x2) rätta. Jag sjukskrev mig själv en vecka, arbetade en dag, sjukskrev mig en vecka igen och så vidare. Samt att jag anmälde vårdinrättningen till deras högsta chef som gav mig fullständigt rätt i mina åsikter. Jag hade rätt, de hade fel. Chefen beklagade det inträffade och sände min anmälan vidare till sektionsansvarig chef/läkare. Som efter drygt ett halvår skickade det otrevligaste brev jag någonsin fått. Där anklagades jag för att inte vara behandlngsbar vid skov då jag hade fått klaustrofobi för tre år sedan när jag skulle gjort en magnetröntgen. Något samband eller röd tråd i det hela ser jag inte. Bara dåliga ursäkter där man försöka lägga skulden på mig och inte på sig själva.

Annars har året rullat på som vanligt med arbete och studier. Det finns inte mycket jag kan (vill) säga om jobbet mer än att min situation ser annorlunda ut i dag jämfört med för ett år sedan. Bredare, djupare och mer avancerade arbetsuppgifter med större ansvar. Jämfört med två år sedan är skillnaden ännu större.

De få stunder av ledighet jag tagit mig (har egentligen inte ledighet när man jobbar och studerar) har jag mest tillbringat på Facebook och då särskilt FarmVille. Sista månaden har jag varit ganska frånvarande men börjar nu återvända till Facebook. Det där med tv... nä. Man kan väl säga att jag sovit väldigt lite sista året och återigen får jag skylla på studier och arbete. Så kanske det hade varit skönt med ett studieupphåll, men samtidigt så saknar jag det redan efter en vecka samtidigt som jag värdesätter det jag lär mig så otroligt mycket.

Ska jag inkludera Gazzy i året som gått? Hon börjar bli väldigt gammal och trött, det märks att hon börjar tackla av vilket är plågsamt. Särskilt som hon får matallergi av precis allt även om kyckling är värst. Ändå mår hon relativt bra. Så länge hon äter och dricker med oförändrad aptit känns det bra. Det svåra är att aktivera henne då inget lockar henne längre. Hon vill vara ifred för det mesta.

Det finns inte så mycket mer att säga. Möjligen att jag nog aldrig varit så här aktiv någon gång tidigare. Aldrig har jag väl heller träffat så mycket nya människor heller. Synd bara att jag inte kommer ihåg namn eller ansikten. Åtminstone tror jag att det är nya människor jag träffar.

Glassambulansen

June 9th, 2010

Av någon anledning väljer jag att även i dag hoppa över 30-dagarsutmaningen. De går ju in i varandra dag 26-28.

Dag 26: Din vecka, utförligt beskriven.
Dag 27: Nuvarande månad, utförligt beskriven.
Dag 28: Senaste året, utförligt beskriven.

* * * * *

Dagens moderna ambulanser är i princip stöpta i samma form som Hemglassbilarna. Jag har en liten fantasi. Tänk om de kunde bli lite wild and crazy för en dag och byta ljudslinga med varandra? Så coolt det hade varit.

Lång väntan

June 8th, 2010

Det kom ett brev. För andra gången på en vecka har jag fått ett personligt brev. I pappersformat.

Ärligt så har jag ofta tänkt på varför jag inget hört. I dag fick jag alltså förklaringen efter 5½ års väntan. Jo, det är så att jag förekommer som ett intervjuoffer i en doktorsavhandling, och nu var den publicerad. Hela eftermiddagen och kvällen har jag suttit och läst (i dag uppehåll med 30-dagarsutmaningen) avhandlingen som är drygt 300 sidor. Ja, jag är inte färdig än. Däremot så fann jag ganska omgående att jag citerats "anonymt". Som källa är jag anonym men har vid varje citat fått en bestämd (enhetlig för mig) beteckning. Mitt första citat gör mig inte särskilt anonym då jag sa något som jag brukar säga i alla sammanhang. Därför måste jag nu läsa igenom hela avhandlingen för att se vad mer jag sagt. Visar det sig att jag inte sagt några dumheter så kanske jag kan länka till avhandlingen som är väldigt intressant.

Varför skulle jag ha sagt något dumt? Jo, vid tiden för intervjun befann jag mig i någon slags kris och kanske inte sa så genomtänkta saker. Det är därför denna intervju aldrig lämnat mitt medvetande under de 5½ år som gått.

Även om jag sagt något dumt och väljer att inte länka till avhandlingen så kommer den att bli allmänt känd och läst av många p.g.a. sitt innehåll. Och då är jag inte anonym längre, trots att mitt namn aldrig figurerar i textmassan.

Än så länge känner jag en viss oro. Kanske det blir bättre när jag läst hela avhandlingen från början till slut.

Bekännelse

June 8th, 2010

Plötsligt inser jag att Gud är mig väldigt nära.

- Gud, vad jag är trött!
- Gud, vad jag är varm!
- Gud, vad jag är stressad!
- Gud, vad missbrukar Ditt namn!

Faaan... Och jag som inte är religiös...

30-dagarsutmaningen, dag 25

June 7th, 2010

Ännu en dag i 30-dagarsutmaningen. Dagen i dag. En sådan dag.

Dag 25: Din dag, utförligt beskriven.

Nja. Utförligt vet jag inte. Och det återstår dessutom 3½ timme av denna dag. Men okej!

Klockan ringde 04.45. Det betyder i teorin att jag sovit nästan fyra timmar i natt. I realiteten inte riktigt så länge då det varit varmt och kvavt hela natten vilket stört min nattsömn.

Som sagt gick jag upp kl. 04.45. Precis som alla dagar började jag med att starta datorn och under tiden uppstarten pågick passade jag på att ta mina morgonmediciner. Inget hade hänt på nätet de få timmar jag varit frånvarande. Alltså kunde jag göra morgontoalett (rakning, det händer inte för ofta) och äta frukost (flingor med mjölk). Mina väskor tog också sin tid att packa.

Strax innan flärdtjänsten skulle hämta mig gick jag ut med min packning. I dag var bilen punktligt även om bilen snurrade runt på gården innan han upptäckte min adress och mig. Sedan bar det i väg. Jag blev hämtad kl. 06.45 och var lite stressad av den sena hämttiden. Mer stressande var att han valde den lååånga vägen till jobbet. De tror alltid att det också är den snabbaste vägen. Vad som händer är att vi alltid fastnar i kön ner till Tingstadstunneln (som vi aldrig kör in i). Däremot så kör man i Götatunneln, vilket i och för sig går snabbt. Tills man kommer till Gatan Väggupp Och Rödljus, också känt som Linnégatan. I dag hade jag dock inte anledning till att känna mig stressad. I dag flöt det på och jag var framme på jobbet kl. 07.00. Och det utan att köra på en enda cyklist! Jag har slutat varna för cyklisterna då 1) det är chaufförens ansvar att ha uppsikt över trafiken, samt 2) göteborgscyklister får skylla sig själva då inte heller de följer trafikreglerna.

Snabbt in på arbetsrummet för att kasta av mig väskorna. Därefter slet jag av mig kläderna för att byta till arbetskläder. Därefter kunde jag stämpla in kl. 07.05.

Resten av arbetsdagen är som ett töcken. Ett töcken av sekretess. Alltså, jag kan inte skriva exakt vad jag varit med om. Några övergripande punkter:

- Kl. 08.00 gick jag till Pressbyrån för att köpa en stor latte och en färdigbredd frukostbulle.
- Kl. 08.30 hade jag redan ätit bullen men tog med mig kaffet in till arbetskamraterna som tryckt ihop sig ett litet rum då vi var utestängda från personalrummet då vi tillhör "fel" arbetskategori som hade möte.
- Kl. 11.10 köpte jag lunch. Aldrig har jag betalat så mycket (55 kr) för så lite (tre potatisar och 50 gram fläskkött i något som hette rotsakslåda vilket i sin tur innebar 2 morotsstavar och 2 kålrotsstavar i vattnig sås).
- Kl. 11.27 lunchutstämpling.
- Kl. 11.58 åter från lunch.
- Kl. 14.30 en pinsamt lång eftermiddagsfika (jag säger inte hur länge jag satt).
- Kl. 16.30 stämplade ut för dagen.
- Kl. 16.45 hämtade flärdtjänsten mig.

Ett par saker vill jag flika in här.

Flärdtjänsten i dag innebar att jag fick åka direkt mellan bostad och arbete. Ingen samåkning och det är sällsynt med "egen" bil. Hemfärden var lite oroande. Chauffören svängde fel hela tiden och frågade mig då varje gång om det hade varit bättre om han svängt åt andra hållet. Jo, men då är det ju så dags. Till sist fick jag lotsa honom genom mörka bakgator för att jag alls skulle komma hem och inte bli stående i rusningstrafiken de omvägar han valt. Hemma var jag exakt 17.00.

Flik nr 2: Vad gjorde jag på jobbet mer än att bara ha matrelaterade raster? Jo, jag skrev några journaler, men inte särskilt många. Jag har istället suttit i telefon samt hjälpt andra verksamheter som stött på problem. Jag är lite kontaktperson på ett övergripande plan för många kollegor. Dessutom skrev jag ett protokoll från ett möte för några veckor sedan som förkylning och tenta dragit ut på. Lite privata saker hann jag också på min lunchrast (jag äter på tio minuter, måste ha rast trettio minuter). Till exempel skrev jag ett brev som jag postade innan jag åkte hem. Och så ringde jag banken där jag beställde nytt bankkort (då nuvarande håller på att trasas i sönder i bankomaten).

Som sagt - hemkommen kl. 17.00. Det första jag gjorde hemkommen var att 1) klia den kattnos som mötte mig i dörren. 2) Starta tvättmaskinen. 3) Skörde på FarmVille. 4) Äta ett par smörgåsar. 5) Pratat med ömma modern. 6) Kopplat mina Visakort till något som heter Verified by Visa, eller nåt. Görs på internetbanken. 7) Skriver dessa ord.

Hur ser kvällen ut i övrigt? 1) Jag ska om en halvtimme ta min dagliga spruta Copaxone. 2) Jag ska hänga upp tvätten som snart är klar. 3) Vara lite social på Facebook. 4) Titta på Biggest loser som jag spelat in i kväll. 5) Kanske mer tv? Kanske mer Internet?

Detta är en helt typisk dag i mitt liv. I stora drag, inte alls så utförligt som utmaningen förordat. Sänggående? Tja, efter kl. 23. Förmodligen kring midnatt. Sannolikt före kl. 01. Jo, mina dagar är så här långa.

PS! Va? Jobbade jag över i dag? Ja, 54 minuter. Då jag ligger drygt 2½ timme minus på flexen måste jag vända trenden.

30-dagarsutmaningen, dag 24

June 6th, 2010

Då det kommer till dag 24 i 30-dagarsutmaningen, vill jag knyta an till dag 12 då det delvis är en fortsättning.

Dag 24: Något som kittlar din fantasi.

För något år sedan fann jag på okänd webbsida en engelsk affirmationslista för ledarskap. Då jag är lat lät jag Google översätta listan, med tveksamt resultat. Vissa uppenbara felöversättningar ändrade jag manuellt, men det viktiga är andemeningen. Jag känner mig som en ledare. Kanske listan är så allmängiltig att alla känner igen sig?

• Din stabila grund i det praktiska livet tillsammans med din självsäkerhet och din vilja att uppskatta nya saker gör dig till en ledare.

• Du är i kontakt med vad som händer omkring dig, har fötterna på jorden och är logisk.

• Även om du är detaljorienterad innebär inte detta att du går miste om helheten.

• Du tenderar att hitta skönhet i form och effektivitet, i motsats till att finna den i breda och abstrakta begrepp.

• För att aldrig gå miste om ett äventyr söker och finner du konsekvent nya upplevelser, även i din omedelbara omgivning.

• På grund av denna iver att införskaffa nya erfarenheter har du lärt dig mycket. Din känsla för detaljer gör att du erhåller mycket från dina äventyr.

• Den intellektuella nyfikenhet som driver dig får dig att försöka finna bakomliggande orsaker och skäl.

• Ditt självförtroende ger dig potential att ta med dig de huvudsakliga kunskaperna och kanalisera det till ledarskap.

• Du är inte inställd på att göra saker på endast ett sätt, och du har ofta kompetensen och uthålligheten som behövs för att hitta innovativa sätt att möta utmaningar.

• Du har god kännedom om dina talanger och kan hantera de flesta problem som du ställs inför.

• Du går din egen väg när det gäller kläder då du styrs mer av det praktiska än av andra människors uppfattning om stil.

• Du tenderar att tro att saker händer av vissa skäl och att allt inte går att kontrolla.

Nu är jag inne på sista veckan i 30-dagarsutmaningen. Det känns både jobbigt och skönt så här på upploppet.

Stjärnglans åt valet

June 5th, 2010

Är det fler än jag som tycker att det är skitspännande att den alzheimersjuka prinsessan Lilian ger sig in i årets valrörelse?

Aftonbladet:

30-dagarsutmaningen, dag 23

June 5th, 2010

Ännu en svår dag i 30-dagarsutmaningen.

Dag 23: En YouTube-video.

Det är inte ofta jag befinner mig på YouTube. Där är så mycket skit. En jungel att hitta i. Samtidigt finns där mycket informativa filmer, som ICD iCamp. Men det är bara intressant för mig och i mitt arbete.

Nu när jag suttit och försökt hitta något värt att dela med sig av, så sökte jag på vinst och förlust på Socialstyrelsen och fick upp ett inslag från Rapport som Kungliga Biblioteket lagt ut.

[youtube]3bWFqwQRVdU[/youtube]

Inslaget är 25 år gammalt. Det enda roliga i sammanhanget var att RFSL representerades av min namne Gardell.

Och ska jag säga något om Socialstyrelsens arbete av i dag? De är betydligt mer medgörliga vilket i vissa sammanhang kanske inte ska ses som något positivt. Ibland blir jag förfärad av beslut som tas på känslomässiga grunder av en statlig myndighet.

Studieslutet

June 4th, 2010

Förkylningen håller på att ge med sig. Fortfarande är jag dock väldigt hes. Obegripligt hur förkyld man kan bli, och hur länge det kan hålla i sig. Hittills har det gått tio dagar (har fortfarande symtom, men känner mig frisk).

Det blev väldigt konstigt att ha gjort sista tentan. Plötsligt har jag tid till allt det jag inte hunnit under ett år. Nu vet jag inte i vilken ända jag ska börja. Samtidigt är det skönt att nu bara slappa och ta det lugnt, men jag känner mig redan otålig. Hur tentan gick i går vet jag inte. Jag har ingen känsla för sånt. Jag förusätter alltid att jag misslyckats. Det är inte som jag är pessimistisk eller har dåligt självförtroende. Anledningen beror på att jag aldrig riktigt förstå vad som krävs av mig för att ge fullgoda svar på en tenta. Att förstå eller att ha förmågan att formulera sig är en sak, men jag vet aldrig hur en lärare grundar sina bedömningar på. Ibland är det väldigt subjektivt utifrån lärarens perspektiv.

I går hämtade jag min förra tenta. Först hade jag tänkt strunta i det då jag visste vilket betyg jag fått. Men så tänkte jag att det kunde ju vara kul att se vilken poäng jag fått. Jag måste säga att jag blev lite överraskad av att ha fått 18½ av 22 möjliga. Även om politisk styrning är intressant, så vet jag inte... Det är nästan lite skamligt att få ett gott betyg i ämnet. Mitt politiska intresse är väldigt ytligt. Kanske det är därför det gick så bra? Jag förstår uppbyggnad och tanke kring hur landets politik fungerar, men ser inte på mig själv som politiskt aktiv.

Det är nog inte många som tänker på att det är oavlönade fritidspolitiker vi väljer in i kommun och landsting och som har sådan stor inverkan på samhällets alla aspekter. Eller att vi alla har samma möjlighet att bli en utav dessa fritidspolitiker. Kanske det är därför jag har så svårt för när folk beklagar sig över beslut. Antingen blir man själv politiskt aktiv, eller så ser man till att använda de möjligheter vi har genom att överklaga beslut. Ett dåligt argument i sammanhanget är att "se till att politikern byts ut vid nästa val". Vad säger att något blir bättre av det?

En ledig helg. Jag är i chock. Kanske jag skulle ta och stoppa undan alla litteratur och alla anteckningar? Efter ett år behöver jag inte ha det framme längre.

30-dagarsutmaningen, dag 22

June 4th, 2010

För att gå direkt på dag 22 i 30-dagarsutmaningen:

Dag 22: En webbsida.

Det finns några webbsidor på nätet. Några direkta favoriter har jag inte. Rättelse: Jag har många favoriter, men inget som skulle intressera någon annan då det ofta rör sig om väldigt smala men arbetsrelaterade webbsidor som jag använder både i tjänst och på fritid.

För någon månad sedan listade jag några av mina webbsidor och väljer en utav dem. Lite kändisskvaller med väldigt snygga bilder. Zimbio.

Okej, om någon är intresserad av mina verkliga favoritsidor:
Socialstyrelsen
WHO
SKTFtidningen
Arbetsförmedlingen

30-dagarsutmaningen, dag 21

June 4th, 2010

Dag 21 i 30-dagarsutmaningen.

Dag 21: Ett matrecept.

Sådant kan man finna i en kokbok. Däremot så kan man ingenstans finna hur man får mannagrynsgröten riktig len i mun. Och väldigt söt.

Ja, mannagrynsgröt kokar man som vanligt. 1 msk gryn per deciliter mjölk, i med lite salt, koka på svag värme i fyra minuter (bränn in mjölken när den kokar upp).

Jag gillar inte att hälla mjölk på mannagrynsgröt då den redan innehåller så mycket mjölk. Sylt lockar mig inte heller. Absolut inget strösocker.

Finessen är att pudra rejält med kanel samt ringla ljus sirap över gröten. Dessutom man man koka upp gröten med lite vaniljsocker.

Låter det hemskt? Det är det absolut inte. Under närmare tio år har detta varit standardfrukost mina arbetshelger för mig och mina arbetskamrater.

Godare gröt finns inte. Prova.

Peking 10 år

June 3rd, 2010

N?tdagboken blev en blogg. Typ dagbok blev Fl?rdskrivaren. Det ursprungliga m?let med att jag startade upp en n?tdagbok berodde p? att jag beh?vde ett tidsf?rdriv. I januari 1999 fick jag en synnervsinflammation vilket gjorde att jag inte kunde se s?rskilt mycket. F?rutom det som en bakgrundsupplyst bildsk?rm kunde visa.

Anledningen till att jag fortsatte med dagboken/bloggen beror p? alla de jag l?rt k?nna via n?tet. Det ?r helt enkelt ett socialt forum. Men det som gjort den enskilt st?rsta skillnaden ?r dagbokstr?ffen 2000. Det som h?ller mig kvar i bloggosf?ren ?r att jag ocks? i verkliga livet tr?ffat andra bloggare och f?tt v?nner som jag annars aldrig skulle m?tt p.g.a. geografiska avst?nd.

Just i dag ?r det tio ?r sedan vi hade den f?rsta dagbokstr?ffen. Den 3-4 juni 2000 sammanstr?lade vi i Norrk?ping. D?rf?r publicerar jag i dag den text jag d? skrev som sammanfattade mina intryck fr?n de b?da dagarna. Jag l?nkar inte till personerna i texten (n?gra finns kvar i min blogroll eller ?terfinns numera enbart p? Facebook).

Jag var inte nerv?s inf?r dagbokstr?ffen i Norrk?ping. Varf?r skulle jag vara det? Detta ?r ett g?ng som jag k?nner mig trygg hos sedan tidigare. Jag kunde inte f?rest?lla mig att det skulle vara s? stor skillnad p? IRL och URL... och det var det inte heller. Alla var precis lika underbara som jag f?rest?llt mig. S? jag fick egentligen det bara bekr?ftat.

Vilka var d?r? Okej, d? r?knar jag bort Richard Herrey, Charlotte Nilsson, Christer Bj?rkman och n?gra tusen norrk?pingsbor. Ist?llet var det Arto (r2), Birgitta, Fredrik, Klas (kolas), Linda (lorei), Louise, Maria (smulmia), Johan (nahoj), Pia, Susanne (sajbersus), Tiina, Tobbe, Ulrika (Uje), Ulrika (Rosentaggen). Gl?mde jag n?gon nu tro? Hoppas inte... Men nu ?r det kul att se hur lika/olika vi skrivit om denna stora h?ndelse - n?r IRL och URL integrerades en g?ng f?r alla.

I l?rdags kl 09.55 ?kte jag fr?n H?ssleholms t?gstation och efter en dryg halvtimme var jag i Alvesta d?r Ulrika (Rosentaggen) steg p? tillsammans med Ronny och Paula. S? f?r mig blev det en liten mjukstart p? tr?ffen. I Norrk?ping gick vi r?tt direkt och hamnade p? hotellet d?r vi skulle tr?ffas och bo. Det var samling i foajén d?r alla fick gissa vem som var vem. Tv? k?nde jag inte igen trots att jag sett foton av alla. Ack, ja... men alla gissningar var kul och m?rkligt nog kunde ingen missta sig p? mig.

Efter att ha checkat in och dumpat packningen drog vi ut p? picknick och hamnade p? en tr?brygga ute i str?mmen. Det var d?r jag br?nde flinten. Vad kan jag annars s?ga? Vi hade kul! F?r sedan fortsatte vi till ?lt?ltet p? torget d?r det var artistupptr?de p? en scen. D?r fick mina schlagerlustar utlopp n?r d?r var ett schlagermedly. Blev ju n?stan alls?ng... s? det ?r nog fler ?n jag som ?r schlagerfr?lst.

Sedan var det dags att g?ra sig vackra inf?r kv?llens middag som var p? en pub. Vissa fick mat i tid, andra fick v?nta. Och v?nta. Och v?nta. Och Tobbe har r?tt. Fl?skkarré heter i Sk?ne grishals och det st?r faktiskt s? p? f?rpackningarna. Allt var trevligt om man bortser fr?n ett par saker. JAG HAR FORTFARANDE INTE F?TT TILLBAKS MINA 13 KRONOR. Servitrisen skulle ge mig tillbaks lite pengar men gl?mde (?) mig och var sedan bara f?rsvunnen. Men hon hann ?tminstone spilla ut saltet p? mig och s?ga "?h, j?vlar" innan hon f?rsvann. Ja, allts?... hon gjorde inget, bara konstaterade med en svordom att hon gjort n?got mindre lyckat. Att jag sedan h?llde ut min ?l p? byxorna och blev bl?t nere i skorna, t?nker jag inte n?mna h?r...

Och efter middagen f?rsvann jag och r2 och hade en liten minifest privat. (Haha! Vill bara retas! Utvecklar det inte n?rmare.)

?ter p? puben fick jag en mycket trevlig ?verraskning. Jag fick tr?ffa mina norrk?pingsgroupies! Med det menar jag att jag fick tr?ffa n?gra av mina l?sare som aldrig tidigare h?rt av sig. V?ldigt, v?ldigt kul eftersom jag ?r nyfiken p? vilka som l?ser h?r.

Som ni m?rker b?rjar jag nu sv?va ut lite... pub... dricka... osv... *blackout* ?sch, vi tr?ttnade p? den skr?niga puben och drog ut p? stan till n?sta pub som var lika h?gljudd. Ganska snart ins?g vi att om vi ?ver huvudtaget skulle kunna f?ra en diskussion s? fick vi nog s?ka upp en lugn plats. Den platsen r?kade bli i en dubbels?ng. Och med "vi" menar jag... ?hum... tja... kanske bildbevis kommer n?gon annanstans, i n?gon annans dagbok. Vem vet?

I min egen s?ng hamnade jag vid tretiden. Kunde jag sova? N?h?, d?! F?r m?nga tankar och intryck att sm?lta. Men jag slocknade av utmattning efter en stund.

Efter en gemensam frukost b?rjade folket dra sig hem?t. Vissa mer stressade ?n andra. Ulrika & Co fick springa med barnvagn f?r att hinna med t?get. Arto fick springa till bussen med andan i halsen. Men s? fanns d?r undantaget. Man b?r checka ut f?re kl 12.

Jag ?r elak. Jag skriver inte ut s? mycket om vad som h?nde i Norrk?ping. Jag vet inte ens om jag l?gger ut n?gra av de fotografier jag tog. Det ?r sv?rt att skriva objektivt n?r det hela ligger s? n?ra i tiden. Intrycken var som sagt m?nga. Enbart positiva intryck.

Jag var den siste dagboksn?rden som l?mnade Norrk?ping. Tiina vinkade av mig! Det var en kanonhelg och jag ?ngrar inte f?r ett ?gonblick att jag deltog. Jag undrar, jag undrar... om det blir fler s?dana h?r dagbokstr?ffar? Jag hoppas.

F?r att besvara sista fr?gan: Jo, det blev fler dagbokstr?ffar. Och v?ldigt m?nga enskilda m?ten. Internet ?r fantastiskt!

Dryga resan

June 2nd, 2010

I morgon den 3 juni är det tio år sedan vi hade den första (för mig kända) officiella dagboksträffen (dagbok = kallas i dag för blogg). Som ett minne av den händelsen tänker jag i morgon publicera det jag skrev för tio år sedan, om hur denna träff gick.

När jag sökte i mitt arkiv fann jag hemresan från nämnda dagboksträff. Det var en historia i sig...

Fy, så trist! X2000 hem från Norrköping tidigare i dag var ingen höjdare. Jag och tåg... Jag hittade min förbokade plats, bara det att jag befann mig i fel vagn. I och för sig ingen jättekatastrof, men när jag väl hittade rätt vagn så började det gå fel. Jag hade fått fönsterplatsen, men en vietnamesisk kvinna satt på ytterplatsen med sitt bagage vid fötterna. Inte kunde jag kommer förbi henne! Hon satt och pratade oavbrutet när jag försökte uppmärksamma henne på att jag vill sätta mig. Ingen reaktion alls. Kunde inte förstå vem hon pratade med eftersom hon tittade förbi mig. Då vänder sig en annan passagerare mot mig och säger att "hon har betett sig märkligt här hela tiden". Jo, tack! Det vill jag lova. Jag trodde ju fortfarande att hon pratade med någon annan, men si... Det gjorde hon inte. Jag tog det stora klivet över henne till min plats samtidigt som jag sparkade undan hennes bagage. Nu reagerade hon. Förutom att hon fortsatte att prata oavbrutet på vietnamesiska så började hon sparka på sätet framför hej vilt. Inte heller det brydde jag mig om. Istället föll jag väldigt fort i "sömn" och ignorerade henne totalt. Hon fortsatte prata. Oavbrutet. Plötsligt hade hon börjat prata engelska och det var då jag började förstå vad det var jag hade bredvid mig - en kvinna med långt gången syfilis, förmodligen i slutstadiet, för jag har aldrig hört någon värre rappakalja.

Hon satt och dömde ut alla passagerarna. Att de var oanständiga som inte var gifta... att detta tåget (X2000 till Malmö) var "one way ticket to heaven"... om vi kunde finna vägen till himlen själva... om vi kunde finna vägen till hennes hjärta... Just det där med "one way ticket to heaven" upprepade hon säkert några hundra gånger. Inte för att hon vände sig till någon särskild, hon bara satt och pratade rakt ut i luften. Hon pendlade hela tiden mellan engelska och vietnamesiska. När tågmästaren frågade efter nypåstinga i Linköping högg hon tag i tågmästarens arm och skrek "have you seen the lions"? Tågmästaren stirrade lite och slet sig sedan loss och gick skyndsamt sin väg. Då hör jag kvinnan muttra något om "she couldn't see the sign...." Och där satt jag... fortfarande lika "sovandes". I en och en halv timme höll denna märkliga kvinna igång. Sedan hände något. Hon skrek rakt ut, tog sitt pick och pack och sprang iväg. Var vet jag inte, förmodligen till restaurangvagnen. Så sista timmen var lugn i vagnen. Folk började röra på sig, prata med varandra och stämningen blev väldigt lättad. Min enkla och självklara förklaring måste vara syfilis... kan inte komma på något annat... Antingen har jag rätt eller också så är jag väldigt elak. Förmodligen är jag väldigt elak. Och grinig. Jag har ju världens huvudvärk efter begivenheterna i går/i natt/i dag...

30-dagarsutmaningen, dag 20

June 2nd, 2010

Dag 21 i 30-dagarsutmaningen sparar jag till dag 22, men först dag 20.

Dag 20: En hobby som du har.

Hm. Något jag gör på min fritid för nöjes skull. Jag väljer att inte svara Internet, tv, böcker eller annat som är ett tidsfördriv utan att uppnå något annat än förströelse. En hobby för mig är något jag är beredd att låta vara kostsamt, samt har en måluppfyllelse.

Nu gjorde jag det direkt väldigt svårt för mig. Varför svarade jag inte helt enkelt FarmVille? Nä, för det skulle inte vara sant och för enkelt. Meningen med utmaningen är att man ska försöka tänka till.

Hobby för mig har tidigare varit att samla på något. Smurfar när jag var liten. Amerikanska serietidningar tills jag var 30. Men sedan? Jag samlar inte på något men det är ändå inte synonymt med en hobby. Det kan vara en hobby, men är det inte.

Något jag gör på min fritid för nöjes skull. Studera på universitetet stämmer in på beskrivningen, men det är mer seriöst än att vara en hobby. Ett intresse som jag förväntar mig få en nytta utav i mitt förvärvsliv. Ingen hobby alltså.

Frågan är om jag har någon hobby. Nej, ingen medveten åtminstone. Jag kan inte avgränsa något fritidsintresse till att vara en hobby. Dock har jag lyft ut ett arbetsintresse som jag när även på min fritid, oavlönat, men som jag har nytta av på jobbet och som jag då för betalt för. En kunskap införskaffad på obetald fritid används under betald arbetstid. Förmodligen är detta det närmaste jag kan komma en hobby. Så jag säger: Vetgirighet. Det är min hobby. Lite vagt uttryckt, men det närmaste en sanning man kan komma.

30-dagarsutmaningen, dag 19

June 1st, 2010

Det börjar närma sig slutet för 30-dagarsutmaningen. Betydligt jobbigare än jag trodde. Men piskan gör gott.

Dag 19: En förmåga/talang du har.

Det är tveksamt om det är en talang, möjligen en förmåga. Och den skrämmer mig.

Jag har förmågan att vara förtroendeingivande. För detta visas jag stor vördnad och respekt. Kanske min sävlighet gör att man tror att jag är eftertänksam och väger mina kloka ord på guldvåg innan jag delar med mig? Jag vet inte vad det handlar om. Men många verkar ha ett stort förtroende till mig. En fras jag ofta får höra på jobbet är "har Jonas sagt att det är så, så stämmer det". Jag ifrågasätts inte i vissa hänseenden. Det är just detta som skrämmer mig. Jag sitter inte på någon sanning som inte är diskutabel.

Det är inte enbart på jobbet jag möts av den här blinda tilltron. Ansvaret är betungande när jag får höra saker som sägs i förtroende. Jag vet inte vad det är som inbjuder till det. Är det mitt lugn? Är det min förmåga att lyssna? Är det min förmåga att vara uppriktig med obehagliga sanningar? Är det min förmåga att vara grundlig? Något är det tydligen hos mig som inger trygghet. Är jag en fadersfigur?

Kanske någon skulle vilja påstå att det är en talang, att det är något som kan avundas. Problemet är att jag inte vet källan, varken hos mig eller andra. Jag är inte helt övertygad om att jag uppskattar denna förmåga som jag aldrig eftersträvat. Det jag brukar säga när man vill diskutera med mig, är att jag inte är psykoterapeut. Jag är snarare filosofen som vrider och vänder på problematiken om sådan finns. Att man lyssnar på mig när jag kommer med påståenden handlar nog mer om att det är stort om jag öppnar munnen. Jag håller tyst fram tills jag har något att säga. (Därför gillar jag inte heller kallprat). Ibland känns det som om uppfattningen finns att jag oralt värper guldägg.

Naturligtvis är detta så långt ifrån sanningen man kan komma. I all min enkla mänsklighet så kommer där mycket verbal dynga ur mig (eller skriftlig, som här). Jag kan komma med tvärsäkra påståenden utan faktakontroll. Jag kan råka försäga mig eller köra med förtal och elakt skvaller. Det hela handlar om situationer.

"Förmågan" är nog mer hur andra uppfattar mig. Själv blir jag mest bara förvirrad när jag hör om den. Hur har jag kunnat förtjäna tilltron till en förmåga jag inte äger?

Okej, en talang som jag har: Musikaliskt gehör där jag kan improvisera på de flesta instrument som inte är stränginstrument. Det är medfött.

Gardinfarscist

June 1st, 2010

Man inser inte hur sjuk man är förrän man provat att arbeta en dag. Jag flexade ut några timmar tidigare än planerat. Problemet är väl att jag fortfarande håller på att drunkna i mitt eget snor. Min heshet och eviga hostande gjorde att det inte var någon som protesterade när jag åkte hem. Om jag fortfarande är smittsam är väl tveksamt och kanske jag borde stannat hemma i dag också, men en förkylning som började i onsdags kväll borde väl egentligen inte existera längre? Nåja.

Har jag nu vilat sedan jag kom hem? Nä, självklart inte. Jag har hängt upp mina nya gardiner i vardagsrummet. De som kan mörklägga nu när hemska solen tittar fram kvällstid. Jag måste försöka hålla värmen ute så jag inte har 28 grader inne mellan maj och oktober som jag haft i alla år. Dessutom får jag migrän av ljus. Så jag är nöjd med mitt nya gardininköp.

För en månad sedan hängde jag upp nya gardiner i sovrummet. Officiellt så köpar jag gardiner ibland, emellanåt, med vissa intervaller. Inofficiellt så är sanningen att jag köper gardiner minst två gånger per år. Utom till köket då jag inte hittar något som stämmer in med min exklusiva smak.

Plötsligt känner jag mig väldigt uppåt. Tänk vad lite nya gardiner kan göra!

Det enda som kanske inte är så lyckat är att hela vardagsrummet nu går i rött. Röda mattor. Röda fåtöljer. Röda kuddar. Röda bokhyllor. Röda skåp. Och röda gardiner. Jag avskyr rött! Tur jag brutit lite med guld- och nougatfärgat. För ett par år sedan var det sovrummet som var bordellrött, men i dag är det inrett i vitt/grått och ljusblått.

Lockande

May 31st, 2010

Det börjar bli tröttsamt med den där förkylningen. Fem dagar senare har jag använt mig av närmare 300 pappersnäsdukar. Man kan väl säga näsvingarna är flådda.

Jag fick sjukskriva mig i dag och det var inte lätt. Hesheten gör att jag knappt får fram ett ord. Det värsta är dock känslan av att inte vara fräsch. I morgon hade jag tänkt återgå till jobbet. Trots allt har jag varit feberfri i dag.

Kvällen har jag ägnat åt hårvård. Huvudet är nyrakat liksom kinderna. Lite sparade jag på överläppen samt på hakan. Gränsen är hårfin (que?) mellan att känna sig fräsch och att känna sig naken.

Öh, jag känner mig naken på fotot. Kanske jag borde borstat brösthåret. Nåja. Någonstans måste jag ju spara lockarna.

Ja, fotot är beskuret.

30-dagarsutmaningen, dag 18

May 31st, 2010

Här går det undan i 30-dagarsutmaningen.

Dag 18: Något som kittlar din fantasi.

Just det där som kittlar ens fantasi är återkommande i utmaningen. I dag väljer jag att berätta något gammalt som inte längre är aktuellt, som inte längre kittlar min fantasi.

Så länge jag var barn hade jag en återkommande dröm. Författarskap. Jag vet inte riktigt vad det var som lockade. För jag tror inte det var kändisskap eller rikedom. Att sprida historier till allmänheten var heller inte ett mål.

I dag kan jag som vuxen lägga in de aspekter i målet med ett författarskap som jag precis exluderade som anledning då jag var barn. Kändiskap och pengar är inte längre abstrakta företeelser. Men jag när inte längre en dröm om författarskap (jag har ju en okänd och kostsam blogg).

Jag tror mig förstå vad jag tänkte som barn, varför det kittlade min fantasi att vara författare. Jag gillade helt enkelt den bild som jag fått genom media om hur en författare arbetade. Antingen gjorde de faktakontroll där de plöjde igenom gamla historiska dokument för att skapa sin berättelse. Eller så satt man bara på kammaren och spånade ihop en historia.

Det som lockade mig var ensamarbetet. Att låsa in sig på kammaren och slippa omvärlden som bara gett mig besvikelser, samtidigt som sinnet vid berättande/skrivande inte begränsas av den fysiska avgränsningen.

Kanske jag till viss del lever det liv som barnet i mig önskade. Jag är väldigt medvetet fysiskt avskärmad. Men sinnet låter jag vandra. Kanske jag fått det bättre än om jag hade varit författare. Med Internets hjälp låter jag tankarna vandra fritt över nationsgränser samtidigt som jag får direkt interaktiv respons.

Jag inser att hela det här inlägget är sorligt. Jag antyder saker jag varit med om och som begränsat mig som barn och som begränsar mig som vuxen. Det är svårt att lämna det som sårat. Kanske jag gav upp de försöken. Inte mycket kittlar min fantasi i dag. Åtminstone inte det som var så lockande en gång i tiden.

30-dagarsutmaningen, dag 17

May 30th, 2010

Dag 17 i 30-dagarsutmaningen.

Dag 17: Ett konstverk (teckning, målning, skulptur etc).

Kan man ta med ett eget konstverk? Om det nu kan ses som ett sådant...

Denna lilla skulptur, knappt 10 cm hög, gjorde jag i gymnasiet under en bild- och formlektion. Uppdraget var att skapa något i lera. Varför jag gjorde denna minibyst vet jag inte. En ingivelse. Klasskamraterna drejade krukor, vilket jag inte var intresserad av då jag redan gjort det några gånger under högstadiet.

Den (lerklumpen?) är inte särskilt detaljerad. Det är medvetet från min sida. Tanken var att det skulle vara lite manliga drag men nästan androgynt. Ansiktsformen var viktigare än detaljerna. Tyvärr blev där en frisyr. Min konstnärliga frihet fick inte fritt spelrum av min lärarinna. Därför blev det en kompromiss. Man kan faktiskt se håret som en antydan likt att ögonen saknas. Det här var omkring 1987 då alla skulle ha stort krulligt hår. Ursprungstanken var att det skulle vara ett helt bart huvud.

Jag gillar mitt lilla lerhuvud (märklig mening). Just på grund av att detaljer saknas. Man kan själv fylla i luckorna.

Ynkblogg

May 29th, 2010

Förkylningar skrämmer mig. Även om jag inte drabbats av en förkylning så skrämmer det mig att människor går runt och är förkylda. Tänk om de smittar mig!

Någon har smittat mig. Rejält. Som jag tidigare berättat innebär det en ganska stor risk för mig. Det kan starta ett ms-skov. Det kan ge mig en dödlig lunginflammation.

Jag har feber. Det är inget jag brukar få av en vanlig förkylning, men feber är också något som är farligt för mig. Förkylning med halsfluss, tror jag själv att det är. Självklart söker jag inte doktor för något sådant. Det är ganska meningslöst. Det är först om jag får men av det hela som jag kan söka vård.

I dag tror jag att det är som värst. Hela natten har jag hostat vilket inneburit att jag suttit och sovit en timme åt gången, för att sedan gå upp för att få luft då jag nästan drunknat i snor. I dag fick jag dessutom migrän (igen) vilket jag tror beror på att jag kräktes. Också det något som inte är så bra då det är ett trauma som i sig också kan utlösa ett ms-skov.

Omtöcknad och feberyrar. Feberyrade gjorde jag i natt (minns jag nu efteråt). Gazzy tycker att jag är jobbig och vill inte vara nära. Jag låter för mycket. Och jag stinker (trots dusch) då infektionen tar sig ut ur alla porer.

Jag avskyr förkylningar. För jag vet inte hur det hela slutar.

Dagens värsta: Gick till affären för att köpa näsdukar och dricka. Faller nästan i koma på sängen hemkommen. Trodde jag skulle få lite lugn och ro, till och med vila. Vad hände då? Jo, en mässingsorkester ställde sig under mitt sovrumsfönster och spelade Superman. Hyresgästföreningen (som jag hatar) hade anordnat fest på torget i dag.

30-dagarsutmaningen, dag 16

May 29th, 2010

Nu förjar jag förstå att 30-dagarsutmaningen inte är helt lätt.

Dag 16: En låt som får dig att gråta (eller nästan).

Vilken låt skulle det vara? Där björkarna susa under någon begravningsakt? Sorry, men jag gråter väldigt sällan. Inte ens i sorgliga sammanhang. Än mindre på grund av en låt.

Men där är brasklappen "nästan". Låtar som berör, som tar andan ur mig. Teoretiskt sett kanske jag gråter inombords av känslostormarna? En lista på sådana låtar har jag sammanställt tidigare här. Och där är en röd tråd för alla de låtarna, om någon kan finna ut den.

Där finns dock en sorglig låt, som jag varken tycker är bra eller som får mig att gråta. Dancing With Tears In My Eyes, Ultravox.

Vilofasen

May 28th, 2010

Det kanske är dags att skriva något som inte har med 30-dagarsutmaningen att göra? Jag måste erkänna att det känns väldigt bra att inte behöva tänka så mycket på vad jag ska skriva när jag har givna ämnen klara genom utmaningen.

Nej, det är det vanliga. Jobb, studier, vila. Just nu med inslag av en jobbig förkylning och 48-timmarsmigrän tidigare i veckan. På jobbet går informationsutbytet på högvarv inför sommarstiltjen. På universitetet är det sluttenta i nästa vecka. Nätet är min brejk i tillvaron, men jag har verkligen dragit ner på tiden. Särskilt FarmVille på Facebook får stå tillbaka.

Om en vecka lugnar allting ner sig. Inga möten på jobbet. Inga universitetsstudier. Och jag har ännu inte tänkt ut vad jag då ska fylla min tid med. Så mycket fritid! Något jag då borde prioritera är uppgraderingen av bloggscriptet. Två nyare versioner tror jag har kommit och egentligen känns det inte så viktigt i sig. Det är när spaminläggen i bloggen ökar som man inser att det är dags för uppgraderingen. Så jag har känt detta i ett par månader nu. Det måste göras.

I dag tar jag en studiepaus och koncentrerar mig på vila. Dagen blir omöjligt produktiv ändå när huvudet är fyllt av snor. Först ska jag bara uppdatera jobbets intranät hemifrån (oj, redan klar, jag är snabb), städa lite, vika tvätt, sortera sopor, tömma kattlådan, vattna krukväxterna, diska och bädda (lat morgon) och lite annat smått och gott.

30-dagarsutmaningen, dag 15

May 28th, 2010

Halvvägs i 30-dagarsutmaningen.

Dag 15: Fanfiction.

Jo, det finns en förklaring till begreppet på Wikipedia.

Fanfiction är en term för skönlitterära berättelser skapade av amatörer, alternativt professionella skribenter utan tillstånd, och som utspelar sig i redan existerande fiktiva universum. Företeelsen är vanligt förekommande inom populärkultur, och uppkommer vanligen i kölvattnen till populära tv-serier, tecknade serier, och serier av filmer, romaner och datorspel.

Frågan är om jag läst/sett något som ingår i begreppet fanfiction. Hur ska jag kunna bedöma om de haft tillstånd?
Ibland är det uppenbart att tillstånd finns. Som med Kitty-böckerna som fortsatt produceras efter författarinnans död. Och i hennes namn. Ungefär som med Blomblad för vinden-serien. Populära koncept brukar förläggare med äganderätt till produktionen se till att mjölka pengar ur. De anställer helt enkelt någon annan som får uppdraget att fortsätta skriva.

Dock finns där tillfällen där det är uppenbart att tillstånd inte finns. Ett exempel som jag angav i en kommentar så fanns (finns?) där ett amerikanskt förlag som snott Betty i serietidningen Acke (någon som minns?), döpt om henne till Cherry och är helt enkelt tecknad hårdporr med övriga karaktärer från Acke. Precis som det skrivs om på Wikipedia så brukar fanfiction har grova sexuella inslag. Åtminstone den tecknade varianten.

Det jag vet med mig att jag läst är fjortisar försök till att teckna superhjältar. Det har de självklart inte tillstånd till, men jag tror knappast att något förlag bryr sig. För detta är oftast privata alster utan ekonomiska inlsag som på ett eller annat sätt kan börja cirkulera. Som på nätet.

Jag har också tecknat. 91:an. Men jag hade tillstånd.

En annan form av fanfiction är väl när någon skådespelare tar upp en gammal roll och spelar den i någon sketch i något humorprogram på tv? Saturday night live brukar väl vara ganska kända för det? Jag är tveksam till om de har tillstånd. Och det kan vara kul.

Annars tycker jag att fanfiction inte tillför något. Kanske jag är för gammal att uppskatta den typen av konstnärliga uttryck.

30-dagarsutmaningen, dag 14

May 27th, 2010

Dag 14 i 30-dagarsutmaningen. Jo, både dag 13 och dag 14 kommer i dag så att jag kan hålla schemat. I går kunde jag skylla på migrän och då hoppa över dagen. I dag kan jag inte skylla på den dunderförkylning jag fått. Det är svårt att skriva med huvudvärk, men det är inte särskilt plågsamt att skriva med halsont.

Dag 14: En faktabok.

Se så bra det föll sig att jag skriver dag 13 och 14 i princip samtidigt. För nu kan jag ju hänvisa till det jag skrev under dag 13. Med en skillnad:

Vadå? En skönlitterär bok faktabok vadå? Ska jag bara nämna en bok? Ska den betyda något för mig? Något jag rekomenderar? Avråder från att läsa? En bok som betytt något speciellt? En bok jag vill läsa? Den senaste jag läst?

En faktabok? Jag läser just nu flera stycken. De är faktaböcker, men jag kallar dem för studielitteratur. Om jag skulle ta och räkna upp de böcker jag läst sedan september förra året? På åtta månader har jag läst:

  • Bokföring från början (276s)
  • Bokföring från början, lösningar (140s)
  • Demokratisk och effektiv styrning (646s)
  • Hur moderna organisationer fungerar (575s)
  • Organisering och intersektionalitet (206s)
  • Kommunalpolitik (245s)
  • Hälso- och sjukvårdens organisation i Sverige (143s)
  • The Health Care Policy Process (187s)
  • Så fungerar kommunens ekonomi (77s)
  • Styrning och organisering inom hälso- och sjukvård (217s)
  • Regler eller Juridik? (299s)
  • I lagens anda, en handbok i arbetsmiljörätt (96s)
  • En introduktion till förvaltningsrätten (139s)
  • Hälso- och sjukvårdslag med kommentarer (386s)
  • Personalansvar och medarbetarskap (155s)

Femton (15) böcker och 3 782 sidor. Men det räcker inte. Jag har dessutom stenciler/lösblad motsvarande fem pärmar, text på båda sidor, cirka 5 000 sidor.

Okej, det är en överdrift att säga att jag läst allt då det skulle innebära nästan 9 000 sidor. Kanske jag läst 6 000 sidor. Frågan är då - hur mycket har egentligen fastnat? Jo, det viktiga. Det är inte så att jag läst några sensatinonella nyheter, utan det mesta har jag varit fullt medveten om men nu fått lite struktur på samt kan dra paralleller mellan teori (studierna) och praktik (mitt jobb).

Det finns trots ovan en bonusbok som jag just nu läser. Hälso- och sjukvårdsrätt (340s). Bara för att det är så kul. Trots att jag har en tenta i nästa vecka som jag borde koncentrera mig på.

Böckerna jag listat ovan är inte alla någon höjdarlitteratur. Men där finns guldkorn. Märkligt nog kan jag inte rekommendera någon. För det krävs att man ska vara nörd och verkligen vill veta. För böckerna är tunga (mentalt) och inte många delar mitt intresse. Gör man det ska man gå den utbildning jag strax avslutar. För samtidigt är det så att helheten av litteraturen ger mer än en enstaka bok.

30-dagarsutmaningen, dag 13

May 27th, 2010

När jag besvarade dag 4 i 30-dagarsutmaningen nämnde jag att jag inte har någon favoritbok. Därför är dagens fråga lite märklig:

Dag 13: En skönlitterär bok.

Vadå? En skönlitterär bok vadå? Ska jag bara nämna en bok? Ska den betyda något för mig? Något jag rekomenderar? Avråder från att läsa? En bok som betytt något speciellt? En bok jag vill läsa? Den senaste jag läst?

Utan ledtråd får jag spåna. Det som jag först kommer tänka på när det gäller en skönlitterär bok. Okej...

Jag har inte läst någon skönlitterär bok från pärm till pärm sedan förra sommaren. Då läste jag några pocketdeckare och hade tänkt så fortsätta under hösten. Men så kom något emellan. Universitetsstudierna. I sommar hade jag tänkt återuppta skönlitteraturen, men redan nu kan jag säga att så inte blir fallet. Jag har en omtenta i augusti vilket kräver att jag fortsätter läsa studielitteratur.

Men skulle jag bli väldigt uttråkad under min semester så finns där faktiskt en bok i hyllan som stått där oläst i över tjugo år. Oläst då jag sett tv-serien. Och då jag inte gillar författaren särskilt mycket. Jo, det som blir tv eller film blir oväntat bra. Det är inte ofta man kan säga det när böcker blir film.

Boken jag skulle vilja läsa om tid finnes? Pestens tid, Stephen King. Även om där är en del övernatuligt i just den boken så är jag intresserad av detta med den smittspridning som beskrivs. Ur ett medicinskt perspektiv skulle det i dag vara intressant att läsa hur King beskriver det hela. Särskilt nu i dessa tider av ständiga larmrapporter om pandemier.

Som ni märker är jag yrkesskadad. För att jag ska orka med skönlitteratur måste jag ha fokus sjukdomar på det hela.

Förresten. Undrar vad det var som jag läste förra sommaren? Jag minns att det var bra, men tydligen inte så bra att jag minns något av det hela.

Hoppar 30

May 26th, 2010

På grund av envis migrän (sedan 24 timmar) hoppar jag över dagens 30-dagarsutmaningen med förhoppning att hinna ikapp i morgon.

Mitt arma huvud. Det har alltid varit klent.

30-dagarsutmaningen, dag 12

May 25th, 2010

Enligt listan ska jag i dag berätta om följande:

Dag 12: Något som kittlar din fantasi.

Är "kittlar din fantasi" synonymt med "får det att pirra i kroppen"? Nä, kanske inte. Därför släpper jag det omedelbart och riktar in mig på uppdraget.

Vad kittlar min fantasi? Jag måste upprepa frågan tyst för mig själv om och om igen. Där finns nog en hel del, men vad ligger mig närmast här och nu?

Om en vecka har jag min sluttenta. Sedan är jag klar med min universitetsutbildning för den här gången. Grundutbildningen är avklarad och där finns möjlighet att läsa ytterligare två år, men det är inte nödvändigt. Enbart genom att ha gått grundubildningen har jag en formell kompetens att söka chefsbefattningar inom hälso- och sjukvård. Okej, man behöver ingen chefsutbildning för det. Det räcker att man har 1) sin grundbefattning och 2) kontakter. Så är alla chefstjänster mig veterligen tillsatta. Chefsutbildning får man genom en internutbildning, men där är jag tveksam till innehållet.

Inom mitt yrkesområde har jag ovanligt mycket påbyggadsubildningar vilket innebär att jag har en högre kompetens än många av mina kollegor (konstaterande, inte nedvärdering). Genom åren har jag sökt en del chefsbefattningar men aldrig fått något erbjudande. Inget konstigt i sig - jag har inga kontakter (på det sättet), är man (väldigt suspekt i sjukvårdssfären om man inte är läkare eller sjuksköterska), är fet (sådana personer diskrimerar man enligt flera undersökningar) och har en kronisk sjukdom (hög frisknärvaro, men vem bryr sig). Därför räknar jag aldrig med att få någon chefsbefattning. Inte ens nu när jag (snart) har en formell kompetens. Kunskap och förmåga är inget man tittar efter. Viljan att bli chef är det primära när tjänster tillsätts. Men har man inga kontakter är det ändå kört. Just nu vet jag inte ens om jag vill arbeta som chef. Jag har så många andra spår att följa i arbetslivet som jag vill utforska.

Så varför skriver jag det här? Jo, det kittlar min fantasi när jag tänker på hur jag skulle vara som chef.

Skulle jag vara en rättvis chef? Omtyckt av medarbetare och ledningen? Skulle jag få saker gjorda? Skulle jag detaljstyra eller delegera? Skulle jag lyssna? Ta initiativ?

Svåra frågor då olika situation kräver olika handlingar. Det jag kan säga är att jag är envis, snabbtänkt, ifrågasättande, ställer höga krav, insatt, ser helheter, ser framtida problem innan de hinner bli problem. Men detta handlar mer om personlighet och erfarenheter. Jag är driftig.

Det som kittlar min fantasi är att få ta "rätt" beslut. Att få sätta hårt mot hårt om jag ifrågasätts p.g.a. mina beslut. Även om jag inte är tyrann så kittlar maktutövandet i sig min fantasi. Med makt kommer ansvar. Vilket tur att jag är en ansvarsfull person. Om jag nu väljer att någon gång i framtiden ändå söka en chefsbefattning.

Märkligt nog har jag år efter år fått höra från kollegor och andra att jag skulle vara den perfekta chefen och ledaren. Jag tror att de har rätt.

Förresten. Något inte många känner till. Jag har erfarenhet av chefsarbete då jag vikarierat som det. Som vikarie har man inga befogenheter då man inte är chef, men jag hade ändå både personal- och ekonomiansvar. Och eftersom detta var väldigt inofficiellt så står det i min meritförteckning endast "vikariat". Inget om innehåll eller omfattning.

Om ni inte förstod ovan - makt kittlar min fantasi.

30-dagarsutmaningen, dag 11

May 24th, 2010

Dagens utmaning:

Dag 11: Ett foto på dig som nyligen tagits.

Ärligt talat så har ingen fotograferat mig sedan i augusti förra året. Däremot så tar jag ofta självporträtt. Varför det är så här vet jag inte.

Ett självporträtt från den 3 maj. På väg ut till flärdtjänstbilen så råkade(?) jag ta ett mobilfoto av mig själv i hallen.

Det roliga är faktiskt min sura min som inte alls är sur. Jag bara ser ut så när jag låter ansiktsmuskulaturen vila. Just detta kommenterade man på jobbet för någon vecka sedan, att man aldrig ser mig le. Tja, där måste väl finnas en anledning till att le? Man bad mig på jobbet att le på beställning. Jag rörde inte en min.

Kanske detta är ett problem. Skämtar jag någongång så förstår ingen att det är ett skämt då inget i mitt stenansikte avslöjar mig. Dessutom kanske det kan tolkas som ett avståndstagande när jag inte visar känslor. Förmodligen är det därför jag under dagens heldagskonferens med 130 arbetskamrater inte pratade med någon. Jag verkar inte vara tillgänglig.

Vad som ligger bakom mitt medvetna beslut att inte le eller visa känslor? Just nu beror det på flera saker. Trötthet och väldigt mycket smärta. Så på ett sätt kanske jag vill vara otillgänglig då jag inte orkar med att vara social.

Alla kansken i texten ovan beror på att jag inte fullt ut analyserat mig själv och mitt beteende.

Men finns det något jobbigare än människor som hela tiden ler eller skrattar där man inte kan se anledningen till det? Sådant nervöst beteende kan man inte återfinna hos mig. Att jag sedan är neurotisk i övrigt hör inte hit.

Hanging around

May 23rd, 2010

När jag är trött skriver jag saker på nätet som jag genast ångrar.

Har jag sagt att jag jobbat hela pingshelgen? Orkar inte ta bort eländet. Var lättare att göra skärmdump, modifiera i bildbehandlingsprogram, ftp:a ut på nätet, skriva ett blogginlägg om det...

30-dagarsutmaningen, dag 10

May 23rd, 2010

Tionde utmaningen:

Dag 10: Ett foto på dig taget för över tio år sedan.

Arton år sedan. År 1992. Jag är 22 år på bilden. Det är absolut det enskilt värsta fotot på mig. Fulare kan det inte bli. Håret. Glasögonen. Färgen på tröjan. Rundheten i ansiktet. De hängande ögonlocken (som jag inte längre har??).

Fotot var hemskt redan 1992. Ändå tvingades jag köpa det då det var ett klassfoto. Jo, 22 år gammal utbildade jag mig till det yrke jag i dag har.

Ja, glasögonen. De tvingades jag införskaffa tre år tidigare när jag började läsa på Komvux. För plötsligt kunde jag inte se vad som stod på bruna tavlan*. Bågarna var väldigt heta 1989. Runda och oxblodsfärgade. Jag minns inte när jag bytte glasögon. Många par har passerat genom åren.

Färgen på tröjan har nog aldrig varit modern. Liknar den nyföddes första avföring.

Håret? Jag hade inte hunnit klippa mig inför fotograferingen. Mittbenan (sidobenan?) är förmodligen en kvarleva från den tiden jag hade en synthlugg, även om jag ibland hade permanent i håret. Fyra år tidigare hade jag haft långt, permanentat hår à la lejonman. Och då var jag dessutom smal. Tyvärr äger jag inga foton från den tiden. Från mina fem minuter som hot. Ni får tro mig och på mitt ord.

1992... Jag var konstant nervös och orolig. Det var ingen lycklig tid. Det avspeglar sig i min uppenbarelse.

* I begynnelsen fanns det svart tavla. Som blev grön. Som blev brun. Som blev en overhead. Som blev en whiteboard. Som blev en powerpointpresentation. Efter femton år i ett klassrum har jag sett det mesta.

30-dagarsutmaningen, dag 9

May 22nd, 2010

Dagens uppdrag i utmaningen:

Dag 9: Ett foto du tagit.

Jag har nog aldrig direkt fotograferat innan jag köpte digitalkamera och mobiltelefon med kamera. Åtminstone orkar jag inte leta i några album. Jag tog helt enkelt och sökte på min hårddisk utan att veta vad jag skulle hitta. Till sist valde jag ett foto som har en innebörd.

Fotot är från 2000-05-08. I dag är det tio år och två veckor sedan. Jag bodde fortfarande i Kristianstad och det var vid den här tiden jag bestämde mig för att säga upp mig från jobbet, säga upp lägenheten, för att flytta till Göteborg 30 mil bort. Till en stad jag aldrig ens besökt. Det nordligaste jag kommit på västkusten var Helsingborg.

Fotografiet är taget från min balkong på femte våningen. Några år tidigare hade jag flyttat ner en våning för att få en gavellägenhet med utstikt åt tre håll. Åt andra hållet, genom köksfönstret såg jag enbart gula rapsfält. Från balkongen låg hela Kristianstad framför mig, men allén nedan skymde sikten trots att det alltså var från femte våningen. Den lilla svampliknande pricken mitt i bild är vattentornet som ligger i centrum.

Inget mästerverk till foto, men hos mig väcker det en hel del känslor. Saknad framför allt. Och allt det kaos jag befann mig i. Så mycket hände. Och så mycket låg framför mig. Fyra månader senare hade jag fått både jobb och lägenhet i Göteborg. I mitt tycke kom jag då hem. Jag hade flytt från allt det jobbiga.

Nu tio år senare vet jag inte riktigt vad som är hemma. Jag vet inte riktigt min plats i tillvaron. Men jag ångrar inget. Jag blev lugnare. Jag fann en trygghet i Göteborg. Kanske det är därför det blev hemma med en gång? Dock känner jag mig lite rotlös. Även om jag flyttar tillbaka till Kristianstad eller finner mig en annan plats i landet, så lär jag förbli rotlös. Den känslan blir jag nog aldrig av med. Därför stannar jag där jag är.

Men jag saknar utsikten från min balkong på femte våningen.

Magiska under

May 21st, 2010

Åska är inte något jag haft problem med. Jag är inte rädd för åska. Åskan har heller aldrig förstört något i min teknikpark hemma. Men jag blir jäkligt sned på att det åskar om kvällarna.

Anledningen till att jag hittills klarat mig från att på något sätt drabbas av åskan beror på att jag respekterar den. Drar ut kontakter och undviker fast telefoni.

Problemen är två.

1. De senaste dagarna åskar det varje kväll. Hur nära eller i vilken grad jag ska ta det på allvar vet jag inte. Bor man vid kusten hörs och syns åska på lång väg, men hur långt bort? I går kväll blixtrade det hela kvällen men inget hördes. I kväll mullrar det men jag ser inga blixtar. Det är inte alltid de hör ihop. Gör de bara det så kan man lätt räkna ut hur långt bort åskan befinner sig.

2. På kvällarna vill jag surfa nätet, prata i telefon (jo, faktiskt) och titta på tv. Sådan begränsas jag av då det åskar.

Så länge man vågar ha datorn i gång så kan man ju kolla var åskan befinner sig.

30-dagarsutmaningen, dag 8

May 21st, 2010

Åttonde dagen med 30-dagarsutmaningen.

Dag 8: Ett foto som gör dig arg eller ledsen.

Förmodligen gör det mig både arg och ledsen. Något foto tänker jag inte lägga ut och jag vet inte hur mycket jag ska skriva om det. Jag kan väl säga att det är jag som är fotograferad. Och det slår alla upprörande fotografier jag sett hittills.

30-dagarsutmaningen, dag 7

May 20th, 2010

Dags för dag sju i 30-dagarsutmaningen.

Dag 7: Ett foto som gör dig glad.

Det var ett svårt uppdrag. Jag brukar inte tänka i banorna hur jag känner inför att se ett fotografi. I flera dagar har jag våndats inför dag 7-uppdraget. Tills jag kom på...

Fotot är lika med frihet, rörelse och viss infantilitet. Just det där med fysisk frihet och rörelse är något jag själv är begränsad i. Även om fotot i första hand gör mig lycklig, så är det lite smärtsamt. Fotot illustrerar mer hur jag känner (vill uppleva) eller uppfattar mig själv. Lekfull. Trots att jag är en åldrande man. I övrigt är också bilden underbar då jag älskar (starkt ord) havet. Trots att jag inte kan simma och dessutom inte tål sol och värme. Bilden är helt enkelt tilltalande i min begränsade värld av möjligheter. Där hjärnan säger en sak, men i kroppen i övrigt säger... ingenting.

När jag ändå är inne på lekfullhet och infantilitet. Jag har vid några tillfällen skrivit att jag inte gillar barn och att jag önskar dem olycka när de beter sig klantigt. Det jag däremot aldrig skrivit är varför jag har denna fientliga inställning. För den är inte befogad. Jag låter hård och hatisk, men det hela går tillbaka till min egen s.k. barndom. För det första kan man konstatera att jag aldrig tilläts vara barn då jag tog ett stort ensamansvar i både hushåll och uppfostran. Skälen går jag inte in på. För det andra handlar det om hur jag själv blev behandlad som barn av andra barn. Utsattheten jag upplevde ledde till att jag aldrig lärde mig lite på barn, utan jag umgicks i princip enbart med vuxna. Av vuxna blev jag sedd och hörd.

Kanske detta också är anledningen till att jag saknar förmågan att släppa loss då jag är för hämmad på så många plan. Och just därför gillar jag fotot som inte enbart gör mig glad. Jag blir lycklig. Åtminstone om jag tänker bort mig själv och mina persoliga begränsningar.

Journal

May 19th, 2010

Hur mår jag just nu? Frågan är lite jobbig, för det kräver lite tankeverksamhet. Jag får låtsas att jag befinner mig på jobbet och skriver någons journal.

Status
Allmäntillstånd: Gott och relativt opåverkad. Orienterad till rum och person, men har skev tidsuppfattning.

Hjärta: Enstaka hjärtklappningsepisoder men inte som noteras vid dagens undersökning.

Lungor: Vesikulära andningsljud bilateralt.

Buk: Adipös. Hepar palperas något förstorad. Ärr längs revbensbågen höger sida efter gallstensoperation. Hematom höger sida, anges bero på subcutana sprutor. Kraftig rodnad vänster sida, blåsbildning.

Hud: Hemtom buk och lår efter subcutana sprutor. Bältros vänster sida av buken, pågående skov.

Neurologiskt: Motorik relativt god om än viss ostadighet benen bilateralt. Ögonmotorik svårbedömd, ter sig ha viss nystagmus. Uppger sig ha ökad tinnitus.

Bedömning: Pseudoskov i ms? Pågående skov i bältros som fortsatt får smörjas med kortisonkräm. Pseudoskovet och tinnitusen tolkas främst bero på överansträngning där vila, lugn och ro beordras. Dock verkar patienten inte hörsamma detta. Att han inte är orienterad till tid beror förmodligen också på för lite vila. Tyvärr finns ingen möjlighet att utfärda intyg för LVU* då patienten är för gammal. Han är införstådd med att det är på egen risk han fortsätter sitt destruktiva beteende.

* Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, en form av tvångsvård.

30-dagarsutmaningen, dag 6

May 19th, 2010

Dag sex i 30-dagarsutmaningen:

Dag 6: Det du känner för att skriva om.

Jag känner inte för att skriva något personligt, utan jag tar ett steg bort från mig själv. Okej, personligt blir det väl till viss del, men jag vill inte skriva typ "kära dagbok".

Namn

Istället skriver jag om något jag aldrig tänkt på och som jag upptäckte genom att se en dokumentär om prinsarna William och Harry. Jag tror det var under Williams betygsutdelning som hans namn ropades upp: William Wales. Jo, William of Wales. Harry of Wales. Men Wales som efternamn? Jag var tvungen att rådfråga nätet.

De har inga efternamn. Inga betitlade kungligheter i Storbritannien har efternamn. Men de använder efternamn ändå när det behövs. Mountbatten-Windsor. Mountbatten är ett en ändring av prins Louis of Battenberg (tysk stad) då det inte lät så bra under Första världskriget. Windsor är kungahusets namn i Storbritannien. Att prinsarna ibland uppges heta Wales i efternamn beror på att det är pappa prins Charles territorium. Men sedan 1960 är kungafamiljens officiella efternamn Windsor.

Jag kan inte förstå varför de gör det så komplicerat? Med alla förnamn, titlar och territorier så kunde de väl hålla sig till ett efternamn?

Kanske jag kastar sten i glashus. Jag använder mig själv av mer än ett efternamn, beroende på sammanhang. Jag har flera förnamn. Och jag har en yrkestitel men använder mig av flera.

På tal om namn. I dag såg jag fel på en bil. Där stod Berlingo, vilket jag läste som Bert-Ingo. Undrar om någon heter så? Jo, enligt Google. Jag lider med alla som heter Bert. Jag heter Bert. Och mycket, mycket mer.

30-dagarsutmaningen, dag 5

May 18th, 2010

Här går det undan. Dag fem i 30-dagarsutmaningen ska man lista:

Dag 5: Ditt favoritcitat.

Får man citera sig själv? Jag har ett citat jag ofta använder mig av.

Livet händer hela tiden.

Det är möjligt att någon annan också sagt det, men jag har gjort uttrycket till mitt eget och med min egen innebörd. Det är min förklaring till alla svårigheter vi människor går igenom. Små som stora svårigheter. Mycket känns som om vi drabbas av olycka. Otur förföljer oss. Ingen skonas från motgångar. Det är en naturlig del av livet, och livet händer hela tiden. Livet är en progress framåt och självklart är inte allt lycka. Så vi har alla det gemensamt - livet händer hela tiden, bra som dåligt, smått som stort. Och vi går obönhörligen vidare. För livet, livet händer hela tiden.

Jag kunde inte låta bli att googla "livet händer hela tiden" och dess engelska motsvarighet "life is an occurring thing". Vad jag kan se är jag ganska ensam om mitt uttryck.

I vilket sammanhang använder jag uttrycket? Jo, med medkänsla. Med samhörighet. Med förståelse. Känslomässigt delar vi alla på erfarenheterna även om situationerna kan skilja sig åt.

Har jag några andra favoritcitat? Samma fråga ställer Facebook på sidan Information under ens profil. Där har jag följande citat:

  • Ej bättre börda man på vägen bär än kunskap mycken. [Havamal]
  • Per aspera ad astra. (Genom svårigheter mot stjärnorna)
  • Att leda läkare är som att valla katter.

30-dagarsutmaningen, dag 4

May 17th, 2010

30-dagarsutmaningen är i dag fullständigt omöjlig!

Dag 4: Din favoritbok.

Jag har ingen favoritbok. Det finns många böcker som jag uppskattat genom åren, men ingen som jag tycker står ut mer än någon annan.

Margit Sandemos böcker med Sagan om Isfolket är dåligt skriven/översatt. Den är tantsnusk, dåig tantsnusk. Ändå har jag läst just de böckerna flera gånger om. Anledningen (förutom att där förekommer mysticism och ockulta inslag som jag tidigare berättat är en svaghet hos mig) är att berättandet är bra. Samma sak kan jag säga om böckera jag läste i min ungdom - Lottaböckerna av Merri Vik (pseudonym). Simpla böcker men där den raka sträckan av berättelser aldrig blir komplicerad, utan fängslande då man inte behöver lägga ner så mycket tankemöda. Lättuggat for dummies, eller nåt. Fler författare: Dean R. Koontz och Robert Ludlum. Enkelhet kan faktiskt tillföra något.

Självklart har jag andra krav än enbart enkelhet när det kommer till böcker. De kan vara engagerade. Jag hade en period (i min ungdom, jag har nog knappt läst skönlitteratur sedan dess) då jag enbart läste böcker kring lidande. Moa Martinssons böcker (t.ex. Mor gifter sig). Diktsamlingar med Dan Andersson och Edit Södergran. Även om jag inte är socialist eller står på arbetarnas sida, så är det fängslande tidsdokument. Språket ställer krav (inte avancerade krav, men jämfört med tantsnusket...), är välformulerat och engagerande. Jag har också föreställningen att det är viktigt att känna till vår historia med direkta och personliga skildringar.

Förutom ovan nämnda exempel så gillar jag också böcker som får mig att tänka i andra banor. Outside the box. New Age-rörelsen under 90-talet fullkomligen spottade ur sig böcker i form av självkännedom och självrannsakan. Det mesta skräp. Fortfarande gillar jag de filosofiska självinsiktsböckerna av Dan Millman (krigarböckerna). De sägs vara sanna (sägs det i böckerna), men är det inte. Dock är det inte viktigt. Det är tankarna som framförs som är viktiga.

Som jag sa så läser jag inte särskilt mycket skönlitteratur i dag. Jag är väldigt engagerad i hälso- och sjukvård vilket betyder att jag lägger mina pengar på facklitteratur, faktaböcker, uppslagsverk och annat i ämnet. De senaste tio åren har jag läst mycket som finns på nätet i form av lagar och avtal. Det är också något jag just nu läser på universitetet. Så jag inkluderar även studielitteratur i det hela. Sånt som berör mitt arbetsliv.

Måste jag välja en bok? Okej, men jag har redan skrivit om den i höstas. Och det är inte Diana Gabaldons böcker hur mycket jag än uppskattar dem.

Hear no evil

May 17th, 2010

Chauffören som körde mig hem efter jobbet var snäll och ignorerade att han först skulle köra hem kvinnan som satt i baksätet. Det skulle vara en omväg för oss alla. Själv mår jag väl inte så där jättebra just nu (tinnitus, bältros och besvär med ögon och ben). Därför satt jag mest och blundade och lyssnade till konversationen i bilen.

Kvinna: - Ska du köra han först?
Chaufför: - Ja.
Kvinna: - Var bor han då?
Chaufför: - Där, i... Olskroken.
Kvinna: - Bor han själv?
Chaufför: - Ja.

Alltså. 1) Varför inte fråga mig? 2) Hur visste chauffören att jag är enastående ensamstående?

Egentligen förstår jag kvinnans sista fråga. Hon bor själv i särskilt gruppboende för utvecklingsbegränsade personer. Så det imponerade väl på nåt sätt. Och frågan verkade viktig.

Nåja. Det är ganska skönt att få sitta ostörd i bilen till/från jobbet. Men måste man diskutera mig?

30-dagarsutmaningen, dag 3

May 16th, 2010

När jag nu går in på tredje dagen av 30-dagarsutmaningen kan jag bara konstatera att där finns likheter med gårdagens tema. Temat blir mysticism.

Dag 3: Ditt favoritprogram på tv.

Just nu har jag inget favoritprogram på tv. Jag har haft. Låt mig rangordna:

1. Millennium (tre säsonger 1996-1999).
2. Alias (fem säsonger 2001-2006).

Båda dessa tv-serier handlar om konspiration och mysticism. Det tilltalar mig. Jag har nog alltid gillat det. Serier som är för verklighetsnära ger mig inget. De kittlar inte min fantasi.

Min fascination för det som är lite ockult, kanske även lite scifi- och fantasyinspirerat har som sagt alltid följt mig. En gång i tiden hade jag en delsida kring hur min världs- och trosuppfattning såg ut, och där beskrev jag mycket egna erfarenheter kring just det ockulta. Men nu var det tv-program jag skulle skriva om.

Där finns en del tv-program (serier) som jag följer. De kommer inte upp på min lista över "favoriter", men jag ser mönstret.

- Lost.
- Days of our lives.
- SGU Stargate Universe.
- True blood.
- The Vampire Diaries.

Det ockulta. Det spektakulära. Bättre än den tråkiga och grå vardagen. Varför skulle jag vilja se sånt på tv?

30-dagarsutmaningen, dag 2

May 15th, 2010

Dag 2 lyder 30-dagarsutmaningen:

Dag 2: Din favoritfilm.

Under många år har min favoritfilm varit The Shawshank Redemption, eller Nyckeln till frihet på svenska.

Hur bra filmen än är så har den halkat ner på en andra plats. Min favoritfilm sedan något år är istället:

Constatine bygger på en serietidning (i motsats till Nyckeln till frihet som är skriven av Stephen King). Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Constantine. Demoner, änglar, djävulen och religiös mysticism i osalig blandning. Huvudrollen spelas av Keanu Reeves (precis som min tredje favoritfilm: The Matrix). Skillnaden är att de minnesvärda rollerna i Constantine spelas av Tilda Swinton, Pruitt Taylor Vince (han har nystagmus, precis som jag) och Peter Stormare (i rollen som Satan, vilket han gör otroligt bra). Detta är en film där man upptäcker nya nyanser i handlingen varje gång man ser om den. Förutom att jag är intresserad av den fiktionära mysticismen, så gillar jag också filmens väldigt mörka ton. Både bildmässigt och innehållsmässigt. Det är helt enkelt en film som tilltalar mig väldigt mycket. Min favoritfilm.

I näsan kanske?

May 14th, 2010

Facebook kan man knuffa på vänner. En onödig funktion, men den finns och används ganska flitigt.

Under kvällen har jag installerat en ny webbläsare - Flock. Den går att koppla ihop med olika sociala medier så man inte missar något på ett ställe bara för att man är på ett annat.

Facebookknuffen har en märklig översättning i Flock.

30-dagarsutmaningen, dag 1

May 14th, 2010

Det är dags för mig att besvara listan från 30-dagarsutmaningen.

Dag 1: Din favoritlåt.

Min första tanke är att det är omöjligt. Jag förverkar låtar på löpande band. Det som är bra i dag håller inte i morgon. Några guldkorn stannar kvar, men är de egentligen favoriter? Är där verkligen en låt som är så mycket större än andra? När jag pratar om guldkorn så innebär det bara att jag kan återvända till gamla låtar, men bara om jag är i rätt sinnesstämning vid tillfället för en specifik låt.

Jag har verkligen funderat. Och jag funderar fortfarande. Snabbt spelar jag i mitt minne upp alla låtar jag någonsin hört. Är där någon som sticker ut? Jo, faktiskt. Kanske inte det man hade tänkt sig.

[youtube]iSw7CcAXPWk[/youtube]

[youtube]A9eAKcE0Mnc[/youtube]

[youtube]bTvJdpkdLiw[/youtube]

[youtube]yftOy8kz7aE[/youtube]

[youtube]AwUZVkKfE70[/youtube]

[youtube]VzV9QExGFQs[/youtube] (Inte officiell video)

[youtube]Xy-wRlC8qg8[/youtube] (Inte officiell video)

En annan favorit som inte finns på YouTube är Fredrik Kempes Jerusalem, men den finns på Spotify.

Ett urval. Ingen är bättre än den andra då det hela handlar om sammanhang.

Självklart har jag favoritlåtar utav i dag. Men de känns inte relevanta då jag inte vet om de kommer att förbli favoriter.

30-dagarsutmaningen

May 13th, 2010

Under 30 dagar, men början i morgon, ska jag besvara följande lista. Den är bitvis svår, misstänker jag. Dock ska jag göra ett försöka.

Listan är på engelska i sitt ursprung och min översättning kanske inte är den bästa. Dag 15 vet jag inte hur jag ska översätta då frågan i original lyder ”A fanfic”. Betydelsen är av ett konstnärligt ursprung där upphovsmannan/-kvinnan inte står bakom att t.ex. en påhittat karaktär i en bok dyker upp i ett annat sammanhang. Fanfic är förkortning av fan fiction.

Dag 1: Din favoritlåt.
Dag 2: Din favoritfilm.
Dag 3: Ditt favoritprogram på tv.
Dag 4: Din favoritbok.
Dag 5: Ditt favoritcitat.
Dag 6: Det du känner för att skriva om.
Dag 7: Ett foto som gör dig glad.
Dag 8: Ett foto som gör dig arg eller ledsen.
Dag 9: Ett foto du tagit.
Dag 10: Ett foto på dig taget för över tio år sedan.
Dag 11: Ett foto på dig som nyligen tagits.
Dag 12: Något som kittlar din fantasi.
Dag 13: En skönlitterär bok.
Dag 14: En faktabok.
Dag 15: Fanfiction.
Dag 16: En låt som får dig att gråta (eller nästan).
Dag 17: Ett konstverk (teckning, målning, skulptur etc).
Dag 18: Något som kittlar din fantasi.
Dag 19: En förmåga/talang du har.
Dag 20: En hobby som du har.
Dag 21: Ett matrecept.
Dag 22: En webbsida.
Dag 23: En YouTube-video.
Dag 24: Något som kittlar din fantasi.
Dag 25: Din dag, utförligt beskriven.
Dag 26: Din vecka, utförligt beskriven.
Dag 27: Nuvarande månad, utförligt beskriven.
Dag 28: Senaste året, utförligt beskriven.
Dag 29: Hopp, drömmar och planer för nästkommande 365 dagarna.
Dag 30: Något som kittlar din fantasi.

Dämpat

May 13th, 2010

Nu gick luften ur mig. Fullständigt och totalt. Se, det hade varit bättre om jag inte tagit semester i dag!

Dagen är lite obehaglig. Förutom att det känns bakvänt att inte arbeta, så är det så tyst överallt. Inte trodde jag att världen skulle stanna upp så totalt denna meningslösa helgdag som ingen uppmärksammar annat än att den innebär att fredagen blir en klämdag med möjlighet till långledigt.

Det som också dämpar dagen är att det är mulet och vindstilla. Kylan gör att ingen verkar gå ut i dag (jag har varit ute - det var ensamt). Totalt sett så känns dagen olycksbådande. Känslan är obehaglig.

Inte blir saker och ting bättre av att det är torsdag. Torsdagar för mig är värk i hela kroppen efter att suttit stilla i fjorton timmar dagen före.

Längtar till måndag. Arbete stärker kropp, sinne och moral. Vila ger värk och hjärnan mjuknar och skrumpnar ihop. Jag är understimulerad.

Nåja. I kväll kommer helggästen.

Babel

May 12th, 2010

Discshop gör reklam i dagspressen att de nu säljer Babels hus från tidigt 80-tal som dvd-film. Självklart nappade jag. Anledningen beror på att jag nu läst flera rapporter på universitetet angående den effekt som tv-serien fick beträffande den svenska sjukvården. Jag minns lite vagt tv-serien och hur deprimerande den var. Då, i min gröngröna ungdom, förstod jag inte samhällskritiken med den opersonliga vården, där patienter inte hade rättigheter utan behandlades som objekt, utan möjlighet till insikt i den vård de fick. Efter att tv-serien sänts skedde ganska drastiska förändringar i vården, främst på omvårdnadssidan. Det ledde också till lagändringar och omfattande utredningar.

Rent historiskt är PC Jersilds skildring ett tidsdokument som jag tror alla bör känna till, särskilt om man arbetar inom vården. Den insikt jag själv fått av att läsa historiska dokument och rapporter, är hur hårt och fort pendeln slår fram och tillbaka inom svensk (och västerländsk) sjukvård. Här tror jag att alla förlorat överblicken och tror att vi gör ständiga framsteg, förbättrar villkor för både patienter (och anhöriga) och personal. Nja, säger jag. Fokus flyttar ständigt. Just nu är det två saker som styr vården i landet. 1. Kostnadseffektivitet, och 2. Patienträttighet. Självklarheter tycker många. Mycket p.g.a. att det är på modet. För bara ett par år sedan gällde prestationsersättning (gör mycket och onödigt, få mycket skattemedel) och en maktfullkomlig läkarprofession som inte lyssnade på politiker eller administration (ekonomer). Kompromisserna har bl.a. varit att chefer inom vården är läkare, för då tvingas de lyssna på kollegor, ekonomer och politiker. Och numera också på patienters intresseorganisationer. Det man också kan komma ihåg är att på 60-talet fanns det inget samarbete mellan sjukhus och primärvård. Olika lagar gällde. Staten var huvudman. Så allt ändras hela tiden och man glömmer det som varit. Och allt det som varit är högst väsentligt med tanke på hur det är i dag och hur det blir i framtiden. Historien påverkar oss. Och Babels hus är ett tidsdokument. Det ska bli kul att nu få återuppleva det hela och se utvecklingen fram tills i dag. Under mina 18 år i vården har precis allt ändrats.

När börjar ledigheten?

May 12th, 2010

Fråga mig inte vad jag håller på med. Jag har ingen aning. Tiden flaxar förbi mig lika snabbt som lönen hinner passera mitt konto.

Till min förvåning är jag nu ledig några dagar. Därför måste jag blicka ut över kommande veckor.

Vecka 20: Fem arbetsdagar varav två av dagarna är enbart möten.
Vecka 21: Tre arbetsdagar varav två av dagarna är enbart möten.

Fem möten på åtta dagar. Allt är sig likt. Det är väl därför dagarna flyger förbi. Inget gör mig så stressad eller så upptagen som alla möten. Förberedelserna inför dessa möten är omfattande. Dessa möten tar i sig också tid. Efterarbetet är nästan lika omfattande som förberedelserna. Som jag sagt tidigare så förekommer väl möten på de flesta arbetsplatser men i mitt fall är det extremt. Jag har svårt att komma ihåg vad jag säger på vilka möten. Jag ska dra ungefär samma information på alla möten men får anpassa det efter vilka som är övriga mötesdeltagare. Och i allt detta har jag ett ordinarie arbete att sköta men som jag backar ifrån mer och mer. Jag har fått börja prioritera och tyvärr (eller tack och lov) så går alla möten före.

Frågan är om jag nu kan släppa tanken på jobbet i fyra dagar. Jag är så insnöad.

Överambitiös

May 11th, 2010

Här sitter man och har det lugnt och skönt. Med uppdragna ben i soffan, med en sovande katt bredvid sig, en god juridikbok att läsa (hälso- och sjukvårdslagen med kommentarer). Då! Kommer jag på att jag ännu en kväll får panikblogga. Varje år har jag som mål att se om jag lyckas göra en uppdatering varje dag. Ifjol tror jag att jag missade en eller två dagar. Den våndan gnagar fortfarande i mig.

Hastigt och lustigt har jag bestämt mig för att ta ut en semesterdag. Jag insåg att jag har råd med att offra en semesterdag för att få en sammanhängande ledighet i veckan. Särskilt som jag får övernattningsgäst under dagarna fyra.

Snart är det sommarsemester. Det är inte ens tio veckor dit. Sex veckors ledighet känns tilltalande. Jag har ännu inte bestämt hur jag ska tillbringa min semester. Några av helgerna går jag in och jobbar (det gör att jag får längre semester). Jag få besök i ett par dagar i sommar. Men där är en sak som jag kanske måste göra, jag har inte bestämt mig. Jag har en omtenta i höst som jag kanske behöver plugga inför. Om jag gör omtentan. Även om utbildningen ännu inte är över, samt att jag ännu inte haft min sluttenta, så har jag klarat utbildningen. Två av fyra tentor är klara där jag är godkänd. Det räcker. Samtidigt irriterar det mig att lämna något ouppklarat. Så känner jag mig själv så lär jag sitta och läsa in 1 200 sidor på nytt. Som jag trots allt klarade på tentan men föll på räknetalen. Som vi varken skulle kunna, veta eller få på tentan.

Jo, på tal om semester. Undrar om jag inte ska ta semester i jul för förta gången på tio år. Som sagt har jag råd med semester sedan jag fick extra semesterdagar enbart genom att fylla 40. Eller så sparar jag semesterdagarna till nästa år. Eller så börjar jag med arbetstidsförkortning genom att ta ut timsemester. Möjligheterna är många. För när jag tänker efter så har jag arbetat enormt mycket de sista tio åren och inte varit ledig mer än under sommartiden. Somrar där jag, precis som i år, inte har sammanhängande ledighet då jag arbetar mina eller andras helger. Och vad jag vet så har jag den lägsta frånvaron då jag sällan är sjuk. Är jag sjuk så är det aldrig heltid.

Representativt

May 10th, 2010

Nu förstår jag varför arbetssökande inte får några tjänster via arbetsförmedlingen. Med tanke på vad de har på sin hemsida.

Bilder

May 10th, 2010

Fortfarande finns det inte så mycket att säga. Det får bli några porriga bilder istället.

Gazzy tvättar sig på sin nya sammetsröda kudde.

Gazzy med husse på samma bild. Med ryggen vända mot varandra.

Spårvagnarna går nära mitt sovrumsfönster. Endast torget utanför skiljer oss åt.

Helgslutet

May 9th, 2010

Sent varje kväll, precis före sänggående, inser jag panikartat att jag inte bloggat. Ännu en sådan kväll. Anledningen till det hela beror på att jag inte har något att säga. Jag har haft en orolig helg med Gazzy som inte varit så pigg. Varför vet jag inte riktigt, men det är något som kommer varje vår. Hon blir apatisk, vill inte bli störd, man får inte komma nära henne. Ålderdom? Årstiden? Hon har ett fult sår på halsen efter att ha kliat sig till vansinne efter en matallergichock för en dryg månad sedan (kyckling). Jag försöker lindra, jag försöker finnas i hennes omedelbara närhet, jag försöker hålla koll på henne.

Just nu verkar hon pigg (om man bortser från att hon sover) eftersom hon ligger på skrivbordet bredvid datorn. I 2-3 dygn har hon gömt sig på golvet i ett hörn. Men hon har hela tiden ätit, druckit, gjort sina behov utan besvär. Så kanske jag inte behöver ha ångest när jag i veckan sitter på jobbet?

Självklart är jag orolig. Hon börjar bli gammal och är seniorkatt. Men som sagt, jag har koll på henne. Tidigare år har jag ringt veterinären så jag vet hur jag ska bete mig. Men jag är inte mindre orolig för det. Just nu känns det okej. Läget är under kontroll.

Tillbakablick

May 8th, 2010

Följande skrev jag 2001:

Enda sorgen jag kan känna är att jag inte kan vara spontan eller impulsiv. Allt kräver största planering, som att resa bort då jag har sprutorna (bromsmedicinen) att tänka på som ständigt ska förvaras kallt. Sedan finns där det där om mitt privatliv. Jag planerar inte leva ensam resten av mitt liv, och frågan är om en eventuell partner kan leva med min sjukdom som periodvis kan vara jobbig.

Till stora delar stämmer det fortfarande. Tyvärr.

Möjligen skulle jag formulerat det annorlunda i dag. Det enda som stämmer ordagrant är första meningen. Ändå är det inget som hindrar mig, som gör att jag undviker eller hoppar över något. Som sagt kräver allt planering och det kan ta väldigt lång tid. Där är så många pusselbitar som ska falla på plats.

Ångvält?

May 7th, 2010

Hur orkar jag? Det är en fråga jag ofta får av olika personer. Svaret är väl att jag inte tänker. Jag tänker inte på det, jag tänker inte på svaret och jag tänker inte på konsekvenser. Jag har helt enkelt inte tid.

Mitt arbete betyder inte allt, men där finns delar som både motiverar och engagerar mig. Saker som jag tycker är både intressanta och angelägna. Möter jag motstånd ökar det enbart min envishet till att göra mer och bättre ifrån mig. Jag ger mig aldrig, jag ger aldrig upp. Envisheten har inga bortre gränser.

Min arbetsvecka om 30 timmar blir ofta betydligt mer. Fritiden går åt till att förbereda föreläsningar (skriva powerpoint), läsa in mig på nyheter, fördjupa mig och repetera gamla kunskaper. Ett fritidsintresse som är arbetsrelaterat.

Utöver detta läser jag halvfart på universitetet. Jag kan inte påstå att jag lägger ner mycket tid på det, då jag enbart räknar den fysiska tiden i skolan. Hemstudier förekommer och det är mycket som ska läsas in. Det enda jag kan säga är att jag inte behöver läsa mycket eller ofta. I princip räcker det att jag håller i en bok så kan jag dess innehåll. Nä, kanske inte, men nästan. Jag är en snabbläsare där mycket fastnar direkt i minnet.

Är jag ledig en dag så sover jag. När jag arbetar eller pluggar får jag inte ihop ens fem timmars sömn per dygn. Ett par timmar varje dag är resor. Sedan har jag ett hushåll att sköta. Ett nätliv. Lite tv-tittande. Jag har fullt upp.

Tydligen håller jag ett högt tempo. Något som jag tror att vi alla gör. I mitt fall anses det anmärkningsvärt bara för att jag ett funktionshinder i form av ms. Även om det begränsar mig i vissa avseenden, så förstår jag inte varför jag skulle slå av på takten.

Mest upprörd är väl min läkare. Jag ska ta det lugnt. Jag ska vila. Jag ska inte överanstränga mig. Min ms kan förvärras. Jag är fullt medveten om detta. Det jag protesterar mot är just att slå av på takten. Mår man bättre av att bli fullständigt passiv? Då förlorar jag istället den mentala stimulansen och den fysiska förmågan som jag ändå inbillar mig upprätthålla genom att inte bara sätta mig ner och ge upp. Det känns så. Att ge upp och gå under av en sjukdom som jag ändå inte kan påverka då den är nyckfull och lever sitt eget liv oavsett vad jag gör. Livskvalitet för mig är att försöka leva. Slår jag ner på takten och blir passiv händer ingenting. Jag blir inte friskare. Jag blir inte botad från något.

Det som är lätt att glömma är att jag inte gör något som jag inte själv vill till hundra procent. Jag gör inget som jag finner vara onödigt. Jag prioriterar. Jag gör ständiga och väldigt medvetna val. Ibland drar jag i handbromsen, men bara tillfälligt.

Vill jag för mycket? Gör jag för mycket? Kanske det är så, men jag blundar inte för verkligheten. Tvärtom så är jag mycket medveten om verkligheten. Min verklighet. Möjligheter och begränsningar.

Hur orkar jag? Genom att göra.

Det är inte okej

May 6th, 2010

När man har färdtjänst anser jag det inte vara okej med följande:

  • Utebliven bil kommer 30 minuter för sent trots påtryckning.
  • Jag lämnas 15 minuter efter absolut senast framme-tiden.
  • Chauffören frågar om han inte kan släppa av mig på andra sidan gatan där det inte finns övergångsställen och där man ska korsa fem körfält plus två buss-/spårvagnsfiler.

Det finns en anledning till att man får färdtjänst beviljat.

Ändå råkade jag ut för ovan under hemfärden från jobbet.

Dock kan jag trösta mig med mitt Ellospaket. Lite nya gardiner till sovrummet.

Hets

May 5th, 2010

Plötsligt gick brandlarmet på universitetet en halvtimme innan föreläsningen skulle börja. Paniken spred sig och folk utrymde lokalerna. Utom jag som lugnt satt kvar. Arbetar man inom offantlig förvaltning där det ständigt är test av brandlarm, utan eld, så är man luttrad. Och man får inte använda hiss om det brinner. Jag var inte så pigg på att leta mig ut för att sedan klättra uppför trapporna igen.

Det märkliga var att brandlarmet inte utlöstes i lokaler eller korridorer, men i trapphuset. En tavla kunde berätta att det brann i huset jag satt i, samt i grannbyggnaden. Luftkonditioneringen var igång och jag kände ingen brandrök. Av den anledningen satt jag lugnt kvar.

Efter några minuter kom det en branddykare. Han tittade på mig, sa inget och gick igen. Nä, inget tydde på att det brann. Då kom min lärare (från våningen ovanför) och vi gick lugnt in i klassrummet (vi halvfinnar är av ett segt släkte som inte hetsar upp oss i onödan). Efter en halvtimme släpptes mina klasskamrater in som av rädsla stod utanför byggnaden och befarat att jag brunnit inne.

Eftersom det inte brann kunde vi ha vår föreläsning som planerat. Och jag ses nu som väldigt cool.

Svenska för inhemska

May 4th, 2010

Googlar man ”skillnaden mellan de och dem” får man resultatet ”ungefär 4 340 000”. Därför torde det vara onödigt av mig att förklara skillnaden. Ändå tänker jag göra det.

Rent grammatiskt ingår detta under determinativa pronomen. Skillnaden mellan de eller dem är följande:

De = subjekt.
Dem = objekt eller efter preposition.

Behöver jag förklara vad subjekt, objekt och preposition är? Okej.

DE
Subjekt svarar på frågan vem, vad eller vilka som gör något (gör, eller vad som sker = predikat).

DEM
Objekt kan delas in i ackusativobjekt och dativobjekt. Ackusativobjekt svarar på frågan vem, vad eller vilka tillsammans med subjekt och predikat. Dativobjekt svarar på frågan åt, för, till, från vem eller vilka. Byt ut vem och vilka med dem. Här kommer man in på prepositionerna.

DEM
Prepositionerna är bland annat av, bakom, bland, bredvid, efter, enligt, framför, från, före, genom, hos, i, ibland, inom, i stället för, med, med anledning av, mellan, mot, nedanför, om, omkring, ovanför, ovanpå, , på grund av, sedan, till, ur, under, utan, utanför, vid, åt, över.

Glasklart! Själv är jag utav en slarvig natur, men ska nu bättra mig sedan jag skrivit om vad regelverket säger.

Antagen

May 4th, 2010

I december ska jag gå en tredagarskurs. Jag fick detta bekräftat i dag. Glad, tacksam och vettskrämd.

Om jag skulle ta och utveckla det lite mer än så. Kursen (privat) är en fortsättning på tidigare högskoleutbildning och ställer ganska höga krav på sina deltagare. Till exempel ska jag besvara skriftliga test som ska skickas in före kursstart. Jag är redan antagen, så det gör ingen skillnad vad jag kan förstå. Vidare ska jag skicka in skriftligt material från min verksamhet där jag ska kommentera innehållet. När det är dags för själva kursdagarna (sammanhängande) ska allt användas vid grupparbeten. Utöver detta är där föreläsningar. Det enda jag inte vet just nu är om jag ska genomgå ytterligare någon form av tentamen.

Kursen är avancerad. När andra i jobbet åker på kurs inbillar jag mig att det mer är av en underhållande karaktär. Men så kostar ju min kurs cirka 26 000 kronor. Innehållet är angeläget och det är bra att man får valuta för summan samtidigt som det ställer krav både på mig och på kursansvariga. Och jag behöver kunskaperna i mitt vardagliga arbete.

The job job

May 3rd, 2010

Blev det lugnare i dag efter arbetshelgen? Inte alls! Jag fick släppa allt och göra en akututryckning. Även om jag ändå kunde gå lite tidigare har jag sedan under kvällen fortsatt att tänka på allt jag varit med om under dagen. Så i kväll har jag uppdaterat jobbets intranätsida hemifrån samt mejlat elva kollegor. Ingen vila, ingen ro! Jo, nu. Nu kan jag andas ut. Istället är det dags att plugga inför nästa föreläsning på universitetet. Så... ingen vila, ingen ro. Jag flyttar bara fokus.

The job

May 2nd, 2010

Efter cirka 200 arbetshelger och tio år börjar det bli kämpigt. Ändå har inte tröttnat på att jobba schema. Aldrig mer än tre dagar finns jag på jobbet, sedan är det någon fridag innan nästa arbetspass. Men helgerna är jobbiga. Anledningen är teknikens framsteg som gör att jag inte fysiskt finns på den arbetsplats jag jobbar för. Det innebär också att jag inte träffar en människa under hela dagen.

Med andra ord så blir jag väldigt trött. Där finns inga naturliga avbrott där man träffar andra människor. Istället sitter jag inlåst (jo, jag är inlåst) där jag ständigt stirrar på en datorskärm där något kan hända som gör att jag måste skriva något urakut. Det gör mig fruktansvärt sömnig och irriterad. Men jag fortsätter att uthärda. Trots allt så motsvarar mitt ob nästan en extra månadslön varje år.

Om jag behöver pengarna? Njae. Nej. Jag är bara sniken och tycker att grundlönen är så dålig att det kompenseras av ob. För det är så att jag inte arbetar fler dagar per år än andra med min tjänstgöringsgrad. Tvärtom. Obekväm arbetstid gör att man får jobba färre timmar. Mina 30-timmarsveckor är i praktiken 28 komma någonting.

Jag måste säga att tekniska framsteg har lett till försämringar vad gäller mitt arbete. Stillasittande. Total avskärmning. Krånglande teknik. Just i dag känner jag mig ganska less på allt. Och i morgon är det åter dags för en arbetsdag. Skillnaden då är att jag inte är ensam eller inlåst.

Tankarna

May 1st, 2010

Årets märkligaste dag. Redan från början var det lite märkvärdigt. Både min morbrors och fars födelsedag*. Ja, det märkvärdiga i det hela har jag skrivit om förr. Om då min mormor dog hemma hos mig och mina föräldrar under min fars födelsedagsfirande. Hon skulle egentligen åkt vidare till sin son för att också fira honom, men hon kom aldrig så långt.

Jag tänker på min far. Det är väl egentligen det den här dagen betyder för mig, men totalt sett betyder 1 maj flera saker.

Min far skulle fyllt 71 år i dag.
Min morbror fyller 76 år i dag.
Min mormor dog för 22 år sedan i dag.

Ska jag vara ärlig så tänker jag på dem alla. Det är väl det som är meningen med dagen.

Nej, min far är inte också min morbror - uppfattar ni det som en felsyftning har ni grava problem.

Gaggig

April 30th, 2010

Det kan inte hjälpas. Jag måste erkänna att jag beundrar Lady Gaga. Tyvärr blir man snabbt trött på låtarna, men hon fullkomligen spottar ur sig låtar. Jo, hon skriver sina egna låtar. Bra låtar. Jag kan förstå att ungdomar av i dag inte riktigt vet vem Madonna är och tycker att hon är en gammal tant. Ändå ser jag likheterna. Madonna stod också för något nytt när hon dök upp och var trendsättare för mode. Men vad Lady Gaga har för stil vet jag inte riktigt. Har hon stil? Klass?

Här är alla hennes stilar från musikvideon Telephone.

Och här är musikvideon. Regi: Jonas Åkerlund.

[youtube]EVBsypHzF3U[/youtube]

Ja, äntligen fungerar Youtube på min blogg igen!

Knapphändigt

April 29th, 2010

Fortfarande känns inget som jätteangeläget att skriva om. Visst, vissa topics har jag, men jag orkar inte utveckla det hela.

- På torget utanför mitt fönster ska träden fällas inom ett par veckor. Anledningen är att handlarna i butikerna tror att de har få kunder p.g.a. att träden skymmer. Tar man bort träden får jag en ödslig stenöken och kisses alla pippifåglar försvinner. Jättedumt! tycker vi.

- Dagens fundering: Vindruvor är gröna eller blåa. Varför är då vin rött eller vitt?

- Dagens Facebookkommentar, alternativt Dagens flärdtjänst:

Fick säga till chauffören att vi inte höll i en kö. Framförvarande bil hade parkerat på en parkeringsplats (inflikad i trottoarkanten, inte ute på vägbanan). Så går det när man följer andra bilar istället för att titta på vägen man kör. Jag är inte bara gps. Jag är trafikledare också.

- Varför kan folk inte stava till: Successivt, öppenhjärtig, omständligt, association, dubblett, original och accessoar? Okej, jag erkänner. Jag kunde en gång i tiden inte stava rätt till exempelorden. Dock har jag bättrat mig. Är det felstavat i dag beror det på slarv, inte okunskap.

Invecklat

April 28th, 2010

En dag, men inte i dag, tänker jag vara så utvilad att jag orkar samla tankarna till att skriva något vettigare än de intetsägande text jag just nu försöker skriva där jag mentalt inte hängt med riktigt då dagen varit lång och krävande.

Kylslaget

April 27th, 2010

Mitt 40-årsfirande verkar aldrig ta slut. Det verkar som om jag får besök om ett par veckor av släkten bara för att jag fyllt 40. Jag förstår det inte helt och fullt. Det har gått 2½ månad sedan jag fyllde år. Man behöver inte ha min födelsedag som ursäkt för att besöka mig. Men vill man fira mig så är inte jag den som protesterar. Särskilt högljutt.

Den lediga dagen i dag kan liknas vid ett djurparksbesök. Mitt möte med en Snigel ledde raka vägen till Lejonet & Björnen. Väl där stötte vi ihop med en pippifågel (sädesärla) som förirrat sig in bland glassortimentet. Lejonet & Björnen är min favoritglasstillverkare. Jag har tre minuter dit hemifrån (med spårvagn och buss, går man tar det nog 15-20 minuter). Ändå var detta första gången jag besökte glassbarens "huvudkontor". Tidigare har Ica sålt glassen och dit är det betydligt närmare. Tur att tillgängligheten är så pass bra till ursprungsglassen.

Inledande stycket i kombination med det andra leder mig till följande. Snigel gav mig en 40-årspresent där jag nu med förväntat ser fram mot nästa vinter. Lovikavantar. Tack för besök och present, Snigel!

Svårt släppa

April 26th, 2010

Den stora mörbultardagen på jobbet. Just nu känner jag mig väldigt svag då jag gav järnet och gjorde en stor insats. Egentligen gillar jag inte att skriva så här. När jag om ett år går tillbaka i mitt bloggarkiv så förstår jag inte vad jag menade. Samtidigt kan jag inte skriva exakt vad jag varit med om. Men jag vill inte glömma. Så frågan är hur man egentligen ska formulera det hela? Hm. Aha! Note to self: 8min8min8min8minosv. Nu lär jag aldrig glömma.

Gud, så det tjuter* i öronen! En konsekvens av dagen.

* Tinnitus.

Blickar framåt

April 25th, 2010

Just nu längtar jag till den 7 maj. Min nästa riktiga fridag där jag inte behöver ställa någon väckarklocka. Nä, vänta! Jag glömde ju... Öh. Min nästa lediga dag är nog i juni någon gång.

Typiskt nog är jag inne i en period där jag behöver minst 12 timmar med sömn varje dygn. Det blir tajt.

50-50

April 24th, 2010

Tio år i Göteborg. Tio år i Kristianstad. Vilken stad älskar jag mest?

Båda städerna är hemma. Hemma på olika sätt. I Göteborg känner jag mig välkommen. Känner trygghet. Det kände jag aldrig med Kristianstad.

Hur är då Kristianstad hemma? Nja, det är väl lite mer ursprunget och i det hela bakar jag även in min uppväxt två mil från Kristianstad. Jag har 30-åriga band med Skåne, så det är klart att jag även har en hemkänsla där. Men jag trivdes aldrig. Jag blev hämmad.

Så här lite på avstånd så skäms jag faktiskt lite för den skånska mentaliteten. Kanske jag hade lite otur? För den skånska mentaliteten i min värld är otroligt rasistisk, skvallersjuk, avundsjuka, högfärdig. Som sagt kanske bara jag hade oturen att ständigt mötas av detta hela tiden Det var en utav huvudanledningarna till att jag flyttade till Göteborg, som naturligtvis också har sina brister.

Jag håller nog fortfarande på att göra upp med mitt förflutna, min bakgrund, mina erfarenheter. Och att befinna sig i Göteborg gör det lättare. Distans sätter perspektiv, men där är mycket att gräva i.

Vill jag tillbaka till Kristianstad? Kanske.
Vill jag bo kvar i Göteborg? Förmodligen.
Vill jag flytta till annan plats i landet? Gärna - under vissa förutsättningar.

Det går inte att besvara den inledande frågan. Det är inget fel på städerna. Snarare mitt förhållningssätt till min omgivning.

Bihang

April 23rd, 2010

Dagens "stora" händelse är att jag varit på vårdcentralen och fått en skin tag* bortskuren. Egentligen finns det inget att säga om det. Möjligen detta: Hela besöket tog en kvart, fick bedövning som inte hann verka och det blöder förskräckligt mycket. Eftersom ingen frågade berättade jag inte att jag står på blodförtunnande läkemedel. Det hade inte ändrat någonting men då hade man förstått varför jag blöder**. Lyckligtvis fick jag extra kompresser med mig och det stoppar nog ganska snart. Att gå med blodindränkt förband känns inte okej, men jag kan byta så fort det stannat av lite.

Så! Nu har jag hela helgen framför mig. Planen är... *funderar* Jag kan väl aldrig ha andra planer än att plugga inför kursens sista tenta?

Men det känns skönt att jag nu tagit bort min hemska defekt. Nu vågar jag visa upp mig naken i webcam igen.***

* Nej, inte snopprelaterat.
** Skär i mig och jag blöder. Lite mer p.g.a. blodförtunnande.
*** Nähä? Ingen som trodde mig?

Överraskningen

April 22nd, 2010

För en vecka sedan skrev jag om den långa väntan på att få reda på tentaresultatet där tentorna försvunnit med posten. De dök upp men det har ändå dröjt 1½ vecka innan rättning skett.

Tentorna är rättade! Dock har jag inte fått veta något resultat då skolan inte meddelat mig. Märkligt nog fann jag ut resultatet ändå genom att gå in på studera.nu där mina meriter i form av högskolepoäng presenteras. Våndan har varit stor då jag varit övertygad om jag låg på gränsen mellan underkänd (U) och godkänd (G). Omtenta är om två veckor och först då man får veta om man är underkänd tar man fram böckerna på nytt för att läsa in allt materialet. På väldigt kort tid. Sånt gillar jag inte. Jag arbetar och läser annan delkurs - hur skulle jag få in ännu mera lästid?

Dock kan jag andas ut. Jag fick inte underkänt. Jag fick heller inte godkänt. Jag fick väl godkänt (VG)! Och det är högsta betyget då MVG inte finns.

Hm. Undrar om detta betyder att jag nu är expert på politisk styrning inom offentlig förvaltning? Det känns inte så, men det skiter jag i. Jag klarade mig och det var det viktiga.

Sämre än göteborgshumor

April 21st, 2010

Dagens bitch slap vill jag ge den person som namngav följande trosskydd.

Vissa vitsigheter ska man bara lägga ner.

Källa: Netdoktor/Familjeapoteket

Egocentriker

April 20th, 2010

Stockholm, Stockholm världens stad...

Askan har väl virlat runt över landet nu i några dagar? Men stackars stockholmare då! Text-tv gör inga braskande nyheter över andra städer, bara Stockholm. Så det måste vara väldigt speciellt.

Ms-trötthet

April 20th, 2010

För tio år sedan fick jag följande text av en kurator:

Trötthet typ 1 är den trötthetskänsla som alla har efter hårt arbete. Den är en naturlig trötthet och innebär gott dagsverk utan att det är något negativt medicinskt i det. Uppenbarligen är god nattsömn den bästa lösningen för denna sorts trötthet.

Trötthet typ 2 är den känsla av slitenhet som förekommer när en människa är deprimerad, ofta ledsagad av dålig aptit, sömnstörningar och dåligt självförtroende. Behandlas med antidepressiva mediciner, gärna kombinerad med rådgivning eller stödjande psykoterapi.

Trötthet typ 3 illustreras bäst genom att man föreställer sig en MS-sjuk som promenerar tre kvarter och har en lätt hälta efter första kvarteret, drar benet efter sig efter det andra och måste stoppa efter det tredje kvarteret. Tröttheten uppkommer därför att nervbanorna som styr benmusklerna utnyttjas över deras kapacitet. Bästa sättet att motverka denna sortens trötthet är att ge tid för lämpliga viloperioder för att ge krafterna en chans att rinna till igen. Det är som om man har en begränsad mängd energi att förbruka under en viss tidsperiod och man måste spara och beräkna för att kunna göra vad man tänkt sig.

Trötthet typ 4 är en slakhet som är unik för MS-sjukdomen och det som egentligen avses med uttrycket "MS-trötthet". Det är en överväldigande trötthet som kan komma när som helst under dagen och helt utan förvarning så att man plötsligt känner sig väldigt sömnig och faktiskt kan somna direkt. Man har funnit att medicinen Symmetril (amantidine) är effektiv mot denna sorts trötthet även om man ännu inte förstår på vilket sätt den fungerar. Centralstimulerande medel som Ritalina kan ge lättnad men har oönskade bieffekter i form av att de kan störa sömnen.

Jag pendlar konstant mellan punkt 3 och 4. Eller, egentligen befinner jag mig alltid i trötthet typ 4 men vid fysisk ansträngning (som att gå alls) kommer trötthet typ 3 till. Så ganska ofta har jag typ 3 och 4 samtidigt.

Samtidigt har detta blivit min vardag. Jag tänker inte på att det är så här. Jag känner heller inte att jag gått miste om något, eller att de flesta inte har det så här. Därför tycker jag inte synd om mig själv och tycker inte heller att andra ska tycka synd om mig. Däremot så skulle jag uppskatta förståelse. Jag har begränsningar. Tyvärr kanske jag inte alla gånger upplyser om mina begränsningar när andra glömmer. Men det skulle vara att göra en stor sak av det.

Så här är det.

I fokus

April 19th, 2010

Märkligt att jag råkade snubbla över denna gamla* bloggtexten.

Ännu en läkare jag arbetat med har figurerat i pressen. Så fort en läkare visar sig i pressen, är chansen stor att jag jobbat med honom/henne. Nja, kanske inte riktigt sant. Om vi säger så här – jag kan inte läsa Dagens medicin utan att varje vecka se bild av en läkare jag jobbat med (d.v.s. varit sekreterare åt). Tänk själva. Mitt första år skrev jag för cirka 300 läkare (jag skrev upp alla deras namn, så jag har koll på det, men sedan gav jag upp) och jag har arbetat i 16 år. Det finns cirka 40 000 läkare i landet. Det skulle innebära att cirka 10 % av läkarkåren träffat mig i min yrkesroll. För att sedan inte prata om alla jag haft kontakt med telefonledes å tjänstens vägnar. Vad jag tänker om detta? Ingenting, mer än ett konstaterande och reflektion efter att ha läst den senaste artikeln om en tidigare arbetskamrat.

Jag kom nämligen tänka på det hela ur ett annat perspektiv tidigare under dagen. Min far var storkonsument av sjukvård och besökte olika vårdinrättningar. Vart han än gick frågade han läkarna om de kände mig. Jo, samtliga visste vem jag var. Antingen hade de träffat mig eller också hört talas om mig. Först i dag gör detta mig fundersam. Vilket avtryck har jag egentligen gjort? Det hemska är att inte vara medveten alls, inte veta om det ska tolkas som positivt eller negativt. För jag är bara en i en större grupp av anonyma personer som gör sitt jobb.

Men jag får väl erkänna att jag alltid dragit uppmärksamhet till mig. Ofta har det varit journalisters "fel". Även om jag inte på något sätt är unik har jag funnits med länge och deltagit i många olika sammanhang med mycket människor. Och jag sticker verkligen ut. Utseendemässigt. Man blir kanske nyfiken på mig? Vad vet jag? För det är just det som är problemet. Jag förstår ingenting. Egentligen.

* Två år sedan.

I dag denna dag

April 19th, 2010

I dag fyller min lilla darling* 12 år. I människoår motsvarar det 65 år. Hon börjar bli gammal men det låtsas hon inte om. I kväll blir det fira av. Rökt skinka är inköpt. Kvällsgos inplanerat.

I dag är det dessutom 22 år sedan jag körde upp och fick mitt körkort. Men det är 17 år sedan jag körde en bil.

I dag funderade jag på det där med aska. Det krävs tillstånd att sprida aska i naturen. Man ska ha tillstånd från Länsstyrelsen. Kan man dra Island inför Miljödomstolen för brott mot miljöbalken? I och för sig handlar det om aska efter avlidna, men aska som aska?

* Gazzy the Cat.

Vintersaknad

April 18th, 2010

Det har faktiskt hänt att jag stått på ett skidor. För drygt 35 år sedan.

Visst hade jag en snygg mössa och fräsig polkagrisrandig halsduk?

Några favoriter

April 17th, 2010

Tre favoritlänkar med mycket bilder:

The Sartorialist
Gatufotografier på människor som på ett eller annat sätt har stil.

Zimbio
Kändissvaller med fotoserier och artiklar.

This is Photobomb
Alla foton blir inte vad man hoppats på. De kan bli... bättre.

Den långa väntan

April 16th, 2010

Har jag nämnt något om min tenta? Den som jag hade för fyra veckor sedan? Den skulle varit rättad senast för en vecka sedan. Max tre veckor får en tentarättning ta. Därefter ska man, om man är underkänd, göra en omtenta där man har minst två veckor på sig att läsa in allt material igen. Omtentan är nästa lördag.

Sista dagen för rättning fick vi ett meddelande om att alla våra tentor försvunnit i postgången mellan tentasal och universitet. Behöver jag säga att det blev uppror? För att göra en lång historia kort - tentorna dök upp i måndags och nu väntar vi på att läraren åter ska vara i tjänst för att rätta tentorna. Och omtentan är uppskjuten tills i maj månad.

Inom en vecka ska jag få veta mitt tentaresultat. Hoppas ingen blir underkänd utan att man är snäll vid rättningen med tanke på allt strul som varit. Ändå är ovan det lindrigaste vi blivit utsatta för i form av inkompetens från universitetets sida. Inom den institution jag går finns ett otroligt dåligt rykte. Som jag härmed kan bekräfta.

Jag tänker inte fortsätta till hösten med studierna. Åtminstone inte på nuvarande institution. Jag har sökt en annan utbildning men vet inte om jag är så sugen att studera utan ett längre uppehåll så jag hinner glömma allt elände som varit.

Plus gårdagen

April 15th, 2010

Två timmars övertid. Inte orkar jag skriva mer än så...

Jag svär!

April 14th, 2010

Sömnlös natt. Följt av femton timmar arbete (inkl. eftermiddagsmöte) och universitet. Kanske man skulle titta lite på tv också så att man blir... trött?

Visst, f*n! Sprutan!

Förresten - jag svor i dag. Verbalt. Just ett litet f*n undslapp mig. Väldigt spontant och med känsla. Ja, det var väl första gången någonsin jag hade anledning till att svära. Som yrkesutövande sekreterare är det inte okej att skriva eksport. Ändå gjorde jag det. Export.

Förändringar

April 13th, 2010

Det känns lite frestande, men jag ska fundera