Category: Byråkrati

Okej dag

February 20th, 2011

Hittills har året varit väldigt slitsamt. Tröttheten har varit på gränsen till outhärdligt. Förlamande trötthet som ingen sömn råder bot på. Därför tog jag en knarktablett i går och den hade avsedd effekt. Det betyder ms-trötthet, annars hade tabletten inte gjort någon nytta. Ännu ett tecken på att tröttheten varit mer än extrem, är att jag trots tablett kunnat sova samt inte varit speedad. Ett normaltillstånd inträffade. Också i dag känns det bra, utan ny medicinering.

Kanske jag blundar lite för min hälsa. Jag noterar saker, men låtsas inte om det. Till 50 % vill inte veta. Till 50 % har inte tid. Tandläkaren som skulle bokat mig i december har inte hört av sig - jag har inte tid. Doktorn som skulle kallat mig senast i augusti har inte hört av sig - jag vill inte ha med dem att göra.

Mina årliga läkarkontroller har bara försvunnit. Förmodligen har det med vårdgarantin att göra. Den existerar inte för periodiska kontroller. Det viktiga är att hålla vårdgaratin för nya remisspatienters första besök, då det genererar pengar. Att jag själv inte ligger på beror på att jag för ett år sedan fick ett mycket otrevligt brev från sektionschefen (läkaren), där han beskrev hur fruktansvärd jag var som person och gott kunde skylla mig själv som inte får den behandling jag har rätt till. Som en hämndaktion efter att jag anmälde dem för två år sedan när de inte uppfyllde de lagstadgade krav som åligger dem där de skyllde på resursbrister. Resursbrist är aldrig en ursäkt. Enda fördelen med min anmälan var att sektionchefens egen chef gav mig rätt på alla punkter och kritiserade sin egen organisation som bristfällig. I skenet av det är sektionschefens brev mycket märkligt. Kanske han av sin chef fick en åthutning och måste ge utlopp för sin otillräcklighet genom att ge sig på mig, en patient.

När jag väl behöver ta kontakt med dem igen så kommer jag fortsatt att ställa krav på dem. Ibland har det sina fördelar att kunna organisationen och sina rättigheter. Men det straffar sig också.

Orkeslös men inte viljelös

December 8th, 2010

Beslutet var riktigt. En timme på universitetet är bättre än ingen timme alls, eller två och en halv timme. Dels kändes det rätt att visa sig med tanke på att jag inte närvarade förra veckan och är tveksam till om jag kan gå nästa vecka när tentan delas ut. Som jag tidigare sagt har jag ett par extrema veckor på arbetsfronten och orken finns inte längre.

Ett par lediga dagar har jag nu till mitt förfogande. Åtminstone behöver jag inte vara på jobbet, men jag har en föreläsning att memorera inför nästa vecka samt ett hem i förfall som behöver en vårdande hand.

Jag tog mig tid att ringa flärdtjänsten i dag. Problemen fortsätter. Från moment 22 har det nu blivit moment 222.

1. Ensamåkning fungerar inte p.g.a. att jag beställer resor över internet. Tekniskt problem som ingen kan förklara eller åtgärda.

2. Ringer jag för bokning av resor så vägrar man boka då det är arbetsresor, då ska man ringa ett annat nummer.

3. Ringer man arbetsresor vägrar de boka mig eftersom jag har schemalagd arbetstid som inte är måndag till fredag.

Punkt 2 och 3 är det enda som genererar beställningen "ensamresor".

Nåja. De beklagade allt jag får utstå men man kan inte hjälpa mig. Därför har jag fått ett mobilnummer till en IT-tekniker som får förklara sig. Hjälper det? Jag skiter fullständigt i att de har problem på flärdtjänsten. Jag anser att det bara ska fungera och att det inte är jag som ska lösa problemen åt dem eller jaga människor inom en organisation där man inte pratar med varandra eller löser problemen.

Fortsättning lär följa. Om jag orkar.

Väderkvarnarna i mitt liv

November 12th, 2010

Under en vecka har jag varit i kontakt med tre handläggare vad gäller flärdtjänsten. Något tekniskt problem, som inte verkar gå att lösa, ställer till ett helvete med mina resor (som var illa nog även innan).

Senaste veckan har hämndtjänsten strulat genom att jag betalar för något som inte levereras. Handläggaren här är upprörd, men det verkar inte hjälpa.

Det är mer än två år sedan jag var på ett ordinarie återbesök hos min doktor, trots att jag bör kontrolleras varje år med tanke på min medicinering som jag tror ställer till problem.

I går skulle jag varit hos tandläkaren, men de avbokade. Jag har ett avtal med dem att jag ska kallas varje sommar vilket jag inte kan se att det är just nu. Tänderna faller sönder (gamla lagningar) samtidigt som mina mediciner påverkar.

Min reaktion på ovan? Man vänjer sig, men jag undrar hur det står till i respektive organisation. Och jag är så trött på den ständiga kampen.

Bakåt

July 26th, 2010

Lyckligtvis fick jag en arbetshelg som gjorde att väntan inte kändes så lång. I dag kom säsong 3-5 av Star Trek Voyager och jag fick bege mig till postutlämningen. Jag brukar aldrig gå dit. Jag brukar ta flärdtjänsten från jobbet direkt till postutlämningen för att slippa backen som ligger mellan oss och bostaden. Tvyärr så 1) jobbar jag inte på några veckor, samt 2) flärdtjänst får inte ske inom stadsdelen (en dum regel kommunen har).

Det är inte långt till postutlämningen. Men uppförsbacken är hemsk. Inte särskilt brant eller lång, men problematisk. Jag har falltendens bakåt när jag går uppför en backe. Av någon anledning kan jag inte skjuta tyngdvikten framåt när jag går uppför. Utan kryckan hade jag fallit baklänges och den risken finns även med en krycka. Men vad är alternativen? Ingen annan kan lösa ut mina paket. Det har postutlämningen gjort klart för mig, att det fungerar inte ens om mitt ombud har min legitimation och en fullmakt med sig. Taxi (inte flärdtjänst) är också lite overkill. Kostnaden blir hög trots 200 meter.

Nåja. Det var behövligt att jag fick mina dvd-boxar. Med risk för liv och hälsa trotsade jag geografin.

En sak kom jag tänka på. Byråkratin jag brukar beskriva i bloggen är där ingen som tror på när jag återberättar det för andra. Andra som har erfarenhet av kommunen. Tydligen är det bara jag som råkar ut för paragrafryttare. Och frågan är om andra kan skicka ombud till sin postutlämning och få med sig paket därifrån?

En -het: Alltings jääää....

October 7th, 2009

I morgon kan jag sova till kl. 07. Det är exakt 2,25 timmar längre än vanligt, men jag har förhandlat mig till en sovmorgon. För i morgon är det sjätte arbetsdagen av sju (ledig i måndags) och dagen i dag har inneburit 15 timmars hålligång (arbete+universitetet). Låt oss säga att jag är trött. Det låter bättre så utan att jag drar alla krämpor ansträngningen innebär. I form av ökad tinnitus, oklara tankebanor, smärtande bältros, stickningar i fötterna, obalans, ökat dubbelseende, ofrivilliga skakningar i kroppen o.s.v. Whoops! Jag råkade visst dra krämporna ändå. Och inte blir det bättre av att jag tydligen är skyldig arbetsgivaren karensdagar sju år tillbaka. Trots att jag med säkerhet vet att man dragit karensdagar då det varit aktuellt. För inte menar de väl att de glömt dra karens då jag varit frisk? Hur hårda är egentligen allsmäktiga FK?

Tillägg: Och så låg här en kallelse till tandläkaren. Men det kände jag mig uppiggad av. Skönt, behagligt och vilsamt när man väl får ligga i den där sköna stolen och blir omhändertagen på bästa sätt. Lite som en spaupplevelse. Eller hur?

Bankande

September 21st, 2009

Med lätt panik stegade jag till banken eftersom jag har en räkning jag behöver betala omgående. Nej, det är inte interneträkningen, utan kåravgiften för att få ut betyg från universitetet.

Till min stora förvåning går det inte att betala räkningar på banken!? För det första var jag inte kund, och för det andra så hantera man inte kontanter. I min enfald trodde jag att man kunde gå in banken med sin bankgiroblankett och kasta upp kontanter på disken. Oh, nä!

Då är min fråga - varför fysiska banker om man inte kan hantera kontanta pengar där? Då räcker det ju med en telefon- och internetbank. Och nämnda bank hade inte någon underrubrik typ "fastighetsförmedling" eller nåt sånt. Har denna bank ett existensberättigande? Egentligen? Om man inte har en traditionell kassa... För vem var denna bank egentligen? Och varför får de kalla sig bank?

Kostsamt

July 14th, 2009

Från förra månaden:

Annars är jag mest upprörd över att jag inte får ha arbetskläder längre på jobbet. Det är så urbota dumt att det inte liknar någonting. Vadå inte patientnära arbete? Smittor och skit kan man få på andra sätt i den miljön. Men nu ska det sparas pengar. Märkligt eftersom regelverk för arbetskläder inkluderar alla personalkategorier om man befinner sig i lokaliteter där det finns behandlade patienter. Okunskap där man nu visar hur man värderar vissa personalkategorier som betydelselösa.

Vi är många som retat upp oss enormt på detta. Vi har tvingats köpa arbetskläder privat. Administrativ personal får inte ha arbetskläder på sig inom vården då kostnaden blir för hög då tvätteriet tar betalt för att tvätta. I vintras fick vi särskild utbildning i hygien och om hur viktigt det är att vi använder arbetskläder p.g.a. smittoriskerna. Plötsligt gäller det inte längre eftersom man nu vill spara pengar. Ofta är det så att administrativ personal står i första ledet vid mötet med patienten.

Egentligen är jag inte förvånad. På en plats fick vi stänga då en smittsam patient skulle göra ett besök. All personal fick efteråt skickas på lungröntgen. Utom sekreteraren (jag) som stod och tog emot patienten. Eller de gånger man sitter i kassan och inte får veta att patientens skabb smittar via patientbrickan. Och man vet aldrig när eller hur man smittas, eller av vad. Man är utsatt precis hela tiden. Vi ska dessutom kunna rycka in vid hjärtstopp då vi fått lära oss hjärt-lungräddning.

Obegripligt att hygienrutiner inte ska gälla administrativ personal. Vem vill med privata kläder åka hem efter en dag på jobbet med möten som ovan? Ärligt tycker jag att denna regel borde gälla all vårdpersonal. Använd privata kläder. Ta på en skyddsrock först om det finns risk för kroppsvätskor. Däremellan kan väl alla gå privatklädda? Vårdpersonal arbetar också väldigt mycket administrativt och då finns ingen mening med att de sitter i arbetskläder.

Det är dyrt att köpa privata arbetskläder. Jag köper på rea vilket hittills gått på en tusenlapp. Ordinariepriset skulle vara det dubbla. Mina kollegor känner sig också tvingade att betala för sina egna arbetskläder. Jobbet i sig kräver det, hygienreglerna kräver det, arbetsmiljöverket kräver det. Arbetsgivaren vägrar. För vi är obetydliga i sammanhanget. Och tydligen immuna också.

Oacceptabelt.

Tillägg: Sedan är där ju så fruktansvärt skitigt på jobbet också. Enligt städföreskrifterna får städpersonal inte damma eller städa under skrivbord om där står en stol i vägen. Jag nyser konstant på jobbet. Ännu en anledning till varför man inte precis vill använda privata kläder. Det är ett skitigt jobb. Även för administrativ personal.

Tilägg 2: Nej, vi behöver inte spara pengar. Vi går plus.

Fortsatta universitetsstudier i höst?

June 6th, 2009

Det har gått två år sedan jag och en kollega skrev vår uppsats* på högskolan. Frågan är om det blir en fortsättning till hösten. Jag sökte ht07 och kom in, men fick tacka nej då FK inte tillät studier för någon som har 25 % förtidspension. Jag sökte ht08 och kom in, men fick tacka nej då FK inte tillät studier. Japp, på grund av förtidspensionen. Nu har jag sökt ht09 och kommer förmodligen inte in trots att FK nu tillåter studier vid förtidspension. Men jag vill verkligen studera. Jag börjar bli gammal och studierna är på cirka fem år (halvfart). Det finns inte en plan B.

Jag älskar Cristina Husmark Pehrsson som möjliggör det för förtidspensionärer att leva ett socialt liv med möjlighet till kompetensförhöjning. Dessutom har hon lovat** att en eventuell ny regering*** i framtiden inte kommer att återgå till det gamla regelverket. Så börjar jag studera är jag tacksam om jag får möjlighet att slutföra och inte avbryta mitt under pågående utbildning.

* Omslagsbild på uppsatsen:

** Jag var på ett informationsmöte med henne i höstas.

*** God forbid!

Sju

June 1st, 2009

Av en händelse upptäckte jag i dag att det är på dagen sju år sedan jag förtidspensionerades 25 %. Jag börjar väl acceptera det. Och jag är glad att jag inte gick med på FK:s önskemål om 50 %. Det var omotiverat i mina ögon då de basserade sitt beslut på att jag vid tillfället var sjukskriven för ett skov. De såg inte till helheten, till arbetsförmåga över ett helår, eller bakåt i tiden. Men som jag fick tjata. Egentligen ville jag inte förtidspensioneras alls i någon grad, men vi möttes väl på halva vägen. På 25 %. Det är verkligen en tid jag behöver för återhämtning i form av sömn. Märkligt nog är jag just nu glad över att det är permanent, att det inte är tidbegränsat med nya ansökningar och utredningar. Byråkratin är det som tar mest tid och kraft för någon som inte har just tid eller kraft.

Som vanligt

December 8th, 2008

Allvarligt. Jag är trött på hemtjänsten. Nu har de förstört min parkett också.

Jag har sagt till dem att inte ösa vatten över parketten. På sin höjd får man fukta ett golv (oavsett underlag). Förutom att min parkett nu spruckit, så har mattorna gått sönder. Gummerad undersida på mattorna - mattor som aldrig får läggas på ett vått golv. Gummit har torkat och frasas sönder. Samt att gummit torkar fast i parketten. Både golvet och mattorna är förstörda.

Så vad gör man? På vems ansvar vilar detta? Kommunen? Knappast. Jag står för hyreskontraktet och är skyldig till alla skador som uppstår i mitt hem även om jag inte är orsaken. En annan dag kanske jag blir förbannad och ringer kommunen, men just nu är jag bara uppgiven och smått less.

De som orsakade skadan för två veckor sedan kom åter i dag. Den här gången observerade jag dem tyst. Jo, de öser verkligen vatten över golven och kastar på mattorna ovanpå. Till och med trasmattan i köket gick inte att rubba.

Jag föredrar ett skitigt hem framför ett skadat hem. Dags att göra sig av med hemtjänsten?

Inte längre livegen

December 5th, 2008

I eftermiddags gjorde jag som så många andra. Jag vallfärdade till Folkets hus för att lyssna på socialförsäkringsminist Cristina Husmark Pehrsson.

Jo, det gäller det nya regelverk som säger att jag från den 1/1 2009 har rätt att på den del jag har permanent "förtidspension" (25%) får lov att arbeta (tjäna pengar), studera och arbete ideellt. Utan att FK någonsin ifrågasätter om jag kanske inte ändå har en arbetsförmåga och drar in min sjukersättning. Jag var tvungen att gå på detta för att höra om det verkligen var sant.

Det är sant. Helt underbart! Detta är nämligen något jag efterfrågat i många år. Med jämna mellanrum har jag deltagit i intervjuer om livet som förtidspensionär och jag har varje gång påtalat just detta hur stelbent det är att med hela handen peka och säga att ens arbetsförmåga är exakt 0 - 25 - 50 - 75 - 100 procent. Så exakt kan inget vara utan är ren och skär idioti. Jag har bättre dagar, jag har sämre dagar. Kanske jag kan jobba 80%, men det är antingen 75 eller 100% enligt byråkrati och regelverk.

Det som också gjort mig vansinnig är att FK tolkat allting som arbetsförmåga. En timmes övertid på jobbet - 100% arbetsförmåga; konsekvens friskförklarad. En kvällskurs i akvarellmålning - 100% arbetsförmåga; konsekvens friskförklarad. Och så vidare. Det är skillnad på att prestera genom förvärvsarbete och att gå en passiv men socialt viktig kvällskurs.

Nu är det alltså fritt fram för mig. Jag får lov att fortsätta arbeta 75% (kommer aldrig orka 100%) och samtidigt studera på universitet 100% livet ut om jag så vill. Utan att förlora min sjukersättning. Den kommer aldrig bli ifrågasatt. Någonsin. Jag får äntligen en egen fritid som inte angår försäkringskassan! Dagens regelverk säger att jag ska arbeta 75%. All övrig tid på dygnet ska jag vara passiv.

Så vad kommer jag att göra nu när nya regelverket träder i kraft? Studera! Kompetenshöjning! Universitetet väntar på mig.

Luttrad

November 16th, 2008

Väldigt sällan, men det händer, så är det kvinnliga flärdtjänstchaufförer. Och det är alltid samma visa - de vet inte hur man backar en bil. De blir förtvivlade när de hämtat mig hemma för man måste backa. Trots gott om utrymme att vända en bil så backar de in i häckar, blomkrukor, kör upp på gräsmattor och in i husväggen. Efter att först ha beklagat sig och halvt snyftande förklarat att de inte kan backa, vilket de sedan bevisar. Ibland är de nära att ringa kollegor som ska komma och backa deras bilar.

Jag förstår det inte. Hur kan de ha körkort och taxikort? Händer det dessutom inte ganska ofta att om man kör taxi så måste man förstå att backa en bil? Och varför är det bara de kvinnliga chaufförerna som inte klarar det? Det är inte konstigt att fördomar uppstår.

Jo, det var en sådan dag i dag. Men det började med att hon ringde mig hemma och undrade var jag bodde. Jo, hon hade min adress. Och hon hade följt GPS. Men hon visste inte vart hon var. Öh, vad mer kunde jag göra? Så jag gick ut och hon höll vid granndörren, två meter bort.

Vi lyckades backa, för vi var så illa tvungna. Hon ville köra rakt fram, men den bommen är sönder. Hon ville köra runt tvättstugan, men där står sopcontainern. När vi äntligen lyckats lämna min innergård så undrade hon hur man hittade till mitt jobb (norra Europas största sjukhus - vem hittar inte dit?!). När vi var framme tyckte jag inte att det var idé att förklara vägen längre. Så hon höll på att köra förbi och jag fick vråla "sväng in". Skyltar där det står sjukhus och med pil - kan det ge en ledtråd?

Männen är inte så mycket bättre. Men de kan backa. Och krocka samt köra av vägen.

Och denna otroliga service betalar jag för. Tack, kommunen!

Tillägg: Jag kände igen dagens kvinnliga chaufför. Läs från 1 juni, under kl. 7.35. Det har inte gått framåt.

Utför

November 12th, 2008

Plötsligt är det inte längre lika intressant för mig att bo där jag bor. Det har gått drygt två år och försämringarna verkar komma slag i slag. Då, för två år sedan, lät allt så bra. Handikappsanpassade bostäder med hög servicenivå i området. Kommunen tryckte väldigt på detta. En idyll för de med behov av tillgänglighet.

Hur ser det ut nu? Tja, det började med att återvinningen försvann. Det är numera långt dit, jag kan själv inte gå så långt. Nästa steg var att sätta upp bommar så flärdtjänsten inte kommer in (inga standardnycklar, men det ska väl vara fixat nu). I veckan stängdes sopluckorna och nu ska alla rörelsehindrade (som de i rullstol) ut på andra sidan gården, upp för en hög kantsten, upp för en gräskulle, utan belysning, öppna en lucka i en container och släga sina sopor.

Droppen kom i dag. Posten (eller postutlämningen då) får inte vara kvar i huset, utan ska flyttas fem gator iväg uppför en väldigt brant backe.

Nu finns inga argument för att bo kvar. Just nu klarar jag mig väl, men hur länge då? Hur gör jag sedan? Att jag känner mig ganska sänkt av detta kan väl förklaras av att jag i eftermiddags upptäckte att min högerarm inte längre vill lyda mig. Åtminstone kan jag inte hålla i eller skriva med en penna.

FK kommer inte undan mig

October 11th, 2008

Gjorde jag rätt eller gjorde jag fel? Jag skrev i dag en klagoinsändare till tidningen angående FK:s löjligt långa handläggningstid som nu är uppe i 20 veckor för min del. Får se om de tar in min insändare i morgondagens tidning. Delvis ångrar jag att jag skrev en insändare. För jag är kanske omotiverat gnällig?

Nä, det är jag väl inte. Säger de max sex veckors handläggningstid, och jag väntat i tjugo, så har jag väl all rätt att klaga och låta omvärlden (förutom i min blogg) känna till det. Särskilt som jag inte kan få återkoppling från FK. Kanske jag kan kommunicera via media med dem?

Det som gör att jag ångrar min insändare är att jag inte tror att det leder till någonting. Mitt ärende lär bli liggande som tidigare. Andra som råkar ut för liknande saker blir inte hjälpta. FK kommer inte att svara på min insändare. Så jag lade förmodligen ner tid i onödan när jag skrev en insändare.

Spännande fortsättning följer.

Snart 19 veckor

October 2nd, 2008

Åter ett samtal med FK. Kundtjänsten förfasar (Herre Gud! var utrycket jag hörde) sig över att jag väntat så länge utan att ens få återkoppling på alla mina anmälningar. Men tydligen kan personalen ingenting göra åt mitt ärende mer än att om och om igen anmäla det till ansvarig enhetschef. Som ingenting gör. Det enda kundtjänsten kunde tipsa om var att jag fortsätter ringa och de göra nya anmälningar till enhetschefen. Utöver det kan ingen göra något annat än att vänta. Vad jag tycker? Det vet ni.

Jaja ...

October 1st, 2008

Okej, det är rätt plågsamt att gå på möten ständigt. Man får så lite tid över till ordinarie arbete som måste utföras oavsett hur mycket tid man har till sitt förfogande. Trots att jag bara varit i tjänst två dagar den här veckan så är jag redan helt slutkörd (mentalt uttröttad p.g.a. stress). Lyckligtvis är jag nu ledig enligt mitt schema i ett par dagar.

Vilket också är plågsamt. Ledig. Förutom tvätta så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag har en förmåga att glömma bort att min förtidspension på 25% ska innebära vila och återhämtning. För inte tusan lägger jag mig ner och vilar bara för att jag är ledig. Det där har FK missuppfattat. Vila gör man när man är sjuk, och då är man sjukskriven Jaja, jag har en sjukdom men jag är inte sjuk, varav min förtidspension. Det finns ingen anledning för mig att bli fullständigt inaktiverad bara för att FK säger så. Just p.g.a. min sjukdom är det viktigt att jag är aktiv om än inte i tjänsten på ett jobb. Jag vet att min begränsning går vid 75% arbete.

På tal om FK. Nej, ännu har jag inget hört efter 18 veckor, 12 veckor över tiden, två anmälningar till FK-chef och tre telefonsamtal. Jag. Vet. Inte. Vad. De. Håller. På. Med. Jag känner förakt mot FK:s personal. De kan inte skylla ifrån sig. De är bara lata. Efter alla påstötningar och anmälningar så kan de inte säga att jag fallit ut ur deras system. De kan helt enkelt inte prioritera rätt. Surfittorna. I morgon ska jag ringa till dem igen. Varför vet jag inte, för det leder ju ingenstans.

Skitnödigt, Försäkringskassan!

September 26th, 2008

Hm. Hur var det nu jag skrev i onsdags om min kontakt med FK?

Det är inte påbörjat. De såg att jag anmält det för tre veckor sedan, men inget har hänt sedan dess. Men att jag kan ringa i slutet av veckan om jag inget hör innan dess. Tja, ska jag ringa efter lunch i dag? Då är det slutet på veckan. Men de skrev ännu en anmälan till chef för snabb åtgärd då det här är ett felaktigt förfarande från deras sida.

Då jag anser en fredag vara slutet av veckan, så ringde jag i dag åter till FK.

Kundservice: - Det här är det mest förskräckliga jag sett. Jag kopplar genast till en handläggare. För ditt ärende är fortfarande inte påbörjat.

Handläggare: - Nej, men så här får det ju inte gå till! Jag skriver genast till ansvarig chef.
Jag: - Jaha, när ska jag ringa nästa gång när inget fortsätter hända?
Handläggare: - Nja... jo... du kan väl ringa... om en vecka eller så...

Så ingenting händer. Absolut ingenting. Många är personerna på FK som förfasar sig men sedan händer inte så mycket mer. Nu är väl FK en offentlig förvaltning och då kan man inte klaga, typ överklaga, eftersom ett ärende ligger. Först när ett ärende är behandlat och slutfört (i form av ett beslut) kan man klaga och kräva skadestånd (vilket jag inte har anledning till). Ett negativt beslut kan jag överklaga, men i brist på beslut - eller ens påbörjat ärende - så kan jag inget göra. Mer än att ringa. Och ringa. Och ringa. Och ringa.

Jag förstår fortfarande inte vad problemet är. Nästa vecka har det gått 18 veckor av sex veckors handläggningstid.

Del 1 : Del 2 : Del 3 : Del 4 : Detta är del 5

Kloakråttor

September 24th, 2008

För att fortsätta på gårdagens lilla FK-session.

Den 1 september stod det på deras hemsida att handläggningstiden för min typ av ärende var 6-8 veckor. Då hade jag väntat i 14 veckor. Varför jag ringde, de förfasade sig, kopplade mig till handläggare, prioriterade och anmälde till chef för snabb åtgärd.

I dag läser jag på deras hemsida:

Handläggningstiden för nya ansökningar eller ändring i ett pågående ärende är just nu 6 veckor.

Ovan publicerade de i dag den 24 september. Jag har väntat i 17 veckor. Alltså ringde jag och frågade om de bara satt och pillade sig i röven. Nja. Kanske inte riktigt det ordvalet.

Deras svar? Jo, mitt ärende finns kvar. Det är inte påbörjat. De såg att jag anmält det för tre veckor sedan, men inget har hänt sedan dess. Men att jag kan ringa i slutet av veckan om jag inget hör innan dess. Tja, ska jag ringa efter lunch i dag? Då är det slutet på veckan. Men de skrev ännu en anmälan till chef för snabb åtgärd då det här är ett felaktigt förfarande från deras sida. Jag väntar på 17 600 kronor retroaktivt sedan februari.

På tal om råttor. I dag var jag hos tandläkaren och fick min rotfyllning efter 16 veckor. Alla verkar jobba i ultrarapid. Eller om jag menar slowmotion. Nå, men när jag kom ur från tandläkaren sprang en stor fet råtta över mina fötter. Tyvärr var den väldigt snabb, för jag hann inte få upp mobilen för ett fotobevis. Den var väldigt fin, råttan. I motsats till FK-råttorna.

Rövhål

September 23rd, 2008

För tre veckor sedan skrev jag om ett väntande ärende hos Försäkringskassan:

Vid en kontroll via deras hemsida såg jag att min typ av ärenden under pågående förseningar kan ta mellan 6 och 8 veckor. Hm. Verkligen hm. Jag har väntat i 14 veckor!

De tittade på mitt ärende och blev lite förvånade. 14 veckor?! De kopplade mig genast till en handläggare. Som var lika chockad. 14 veckor?! Mitt ärende var inte ens påbörjat, men man lovade att genast prioritera detta. Öh, prioritera? Jag borde varit först i prioriteringshögen de senaste sex veckorna.

I dag läste jag i tidningen en insändare där man för motsvarande ärende fått vänta 18 veckor. Själv har ju väntat i 17 veckor utan ett ljud, men lugnade mig när jag läste insändaren. Nästa vecka borde mitt vara klart. Insändarens mamma hade sänt in sina handlingar den 17 maj (tror jag). Själv skickade jag in dem den 28 maj (tror jag).

Hemkommen från jobbet låg där ett brev från FK.

Försäkringskassan har tagit emot din änmälan om ändrad sjukpenninggrundande inkomst, men vi kommer inte att behandla den nu. Det beror på att du inte har något pågående ersättningsärende hos Försäkringskassan just nu.

Vad i helvete?! (Och jag som aldrig svär).

1. I juli sände jag in en blankett om ändrad inkomst eftersom jag fått ny lön.

2. Jag har ett pågående ärende, varav min kompletterande blankett. De får ju aldrig tummarna ur arslet trots påstötning för tre veckor sedan då de lovade att prioritera mitt ärende som de glömt bort.

Tydligen finns mitt ärende inte kvar? Mitt ärende hade kommit in när jag kontrollringde för tre veckor sedan. De hade fått det i maj, dagen efter att jag sänt in det, såg de.

Handläggarna är inkompetenta. Jag köper inte det där med omorganisation, upplärning av ny personal eller strulande datorsystem som kostar miljarder i underhåll varje år. För hur lång tid kan det ta att omorganisera och lära upp? Hur länge har de inte kört med den ursäkten? Tyvärr är klockan efter 16, så jag kan inte ringa i dag. I morgon får jag en rotfyllning, så jag vet inte när jag är hemma igen. Men nu ska de vid första bästa tillfälle få att göra med en folkilsk halvfinne. Just nu är jag inte dryg skåning.

Sjutton veckor... ärendet finns inte... man behandlar inte min tilläggsansökan med inkomständring...

Fniss?

September 21st, 2008

I går var där en sådan där skrattretande insändare i tidningen igen. Tydligen är det så att folk retar sig på att regionråden beslutat om att höja sina egna löner med 12%, eller 6 000 kronor, per månad. Enligt insändaren förfasade man sig över detta, då man samtidigt stängt äldreboende, försämrat hemtjänst, o.s.v. Insändarskribenten som eldade upp sig så väldigt borde kanske kolla fakta först? Ska man kritisera regionråden kanske man inte ska beskylla dem för vad som händer inom kommunal verksamhet? Region är samma sak som landsting. Kommun och landsting är inte samma sak även om de numera har samma arbetsgivarorganisation över sig. Men regionen tar inte kommunala beslut.

Det är inte första gången jag ser insändare som ovan. Väldigt vanligt i Göteborg. Jag tror förvirringen beror på att sjukvården delvis var kommunal innan regionbildandet för tio år sedan. Åtminstone i Göteborgs Stad. Eller är det jag som är helt fel ute i mitt tolkande? För jag bodde inte i Göteborg för tio år sedan. Men det är absolut fel att skylla på regionen för brister i kommunal verksamhet.

Än slant den hit, än den slant den dit

September 15th, 2008

Den 1 juni i år var jag med i en bilolycka med flärdtjänsten. Det betyder att 3½ månad gått sedan jag också anmälde detta hos flärdtjänsten och de såg väldigt allvarligt på det hela. Chaufför som somnar, kör in i refug, däcket flyger av, jag kommer för sent till jobbet då annan bil ska plocka upp mig.

Döm om min förvåning när jag i morse blev hämtad av olyckschauffören. Han är fortfarande i tjänst och kör fortfarande lika illa även om han inte somnade (eller kraschade bilen) i dag. Okej, jag var väl inte förvånad egentligen. Snarare lite besviken av påminnelsen om att flärdtjänsten aldrig följt upp detta eller kontaktat mig efter min anmälan. Kanske man ska vara tacksam för att man överlevde? Vad vet jag?

I kväll ringde ett undersökningsföretag angående flärdtjänsten och deras service. Jag var inte nådig. Tyvärr handlade det egentligen bara om det kommunala uppdraget och inget om de privata taxichaufförer som utför uppdraget. Men jag fick ändå med att jag inte uppskattar när bilarna inte håller sig på vägen, kör av vägen och kraschar in i andra föremål (både på och utanför vägar). Eller att inga bilar kommer, eller att man inte är framme i tid.

Intervjuaren avslutade med att han hoppades att mitt deltagande i undersökningen skulle förbättra servicen. Jag tror inte det. När något inte fungerar inom kommunal service så förbättrar man inte, man lägger av. Så jag förväntar mig att flärdtjänst helt försvinner. Vad jag då ska ta mig till vet jag inte.

Förresten. En liknande undersökning gjordes för en del år sedan. Också då tjatade man om varför jag inte använde mig av alternativet Flexlinjen. Små minibussar med låggolv som kör speciella turer i närområdet och tar god tid på sig. Samma svar nu som då. 1. Ska jag vara framme i tid till jobbet får jag åka kl. 04 för att vara framme kl. 07 (12 minuter till jobbet). 2. Men man kan inte åka hela sträckan utan får byta linjer vid flera tillfällen. 3. Och där finns inga anslutningar mellan dessa byten. Varken i tid eller geografi.

Jag fick flärdtjänst 1999 i Kristianstad och 2001 i Göteborg. Likartade skräckupplevelser. Undrar varför det ska vara så? För att det ska vara billigt för kommunen? Service är det då rakt inte.

På tå

September 12th, 2008

Under 11½ timme rymde jag hemifrån. Jobbet kallas det. Lätt orolig för Gazzys vrede återvände jag hem så fort jag kunde (några alkisar skulle först dumpas av flärdtjänsten vid närmsta krog). Men tydligen hade jag varit borta så länge att hennes vrede förbytts till tillgivenhet. Det känns skönt. Jag vågar ännu inte berätta för henne att jag har en arbetshelg framför mig. Frågan är - vilken natt kommer Gazzy att protestkräkas i sängen?

Kryckan

September 11th, 2008

Treo. Genast mycket bättre.

Ibland har jag lite skuldkänslor. Känslan av att jag skulle lura någon. Särskilt myndigheter som gett mig insatser p.g.a. handikapp. För hur handikappad ser jag egentligen ut att vara? Ibland krycka, ibland inte. Det varierar. Kryckan är mitt enda synliga bevis på att något inte är perfekt. Så varje gång jag släpper kryckan känns det som om jag luras.

Men det är komplicerat. Periodvis måste jag ha kryckan, minst. Ibland har jag krycka trots att det inte behövs. Andra gånger har jag en krycka för att jag behöver det. Vad som avgör? Förutom att skoven vid ms kan variera, så har jag ett normaltillstånd i sjukdomen som innebär att jag har bestående skador som jag på ett eller annat sätt kan hantera - ibland med eller utan krycka.

I nuvarande normaltillstånd betyder det följande:

Med krycka
- Jag står länge, som i väntan på flärdtjänst.
- Jag går längre sträckor, som typ 100 meter.
- Jag går på ojämn mark, kryckan stöttar där jag inte helt kan förlita mig på min dåliga motorik där jag inte känner underlag jag går på.
- Det blåser ute, motoriken igen.
- Jag är yr, varierar.
- Kortare sträckor ute men där jag tidigare under dygnet varit fysiskt aktiv.

Utan krycka
- Hemma i min bostad, i och för sig händer det att jag faller och skadar mig.
- På jobbet, inom mina avdelningar (till restaurang på jobbet använder jag krycka men inte på helg då jag inte behöver hålla balans i en lång matkö).
- När jag går till Ica, mest för att jag behöver båda händerna när jag går hem. Det ställer stora krav på mitt balanssinne och jag klarar bara detta om jag går till affären när jag precis vaknat på morgonen(innan jag hunnit vara fysiskt aktiv och uttröttad).

Jo, det är för flärdtjänstens skull jag skäms. Och för mina grannar. Detta är en trappuppgång med enbart handikappade och där bor jag. Andra sitter i rullstol, går med rollator eller kryckor - jag "skuttar" okring utan krycka om inte flärdtjänsten ska komma. För då ser jag väldigt handikappad ut. Men jag lurar ingen även om jag kanske känner så eller tror att andra tänker så. Kan jag undvika gånghjälpmedel så gör jag det. Bättre eller bra blir jag aldrig, snarare tvärtom. Därför varierar jag med eller utan krycka. Att slippa krycka är underbart men inte alltid en möjlighet. Och jag skäms inte för att använda gånghjälpmedel. Det som stör mig är det jag inbillar mig andra möjligen tänker. Men där finns en rädsla också. Att flärdtjänsten upptäcker att jag ibland är synlig utan krycka och då drar in min flärdtjänst. Oavsett så klarar jag inte kollektivfrafiken med eller utan krycka. Jag har testat. Värst är kullerstenen fram till hållplatsen. Och själva resan ska vi inte prata om.

För övrigt

September 3rd, 2008

Min mobil ringde på jobbet. Jag svarade men ingen pratade med mig. Istället hör jag en gammal tant och en gammal farbror som pratar om var man ska trycka för att slå på och stänga av, hur man ringer med en mobiltelefon. Det var ett mobilnummer som ringde mig. Sedan slog de ifrån telefonen. Varför ringde de till just mitt nummer?

I natt var kissen hopplös. Nja, kanske inte hopplös, för hon hoppade väldigt mycket. Jag är hennes personliga hoppborg. Ungefär 20 gånger hoppade hon på mig innan vi båda somnade (av utmattning). Hon kunde inte bestämma sig för om hon skulle ligga på min vänstra eller högra sida. Enda sättet att ta reda på detta var att testa fram och tillbaka. Och enda sättet att ta sig runt mig var över mig med mig som avstamp. Tre kilo katt som dimper ner på ens revben när man försöker sova får en att... hoppa... högt. Och det gör ont.

På hemvägen hade jag en samåkning med flärdtjänsten. Tanten satt redan i bilen när den kom. Lätt dement var hon och satt och pratade för sig själv. Samma om och om igen. 135, 153. 135, 153. 135, 153. Undrar vad det betyder? Hon dumpades före mig och chauffören skulle följa henne in i bostaden. När han kom tillbaka var han väldigt upprörd. För kärringen hade blivit vansinnig när hon väl lämnat bilen, gapat och skrikit, hotat med anmälning. Varför? Jo, man hade ju plockat upp mig på vägen. Hon vägrade acceptera denna oförätt. Chauffören följde bara körordern och flärdtjänst är ju kollektivtrafik med samåkning. Tant Dement förstod väl inte detta och jag förstår kanske inte riktigt varför chauffören blev så skärrad av denna händelse. Dementa människor brukar vara lite aggressiva och det är en del av sjukdomen.

Ah, nu kom kissen och lade sig bredvid datorn och särar på bakbenen. Gos gäller från och med nu. Tills hon är nöjd och markerar genom att bita handen av mig.

Fördröjningar

September 1st, 2008

Fullt medveten om Försäkringskassans långa handläggningstider, blev jag ändå nyfiken. Hur länge ska jag vänta på besked? Vid en kontroll via deras hemsida såg jag att min typ av ärenden under pågående förseningar kan ta mellan 6 och 8 veckor. Hm. Verkligen hm. Jag har väntat i 14 veckor! På FK:s hemsida uppmanades man att ringa dem om man väntat åtta veckor utan besked.

I Västnytt förra veckan sa de att telefonkön var på 400 personer om man ringde FK. Nja, inte för mig. Där var 40 före och det tog inte mer än tre minuter så var jag framme i kundtjänst. De tittade på mitt ärende och blev lite förvånade. 14 veckor?! De kopplade mig genast till en handläggare. Som var lika chockad. 14 veckor?! Mitt ärende var inte ens påbörjat, men man lovade att genast prioritera detta. Öh, prioritera? Jag borde varit först i prioriteringshögen de senaste sex veckorna. Men jag nöjde mig med detta. Ingen ko på isen. Jag klarar mig. Kommunen har lagt ut under tiden, men jag blir återbetalningsskyldig en fin liten slant. Så det jag förväntas få från FK går direkt till kommunen. (Nej, inte socialen - så desperat är jag inte, det rör handikapp).

I dag har hämndtjänsten varit här. Varför de är så våldsamma vet jag inte. Modemet åkte i golvet (men jag får ju ut detta på nätet, så modemet klarade sig väl). Fjärrkontrollerna till tv/dvd lade de på golvet och trampade på (jo, det är sant). Ny bedömning om jag är berättigad till hämndtjänst ska göras innan denna månads utgång. Jag lär ha lite klagomål, för jag är på gränsen att säga upp bekantskapen.

Migrän. Jag har migrän i kväll. Och jag som har så mycket hemläxa att göra i kväll inför morgondagens arbetsmöten. Och så har jag fått en bok som jag beställt. Äntligen har boken översatts (nyöverättning?). Som jag väntat. Ken Follets Svärdet och spiran. När jag nu ska ha tid att läsa den...

En vecka

August 24th, 2008

Veckan har varit händelserik om man jämför med förra. I och för sig hade jag då semester utan krav på prestation. Så annorlunda jämfört med nu när verkligheten skjutit hål i huvudet på en. Men jag tror inte att min totala utmattning just i dag beror på rivstarten. Jag tror det kan bero på att jag jobbat en 40-timmarsvecka och i morgon gör min sjätte arbetsdag på sju dagar och då kommer upp i 48 timmars arbetsvecka. Om man räknar tisdag till måndag. Självklart känns detta eftersom jag bara får jobba 30 timmar per vecka. Plus 18 timmar måste kännas. Att det nu blev så här dumt beror på två saker. För det första har jag arbetat helg. För det andra så byter jag schema från och med i morgon för att sprida ut dagarna arbete/vila så de inte klumpar ihop sig. Sista året har varit tufft, så det är det jag nu rättar till.

Förra måndagen var hemtjänsten här och utförde städservice. Efteråt fick jag slita ordentligt för att lägga mattor på plats, hänga gardiner rätt, ta ner köksstolar från köksbordet, sätta tillbaka fåtöljerna, torka bort sjöarna av vatten på diskbänken, sätta i sladdar och kablar till datorerna. Jag gillar när virvelvinden till hemtjänst drar med sig smuts, men inte när vivelvinden vänder upp och ner på lägenheten och lämnar mig i kaos.

I tisdags var det första arbetsdagen och då var jag på en utbildningsdag som upplevdes som väldigt ostrukturerad. Inriktningen var sjuksköterskor och jag kände mig som vanligt inte hemma där även om jag inte direkt vantrivdes. Det kändes mest så onödigt att lägga tid på passivt åhörande istället för att ta itu med högarna på jobbet efter min semester.

Onsdagen var äntligen arbete. Hårresande mycket att göra. Samma sak för i torsdags. Jag minns knappt att jag gjorde något, fokuseringen var så total.

I fredags hade jag min fridag. En sovdag eftersom jag visste att mitt schema skulle vara tufft nu denna vecka när jag går över till nytt schema. Jag gick knappt ens ur sängen.

Helgen som varit var åter förlagd till jobbet. Lördagen var lika hopplös som de andra arbetsdagarna i veckan. Det är mycket som ska göras efter sommaren och jag såg inget ljus i tunneln. Pauser existerade inte, men jag tog mig tid att gå till restaurangen på jobbet för lunch (kyckling). I dag söndag vände det. Jag ligger i fas på jobbet och hann svara på alla mejl jag fått i sommar där man krävde statistik utav mig. Så i dag har jag suttit och räknat ihop och omvandlat till procent. Nu hann jag till och med gå till grannavdelningen för frukost. Och ännu en lunch i restaurangen (fisk).

I morgon är det en ordinär arbetsdag med ordinärt arbete. Rast och paus ska finnas med. Lugnet ska infinna sig om nu inget oförutsett inträffar. Vilket det alltid gör.

Senaste veckan har också inneburit flärdtjänst. Tio resor som alla gått bra. Jag har hämtats/lämnats i tid. Jag har åkt rätt vägar. Inga olyckor har skett. Jag har till och med fått åka ensam utan medpassagerare i bilen.

Nu är hösten här.

FK:s brister

August 21st, 2008

Inte har jag brytt mig om att skriva något om försäkringskassans enorma eftersläpning av utbetalning, men självklart är jag också en utav de drabbade. De är skyldiga mig 14 700 kronor från februari och framåt. Pengar som oavkortat ska gå till kommunen som i väntan på FK gör utbetalningar till mig. Även handikappade drabbas nämligen, men skyddsnätet verkar mer heltäckande än för ålderspensionärer som väntar på bostadsbidrag. Även om pensionärerna inte behöver vänta lika länge som en handikappad. Det är väl därför pensionärerna får klara sig bäst de vill.

Så jag kan inte klaga då det är plus minus noll för mig. Men jag är kritiskt mot FK:s organisationsförändring och brist på insikt. Tror jag läste någonstans om att folk klagade på regeringen vilket verkar vara lite missriktat. Kritiken ska riktas mot FK:s brist på planering. Logistik verkar inte vara en kompetens de överutnyttjar.