Category: Ställningstagande

Stillöst

May 10th, 2011

På söndag är det dags för omval till regionen (landsting). Upprörande:

Socialdemokraterna vill att man röstar på dem för en rättvis och jämlik vård för alla på samma villkor. Har de verkligen inte läst Hälso- och sjukvårdslagen?

2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.

Försöker man sparka in dörrar som inte finns? Är de bara väldigt inkompetenta? Försöker de skrämma människor till att rösta på dem? Jag tror på en blandning. Kanske främst att man försöker röstfiska genom missuppfattningar som råder.

Bönhörd

April 29th, 2011

I dag vill jag kommentera en dagboks-/bloggtext från 1999-05-04.

Aftonbön för sekreterare
Gode Gud, omvandla en del av min hjärna till ett tidur, mitt hjärta till en kristallkula och förläng min högra arm så att den når översta hyllan.

Beskär mig en så god hörsel att jag kan höra de diktamen som mumlas, gäspas och hostas fram medan nyckelknipporna skramlar, papper prasslar och flygplan och helikoptrar landar.

Käre Gud, skänk mig en ängels tålamod, en domares visdom, ett lejons styrka och en elefants hud.

Förläna mig en sådan snabbhet att jag i dag kan bli färdig med de utskrifter som skulle vara färdiga i går.

Skänk mig ett förtrollat skrin, var ur jag på tiondelssekunden kan plocka fram pennor, försvunna chefer, tidtabeller, plåster och äta lunch.

Hjälp mig att tiga tills tanken klarnat, hjälp mig att tala när orättvisor begås.

Skänk mig en övernaturlig intuition och ett minne som ett lexikon så jag kan minnas även det som chefen glömt att tala om och påminna om det jag aldrig fick veta.

I dagar då sarkasm, kritik och hån blir min lott, hjälp mig att komma ihåg att bevara min stämma mild, min blick förstående och mitt blodtryck normalt.

Gode Gud, lär mig att perfekt förena en sekreterares, en städerskas, telefonists, spåkärrings, sjuksysters och teknikers alla plikter.

Hjälp mig att se intelligent ut när så erfordras och förläna mig ett obegåvat och fåraktigt utseende då detta kan vara någons självkänsla till stöd.

Gode Gud, om Du i Din himmel har behov av en sekreterare, så ge mig åtminstone ett eget rum!

AMEN!

Nu förstår ni hur mitt arbete ser ut. Jag vet inte vem som skrivet ovanstående text, men den är väldigt träffande. Ordet chef kan man enkelt byta ut till ordet läkare. Resten stämmer till 100 %! Hur ofta har jag inte jagat försvunna läkare, svurit död och pina över de läkare som inte kan prata ordentligt på banden, fått svara i sköterskornas telefon, fått laga kopieringsmaskiner/datorer/skrivmaskiner/diktafoner, fått damma och tömma papperskorgar, påminna och ifrågasätta läkarna, leta pennor/häftapparater/tejprullar/block som stulits. Något Gud verkligen har ställt upp med, är att Han förlänat mig ett kroniskt obegåvat och fåraktigt utseende.

Gud hörde det där om eget rum. Undrar bara varför det tog så många år?

Gode Gud, omvandla en del av min hjärna till ett tidur, mitt hjärta till en kristallkula och förläng min högra arm så att den når översta hyllan.
Om inledningen har jag inte så mycket att säga.

Beskär mig en så god hörsel att jag kan höra de diktamen som mumlas, gäspas och hostas fram medan nyckelknipporna skramlar, papper prasslar och flygplan och helikoptrar landar.
För en månad sedan slutade jag skriva diktat, men det var inte något större problem. När banden försvann blev det istället digitalt och ljudkvaliteten så mycket bättre. Men det mumlas ändå väldigt mycket. På främmande språk som man snabbt och lätt ska översätta till begriplig svenska och utan att det äventyrar patientsäkerheten. Det där med helikoptrar stämmer, men värre är de ständiga ombyggnationerna ett ständigt borrande i väggarna.

Käre Gud, skänk mig en ängels tålamod, en domares visdom, ett lejons styrka och en elefants hud.
Tålamod är en bristvara. Den dagliga stressen gör att man inte har tid att visa tålamod.

Förläna mig en sådan snabbhet att jag i dag kan bli färdig med de utskrifter som skulle vara färdiga i går.
Väldigt lite är så brådskande, men får prioritera. Är det nu så jäkla bråttom så får väl doktorn själv skriva?

Skänk mig ett förtrollat skrin, var ur jag på tiondelssekunden kan plocka fram pennor, försvunna chefer, tidtabeller, plåster och äta lunch.
Förtrollat skrin eller inte, men man fixar det.

Hjälp mig att tiga tills tanken klarnat, hjälp mig att tala när orättvisor begås.
Min tanke är alltid klar. Jag är ett orakeln, kanske för det där hjärtat till kristallkula. Och en sak till - det finns inte (många) sekreterare som inte yttrar sig, oavsett anledning. Man slåss ur ett underläget jämfört med andra personalkategorier.

Skänk mig en övernaturlig intuition och ett minne som ett lexikon så jag kan minnas även det som chefen glömt att tala om och påminna om det jag aldrig fick veta.
Japp, jag är ett orakel. Många vänder sig till mig oavsett vad det handlar om.

I dagar då sarkasm, kritik och hån blir min lott, hjälp mig att komma ihåg att bevara min stämma mild, min blick förstående och mitt blodtryck normalt.
Man vänjer sig. Det finns alltid någon som klagar på allt och alla. Den korrekta termen är klimakteriekärringar.

Gode Gud, lär mig att perfekt förena en sekreterares, en städerskas, telefonists, spåkärrings, sjuksysters och teknikers alla plikter.
Stämmer. Städerskan får bara gå in på ett arbetsrum för att tömma papperskorgen en gång per vecka. All annan städning (är tömma en papperskorg "städning"?) får var och en själv ombesörja. Och tekniker har jag inte sett på åratal. Då söker man upp mig.

Hjälp mig att se intelligent ut när så erfordras och förläna mig ett obegåvat och fåraktigt utseende då detta kan vara någons självkänsla till stöd.
Tyvärr, men jag kan inte fejka det. Utseendemässigt alltså. Det räcker med att jag säger något på skånska så förutsätter man att jag har IQ på 32½.

Men ärligt så känner jag inte igen mig riktigt i aftonbönen. En del stämmer med verkligheten, men mycket har ändrats genom åren. Sekreterare är inte vad det en gång var. Dock kan jag inte lägga värdering i det, om det blivit bättre eller sämre. Yrkesrollen har ändrats otroligt mycket de tjugo år jag arbetat som sekreterare. Kunskapsmässigt har sekreterare i dag större djup och bredd, en ganska självständig yrkesgrupp som inte längre styrs så mycket av andra personalkategorier. Tidigare låg servicenivån på att hjälpa den enskilda doktorn, men nu handlar det mer om att vara en del/förbindelse i organisationen mellan ekonomer och läkare. Organisationsteorier beskriver detta ganska väl, om hur tyngdpunkten flyttats från (läkar)professionen till den mer administrativa (ekonomiska och politiska). Jag gillar den utvecklingen, men är ganska ensam om den ståndpunkten. Anledningen till att jag gillar utvecklingen beror på att jag har studerat organisationslära och förstår sammanhang och min egen roll. Inte många ser eller förstår sambanden med orsak och verkan. Istället blir revirtänkandet starkare i vissa kretsar vilket leder till negativa beteenden som jag inte tror är till gagn för någon.

Mitt yrke är intressant. Förändringar i yrket. Förändringar i organisationer (på högre nivå). Förändringar i teknik (datorer och medicinska framsteg). Förändringar är stimulerande. Tyvärr inser inte alla det.

Präglingar

April 6th, 2011

Nya svenska sedeltryck är på gång med helt nya motiv och valörer. Jag körde associationsleken med mig själv (blev som en schlagermassaker):

20 kr: Astrid Lindgren (färg violett)
Sista levnadsåren en dement kvinna som jag inte tror var särskilt barnkär. Jag föredrar Selma, den bastanta flatan.

50 kr: Evert Taube (färg gul/orange)
Sjöng för jävligt.

100 kr: Greta Garbo (färg blå)
Folkskygg, asocial in closet case som hade en väldigt kort filmkarriär och överdrivet glorifierad.

200 kr: Ingemar Bergman (färg grön)
Analt otrevlig med massor av kvinnohistorier och utan att ha regisserat en enda förståelig film.

500 kr: Birgit Nilsson (färg röd)
Humorisk, trevlig skånska som jag faktiskt sprungit på några gånger. Av "sedelfolket" den enda vars karriär jag är imponerad av.

1 000 kr: Dag Hammarsköld (färg gråbrun)
Ännu ett closet case som dock verkade ha klass och stil. Förutom hans hem i Skåne som numera är ett museum. Väldigt stelt och mörkt. Massor av märkliga prylar från världens alla hörn, men jobbade man för FN gick det väl inte att undvika att släpa hem skräp.

Färgerna känns lite som monopolpengar samtidigt att storleken på nya sedlarna blir ungefär som just monopolpengar. Jag gillar inte riktigt att sedlarna ska prydas med bilder av kändisar som kanske inte bidragit så mycket till vår historia. Visst, de har haft betydelse (i viss mån) för vår nutidshistoria (flera har dött ganska nyligen, d.v.s. under min levnadstid). Men ändå. Jag föredrar dagens sedlar. Selma med sitt Nobelpris i litteratur. Linné som vetenskapligt haft stor betydelse med sina klassificeringssystem. Det känns som om vi nedgraderar sedlarna genom att avbilda kändisar-på-tvivelaktiga-grunder. Det jag kan acceptera är Birgit och Dag. Kanske det är skåningen i mig som tycker så?

Mynten ska också ändras, förutom 10-kronan. Betyder det att vi slipper en levande kung (eller framtida drottning) på mynten? Jag hoppas det. Önskar att jag hamnade på något mynt, för då kanske jag hade sluppit legitimera mig?

Det goda med det onda

February 21st, 2011

Vilken obehaglig chock det kommer att bli när snön försvinner. Trots allt är man ju nu van. Och kylan livar upp en dag som denna. Jag har haft migrän ett halvt dygn.

Fel vägar

September 21st, 2010

Något är väldigt fel när man inte kan bemöta SD:s politik utan att attackera eller provocera dem. Det är något som stärker dem. Vi spär på deras offermentalitet och fiskar framtida röster åt dem. Alla de som känner sig tveksamma eller nyfikna på SD väljer deras led för att visa att det inte är okej att gå till omotiverad attack. Nej, omotiverat är det kanske inte när man ser vilken typ av politik SD bedriver, men de som säger sig värna om demokrati tar till odemokratiska medel. Kan man inte argumentera för sin egen sak ska man inte attackera andras, om än dåliga, argument.

Det känns väldigt märkligt att SD får Säposkydd p.g.a. hotbilden. Om hotbilden inte är extremhögern... Fundera lite på det.

Även om jag inte på något sätt, i någon aspekt, delar SD:s politik mer än att jag skulle älska Ohly och likmaskar (varken älskar eller hatar - de har fått sig en uppgift tilldelad), så måste vi fortsätta arbeta för respekt*, åsiktsfrihet och en demokratiskt anda. Kanske Åkesson borde börja skandera "I'm here, I'm queer, get used to it"? För de är här. Tillräckligt många människor ville ha in dem i riksdag, landstings-/region- och kommunfullmäktige. Bemöt dem på ett demokratiskt sätt med sakargument för egen sak, inte svaga argument emot. Låt er inte provoceras till att sänka er till osakliga påhopp. Tyvärr tror jag att vi också kommer att få se en del fysiskt våld - varför är annars Säpo inkopplade?

* Respektera även meningsskiljaktigheter. Själv kanske jag inte låter så respektfull, utan kan anses raljerar. Men jag har en åsikt som är mer än "protestera för protestens skull".

PS! Något jag skrev på Facebook i natt:
Åh, Gud! *yrvaken* Drömde att jag arbetade för SD som rådgivare med damage control där jag försökte lära dem grundläggande demokrati utan större framgång där jag till sist var så arg att jag skrek. Vaknade av huvudvärk.

SD har blivit mångas huvudvärk.

Dagen efter - valanalysen

September 20th, 2010

Varf?r v?grade Ohly g? in i sminklogen under g?rdagskv?llens valvaka i SVT bara f?r att ?kesson var d?r? Kommunister och nazister gjorde ju gemensam sak och samarbetade under Andra v?rldskriget d? de b?da hade m?let att utrota judar. De har en gemensam grund att st? p? - brottet mot m?nskliga r?ttigheter. Skulle det p? n?got s?tt ha f?r?ndrats?

Sj?lvklart vill inte Sahlin avg? som partiordf?rande - hon har fortfarande en chans att bli statsminister om det blir nyval p.g.a. den politiska r?ra som uppst?tt. S? snopet det skulle vara om hon d? avgick ett par veckor f?r tidigt. Partikamraterna ute i landet f?respr?kar en avg?ng, men hon kl?nger sig envist fast. Kanske f?r att opinionen v?nt i slutet av valspurten och hon har segervittring fortfarande. Men ?r hon enda belastningen f?r partiet? ?r inte Ohly en st?rre belastning?

Spr?kr?ren ?r lite v?l arroganta i sina uttalanden om att inte st?dja Alliansen f?r att skapa enighet i riksdagen. Trots allt s? ?r Milj?partiet ett mittenparti som inte v?ljer ett block framf?r det andra ute i landet. Spr?kr?ren ?r ganska ensamma om att s? kategoriskt s?ga nej till ett samarbete. De ?r sprungna ur h?gern men har f?r vana att s?ka samarbete med de som har n?got att erbjuda i form av inflytande och makt. S? fr?gan ?r hur l?nge de officiellt s?ger nej. Om Wetterstrand g?r in i Alliansen blir hon per automatik vice statsminister vilket m?ste sm?lla h?gre ?n ett spr?kr?r, vilket ?r en titel hon snart f?rlorar. Som vice statsminister har hon en makttitel i fyra ?r.

De ?r lite konstiga i den r?dgr?na r?ran. Tanke och logik ?r n?got som inte fastnar p? dem ens om man kastade det p? dem.

Jag finner det intressant, denna parlamentariska r?ra som uppst?tt. Hur de (Allians och r?dgr?na) ?n v?nder arslet s? har de SD d?r som verkar vilja penetrera s? m?nga rumpor som m?jligt. Trots allt s? har ju alla de etablerade partierna stulit SD:s sakfr?gor och gjort dem till sina egna, enligt ?kesson i sitt tal i g?r. Mytoman?

N?r Alliansen gick in i tv-studion sent i natt s?g det lite roligt ut. De var alla s? sk?ggiga och orakade. Dagen m?ste ha varit l?ng. Ja, utom f?r Olofsson. Hon var inte mer sk?ggig ?n vanligt.

Kunskapsbristen

September 19th, 2010

Min politiska övertygelse har stärkts av mina universitetsstudier. Åtminstone då det gäller hälso- och sjukvård. Osakliga argument, utan förankring i kunskap, har framförts om det hemska med privata vårdinrättningar samt att man har målet vård på lika villkor. Det man glömmer är att oavsett driftsform så är det landstingspolitikerna som bestämmer innehållet i vården. Det man också gärna glömmer är hälso- och sjukvårdslagen som säger att vård ska vara på lika villkor och att den som mest behöver den ska få den först, oavsett var i landet man bor (förtydliganden finns i förarbetet till lagen). Vidare är marknadskrafter med företagens väl och ve det viktigaste vi har för att nå en hög BNP och därmed välfärd. Av denna anledning kan jag inte förstå motståndarnas tankebanor.

Efter 25 år av politiskt intresse med särskilt ett parti i fokus, funderar jag nu på att även bli stödmedlem genom att betala in medlemsavgift.

Nöjd och belåten

September 18th, 2010

S? h?r dagen f?re valdagen gjorde jag ett valtest: kompassen.

Imponerande. Mina ?sikter i ?vrigt har jag formulerat i diverse andras bloggkommentarer, s? jag g?r inte in n?rmare p? det. Men jag kan s?ga tv? saker som sammanfattning av nuvarande regeringspolitiken.

1. Tack f?r att jag fick m?jligheten att studera p? min fritid! Det var tidigare inte till?tet. Trots mina protester tv?ngspensionerades jag 25 % och avsade mig d?rmed r?tten till en fritid som innebar annat ?n s?ngliggande. Mina dunster med F?rs?kringskassan har varit m?nga och l?ngdragna p.g.a. detta. F?rst tv?ngspensionerar man mig, sedan f?rbjuder man mig att ha en fritid. Dock vann jag tv? ronder mot FK. De ville tv?ngspensionerat mig 50 % men jag totalv?grade. De ville sedan dra in pensionen n?r jag gick en utbildning betalad av arbetsgivaren, vilket jag ocks? kom undan med gult kort. Problemet var att arbetsgivaren betalade utbildningen men jag fick inte studera p? arbetstid (en dag i veckan under ett ?r). Detta var n?got jag inte var ensam om - fler fick utbildningen betald men inte under arbetstid. FK:s gula kort innebar att om jag en g?ng till f?rs?kt g?ra n?got p? min fritid s? skulle min f?rtidspensionering f?rsvinna f?r alltid. Kanske bra p? ett s?tt d? jag ?r emot f?rtidspensionering, men arbetsgivaren anser inte att jag ska arbeta 100 % och d? hade alternativet varit upps?gning. N?, men nu har nuvarande regering ?ndrat p? regelverket och FK har inte l?ngre n?got emot att jag har en fritid och naturligtvis passar jag p? att efter f?rm?ga och ork l?sa p? h?gskola. En dr?m som jag alltid haft och som nu ?r legitim.

2. Det l?nar sig verkligen att arbeta! En 75 % l?n p? ett d?ligt betalt arbete har pl?tsligt gett mig s? mycket mer rent ekonomiskt. Jag ?r inte av ?sikten att man solidariskt ska betala h?ga skatter f?r att finansiera precis alla aspekter i ett samh?lles v?lf?rd. Det begr?nsar folks vilja och m?jligheter. D? det ocks? blir en form av monopol s? pressas inga priser utan skatterna verkar aldrig r?cka till n?gonting. Man biter sig sj?lv i svansen.

Det pratas mycket om att allt blivit s?mre, men det ?r en ?sikt som f?rgas mer av politisk hemvist ?n reella kunskaper. S?mre f?r handikappade, f?rtidspensionerade, stupstock, ingen sjukf?rs?kring, inga alternativa inkomster i form av f?rs?kringar och s? vidare. L?t mig d? s?ga att jag till h?r gruppen som p?st?s ha f?tt det s? fruktansv?rt hemskt. Och jag kan genom erfarenhet dementera precis allting. Det har blivit b?ttre. Jag har aldrig haft det s? h?r bra, och d? inte enbart rent ekonomiskt (plus 4-6 000 kr/m?nad - netto). Den st?rsta vinningen ?r den f?r?ndrade sjukf?rs?kringen.

Jag kan dock inte f?rklara hur jag kunde f? s? h?g stapel f?r SD. F?rmodligen p.g.a. att jag tyckte vissa fr?gor i unders?kningen var "d?ligt f?rslag". Inte s? att jag sympatiserar med fr?gest?llningarna, men det var mitt enda s?tt att s?ga "?ven i en demokrati har man ?siktsfrihet inom givna ramar och ska inte f?rbjuda s?dant som ?r odemokratiskt".

Hm. Jag orkar inte korrekturl?sa det jag skrivit. D?r ?r s?kert b?de stav- och syftningsfel. Get over it.

Musikmedia

August 8th, 2010

Bloggtext f?r fem ?r sedan:

F?r f?rsta g?ngen har jag testat att ladda ner en l?t fr?n cdon.com. Jag ?r inte imponerad. Mot betalning har jag f?tt en l?t med knaster, som det i filens egenskaper st?r att det ?r sp?r 2 och i b?rjan av l?ten finns en bit av sp?r 1. ?r det seri?st? Ska man betala f?r s?dan skit? F?rsta och sista g?ngen.

Det k?nns som om den tekniska utvecklingen g?r snabbt fram?t. CD-skivan fick en kort storhetstid under knappt 20 ?r. Jag s?g att LP-skivan dock fortfarande lever och m?r bra, men att CD-skivan inte m?r n?got vidare. Den enda reklam jag numera ser kring musik p? CD, ?r fr?n Statoil. Hemska samlingar av diverse "musik".

F?r tv? ?r sedan b?rjade jag ladda ner rej?lt med musik via iTunes till min iPod. Till och med det k?nns lite f?rlegat nu och det ?r Spotifys fel. Eller, Spotify ?r kanon! Det jag inser ?r att (?tminstone) jag konsumerar musik. D?remot varken vill eller beh?ver jag ?ga musiken jag lyssnar till. Det ?r som radio, men med total kontroll ?ver vad jag lyssnar p? och n?r. Det sorgliga ?r all den musik jag faktiskt ?ger. I form av LP, CD, kassetter och ljudfiler som jag betalat f?r. Jag ?ger produkterna men till ingen nytta d? jag ?r konsument. Jag f?rbrukar musik och g?r vidare. Inte ser jag n?got behov av att ta fram mina gamla LP, CD-kassetter och ljudfiler.

Vill jag betala f?r musik? Nej. Anser jag att musikerna ska ha betalt f?r det jag f?rbrukar? Ja. Men i min v?rld r?cker det om de genom reklamint?kterna (via Spotify) och konserter f?r det att g? runt ekonomiskt. F?rmodligen kan detta anses vara arrogant av mig. Samtidigt ?r detta musikbranschens enda ?verlevnadsm?jlighet, f?r fler ?n jag besitter denna arrogans. Vill man inte betala i reda pengar s? ?r alternativet illegal nedladdning.

Fr?gan ?r vad som kommer efter Spotify? Jag kunde inte f?r n?gra ?r sedan f?ruts?ga Spotifys uppkomst. Musikbranschen kan aldrig g? tillbaka till det som varit utan att det uppst?r ett behov som v?xt fram genom en attitydsf?r?ndring hos konsumenterna. Det finner jag inte troligt.

Litte till

July 12th, 2010

Natten blev kortare än planerat. Jag somnade runt midnatt men blev väckt kl. 2.30 och kunde sedan inte somna om innan arbetsdagen började.

Vad hände kl. 2.30? Jo, en crash and grab i butiken under mig. Kras och klirr av fönsterrutor. En stulen bil fanns med i bilden och som körde på fälgarna (hördes det som). Jag såg inte eländet men hörde det desto mer. Därefter skulle man kunna tro att det blev lugnt och tyst igen, men nä. Efter en halvtimme kom någon för att plocka bort resterande glassplitter (klirr-klirr-kras). Dessutom pratade de samtidigt som de sågade till brädor med handsåg, bräda för bräda, som sedan spikades för det saknade fönstret. När de var färdiga var det dags för mig att göra mig redo inför arbetsdagen.

Det jag inte kan förstå är varför man rånar ett parfymeri. I butikerna bredvis finns 1) fotoaffär, 2) tobaksaffär, 3) ostaffär (osten är dyr och säkert värdefull), 4, väskaffär (massor av läder) och en 5) klockaffär. Vad tusan skulle de med parfymer till? Jag kan förstå att de hoppade över frisören och fiket, men parfym?!

Dagen har känts lite seg efter detta tidiga uppvaknande, men jag hann ändå trimma mitt Littorinskägg. Jag måste ju sympatisera med en man som utses till förövare för påstådda sexköp. Kvinnan däremot påstås vara ett offer trots att hon sålt sex. Det är lika moraliskt förkastligt (om man nu ska se på det som något omoraliskt, det är snarare en politisk åskådning än en moralisk). Oavsett vem som sitter inne med sanningen, så tycker jag att det hela är märkligt. Media gör kvinnan till den goda och mannen till den onde. Rent politiskt tycker jag inte att detta ska ha någon inverkan, för om (big if, får väl se vad han själv säger) då Sven Otto inte var statsråd vid det påstådda sexköpet, det är preskriberat och han har avgått. Jag ser ingen poäng i att gräva i det här. Tyvärr håller väl inte Aftonbladet, och övrig media som hänger på, med.

Återhållsamhet är en dygd

June 11th, 2010

Ibland funderar jag på att skriva mitt fullständiga namn här. De flesta vet vad jag heter och hur de kommer i kontakt med mig (hemadress, telefon). Samtidigt har jag dragit mig för det utan att klart vara medveten om varför. Det har varit mer känsla än tanke.

För drygt tio år sedan hade jag här problem med en stalker som fann ut hur man fick tag i mig i verkligheten, långt från nätet. Trevlig-url blev mardröms-irl. Ändå känns detta ganska passerat samtidigt som jag blivit äldre och mindre rädd och feg. Visst kan det kännas lite otäckt med att inte veta vem som läser min blogg eller vad de kan tänkas ta sig till. Men jag kan (förhoppningsvis) handskas med det.

I går kom jag dock till insikt om varför jag inte bör namnge mig själv här. Varför jag inte behöver underlätta genom att ge den typen av information. Det var då jag skickade handlingar till en patient som jag insåg att mitt namn stod i klartext. Skulle de få för sig att googla mitt namn så behöver inte den här sidan poppa upp. Här försöker jag vara personlig och har alla gånger inte spärrar i det jag skriver. Det handlar helt enkelt om att jag i ett större sammanhang representerar min arbetsgivare genom mitt namn, och det handlar om att inge förtroende och respekt. Gentemot patienter vill jag inte misskreditera min arbetsgivare genom vem jag är som privatperson. Som jag ser det står patienter ofta i beroendeställning till sjukvården, och de behöver känna förtroende för att de behandlas med respekt och hänsyn. Av den anledningen vill jag inte skapa oro eller misstänksamhet. Det hanlar alltså inte om relationen mellan mig och arbetsgivaren, utan om förtroendet mellan patienten och vårdinrättningen där jag inte vill bli en kil som skapar problem i deras relation.

Låter detta logiskt och acceptabelt? Jag försöker visa hänsyn gentemot flera parter.

Ibland diskuteras yttrandefriheten. Med den rättigheten kommer också skyldigheter. Man ska inte i alla lägen framhålla sin rättighet till att säga och tycka vad man vill om det kan skada någon. Vi har också rättigheten att undanhålla offentligheten vad vi tycker. Ibland är det också en skyldighet. Det kallas respekt. Förutom att detta stämmer in på ovan så anser jag att de med "konstnärlig frihet" också borde tänka på det. Några som verkligen inte tänkt är Mr Rondellhund och Mr Cancersvulst. Lagliga rättigheter står inte över moraliska skyldigheter. Det är dessutom våra lagars intention. Sunt förnuft är inte lagstadgat då man förutsätts ha sunt förnuft.

Representativt

May 10th, 2010

Nu förstår jag varför arbetssökande inte får några tjänster via arbetsförmedlingen. Med tanke på vad de har på sin hemsida.

Inmutning

December 26th, 2009

Officiellt tillhör jag andra generationens invandrare då en förälder är född i annat land än Sverige. Känner jag mig då som invandrare i andra led? Nej, knappast. Jag är en produkt av invandring, men så tänker jag inte. Kanske jag inte tänker på det alls eftersom jag inte möter andras reaktioner i form av att jag skulle vara invandrare med icke-ariskt utseende. Och nämnar jag Finland så förstår ingen det där med invandring från annat land. Finland är inget annat land enligt många. Som grannland där vi för ett par hundra år sedan var en nation, ses det inte som "vi" eller "dem". Finlands sak, är vår sak - och allt det där. Tror jag. Men ändå så kan man inte komma ifrån att jag faktiskt tillhör andra generationens invandrare definitionsmässigt.

Därför var det en märklig undersökning man kunde läsa i dag. Majoritet positiv till invandring. Även om jag känner mig svensk, som infödd sådan, så börjar jag fundera över undersökningens resultat. Ja, frågeställningen får mig också att fundera.

Har invandringen under de senaste 20 åren i huvudsak varit bra för Sverige?

Eh, vad är det för typ av fråga egentligen? Vi har alltid behövt arbetsinvandring. Det tråkiga är bara att vi inte förmår utnyttja kompetensen i form av akademiskt utbildade människor. De får skitjobben. I en lågkonjunktur är inte ens det tillgängligt. Många trakaseras p.g.a. religionstillhörighet. De som gör skit för invandrare är sådana som jag - infödda svenskar. Naturligtvis kan man ifrågasätta mycket kring hur vi behandlar nysvenskarna. Vi kan till och med ifrågasätta omfattningen av invandring. Någonstans möts väl här samhällsansvar och politik, vilket man också kan ifrågasätta huruvida vem som har ansvar, makt och möjlighet.

Precis som undersökningen visade så svarar jag också ja på frågan. I huvudsak, ja. Det som inte varit bra rör inte själva invandringen utan allt det där runt omkring, den svenska byråkratin, den svenska trångsyntheten, den svenska rädslan. Fokuserar man på invandringen så har den varit bra. Vi har fått arbetskraft. Vi har tagit hand om flyktingar och krigsoffer. Vi har blivit mångkulturella och fått nya och berikande möten i vardagen. Men framför allt har vi fått (okej, nu blir jag privat) vänner.

Ja, det anser åtminstone många, förutom de där mest inskränkta och rädda små människorna som verkar växa i antal.

Sverigedemokraternas väljare var mest negativa och 93 procent ansåg att invandringen varit negativ för Sverige.

Hur tror de att Sverige sett ut utan invandringen? På vilket sätt har invandringen varit negativ? Jag har faktiskt aldrig hört några hållbara argument (som inte bygger på inskränkthet och rädsla). Jag tycker att SD är negativa, inte invandringen. Ja, SD har en negativ attityd.

Dagen efter

October 22nd, 2009

F?r att citera g?rdagen:

Jag kommer att f? biverkning i form av feber, v?rk och allm?n influensak?nsla vilket ?r ofarligt om ?n besv?rligt.

Nej, jag fick inte feber v?rk eller allm?n influnsak?nsla. N?r jag tog tempen i g?r kv?ll hade jag 35,9 vilket ?r fullt normalt f?r mig (som jag tidigare sagt fick jag inte l?mna sjukhus n?r jag hade 36,2 d? det s?gs som h?g feber). V?rk ?r v?l kanske annars det jag kommer n?rmast, f?r jag har k?nning av vaccineringen. Dock ?r det mer diffust ?n s?, jag vill kalla det f?r stelhet i muskulaturen. Det vaccinet gjort ?r att det triggat ig?ng mitt immunf?rsvar och jag ?terf?tt n?gra av de tidigare ms-symtom jag haft. Helt okej och sj?lvklart. V?ldigt v?ntat.

Annars har jag mest bara m?tt gn?lliga l?kare i dag som tagit sin spruta tidigare i veckan. De har s? ont i stickarmen. Sj?lv k?nner jag inte av det. Det ?mmar mer i mina l?r d?r jag dagligen s?tter mina ms-sprutor, ?ven om det inte g?r ont.

Nu hoppas jag bara vaccinet har avsedd effekt. Och precis som i g?r tycker jag att man ska influensavaccinet.

Och jag har inte varit s?mre ?n att jag kunnat jobba utan problem i dag.

Samhällsansvarsuppfyllelse

October 21st, 2009

D? var det avklarat.

?tminstone f?r den h?r g?ngen. Om tre veckor ?r det spruta nr 2. Efter ytterligare tre veckor ?r det dags f?r vanliga s?songsvaccinet.

Min inst?llning har inte ?ndrats. Man ska ta vaccin n?r s?dant erbjuds. Jag kommer att f? biverkning i form av feber, v?rk och allm?n influensak?nsla vilket ?r ofarligt om ?n besv?rligt. The real deal ?r s? mycket v?rre och varf?r tro "jag kommer inte att drabbas av nya influensan och f?r jag det s? blir det inte s? farligt"? Och den som tar vaccinet och f?r v?ldigt uttalade biverkningar - hur hade det d? varit med riktig influensa? Trots allt ?r det h?r ett avd?dat virus i vaccinationsform.

N?gra kommentarer jag skrivit p? Facebook i ?mnet:

Sure, baby! Jag m?ste. Tyv?rr l?r jag f? biverkning i form av feber o.s.v. men hellre det ?n sj?lva influensan med tanke p? mina d?liga lungor som knappt klarar en vanlig f?rkylning. Onsdag/torsdag har v?rdcentralerna drop-in f?r v?r ?ldersgrupp och riskgrupp. N?ja, jag ?r riskgrupp p.g.a. mina sprutor som drar ner immunf?rsvaret.

Me and you both. Jag st?ller in min kv?ll p? skolan d? jag vet att jag kommer att f? frossa och feber. Hellre biverkning ?n the real deal i form av influensa. Sj?lv ser jag vaccineringen som ett samh?llsansvar, som att r?sta men viktigare.

Jag gick till v?rdcentralens drop-in, kom till direkt och kunde sedan g? hem. En hel kvart var jag i v?g. Egentligen ska jag vaccineras p? jobbet men v?rdpersonal f?r inte f?rr?n i n?sta vecka och varf?r v?nta? Trots allt tillh?r jag tv? riskgrupper.

Bankande

September 21st, 2009

Med lätt panik stegade jag till banken eftersom jag har en räkning jag behöver betala omgående. Nej, det är inte interneträkningen, utan kåravgiften för att få ut betyg från universitetet.

Till min stora förvåning går det inte att betala räkningar på banken!? För det första var jag inte kund, och för det andra så hantera man inte kontanter. I min enfald trodde jag att man kunde gå in banken med sin bankgiroblankett och kasta upp kontanter på disken. Oh, nä!

Då är min fråga - varför fysiska banker om man inte kan hantera kontanta pengar där? Då räcker det ju med en telefon- och internetbank. Och nämnda bank hade inte någon underrubrik typ "fastighetsförmedling" eller nåt sånt. Har denna bank ett existensberättigande? Egentligen? Om man inte har en traditionell kassa... För vem var denna bank egentligen? Och varför får de kalla sig bank?

Nemesis

September 20th, 2009

Fortfarande är det så att jag avskyr källsortering. Och än värre är det att se hur andra källsorterar, eller hur soprummet ser ut. Mitt blodtryck höjs varje gång bara man säger "sopa".

1. Kartong
Varför fyller man kärlet så att innehållet hamnar utanför? Och varför är där mer wellpapp än kartong i kärlet? Wellpapp har två egna kärl som i princip var tomma.

2. Kartong II
Det går inte att skylla på att kartongkärlet var fullt, för bredvid stod ännu ett kärl avsett för kartong och som inte var fylld till hälften. Av någon anledning har man kastat ner en ballong som sticker upp. Vad är likheten mellan kartong och ballong?

3. Brännbart restavfall
De klassiska soppåsarna som genom källsortering ska minskas till det minimala. Här slänger de flesta trots källsortering varför antalet kärl på ett år utökats från ett till sex. Frågan är varför man fyller på i ett kärl så locket inte går igen. Övriga fem kärl var tomma.

4. Miljöfarligt
Tre små hinkar med miljöfarligt avfall. På golvet ligger ett flingpaket med en tidning och gasflaska. Tydligen var det svårt att dela på de olika beståndsdelarna som man själv satt ihop, varför det naturligtvis lades på golvet.

Hopplöst och meningslöst. Samt väldigt irriterande. I ärlighetens namn är jag nog mer irriterad över soprummets tillkomst. I lokalen var det tidigare förråd av typen källarförråd till de boende. I dag ligger det i ett annat hus källare. Med tanke på att detta är ett hus för fysiska funktionshinder är det anmärkningsvärt. Särskilt som det inte finns hiss till källaren i huset där förråden hamnat. När jag påtalat bristen av logik har jag fått höra av bostadsvärden att "kan man inte ta sig ner till källarförrådet har man inget behov av förrådet". Que?

1. Inför sopnedkasten igen!
Inte ens över tid kan man få 150 familjer att källsortera.

2. Återinför förråd på markplan!
Tydligen är miljötänkande (som inte fungerar) vikigare än tillgänglighet till de utrymmen man betalar för genom hyra i ett bostadsbestånd riktat till fysiska funktionshinder.

Autoimmuna sjukdomar kontra Pandemrix H1N1

September 12th, 2009

I torsdags blev det klart mellan Läkemedelsverket och Socialstyrelsen kring om jag ska få ta influensavaccinet Pandemrix H1N1*. Ja, de har väl inte diskuterat mig som person, men om det är lämpligt att ta vid autoimmuna sjukdomar (som multipel skleros).

Kontentan är att det naturligtvis finns en viss risk att grundsjukdomen förvärras av vaccinet, men riskerna med nya influensan överstiger den minimala risken för grundsjukdomen. Tja, man kan alltid hoppas. Det är så mycket värre att få komplikationer till följd av att inte ta influensavaccinet, att jag hellre tar risken att bli sämre i min ms. Det är ett enkelt beslut från min sida och det hade kvittat vad Läkemedelsverket hade kommit fram till. Så fort jag hörde om hur svår influensan är mot oss med kroniska sjukdomar fanns det inte utrymme till att ens tveka. Nu hoppas jag bara att alla friska personer också tar vaccinet då det ändå föreligger en risk att smittas då man inte kan säga att jag får fullgott skydd av vaccinet. Egentligen tycker jag att det är var och ens skyldighet att verkligen ta vaccinet. Inte bara för oss som inte vill bli smittade, men även för egen del. Hur många skulle inte ångra sig om de fick svåra komplikationer? Dödligheten är låg (än så länge) och nu vid första toppen, men influensan kommer tillbaka till våren i större omfattning.

Men just detta att själv undvika svår sjukdom tyder på intelligens, där man inte blundar för farorna. Jag har hört många säga att det är rena hysterin och skrämselpropagandan i massmedia vilket jag inte märkt något av. Det enda jag gjort är att läsa de offentliga myndigheternas information och fakta. Jag har aldrig känt något behov av att läsa massmedias rapporter. Kanske man också ser på det annorlunda när man arbetar inom vården, för där ser man verkligen konsekvenser och svårt lidande. Och vad är väl ett par sprutor om det kan förhindra plågsamheter oavsett om det handlar om en egen simpel sjukskrivning eller nära anhörigs död där man varit smittobäraren?

En annan sak. Det pratas om att vaccinet inte är testat. Så vad? Säsongsinfluensernas vaccin brukar också ges i blindo efter godkännande. Så jag tror inte på biverkningar. Att framställa vaccin görs inte på en höft.

* Pandemrix finns i många utföranden, senaste versionen var för H5N1 (fågelinfluensan).

Fortsättningen

August 20th, 2009

Mitt klagomål gick hem. Min doktors chef ringde hem till mig.

Instämmer! Du har helt rätt. Så får det inte gå till.

En upprättelse som kanske inte hjälper mig här och nu, men kanske för alla patienter i min situation vad gäller framtiden? Vi ska inte hänvisas till akutmottagningen eller vänta i evighet på bedömning/åtgärd vid akut insjuknande.

Bakgrunden till ovan skrev jag om i går.

Transcendens

July 7th, 2009

Precis så gjorde jag en sökning i min egen blogg efter ordet transandet, men fick inte upp några resultat. Jag trodde att jag skrivit om transandet. Eftersom jag inte gjorde det får jag väl göra det nu.

Mina erfarenheter av att transa. Nej, nu uttryckte jag mig fel. Vi tar det från början.

I går läste jag på SVT-Text om att vi i Sverige kan bli först i EU med införandet av homo-äldreboende. Min första reaktion och tanke var att det är ett utmärkt bra förslag.

För det första: Vi har särskilda äldreboenden för bl.a. finskspråkiga personer. Äldre tappar nya språket (svenska that is) när demensen kommer. Många i landet är ursprungligen just finsktalande. Jag har för mig att det finns avdelningar också för andra språk och där behovet troligtvist är stort om inte anhörigvården varit så stor för andra kulturer.

För det andra: Homo-, bi- och transpersoner är marginaliserade i vårt samhälle trots alla lagar som tillkommit för att ge alla människor lika värde. Fortfarande är det så inom vården (I should know) att homosexuella inte räknas som närmast anhörig även om de är sambo/ingått äktenskap. Synen är skev och jag kan väl bara förklara det som (främst) generationsbundet.

På SVT-Text fanns en fördjupningssida gällande HBT-samhällets utveckling historiemässigt. Som att Socialstyrelsen tog bort begreppet homosexuell som en klinisk sjukdom. Men en sak störde mig – man nämnde inte att man nu också tagit bort transvestism som sjukdomsbegrepp. Och detta var något jag trodde mig ha skrivit om tidigare (därav söktermen trans). För det hela är ett missförstånd. Transvetism har aldrig varit ett sjukdomsbegrepp. Det har däremot varit ”en faktor av betydelse” (inom begreppet "psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar*) om man till exempel sökt vård p.g.a. en sjukdom som kan härledas till transvetism. Som vid en depression, vilket är ett sjukdomstillstånd. För att visa att depressionen beror på någonting har man också lagt till transvestism för att visa orsak och verkan. Inte att man blir deprimerad av att vara transvestit, men man kanske blir utstött av sin omgivning p.g.a. det, som i sin tur leder till en djup depression. Nu har Socialstyrelsen tagit bort en viktig del av beskrivningen kring ett förlopp vilket gör det svårt att uttala sig om varför en viss person lider av en depression. Missförståndet ligger i att den berömda lobbyverksamheten inte varit införstådda med syfte, samt att Socialstyrelsen var vek. Regelverket är internationellt, så det är märkligt hur en generaldirektör kan ta ett enhälligt beslut utan att lyssna till den juridiska expertis som faktiskt opponerade sig inom myndigheten. Det är detta som gör mig upprörd. Och att juristen fick sparken. (Allt detta har stått i Dagens medicin, förra året?).

För att återgå till homo-äldreboenden. Jag hoppas det blir verklighet. I min värld är det ett bevis på samhällets tillstånd. Icke fördömande. Accepterande. Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

* Ingen har någonsin påstått att transvestism är en sjukdom bara för att tillståndet finns under detta kapitel i klassificeringen. Hit hör också om man är beroende av kaffe. En otroligt viktig faktor för att beskriva riskfaktorer för andra sjukdomar. Eller om man intoxikerar sig på koffein (kan man säkert).

Tillägg: Ovan är en omskrivning av ursprunglig text då jag uppmärksammades på att jag blandat ihop begrepp. Det blir så när man inte tänker till ordentligt, hastar, missar faktakontrollen. Och tror sig minnas rätt efter ett år. Fel av mig. Sorry.

Det som uteslöts ur den svenska versionen (med omedelbar verkan någon gång förra året) av den internationella klassificeringen var:

  • Transvestism med dubbla roller
  • Könsidentitetsstörning i barndomen
  • Fetischism
  • Fetischistisk transvestism
  • Sadomasochism
  • Multipla störningar av sexuell preferens

Till mitt försvar

June 16th, 2009

Om detta har jag skrivit tidigare. Nu råkade det bli aktuellt i dag igen via medias rapportering. Samt att jag raderat mitt bloggarkiv för 1999-2007.

Jag har aldrig gjort lumpen. I dag kan många svenska män säga det, men kanske inte de av min årgång. I kanske fem år innan jag mönstrade våndades jag väldigt över detta med lumpen. Skulle jag inte få vapenfri tjänst skulle jag helt vapenvägra med fängelse som följd. Vad som helst, men inte göra vapentjänstgöring. Jag var med i Svenska freds och kände andra som gjort vapenfri tjänst, så jag hade stöd. Men jag mådde dåligt av att veta att jag skulle mönstra och eventuellt tvingas lumpen.

Egentligen våndades jag i onödan. Men kanske hellre det än om jag vetat vad som skulle komma.

Jo, jag mönstrade. I april 1988. Också detta var något jag inte ville, men var tvungen. Jag var på helspänn även om det inte var så illa när jag väl var där. Två dagar skulle jag vara där. Det började med någon form av intelligenstest där man skulle besvara frågor skriftligen. I pauserna visades MTV, första gången för min del som varken hade satellit eller kabel.

Det gick bra fram tills läkrens fysiska undersökning. Det var precis innan jag skulle kliva på testcyklingen. Det var då de upptäckte knölen i testikeln. Remiss skickades akut till sjukhuset och jag skickades hem. Mönstringen var avbruten, efter en halv dag.

Jag kom ganska snart till kirurgen som beslutade för att operera mig, vilket gjordes. Ett par dagar efter att mormor dött hemma hos oss på ett kalas. Om knölen var god- eller elakartad visste man inte vid operationstillfället.

En månad senare gick jag ut gymnasiet, fick komplikationer till operationen, gick ner 40 kg, började jobba, mina föräldrar separerade, jag flyttade hemifrån, började gå upp i vikt igen. Ett kaosartat år som inleddes med mönstringen. Därför blev jag lite förvånad över att ett år efter den avbrutna mönstringen bli kallad tillbaka. Jag skulle göra om mönstringen. Dock skulle jag först prata med en psykolog. Som skickade hem mig direkt och sa att jag inte skulle göra lumpen. Jag var frikallad. Förmodligen p.g.a. att jag hade för mycket kaos i mitt liv. Jag var oförberedd på detta, trodde att jag skulle mönstra mina två dagar och åter behöva kämpa för vapenfri tjänst eller vapenvägra. Men det kändes skönt att slippa, jag hade som sagt andra problem att tampas med.

Däremot vet jag fortfarande inte vilken den officiella grunden till att frikalla mig var. Tjugo år har gått men jag vet faktiskt inte om det kanske handlade om att neddragningarna inom militären, om mitt kaosartade liv eller att jag inte var i gott fysiskt skick.

Och jo, jag fick också med tiden ett brev från sjukhuset där knölen diagnostiserats. Dock – det dröjde tio år innan jag öppnade brevet. Det kunde slutat illa med tanke på att där kanske fanns något elakartat där jag själv också skulle ta kontakt med vården som glömt mig. Men det var en godartad fettknöl/bråck/tumör (svårt att avgöra – min tolkning efter att jag lärt mig medicinsk terminologi). Och jag vet vad som utlöste knöltillväxten. Tre år tidigare hade jag voltat med cykeln och ramen hade träffat lite smärtsamt.

Och kirurgen som opererade mig. En gång i tiden Sveriges bästa kirurg på könsoperationer från man till kvinna. Jag är fortfarande man. Jag lova. Och båda testiklarna har jag på plats.

Så vad ville jag ha sagt med denna utläggning? Jo, allmän värnplikt avskaffas nu efter ett riksdagsbeslut i dag. Det är jag väldigt glad för. Tvång är något jag är allergisk mot. Hellre ett professionellt insatsförsvar, hur nu det ska se ut. Förhoppningsvis kan man då sålla bättre bland sökande. Både för att bli av med de labila främlingsfientliga personerna, men också då frivillig basis ger bättre engagemang. Det blir kostnadseffektivt, hoppas jag. Men jag lägger ingen värdering i om försvaret behöver mer eller mindre pengar. Trots allt är jag vapenvägrare in heart and soul.

Besvärligt

June 10th, 2009

De två senaste nätterna har jag sovit max sju timmar. Totalt, tillsammans. Jag har nämligen väldigt magont. Först nu, efter någon dag, har jag förstått vad det är. Ms-smärta, ytlig, på huden, fast egentligen hjärnans misstolkning p.g.a. dåliga nervimpulser.

Benen är också konstiga. Tunga som bly, kan inte lyfta dem. Ändå känns det som om de var fyllda av helium på väg att sväva upp i det blå. Motsägelsefullt? Nej, inte när det kommer till ms. Känselförnimmelserna spökar.

Så här blir det alltid när det är för vamt ute. Ja, det är +15 men det räcker. De symtom jag får yttrar sig inte likadant år efter år, de varierar men har några saker gemensamt: neurogen smärta, domningar, känselbortfall. Jobbigt är det bara när det hindrar mig i mitt dagliga utförande. Det stör min koncentration. Allt som oftast, med andra ord. Plågsamt är det inte, bara störande och obehagligt. Men jag vet ju vad det är, så då anpassar jag mig trots allt till det. Till en viss grad.

Såg i tidningen i dag att man funderade på att ta bort dyra läkemedel för vissa patientgrupper (som dit jag hör). Ganska märkligt när man inom vården går ut med något sådant här och påstår att pengarna tas från verksamheternas budget. Mig veterligen så betalas sjukvård och läkemedel av skattepengar och statsbidrag. Det är inte verksamheternas pengar. De kan heller inte exkludera behandlingar p.g.a. kostsamhet då hälsotillstånd ska avgöra behandling. Detta är en politisk fråga om prioriteringar. Visst, ekonomin är begränsad och ska räcka till mycket. Vill man ha mer pengar inom vården så kanske man ska börja med att avgiftsbelägga läkarbesök för barn? Som exempel.

Det är lågt när vården går ut och försöker skapa opinion genom att stressa patientgrupper som i sin tur ska beklaga sig hos styrande. Man går omvägar över de som man ska vårda.

Fortsatta universitetsstudier i höst?

June 6th, 2009

Det har gått två år sedan jag och en kollega skrev vår uppsats* på högskolan. Frågan är om det blir en fortsättning till hösten. Jag sökte ht07 och kom in, men fick tacka nej då FK inte tillät studier för någon som har 25 % förtidspension. Jag sökte ht08 och kom in, men fick tacka nej då FK inte tillät studier. Japp, på grund av förtidspensionen. Nu har jag sökt ht09 och kommer förmodligen inte in trots att FK nu tillåter studier vid förtidspension. Men jag vill verkligen studera. Jag börjar bli gammal och studierna är på cirka fem år (halvfart). Det finns inte en plan B.

Jag älskar Cristina Husmark Pehrsson som möjliggör det för förtidspensionärer att leva ett socialt liv med möjlighet till kompetensförhöjning. Dessutom har hon lovat** att en eventuell ny regering*** i framtiden inte kommer att återgå till det gamla regelverket. Så börjar jag studera är jag tacksam om jag får möjlighet att slutföra och inte avbryta mitt under pågående utbildning.

* Omslagsbild på uppsatsen:

** Jag var på ett informationsmöte med henne i höstas.

*** God forbid!

Föga nytt

May 23rd, 2009

Okej, jag gjorde också DN:s EU-valtest.

Märkligt nog får jag alltid upp samma oavsett om det rör sig om riksdagsval 2006 eller EU-val 2009. Förmodligen har jag mina åsikter ganska glasklara. Ingen överraskning här inte.

Miljötänkande

March 29th, 2009

Självklart släckte jag inte några lampor i går kväll. Med tanke på att jag är motståndare till att sortera sopor eller handla ekologiskt så följer jag min egen linje och mitt eget resonemang.

För det första. Syftet med att släcka ner. Medvetengöra politiker att arbeta mot vidare global uppvärmning. På vilket vis sätter en släckt lampa press på politiker och andra i FN? De förlorar inget ekonomiskt på att vi indirekt sparar på el. Och de är väl medvetna om global uppvärmning, att det finns, att det behöver åtgärdas och att majoriteten (???) av jordens befolkning anser detta. Meningslöst jippo.

För det andra. Detta jippo har ett helt annat syfte än det jag angav ovan. Syftet är att utnyttja människors dåliga samvete. Och många tror att de gör en insats som har betydelse och mår genast bättre. En pseudoåtgärd. En konsekvens blir också att många tror att de inte behöver engagera sig mer än så här. Det finns bättre sätt att påverka och inverka, även om jag personligen tar ett steg bakåt och vägrar beblanda mig i detta.

Jag ömkar alla som nappade på det meningslösa jippot i går. De har säkert argument som jag inte kan bemöta av den enkla anledning att det är känsloargument. Sånt kan man inte bemöta, för det innebär inte en dialog.

Tja. Nu sparar vi ju på miljö och energi p.g.a. sommartiden. Om man gillar illusioner. Kanske vi gjorde det för 30 år sedan när vi införde sommartid, men vårt samhälle ser annorlunda ut i dag. Numera har vi hur mycket elektronik som helst som står i stand by-läge om vi nu inte använder det mer aktivt dygnets alla timmar.

Men nu ska jag göra något miljövänligt. Betala räkningarna via dator. Elförbrukningen är där ju, men jag skriver inte en massa lapppar som ska skicka i väg och jag har en del e-fakturer. Jag är inte medvetet miljövänlig. Det är en bekvämlighetsfråga. Och det är väl det perspektivet man får ha om och när man ska göra förbättringar i miljöarbetet - se till att alternativet är bekvämare och miljövänligt.

Darrig dag

March 7th, 2009

Det var betydligt jobbigare än jag trodde. Att återgå till tjänsten jag inte varit på de senaste fyra åren. Det jobbiga bestod i att jag inte suttit på nästan hela dagen. Min lekamen är inte längre avsedd för rörelse. Omtöcknad och trött. För att inte somna och missa Andra chansen har jag redan satt igång med kvällsmat, trots att klockan inte ens är fem. Jag har sena matvanor - men inte i dag.

Väldigt sällan skriver jag om sådant medier eller andra bloggar tagit upp. Det betyder inte att jag är utan åsikter eller inte följer surret. Till exempel detta med läkarens som åklagaren utreder för barmhärtighetsmord. Jag förstår inte. Med de fakta media erhållit så här långt ser jag inget brott begånget. Jag tror inte folk riktigt förstår. Och med det sagt menar jag inte att man mörkar inom sjukvården. Kanske mitt synsätt är mindre komplicerat eftersom jag förstår orsak och verkan ur ett annat perspektiv och med annan erfarenhet. Morfin ska ges frikostligt (inte överdoseras) för att lindra och göra övergången mindre dramatisk vid dödlig sjukdom där inget återstår. Men naturligtvis inte ta livet av någon med hjälp av morfin. Tills andra fakta framkommer så tror jag faktiskt inte att spädbarnet bragts om livet.

Självklarheter

February 9th, 2009

Trots bärbar dator och trådlöst nätverk måste datorn stå på sin plats - på skrivbordet. Om katten själv får bestämma (måste jag lyda) så får det bli så. Det är tydligen inte lika rogivande att ligga vid datorn när den flyger runt i bostaden. På skrivbordet kan hon lugnt vila huvudet på tangentbordet (jag når inte översta tangenterna till vänster då där ligger ett huvud) samtidigt som halogenskrivbordslamporna värmer den frusna, pälsklädda, lekamen.

Okej, jag föredrar också att ha datorn på skrivbordet. Man sitter bättre på riktig kontorsstol samt att jag kan ha bildskärm nr 2 inkopplad.

I dag besökte jag soprummet för första gången i egenskap av källsorterare. Ska dit en runda i morgon också. Men jag reagerade i dag på att jag tyvärr fick rätt. Folk kan inte sortera i rätt kärl trots stora skyltar där det står vad man får och inte får slänga i de olika kärlen. I hårdplast låg plastpåsar och sugrör, sånt som vi i denna kommun sagt går som restavfall/brännbart/deponi. Så hela systemet har fallit redan efter tre dagar.

Jag tycker fortfarande att vi ska betala mer i hyra för att låta allt gå till förbränning då det ger värme och el. Sortera är slöseri med min tid, ställer till med problem då sorteringen inte fungerar plus att man ibland tömmer alla kärl blandat i samma sopbil. Källsorteringen är som jag sagt tidigare en politiskt vision mer än en fungerande realitet för bättre miljö.

Överdrifter

February 5th, 2009

78-åring i Gävle hann bara in i trapphuset - dog i taxiförarens armar

Hemskickad från sjukhuset och dog i trapphuset. Tja. Det är märkligt att man kan lägga en värdering, i det här fallet ett anklagande gentemot sjukhuset, i orsak och verkan. Är man 78 år och sjuklig tror jag inte det har så stor betydelse var man befinner sig. Vilka insatser förväntar sig eller tror man att sjukvården kan göra bara för att man befinner sig på ett sjukhus? Särskilt inte som att man gjorde bedömningen, hälsomässigt och medicinskt, att patienten mådde så pass bra att den kunde åka hem.

Det där med sjuktransport förstår jag heller inte. Det är sällan motiverat om inte ett gravt handikapp föreligger där man inte kan ta sig uppför trappor. Klarar man det med levande stöd behöver man inte en sjuktransport. I och för sig dog nu patienten, men bedömningen före måste kvarstå. Hade det varit en fallolycka med dödlig utgång trots levande stöd, hade det heller inte varit motiverat med sjuktransport.

Men jag förstår anhöriga som förfasar sig. De är i sin fulla rätt att anmäla om de känner så nödvändigt. Men ibland kan man inte förklara saker och tings utgång enbart genom att dra slutsatser utan fakta. Sjukvården behöver inte brista. Det behöver inte vara organisatoriska fel eller politiska beslut som ligger bakom när en 78-åring avlider. Prover och undersökningar kan faktiskt vara normala. Mycket annat kan tillstöta akut fem minuter efter man lämnat sjukhuset.

Självklart kan ett fel ha begåtts, men att media blåser upp det innan saken ens är utredd är ett övertramp. Speciellt när man läser kommentarerna till artikeln. Folk skapar sig en negativ bild utan ifrågasättande. Där är så mycket vi inte vet. Jag förstår inte varför gemene man blir så upprörd. Rikta ilskan mot media för bristfällig information.

Aftonbladet: Skickades hem från sjukhus – dog direkt.

Resursslöseri - mer tid än miljö

February 5th, 2009

I kväll ska jag på stor happening. Mingel med tilltugg plus att man får gratispresenter. Det är invigning och jag har fått en inbjudan.

Här skulle man ju kunna ha en frågetävling kring vad ovan gäller.

A. Dolce & Gabbana öppnar ny butik.
B. Restaurang Sjömagasinet öppnar filial.
C. Återinvigning av biografen Capitol.

Inget svarsalternativ är rätt även om jag så önskat - för alla tre. Nej, vi har fått ett nytt soprum i området då vi ska börja källsortera på riktigt. Med det menar jag att ingen ska behöva gå till någon avlägset placerad återvinningsstation. Allt ska sorteras och lämnas i nya soprummet. Information om hur fås enbart i kväll. Det blir mingel med grannar och sopinstruktörer. Kaffe med pepparkaka bjuds vi på. Sopkärl delas ut, samt annat som jag inte vet just nu.

Så, i dag är sista chansen att slänga sopor på det sätt som Gud avsåg - allt blandat i en soppåse som går till förbränning för att skapa värme i våra frusna hem. Jag känner mig ganska förolämpad över att behöva lägga tid på att sortera sopor när allt ändå blandas i sopbilen* och körs till förbränning. Även om det inte skulle vara så, är det ganska meningslöst när flera hundra familjer ska sortera i samma soprum. Självklart blir det fel där någon förstör genom okunskap eller ointresse. Ska man sortera på allvar anser jag att man får bättre kontroll om typ villaboende sorterar enskilt. Men sopsortering handlar mer om politik än miljömedvetenhet.

Det är dömt att misslyckas i mitt område. Vi har fått fyra broschyrer av bostadsföretaget om källsortering, speciellt framtagna. Och alla är motsägelsefulla och inkonsekventa. Som helhet går det inte att följa uppmaningarna.

Eller är jag bara en kraxande olyckskorp? (Don't think so).

* Det finns speciella sopbilar med olika "fack", jag vet. Det brukar sopföretaget hänvisa till när folk klagar då de ser att allt kastas in i samma fack i bilen. Jag tror alla har rätt samtidigt som fel begås som gör att motivationen för sopsortering dalar. I förra stadsdelen jag bodde i hade vi också källsortering, men där vet jag att allt sedan blandades för förbränning. Det fanns inget avtal med sopföretaget. Så hur vet man egentligen vad som händer med ens sorterade sopor efter man lämnat dem ifrån sig?

Finito

January 20th, 2009

En åttaårig era är äntligen till ända. Precis som många andra bloggare stämmer jag in i följande sång.

[youtube]PZTp8eCi3Oc[/youtube]

Na na hey hey (kiss him) goodbye, George W Bush!

En tanke

December 12th, 2008

Det finns saker jag aldrig säger (och aldrig sagt spontant).

1. Trevlig helg! (Eller God jul, Gott nytt år, trevlig semester)

2. Jag älskar dig!

3. Prosit!

4. Krya på dig!

5. Jag ringer dig!

Kanske det handlar om att jag inte tycker att det är kvalitet att komma med tomma och innehållslösa klyschor om jag verkligen inte menar det. I min värld är det ändå konstigt att jag blir ifrågasatt för detta. Tydligen visar det på social kompetens att kunna konversera med dessa betydelselösa fraser som inte har något annat syfte. Den dag jag verkligen menar det, säger jag det. Under 38 år har de inte varit aktuella. På sitt sätt patetiskt, men ord ska betyda något och ha en innebörd när de sägs.

Inte längre livegen

December 5th, 2008

I eftermiddags gjorde jag som så många andra. Jag vallfärdade till Folkets hus för att lyssna på socialförsäkringsminist Cristina Husmark Pehrsson.

Jo, det gäller det nya regelverk som säger att jag från den 1/1 2009 har rätt att på den del jag har permanent "förtidspension" (25%) får lov att arbeta (tjäna pengar), studera och arbete ideellt. Utan att FK någonsin ifrågasätter om jag kanske inte ändå har en arbetsförmåga och drar in min sjukersättning. Jag var tvungen att gå på detta för att höra om det verkligen var sant.

Det är sant. Helt underbart! Detta är nämligen något jag efterfrågat i många år. Med jämna mellanrum har jag deltagit i intervjuer om livet som förtidspensionär och jag har varje gång påtalat just detta hur stelbent det är att med hela handen peka och säga att ens arbetsförmåga är exakt 0 - 25 - 50 - 75 - 100 procent. Så exakt kan inget vara utan är ren och skär idioti. Jag har bättre dagar, jag har sämre dagar. Kanske jag kan jobba 80%, men det är antingen 75 eller 100% enligt byråkrati och regelverk.

Det som också gjort mig vansinnig är att FK tolkat allting som arbetsförmåga. En timmes övertid på jobbet - 100% arbetsförmåga; konsekvens friskförklarad. En kvällskurs i akvarellmålning - 100% arbetsförmåga; konsekvens friskförklarad. Och så vidare. Det är skillnad på att prestera genom förvärvsarbete och att gå en passiv men socialt viktig kvällskurs.

Nu är det alltså fritt fram för mig. Jag får lov att fortsätta arbeta 75% (kommer aldrig orka 100%) och samtidigt studera på universitet 100% livet ut om jag så vill. Utan att förlora min sjukersättning. Den kommer aldrig bli ifrågasatt. Någonsin. Jag får äntligen en egen fritid som inte angår försäkringskassan! Dagens regelverk säger att jag ska arbeta 75%. All övrig tid på dygnet ska jag vara passiv.

Så vad kommer jag att göra nu när nya regelverket träder i kraft? Studera! Kompetenshöjning! Universitetet väntar på mig.

Populistiska

December 4th, 2008

Vad är Socialisterna för en ufo-organisation? Jag såg en artikel om neddragningar i sjukvården och deras svar på det är:

Rättvisepartiet Socialisterna kommer att stödja och aktivt delta i alla de initiativ som syftar till en enad front mot de nedskärningspolitiker som ger miljarder till bankerna samtidigt som de praktiskt taget stjäl maten ur munnen från dem som har familjer att försörja och lån att betala.

Que? Varför stoltserar de med att visa att de inget förstår eller kan om orsak och verkan? Är det för sakens skull mer än för logiken? Och vad menar de när de säger att de är ett rättviseparti? Jag tycker snarare att de verkar oansvariga och okunniga.

Men det roligaste är det där med "enad front". Det betyder att de aldrig kommer att deltaga i något alls någonsin. Bwahahaha!

Stackarn svälter?

December 3rd, 2008

Sedan 1992 har jag varit anställd i offentlig förvaltning. Därför blir jag så förvånad när jag läser om att julklappar och julbord dras in hos arbetsgivare och hur de anställda klagar. Senast var det en gnällperson som klagade över att de inte fick julbord i år.

För sjuttonde året i rad får jag inget från min arbetsgivare. Eller, nja. De första åren fick man en kalender och i slutet av 90-talet fick jag ett år en ljuslykta för ett värmeljus (not included). That's it! Och jag förstår inte varför man klagar när man inte får någon julklapp. Varför ska skattemedel betala dyra och symboliska presenter? Som de flesta trots allt klarar sig utan? Som sagt, jag begriper det inte. Snarare är det väl så att man ska bli upprörd om man får julklapp/julbord? Pengarna tas ju från verksamheten.

Men en sak brukar man få. Ett meddelande på intranätet där högsta chefen tackar för det gångna året och för en bra arbetsinsats. Det känns lite hånfullt, för vet han eller hon vem jag är eller vad jag presterat? Nej! Uppskattning ska komma fortlöpande över året, liksom befogad kritik, av de som ser hur man arbetar. Allt annat är bara spel för gallerierna.

Ändå återkommer jag till detta gnällande om att man inte får julbord av arbetsgivaren. Är det nu så viktigt för gemenskapen på arbetsplatsen kan man väl gå ut privat och själva stå för notan? Och att skriva till en minister och klaga på det... Hon borde kanske gå över till den privata sektorn? Missnöjet är missriktat och att sedan gå ut i pressen... patetiskt.

Helt ärligt

November 28th, 2008

När jag såg att Johan Palm fick lämna Idol i kväll tjöt jag av skratt. När jag såg alla hysteriskt gråtande pubertetstjejer tjöt jag ännu mer av skratt. Absolut årets roligaste tv-händelse.

Äntligen börjar Idol bli intressant. Vad har jag att säga om de kvarvarande tre?

Alice - hon når inte upp, gör inga framsteg, har stagnerat, väljer fel låtar, är osäker på scen, kan ge riktigt sura toner. I Idols tjejfält har hon aldrig varit starkast men ändå lyckats hänga sig kvar. Kanske för att hon inte sticker ut - varken som positiv eller negativ.

Kevin - otroligt duktig, men han utvecklas inte. Han befinner sig på samma höga nivå som vid start. Hade detta varit Fame factory hade han försvunnit ganska snabbt eftersom man just inte ser utveckling. Allting kan bli bättre och efter så här lång tid borde något ha kommit fram. Kanske det handlar om att de inte har sångpedagoger eller den extra erfarenhet som Skara-skolan kunde ge. Men Kevin lär vinna Idol.

Robin - Bara för en vecka sedan räknade jag ut honom och kunde inte förstå varför Anna åkte ut i jämförelse (Anna har en mer vuxen publik än vad man kan finna hos Idol, så jag tror det var en fördel att hon åkte ut). Men i dag såg jag potential och utveckling. Det är sådant som ska premieras. Personligen tycker jag just nu att Robin skulle vara den mest värdiga vinnaren av de kvarvarande tre. Får se hur det går nästa vecka. Det lär stå mellan Robin och Alice.

Jo, en tanke till. Varför trånar småtjejerna så efter Johan? Det kan ju knappast vara sången. Skulle det hänga på utstrålning skulle de bli våta i trosorna till sig i trasorna av Kevin. Där kan vi snacka om karisma.

Taglines:

Andra skriver medicinska artiklar

November 8th, 2008

Ännu en explosion inträffar när jag läser om gnälldoktorn och läkarrockarna. Att unisex-varianten skulle vara könsdiskriminerande då läkarrocken är mansvarianten och därmed inte passar kvinnor. Skitsnack! Ibland tror jag att ju fler akademiska poäng en person tar, desto mer korkad blir den.

Det är beklagligt att det alls finns läkarrockar. För de ska inte användas!

Inom samtliga verksamhetsområden som granskades observerade Socialstyrelsen vårdpersonal som gjorde avsteg från basala hygienrutiner i samband med vård eller undersökning av patienter. Mest utbrett var detta inom primärvården och det vanligaste avsteget var den långärmade läkarrocken och förekomsten av klockor, ringar och motsvarande.

Källa: Vårdhygien i praktiken, Socialstyrelsen, artikelnummer 2007-109-5

Doktorn, hon jobbar i primärvården. Varför är jag inte förvånad? Och varför är läkarrocken ett så heligt attribut att det går ut över hygienaspekterna? Ingen känner väl mindre förtroende för en läkares kompetens om han/hon inte har en läkarrock? Kortärmad arbetsdräkt är dessutom bekvämare, man kan röra sig ledigare och riskerar inte att dra runt smitta från en patient till en annan. Ett argument som ibland framförs är att man vill skydda sin utsatta hud från stänk från patienters kroppsvätskor. Det är ju därför det finns skyddsdräkt (i extremfall) och handsprit (som man också tvättar armarna med). Handskar finns också.

Läkarrocken är en styggelse som hör hemma på museum. Och tydligen på gnälliga *censur* i Värmland.

Diskriminering håller inte här som argument. Gör som majoriteten av andra läkare i landet - skit i rocken! För skit följer med rocken.

Väx som människa

September 19th, 2008

Med stadig hand och rätt takt i stegen tar jag över stafettpinnen från Bantartant i den stora Blogstafetten. Min delsträcka lyder:

Kära medmänniska, om jag ska ge dig fyra råd i livet så är det:

Ja, nu hoppas jag att man inte uppfattar mig som pretentiös, för kan jag egentligen komma med pekpinnar? Rättesnören baserat på erfarenhet kanske? Mina råd är abstrakta då jag tror de kan ges till alla, att de är allmängiltiga. Konkreta råd i faktiska situationer är nog så bra, men passar bara ett fåtal vid en viss tid. Som ”använd säkerhetsbälte när du kör bil”. Ett tips som bara riktar sig till de som kör bil. Och som dessutom är lag. Här kommer mina fyra råd i livet, och som jag själv också försöker leva efter:

För det första!
Ta inte dig själv på för stort allvar. Slappna av. Var dig själv. Om hundra år betyder ditt liv inte så mycket mer än den positiva inverkan du haft på dina medmänniskor och som de kanske låtit gå vidare i arv.

För det andra!
Stötta dina medmänniskor, oavsett vad du känner för dem. Alla har ett värde och en rättighet att behandlas som din jämlike. Även de som behandlar dig illa ska inte bemötas på samma sätt tillbaka. Respektera alltså de som inte bemöter dig med respekt. (Okej, gå inte till överdrift, vissa människor gör man bäst i att undvika om de är tärande). I slutändan får man förhoppningsvis ömsesidig förståelse, en ny erfarenhet och kanske till och med en vän. Dela med dig och du får tillbaka.

För det tredje!
Försaka inte dig själv. Låt inte samhällets förväntade krav pressa dig till att göra avkall på sådant som gör att du kan förverkliga dig själv eller dina drömmar. Låt inte negativa kommentarer (inre/yttre) styra dig bort ifrån dina önskningar. Våga mycket mer, var inte rädd eller feg. Att göra bort sig eller göra fel är också okej om det nu skulle mynna ut i just det. Alla erfarenheter formar oss och gör oss förhoppningsvis både klokare och visare.

För det fjärde!
Ge aldrig upp. Livet är tufft och begränsat i tid. Mycket är en kamp, både inre och yttre. Men vi väljer själva hur vi uppfattar det och om vi låter det påverka oss negativt. Vänd det i så fall till något positivt; en strävan efter något bättre den tid vi har till vårt förfogande.

Mina erfarenheter baserat på mina egna råd:

Punkt 1: Tyvärr drivs jag ofta av ilska. Det är min motor och det gör att jag inte alltid mår så bra. Andra kanske räknar till tio och sväljer sin ilska, men jag har kommit till den insikten att ingenting egentligen är så allvarligt som man själv i stundens hetta tror. Det är då jag brukar tänka på hundraårsregeln. Mycket rinner då av mig och jag känner att jag får perspektiv på saker och ting.

Punkt 2: Fördomar och förutfattade meningar har vi alla. Försöker vi däremot sätta oss in i det vi inte förstår visar det sig att man ändå har beröringspunkter som gör att man förstår varandra. Med det kommer respekt. Själv har jag haft en motpol i en tidigare arbetskamrat. Vi skydde varandra och gjorde mest skit för varandra. Tills jag en dag såg att också h*n hade en sanning som ur *personens* perspektiv var rätt även om jag kanske inte höll med då jag hade ett annat perspektiv. När vi började diskutera, verkligen prata, så kom vi fram till att vi kunde förstå varandra. Det slutade med, kanske inte att vi blev bästis och bundis, men kunde umgås på ett ordnat sätt och på ett vänskapligt sätt. Vi lärde oss båda något. Och de som jag kallar mina vänner gör jag allt för. I svåra situationer finns det alltid paralleller med egna erfarenheter som gör att man kan mötas i förståelse. Det blir då också lättare att finnas där i vännens nöd. Människors liv skiljer sig inte så mycket från varandra i grund och botten. Vi har förmågan att känna igen situationerna hos varandra.

Punkt 3: Här kan jag gå tillbaka så långt som till då jag gick i sjätte klass. Mina föräldrar protesterade mot att jag ville läsa franska på högstadiet. De tyckte väl inte att jag hade läshuvud och hade tillräckligt svårt med engelska. Jag läste franska. Totalt har det blivit 6½ års studier. Franskan i sig har jag väl inte haft så stor nytta av, och jag är heller inte så duktig på det. Men! I mitt yrke har jag haft väldigt stor nytta av det. Medicinsk terminologi bygger på grekiska och, framförallt, på latin. Franska bygger på latin. Det har varit så mycket lättare att förstå sjukdomslära och anatomi. Efter detta har jag vid flera tillfällen kämpat i motvind med olyckskorparna flaxande runt mitt huvud. Kanske de haft rätt ibland, men jag har haft målet att förverkliga det jag verkligen vill. Chanser kommer sällan åter.

Ännu ett exempel för punkt 3 är att jag vågar synas och höras. Kanske vissa tycker att jag ska dra mig undan eftersom jag är fet. Men kanske det är egna vanföreställningar mer än andras uppriktiga åsikt. Därför vågar jag ställa mig inför människor, okända som kända, och tala om i stort sett vad som helst. Kanske jag inte är en bra föredragshållare, men det hindrar mig inte från att dela med mig av sådant som jag brinner för.

Punkt 4: Kanske detta var min största lärdom när jag fick ms. Med envishet kommer man väldigt långt. Och anpassning till rådande situation. Samt att acceptera läget när inget mer står till buds. Samtidigt som man inte ska acceptera vad som helst. Som en känd barnikon en gång sa: Ta ingen skit!

Sammanfattning. Det går att sammanfatta allt ovan med ett par ord. Envishet och personlig utveckling. Mina råd handlar egentligen om inre styrka, att våga tro på sig själv och sin omgivning. Mycket kan uppfattas som floskler, inkonsekvent och allmänt dravel. I kölvattnet på New Age med personlig utveckling, lär känna dig själv och flumflum, glömmer man lätt att där finns en allmängiltig mänsklig kärna av sanning. Därför anser jag att mina egna sammanställda råd är nog så goda. Och billigare att ta del av än kurser eller böcker som mynnar ut i samma budskap.

Nu tackar jag för mig genom att lämna över stafettpinnen till Annica Tigers Blog. Scenario: Det är veckan före din födelsedag. Helt oväntat ringer det på dörren och några vänner överraskar dig med en utlandssemester. Om tjugo minuter måste du sitta i bilen på väg till flygplatsen. Fråga: Vad måste du ordna med hemma innan, och vad hinner du, på tjugo minuter? Hur effektiv är du när det gäller?

Besvikelse

September 10th, 2008

Kl. 08.30 satt jag i soffan och väntade på jordens undergång (som om jag brydde mig - jag har haft migrän sedan i lördags). Tji fick jag. Jag hoppades åtminstone på att Alperna skulle implodera in i ett svart hål, för vi behöver det. Nu när isarna smälter riskerar vi att drunkna när havsytan stiger, men finns där en hålighet där Alperna en gång stod skulle vattnet rusa dit och rädda oss alla. För vem behöver egentligen Schweiz? Det enda som finns där är bankkonton som jag ändå inte har tillgång till. Och efter ESC 2006 har de absolut inget existensberättigande.

[youtube]gbMtSfCIDsU[/youtube]

Jo, det är såna här ljusa stunder jag har på jobbet när jag pedagogiskt förklarar nyttan med elände.

Tro det?

September 1st, 2008

Kan Jerry, så kan jag. Besvara några frågor, alltså. Jag får uppfattningen om att det handlar om kristen tro, men frågorna verkar mer allmänna än så. Men okej.

Tillhör ni någon speciell trosinriktning och i så fall varför?

Jag föddes/döptes in i Svenska kyrkan. Så här i ett retroperspektiv tycker jag väldigt illa om det då jag inte delar uppfattningen om treenigheten med en Gud, Jesus och den helige ande. Att Nya Testamentet ligger till grund till vår kristendom (den evangelisk-lutherska) och att Jesus förkunnade kärlekens evangelium accepterar jag inte (man kan inte välja ut godbitarna och ignorera det som inte passar en). För det är hyckleri. Några nissar satt några hundra år efter Jesu död och vävde ihop historier med dubbelmoral och direkt anstötande värderingar.

Men det fanns en tid då jag var troende. Barnatro är väldigt enfaldig. Jag blev vuxen och insåg att de värderingar jag matats med inte handlade om verklighet. Den tro jag har går stick i stäv med kristendomen, då jag mer är inne på livsfilosofi à la buddism/hinduism/sikhism; d.v.s. som reinkarnation. Men jag anser ändå inte att jag hör hemma i någon av världsreligionerna. Min största önskan är att få lämna Svenska kyrkan, men jag får bara avslag. Därför anser jag att det är en sekt med alltför stora maktmedel trots att man numera är skild från staten.

Kan man tro utan att visa det i handling?

Det hoppas jag verkligen. Vår evangelisk-lutherska tro innebär att man ska tro på Bibeln som Guds ord. Det rättfärdigar bl.a. mord och står över våra statliga lagar. Så ska man bevisa sin tro ska man göra det i handling efter vad Gud sagt i Bibeln. Nej, tack. Även om handlingarna är nog så goda, får jag rysningar av allt som sägs och görs i religionens namn. Och sedan kvittar det vilken religion. Det har kommit att bli ett medel för förtryck över andra mer än ett eget rätesnöre för personlig utveckling (eller vad det nu är för mening med religion).

Kan man vara troende utan att veta om det eller måste det vara ett aktivt val?

Under uppfostran, och även i vuxen ålder, färgas man av de värderingar människor man möter har. I det kan man indirekt få en påverkan där man kan tas för att vara troende utan att man aktivt är medveten om det eller försöker vara troende efter någon religions normer. Men jag tror inte att man kan vara äkta troende utan att ha gjort ett mer eller mindre medvetet eller aktivt val. Man bekänner sig knappast till kristendomen om man inte medvetet strävar och lever efter det.

Mycket av det som är värdringar i religionerna bygger på något ännu äldre - mänsklighet. Mycket av detta har senare religionerna tagit ensamrätt på och säger då att man tillhör en viss religion utifrån de värderingar man har bara för att man delar det med t.ex. kristendomen.

Frågan jag ställer mig är vad som menas med "troende" i frågeställningen. Man kan tro på väldigt mycket inom kristendomen, men kanske frågeställningens troende menar Gud som begrepp? Eller troende på hela konceptet som presenteras i Bibeln? Jag vet inte. Pratar man om tro utan bindning till religion så förmodar jag att man kan ha en tro utan att veta om det eller göra ett aktivt val. Upplever man något man inte kan förklara kanske man försöker besvara detta det oförklarliga genom att omedvetet hitta på en tro som förklarar det obegripliga. För att ens värld inte ska rämna i förvirring och rädsla. Och där tror jag man förr eller senare kanske söker sig till just en religion för att finna svar och då har man plötsligt gjort ett medvetet och aktivt val. Själv har jag väl tagit mig igenom religionen och kommit ut på andra sidan. Jag valde aktivt att inte hålla fast vid min tidigare tro, för genom erfarenhet har jag upplevt andra saker. Det är ingen tro, det är fakta om än abstrakta. Kanske inte det skiljer sig jämfört med de som upplever och erfar kristendomen på motsvarande sätt, trots allt? I min värld finns åtminstone inget heligt eller fördömande.

Min rekommendation

August 10th, 2008

När b2/cafelog försvann uppstod ett tomrum. På två håll började man då vidarutveckla detta bloggscript då man tyckte att där fanns en bra grund till att förbättra och låtat scriptet leva vidare. De två utvecklarna döpte det nya scriptet till WordPress respektive b2evolution. Då dök plötsligt grundaren till b2/cafelog upp och sa att han föredrog WordPress (där han nu arbetar).

Men jag måste säga att b2evolution vinner över WordPress* i användarvänlighet. Bättre funktioner, lättare att installera, lättare att modifiera. Det är därför jag suttit med b2evo sedan 2003 även om jag testat WP i bakgrunden. Argument mot WP får man enbart genom att läsa den Wikipedia-sida jag länkat till ovan. Ärligt förstår jag inte att någon vill använda WordPress (om nu inte ett webbhotell tillhandahållit tjänsten).

Senaste b2evo med 2.x är relativt ny men stabil version (2.4.2). Ännu har kanske inte alla "tredjetillverkarna" av plugins hunnit göra om från version 1.x, men tillräckligt. Och nya funktioner kommer nästan dagligen.

I fem år har jag varit nöjd användare av b2evolution. Ända sedan version 0.8 till dagens 2.4.2. Så nöjd att jag har b2evo på tre domäner. Men varför har så få b2evo?

* Jag kan inte länka till wordpress (dot) org eftersom b2evo svartlistat webbadressen. :P Fast egentligen är det jag som lokalt skickat spärren till central spärrlista då mycket (dot).org skickar spam till mig.

Fråga finner svar

July 24th, 2008

Först Witchy woman, sedan Amazing Jerka. Nu är det min tur.

1) Vad åt du till frukost?

Kellogg's Special K Red Berries med mellanmjölk.

2) Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv. Obs! Bara du själv får figurera på bilden.

Finns på Flärdfula bilder.

3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?

Snigel.

4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet...

Bärbar i silver.

5) När var du arg senast?

När arbetsgivaren påstod att man inte kan arbeta med ms. Märkligt uttalande då arbetsgivaren är sjukvård. Och då sköterskor och läkare finns med ms hos samma arbetsgivare och de anses kunna arbeta.

6) Ditt bästa minne från skoltiden?

Om man med skoltiden menar grundskolan så finns där inga goda minnen. Mobbad, utstött och retad i nio långa år.

7) Ditt sämsta minne från skoltiden?

Se svaret på fråga 6. Det säger väl allt?

8) Yoga eller löpning?

Jag tycker inte om att titta på någon av dem som utövar.

9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?

Inte glad i kött, föredrar fisk.

10) Vilka tidningar läser du regelbundet?

Göteborgs-Posten och Dagens Medicin. Plus nätupplagor av Sydsvenskan, Kristianstadsbladet och Aftonbladet. Orka länka!

11) Favoritkaraktär i deckare? Böcker, teve eller film...your choice.

Deckare är den tråkigaste genren jag känner till.

12) Teveprogram du aldrig missar? Och om du gör det så ser du till att spela in eller kollar reprisen.

Våra bä... äh, ni vet.

13) Vem är du avundsjuk på? Eller vilka.

Jag är avundsjuk på dem som spontant kan göra något utan planering. Själv får jag planera allt minutiöst p.g.a. hälsa och katt.

14) Din bästa revansch?

Bevisa by doing att jag visst har ett egetvärde trots ms.

15) Din bästa chef ever respektive din sämsta?

De sämsta har jag bakom mig.

16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?

Panerad schnitzel. Mår illa bara jag tänker på det. Och sedan försöker jag undvika sådant jag inte tål.

17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?

Snack och snack. Jag skulle vilja ge vänsterpolitikerna en bitchslap för dåligt omdöme.

18) Kaffe eller te?

Kaffe, annars får jag huvudvärk. Te när jag mår illa.

19) Skostorlek?

Omkring 46-47.

20) Hur ofta är du på IKEA?

En gång vart femte år, typ.

21) Om du hade fem miljoner över....vad skulle du då köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...

Påminner lite om Brewsters miljoner, va? Men för så lite pengar skulle jag nog köpa en lyxrenovering av lägenheten och diverse tekniska prylar.

Portionssnus

July 23rd, 2008

Då jag inte får tag i snusstock, får jag köpa dosvis. Eftersom jag inte litar på Icas automat vågar jag inte köpa mer än max två dosor Grovsnus. Men jag behöver mer om jag inte ska behöva springa till Ica varannan dag. Därför har jag börjat med en kulinarisk upplevelsefärd. Så i dag har jag för första gången testat Ettan.

Jag har inte testat så många sorters snus. Men det är intressanta upplevelser. Varför jag just fastnat för Grov beror väl på att det var det första jag testade.

Grov
Det är svårt att beskriva smaken. All sorts snus innehåller tobak och ska därmed smaka tobak. Men här är det en angenäm smak med lite sting. Man känner att man lagt in snus.
Betyg: 5 av 5

General
Smakmässigt lillebror till Grov. En lätt fadd smak men i övrigt ganska lik Grov. Utmärkt som ersättningssnus men ganska snart undrar man vart smaken tagit vägen.
Betyg: 3 av 5

Göteborgs Rapé
Sting, mycket mintsmak tillsammans med tobakssmak. Det bränner under läppen och man vill egentligen inte prova något annat efter detta, men jag tål den inte. Jag får skavsår i munslemhinnan. Synd.
Betyg: 4 av 5

Kronan
Billighetssnus som säjs vara en kopia av Grovsnus, men jag tvivlar rejält. Här pratar vi skitsmak à la fårskit.
Betyg: ½ av 5

Ettan
Åh, himmel! Detta är verkligen ersättningssnuset till Grov. Går man in i snusboden och Grov är slut, köp då Ettan! Jag har funnit en ny favorit. Frågan är om jag fortsätter med Grov eller går över till Ettan.
Betyg: 5 av 5

Sedan har vi de nikotinfria alternativen.

Onico
Smaken är verkligen ingen höjdare. Och där finns ingen sting i smaken. Unken. Men jag köper det ibland när jag känner att jag överkonsumerat nikotin, mest för vanans skull att kunna lägga in något under läppen.
Betyg: 1 av 5

Choice
Finns i äppelsmak, peppar, med mera. Äppel är ingen höjdare. Peppar är bästa nikotinfria alternativet. Med sting värdigt de bästa snusalternativen. Tyvärr hittar jag inte Choice längre. Antingen har de slutat eller så tar inte butikerna hem det längre för rädsla av tobaksbolagen som vill ha ensamrätt.
Betyg: 5 av 5

Tyvärr har jag inte hittat Röda lacket i de butiker jag varit i. Vill testa...

Proud to be pride

July 21st, 2008

Kanal 5 kör pridevecka. Jag fastnade framför Fråga Olle-dokumentären och den var ju... *gäsp* ...intressant. Nej, det var den inte även om den hade haft förutsättningar om man inte bara uppehållit sig i typ en minut vid "Seniorfika". Jag tror mig veta hur gaysamhället i dag ser ut gällande svårigheter och möjligheter. Däremot så är det intressant att lyssna till bögar och flator i seniorlägret - hur det var förr.

I min ägo har jag en klassifikationsbok över sjukdomar och hälsotillstånd från 60-talet (giltig 1969-1986). Homosexualitet finns med som en sjukdomskod. Även om Socialstyrelsen tog bort sjukdomsbegreppet "redan" 1979 så dröjde det till 1987 innan den nya klassifikationen kom och där sjukdomsbegreppet är borttaget (i dag finns andra sexuella beskrivningar i form av övergrepp, rådgivning, könssjukdomar, o.s.v.). Alltså visste jag detta. Och jag visste att homosexualitet avkriminaliserades 1944 och att det tidigare kunde ge straffarbete.

Jag vet också orsaken till varför Socialstyrelsen fick ta bort begreppet som ett sjukdomstillstånd. Men! Jag har aldrig hört varför man valde att legalisera homosexualitet. Fanns där en nationell opinion? Var det påtryckningar från utlandet? Tänker man på hur världen såg ut 1944 så förstår jag inte. Nazityskland förföljde, registrerade och utrotade bögar. Ur perspektivet svensk flathet (öh... flathet, inte flata) under andra världskriget så är det märkligt att vi tog ställning i den här frågan. Vid den här tidpunkten. Eller kan det ha att göra med alla våra kungligheter som aldrig varit heteronormativa? Jag spånar - för jag vet verligen inte. Vilka steg tog vi för att avkriminalisera homosexualitet 1944? Jag är nyfiken. Jag har en historisk lucka som behöver fyllas.

Vad jag tycker om Kanal 5 och deras temavecka? Inte mycket. Borde inte the queerness vara en naturlig del året runt i tv-rutan? Bevisligen så finns det ju material. Men på fredag kommer jag att spela in. Transamerica med Felicity Huffman.